Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - 16 maj 2015 11:38

Om några timmar börjar SM i stafettlöpning.

Med färre skånska lag och klubbar än någon gång tidigare.

Endast två föreningar, IFK Helsingborg och Malmö AI, har sänt lag till vackra Sollentunavallen.

MAI har anmält 15 lag, Helsingborg 5.

Men betänk att det finns 30 lopp, fördelade på seniorer och åldersgrupperna 22, 19, 17 och 15. I 13 av löpningarna finns ingen skånsk representation.

Det är endast MAI som deltager med seniorlag, två för herrar, lika många för damer. Det finns fyra distanser.

För oss som följt utvecklingen i distriktet och sett hur antalet aktiva stadigt blivit färre är de oroande siffrorna inte förvånade. Och värre lär det bli.

I de yngsta klasserna, 15-åringarnas, är endast ett lag anmält, MAI:s på flickornas 4x80 meter. Ingen Skåneklubb har alltså fyra grabbar kapabla att deltaga i ett stafett-SM på de två distanser som finns.

Öresund FK, med den uttalade målsättningen vid bildandet att bli en elitklubb, har alltså inget lag till start. Genom strul med flyttandet av datum för SM-tävlingen föredrog Finishavdelningen av ÖFK ett utlandsträningsläger framför en Stockholmsresa. Med rätt vilja hade Öresund kunnat förbättra det skånska deltagandet. Men inte tillräckligt för att bryta den nedåtgående trenden.

Hur ser då Friidrottssverige ut ett SM-stafettperspektiv?

287 lag är anmälda. Storstockholm med sin hemmaplansfavör har 128 lag, Göteborg med de närmaste kranskommunerna 61, Skåne (det befolkningsmässigt näst största distriktet) 20, övriga Sverige 78.

I min värld är jämförelsen med Stockholm och Göteborg den intressantaste.

Medge att den ur skånsk synvinkel är genant!

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 15 maj 2015 19:24

Under de två första veckorna nu i maj har över 13 000 starter noterats i de skånska motions- långloppen.

Kalvinknatet, för 2- (!) till och med 12-åringar, har lockat tusentals barn.

Självfallet är det alldeles utmärkt att de skånska friidrottsföreningarna lockar medborgarna att motionera och under en dag umgås och givetvis är det nyttigt för barn att röra på sig.

Friidrottsskåne har sett ut så här i många år under maj månad. Men om man bortser från det ekonomiska utfallet -- vilket man naturligtvis inte helt skall göra -- så har dessa tids- och resurskrävande arrangemang pekat på skånsk friidrotts problem och brist på attraktionskraft.

Ända sedan långloppen började växa under 1970-talet har jag frapperats över hur många löpartalanger det finns som aldrig kommit i kontakt med en friidrottsförening. I många fall beroende på att det är glest med klubbar med kompetenta tränare men också på grund av att arenafriidrotten inte är lockande och inte heller har ett tävlingsprogram som vänder sig till nybörjare kring och över de 20.

Visst tiderna är annorlunda -- och jag nostalgisk -- men jag menar att det finns talanger av båda könen, som det skulle gå att locka till banlöpning. Men jag tror tyvärr att både intresse och resurser saknas.

Under 1970-talet kom det fram några ”motionslöpare” här i Skåne som i mogen ålder började en friidrottskarriär som slutade på medaljplats i SM och till och med i landslaget.

Sådana förmågor finns förmodligen även i dessa dagar.

Ur rekryteringssynpunkt är dagens lopp numera bara ett slag i luften.

***

Precis som Kalvinknatet.

Jag kan förstå det positiva med att föräldrar -- och mor- och farföräldrar -- samlas en gång per år för att se barnen i en löpaktivitet. För 100 kronor per barn.

Ett av syftena med loppen är att rekrytera nya aktiva ungdomar. Men det gör man givetvis inte med barn från förskoleåldern upp till 10, 11 år. Inte om man vill bibehålla intresset upp i de äldre tonåren.

En snabbtitt i resultatlistorna visar klart och tydligt att startfälten i 12-årsgrupperna, då det för framtiden kan bli intressant att locka ungdomarna till en mera seriös träning, är små.

Den skånska ungdomsstatistiken visar att Kalvinknatet inte gett den allra minsta förbättring av skånsk löpning.

Vågar man påstå att Kalvinknatet är ett kommersiellt jippo?

***

I morgon är det dags för SM i stafett. Under många år en manifestation av en bred skånsk friidrott. Hur ser det ut 2015?

Läs i morgon på denna plats!

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 10 mars 2015 13:35

En tävling återstår på friidrottens inneprogram.

I helgen avgörs Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringarna i Växjö.

SM-tävlingarna för seniorerna och de tre juniorklasserna har gett Skånes enda elitklubb Malmö AI stora framgångar. Mycket tack vare ett bra grundläggande ungdomsarbete i övriga Skåneklubbar. Det kan ingen förneka.

Återväxten i Skåne ser dock inte bra ut, speciellt inte på pojksidan. När SM för 15- och 16-åringarna avgjordes förra helgen fanns bara sex skånska 16-åringar och åtta 15-åringar på startlinjerna. Något bättre var det bland flickorna, nio respektive tolv.

Fyra skånska guld, två silver och lika många brons skyler inte bristerna.

Erfarenheten visar att det i dessa åldrar är många som slutar.

Men sen kommer det som gör en vän av ungdomsfriidrott än mer orolig.

Det var inte så värst länge sedan det diskuterades om Skåne skulle få ha två lag med i Götalandsmästerskapen, ett från Malmö och ett från övriga Skåneklubbar. De senaste åren har ett samlat distrikt inte på långt när kommit med ett komplett lag. Årets trupp är sällsynt ihållig, det finns grenar med inte en enda skånsk deltagare och i några få pojkgrenar har Skåne kunnat fylla sin kvot. Trots generösa kvalgränser.

I en trupp på cirka 80 aktiva -- det kan tyckas vara många men det är nio grenar

och fyra åldersklasser -- är två tredjedelar flickor.

Det är ur denna numerär en ny seniorgeneration skall byggas. Men utan en stabil grund.

I Malmö kretsar mycket av diskussionerna kring galor och friidrottens plats på ett tilltänkt nytt Stadion. I min värld borde man koncentrera sig på att åter få Malmös ungdomar att intressera sig för friidrott.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 10 februari 2015 12:33

Danskarna räddar skånsk friidrott.

Okej, det är kanske lite tillspetsat men utan de danska deltagarna i 2015 års två inomhustävlingar i Malmö hade startfälten i många grenar blivit extremt små. Man hade kanske till och med tvingats stryka några grenar från programmet. I några damlopp i senior- och de äldre årsklasserna fanns ett tiotal danskor och en eller två svenskor.

Det är också de danska deltagarna som ger ekonomi i arrangemangen. Det är dyrt att anordna tävlingar i Atleticum. Hyran per dag är 7 000 kronor och till den summan skall Malmö stad har ytterligare några tusen för hyra av diverse material. Priser, mat till funktionärer under två dagar, arvode till specialfunktionärer och diverse annat gör att överskottet för Pallasspelen till exempel blev cirka 60 000 kronor, att fördela på de tre föreningarna i Öresund FK och MAI.

Av startavgifterna kom cirka 42 000 kronor från de danska deltagarna. Det är alltså lätt att konstatera vad danskbesöken betyder ur alla aspekter.

De många aktiva från Danmark ger extra inspiration till tävlingarna. Till Pallassspelen kommer många gäster från distrikten utanför Skåne för att få ett tillfälle att möta stimulerande konkurrenter man inte stöter på senare under året.

Det gäller att värna om de danska vännerna.

De betyder mycket för den skånska, trängda friidrotten.

 

Av Magnus Månsson - 5 februari 2015 11:13

Så har då den senaste debatten om Malmö stadion åter visat MAI:s “von oben-inställning” till friidrotten i Malmö, som (liksom i Skåne) är trängd.

Det är bara att granska resultatlistorna från Pallaspelen och de senaste årens statistik.

För MAI är det bara det stora som gäller, som nu innegalan i Arena i februari (nog så trevligt) och kommande års galor på. Men det har varit betydligt mer prat än verkstad i detta ärende under åtskilliga år.

För en levande, expanderande friidrott är ett anpassat stimulerande tävlingsprogram på distriktnivå ett måste. Att genomföra ett sådant är inget MAI är intresserat av.

För några år sedan fanns det fyra innetävlingar i Malmö, sedan några år har MAI strukit sin, är nu en av fyra klubbar i Pallasspelen. Ett krisande Heleneholms IF känner i alla fall sitt ansvar och är arrangör helt eller delvis för de tre Malmötävlingarna.

När MAI senast anordnade en ungdomstävling utomhus minns jag inte. Nu överlåter man detta till Ystad, Trelleborg, Finish, Heleneholm, Lund, Eslöv, Helsingborg, Ängelholm, Hässleholm och Åhus. Det är föreningar MAI är beroende av inte enbart för rekrytering (på rak arm kan jag säga att åtta av dessa klubbar har fostrat ungdomar som ingår i MAI:s elitgrupper för ungdomar och seniorer) utan även för att ge underlag till friidrottsklasserna på grundskola och gymnasium.

Lärarna/tränarna på skolorna är knutna till MAI med allt vad det innebär, inte minst ekonomiskt.

MAI har som målsättning att vara en av de ledande klubbarna i landet. För att infria detta krävs ett stort underlag. Länge ha klubben haft köer till sina friidrottsskolor -- hörde att cirka 500 ungdomar i ålder 6 till 10 är inskrivna i denna verksamhet -- men utfallet tävlingsmässigt har varit klent i synnerhet för en klubb med inriktningen att vara en av Sveriges elitföreningar.

MAI är beroende av att övriga klubbar gör tävlingsgrovjobbet, så att man själv kan koncentrera sig på inkomstbringande långlopp, fyra 2015 plus Kalvinknatet.

Detta skär naturligtvis i ögonen på Skånes småklubbar.

MAI tar inte fullt ansvar för den skånska friidrotten.

***

MAI hade naturligtvis mått bra av en skånsk konkurrent på elitplanet. Ja, varför inte även lokalt i Malmö? Öresund FK (Heleneholm, Finish och Pallas) har en inskriven elitmålsättning men är en kraftlös papperskonstruktion utan någon drivande sammanhållande ledare.

 

Av Magnus Månsson - 1 februari 2015 13:02

Så kom det då som det berömda brevet, MAI:s hedersordförande Bengt

Bendeus utspel om Malmö stadions framtid.

I en intervju på nätet, som av någon anledning inte publicerats i Sydsvenskans papperstidning, säger han att Stadion behöver en friidrottsanläggning med stor publikkapacitet för MAI, eller rättare en stiftelse, minsann kommer att arrangera stora internationella friidrottstävlingar i Malmö i framtiden.

Men har inte hans och MAI:s förtroendekapital i detta sammanhang helt försvunnit efter alla dessa år av olika turer? Det hjälper inte ens med lösa skott om att Bolt är aktuell för ett framträdande i Malmö.

Det låter inte så lite patetiskt när Bendeus i intervjun vädjar:

-- Låt oss få en möjlighet att ta fram ett förslag om ett modernt Malmö stadion först.

Det kan inte varit okänt, inte ens i Dubai, att det var dags att äntligen komma till skott i den utdragna Stadionfrågan. Vem tjänar på en ytterligare fördröjning?

Ingen!

Sen kan man ju ur journalistisk synvinkel fråga sig varför skribenten (Richard Åkesson) inte ställer den relevanta följdfrågan om varför MAI/stiftelsen inte redan tagit fram ett modernt förslag. Utan framför sin vädjan först nu under galgen.

***

För att rättfärdiga en modern tävlingsarena måste givetvis Malmös friidrottsklubbar arrangera tävlingar, inte bara motionslopp. Hur länge sedan användes Stadion för en friidrottstävling -- förutom lag-SM 2013 för 17-åringar? Var det SM 2009?

Och hur mycket träningsverksamhet bedrivs på Stadion? Inte ens friidrottens grundskola och gymnasium, som finns på området, använder Stadion. Det är inneanläggningen Atleticum som gäller året runt.

Och det fungerar inte att skylla på banornas beskaffenhet. De var bra nog för världsstjärnor som förberedde sig för olika mästerskap där 2014.

 

Av Magnus Månsson - 2 januari 2015 18:33

Givetvis innebär ett nytt år vissa önskningar och förhoppningar. Så även för mig.

De personliga håller jag för mig själv även om det är på modet i dessa sociala mediers-tider att mer eller mindre redogöra för allt man gör och tänker.

Nåväl.

Jag hade i mitt sista inlägg 2014 förhoppningen att mina morgontidningar 2015 skulle på ett allsidigare sätt bevaka det mångfasetterade idrottslivet i regionen. Den förhoppningen grusades direkt i Sydsvenskan. 2015 inleds med sex sidors skildring om MFF:s -- ja, jag medger -- strålande fjorårssäsong. Jag har inte läst den långa artikeln och kommer inte att göra det. För vad finns mer att berätta än vad det som redan stått en massa, massa gånger?

Jag tror inte man kan få tillbaka flyktade läsare om man är alltför ensidig i vad man producerar.

***

Skånskan däremot hade en genomarbetad artikel om handbollens publiktapp -- som jag var inne på för en tid sedan. Mer sådant, det ger ett mervärde i jämförelse med alla de förhandsartiklar, som Skånskan är “världsmästare” på.

***

Mina önskningar då ut ett Malmöperspektiv med lite snegling mot övriga Skåne.

***

Malmös politiker, se nu till att ni kommer till skott i Stadionfrågan! Simsporten, som kommit i kläm de senaste åren och kanske är den idrott som tappat mark mest, måste få besked som kan ge ny inspiration.

Ge plats till en mindre tävlingsarena för friidrott. Den tid är förbi då storpublik lockas till galorna, om man nu undantar de verkligt stora. I denna konkurrens finns det inte plats för Malmö. Blir det nya friidrottsbanor så måste kubbarna se till att utnyttja dem för tävling och träning. Det har inte varit mycket bevänt med detta på många år.

Bygg en intim inomhushall med plats för cirka 2 500 personer med utrymmen för klubbarna att samla sina sponsorer och andra intresserade för en bit mat före matcherna.

En konstfrusen utebana är vad jag förstår uteslutet. Men för folkhälsan och allmänheten vore detta en bra investering.

MFF har önskemål om hall med fullplansmått med åskådarutrymmen. Det är hausse kring MFF nu, men hur mycket resurser kan fotbollen (läs MFF) få? Man vill ju också förändra området mellan Stadiongatan och Swedbank.

Ge plats och bygg själv!

***

För friidrotten i hela Skåne önskar jag att man kan förmå tonåringarna att tävla. Det är inte många som gör det, speciellt inte pojkar. Nya initiativ måste till, eller kanske bättre, återgå till opretentiösa klubbmatcher med många stafettlopp. Blir det ingen förbättring inom kort är friidrotten snart “död”.

Konkurrens stimulerar. I Malmös friidrottsvärld är den på väg att försvinna. Öresund FK bildades för att utmana MAI. Så blev det inte. Det är tid för personerna bakom projektet och se till att det fungerar. Annars lägg ner och börja om i Heleneholm, Pallas och Finish och låt de ledare som finns koncentrera sig på att restaurera den egna föreningen!

***

Ungdomshandbollen i olika Malmöklubbar har vuxit. Jag önskar att ledarna orkar hålla ut så att vi snart får se Malmöungdomar spela elithandboll i en Malmöklubb.

Därför önskar jag att Dalhemsdamerna med den nya tränarkonstellationen Birthe Hansson och Peter Matthijs (gästtränare då och då) blir kvar i division 1, så att talangerna blir kvar i stan.

***

Småklubbsfotbollen ligger mig varmt om hjärtat. På många håll är den trängd på grund av bristande lojalitet i spelarleden. Det är väl för optimistiskt att tro att den skall förbättras men jag önskar av hela mitt hjärta att ledarna håller ut i många år.

Sen har jag förhoppningen att luckan bakom Malmö FF i alla fall seriemässigt skall minska. Min önskan är att Kvarnby skall bli den som gör det. Deras filosofi harmonierar med min. Men 2015 är det väl en utopi att man kan nå division 1 utan välvilliga sponsorer.

***

Avslutningsvis ser jag gärna att H 43 Lunds unga lag i damernas och herrarnas division 3 avancerar och ger klubbens alla talanger en möjlighet att spela elithandboll i den blå dressen. Med cirka 150 ungdomslag totalt i de olika Lundaklubbarna finns det utrymme -- i alla fall spelarmässigt -- till mer än en elitklubb i Lund.

H 43 Lund har en grund.

 

Av Magnus Månsson - 21 september 2014 11:19

Det är mer än skånsk friidrott som har rekryteringsproblem – och då speciellt på pojksidan.

Det framgick med tydlighet när Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar avgjordes förra helgen. I många grenar var startfälten oroande tunna – också detta i synnerhet bland pojkarna.

Skåne kom tvåa i tävlingen mellan distrikten, inte så lång efter Göteborg, 301 poäng mot 282,5, men långt före Blekinge och Västergötland, båda med strax under 140 poäng.

Bra eller dåligt? Tja, det beror på vilket humör man är på och i vilket perspektiv man ser på det.

Givetvis var de skånska ungdomarna glada – jag har en familjär ingång – över att de kunde ge favoritdistriktet en fight. GM stärker gemenskapen mellan de aktiva i de olika föreningarna. Nog så viktigt för att bygga upp en starkare och inte minst bredare skånsk friidrott.

Men man skall också ha klart för sig att Skåne med sina nära 1,3 miljoner invånare är det befolkningsmässigt största distriktet. Göteborg, Småland och Västergötland är ungefär hälften så stora.

I min värld är det inte okej att visa grenar inte ha ”fullt lag” och till och med vara utan en enda deltagare, inte i ett Skåne med ambition att vara ledande i landet.

Skånes silverplats beror till stor del på att standarden är lika ihålig hos konkurrenterna. Och det är självfallet oroande för den svenska friidrottens framtid.

Tyvärr ger en titt i ungdoms-DM utanför Skåne i stort sett samma negativa resultat, små startfält från få klubbar.

Friidrott är inte attraktivt för de svenska ungdomarna i de yngre tonåren. Jag behöver väl inte tillägga, i synnerhet inte för grabbar.

På initiativ från Heleneholms IF samlades några av de större skånska föreningarna för en tid sedan för försöka göra de skånska ungdomstävlingarna attraktivare och spridda över en längre tidsperiod. Uppföljning kommer att ske.

Det är nödvändigt för att vända trenden.

Det var inte så länge sedan Skåne hade en sådan bredd och topp att det fanns förslag om att Malmö skulle ha ett lag, övriga Skåne ett vid GM. De perioden är förbi. Tillbakagången är speciellt påtaglig i Malmö.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se