”Tiderna förändras och vi med dem.”

Så är det förhoppningsvis. Jag vill gärna hänga med en tid till. Men alla förändringar behöver man inte gilla eller acceptera. Utan att för den skull behöva kallas gammal och konservativ.

Som det här med alla klubbyten inom fotbollen. Ett i stort nytt lag varje säsong. I Småklubbsmalmö har många föreningar haft detta som policy under en lång period. I år är det Malmö FF. Kanske tvingat av den ekonomiska verklighet som finns i omvärlden?

Jag geniraliserat förvisso, när jag tycker att MFF köper från de större ligornas överskottslager och sen i sin tur kan sälja bänkspelare till högre rankade ligor. Som nu Simon Kroon till Ryssland. Och som jag inte tror är helt osannolikt, Filip Helander till Italien.

Jag förstår inte logiken. Är det agenternas skicklighet som är avgörande? Mer än spelarnas visade kapacitet.

Borde inte köparna vara mer observanta. Hur många av de unga svenska spelare som sökt lyckan utomlands de senaste åren har tagit en ordinarie plats i sina klubbar? Många har ”tvingats tillbaka” till Sverige eller Danmark för att få spela A-lagsfotoll.

Vinnare är givetvis spelarna. Ekonomiskt alltså. Men också förloraren, fotbollsmässigt.

De stora vinnarna är förstås agenterna, som gång på gång kan sälja samme spelare.

Och kanske även den säljande föreningen. Om man nu inte måste kompensera förlusten med ett dyrare nyförvärv.

Såg en uppgift om att MFF sålt spelare för 130 miljoner, varifrån det försvinner en massa miljoner åt alla möjliga håll. Intressant hade förstås varit ha få veta vad alla nyförvärven kostat i övergångar, lånekostnader, sign-on-bonusar, och högre löner och en mängd andra omkostnader.

Har en viss känsla av att de 130 miljonerna är hårt naggade i kanterna.

Lite lördagstankar om en modern fotbollsvärld jag inte är helt bekväm med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man har sina favoritlag. I alla idrotter. Det går att ha mer än ett. Helst då förstås på olika nivåer. Om dessa inte spelar, klappar mitt gammalmodiga idrottshjärta alltid för den klubb med den bredaste ungdomsavdelningen och som ger sina egna ta...

Tillbringade en del timmar på Stadionområdet i Malmö de tre senaste dagarna. Det var USM-finaler i handboll, 48 lag, 108 matcher på sex planer inom en radie på cirka 100 meter. Ett oöverträffat koncept. Det var tredje gången finalspelet avgjordes...

Det är mycket allsvensk fotboll nu. För mycket. Som nörd orkar jag med det. Men det täta programmet med tre matcher på åtta dagar ger inte sportslig rättvisa, när tv skall ha sitt med matcherna utlagda i stort varje dag. Det är en väsentlig ski...

Det där med ungdomsidrott är svårt. Vad är rätt och vad är fel? Och finns det något rättvisande svar? Tillbringade några helgtimmar i Heleneholms sporthall för att titta på några seriematcher i basket för 12—13-årsflickor. Basketen i Skåne ...

True Blues, TFF:s supporterklubb, vill inte att Vångavallen får konstgräs. En banderoll med budskapet: Konstgräs, nej tack fanns på plats vid gårdagsmatchen Trelleborg—Örebro 1—2. Men är det någon gång man önskar just konstgräs så är de...