Man lär av sina misstag.

Eller bör kanske göra det.

Jag funderar på upphaussningen av Malmö FF inför årets säsong. Nu har tongångarna dämpats, de tvärsäkra omdömena om truppens styrka har ersatts av frågetecken. Det är naturligt efter den senaste tidens insatser.

Men samtidigt är något sig likt. Nu tror man att de tre nya spelarna är så bra att guldlyftet skall komma. Men vilken kunskap har skribenterna om serben, uruguayaren och islänningen? Kari Arnason har man kanske en viss koll på, men det jag förhoppningsvis lärt mig under mer än 60 år som fotbollsåskådare är att en spelares kvalitet betygsätter man efter en räcka av tävlingsmatcher. Inte efter träningar och betydelselösa träningsmöten.

***

På tal om betyg. Kvällsposten hade snittet 1,41 på MFF:s spelare, 2.33 på ÖSK:s. Detta efter en match som blev 2--2. Det är väl inte alltför vågat att påstå att felaktiga förhoppningar styrde betygen framför vad som skedde på Swedbank.

Aftonbladet noterade: MFF 2,07, ÖSK 2,46. Sydsvenskan ger aldrig MFF godkänt när laget inte vinner och fick ihop ett snitt på 1,75.

Det var också stora skillnader i de enskilda spelarbetygen, från 1 till 3.

Nog sagt om trovärdigheten.

***

Den stora behållningen i matchen var ÖSK:s Nordin Gerzic, han, Allsvenskans bollsäkraste spelare (?), fullständigt dominerade matchbilden, speciellt före paus. I hans omgivning har Daniel Nordmark, den forne talangen som haft det tungt i Elfsborg och Helsingborg, blommat upp och blivit den duktige allsvenske spelare de flesta förutspådde, när han slog igenom i Elfsborg. Det var inte första matchen Gerzic/Nordmark var så här bra.

Men varför får man ytterst, ytterst sällan i Malmöpressen läsa något om MFF:s motståndare?

Jag skrev i går om att lyfta blicken och ge läsarna information om mer än MFF.

När man nu kan se samtliga allsvenska matcher på tv, tror jag att det finns ett intresse utanför den snäva lokala sfären.

***

Glädjande var att Malmöjournalisterna inte fokuserade sina artiklar på domarinsaten, som brukligt är när den inte är bra -- och det var den inte -- och MFF tappar poäng.

En krönikör menade träffande: MFF:s insatser har ju precis inte varit felfria den senaste tiden.

***

Såg Magnus Eriksson på åskådarplats. Och då föll det mig in att MFF sålt honom, Johan Dahlin, Erik Friberg och Daniel Larsson för stora pengar till penningstarka ligor. Nu spelar alla fyra i Danmark.

Den store vinnaren ekonomiskt är MFF och givetvis spelarna. Hade det gått direkt till en dansk klubb hade varken ersättningen till MFF eller den egna lönen blivit tillnärmelsevis så hög.

Hur många liknade misslyckade -- för det är det väl när man tvingas ner till en sämre liga för att få speltid -- övergångar finns det under ett år, sett över hela världen?

Det är enorma summor, inte bara i spelarlöner till megastjärnorna, som cirkulerar i fotbollsvärlden.

Vem gynnas av denna karusell på sikt?