Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Fredag 7 april 15:52

Jag tror på kontinuitet, när det gäller att bygga något stabilt inom idrotten.

Jag tror också att en stor, välskött ungdomsverksamhet är nödvändigt för stabilitet över tid.

Vad skall man då tro, när man ser vad som hänt i Malmös tre division 2-klubbar på herrsidan inför säsongen och dessutom granskar vad som finns bakom representationslaget?

Kvarnby IK har 16 nya spelare, 13 har lämnat.

För IFK Malmö är siffrorna 19 in och 11 ut.

Prespa Birlik redovisar 16 nyförvärv och 22 som lämnat.

Siffrorna är hämtade från Sydsvenskan och stämmer inte helt, eftersom några namn är redovisade på ett ställe och borde varit det även på ett annat utan att det skett. Som vanligt är nämligen övergångarna mellan Malmöklubbarna, det gäller alla nivåer, många.

Till detta skall läggas att alla tre klubbarna har bytt tränare.

Var finns kontinuiteten?

Kvarnby IK har tidigare inte varit inne i denna rolljans på samma sätt som seriekonkurrenterna. De har kunnat förlitat sig på sin stora, välorganiserade ungdomsavdelning. Under några år har tongivande spelare försvunnit, många uppåt i seriesystemet. Med årets förluster har man insett att spelarmaterialet inte räckt till för division 2-spel. Man har tvingats ut på den för fotbollens utveckling osunda marknaden.

Men det är KIK som har de bästa förutsättningarna att på sikt etablera sig på den här nivån utan att säsong efter säsong skaffa spelare utifrån. Klubben har en fungerande ungdomsavdelning.

2016 hade IFK Malmö endast sitt A-lag som fullföljde sin serie, Prespa Birlik ett juniorlag och ett P 13-lag.

Det är den smala grund dessa klubbar bygger sin sportsliga framtid på.

Kvarnby hade två seniorlag, ett juniorlag och 13 pojklag i åldersspannet 16 till och med 11 år. I min värld är det en väsentlig, värdefull skillnad.

 

PS

Att FC Höllviken lades ner gjorde naturligtvis sitt till att spelarmarknaden i regionen blev större.

DS

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 2 april 14:10

Detta skulle jag ha publicerat i fredags men en akut händelse eller akuthändelse (båda uttrycken är relevanta) gjorde att det måste till en prioriteringsändring.

Jag lovar att gårdagsmatcherna inte ändrat mina åsikter, såg för övrigt bara IFK Göteborg mot Malmö FF.

Först: Det blir en jämn allsvenska. Nio, tio lag kan aspirera på medalj, alltså bli bland de fyra främsta, något färre på guldet.

Här mitt tips, grundat på att ha sett över 100 allsvenska matcher 2016 (nördigt, jag vet) och nu under våren många tränings- och cupmatcher.

1)    BK Häcken. Har en välkomponerad trupp med stor rutin med ungdomar som trycker på. En frisk Paulinho och Kamara, kanske seriens främsta anfallsduo. Peter Abrahamsson högklassig målvakt.

2)    AIK. Ständigt topplag med liksom Häcken mycket rutin med ett koppel unga spelare på väg mot genombrott. Intressanta nyförvärv, både unga hemvändare och från utlandet. Frågetecken: Målvakterna.

3)    Malmö FF. Hade få domslut – både vid styrelsebord och på plan – MOT sig senaste guldåret. Differensen, sex poäng, till AIK en chimär. Årets trupp sämre än fjorårets, både topp- och breddmässigt. Stjärnspelare på väg neråt.

4)    IFK Norrköping. Har på ett knappt år förlorat många toppspelare men fått unga egna spelare och talanger utifrån att utvecklas till fullgoda allsvenska spelare. Utan skador och fler försäljningar till och med en guldkandidat.

5)    Djurgården. Får nye tränaren Özcan Melkemichel ihop det kan det bära hur långt som helst. Nyförvärven är meriterade och med Radetinac  och Mrabti åter efter långa skador finns kvalitet. Men vem skall göra målen?

6)    Elfsborg. Listan över spelare utbildade i den egna akademin som på senare år blivit utlandsproffs och också hamnat i landslaget är lång. Boråsklubben har mer på gång och är oftast ett medaljlag, bara två missar sedan 2005.

7)    Kalmar FF. Det hänger på Rasmus Elm. Är han frisk – och kvar i KFF – kan det bli riktigt bra. Lagets mittfält är bland de vassaste i Allsvenskan. Tränaren Peter Swärdh vågade satsa ungt i fjor. Tid för några genombrott? Och för några återvändare att hitta gammal ny kapacitet?

8)    IFK Göteborg. Egentligen en trupp för en högre placering. Samtidigt har den största delen av stommen ha passerat ”bäst-före-datum”. Finns det några ungdomar klara för att ta över i nyckelroller?

9)    Östersund. Givetvis ett lag med ett spel att ta till sig. Som neutral åskådare vill man att det skall gå bra för Jämtlandslaget. Men vad säger att det skall gå bättre i år, åtta i fjor? Många i truppen håller ”bara” hyfsad allsvensk klass.

10)                Örebro. Svårbedömt. Truppen imponerar inte. Tränaren Alexander Axén kan ofta få ut mycket av ett begränsat material, men det här blir inte lätt.

11)                Hammarby. En del nytt, främst Jiloan Hamad, men också några tunga förluster. Finns stora brister i alla lagdelar. Vågar nye danske tränaren Jakob Michelsen satsa på de unga spelare som finns i en allt bättre akademi?

12)                Sundsvall. Får svårt som vanligt men det finns många för den stora allmänheten duktiga okända spelare, som ytterbacken Eric Larsson. Bra målvakt Tommy Naurin. Intressant yngling Peter Wilson.

13)                Halmstad. Kring några rutinerade äldre spelare har erfarne tränaren Janne Jönsson en hel drös unga talanger under utveckling. Skall bli spännande att följa laget.

14)                Jönköpings Södra. Gillar klubbar som med små resurser fångar in regionens talanger, mer i fjor än i år. Saknaden av Pawel Cibici (MFF) blir kännbar. Nu är det upp till tränaren Jimmy Thelin att visa sin kapacitet.

15)                Sirius. Ett tips egentligen mot förnuft och tradition. Nykomlingar brukar hålla sig kvar debutsäsongen. Superettan är en bra skola. Har spelare med allsvensk erfarenhet och inte minst kunniga tränare. Kingsley Sarfo en av seriens intressantaste debutanter.

16)                Athletic Eskilstuna. Rapporterar elva nya spelare och jag har ingen aning om de är sämre eller bättre än de ungefär lika många som lämnat. Har alltså ingen som helst aning om lagets kapacitet. Intressant att se hur Eskilstunapubliken tar sig an klubben.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 26 mars 17:46

Ishockey tillhör inte mina favoritidrotter.

Visst, själv en minst sagt usel skridskoåkare, beundrat jag givetvis spelarnas åkskicklighet i högt tempo och förmåga att motstå de rejäla tacklingarna.

Och målvakternas fantastiska förmåga att i ”plocken” fånga de skott som mina gamla ögon inte ens kan uppfatta.

Men så är det det där med slumpen, tillfälligheterna, marginalerna. Visst marginaler finns i alla idrotter. Efter en uddamålsseger i handboll är det exempelvis lätt att peka på en enskild händelse. Men i hockey spelar man för att skapa så många tillfälligheter, “slumpar”, framför motståndarkassen som möjligt. Mitt påstående vidimeras av intervjuade spelare och alla de tv-experter som på frågan om hur ett lag skall vända en match oftast svarar: Man måste få ett större tryck mot målet, störa målvakten, fixa styrningar, mer trafik kring målområdet (detta kallas på ishockeyspråk, skapa ”skymning”).

 Det talas sällan om högre passningstempo, om större rörlighet, om fler kombinationer. Nej, mer tryck och så ligger ett stort antal spelare i en enda röra kring målet. Och ingen ser pucken, och ingen vet om det är mål eller inte förrän en långdragen videogranskning ger besked.

Att se ett mål och hur det går till är kryddan i bollsporterna.  I hockey måste man se tv-repriserna för att få besked. Inte ens på plats ser man alltid vad som händer.

Och så är det alla de där löjliga slagsmålen utan straffpåföljd. Jag har svårt att förlika mig att knytnävsträffar i ansiktet inte skall bestraffas. I min idealistiska värld är detta ofattbart.

Liksom att det skall finnas en annan bedömningsnivå i slutspelet än i grundserien. Ojuste spel får inte hindra kreativitet och allmän spelintelligens.

***

Dessa invändningar till trots: Lördagens idrottsliga behållning i tv-fåtöljen var kvartsfinalen i hockey mellan Växjö och Malmö. Där fanns nerv, intensitet, spänning, inga oviktiga ingredienser i en idrottsupplevelse.

***

Till skillnad till VM-kvalmatchen Sverige—Vitryssland. Det var trögt och oengagerat. 4—0 var säkert, men också fyra mål som ur vitrysk synvinkel var ”onödiga” eller diskutabla. Den svenska straffen var självklar men orsakad i helt ofarligt läge, fummelmålet behöver man väl knappast diskutera, hela bollen var näppeligen över linjen vid 3—0 och nog luktade fyran offside.

Trots lovorden i texterna, visade tidningarnas betyg vilken medelmåttig insats det svenska laget presterade.

Bäste svensk i mitt tycke var Oscar Hiljemark. Hårt arbete över hela planen, den fina uppfattningen vid passningen till 4—0 och dessutom ”bakomryggenklackpassningen”, som friställde Toivonen (?) som dock missade.

Det för tanken till den statistik över assists, som förs i olika sporter. Den är inte rättvisande. Den förutsätter att den frispelade gör mål oavsett hur genial passningen än är. Därför intresserar en sådan statistik inte mig, vilken idrott det än må vara.

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 24 mars 18:57

Gårdagsförlusten för Malmö FF, förvisso något B-betonat, mot AFC Eskilstuna skakade om lite i all den optimism som genomsyrat de trogna MFF- följarna i diverse media.

Underhållningen var tydligen mer än medioker. Såg den inte, men har sett några av de MFF-matcher, som sänts på några av mina kanaler.  Har därför ingen säker uppfattning om laget kapacitet. Men jag har läst mig till att Anders Christiansen är Allsvenskans bäste spelare, att ingen anfallare är bättre i serien än Markus Rosenberg, att ytterbackarna TInnerholm/Safari är Allsvenskans bästa par, att Magnus Wolff Eikrem är assistkungen, att landsmannen Jo Inge Berget är en av Allsvenskans värdefullaste spelare, att … ja, det är bara att fortsätta.

Och så det eviga mantrat att MFF har den överlägset bästa bredaste truppen, kanske till och med två lag allsvensk klass.

En sådan trupp kan väl inte misslyckas? För det är väl inte den oftast förekommande upphaussningen av spelarnas kapacitet som fick sig en liten knäck. Alla är kanske inte så bra som man velat påskina. Eller hemska tanke: Även motståndarna har bra spelare, okända för dem, som bara har ögon för MFF. Kanske till och med AFC Eskilstuna har bra spelare.

***

AFC Eskilstuna är naturligtvis det Svarta fåret i säsongens Allsvenska.

Klubben har fått sin beskärda del av kritiken i Malmömedia. Man byter inte bara namn så där. Och spelort.

Men just i Malmö finns det två elitföreningar som bytt namn. Under påtryckningar från sponsorer.

Malmö FF, Dam blev Ld B FC Malmö och senare FC Rosengård.

IFK Malmö, Handboll blev HK Malmö.

Indignationen var inte lika djup från Malmöhåll som i fallet AFC Eskilstuna.

***

Nu bytte förvisso inte FC Rosengård och HK Malmö adress. De blev trogna Malmö.

Men idrottshistorian, även Malmös, visar att klubbar sökt sig utanför kommunens gränser för att försöka öka publikintresset.

Basketsatsningen Heta Skåne spelade Ligamatcher runt om i distriktet på 1990-talet.

Det fanns en period, då Team Malmö i handboll spelade både i Malmö och Trelleborg.

***

Åter till AFC Eskilstuna, vars urspungsklubbar funnits norra Storstockholm.

I Stockholmsregion fanns det 2016 tretton herrlag på de tre högsta nivåerna. Endast de tre stora AIK, Djurgården och Hammarby, lockade åskådare. Se bara på Brommapojkarnas minst sagt skrala publiksnitt under sina säsonger i högsta serien! Det finns alltså inget underlag för ett fjärde lag i Stockholm,

På publiksidan vill säga. Däremot gott om spelare i området. Eskilstuna har inte fler utländska spelare i sina trupper än sina konkurrenter. AFC hade inte överlevt i Stockholm.

Det är kanske på sikt en strålande idé att spela i Eskilstuna för svensk fotboll. Intresset för fotboll finns i Eskilstuna. Eskilstuna United drar överlägset mest publik i Damallsvenskan.

Eskilstuna har också tradition som fotbollsstad. Två klubbar från orten har tillsammans 15 allsvenska säsonger.

Ge projektet en chans. Det är ju 2017.

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 14 mars 10:48

Mer och mer sällan läser jag matchreferat.

De ger mig inte vad jag förväntar mig. Allt koncentreras till hemmalaget. Oftast inget om bortalaget, inte ens ett endaste namn. Jag pratar om Malmötidningarna.

***

Som nu när Malmö FF i lördags mötte en kommande motståndare i Allsvenskan, Jönköpings Södra. Allt, bara allt, handlade om MFF:s tydligen mediokra insats. Om alla de frånvarande hemmaspelarna och Anders Christiansens lovande återkomst.

Fanns det verkligen inget nytt intressant att berätta om J-Södra? Vem skall ersätta Pawel Cibici? Något annat nytt om Smålandslaget? Fanns det inte något som stack ut? Något måste ju ha varit bra eftersom man pressade MFF under i stort 90 minuter.

Men inte …

***

Jag vill poängtera, allra först: Det HK Malmö sargade lag presterat i sina fyra senaste matcher har varit minst sagt överraskade. Kloka spelare, taktisk tränare, lågt tempo, tålamod, allt detta är förklaringar till de åtta poängen. Men också – handen på hjärtat, trots allt – förvånansvärt svagt motstånd.

I analyserna, eller vad man nu skall kalla det, nämndes inte med ett ord att Guif-matchen var den tempofattigaste elitmatch som på mannaminne spelats i Baltiskan.

Niklas Kraft, målvakten, fick berättigat beröm efter sin insats vid 4-målsvinsten mot Ricoh med en räddningsprocent på närmare 50. Jag har inte hittat ett ord om att de alternerande Ricoh-målvakterna totalt svarade för en (!) räddning, 6 procent. Det måste vara ett alla tiders bottenrekord för högsta herrserien.

I handboll är det små marginaler som avgör, vinst med ett eller två mål kan lika gärna vara det motsatta. När HK vann med uddamålet mot Lugi missade Lundalaget alla sina tre straffar och hade fyra ramträffar mot HK:s två. Marginalerna var mot Lugi – inte ett ord någonstans. Därmed inte sagt ett HK:s vinst var oförtjänt.

Efter den klara söndagsvinsten mot Karlskrona upprepades det ”alla” skrivit den senaste tiden, de många frånvarande i HK och veteranernas förmåga att styra matchförloppet till en ny seger. Inte en stavelse om att Karlskrona, tunt från början och sedan med många skador på niometer, som till denna match dessutom fick undvara Lars Möller Madsen, storskytten.

***

Jag vill än en gång poängtera—det finns ömma tår överallt -- att jag inte på något sätt vill undervärdera HK:s insatser. Laget har gjort det väldigt bra. Samtidigt finns det förklaringar, som jag som läsare hade velat veta. Om jag nu inte sett alla fyra matcherna och sett vad som hände.

Matchreferaten saknar alldeles för ofta väsentligheter. Därför läser jag sällan dem.

Av Magnus Månsson - Måndag 27 feb 14:08

Fem medaljer och ytterligare sex placeringar bland de sex främsta.

Det blev den individuella skånska utdelningen vid helgens SM i friidrott i inomhus.

Antalet deltagare från de skånska klubbarna var också klent trots att tävlingen arrangerades nästgårds, i Växjö.

Jag har svårt att tänka mig att Skånes facit någon gång varit sämre än i år.

På onsdag har Skånes Friidrottsförbund årsmöte. Det finns många problem att diskutera.

***

Malmö AI var som vanligt bästa Skåneförening. Alla fem medaljörerna var MAI-are, fyra av de sex övriga finalplatserna var också MAI:s.  IFK Lund och IFK Helsingborg hade var sin finalplats.

Men, och här är, i min friidrottsvärld, det intressantaste: Ingen av dessa elva skånska aktiva har en Malmöförening som sin moderklubb! Många har hamnat i Malmö tack vare studier vid idrottsgrundskolan eller vid Fig, Friidrottsgymnasiet.

En naturlig fråga blir: Finns det inga talanger i Malmö?

Självfallet finns det. Men resultatet från helgens SM visar att Malmöklubbarna varit dåliga på att utveckla den generation som nu skulle vara konkurrenskraftig på ett senior-SM.

Noll infödda Malmöbor bland de sex främsta är genant.

***

I mitt förra blogginlägg ställde jag följande fråga:

Var har Fredrik Ljungberg i Arsenal och, låt oss säga, min gamle kollega på Sydsvenskan Calle Palmér i Malmö FF för ett likvärdigt rekord?

Svaret: Från den 6 maj 1948 till och med den 1 juni 1951 spelade MFF, med Calle Palmér i truppen, 49 raka matcher i Allsvenskan utan förlust.

Från den 7 maj 2003 till och med den 6 oktober 2004 spelade Arsenal, med Fredrik Ljungberg i truppen, 49 raka matcher i Premier League utan förlust.

Kuriosa: Det svenska och engelska rekordet i den högsta fotbollsligan är allt

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 24 feb 21:45

Överallt – och alltid – denne Zlatan.

Har varit i London några dagar med delar av familjen bland annat några barnbarn. Efter några timmar den första dagen passerade vi Albert Hall och vad stod inte parkerad precis bredvid den berömda konserthallen om inte en kamouflagefärgad bil med registreringsskylten X IBRA. En sökning på Google gav besked. Det var en av Zlatans många bilar, en Mercedes-Benz, Brabus. 

Som nu är förevigad på barnbarnens mobiler.

                                                  
                   ***

Men storheten till trots, i fotbollsavdelningen på Madame Taussaud fanns Zlatan inte med. Man hade varit sparsmakad. Endast en nu aktiv spelare fanns i vaxupplaga, Ronaldo. Pelé var också porträtterad liksom Bobby Moore, lagkaptenen i det engelska VM-guldlaget från 1966.

                                                  
                    ***

Sen mitt förra besök 1999 var Björn Borg förpassad till ett förråd. Tennisen representerades nu av Rafael Nadal.

                                                  
                    ***

Besökte även Emirates Stadium, Arsenals hemmaarena. En upplevelse.

Swedbank stadion i all ära, men detta var klass, lyxklass. VIP-utrymmena, både inne och ute, omklädningsrummen – speciellt Arsenals förstås med en komfort av högsta klass på alla sätt och vis – ett presskonferensrum med bekväma, moderiktiga fåtöljer och avskilda pressplaster för alla journalister och egna bås för Tv- och radiointervjuer, ja, det var en helt ny, modern värld, helt skild från den jag kom i kontakt med som journalist.

Man fick i stort komma in på alla områden på Emirates. Man fick till och med känna på gräset. Med handen.

                                                  
                       ***

I entréavgiften, 20 pund, ingick ett souvenirhäfte och fritt tillträde till museet. I ett kollage på första sidan med tolv spelare fanns mitt i, med allt ljus, Fredrik Ljungberg. Tillsammans med klubbens största stjärnor under 2000-talet.

”Freddie” rankas som en av de stora. Den vänliga och kunniga personalen nämnde också – när de frågade varifrån jag kom -- Anders Limpar med stor respekt och även Rami Shaaban, målvakten, och givetvis också Stefan Schwarz.

                                                  
                      ***

En fråga: Var har Fredrik Ljungberg i Arsenal och, låt oss säga, min gamle kollega på Sydsvenskan Calle Palmér i Malmö FF för ett likvärdigt rekord?

Svaret lärde jag mig på Emirates Stadium.

Ni får svar i nästa blogginlägg.

Av Magnus Månsson - Onsdag 15 feb 13:25

Jag blir irriterad, ja, nästan förbannad, när jag läser att Vittsjö kanske tvingas dra sig ur Allsvenskan för damer i fotboll.

Svenska Fotbollförbundet kräver nämligen 800 sittplatser för spel i högsta damserien. I fjor hade Vittsjö ett snitt på 518 åskådare per match och åtta av tolv lag låg under förbundets norm för sittplatser. Det finns 640 sittplatser på Vittsjö idrottsplats.

Det är med dessa fakta, löjligt att komma med sådana krav.
Förbundet slår undan benen på de små orternas/kommunernas lag att spela på högsta nivån. Alla har inte pengar. Så enkelt är det.

Huvudsakligen måste väl vara  att man kan bjuda på ett bra underlag.

Så, Svenska Fotbollförbundet, tänk om!

Det gäller även kraven på herrarnas elitfotboll.

De som blir mest lidande på sämre komfort är hemmalaget med eventuellt några färre åskådare. Men denna nackdel tar man nog med glädje om man får fortsätta spela i Allsvenskan, dit laget kvalificerat sig på idrottsliga meriter.

Och inte på grund av kommunens ekonomiska muskler.

***

Såg att Malmö kommun accepterat fotbollförbundets krav på Limhamns idrottsplats och därmed sett till att nykomlingen LB 07 kan spela sina allsvenska matcher på sin hemmaplan.

Kommer de 800 sittplatserna att fyllas mer än en gång? Derbyt mot FC Rosengård bör locka storpublik -- med damfotbollsmått.

Sen hoppas jag, som skattebetalare i Malmö, att LB 07 hållet sig kvar i Allsvenskan, så att det finns behov av investeringen i mer än ett år. Annars är risken att 600 sittplatser förblir tomma match efter match och säsong efter säsong.

Men det bekymrar väl inte byråkraterna i Svenska Fotbollförbundet.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se