Accepterar MFF lagbrott?

Naturligtvis inte.

Men borde inte spelarna markera mot klacken på den norra ståplatssektion, som med sitt ideliga bengalbrännande i går mot IFK Göteborg förorsakade klubben bötesbelopp i 100 000 kronorsklassen.

Nu gick spelarna som vanligt fram till klacken och firade. Varför inte göra det framför de båda långsidorna och i den sydöstra kurvan, där publiken är lika hängivna MFF-anhängare som de på ståplats? Alltså som en markering. Det finns många trogna i den blå familjen som inte vill beblanda sig med ståplats på grund av det obehag bland annat bengalerna framkallar.

Jag vet att ”brännarna” utgör ett lite fåtal och att de blev utbuade i går. Jag är  också emot kollektiv bestraffning men  de gemensamma hyllningarna ger en slags acceptans.

***

När skall en match avbrytas och inte slutföras?

Vi har två exempel i årets Allsvenska. I båda fallen har spelare eller funktionärer angripits, har utsatts för fara. När publiken är i riskzonen, då? Det brann bevisligen på läktaren i går och röken har vid ett flertal tillfällen tvingat åskådare att uppsöka sjukhus.

Det kastades också in föremål (en flaska?) mot IFK:s målvakt Alvbåge utan att träffa. Hade den gjort det hade matchen blivit en 3—0-seger till gästerna. Skall träffsäkerheten hos den kastande avgöra straffsatsen?

Och kan en astmatiker med allergi spela fotboll där det samtidigt brinner bengaler? Hur lätt är det inte att för exempelvis en målvakt att simulera både huvudvärk och illamående när det börjar brinna bakom honom?

Självfallet hårdrar jag det hela. Jag kan hitta på fler situationer som kan föranleda diskussioner.

Vad jag vill ha sagt är reglerna är alldeles för diffusa. Alldeles för orättvisa.  Dessutom drabbar de en tredje part.

Jag vill se att matcherna avgörs på planerna,

Ta nu vintern och se över regelverket! IFK Göteborg—MFF och J-Södra—Östersund har visat att det är en nödvändighet.

Under gårdagsmötet – och i många andra matcher – fanns händelser värda att utvärdera i ett rättvist framtida regelsystem.