Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - 19 juni 2015 13:58

Optimism och ambition skall man naturligtvis uppmuntra.

Men när optimismen inte är realistisk bör man tänka till ett varv extra.

Jag tänker på min gamla käpphäst, det skånska tävlingsprogrammet i friidrott. De skånska klubbar som har banor är energiska och vill gärna arrangera tävlingar och gör det, ofta över två dagar med ett brett grenutbud. Problemet är bara att antalet aktiva inte räcker till. Startfälten blir små och oinspirerande. Den nödvändiga tävlingsglädjen infinner sig inte.

Förra helgen drabbades Finish Games i Vellinge av sin mångåriga överambition. Under en lång period har Finish bjudit på tvådagarstävlingar med ett stort smörgåsbord av grenar och åldersklasser, som gett klena startfält. Och dålig PR för tävlingen.

När man så samtidigt i Köpenhamn bjöd in till tävlingar föredrog åtta skånska föreningar -- och ytterligare några andra svenska -- att sända sina ungdomar till Danmark. Det var där en tävling med betydligt större och mer inspirerande, och därmed utvecklande, startfält.

Jag förstår att man väljer bort Finish Games.

***

I höstas samlades, på ett privat initiativ, de skånska friidrottsklubbarna i Heleneholms klubbhus för att diskutera just tävlingsprogrammet. Alla var eniga att något måste göras. Alla -- utom Ystads IF som ändrade datum från alldeles för tävlingstäta maj till juli -- gick dock hem i sin kammare och gjorde precis som alla de senaste åren.

Ibland blir man trött.

***

Skånes Friidrottsförbund verkar helt sakna initiativkraft men måste använda sin makt och förmå föreningarna att gemensamt ställa upp för en samlad skånsk friidrott.

Fördela tävlingarna jämnt över säsongen!

Begränsa antalet grenar så att tävlingarna inte tar så lång tid! Detta ger också tillfällen att testa grenar man vanligtvis inte tävlar i. Nyttig!

Samla de något udda grenarna till ett begränsat antal tillfällen, där föreningarna ”lovar” att i görligaste mån ställa upp med alla sina ”specialister” i just den grenen!

Det finns många andra förslag.

Men framför allt gör något!

***

Såg för en tid sedan uppgiften om att under de senaste tioårsperioden har friidrotten i landet minskat antalet aktiviteter med 23 procent. Skrämmande siffror för oss som gillar friidrott.

Och tittar man på resultatlistorna från övriga landet är antalet deltagare i de flesta fall lika få som i Skåne.

I min värld är detta ingen tröst utan ytterligare ett skäl till att verkligen ta tag i situationen och vända trenden.

Skånsk friidrott har varit ledande förr.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 15 juni 2015 14:02

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 6 juni 2015 14:28

Jag var på begravning i går.

Det var ett värdigt avsked av min klasskamrat från de första sex skolåren och min idrottsvän under resten av livet, ”Kirre”, Eric Wettréus (Andersson).

En strålande försommardag, lummiga Östra kyrkogården och fridfulla, vackra Sankta Gertruds kapell.

Ett dödsfall, en begravning är vemodigt men framkallar samtidigt fantastiska, strålande, roliga minnen. Och funderingar över hur livet sett ut om inte just en speciell händelse inträffat.

1952 och 1953 byggde man om Skurups idrottsplats med kolstybbsbanor för friidrott. Sådana byggde man på den tiden även i de mindre orterna. Svedala, Vellinge, Anderslöv, Vollsjö, Sjöbo, Köpingebro, Hörby och Kivik, det var orter man tävlade i under 1950-talet. Några av dessa friidrottsanläggningar finns kvar, de flesta har dock försvunnit.

För några av oss Skurupspågar i 13- 14-årsåldern var en ny fin idrottsplats en ny lekplats. Det fanns ingen organiserad ungdomsidrott under den första hälften av 1950-talet. Spontanidrott -- fast det ordet fanns inte då -- var det som gällde. I Skurups AIF fanns det ett 16-årspojklag i fotboll. På ett vindsutrymme på Hotellet kunde man spela bordtennis i regi av Skurups BTK men det var mestadels interna tävlingar för oss unga. Den tredje idrottsklubben var Skurups SK, brottarnas förening, men att ha organiserad träning för yngre tonåringar var otänkbart.

Friidrotten blev ett nytt alternativ. Tyvärr flyttade den ledare som tog hand om oss det första året till Olofström och vi stod utan vuxen hjälp. Men vi var fångade av den bästa av idrotter. Vi ett gäng 15-åringar tog hand om det själv inom Skurups AIF, fick lite ekonomisk hjälp men allt annat fick vi klara själv. Det var att ställa banorna i skick, gräva gropar till hoppen och att vara funktionär vid tävlingar vi själva deltog i. Några gånger var jag själv starter i ett stafettlopp över 1 000 meter, där jag sedan skulle springa sista sträckan 400 meter.

Allt gick och vi hade förbannat skoj.

De första åren var det mestadels interna tävlingar i alla grenar utom hinder och slägga. Tävlingsutbytet för ungdomar -- det var mest pojkar -- under 16 år var klent. Så småningom började vi som juniorer att tävla i det skånska seriesystemet för seniorer. Det fanns i Skåne vissa säsonger tre nivåer med sex lag/serie, som möttes en gång/år. Skurups AIF avancerade till den högsta Skåneserien och mötte bland annat IFK Lund. Det var stort.

Ett år blev SAIF bäst i Skåne i DM för juniorer, när man räknade poäng för de tre främsta i alla grenar. Före MAI och Heleneholms IF! Skurup blev det mycket tack vare duktiga hoppare i de nu utdöda grenarna stående längd och höjd. Några lördagar under året fick vi på nåder tillträde till Skurups enda gymnastiksal för våra tävlingar. Vi ville naturligtvis också hoppa ”riktig” höjd men inte fanns det någon hoppbädd att landa på. Vi tiggde ihop ett antal uttjänta vanliga sovmadrasser, förvarade dem på en vind i en fastighet några hundra meter från Folkskolan. Varje tävlingsdag forslade vi madrasserna fram och tillbaka.

I dag låter det som om ett gäng grabbar i 10-årsåldern skulle kunna göra något sådant. Men vi var faktiskt runt och till och med över de 20.

När Kirre de senaste åren blev allvarligt sjuk träffades vi lite oftare och alltid blev det prat om friidrottsåren i Skurup och minnena av när han egenhändigt snickrade ihop en prispall eller när han göt en diskusring -- förvisso kanske världens mest ojämna -- på Skurups idrottsplats.

Våra samtal utmynnade dok alltid i:

-- Åren i Skurup var de roligaste i vårt friidrottsliv.

Trots att vi båda efter flytten från Skurup fortsatte en bit in på 2000-talet som ledare på både klubb- och skånsk distriktsnivå. Kirre i MAI, Malmö Veteranfriidrottsklubb och IK Pallas, jag i Heleneholms IF.

Våra ledaruppdrag slutade i stort på samma gång. När en av de största veterantävlingar som arrangerats i Sverige EMG, European Masters Games, avgjordes 2008 i Malmö var jag tävlingsledare för friidrotten, Kirre för den svåraste och mest tidskrävande grengruppen, kasten.

Två pågar från Skurup, delvis ansvariga för något så stort som EMG. För oss kändes det i alla fall stort.

Hur hade våra liv sett ut om det aldrig byggts någon plats att leka friidrott på just de år vi var som mest mottagliga för något nytt i idrottsväg?

***

På begravningen fanns även ”Piller”, Jan Ulfshög (Nilsson). Piller fick han heta för han bodde i Apotekshuset. Han gick i samma klass och var med i samma friidrottsgäng. Senare ägnade han sig åt tennis som ledare i Vellinge TK och Skånes Tennisförbund. Det har han gjort i en herrans massa år.

Jag satt där i kapellbänken och funderade:

-- Vilken miljö skapades så att tre grabbar från samma klass ideellt lagt ner upp mot 150 år på att vara idrottsledare?

Mitt svar: Vi hade så djävla roligt!

 

Av Magnus Månsson - 21 maj 2015 13:39

I går kväll var jag på Heleneholms idrottsplats, Malmös i särklass vackraste friidrottsarena.

Soligt men efter några timmar lite småkyligt, när tävlingarna drog ut på tiden. Elva heat på 800 meter med 75 löpare tar sin tid att genomföra. Så många deltagare i en gren framkallade nostalgiska minnen. Så såg det ut under några decennier från slutet av 1950-talet och framåt, då Heleneholms IF just vid denna tidpunkt arrangerade sina nationella vårtävlingar för seniorer, en av Skånesäsongens största och mest populära.

Okej, 75 löpare på 800 meter är väl att ta i, men låt oss säga hälften. Skillnaden mot i går att det fanns även andra sträckor med ungefär lika många deltagare. Plus ett antal teknikgrenar.

I går var det endast en gren, DM för veteraner på 800 meter. Den äldste deltagaren var 89 år. Många hade börjat tävla först på gamla dar. Hade de kommit i kontakt med friidrott tidigare är jag övertygad om att de kunnat prestera bra tider på i alla fall på distiktsnivå.

Mest imponerade tre damer i “respektabel” ålder som alla hade tider under 2.30, den främsta till och med 2.23 Det är faktiskt tider som inger just respekt. 2.23 hade räckt för att vara med i ett medaljlag vid SM-stafetten på 4x800 meter i helgen.

Arrangörsföreningen, den alerta och initiativrika långlöparsektionen i Heleneholms IF, passade på att när eltidsutrustning (det krävs numera även för att godkänna veteranrekord!) och funktionärer fanns på plats inbjuda ungdomar och seniorer till ett lopp över 800 meter. Efter en lång vinterträning och få tävlingar borde det spritta i alla löparben.

Det kom totalt tre ungdomar, två från Ystads IF, en från den nya klubben Genarps IF. Alltså ingen från Malmöklubbarna!

Seniorloppet blev bättre, elva löpare till start, fyra från Öresund, lika många från MAI, en dansk, en från IFK Trelleborg och en från Björnstorp. Inte många med tanke på att hela Skåne var inbjudit, men så set det ut.

Loppet blev dock mycket bra. 21-årige Mattias Ohlsson, Öresund/Heleneholm vann på 1.51,30 Bättre av heleneholmare har bara Jonny Kroon, svenske rekordhållaren på 1 500 meter, haft.

***

Veteranfriidrottarna är en sammansvetsad grupp. Prisutdelningen skedde i Heleneholms IF:s fantastiska klubbhus i samband med en fika som arrangören bjöd på.

Jag cyklade från idrottsplatsen nostalgiskt glad men samtidigt vemodig över den förändrade skånska friidrottsvärlden.

Och tänk vilka förutsättningar det finns på Heleneholm med bra banor och ett så fint klubbhus så nära!

***

Gårdagstävlingen lär vara den enda arenatävling i Malmö 2015.



Av Magnus Månsson - 18 maj 2015 10:04

Friidrottens SM-kostym är för stor.

I alla fall den man sytt upp inför ett samlat stafett-SM.

För några dagar sedan skrev jag om det klena antalet skånska lag. Men sett över hela spektret är det oroväckande tunt. Klart är att det inte finns underlag för de tre åldersklasserna, seniorer, 22 och 19, speciellt inte på damsidan.

På 4x100 deltog 5-4 och 5 lag, på långa stafetten 4-5 (19-åringarna har inte denna distans) och på 4 (eller 3) x800 4-3-2.

Herrsídan var marginellt bättre men i P 19 på 4x100 meter ställde exempelvis bara tre lag upp.

Hur intressanta är lopp med så få deltagare?

Är så klena SM-startfält värdigt en så fin idrott som friidrotten?

Jag tycker inte det. Det enklaste receptet är att stryka en av dessa åldersklasser och strunta i den internationella åldersindelningen. Ta bort 22-årsklassen och låt 18-, 19- och 20-åringarna tävla gemensamt!

Gör i alla fall något!

Åtgärden att i några klasser ändra från 4x400 meter till 3x400 har inte hjälpt.

***

Dessa betraktelser om ett klent SM är gjorda helt utanför ett resultatperspektiv. Vädret lär inte ha varit speciellt gynnsamt i Sollentuna.

Men vid ett resultat hajade jag till. Bronset på 4x1 500 meter för herrar togs på tiden 16.40 Den sämsta sedan 1936.

Jag kom att tänka på SM i Hässleholm 1979, då Heleneholms IF kom femma med tiden 15.24 I laget sprang Håkan Petersson. I går kom hans duktige grabb Henrik hem med ett SM-brons för MAI med en tid som var 76 sekunder sämre.

Jag tror att den gode Håkan vid frukost- och middagsbordet ute i Sibbarp några gånger konstaterat:

-- Det var bättre förr ...

 

Av Magnus Månsson - 16 maj 2015 11:38

Om några timmar börjar SM i stafettlöpning.

Med färre skånska lag och klubbar än någon gång tidigare.

Endast två föreningar, IFK Helsingborg och Malmö AI, har sänt lag till vackra Sollentunavallen.

MAI har anmält 15 lag, Helsingborg 5.

Men betänk att det finns 30 lopp, fördelade på seniorer och åldersgrupperna 22, 19, 17 och 15. I 13 av löpningarna finns ingen skånsk representation.

Det är endast MAI som deltager med seniorlag, två för herrar, lika många för damer. Det finns fyra distanser.

För oss som följt utvecklingen i distriktet och sett hur antalet aktiva stadigt blivit färre är de oroande siffrorna inte förvånade. Och värre lär det bli.

I de yngsta klasserna, 15-åringarnas, är endast ett lag anmält, MAI:s på flickornas 4x80 meter. Ingen Skåneklubb har alltså fyra grabbar kapabla att deltaga i ett stafett-SM på de två distanser som finns.

Öresund FK, med den uttalade målsättningen vid bildandet att bli en elitklubb, har alltså inget lag till start. Genom strul med flyttandet av datum för SM-tävlingen föredrog Finishavdelningen av ÖFK ett utlandsträningsläger framför en Stockholmsresa. Med rätt vilja hade Öresund kunnat förbättra det skånska deltagandet. Men inte tillräckligt för att bryta den nedåtgående trenden.

Hur ser då Friidrottssverige ut ett SM-stafettperspektiv?

287 lag är anmälda. Storstockholm med sin hemmaplansfavör har 128 lag, Göteborg med de närmaste kranskommunerna 61, Skåne (det befolkningsmässigt näst största distriktet) 20, övriga Sverige 78.

I min värld är jämförelsen med Stockholm och Göteborg den intressantaste.

Medge att den ur skånsk synvinkel är genant!

 

 

Av Magnus Månsson - 15 maj 2015 19:24

Under de två första veckorna nu i maj har över 13 000 starter noterats i de skånska motions- långloppen.

Kalvinknatet, för 2- (!) till och med 12-åringar, har lockat tusentals barn.

Självfallet är det alldeles utmärkt att de skånska friidrottsföreningarna lockar medborgarna att motionera och under en dag umgås och givetvis är det nyttigt för barn att röra på sig.

Friidrottsskåne har sett ut så här i många år under maj månad. Men om man bortser från det ekonomiska utfallet -- vilket man naturligtvis inte helt skall göra -- så har dessa tids- och resurskrävande arrangemang pekat på skånsk friidrotts problem och brist på attraktionskraft.

Ända sedan långloppen började växa under 1970-talet har jag frapperats över hur många löpartalanger det finns som aldrig kommit i kontakt med en friidrottsförening. I många fall beroende på att det är glest med klubbar med kompetenta tränare men också på grund av att arenafriidrotten inte är lockande och inte heller har ett tävlingsprogram som vänder sig till nybörjare kring och över de 20.

Visst tiderna är annorlunda -- och jag nostalgisk -- men jag menar att det finns talanger av båda könen, som det skulle gå att locka till banlöpning. Men jag tror tyvärr att både intresse och resurser saknas.

Under 1970-talet kom det fram några ”motionslöpare” här i Skåne som i mogen ålder började en friidrottskarriär som slutade på medaljplats i SM och till och med i landslaget.

Sådana förmågor finns förmodligen även i dessa dagar.

Ur rekryteringssynpunkt är dagens lopp numera bara ett slag i luften.

***

Precis som Kalvinknatet.

Jag kan förstå det positiva med att föräldrar -- och mor- och farföräldrar -- samlas en gång per år för att se barnen i en löpaktivitet. För 100 kronor per barn.

Ett av syftena med loppen är att rekrytera nya aktiva ungdomar. Men det gör man givetvis inte med barn från förskoleåldern upp till 10, 11 år. Inte om man vill bibehålla intresset upp i de äldre tonåren.

En snabbtitt i resultatlistorna visar klart och tydligt att startfälten i 12-årsgrupperna, då det för framtiden kan bli intressant att locka ungdomarna till en mera seriös träning, är små.

Den skånska ungdomsstatistiken visar att Kalvinknatet inte gett den allra minsta förbättring av skånsk löpning.

Vågar man påstå att Kalvinknatet är ett kommersiellt jippo?

***

I morgon är det dags för SM i stafett. Under många år en manifestation av en bred skånsk friidrott. Hur ser det ut 2015?

Läs i morgon på denna plats!

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 10 mars 2015 13:35

En tävling återstår på friidrottens inneprogram.

I helgen avgörs Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringarna i Växjö.

SM-tävlingarna för seniorerna och de tre juniorklasserna har gett Skånes enda elitklubb Malmö AI stora framgångar. Mycket tack vare ett bra grundläggande ungdomsarbete i övriga Skåneklubbar. Det kan ingen förneka.

Återväxten i Skåne ser dock inte bra ut, speciellt inte på pojksidan. När SM för 15- och 16-åringarna avgjordes förra helgen fanns bara sex skånska 16-åringar och åtta 15-åringar på startlinjerna. Något bättre var det bland flickorna, nio respektive tolv.

Fyra skånska guld, två silver och lika många brons skyler inte bristerna.

Erfarenheten visar att det i dessa åldrar är många som slutar.

Men sen kommer det som gör en vän av ungdomsfriidrott än mer orolig.

Det var inte så värst länge sedan det diskuterades om Skåne skulle få ha två lag med i Götalandsmästerskapen, ett från Malmö och ett från övriga Skåneklubbar. De senaste åren har ett samlat distrikt inte på långt när kommit med ett komplett lag. Årets trupp är sällsynt ihållig, det finns grenar med inte en enda skånsk deltagare och i några få pojkgrenar har Skåne kunnat fylla sin kvot. Trots generösa kvalgränser.

I en trupp på cirka 80 aktiva -- det kan tyckas vara många men det är nio grenar

och fyra åldersklasser -- är två tredjedelar flickor.

Det är ur denna numerär en ny seniorgeneration skall byggas. Men utan en stabil grund.

I Malmö kretsar mycket av diskussionerna kring galor och friidrottens plats på ett tilltänkt nytt Stadion. I min värld borde man koncentrera sig på att åter få Malmös ungdomar att intressera sig för friidrott.

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se