Det var mycket som flagnade efter gårdagens 0—1 mot Tyskland.

Det leende landslaget blev det gråtande, det har jag förståelse för. En förlust i en EM-semifinal svider givetvis, speciellt som laget pumpats upp som något av storfavorit. Utan egentlig grund.

Men att fokusera på det underkända målet känns ovärdigt för ett lag med spelare som under turneringen nästan helgonförklarats både för sitt spel och sina personligheter. Av video- och stilbilder att döma var det både offside och ruff.

Mest förvånande var dock Pia Sundhages utspel och ilska mot tyskornas fördröjning av spelet i slutskedet. Jag har aldrig sett en match, där ett lag hastat med att sätta bollen i spel i ledning med bara några få minuter kvar. Så ser verkligheten ut. Även i damfotbollen, som dock har ett klart plus på herrfotbollen, det filmas betydligt mindre.

Pia Sundhage står för något positivt. Hon är en stark pr-kvinna för damfotbollen. Nu brast det i nederlagets tunga stund.

Hon kommer att föra damfotbollen framåt i Sverige. Men förlusten kan kanske få många av alla dessa hovpoeter att inse att hon, lika lite som någon annan, kan göra några underverk.

Sverige har ett bra lag men inte av den höga klass som många lockats tro efter alla lovorden.

***

Förhoppningen är att det intresse som varit kommer att fortplantas till Allsvenskan och övrig serieverksamhet. Av bilderna att döma har antalet kvinnor på EM-matcherna varit stort. Så är det inte i serielunken.

Nu är det dags för kvinnorna att även komma till de mindre arenorna. Skall damfotbollen utvecklas måste ekonomin förbättras, inte minst genom större publikintäkter. Potentialen finns bland kvinnorma.

Sen kan man alltid hoppas, specciellt ur Malmösynvinkel, att rekryteringen höjs så att LdB i framtiden kan få fler spelare från regionen i sin trupp.

Tänk bara om Therese Sjögran platsat i LdB:s startelva efter sin skada och där fått den speltid som gjort att hon kunnat konkurrera fullt ut i EM-laget. Hon visade sin kapacitet i inhoppen och blir ett starkt kort i höstens guldjakt för Malmölaget.

I min värld gynnar ett starkt klubblag med tio spelare med utländsk pass inte svensk landslagsfotboll. Men alla har givetvis rätt att välja sin väg till framgång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...