Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 6 oktober 2023 17:38

Det finns några som menar att alla resultat i, exempelvis, fotboll alltid är rättvisa.

Fotboll går ut på att göra mål. Det lag som gör flest vinner, och gör det enligt ovanstående tes rättvist.

Men det finns faktorer som påverkar rättvisan, domarinsatsen.

Som i går när Häcken förlorade med 1—0 mot Qarabag från Azerbajdzjan i Europa League.

Låt mig först som sist konstatera att Qarabag var det bättre laget, inte minst fysiskt.

Men alla pratar om att mål, kanske speciellt det första, förändrar matchbilden, ger andra taktiska förutsättningar. Häcken fick inte denna möjlighet, berövades en straff (inte garanterat mål, men väl den yppersta av målchanser) vid 0—0. De som också menar att VAR skapar rättvisa måste väl också fått sig en funderare. För ingen kan väl mena att fällningen av Mikkel Rygaard skedde utanför straffområdet?

Sen kan man också undra över varför den österrikiske domaren inte VAR-granskade armbågen mot Rygaards ansikte. Vid risk för direkt rött är det tillåtet att studera händelser på hela plan.

Skall svenska klubblag hävda sig på denna höga europeiska nivå får domsluten inte gå mot laget, som nu på Ullevi.

Qarabag var ett bra lag med starka, snabba och tekniska spelare. I närkampsspelet räckte några av hemmaspelarna inte till. Häckens konstruktiva mittfält fick inte den tid på sig som i Allsvenskan och sällan har man sett så många felpassningar från tvillingarna Gustafson och Mikkel Rygaard som i går.

Likväl hade svenska mästarna poängmöjlighet in i det sista.

Det blåser hårt på toppen och med tveksamma domslut mot sig blir motvinden alltför hård.


Av Magnus Månsson - 4 oktober 2023 19:12

Läste för några veckor sedan att det lag som leder Allsvenskan med nio matcher statistiskt också blir svenska mästare.

Nu fyra omgångar senare ser jag, okej på ett annat forum, att leder något lag med fem matcher kvar så vinner man också guldet. Problemet är att det i år inte är samma lag som ledde då, Elfsborg, som det som leder nu, Malmö FF.

Vad skall man tro?

En sådan ”analys” att förutse en sluttabell ger jag inte mycket för.

Sannolikheten att statistikprofetiorna slår in är förstås större ju färre matcher som återstår. Samtidigt är det en omöjlighet att jämföra olika säsonger. MFF har exempelvis att möta båda sina svåraste konkurrenter, Häcken borta och Elfsborg hemma. Givetvis både en fördel och nackdel. MFF har sitt öde i egna händer.

Nu skall jag bli ologisk och hänvisa till statistik, till årets MFF-möten mot topp fyra, kryss och förlust mot Djurgården, oavgjort mot Häcken och noll poäng mot Elfsborg. Skall det bli guld till Malmö måste laget vinna även mot en toppkonkurrent.

I spekulationerna kring guldet räknar de flesta bort mästarna Häcken. Visst fem poäng är många att ta in på MFF, men matchen på Bravida kan bli avgörande. Jag tycker att Häcken nu hittat rätt i sina ersättningar efter de tunga sommartappen. Trots 0—4 mot Leverkusen i Europacupen gjorde man en riktigt hygglig match och 0—1 mot Kalmar speglade inte händelserna på plan. KFF-målvakten Richardo Friedrich gjorde sin bästa match för säsongen.

Jag anser också att Häcken har Allsvenskans bredaste trupp. MFF:s bänk har inte, sett till bredden, imponerat på sistone även om unge Adrian Skogmar senast mot BP var en intressant och spännande bekantskap.

Häcken har fyra av sina fem återstående matcher på favoritunderlaget konstgräs.

Nackdelen är förstås att laget hat tre Europamatcher före den allsvenska avslutningen den 12 november.

Men Häcken kommet att gäcka statistiken.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 14 september 2023 16:37

Det var snabba och tvära kast i värderingarna om det svenska herrlandslaget i fotboll.

I lördags nästan euforiska omdömen efter 5—0 borta mot Estland, rena domedagsstämningen efter 1—3 mot Österrike. Av samma bedömare i massmedia och på sociala medier.

Jag såg bara de sista 60 minuterna mot Estland, då 2—0. Esterna var inte bra och det vidimerades av Belgiens lika stora vinst några dagar senare. 2—16 på fem kvalmötenr och en poäng säger om inte allt, så det mesta.

Visst, optimism tillhör idrotten. Men också realism över tid.

Och visst såg det bra ut, ja, riktigt bra ut efter 45 min mot Österrike. Det var länge sedan ett svenskt landslag presterade så bra mot kvalificerat motstånd. Men sen kom några individuella misstag med baklängesmål som följd och den samlade expertisen var i stort enig: Svensk herrlandslagsfotboll är i den djupaste kris på länge. Och felet är Janne Anderssons, förbundskaptenens.

Men är de så enkelt? ”Alla” var överens om att laget på tisdagen var det bästa Sverige kunde presentera. Det finns tydligen inga bättre spelare. Vad vet jag, som är så lite ”insnöad” att jag huvudsakligen följer den allsvenska fotbollen.

Oavsett de taktiska förhandsdiskussionerna skall en rutinerad spelare som Emil Forsberg inte springa som en ”yr höna” vid gästerna inkast/inlägg som gav 0—1 efter en nickduell som Isak Hien förlorade. Och blev syndabock. De österrikiska försvarana missade också några nickdueller men de svenska avsluten var för tama. Som vi alla såg fanns det fler situationer där den svenska kvaliteten inte räckte till.

Och inte gjort på många år.

Vad skall en ny förbundskapten kunna göra med det spelarmaterial som finns?

Därmed inte sagt att Janne Andersson skall stanna kvar. Hans irritation på domarteamen i tid och otid tyder på att han inte är i balans.

***

Lagen under går inte heller så bra.

U 21-landslaget med några mångmiljonförsäljningar förlorade mot Nordmakedonien med 1—0 i EM-kvalet.

P 18-laget har förlorat mot Norge och Polen nu i september.

***

Och hur inverkar det i framtiden att storklubbarna i Allsvenskan i stor grad söker sig utomlands i stället för att scanna av de egna akademierna?

***

Janne Anderssons vara eller icke vara är inte svensk fotbolls största problem.

 

 

Av Magnus Månsson - 9 september 2023 12:23

Sydsvenskan, Fredrik Lindstrand, hade i torsdags en intressant artikel under överrubriken Transfermiljonerna.

Den väckte tankar och funderingar.

Lindstrand listar de fem spelare från Danmark och Sverige som sålts för störst summor (mellan 300 och 32 miljoner) under sommaren. Danskarna får betydligt mer betalt för sina spelare. Om det beror på kvalitet eller bättre förhandlare är svårt att avgöra. En del av facit lär väl komma när spelarna etablerat sig i sin nya omgivning. Alternativt sålts vidare.

Det som sticker ut är att fyra av de tio spelarna kommer från Afrika, en från Island och en från Tyskland. En av de svenska försäljningarna är för övrigt dansk, Häckens Kristoffer Lund Hansen.

Av de danska exporterna är endast en från Danmark. Av de fem svenska försäljningarna har Hugo Larsson och Gustaf Lagerbielke svenska pass.

De nordiska klubbarna och deras akademier är bra på att utveckla talanger från andra nationer.

Men gynnar det svensk landslagsfotboll? Det går ju inte precis så bra på herrsidan på sistone på herrsidan.

***

Förutom nu Larsson/Lagerbielke har de allsvenska klubbarna tappat mycket kvalitet till utlandet. Speciellt toppklubbarna av naturliga skäl, det är där stjärnorna finns.

Men de svenska föreningarna har kompenserat sig väl. De 16 allsvenska klubbarna har under transferfönstret köpt in cirka 80 nya spelare, hälften är utländska, hälften svenska.

Är det ett nollsummorspel även ekonomiskt? Eller har fönstret totalt sett gett klubbarna ett pengaplus? Och för dem med pluskonto, hur har vinsterna investerats?

MFF, som jag av förståeliga skäl känner mest till, har fått in två svenskar Jansson och Rosengren och två norrmän och en dansk, samtidigt som man lånat ut tre unga spelare med allsvenskt spel under säsongen till utlandet och en till en allsvensk konkurrent.

Häcken, som tveklöst mist mest spetskvalitet, har handlat friskt, dels etablerat som kompensation men också unga talanger från Afrika. Det afrikanska spåret har över tid visat sig lyckosamt för BK Häcken. Samtidigt vågar man ge många egna ungdomar chansen även i skarpt läge.

AIK i sin prekära situation förlitar sig på fem utländska nytillskott men också vågat ge riktigt unga talanger från egna akademin möjlighet.

Tre tongivande spelare från serieettan Elfsborg har lämnat för utlandsspel. Ersättarna kommer utifrån men i återvändaren Simon Hedlund har boråsarna en av seriens främsta förstärkningar,

Även IFK Göteborg (3) och Sirius (4) har scannat utrikes marknad för att förbättra sina utsatta positioner.

Det finns en klar tendens, där Sirius är undantaget. Det är de klubbar vi kallar stora som mest söker sig utrikes. De fattiga kusinerna från landet får, generellt sett naturligtvis, söka inom Sverige. I min värld alldeles utmärkt. Alla talanger finns inte i de allsvenska akademierna.

De stora kvällstidningarna ger inför vårstarten ut välfyllda och intressanta bilagor. Sen dess har det skett en del förändringar i trupperna. Bortser man från frivilliga utlåningar och skador är det AIK, Djurgården och BP som tappat flest, 7, 7 och 6. Storlekarna på hösttrupperna i alla lagen är i stort intakta.

Hammarby sticker ut. De två spelare som inte ingår i höstens trupp är för tillfälle utlånade. Och från ungdomsleden har truppen breddas med kvalitet. Hammarby har MFF, Göteborg, Häcken och Djurgården kvar på hemmaarena Tele2 kvar och kan ställa till det, men ligger för långt efter för den absoluta toppstriden.

Däremot har sommarens lag Djurgården slagläge. Visst finns tapp men också intressanta nya spelare. Har ett på pappret hyfsat restprogram. Men har alla tre derbyna kvar. Och dessa matcher är inte deras favoritmöten.

***

’Men vad är summan av sommarfönstret? Är cirka 40 nya utländska spelare till de som redan fanns här vägen mot en bättre svensk fotboll? Gynnar det inte bara den enskilda klubben?

Svensk talangutveckling har varit ett omdiskuterat ämne under många år. Är sommarens många transfers ett bevis på den inte fungerar? Inte ens fullt ut hos landets enligt rankningen bästa klubb, Malmö FF?

 

 

Av Magnus Månsson - 5 september 2023 10:02

Åtta omgångar kvarstår av årets allsvenska.

Åtta intressanta omgångar med ovissa strider i topp och botten.

Minns ni hur det såg ut efter de åtta första omgångarna? Jo, Malmö FF hade inte tappat en enda poäng. Även vanligtvis någorlunda sansade journalister spekulerade i att MFF skulle ”gå rent”, i alla fall inte förlora någon match. Nonsens förstås. Säljande rubriker var tydligen viktigare än yrkeshedern.

Nu 14 omgångar senare går MFF som tåget, oregelbundet, hackigt och inte alls enligt planerna. MFF är i dag fortfarande ett topplag men ett lag i mängden. Givetvis är jag medveten om att i en 30 matcher lång serie är alla poäng lika värdefulla. Men samtidigt visar en tabell över de senaste 14 omgångarna MFF:s nuvarande status:

1)      Djurgården 30 p, 2) Elfsborg 29 p, 3) Häcken 26 p, 4) Hammarby 25 p, 5) Malmö FF 22 p, 6) Värnamo och Halmstad 20 p, 8) Mjällby och Kalmar 19 p, 10) Norrköping, Degerfors och Göteborg 17 p, 13) AIK 16 p, 14) Sirius 15 p, 15) Brommapojkarna 13 p,  16) Varberg 10 p.

Kanske också en tabell att ha i åtanke när spekulationerna om sluttabellen tar fart efter landskampsuppehållet.

MFF har under lång tid inte varit det topplag de flesta experter velat påskina. Formtabellen visar på verkligheten. Spelet och de viktiga relationerna (tränare Rydströms nyckelmantra) har inte fungerat.

Dessutom menar jag att periodens bäste MFF-spelare har varit målvakten Johan Dahlin.

Vilket lag får vi se i höst, vårens eller sommarens?

***

Till sist en fråga: Hur många sämstahalvlekar kan ett lag ha? Vid i stort varje MFF-match har en av halvlekarna klassats just som en sådan. Jag har fler kandidater än den första mot Göteborg, som då var bra. Glöm inte det!

Av Magnus Månsson - 3 september 2023 12:22

Jag ägnade en del av fredagskvällen åt allsvensk damfotboll.

Inspirerad av den, mestadels, alldeles utmärkta och underhållande fotbollen under VM.

På fredagsmenyn stod två möten mellan fyra av seriens främsta lag, Piteå—Rosengård (såg alla 90 minuterna, 1—0) och seriefinalen Linköping—Häcken, andra halvlek, 0—0.

Men det blev inget fredagsmys. Det de fyra lagen bjöd på var verkligen ingen PR för damfotboll. De enkla misstagen var frapperande många. Jag har sällan sett så många i matcher på en så hög nivå som Allsvenskan.

En förklaring kan vara att det var första matchen efter det långa VM-uppehållet. Låt oss hoppas det. Jag skall ge lagen fler chanser. För jag har sett några bra, underhållande matcher under våren.

***

Jag lockades att alltså att se fredagsmatcherna tack vare VM-fotbollen. Förhoppningarna fanns naturligtvis att VM-intresset skulle spilla över till Allsvenskan. Det måste därför ha varit en extrem besvikelse att endast 760 personer bevittnade Linköping—Häcken, tvåan och ettan i serien.

Mycket kring VM cirkulerade kring spelarnas ekonomiska ersättningar. Jag har inget att erinra om de miljoner som de svenska VM-spelarna erhöll av det internationella förbundet. Jag har läst Nilla Fischers memoarer/biografi, där hon pläderar för högre löner för de allsvenska damspelarna.  Och nu hänger jag inte med. Är intresset för en toppmatch inte större än att 760 personer dyker upp, då måste man rannsaka produkten. Inte fokusera på lönerna.

Detta skrivit inte enbart beroende på fredagskvällens brist på underhållning.

 

Av Magnus Månsson - 2 september 2023 11:11

Malmö FF var den store vinnaren i det nu stängda transferfönstret.

I alla fall i jämförelse med de tre allsvenska toppkonkurrenterna.

Jag tänker inte på nyförvärven, deras kapacitet över tid har jag ingen aning om. Detta konstaterande gäller alla klubbarna. MFF:s tapp av ordinarie spelare och de vanligaste ersättarna är färre än Elfsborgs, Häckens och Djurgårdens.

Hugo Larsson och Lasse Nielsen är MFF:s enda. Man har frivilligt lånat ut några av sina unga spelare, som man tydligen inte anser sig behöva.

Elfsborg har mist Gustav Lagerbielke, Jacob Ondrejka och André Römer, Djurgården Elias Andersson, Gustav Edvardsen och Joel Asoro.

Och så då Häcken: Kristoffer Lund Hansen, Lars Olden Larsen, Benie Traoré, Oscar Uddenäs, Franklin Tebo, Tobias Carlsson och Ibrahim Sadiq. Låt vara att några av dessa inte ofta var med i startelvan men ständiga inhoppare.

Förlusterna av två så extremt duktiga målskyttar som Traoré och Sadiq kan väl inte ens Häcken ersätta.  Även om Hisingeklubben av tradition har fått fram väldigt många skyttekungar.

Jag har svårt att se att Häcken kan försvara sitt guld på grund av dessa högklassiga tapp samtidigt som laget har sex tuffa matcher mer än konkurrenterna i och med avancemanget till Europa League.

Såg när Häcken eliminerade Aberdeen, vinst 3—1 borta. Det var i många delar det Häcken, som mästaråret 2022 charmade stora delar av Fotbollssverige. Och vilket avsked han gjorde Ibrahim Sadiq, två mål, en fixad straff, ett skott i stolpen och en frispelning som ”min mormor gjort mål på”. Inte hans uppoffrande försvarsspel att förglömma. Jag kommer att sakna en av Allsvenskans stora profiler och inte minst hans smittande leende vid mål av honom själv eller någon klubbkamrat. Och kanske inte minst när han blivit ojust behandlad utan att få en berättigad frispark. Då har han leende tittat på domaren med en undrande blick för att sen genast spela vidare med samma intensitet.

Ibrahim Sadiq var min allsvenske favorit.

 

Av Magnus Månsson - 31 augusti 2023 19:05

Relationer är det nya modeordet i det svenska fotbollssamhället.

I varje intervju och reportage betonas vikten av just relationer.  Och att skapa dessa tar tid. Det framhävs speciellt om spelet hackar och inte flyter. Det är inget konstigt med det. Bra relationer krävs i alla fungerande samhällsfunktioner.

Som flitig åskådare av den allsvenska herrfotbollen får man också relationer till olika lag och,  i många fall, till enskilda spelare. Under våren har jag fått många nya favoriter. Men så öppnas då ett fönster, ett transferfönster. I det blåser det friskt. Jag har en känsla av vinden  varit kraftigare denna sommar än någon gång tidigare.

Jag gillar inte sommarens långa öppethållande. Det förändrar helt konkurrenssituationen. Det klubben byggt upp under våren kan bli raserat på bara någon månad. Påfyllda kassakistor ger på kort sikt inga sportsliga framgångar. Nya relationer skall skapas. Och det tar som sagt tid.

***

Kvaliteten på Allsvenskan försämras också. Ersättarna från främmande länder håller generellt sett inte samma klass som de flyktade stjärnorna. Då hade de inte hamnat i Sverige.

Jag har ingen fullständig koll på alla utvandrare men visst kommer mer än jag att sakna Hugo Larsson (MFF), Bilal Hussein (AIK), Elias Andersson, Gustav Edvardsen och Joel Asoro (Djurgården), Gustav Lagerbielke, Jacob Ondrejka och André Römer (Elfsborg), Tefaldet Tekie (Hammarby), Kristoffer Lund Hansen, Lars Olden Larsen, Benie Traoré, Oscar Uddenäs och Ibrahim Sadiq (Häcken), Noah Persson (Mjällby), Arnor Sigurdsson (Norrköping), och Marcus Mathisen (Sirius).

Onekligen många spelar med spetskvalitet som förgyllt Allsvenskan.

Efter enstaka bra matcher har några av nytillskotten hyllas av entusiastiska journalister. Alltför rubrikernas skull.

Men jag är min tråkiga vana trogen. Mitt första betyg kommer efter ett tiotal matcher.

***

Mitt korta blogguppehållet har sin förklaring. Jag lär mig aldrig. Jag har haft åtta månader på mig att till Skånsk Idrotts Historia skriva om mitt hjärtas klubb Skurups AIF:s 100 år. Manusstopp var i dag, Klockan 11 sände jag i väg manuset.

VM i fotboll och friidrott har jag naturligtvis följt. Åsikterna har jag lämnat till andra.

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards