Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - 15 januari 2016 13:54

Såg i dag att Malmö stadion kommer att vara kvar minst tio år till.

Och att friidrottsdelen skall upprustas.

Det är bara att gratulera friidrotten i Malmö, som nu har tre utearenor, Stadion, Heleneholm och sedan i somras/höstas Hästhagen, fullvärdiga för att arrangera i alla fall tävlingar av hygglig klass. Detta i en stad, där det sedan SM 2009 inte funnits mer än en arenatävling utomhus.

Men ni skall det hända något! På alla områden från internationella galor till ungdomstävlingar och inte minst förbättrade träningsförhållanden för ungdom.

Men hallå! Så usla har förhållandena på Stadion inte varit. Det har gått alldeles utmärkt att träna och tävla där. Liksom på Heleneholm. Det är viljan som saknats.

Och för att vara riktigt uppriktig: Antalet aktiva Malmöungdomar i åldrarna från 12 och uppåt är verkligen få. Kapaciteten har inte använts.

Jag skall inte besvära med statistik över antalet aktiva friidrottstonåringar, men vågar konstatera att ingen idrott av dem vi kallar stora, har så få tävlande (och det är för dem de tre allvädersbanorna finns) i Malmö som just friidrotten. Friidrottsskolorna behöver inte fullvärdiga friidrottsutrymmen.

Jag har full förståelse för att det finns irritation hos övriga idrotter i stan. Och det säger jag som har friidrott som ”min” idrott.

Nu är det upp till Malmö AI och Heleneholms IF att visa att man har vilja och kapacitet att motsvara Malmö stads förtroende. (IK Pallas är ”vilande” som aktiv förening.)

***

Friidrotten har ett stort förtroende överlag av de styrande i Skånes kommuner. Hörby, Höganäs och Båstad har nyligen fått allvädersbanor, Höör är på väg. Samtidigt finns många relativt nyanlagda anläggningar med ytterst begränsad användning. Spåren förskräcker tydligen inte.

Det gäller att, liksom i Malmö, ge aktivt liv på de nya eller uppfräschade idrottsplatserna.

Jag är tjatig, men skånsk och malmöitisk friidrott behöver en nytändning. Och detta genom en verksamhet där man hjälps åt.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 1 januari 2016 18:59

Två stora intressen har följt mig från de tidiga tonåren, tidningsläsning och friidrott.

Det är två branscher i kris och det känns därför naturligt att två av mina nyårsönskningar tillägnas dem.

 

Jag växte upp med Idrottsbladet, men IB hade konkurrens med många dagstidningar i min omgivning. Min mor har hade lärt sig tycka om Sydsvenskan när hon jobbade som barnsköterska i en familj på Ribersborg i Malmö och när hon bildade en egen familj i Skurup var det naturligt att även där läsa Sydsvenskan. I Skurup läste man även Ystads Allehanda, den fanns också i hemmet även om den under många år ”delades” med grannen Tant Matilda.

Mina släktingar, alla bodde i Skurup, hade Skånskan, så den tog jag också ofta del av. På ett plank kring Skurups hotell hade Arbetet tre glasförsedda anslagstavlor. Varje eftermiddag satte man upp dels första sidan, dels Skurupssidan och så även en sportsida. Det ingick i vardagsrutinen att cykla dit och ta del av innehållet. På eftermiddagarna kom även Ystads andra tidning Aurora ut. Den hade några familjer i huset där vi bodde så ofta bläddrade jag även igenom denna tidning.

Under studieåren i Stockholm fanns Stockholmstidningarna i elevernas samlingsrum och varje dag köpte jag Sydsvenskan på Östra station. Och varje vecka kom en packe med YA med post till bostaden i Stocksund från min mor. Portot var billigt på 1960-talet.

När jag själv bildade familj var en prenumeration på Sydsvenskan och Ystads Allehanda en självklarhet och eftersom vår granne i Oxie hade Arbetet var ett kvällsbyte SDS/Arbetet en självklarhet. Efter hand tappade jag kontakten med Skurup och skippade YA.

Under de 20 åren på Sydsvenskan hade jag obegränsad tillgång till tidningsläsning. Den utnyttjade jag.

Numera dimper varje morgon Sydsvenskan och Skånskan in genom brevlådan. Men tyvärr tunnare och mera lokala än någon gång tidigare. Jag förstår givetvis anledningen, färre läsare ger mindre resurser och sämre tidningar,

Min nyårsförhoppning är att upplageraset skall stoppas och att kvaliteten inte skall försämras.

***

Jag hoppas även att den nya veckotidningen Skånesport skall lyckas i sin satsning så att vi nördar åter kan få läsa om vad som sker på idrottsområdet i hela Skåne. Illavarslande är dock att man har tankar på att välja bort Nordvästskåne, en fjärdedel av distriktet, idrottsligt en tredjedel. Jag hade hoppats – och hoppas fortfarande – på en heltäckning.

***

För friidrottens del – jag tänker här bara på Skåne – finns det en självklar önskan: En kraftfull styrelse i Skånes Friidrottsförbund som kan vända ett skadeskjutet skepp. Den måste ha hårda nypor och se till att det blir ett vettigt tävlingsprogram och att utbildningen återuppstår.

Skånsk friidrott har aldrig varit sämre rakt över. Statistiken är fruktansvärt avslöjande. Det går inte att skyla sig bakom enskilda elitinsatser och att redovisa rekordstora friidrottsskolor för barn mellan 4 och 9 år, när i Malmö under 2015 en – ja, EN – 13-årsgrabb tävlade i friidrott och i årsklassen över också bara en –ja, EN.

Med sina utmärkta resurser, innehallen Atleticum och tre utearenor med allvädersbanor är det i mina ögon ett rejält underbetyg åt Malmös friidrottsklubbar.

Skånes Friidrottsförbund behöver nya krafter och Malmöklubbarna entusiastiska ungdomsledare som kan locka speciellt grabbar i tonåren till friidrotten.

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 14 september 2015 16:17

I ett par inlägg har jag granskat tillståndet i den skånska friidrotten.

För den som har haft just friidrott som huvudidrott känns det lite vemodigt. Att Heleneholms IF:s friidrott verkar vara på väg att mer eller mindre försvinna känns ibland lite “som ogjort arbete”. Vi, och det är många, får trösta oss med att vi hade skoj och att de 1 000- tals ungdomar som vi sysselsatt haft både trevliga och lärorika år i klubben.

***

En annan idrott, som jag förhoppningsvis också har lite hum om, är handboll, och då kanske mest den skånska.

Där är tongångarna helt annorlunda. I en allt hårdare konkurrens om lokaler och ungdomar med innebandyn och med fotbollen, som numera tävlingsmässigt spelas året runt, har handbollen ökat sina aktiviteter.

Intressant är att i ungdomsåren lika många flickor som pojkar ägnar sig åt handboll.

Ned en pressrelease från Skånes Handbollförbund, som ger en liten bild av tillståndet i skånsk handboll.

***

Skånsk handboll står starkare än någonsin.

Både topp- och breddmässigt.

I herrarnas Elitserie finns fyra skånska lag, i damernas lika många. I serierna under, i de båda Allsvenskorna, spelar tre herrlag och två damlag.

Skåne Idrottsförbund har presenterat en lista över de idrotter i distriktet som har flest aktiviteter för ungdomar och på denna har handbollen nu passerar ridsporten och simningen och finns på andra plats efter fotbollen.

Under de senaste säsongerna har antalet lag i det skånska seriesystemet nästan exploderat. I år ligger antalet lag på ungefär samma höga nivå, cirka 700, som 2014/15. Könsfördelningen är jämn med en knapp övervikt för pojkar med något över 50 procent.

I USM, som har som slutmål finalspelet i Malmö den 22-24 april, och som startar i helgen med steg 1 i juniorklasserna, har 27 klubbar (lika många som i fjor) anmält 96 lag. Det är en ökning med fyra, alla på flicksidan. Det innebär 52 flicklag och 44 pojklag,

I vanlig ordning har Lundaklubbarna flest lag i de sex tävlingsklasserna, Lugi tio, H 43 nio och Lundagård två. En annan stark region är Kristianstad med fem klubbar och 19 lag.

Näst Lugi och H 43 är det Ankaret (Bjärred) och OV, Helsingborg som anmält flest lag, sex vardera.

Glädjande är att ungdomshandbollen i Malmö ökar. IFK Malmö kommer med fem lag, Dalhem med tre flicklag och IFK Klagshamn med ett.

 

Fotnot: Damelitlagen är Lugi, H 65, Team Eslöv och Kristianstad HK, i Allsvenskan spelar OV, Helsingborg och Lundagård.

På herrsidan finns IFK Kristianstad, Lugi, Ystads IF och HK Malmö i högsta serien, IFK Ystad, OV och Vinslöv i Allsvenskan.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 12 september 2015 13:17

Förra helgen avgjordes Götalandsmästerskapen i friidrott för 13-14-åringar.

I distriktstävlingen kom Skåne tvåa, en bit efter Göteborg men med klar distans till trean Småland.

En trogen och kunnig följare av min blogg undrade givetvis då, varför jag kunde ha så negativ syn på skånsk friidrotts framtid. Svaret är tyvärr enkelt och än mer dystert för svensk friidrotts framtid: De övriga distrikten har tappat än mer än Skåne. Mest anmärkningsvärt är Smålands tapp. Det är inte många år sedan Småland gav Göteborg och Skåne hårda fighter och om jag inte minns alldeles fel också någon gång placerat sig mellan “de två stora”.

Vi skall inte heller glömma att Skåne befolkningsmässigt i runda tal är dubbelt så stort som Göteborg och Småland. De övriga distrikten är “lilleputtar” i befolkningshänseende.

Skånskans flitige Jonny Nilsson konstaterar i en artikel om “Göta” att det inte var så konstigt att Göteborg vann, då man gjorde 80 individuella fler starter än Skåne. Men häri ligger ju hela problemet. Det skånska laget var inte komplett. I några grenar fanns inte en enda skånsk startande. Det finns helt enkelt ingen att ställa upp med.

Självfallet finns det skånska talanger. De bästa drog ett tungt lass och bidrog med poäng i tre, fyra grenar och gjorde så att Skåne i alla fall hade en hyfsad närhet till Göteborg.

Det är inte alltför länge sedan man på allvar diskuterade att ett överläget Skåne skulle ha två lag, ett från Malmö och ett från de övriga klubbarna.

I årets lag hade Malmö (MAI) en tävlande i P13, en i P14.

Säg inget annat än att det är rekryteringskris i Friidrottsmalmö!

***

I friidrott med sina många grenar kan man alltid finna några ljuspunker. I VM fanns tre skåningar, Axel Härstedt, Tracey Andersson och Elise Malmberg. Intrssant är att de kommer från mindre skånska klubbar, IK Finish, IFK Trelleborg och Hässleholms AIS, som med upp- och nedgångar i alla fall alltid haft kontinuerlig verksamhet.

Det är nödvändigt att skånsk friidrott stimulerar att det finns aktiviteter runt om distriktet. Men finns kraft och intresse? Vill man hjälpas åt? Jag har en känsla av att den egna klubben går före friidrottens utveckling i en pressad situation.

Talangerna finns överallt. Det visade inte minst insatserna på GM. Det var ungdomar från de mindre orterna/föreningarna som fixade merparten av de skånska poängen.

Under de mer än 60 år jag följt skånsk friidrott har många skånska klubbar, som haft friidrott under mer än fem år, oftast fostrat någon landslagsman/kvinna på seniorsidan.

***

I helgens Finnkamp kastar Öresunds/Heleneholms Malin Andersson spjut. Det är debut för 22-åringen i seniorlaget. 2009 blev Malin bronsmedaljör på SM på hemmaplan. Hon har tagit guld i de yngre klasserna. Det riktiga lyftet har dock aldrig kommit. Trots detta har Malin fortsatt träna seriöst. Och tävlat. Jag vet inte hur många resultatlistor jag sett, där Malin varit den enda deltagaren, utan någon stimulerande konkurrens.

Vid årets SM kom hon femma och i en testtävling för en tid sedan kastade hon 49.73 och fick plats i landslaget.

Jag beundrar Malin, alltid glad och trevlig, för att hon orkat fortsätta i sin ensamhet som enda skånska spjutkasterska.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 10 september 2015 08:26

Det skånska friidrottsåret fick det slut det förtjänar.

Lite elakt uttryckt förstås, men det finns onekligen substans bakom konstaterandet.

Heleneholms IF hade inbjudit till en tävling i helgen för att förlänga säsongen. I Skåne med sitt oftast fina höstväder och med allvädersbanor känns det lite underligt att årets sista arenatävling skall arrangeras i augusti. Malmöklubben hade lockat med lite udda distanser för att löparna skulle få pröva på något nytt, helt enkelt ha skoj. Men det hjälpte inte. Heleneholmsspelen är inställda. Det var alldeles för få anmälda.

Det förvånar mig inte. Skånesäsongen har varit precis som de senaste -- många -- åren. Startfälten har i ungdomsklasserna varit små, ett par tre deltagare i vissa grenar, i några inte ens det. Vem inspireras i en sådan omgivning?

Jag har även gjort stickprov och granskat resultatlistorna från ungdomstävlingar runt om i landet. Faktum är att det i stort är lika nedslående landet runt.

Man lär kunna bevisa det man vill med statistik. Men samtidigt är den avslöjande. Som den skånska i friidrott.

Jag skall inte trötta med detaljer, bara konstatera att de på seniorsidan, där man noterar resultat oavsett ålder, endast finns tre (herrar) respektive fyra (damer) grenar där det finns tio “anständiga” resultat. I några grenar är det endast ett “godkänt” resultat.

Går man ner i åldersgrupperna, där redovisningen är åldersbunden, är det i ytterst få grenar det finns en komplett tiobästalista. I 19-årsklasserna ingen och inte heller i P 15 och P 14. Det finns ingen ålderskategori, där man kan notera något som kan kallas bredd.

Jag har noterat det tidigare, för att få ekonomi i tävlingarna har några arrangörer lagt in grenar för barn från sju år. Det har inneburit hyggliga startfält -- och inkomster. Men var tar ungdomarna vägen? De tävlar i alla fall inte när de är tolv år.

Och hur slussas alla de barn som är inskrivna i de så kallade friidrottsskolorna in i en mer tävlingsinriktad verksamhet? Barnen finns ju i klubbar som har som mål att bedriva just tävlingsverksamhet.

Det som oroar mest är att viljan eller förmågan att vända trenden inte finns i varken det skånska förbundet eller i föreningarna, generellt sett.

Att vara ledare i en klubb i utveckling kräver några timmars arbete varje dag. Året runt.

Vem är beredd att ideellt åta sig detta år 2015?

Jag är rädd att skånsk friidrott på sikt är på väg tyna bort.

Men bättre än vad fallet är i dag bör det kunna bli.

Jag återkommer med nya iakttagelser.,

 

Av Magnus Månsson - 1 september 2015 17:46

Det blev en hel det tv-tittande under VM i friidrott. Mycket fick skjutas upp, men här i alla fall några funderingar.

Diamond league och alla internationella galor i all ära, de utklassas av ett internationellt mästerskap. I VM gäller det verkligen något, finalplatser och medaljer. Bara det att man kan se vilken nation den aktive tävlar för. Det är inte 20 löpare i nästan identiska dräkter, designade av en sponsor.

Jag skippar ofta utsändningarna från de stora galorna, som dock ute i Europa lockar de stora åskådarmassorna. De mindre tävlingarna har det tufft. DN-galan, som dock nu hette något annat, hade ovanligt glest på åskådarplats. Och inte heller Bislett Games var fullsatt.

Det känns på något sätt välbehövligt att det nu varje år finns ett internationellt mästerskap. Risken att friidrotten mer eller mindre hade glömts bort hade annars var överhängande. Okej, lite överdrivet. Men aldrig förr har ett friidrotts-VM fått så lite utrymme i Malmös morgontidningar som i år, både vad gäller texter och en inkonsekvent resultatredovisning.

***

Sveriges insatser då? Det är så här det ser ut i ett internationellt perspektiv. Några finalplatser och då och då en medalj på OS och VM, kan vi hoppas på. På EM kan det bli bättre utdelning speciellt de år då det även avgörs ett globalt mästerskap och många av de bättre skippar EM. Det såg vi bland annat 2012.

Med tanke på det minskade antalet ungdomar i tonåren som seriöst satsar på en elitkarriär tror jag inte på en ljusnande svensk framtid.

Jag återkommer inom några dagar till detta.

***

Dopningen ligger förstås som ett ok över friidrotten. Bolts vinster över Gatlin var därför befriande. Katastrofen vore förstås om Bolt, en av världens förmodligen mest testade idrottsmän, åkte fast.

Intressant var att Vitrysslands kastare åter gjorde ett dåligt mästerskap och att Rysslands tillbakagång sedan det egna VM-et 2013 var anmärkningsvärd. Man kan dra olika slutsatser av detta. Är man optimistisk kan man tolka detta som att alla tester haft nytta.

***

Det har framkommita antydningar om att holländskan Dafne Schippers 21,63 på 200 meter skulle bero på dopning och tiden har kallats “herrtid”. Hittills den här säsongen har 17 svenska herrar löpt snabbare och det är väl ingen som på allvar menar att Sverige är en sprintnation.

Jag har gjort en jämförelse. Bättre än Sarah Sjöströms världsrekord på 50 meter fjäril 24,43 har bara elva svenska herrar gjort. Genom alla tider!

Ingen har antytt att Sara är dopad.

Friidrottens dåliga rykte slår igenom i analyserna.

***

På tal om “herrtider”. En jämförelse mellan segerresultaten för damer på VM och den nuvarande svenska årsstatistiken visar följande:

100 meter 10,76       23 herrar bättre

200 meter 21,76       17

400 meter 49,26       20

Höjd         201            9

Stav         490           11

Längd      714           12

Tresteg 14.90            7

Siffrorna är fria för tolkning.

***

Slutligen min sedvanliga iakttagelse. 1935 hoppade Jesse Owens 813 i längd och vann OS i Berlin året efter på 806. 79 år senare hade han kvalificerat sig till VM-finalen på dessa resultat och 813 hade placerat honom som femma. I alla andra grenar har förutsättningarna förbättrats och resultaten stigit i höjden.

Jesse Owens håller sin ställning som världens bäste friidrottare genom tiderna.

Det är i alla fall min mening.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 12 augusti 2015 10:08

På gymnasiet i Ystad hade jag en fantastisk lärare i svenska, den lärde lektorn Birger Blomkvist.

(Nu inflikar naturligtvis lustigkurrarna att han inte var speciellt bra, eftersom han inte kunde lära mig skriva. “Den lätte” bjuder jag på.)

Birger Blomkvist poängterade ofta ordens värde, att vara sparsam med överorden, spara dem till de förtjänade att användas. Används superlativerna för ofta mister de sitt värde.

Inom sportjournalistiken har de gjort det.

Mirakel, bragd, katastrof, heroiskt, fantastiskt, magiskt, otroligt, hjälte, förvånansvärt, och hur många kriser och schismer finns det inte i idrottsvärlden? Och hur många aktiva räknas till världseliten och vad menas med ett VM-hopp? Vem kan kalla sig stjärna?

Är det en bragd att MFF vinner ett allsvenskt toppmöte över IFK Göteborg 2--1, ett Göteborg som haft mindre tid till att återhämta sig än MFF?

Det finns skribenter som menade det.

Och är man MFF-stjärna om man tillhör A-truppen? Med stjärna menar jag något exceptionellt, inte en bänkspelare långt ut på kanten.

Läste att Elise Malmberg, den lovande häcklöparen från Hässleholm, är ett VM-hopp. Okej, hennes 55,88, segertiden från EM för 22-åringar, ger en 38:e plats i världsstatistiken och eftersom cirka 20 av de som finns före henne är amerikanskor ser det naturligtvis ljusare statistiskt sett inför VM. Men samtidigt är 55,88 ingen normaltid för Hässleholmstalangen så varför lägga press på henne och få allmänheten att anse att ett bra försökslopp och utslagen är ett misslyckande. Elise var ju ett VM-hopp!

Jag gladde mig i dag över att Axel Herstedt, Malmös kanske mest energiske elitidrottare, nominerats till VM. Han är duktig och värd all uppmärksamhet. Nu är förstås diskus väldigt beroende av väder och vind så att värdera ett resultat är svårt. Men vad vill man uppnå med att mena att Axels silverresultat från SM, 63.07, är ett världsresultat? Axels årsbästa 64.72 ger en 26:e plats i världen. 43 kastare har nått över 63.07 Så ser konkurrensen ut.

Världselit är för mig något mer. Samtidigt hoppas jag att Axel struntar i statistiken och visar att det är andra meriter och kvaliteter som räknas i ett VM.

Birger Blomkvists lärdomsord borde många ta till sig, värdera orden. Jag tror att respekten och förtroendet för sportjournalistiken vuxit.

 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2015 13:39

Låt mig först erkänna, jag är ingen större konsument av fotboll för damer.

Det blir ett, kanske två, besök på en allsvensk match på Malmö ip per år, några matcher från samma serie i tv, hälften (?) av landskamperna. Av Sveriges VM-framträden har jag sett två hela och två halva.

Jag har alltså dåligt på fötterna och kan inte bedöma hur berättigad kritiken är mot Pia Sundhage och de mer eller mindre klart uttalade kraven/förhoppningarna om hennes avgång. Men är den trupp hon haft tillgång till den bästa Sverige har för närvarande -- och något annat har jag inte hört -- ligger problemet inte hos förbundskaptenen utan betydligt djupare. De svenska spelarna räckte helt inte till i denna världskonkurrens. Varken i snabbhet, styrka eller teknik. Dessa grundläggande kvaliteter måste naturligtvis finnas före samlingen till VM-lägren.

Detta är uppgifter för distrikt och klubbar, inte för en förbundskapten.

Och hur intresserade är elitklubbarna av ett verkligt starkt landslag? Inför vårens turnering i Algarve vädjade Linköping och Rosengård om att deras spelare skulle sparas för klubbarnas kommande engagemang i Champions League. Och efter vad jag förstår har Rosengård stoppat sin lovande målvakt Zecira Musovic från att deltaga i en U-landslagsturnering, där hon skulle skaffat sig internationell rutin. Det är samma Musovic som i fjor fick stå tillbaka för en ganska medioker tyska, Kathrin Längert.

Antalet utländska spelare i elitlagen är givetvis en hämmande faktor för att skapa ett starkt landslag, vilket Pia Sundhage nogsamt poängterat. Rosengård och Linköping, Sveriges representanter i CL, hade i våras vardera nio spelare med utländskt pass i sina trupper.

Junior- och flickfotbollen i landet är trängd och för att få en stabil grund att bygga framtida starka landslag på måste bredden förbättras med en bättre utbildning.

Detta ät så oerhört mycket viktigare än att byta förbundskapten.

Om Pia Sundhage är duktig eller ej kan, eller vill, jag inte uttala mig om. Men jag har känslan av att hon liksom det svenska laget är upphaussad. Och när det blir så blir fallet och besvikelsen så mycket större.

Det har verkligen märkts i kommentarerna.

***

Några andra reflektioner:

I VM för U 20, herrar, kom den okända fotbollsnationen Mali trea. Fotbollsvärlden växer verkligen.

***

Nu skall jag åka och se den tidiga seriefinalen i division 1 mellan Trelleborgs FF och Örgryte. Kan man räkna med närmare 2 000 åskådare, det vill säga mer än dubbelt så många som vid en ordinär allsvensk dammatch för FC Rosengård? Men inte ett ord i dagens Sydsvenska.

***

På tal om de klena startfälten vid friidrottens Finish Games. Samtidigt arrangerades simtävlingen Färsingadoppet i Sjöbo. Där kunde man notera 3 200 starter. Det är inte ungdomen det är fel på. Det är produkten.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se