Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - 14 december 2016 20:56

Såg i dagens tidning att krisdrabbade Simklubben Triton från Staffanstorp beslutat att de aktiva nu själva får stå för sina tävlingskostnader.

Det är inget unikt. ”Självkostnadspriserna” varierar idrotterna emellan, mellan olika klubbar och givetvis är det också skillnad på nivåerna.
Det är i många fall en fara. Inom ungdomsidrotten kan det vara föräldrarnas kassa som avgör i vilken utsträckning barnen kan utöva sin idrott. Lite äldre, utan egen större inkomst, kan i många fall inte tävla utanför närregionen. Rese- och övernattningskostnaderna blir för dryga för den personliga ekonomin.

Utan att naturligtvis har full koll har jag med kontakter på många områden inom idrottsfamiljen förstått att egenutgifterna ökar i omfång.

Det finns också många sporter, som redan initialt har stora kostnader, som utesluter många barn. Ishockeyledare beklagar ofta hur dyrt det är att spela hockey i yngre år. Hur många flerbarnsfamiljer har råd att låta ett par tre barn spela golf? Och inom tennisen vet alla vad en extra privattimme kostar. I Malmö spelar knappast några ungdomar bowling – och allt färre äldre också för den delen. Banhyran är för hög och det finns inga klubbar som har råd med en ungdomsverksamhet.

***

I de riksomfattande ungdomsmästerskapen i bollsporterna kan det bli några långa bortaresor med övernattningar med allt vad det kostar. Det finns lag/klubbar där föräldrarna svarar för i stort allt. Alla föräldrar har inte råd.

Det vimlar av ungdomsturneringar. Några lag är flitigare än andra med sitt deltagande. Andra, långt ner i åldrarna, kan deltaga i upp mot fem, sex under en säsong. Tänk hur mycket pengar detta kostar under ett år! Och år efter år. Det finns familjer med två, tre barn involverade i en sådan tävlingsverksamhet.

Jag känner till familjer som av ekonomiska skäl inte har råd. Resultat: Många barn slutar. Trots att de vill vara med i gemenskapen.

Jag har full förståelse för att de stora lagbollssportsförbunden vill dra ner på tävlingshetsen för ungdomslagen. Samtidigt begriper jag att arrangörsföreningarna vill skaffa sig icke obetydliga inkomster via cupturneringar.

Men vad blir priset för idrotten i ett längre perspektiv?

***

Även de individuella idrotternas klubbar lägger stor press på föräldrarna. Vi tar friidrott som exempel. Tävlingsdagarna är långa, ibland upp mot åtta, nio timmar. Den tid är förbi då klubbarna hyrde bussar – kostsamt – för att transportera de aktiva från exempelvis Helsingborg till en tvådagarstävling i Vellinge. De som får tävla är de som har någon med bil. Andra får stanna hemma. Visst sker samåkning, men hur många extrapersoner rymmer en bil om även hela den egna familjen skall hem? Och hur skoj är det att stanna några extratimmar i Vellinge en härlig försommarkväll när det egna barnet har tävlat färdigt.

Bredden i skånsk ungdomsfriidrott är smal. Jag är dock övertygad om att tävlingsdeltagandet varit högre om transportfrågan inte legat på den enskilde familjen.

***

Bagatellproblem säger många.

Samtidigt brottas åtskilliga klubbar dagligen med dessa frågor.

Och i många familjer grubblar man över hur pengar och tid skall räcka till för att låta sina förhoppningsfulla telningar utöva sina idrotter.

Samtidigt sviker många föräldrar. De tar inget ansvar alls. Fråga bara de fotbollsledare som inte ens kan fixa resa till ett lag bara inom Malmö!

***

Ett av idrottens mål är att motverka segregeringen mellan olika kulturer.

Det finns ytterligare ett hinder att minimera, den ekonomiska.

Många ungdomar kan inte utöva den idrott i den omfattning man vill av ekonomiska skäl.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 2 december 2016 11:42

Förstasidan i dagens Sydsvenska hade några rader ”MFF-chatt drog storpublik”.

När jag så småningom kom fram till sidan B 15 fann jag att den nye MFF-tränaren Magnus Pehrsson hade chattat med läsarna. Vad intressant hade han då att berätta?

Jag förutsätter att den som valt ut frågor och svar gjort det ur en journalistisk synvinkel. Men fanns det verkligen inga intressantare frågor än vad Magnus Pehrsson gillade för mat, vad för sorts kaka han tycker om eller var han skall bosätta sig?

I min värld fullständigt likgiltiga frågor/svar.

Jag förstår att tidningarna – det gäller alla – vill ha engagerade läsare, men någon måtta får det väl vara. Kraft och resurser måste läggas på kvalitet.

Jag har skrivit det tidigare: Varför skall en medarbetare samtidigt som hen till papperstidningen skall skildra en fotbollsmatch, sätta betyg och eventuellt också skriva en krönika/analys dessutom till nätet meddela varje litet sketet inkast?

Det blir ju varken hackat eller malet. Kvaliteten sänks för några klickars (=följare på nätet) skull. Men man redogör aldrig för hur många som följer matcherna via tidningarnas direktrapportering. Varför?

I Journalisten, fackorganet, menar man ideligen att kvaliteten försämras i jakten på just klickar. Så är det naturligtvis.

***

Jag hade någonstans sett att Djurgården skulle presentera sin nye fotbollstränare i går. Under eftermiddag och kväll hade jag annat för mig än att söka på nätet efter vem det nu skulle bli.

Men inte ett ord i dagens Sydsvenska att det blev Özcan  Melkemichel. Kanske gårdagens intressantaste fotbollsnyhet i Sverige.

Jag fick ta hjälp av nätet.

Skall det vara så?

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 18 november 2016 15:28

10 628

 1 467

 1 009

    732

    532

    306

    240

Vad är detta för siffror?

Jo, det är antalet personer som den senaste perioden sett elitidrott i Sydvästskåne.

Uppifrån

Malmö Redhawks—Rögle, ishockey (10 628)

HK Malmö—Ystads IF, handboll (1 467)

Höllviken IBF—Helsingborg, innebandy (1 009)

Pantern—Mora, ishockey (732)

FC Rosengård—Slavia Praha, fotboll, damer (532)

Lugi—Skuru, handboll, damer (306)

Malbas—Borås, basket (240)

Publiksiffrorna visar i vilken skugga regionens lag lever i bakom Redhawks och nu spellediga Malmö FF.

Ok, Höllvikens siffra i innebandyderbyt mot Helsingborg är bra. Det är fullsatt och mer kan man naturligtvis inte begära.

Handbollen håller, sett över hela landet, sitt publikförsprång till innebandyn. Men i ett framtidsperspektiv lär gapet minska. Jag är ingen frekvent besökare på innebandy men märker att ålderssnittet är lägre på innebandy än på handboll. I Malmö spelar fler pojkar handboll i dag än för ett tiotal år sedan. Det har inte ännu inte gett effekt på åldersstrukturen i Baltiska hallen. Tv-svepen över läktarna från övriga arenor ger samma intryck.

Att man nu kan se alla Handbollsligans matcher via tv inverkar givetvis också. YIF fyllde förvisso några bänkrader i Baltiskan i tisdags men jag vet att många föredrog att stanna hemma i den väl insuttna tv-fåtöljen framför drygt 15 mils resa genom ett mörkt och dimmigt Skåne.

En förvånansvärt låg siffra är 306 personer på en match mellan två lag, Lugi och Skuru, som förmodligen kommer att göra upp om den viktiga andraplatsen i damernas högsta handbollserie.

Damlagen har det över huvud taget tufft. Endast 532 personer (alla under 18 år hade fri entré) hade sökt sig till Malmö ip för att se FC Rosengård avancera i Champions League. Låt var att Malmölaget i praktiken var klart för nästa omgång och vädret inte direkt var inbjudande. Men ändå …

Det gnälls allmänt på det europeiska fotbollsförbundets ojämna fördelning av pengarna mellan herrar och damer i deras olika turneringar. Det finns väl all anledning att diskutera detta. Samtidigt måste ju damfotbollens representanter prioritera frågan hur man även på det internationella planet skall locka publik.  Intresset är minst sagt klent.

Lite konspiratoriska tankar kan väl vara tillåtna: Varför är det så svårt att få fram publiksiffrorna från CL-matcherna? Varken den officiella hemsidan inom Uefa eller Sydsvenskan hade någon uppgift nu senast.

Vågar man inte visa de usla siffrorna?

I ishockey lever Panterns sitt eget liv. Den här säsongen är spelprogrammet – hittills –  gynnsammare i förhållandet till Redhawks. Det har inneburit några hundra personer mer i några matcher men snittet är tre till sex gånger mindre än konkurrenternas

Malbas herrar är det stora sorgebarnet. Senast i den fösta säsongsvinsten mot Borås – det var en bra och spännande tillställning – fanns 240 personer i Heleneholmshallen. En fredagskväll och delvis kollision med VM-kvalet i fotboll mellan Frankrike och Sverige är en förklaring, men rent allmänt är det inte speciellt välbesökt vid Malbas hemmamatcher.

I längden är det en omöjligt att ha elitlag med denna klena support.

Föreningarna bakom giganterna Malmö FF och Redhawks har det inte lätt. Självfallet är detta ingen nyhet, bara kompletterad med några siffror från de senaste tio dagarna.

Av Magnus Månsson - 10 november 2016 13:35

Chock är ordet för dagen.

USA är i chock.

I stort hela världen lär befinna sig i ett chocktillstånd.

Det är naturligtvis valet av Donald Trump till USA:s president som orsakat detta känslomässiga läge, världen runt.

En mig närstående person befann sig i New York valdagen och dagen efter, och hon har aldrig tidigare vid sina besök i storstaden upplevt en så tyst och dämpad stämning.

Det som i min värld är mest chockerande med USA-valet är dock att endast 55,6 procent av de röstberättigade utnyttjade sin rättighet. Det är minst sagt skrämmande i en västerländsk demokrati.

Många av dem som förfasar sig över resultatet har sig själva att skylla. Förmodligen finns många Clintonanhängare bland skolkarna. Liksom bland Trumpsympatisörerna, självfallet.

Men hur rättvisande är utslaget när bara knappt hälften av befolkningen gjort sin röst hörd? USA har mycket att skämmas över, inte minst för ointresset att ta del i valet av världens kanske viktigaste ämbete.

 

 

Av Magnus Månsson - 8 november 2016 15:19

 Råkade av en slump se ett samtal i tv mellan Skånes Fotbollförbunds ordförande Claes Ohlsson och ishockeyns Mikael Renbergs och Marie Lehmann från Sporten på SVT.

Det gällde ungdomsidrott och hur och när det skall elitsatsas. Skånebolls nya intentioner var upplyftande att höra. Senare specialisering, inga förbundsresurser skall lägga på unga talanger (”Den delen får elitklubbarnas akademier sköta.”), samarbete mellan förbunden så att ungdomarna kan ägna sig åt flera idrotter, ingen resultathysteri i unga år.

I och för sig inget helt nytt men att en ordförande från det största förbundet med sådan inlevelse agerar för detta var mycket glädjande att ta del av.

Det stora problemet är att få klubbarna med sig. De är rädda att förlora sina aktiva till andra idrotter.

Och här är det lokala aktivitetsstödet den stora boven. Kommunernas stöd bygger på antalet aktiviteter. Kvantitet är viktigare än kvalitet.

Att få stat och kommuner att se över bidragsystemet vore ett första steg.

Samtalet skedde i en paus mellan två matcher i TV-pucken.

Jag kan förstå de 15-åriga grabbarnas målinriktade satsning för att få spela den Tv-sända turneringen.

Men jag har också, som lärare och idrottsledare, sett avarterna. Många av dem som inte klara att komma med i distriktslaget slutar redan innan de fyllt 15. Jag har ganska många exempel och har också förgäves fått de ”ratade” unga killarna att prova något nytt. Trots att deras hårda ishockeyträning gett dem förutsättningar i många andra sammanhang.

TV-pucken harmonierar definitivt inte med Claes Ohlssons intentioner.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 29 september 2016 12:59

Visst är det skoj att ett Malmölag i nuläget, klockan 12 torsdagen den 29 september 2016, leder den högsta serien för herrar i fotboll, handboll och ishockey.

En kuriosagrej.

Men så hoppar Björn Ranelid, alltid denne pr-galne Ranelid, in på scenen och utropar: Fullständigt unikt i svensk idrottshistoria.

Och en aningslösa journalist citerar honom utan att ifrågasätta. Självfallet har jag inte forskat om det hänt tidigare. Men jag skulle vara väldigt förvånad om inte Göteborg exempelvis 1996 någon gång ledde alla dessa tre serier.

1996 vann IFK Göteborg Allsvenskan i fotboll, Redbergslid motsvarande serie i handboll och Västra Frölunda kom tvåa i Elitserien i ishockey på samma poäng som Luleå.

Vi pratar alltså sluttabeller, inte noteringar efter 3 av 52 omgångar i hockey, 3 av 32 i handboll och 24 av 30 i fotboll.

Man kan också tillägga att New Wave Sharks från Göteborg blev svenska herrmästare i basket.

Kom igen Malmö! Det är ett mål att sikta in sig på att överträffa i alla fall Göteborg av år 1996.  

Av Magnus Månsson - 23 juli 2016 13:05

Jag skall gå på match i dag, Malmö FF-Kalmar FF.

Sydsvenskan hade som vanligt nästan ett uppslag som förhands, Skånskan knappt en sida. Det fann med andra ord utrymme. Men i Malmö gället bara MFF. Precis som jag skrev i mitt förra blogginlägg. Inte ett ord om KFF. Och denna gång fanns det verkligen anledning. I sin förra match, 4-2-förlusten mot Gefle, fick Kalmar spela de sista 20 minuterna med tio man sedan två av lagets främsta spelare, Viktor Agardius och Viktor Elm, burits ut, till synes allvarligt skadade. Inte ett ord i Malmös morgontidningar om dessa båda spelare är disponibla till eftermiddagens möte.

Jag upprepar vad jag skrev i mitt förra inlägg: Det finns läsare som är allmänt intresserade av alla de allsvenska lagen. Och till och med i Malmö vill man kanske läsa några få rader om den kommande motståndaren. Men som sagt inte ett endaste ord. Det är ju så lätt att dagens mediavärld få information via klubbarnas hemsidor. Viktor Agardius har en allvarlig knäskada, är troligen borta resten av säsongen. Viktor Elm finns med i en 19-mannatrupp. Det tog en knapp minut att få fram denna information.

***

Dagens artikel i Sydsvenskan handlade om MFF-backen Pa Konates situation i MFF i och med att hans deltagande i Sveriges OS-lag. Jag tyckte mig känna igen resonemang och vinkling till över 50 procent. Visst det var från en artikel i

- ja, det är sant - Sydsvenskan för cirka en vecka sedan. Att tidningens läsare blir färre är ingen nyhet. Men jag inbillade mig att i alla fall redaktionens egna medarbetare (låt vare en vikarie, men erfaren och vanligtvis kunnig sådan) läser vad som publiceras. Men så sprack ytterligare en illusion.

***

Det skall bli intressant se matchen, inte minst för att live se Rasmus Elm, en personlig favorit och en av Allsvenskans bästa spelare. Hans teknik och förmåga att i trängda lägen kontrollera boll och attackerande motståndare är en fröjd för en fotbollsintresserad.

 

Av Magnus Månsson - 2 juni 2016 19:29

Tänk så fel man kan ha!

Jag har varit idrottsledare från början av 1950-talet. Ja, faktiskt, men det tar vi en annan gång.

Givetvis har jag gjort det för att det varit stimulerande. Men också för att ge mina kompisar under ungdomsåren i Skurup en trevlig fritidssysselsättning. Några har tacksamt uppskattat vad vi tillsammans upplevde under en knapp tioårsperiod,

Senare var drivkraften att ge så många Malmöungdomar möjlighet att komma med i en uppfostrande idrottsmiljö samtidigt som önskan var att de skulle ta vara på sin talang att nå en bit mot eliten, nationellt, internationellt eller bara – och det är inte så bara – på distriktsnivå.

Detta har varit den stora drivkraften. Plus, och det skall jag inte sticka under stol med, de uppskattande beröm man fått från diverse omgivningar.

Nu har jag gjort come back i mitt hjärtas klubb, Heleneholms IF. Förvisso ”bara” som sekreterare i huvudstyrelsen. Ledarbristen i Idrottssverige är generellt så stor att en gammelpensionär förhoppningsvis fortfarande kan göra nytta.

I min nya position har jag försökt dra nytta av mina kontakter för att få dem att hjälpa till med nödvändiga smågrejer som att vara funktionär eller att betala in en medlemsavgift till stödföreningen.

Några svar har gjort mig speciellt ledsen, de som kommer från aktiva som tränat och tävlar under många år. Och uppenbarligen trivts. Annars håller man inte på så länge.

Men när svaret på förfrågan då blir:

 -- Jag har gjort så mycket FÖR Heleneholm att det får räcka med det.

Jag som i min enfald trott att det var Heleneholm som gjort något positivt FÖR henne eller honom.

Ja, tänk så fel man kan ha!

Men det är ju egentligen inte jag som ha fel. Det är ju föreningarna, av alla de slag, som gör så mycket FÖR sina medlemmar.

Men föreningarna och dess ledare belönas dåligt av sina före detta aktiva.

Tänk bara om hälften av de 1 000-tals ungdomar som haft några underbara år i klubben hade betalat in 200 kronor/år, så mycket det underlättat för de nya ledarna att kunna låta en ny generation uppleva det  samma som ”di gamle”!

Otacksamhet är i många fall ledarens lön.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se