Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 25 september 2016 20:42

Jag har just kommit från det allsvenska fotbollsderbyt mellan Malmö FF och Helsingborgs IF, 2—0.

Matchanalyser och annat överlåter jag till andra.

Men aldrig – nåja, oerhört sällan i alla fall – har jag varit mer övertygad om att fotbollen, i alla fall på högre nivå, måste införa effektiv speltid. Det kommer inte att stå något om detta i morgondagens Malmötidningar. Det var nämligen MFF med sina 1—0 i ryggen gjorde allt för att fördröja insparkar, frisparkar, inkast, ja, alla möjligheter som fanns.

Det fanns tillfällen då frisparkar dröjde över 50 sekunder, insparkarna tog oftast 25 till 30 sekunder, ett inkast sällan under 15 sekunder. Det fanns fler exempel. Jag tog nämligen tiden efter att blivit tillräckligt irriterad. Jag vill betona att jag varigt lika arg när MFF:s motståndare utnyttjat domarnas feghet.

En målvakt i ett lag i ledning (det gäller mer än MFF:s Wiland) ”håller bollen” sällan mindre än tio/femton sekunder (reglerna säger sex sekunder).

När domarna nu överlag inte utnyttjar möjligheten att varna en maskande spelarna eller verkligen öka tilläggstiden måste fotbollen ta till en drastisk regeländring: Inför effektiv speltid.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 19 september 2016 10:30

Fotbollsmatcher avgörs ofta av marginaler.

Eller av mindre eller större misstag av spelare – eller av domarteamet.

Så är det. Även om massmedia bara färgar i svart eller vitt.

Man kan väl också konstatera att i en långs 30-matchsserie finns det en viss inbyggd ”rättvisa” att tur och otur med marginalerna jämnar ut sig. Samtidigt som lag vid några tillfällen förtjänar att ha dessa med sig.

 Svart och vitt, var det. Eller marginaler.

Ta bara MFF:s två senaste matcher, 3—1 mot IFK Göteborg och 1—3 mot Djurgården.

1—0 mot Blåvitt föregicks av offside (jag klandrar inte ”linjemannen”, marginalen var knapp, men dock), 1—1 var ett självmål med ”marginalstudsar” för Göteborg, och vid 2—1 hittade bollen MFF:s väg tre gånger när Berget förtjänstfullt grävde fram bollen till Jeremejeffs strålande avslut.

Och i går kom Djurgårdens 1—0 på en touch, 2—0 efter ett enskilt misstag, 2—1 sedan ett misslyckat skott blivit en frispelande passning och 3—1 efter att taffligt ingripande av Rasmus Bengtsson, alltså ett nytt enskilt misstag.

Sju av åtta mål i dessa matcher har kommit genom slump/marginaler eller misstag av enskilda aktörer, spelare eller en funktionär.

Så har det sett ut. Men likväl har kommentarerna om MFF:s insats varierat från  höga höjder mot IFK Göteborg till djupaste mörker mot Djurgården.

Jag saknar nyanserna.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 17 september 2016 14:18

Nu är det dags för den svenska fotbollen att utnyttja den teknik som finns.

Att det inte 2016 finns målkameror på de allsvenska arenorna är minst sagt underligt. BK Häcken blev verkligen hårt drabbat när laget inte fick ett mål godkänt mot Örebro. Bollen var en halvmeter över linjen. Nu fick ÖSK två poäng man inte gjort sig förtjänt av. Slutändan kan det betyda att ÖSK får delta i någon Europacup, kanske på Häckens bekostnad.

***

Skall man kunna granska ett domslut i efterhand och ändra domarens beslut? Naturligtvis en kontroversiell fråga. Ibland känns det rimligt. Som när ett felaktigt beslut renderar i två bestraffningar. Det har hänt några gånger i Allsvenskan nyligen. Senast i går i matchen mellan J-Södra och Hammarby. Hemmalagets Fredric Fendrich var på väg igenom, föll och domaren visade det gula kortet, filmning. Reprisen (domarens värsta fiende) visade klart att en Hammarbyspelare träffade Fendrichs fot. Domaren uppfattade inte detta, det accepterar jag, och att han då menar att det är filmning, som skall ge varning, är lika givet.

Men straffpåföljden för J-Södra är orimlig. Dels går man miste om en straff och dels får Fendrich en oberättigad varning. Straffsparken kan man inte göra något åt, men i efterhand borde varningen tas bort från Fendrichs register.

I ishockey granskar man i efterhand våldsamma tacklingar och utdömer därefter en påföljd. Det finns fall när fotbollen borde ha samma möjlighet.

Jag menar att gårdagens händelse är en sådan. Domaren Al-Hakim har förmodligen sett att han bedömde situationen fel och borde vara tacksam om hans misstag i alla fall gav ett mildare straff.

***

Kommentatorn i tv menade: Fendrich ”förstärkte”.

Vadå, förstärkte? Skall man förstärka något, måste detta något ha skett.

Kommentatorn medgav efter reprisen att det var en beröring men att det likväl var en filmning. Jag får inte ihop detta. Fotbollsreglerna är klara: Antingen är det ojuste eller korrekt.

Handbollen har lite mer flytande regler.

 

 

Av Magnus Månsson - 13 september 2016 11:01

Accepterar MFF lagbrott?

Naturligtvis inte.

Men borde inte spelarna markera mot klacken på den norra ståplatssektion, som med sitt ideliga bengalbrännande i går mot IFK Göteborg förorsakade klubben bötesbelopp i 100 000 kronorsklassen.

Nu gick spelarna som vanligt fram till klacken och firade. Varför inte göra det framför de båda långsidorna och i den sydöstra kurvan, där publiken är lika hängivna MFF-anhängare som de på ståplats? Alltså som en markering. Det finns många trogna i den blå familjen som inte vill beblanda sig med ståplats på grund av det obehag bland annat bengalerna framkallar.

Jag vet att ”brännarna” utgör ett lite fåtal och att de blev utbuade i går. Jag är  också emot kollektiv bestraffning men  de gemensamma hyllningarna ger en slags acceptans.

 

***

När skall en match avbrytas och inte slutföras?

Vi har två exempel i årets Allsvenska. I båda fallen har spelare eller funktionärer angripits, har utsatts för fara. När publiken är i riskzonen, då? Det brann bevisligen på läktaren i går och röken har vid ett flertal tillfällen tvingat åskådare att uppsöka sjukhus.

Det kastades också in föremål (en flaska?) mot IFK:s målvakt Alvbåge utan att träffa. Hade den gjort det hade matchen blivit en 3—0-seger till gästerna. Skall träffsäkerheten hos den kastande avgöra straffsatsen?

Och kan en astmatiker med allergi spela fotboll där det samtidigt brinner bengaler? Hur lätt är det inte att för exempelvis en målvakt att simulera både huvudvärk och illamående när det börjar brinna bakom honom?

Självfallet hårdrar jag det hela. Jag kan hitta på fler situationer som kan föranleda diskussioner.

Vad jag vill ha sagt är reglerna är alldeles för diffusa. Alldeles för orättvisa.  Dessutom drabbar de en tredje part.

Jag vill se att matcherna avgörs på planerna,

Ta nu vintern och se över regelverket! IFK Göteborg—MFF och J-Södra—Östersund har visat att det är en nödvändighet.

Under gårdagsmötet – och i många andra matcher – fanns händelser värda att utvärdera i ett rättvist framtida regelsystem.

 

Av Magnus Månsson - 7 september 2016 10:39

Elitidrott är resultatbaserat.

Det är med detta som bakgrund man med den bästa av viljor kan ge den svenska fotbollsinsatsen mot Holland (för mig är det Holland, inte Nederländerna) godkänt.

Jag har ögnat igenom en del kommentarer i tidningar och lyssnat på några radioinslag. Jag tycker att omdömena är för positiva. De grundas på det oavgjorda resultatet, nått till stor del genom Robin Olsens strålande målvaktsspel. Ingen kan klandra honom om det hamnat både en och två bollar ytterligare i det svenska nätet.

Hur hade slutbetyget blivit vid 1—2 eller 1—3? Jag inbillar mig att några kritiker tagit fram sin motorsåg trots att insatsen på det hela taget varit likvärdig.

Försvarsspelet får överlag överbetyg. Kan man verkligen ge plus för en defensiv som tvingar Olsen till så många högklassiga ingripanden? Jag tycker inte det.

I dagens internationella fotboll bygger mycket av anfallsuppbyggnaden på bra passningar från försvarslinjen. I går tvingades den svenska fyrbackslinjen nästan enbart till att rensa, slå bort bollen. Mittfältare och anfallare fick sällan några vettiga passningar att arbeta med för att bygga upp ett konstruktivt anfallsspel. Holländarna stressade svenskarna.

Sverige gjorde ingen bra landskamp. Holland avslöjade många brister.

Självfallet skall man ge Janne Andersson, förbundskaptenen, tid att bygga upp ett nytt lag. Efter 1—1 finns det ingen anledning att klä allt i svart. Inte heller att se alltför positivt på det hela.

Janne Andersson är klok nog att inse att hans premiärmatch inte var bra.

 

 

Av Magnus Månsson - 1 september 2016 21:27

Det är mycket som är underligt i fotbollens värld.

Som jag aldrig riktigt kan förstå.

Visst begriper jag att unga svenska spelare lockas av stora pengar för att underteckna ett lukrativt kontrakt med en utländsk klubb. Det optimistiska hoppet att få spela skall naturligtvis finnas. Men samtidigt har vi ju sett förvånansvärt många spelare, även sådana med landslagsmeriter, hamnar på bänken eller till och med utanför densamma. Även i klubbar som befinner sig långt ner i hierarkin.  

Det är många svenska spelare som bytt ut en kanske bättre fotbollskarriär mot ett hyggligt fett bankkonto.

Att det finns enorma pengar i omlopp i utländska klubbar även utanför de riktigt stora inser man när man ser hur höga övergångskostnaderna är även för i detta sammanhang mediokra spelare. Alla de professionella klubbarna lägger stora resurser på sina ungdomsakademier. Det förvånar mig därför att klubbarna till sina trupper – det krävs förvisso stora sådana i de större ligorna – behöver köpa komplementspelare.

De senaste svenska förlusterna till utlandet har gjort Allsvenskan profilfattigare. Jag förstår alltså att spelarna vill ta chansen både fotbollsmässigt och ekonomiskt men har en känsla av att många borde vänta med övergången och få möjligheten till bättre villkor och inte minst för att i en lugnare miljö få en lugnare och mera positiv utveckling. Det är mycket chansköp när man inte behöver vända på pengarna.

Tyvärr är det så att de flesta allsvenska klubbar är i den ekonomiska situationen att spelarförsäljning är en nödvändighet för att få en ekonomi i balans. Allsvenskan är för dyr. Sponsorpengar och publikintäkter är generellt sett för små.

Allt detta sammantaget ger fotbollsmässigt sämre kvalitet i Allsvenskan.

Men likväl gillar jag den.

***

Mindre förtjust är jag dock i alla floskler som sprids av speciellt spelare när de lämnar en klubb efter bara ett halvår. Som nu Kjartansson när han lämnar MFF för Israel: ”Det var mitt livs svåraste beslut”.

Vem tror honom? öMoney talks. Klubbfärgen betyder inget för de allra flesta.

 

Av Magnus Månsson - 26 augusti 2016 19:28

Sällan, nej, aldrig, har omdömena om ett lag varierat så mycket från en måndag till en torsdag.

Det gäller naturligtvis Malmö FF:s euforiskt beskrivna 4—1seger över J-Södra i Allsvenskan kontra den förödmjukande cupförlusten, 3—1, mot Landskrona Bois. Låt vara att MFF-lagen inte var identiska men hur många gånger har man inte fått sig itutat att MFF har två lag av allsvensk klass. Det är ett önsketänkande som inte har förankring i mer än i en himmelsblå utopi.

Jag förstår att besvikelsen är enorm hos dem som skrev upp vinsten mot Jönköping till smått himmelska höjder. Fallet blev stort. Det jag däremot har svårt att riktigt inse är upphaussningen av insatsen mot J-Södra. Visst, MFF var överlägset samtidigt som motståndarna hade en kväll då mycket lite fungerade. Som för MFF i går.

Form är i min värld något som pågår en längre tid. Den bedöms inte efter en enda match. För handen på hjärtat: trots en lång förlustfri MFF-svit har väl spelet inte rakt igenom varit imponerande. 2x1—1 mot Kalmar är väl lite si så där. De tre poängen hemma mot AIK kan man till stor del tacka den storspelande målvakten Wiland för. (Målvaktsspelet är självfallet en viktig ingrediens i ett vinnande lag.). Dubbelvinsterna mot Örebro har spelmässigt varit odiskutabla men höstens ÖSK är en besvikelse med ett tempo i sitt spel som inte hör hemma i ett tilltänkt allsvenskt topplag. Till och med MFF har ett betydligt snabbare spel.

Vinster och poäng förlåter det mesta och det är detta MFF kan glädja sig åt. Spelmässigt har laget inte imponerat sett över hela perioden sen EM-uppehållet.

Att då efter spelet mot Jönköping utropa att vägen mot SM-guldet är autostradalik känns mera som en glädjeyttring än ett påstående grundat på fakta.

Nu tror jag likväl att guldet hamnar hos MFF men inte på grund av eget storspel utan främst för att IFK Norrköping förlorat i stort halva mästarlaget från 2015. Kan Norrköping försvara sitt guld är det inte mindre än en praktprestation. AIK är sex poäng efter och med en i sammanhanget usel målskillnad. Det räcker inte för Solnalaget speciellt som MFF och AIK spelat klart sinsemellan.

Åter till matchen mot J-Södra! Trots MFF-överlägsenheten fick Smålandslaget sina chanser, ett friläge vid 0—0, ett stolpskott och så ett mål. Även i höstens övriga möten har motståndarna haft förvånansvärt många möjligheter men effektiviteten/skickligheten har inte varit tillräcklig.

Landskrona Bois hade den.

MFF:s försvarsspel har inte varit så stabilt som resultaten visar.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 9 augusti 2016 20:49

Kom just hem efter ett styrelsemöte.

Var givetvis intresserad av det senaste från OS i Rio och gick in på Sydsvenskans hemsida. Men vad möttes jag av? Jo, en rubrik om att Adu utgick i pausen i MFF:s match i den allsvenska U 21-serien mot IFK Göteborg. Och ett långt referat om MFF:s 5-0-seger utan att man med ett enda ord nämnde något om göteborgarnas lag. Detta i en serie, där ibland lagen kommer med en näst intill A-lagsuppställning för att omgången efter mönstra ett U 17-lag. Efter vad jag förstått har det hänt i MFF den här säsongen. För att rätt värdera MFF-insaten borde man få veta något om Göteborgs lag.

Men inte ord. Och är ett referar om MFF:s U 21-lag kvällens viktigaste nyhet i sportens värld? I OS-tider.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se