Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - Måndag 3 sept 21:39

Såg en löpsedel i går:

Lägg ner skiten!

Det var Aftonbladet som var på det humöret.

Och det gällde Finnkampen i friidrott.

Författare vare opportunisten Mats Wennerholm. Så egentligen är det inget att bry sig om. Det är ingen sansad friidrottsinsatt person som tar honom på allvar.

Finnkampen än ett måste för att Sverige – och Finland – skall få en toppbredd värt namnet. Antalet seniorer som någorlunda seriöst satsar på friidrott i landet minskar. Statistiken ger klara bevis. I Skåne är det bedrövligt. Allt färre ungdomar söket sig till friidrotten. Och de som gör det slutar tidigt. Den skånska statistiken från seniorer ner till och med 13-åringarna är ur breddsynpunkt minst sagt usel.

För att nå förbättringar – och det gäller på alla områden – behövs realistiska mål. OS och VM är för de flesta bara en utopi. EM, vartannat år, är nåbart för fler men trots allt bara för ett litet fåtal. Finnkampen med tre deltagare/gren ger kanske upp mot 200 aktiva ett realistiskt årsmål. Jag vet att detta är en sporre för åtskilliga energiska ungdomar. Även om resultatnivån i vissa fall är låg rör det sig om idrottsmän som tränar fem, sex pass i veckan året runt. Och har gjort så i många år.

De är värda uppskattning och uppmuntran. En Finnkampstart är för många  höjdpunkten i idrottskarriären. Det vill jag inte missunna energiska idrottsungdomar.

Viktigt är också att de aktiva trivs i den laggemenskap som en Finnkamp ger.

Intresset för Finnkampen har minskat i båda länderna, både från allmänheten och massmedia. Men det idrottsliga värdet finns kvar. Det är självfallet det väsentliga för de båda förbunden.

Mats Wennerholm recept att ”lägga ner skiten” gör varken svensk eller finsk friidrott bättre. De båda nationerna får inte fler världsstjärnor för att man inte fortsätter detta klassiska utbyte. Utan uppmuntran på vägen är risken stor att än fler tröttnar i förtid.

En framtida gala, avgjord på en dag, med deltagare från de båda nationerna är Mats Wennerholms förslag för att höja intresset. Han slår verkligen knut på sig själv. Hur tror han att mediokra idrottsutövare – hans betyg på merparten av lagens medlemmar – skall kunna locka besökare till en tävling? I en tid då enbart mästerskapen och de riktigt stora Diamond League-tävlingarna någorlunda fyller de stora arenorna. Se bara i år på Bislett och Stockholms stadion, både långt ifrån fullsatta trots imponerande startfält.

Verkligheten är att arenafriidrotten tappar mark. I Sverige både publikt, aktivitetsmässigt och massmedialt.

Finnkampen är en av årets begivenheter.

Att Mats Wennerholm med sitt elitistiska synsätt tröttnat är fullständigt likgiltigt.

                     


ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 26 aug 13:54

Hemma igen efter en bilresa och besök hos släkt och vänner samt studiekamrater – naturligtvis också vänner – från första delen av 1960-talet.

Onekligen en angenäm vecka.

På torsdagen var jag i Västerås och ville naturligtvis se kvalmötet i fotboll mellan Malmö FF och Midtjylland. Sökte upp den mest välkända sportbaren, men nej, de sände inte matchen. På de många skärmarna kunde man se en massa träningsmatcher i hockey och inslag från Svenska cupen i fotboll. Så var deras val.

En annan bar bjöd dock på Europafotboll. Vi var cirka 50 personer i lokalerna. Jag var den ende som tittade på Malmö FF mot Midtjylland, 2--2.  Där satt jag ensam med min öl i en avskild del av baren. Större var inte MFF-intresset i Västerås.

***

Väl hemma igen tog jag del av Malmömedias åsikter om matchen. Jag har samma uppfattning som de flesta: En bättre 45 minutersperiod än den mellan minut 10 och 55 har MFF inte presterat det här året.

Men det kom aldrig fram att danskarna var väldigt nära att efter en hörna forcera in ett ledningsmål när två framrusande danskar var decimetrar från att nå bollen. Vad ett mål kan betyda såg man inte minst efter Midtjyllands reducering, då MFF:s spel mer eller mindre föll ihop.
Jag reagerar alltid när media – och spelare, typ Markus Rosenberg – bara ser det egna lagets möjligheter. Man kunde läsa sig till uppfattningar att det kunde stått 5—0. Och då räknar man förmodligen in det friläge Marcus Antonsson fick efter ett snabbt inkast av första halvleks bäste, tillsammans med Fouad Bachirou, Anders Christiansen. Domarteamet skall nog vara tacksamt att Antonsson missade. Inkastet gjordes cirka 20 meter från fel ställe mot ett icke samlat danskt försvar. Det är sällan man på den här nivån ser ett så grovt misstag.

Om detta har jag inte läst.

Och vari låg ”bjudningen” vid danskarnas första mål? Det var en sådan hävdade en krönikör.

Allt är sig likt efter en veckas bortovaro. Och tur är väl det, så man har något att irritera sig över.



ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 13 aug 16:42

Det blev ett fantastiskt slut på EM-friidrotten.

Armand Duplantis 6.05 i stav och guld är en av de häftigaste idrottsupplevelserna I mitt liv.

Den svenska insatsen i övrigt? Karin Torneklint, den svenska förbundskaptenen, menade att den var fantastisk. Kommentaren kom förstår i euforin just efter stavguldet.

I min värld ger EM-veckan en bra bild av svensk friidrott i ett europeiskt perspektiv. Två till fyra medaljer, ytterligare kring tio toppåttaplaceringar är ett förväntat resultat.

Jag vidhåller också min uppfattning att det är rätt att sända stora trupper till ett EM. Stimulans och erfarenhet behövs för utveckling.

Det skall också noteras att konkurrensen i detta EM var större än de 2016 och 2012. OS-år avstår många av de bättre EM-tävlingarna för att koncentrera sig på den betydligt attraktivare olympiska spelen.

Något att ta i beaktande när den svenska truppen skall betygsättas.

***

Jag följde givetvis EM via SvT. Man slapp en massa reklampauser och de är givetvis positivt.

Men det fanns åtskilliga irritationsmoment. Producenternas val av bilder kan verkligen ifrågasättas. Dessa många samtal mellan den aktive och tränaren samtidigt som man hörde att något spännande pågick var minst sagt enerverande. Jag förstår svårigheterna med att ge en rättvisande bild av en friidrottstävling med en mängd aktiviteter på samma gång men det blev för många missar.

Och tyvärr var kommentatorerna Bergqvist, Gärderud och Hård inte lika uppdaterade som man vant sig vid.

Sen förstår jag inte finessen med att intervjua en tränare mitt under en tävling och låta denne ”hilla in sig” i tekniska detaljer som få eller ingen begriper. Och  vilket journalistiskt värde ligger det i att intervjua varenda svensk aktiv, oavsett idrottslig prestation? Många intervjuer av Marie Lehmann blev lätt pinsamma, långa och stundtals inställsamma.

Mest störande blev intervjuerna när det på samma gång pågick tävling. Då kliade det i kroppen av otålighet.

***

Resultat är en viktig ingrediens i en friidrottstävling. Men hur tror en producent att tittarna skall hinna med att ta del av en resultatlista som bara fladdrar förbi några sekunder?

***

Visst det fanns mycket att fundera över den gångna veckan.

Men det var en fin vecka för en friidrottsintresserad.

Och den svenska insatsen var helt ok.


Av Magnus Månsson - Söndag 12 aug 13:46

De norska löparbröderna Ingelbrigtsen är friidrottsvärldens intressantaste fenomen.

Ja, kanske inte enbart friidrottens utan även i ett vidare världsidrottsligt perspektiv.

I samband med EM:s inledning hade Sydsvenskan hade ett bra intressant reportage om brödratrion. Men när de, speciellt 17-årige (!) Jakob, började leverera med två guld, inte en textrad i papperstidningen. Inte ens en resultatlista från gårdagens 5 000 meterslopp.

Vad skall man kalla det? Läsarförakt?

Ok, det som fascinerar den allmänt idrottsintresserad breda läsekretsen kan naturligtvis inte konkurrera med att Malmö FF värvat en ny målvakt (första sidan!) och att det i dag spelas ett Malmöderby i damernas Fotbollsallsvenska (i stort ett helt uppslag!).

Har tidningens sportredaktion givit upp alla ambitioner att skildra idrotten ur ett nationellt/internationellt perspektiv? Och var finns viljan att vara en röst i den allmänna idrottsdebatten utanför det rent lokala? Om man nu är ens är intresserat av det.

Friidrotts-EM, som ett exempel, har bjudit på händelser väl lämpade för en krönika. Eller den ofta förekommande ”analysen”. Kanske inte minst situationen kring Meraf Bahta.

Världen är större än Malmö.


Av Magnus Månsson - Onsdag 8 aug 16:03

”Våra mål är jättefina, deras skitmål, efter tabbar av oss”.

Så låter det oftast i supporterleden efter en fotbollsmatch. Och tyvärr också bland journalister.

Tanken dög osökt upp efter dagens läsning efter 1—1-mötet i kvalmatchen i Champions League mellan Malmö FF och Vidi. Visst kombinationsspelet fram till Anders Christiansen och dennes utsökta avslutning vid ledningsmålet var strålande.

Liksom Loic Negos soloprestation att på liten yta göra bort MFF-försvararna Lasse Nielsen och Berang Safari och distinkt sätta bollen i ena krysset. Det var högsta klass på hela Negos agerande. Jag är fullständigt övertygad om att om en hemmaspelare – för att inte tala om Zlatan – utfört ett lika svårt tekniskt nummer hade denne höjts till skyarna. Nu fick Nielsen och Safari bära hundhuvudet och belönades med ett underkänt betyg.

Märk också att situationen ägde rum inne i straffområdet med allt vad det innebär i risktagandet.

Besvikelsen över den uteblivna vinsten präglade tyvärr kommentarerna. Som så ofta.

Förutom nu de underkända betygen på de två MFF-försvararna reagerade jag på att Marcus Antonsson belönades med en trea. Inget mål på två utsökta lägen är inte värt överbetyg för en forward.

Och så det här med det eviga tjatet om domarinsatsen, från ledare, spelare och delar av journalistkåren.

Tröttsamt i all sin upprepning.

Av Magnus Månsson - Torsdag 26 juli 17:59

Jag är en passionerad tidningsläsare sedan närmare 70 år.

Att läsa minst en daglig morgontidning är ett måste. Det kommer jag nog aldrig att rucka på. Om nu inte demensen träder in.

Allt om sämre ekonomi, färre antal journalister, tidspress och annat hämmande känner jag till. Men samtidigt, vet redaktionsledningarna vad läsarna vill ha? När det gäller politik, kultur, nöje, utrikes- inrikes- och lokalnyheter vet jag inte så mycket om vad som händer. Jag får lita på att kunniga personer ur en diger massa väljer ur det mest intressanta. Även om jag ibland kan ifrågasätta valen.

När det gäller sporten anser jag mig insatt. Och tycker mig som prenumerant – förvisso får jag som tidigare medarbetare på Sydsvenskan tidningen gratis men förmånsbeskattas – kunna förvänta mig några självklara nyheter.

Jag är mycket intresserad av allsvensk fotboll. Ju mer man vet desto större mervärde blir det att följa serien. Nu är transferfönster öppna hit och dit. Det har skett en hel del förändringar i trupperna. Inte bara i Malmö FF:s. Information om dessa har verkligen inte saknats. Men i MFF:s jakt på medalj är det i min enkla värld lika betydelsefullt att veta vad som hänt i konkurrentlagen.  Det finns de facto många skickliga spelare, näst intill landslagsklass, som försvunnit, andra har kommit tillbaka. Några har SDS redovisat på pappret, några ytterligare på webben. Men många har helt hamnat under radarn.

Jag vet att man på diverse hemsidor kan få all information om övergångarna hit och dit. Vet också att man utan dator i en modern mobil kan skaffa fram de flesta uppgifter man vill ha.

Men jag vill vara så omodern att jag inte i alla sammanhang är beroende av en dator eller mobil. Det finns så mycket annat att njuta av och iakttaga.

Jag har min tidning för att få veta det viktigaste. Betalar för det. För att efter någon timmes läsning lägga tidningen åt sidan och ägna mig åt annat. Utan att ha en känsla av att ha missat något väsentligt.

Den känslan har försvunnit.

Vet redaktionsledningen vad läsarna vill ha? Förhoppningsvis finns det läsare som har intresse mer än för MFF.

Jag vet att jag inte är ensam.

Av Magnus Månsson - Tisdag 12 juni 18:24

Det är mycket MFF i dessa dagar.

Sparkade spelare, återvändare och en ny tränare.

Den senare, Uwe Rösler, har just de egenskaper och kvaliteter klubben eftersökt: ”Uwe passar in i princip allt.”

Så säger vd:n Niclas Carlén och sportchefen Daniel Andersson.

Och något annat kan de naturligtvis inte säga eftersom de är huvudansvariga för rekryteringen. Men hur känns det att en gång per år upprepa samma mantra och sen tvingas avskeda den hyllade tränaren? För så har det ju varit, först Allan Kuhn och nu senast Magnus Pehrsson.

Delar av Malmömedia var snabbt inne på samma spår: Uwe Rösler var det perfekta valet. Han är mannen att lotsa MFF till toppen av Allsvenskan och ett lyckosamt spel i kval och inte minst i Champions League.

Vad vet herrarna egentligen om Uwe Röslers kapacitet? Vet de mer än jag? Och jag har ingen som helst aning. Såg också att bara det att han var utlänning var en viss garanti för framgång. Skribenten hänvisade till att under MFF:s främsta perioder det varit utländska tränare. Är det så enkelt att det är passet som avgör kvaliteten?

Kan Uwe Rösler på några veckor få spelare, som kritikerna under våren sågat längs knäna, att utvecklas till allsvenska toppspelare?

I min enkla värld är fotboll något mer komplicerat än så.

Den nye MFF-tränaren säger sig vilja satsa på de unga spelare som finns i truppen. Vällovligt.

Men kommer inte Anders Christiansens återkomst att göra vägen in startelvan oerhört svårare för de två talanger som gjort bra matcher när de fått speltid? Jag tänker på Samuel Adrian och Felix Konstandeliasz. Med AC och en i övrigt kurant trupp lär speltiden bli minimal.

Ordföranden Håkan Jeppssons uttalade målsättning att MFF skall ha en trupp med 50 procent av spelare från de egna akademierna och samtidig ha kapacitet att hävda sig i Europa må vara sympatisk men – som jag påpekat några gånger – orealistisk.

Affären Anders Christiansen är ett nytt bevis.

***

Affär är väl rätta ordet. Det är en oförklarlig ekonomisk fotbollsvärld för en oinvigd. Kort före flytten till belgiska Gent skrev Anders Christiansen på ett långtidskontrakt med MFF. Kontraktet med Gent sträckte sig till 2021 men bröts alltså redan nu. Det nya MFF-kontraktet är på 4,5 år. Samtidigt säger dansken att han är villig att lämna MFF en andra gång om han får ett nytt attraktivt bud.

Vem som är ekonomisk vinnare i denna pengakarusell vet jag inte. Jo, förstås. Anders Christiansen.

Och kanske MFF om man kan sälja honom en gång till.

Anders Christiansen är förvisso en duktig fotbollsspelare. Men han spelar mer för pengar än för den ljusblå tröjan. Vad han än må säga själv.





Av Magnus Månsson - Fredag 25 maj 21:50

Egzon Binaku tvingades kliva av torsdagens MFF-träning med en känning i baksida lår. Låret lindades innan han lämnade planen.
– Men "Berra" körde för fullt och det var positivt, så då får vi väl bara byta dem rakt av, sa tillförordnade tränaren Daniel Andersson med ett litet leende”.

 

Detta är de inledande raderna i dagens Sydsvenska på en av sportsidorna. Vem är då denne ”Berra”? Jag tror jag vet. Men jag har en nära vän, förvisso måttligt fotbollsintresserad, men hen hade ingen som helst aning.

Hur familjär får man bli med ett lag och dess spelare?

Det är många – ja, själv har tidningen producerat en ironisk reklamfilm på temat – som anser att SDS-sporten är synonymt med MFF-bladet. Kritikerna har fått ett nytt argument.

Ja, egentligen två denna dag. Reportaget från ett träningspass med MFF var i stort lika stort som det från Trelleborgs FF:s jätteviktiga möte med Brommapojkarna. Värdering?

Själv på plats på Vångavallen hade jag förväntat mig några ord om spelaren som fick något av ett allsvenskt genombrott, TFF:s mittfältare Sebastian Olsson. Men inte ett ord om planens suverän tillsammans med BP-målvakten Nikola Petric, som räddade sitt lag från ett betydligt större nederlag.

Men man kan ju inte få allt.

***

Jag gissar att ”Berra” är Behrang Safari. Rätt?

Jag lärde mig en gång som journalist att man alltid skall hoppas att man får en ny läsare, ingen skall känna sig utanför. Vem är det mer än den närmaste i MFF-familjen som vet vem ”Berra” är? Läsekretsen är förhoppningsvis större än den ljusblå familjen.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se