I går blev jag glad, när jag läste Sporten i min tidning sedan cirka 70 år, Sydsvenskan.

Man hade ett helt uppslag om ungdomsidrott, dels om handbollsklubben Lödde Vikings smått otroliga bedrift att få fem lag, av sex möjliga, kvalificerade till slutspelet i USM och dels att Malbas har fyra lag i Final Four, basketens USM-slutspel.

Jag har berört och berömt de båda föreningarnas fina insatser på min anspråkslösa blogg men klubbarna är värda en större läsekrets.

Löddes framgångssäsong har även uppmärksammats i riksmedia.

***

Även i dag blev jag glad. Jag befarade att Sydsvenskan helt, utan Lugi och HK Malmö, skulle negligera herrarnas SM-slutspel i handboll. Men nej, det fanns till och med en krönika från den dramatiska andra semifinalen mellan Ystads IF och Sävehof.

***

När jag ändå är på gott humör med berömspenderbyxorna på, fanns i går även en artikel om Philip Bohman, Olympics målfarlige forward i fotbollens division 1.

När kunde man på en och samma dag i Sydsvenskan läsa både om ungdomsidrott och fotbollsspelare från de något lägre nivåerna? Just ungdoms- och breddidrott brann jag för under mina journalistår och ansvarig för Malmösport.

***

Men helt nöjd kan man aldrig vara: Vi är många som i dag saknade Sport i dag. I min värld nästan oförlåtligt.

***

Över till något annat.

Philip Bohman har Skurups AIF, min hjärteförening, som moderklubb. När Olympic och IFK Malmö möttes för 14 dagar sedan fanns ytterligare spelare från SAIF på plan, i Olympic Henrik Norrby och i IFK målvakten Merlin Nuhanovic. Från samma generation finns Pjotr Johansson i Djurgården, Isak Jönsson i TFF och Hugo Andersson i Randers.

Onekligen en utmärkt stomme till ett bra lag.

Närheten till regionens större klubbar gör det inte lätt för Skurups AIF, och andra liknande föreningar, att avancera i seriesystemet. SAIF har för närvarande en undanskymd placering i division 5, nivå 7.

Lite allmänna funderingar så här den förste maj.

Såg att Kulladals Bowlingsällskaps herrlag lite senare i denna månad tvingas kvala för att behålla sin plats i Elitserien. En miss skulle innebära att Malmö, ett av Sveriges historiskt sett främsta bowlingfästen, inte har ett enda lag på den högsta serienivån. Varken för damer eller herrar- Det lär aldrig ha hänt tidigare. Det visar på en föränderlig idrottsvärld. Bowlingen för numera en undanskymd plats inom Malmöidrotten.

På damsidan har SBC, Scandinavian Bowling Club, blivit svenska lagmästare åtta gånger, har numera ingen elitverksamhet. Elbogen har fem lagguld, N 6 tre. 2008 blev dessa klubbar, tillsammans med Söderkulla Team Malmö.

Malmö har haft många världs- och Europamästare, såväl individuellt som i lag. Listan över dem som stigit högst upp på högsta platsen på medaljpodiet visar också hur många elitklubbar det funnits i Malmö.

Världsmästare

Erland Ottosson (N6), Carl-Gustaf Carjö (Malmö BS), Arne Reinodt (N6), Svea Ljungkvist (Bowlita), Yvonne Berndt (Triumf), Tony Rosenkvist (Triumf), Annette Hagre (Pilgården) Martin Blixt (Elbogen, Martin Paulsson (Kulladal).

Europamästare

Gunnar Hall (Geist), Mats Carjö (Elbogen), Barbro Lindberg (Bowlita), Tony Rosenkvist (Triumf), Patrick Backe (Elbogen), Patrik Johansson (Elbogen), Martin Paulsson (Kulladal).

Några av dessa aktiva har mer än en guldmedalj.

***

För några år sedan gjordes ett försök att lansera en veckotidning Skånesport som hade målsättningen att skildra idrotten i hela Skåne på bredden, längden och djupet. Så, eller något liknande, löd reklamsloganden.  Så blev det inte. Man skildrade mest det som de ordinarie tidningarna redan berört. Skånesport blev inte långvarig.

Skånesport.se finns dock kvar, med flitiga medarbetare. Där finns en del att hämta för dem som är intresserade av den skånska idrotten på djupet och också har den geografiska spridning som mer och mer saknas i i alla fall min tidning, Sydsvenskan.

“Rullgardinen” på Skånesport.se är lättnavigerad och överskådlig. Det är lätt att hitta och sovra.

Kan rekommenderas!

***

I mitten av maj avgörs U- och JSM i basket, Final Four.

Till dessa har Malbas fyra lag kvalificerade, pojkar U 19, U 17 och U 15 samt flickor U 15.

När U 19-laget spelade sin kvartsfinal mot AIK och vann i Heleneholmshallen fanns över 400 personer på plats. En strålande siffra för ungdomsidrott i Malmö. Malbas medlemmar ställer upp för sin förening.

SM-slutspelet avgörs i fem åldersklasser. 21 klubbar är representerade i de tio klasserna. Alvik har sex lag kvar, Malbas och Fryshuset fyra. I min värld ett utmärkt facit för Malmöreningen.

Mer Skåne: Eos U 21 för pojkar och Lobas U 16, också pojkar, skall också finalspela i Uppsala.

Malbas har över huvud taget haft en bra säsong. Som nykomling höll sig seniordamerna kvar i näst högsta serien, dit herrlaget kvalificerade sig.

***

Jag hade tankar på att skriva något om fotbollens soft penalty-intentioner. Men nöjer mig med att konstatera: Vem vågar använda dem mot storlagen, speciellt inför dess hemmapublik?

Jag tillbringade några timmar både i lördags och söndags i den uppfräschade Heleneholmshallen i Malmö.

Det var angenäma timmar. Att vara åskådare till ungdomsidrott är alltid upplyftande. Den här gången var det steg 4 i ungdoms-SM i basket, sista omgången före Final Four i Uppsala i mitten av maj. Det var full rulle båda dagarna. Samtidigt avgjordes några matcher i den relativt nybyggda Hästhagehallen. Malmö har på kort tid fått två fina basketanpassade hallar. Det är Malbas, en av stans bredaste ungdomsföreningar, värda. Men precis som i många andra idrotter, ute som inne, räcker utrymmena inte till. Malbas har köer till sina träningsgrupper.

Det gick bra för Malbas i helgen. Runt om i landet avgjordes steg 4 i tre åldersklasser per kön. I de sex tävlingsklasserna, U 15, U 16 och U 17, kvalificerade sig tre Malbaslag för en resa till Uppsala, pojkar U 15 och U 17 samt flickor U 15. Det är bara Alvik med fem finalklara lag som har fler. Fryshuset har också tre kvar.

Lobas från Lomma har sitt pojklag 16 kvar i en idrott där Stockholmsregionen dominerar ungdomssidan och där Malbas är den främste utmanaren.

SM i U 19 har ett annat upplägg och i helgen kvalificerade sig Malbas herrjuniorer till kvartsfinal med kapacitet, enligt expertisen, att avancera långt,

***

Samtidigt med basketen spelades steg 4 i handbollen USM för pojkar 16 i Baltiska hallen, arrangerat av HK Malmö, en annan stark Malmöklubb med en växande ungdomsavdelning.

Jag hade planer på ett besök i Baltiskan, men blod är tjockare än vatten och dessutom är VM i friidrott och semifinaler i cupfotboll tuffa konkurrenter, så det blev ingen promenad till handbollen.

***

I Sverige, och speciellt i Skåne, är handbollen på ungdomssidan betydligt bredare än basketen. Till finalspelet, detta också i Uppsala i början av maj, får åtta lag åka. Av dessa åtta i P 16 kommer två från Skåne, Lödde Vikings och H 43, Lund. Lödde tog för en tid sedan steget upp till tvåan, nivå 3, där H 43 återfinns. Med hopp att genom en tuff kvalväg ta steget upp senare i vår. Finalförlusten mot Lågan i lördags smärtade mitt H 43-hjärta en hel del. Men jag gratulerar givetvis Lågantränaren Christian Lindvall till platsen i ettan.

Det är inte bara elitklubbar som hävdar sig på hög nivå i USM.

***

Åter till USM-handbollen ock Lödde Vikings. 14-årsgrupperna har den här säsongen haft ett annat system för att utkristallisera sina åtta finallag. Inga lag har eliminerats på vägen, men lagen har efter sina resultat nivågrupperats. F 14 spelade i helgen sitt sista steg för att få åka till Uppsala. Tre Skåneklubbar fixade biljett, elitklubben H 65 Höör, denna unika förening Lödde och så HK Malmös samarbetsklubb Ljunghusen.

***

Ungdomsidrott är fascinerande: De små kan utmana de etablerade.

Mycket intressant idrott drunknar i det stora massmediala flödet från OS i Kina.

Trots pandemiproblemen har ungdomsidrotten kämpat vidare. Visst några stora turneringar har ställts in, många tävlingar har skjutits på framtiden. Andra har haft reducerade startfält som helgens Pallasspel i friidrott.

Handbollen och basketen har genomfört sina steg 3 i USM med extra försiktighetsåtgärder. Ytterligare ett års avbrott lär ha satt spår i form av fler unga aktiva slutat. Det finns ett klart tapp i många lag och klubbar.

***

Handbollen ändrade sitt upplägg inför steg 3 och lottade om grupperna för att i görligaste mån förhindra långa resor och övernattningar. Grupperna blev mer lokala, i de flesta fanns det bara Skånelag. Det innebar att den skånska representationen i steg 4 blev mindre än tidigare, då endast de två främsta per pool avancerade.

Trots detta visade skånsk handboll sin fina ungdomsbredd på klubbsida. Tolv klubbar har lag kvar i 16- och 18-årsklasserna, I min värld en imponerande siffra även om man i den bästa av världar hade önskat sig en vidare geografisk spridning.

Fyra lag kvar har

Lödde Vikings IF (F 18, F 16, P 18, P 16)

Ystads IF (P 18, F 16 och två lag i P 16)

Tre lag kvar har

Lugi (F 18, P 18, P 16)

H 43 Lund (P 18, F 16, P 16)

Två lag kvar har

OV Helsingborg (F 18, P 16)

HK Malmö (F 18, P 16)

IFK Kristianstad (P 18, P 16)

Ett lag kvar har

HK Kristianstad (F18)

KFUM Lundagård (F 16)

Eslövs IK (F16)

IFK Malmö (F 16)

Ljunghusens HK (P 16)

Turneringen fortsätter i 18-årsklasserna med 20 lag, i F 16 38 och i P 16 32. 25 av dessa är skånska.

Efter steg 4 återstår åtta lag i varje klass inför finalspelet i Uppsala i maj.

***

Det mest anmärkningsvärda och inte minst imponerande är att Lödde Vikings som enda skånska klubb har ett lag kvar i alla fyra grupperna. Det är bara Tyresö som kan visa upp samma strålande facit i Sverige.

***

Basketen är numerärt betydligt mindre både lokalt och på riksplanet. I steg 4 är det åtta lag kvar i varje klass. I gengäld kör basketen i ettårsintervaller, 15, 16 och 17.

Klubbredden är dock inte alls jämförbar med handbollens. Malbas med fyra lag kvar och Eos med tre dominerar ungdomsbasketen i Skåne. Lugi och Lobas från Lomma, med ett lag vardera kvar i USM, kompletterar den skånska representation i Elite 8.

Med sina fyra lag kvar är Malmöklubben bäst utanför Storstockholmsregionen, delad trea i landet.

***

Jag har tidigare noterar hur många före detta elitspelare är involverade i skånsk ungdomsbasket på ledarsidan.

När jag tittade genom protokollen från den senaste omgången i handbollens USM frapperades jag över hur många före detta elitspelare och tränare som coachade lag. Här en lista, som inte gör anspråk på att vara komplett: Per Larsson, Bjarne Persson, Roger Svensson, Paul Ûbelacker, Ola Månsson, Mats Kleman, Håkan Broman, Axel Sjöblad, Maria Adler, Anna Ohlsson, Oscar Jensen, Bela Hegedüs, Björn Sätherstöm, Dejan Nedic, Christoffer Geissler, Jonas Persson, Jonas Busk, Mirzad Pecikoza och förmodligen många fler.

Att handbollen lyckats få sina före detta elitspelare att engagera sig i ungdomsleden är en viktig anledning till den starka skånska handbollen.

Idrotten var snabb för att hitta lösningar så att den kan fortsätta den viktiga tävlingsverksamheten, inte minst för ungdomar.

Ytterligare en pandemivinter hade slagit hårt. Ta friidrotten i Skåne som exempel, den är breddmässigt trängd bland tonåringarna. Nya direktiv ger möjlighet att hjälpligt genomföra planerade tävlingar, lår vara i minskad skala och utan långväga gäster. Men lite är alltid bättre än inget.

***

Handbollens USM inleder sitt steg 3 i januari. Man gör det med omlottning och gör grupperna mer lokala/regionala för att få kortare resor och slippa övernattningar. Något av  charmen med det vanliga upplägget försvinner, de kamratskapande övernattningarna och stimulansen att möta andra lag än de man vanligtvis stöter på i serielunken. Med sin stora bredd i närliggande områden har handbollen det relativt lätt att få ihop regionala grupper. Problemen finns i norra Sverige.

Ur egoistisk skånsk synvinkel är det förstås en risk att bra skånska lag slår ut varandra redan i detta det tredje steget. Men som sagt: Lite är alltid bättre än inget.

***

Basketbollen har beslutat att fullfölja planerna vid sitt fortsatta USM-spel. Men givetvis med de nya restriktionerna. I detta sammanhang är basketen betydligt smalare än handbollen. Det finns i Sverige endast tillräcklig bredd i Stockholm med omnejd för att få lokala grupper när man kommit till steg 3,

Malbas med sina sjua lag får åka iväg för att avancera.

***

Skånsk handboll har i de inledande två omgångarna visat sin bredd. I F 18 finns nio av 14 lag kvar, i F 16 15 av 23, i P 18 12 av 14 (!) och i P 16 15 av 24. I 14-årsgrupperna finns ingen utslagning,

Med detta som underlag är det givetvis lätt att skapa regionala grupper.

Klubbredden är också imponerande, 17 föreningar har 51 lag kvar. Vi pratar om en ganska hög nivå i åldersspannet 15 till 18, där det stora tappet inom idrotten sker.

Breddetta är Lugi med sina nio lag i de fyra grupperna, tre lag i P 16 är ett styrkebevis så gott som något.

I övrigt;

5 lag; IFK Kristianstad

4 lag; Lödde Vikings, OV Helsingborg, H 43 Lund, Ystads IF’

3 lag; Kristianstads HK, HK Malmö, HK Ankaret

2 lag: Eslövs IK, Eslövs HF, H 65 Höör, Kävlinge HK

1 lag: IFK Malmö, KFUM Lundagård, Ljunghusens HK, Åhus HB

Nyårsönskningar har vi alla.

Mina personliga håller jag för mig själv. Liksom mina nyårslöften. Min erfarenhet säger mig att jag inte kommer att hålla dem. Man jag skall försöka att …

Tre, fyra förhoppningar finns på listan.

Idrottsligt, däremot, har jag en hel del önskemål. Främst givetvis att pandemin skall sluta sitt förlamande grepp över samhället och därmed också över sportens värld. Den minskade ungdomsverksamheten är inte bara en fara för idrotten utan framför allt för samhället.

***

Mitt idrottshjärta är stort, är medlem i tio idrottsföreningar, av ideella och känslomässiga orsaker. Jag ogillar att ”folk”, främst på sociala medier, kritiserar och spyr galla över klubbars verksamhet utan att vara medlem, samtidigt som man säger sig vara en supporter. Det är dåliga supporters som inte ens orkar betala en medlemsavgift.

***

2022 hoppas jag speciellt att Malbas och H 43 Lund, två före detta elitklubbar för båda könen, får lyckade säsongsavslutningar för sina seniorlag, Det innebär avancemang till division 1 (nivå 3) för H 43 och att Malbas unga damlag, nykomling i Baskettan (nivå 2) klarar sig kvar och att herrlaget avancerarat till herrarnas motsvarighet.

Det ser bra ut. H 43:s båda lag leder sina serier, Malbas damer har överraskat positivt, är placerat i mitten av serien, herrarna vann överlägset sin höstserie och skall 2022 spela i en tuffare vårserie.

Den här framgångsrika hösten – allting är relativt – för båda föreningarna skall bedömas med bakgrund av att många spelare fostrade i H 43 och Malbas spelar på betydligt högre nivåer och att Malbas damer då och då stöter på före detta lagkompisar.

Så ser tillvaron ut, när ekonomin inte klarat av de idrottsliga ambitionerna.

***

Det som tilltalar mig är att Malbas och H 43 inte gett avkall på sin ambition att bibehålla sina stora, utvecklande ungdomsavdelningar. Såväl Malbas som H 43 har bland de största ungdomssektionerna i landet. Och bland de främsta.

När USM i januari går in i steg 3 av 5, har Malbas kvar sju lag i åtta klasser, det vill säga sju lag bland de 16 främsta i landet.

Handbollen är större. Det är fler lag kvar i steg 3, men i de fyra klasser man har samma system som i basker har H 43 tre lag kvar.

***

De är alltså två gedigna klubbar jag håller extra tummar för.

Två av mina klubbar.

Jag var på basket i går.

I den uppfräschade Heleneholmshallen. Nu har basketen två nya, fina hallar att tillgå för tävlingsmatcher, där det i den nya Hästhagens sporthall, byggd i två plan, kan spelas två parallella matcher.

Matchen i går var i Basketettan för damer (det är nivå 2 i seriepyramiden) mellan nykomlingen Malbas och RIK Mark. RIK står Riksidrottsgymnasiet, Mark är en kommun i närheten av Borås.

Resultatet blev 52—61. Mötet visar på Malbas plats i näringskedjan. I RIK:s trupp finns fyra spelare med Malbas som moderklubb, två av dem fick hyggligt med speltid. Blir man uttagen till ett riksidrottsgymnasium tillhör man de bästa i landet i sin åldersgrupp. Försvinner då fyra spelare (plus några andra till ett regionalt basketgymnasium) är det klart att det försvinner kvalitet från Malbas trupp.

Detta till trots stod Malbas, också ett ungt lag, upp bra, visade upp några härliga kombinationer som visade på spelintelligens. Malbas var sevärt och bjöd på tufft motstånd matchen igenom. Man har all heder av sin insats.

***

Malbas redovisade 257 åskådare. Jag förmodar att man inte räknat in de många ungdomsspelarna som hade fri entré. Om än inte fullsatta, så var sitt- och ståplats nämligen välfyllda.

***

Men varför ha en så låg entréavgift som 40 kronor? Det är att undervärdera underhållningen. Malbas—RIK, Mark var bra, sevärd idrott.  Värd mer än 40 kronor.

***

Basketsportens tidigare aktiva, även de med en elitbakgrund, är trogna sin idrott. Vid de besök jag gör vid olika evenemang stöter man regelbundet på några av Malbas tidigare elitspelare.

***

Servicen var utmärkt. Det kännetecknar Malbas, att den sköttes av ett av klubbens många duktiga ungdomslag.

***

Det var några angenäma timmar i uppfräschad arena med bra idrottsunderhållning och en bild av hur Idrottsverige fungerat utanför rubrikerna.

Bra ungdomsverksamhet är en bra grund att bygga idrottsliga framgångar på.

Men det räcker inte -- och nu talar vi lagbollsporter – om representationslagen spelar på en låg nivå i seriepyramiden.

H 43 Lund i handboll och Malbas i basket tillhör landets största klubbat i sina idrotter. Och de tillhör båda de allra främsta i junior- och ungdomssammanhang, vidimerat på J- och USM under många av de senaste säsongerna. Och det gäller båda könen.

Det är två gedigna klubbar, värda beröm.

Under somrarna spelas det en mängd landskamper på ungdomsnivå och det arrangeras talangläger för kommande ungdomslandslagsuppdrag. Till dessa har såväl H 43 som Malbas haft många deltagare. Klubbarna fostrar spelare med talang för elitspel. Och dit når många.

Men inte för moderklubben. Deras seniorlag spelar inte i tillräckligt bra serier. H 43:s lag finns på nivå 4, Malbas damer på nivå 2, herrarna på 3. Då skall man komma ihåg att basketen har ett betydligt smalare seriesystem.

Fullt naturligt är de talangfulla ungdomarna intressanta för klubbar högre upp

I pyramiden. Lika förståeligt är att spelarna vill pröva sin förmåga i en hårdare konkurrens. Så ser idrottssamhället ut på 2000-talet.

Hur många H 43-fostrade spelare det finns i de två högsta svenska ligorna för damer och herrar vet jag inte. Men det är många. Tysklandsproffset Alfred Jönsson lärde sig också spela handboll i H 43.

I basket är förhållandena liknande. De bästa spelar inte i Malbas. I basket finns också konkurrens från studentidrotten i USA. Årligen försvinner några ungdomar dit över.

Både Malbas och H 43 har ambitionen att återta sina positioner i Sverigetoppen, där de varit för såväl damer som herrar.

Vägen dit är lång. Och utan en rejäl portion pengar lär den bli än längre.

Men de båda klubbarna är viktiga grundbultar i det svenska idrottssamhället.

De har min sympati. Vad den ni kan vara värd.

Men de får också ett litet årligt ekonomiskt bidrag.