Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - 25 oktober 2016 14:02

Skall brott löna sig?

Lite löjlig fråga givetvis, men tanken har dykt upp när jag sett en del handbollsmatcher nu i höst. Det gäller främst den nya regeln om att ett lag har sex passningar på sig för ett avslut efter domarnas tecken för passivitet.

Sex passningar anser regelexperterna tydligen är normalt för att bygga uppå ett anfall. Men laget får nästan aldrig sex passningar i följd på sig. Så fort det är möjligt ”låser” motståndarna spelet på ett ojuste sätt och så återstår bara kanske två eller tre pass ytterligare med följd att det oftast blir ett taskigt avslutningsläge.

Brott har med andra ord lönat. Handbollen är inte förtjänt av sådana regler.

***

Handboll är den svåraste bollsporten att döma. Gränsfallen är så många på straffskalan. (Amerikansk fotboll vet jag inget om.)

Såg gårdagsmötet i går mellan HK Malmö och Sävehof, 31—28. Kan inte peka på några speciella situationer men efter ett ha konsulterat mina anteckningar och upptäckt att Sävehof hade sex utvisningar, HK två (den sista i slutsekunderna) och att hemmalaget fick sex straffar, gästerna två, blev jag konfunderad: Spelade verkligen Sävehof så mycket fulare än HK?

Jag vet som sagt inte. Men – HK-anhängarna får ursäkta – det gagnar inte handbollen att det försvarsspel som praktiserades mot Sävehofs mittsexa Ingolfsson under andra halvlek, inte gav en enda utvisning. Det var mer brottning än handboll.

Jag gillar handboll, men när artisterna plockas bort alltför tufft utan åtgärd då känns det fel.

En neutral åskådare skall kunna njuta av en handbollsmatch. De på många håll (storstäderna) klena åskådarsifforna beror kanske att handbollen med sin inneboende spänning bara berör den som har en speciell känsla för en klubb.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 23 september 2016 13:03

I helgen startar USM i handboll.

Turneringen i fem steg kulminerar den 12-14 maj 2017 i Malmö med finalspelet. Årets succé, på alla områden, skall då förhoppningsvis upprepas.
Till den här säsongen har 105 skånska lag anmält sig. Det är rekord. Lagen kommer från 28 olika föreningar. Det är en imponerande siffra och visar på den utmärkta ungdomsbredd som finns i Skåne.

Upplägget gör naturligtvis sitt till för att göra USM populärt. Om det inte blir några wo är alla lag garanterade sex matcher, ofta mot motståndare lagen inte möter i det skånska seriesystemet. Det stimulerar. Basketen har samma upplägg vid sitt USM.

Lundaklubbarnas bredd imponerar som alltid. H 43 har anmält 13 lag, Lugi 12 i de sex tävlingsklasserna, 14, 16 och 18, och givetvis då för båda könen. Lundagård har för övrigt också ett flicklag.

Närliggande Bjärred med sitt Ankaret visar på Lundaregionens styrka. Klubben har sju lag från start.

I Kristianstad har handbollskartan ritats om. Anrika Näsby IF, med tre säsonger på 1950-talet i herrarnas högsta serie, har upphört och lagen har gått upp i elitklubben IFK Kristianstad, som med sina åtta lag är tredje största skånska USM-förening. HK Kristianstad, Vinslöv (förvisso i Hässleholms kommun), Åhus och Tollarp visar på hur starkt handbollsfästet ”Kristianstad” ät. Totalt 20 lag är en bra siffra.

I Ystad har det hänt något. YIF är i dessa sammanhang ensamt på täppan med sex anmälda lag. IFK, som varit väl så framgångsrikt som YIF med att fostra världsstjärnor, har det här spelåret inget lag med i USM.

Kävlinge HK är alltid en klubb att beundra, i år ett lag i alla de sex tävlingsklasserna.

Mitt idrottshjärta klappar alltid lite extra för de mindre klubbarna, uppvuxen som man är i en liten ort. Jag har nämnt några. Det finns fler, som Ljunghusen med lag i alla tre pojkklasserna. Lovar att uppmärksamma fler när tillfälle gives.

***

Som handbollsintresserad Malmöbo har jag tittat lite extra på utvecklingen i stan.

Slutsats: Klar förbättring, men av en stad av Malmös storlek borde man kunna begära mer.

I USM har IFK sju lag – det är en bra siffra – Dalhem två, HK Malmö och IFK Klagshamn ett. Alltså elva lag sammantaget.

Konkurrensen för Dalhem är dock stentuff, speciellt från Lundaklubbarnas sida. Det är många talanger på flicksidan som försvunnit från Dalhem de senaste åren.

I gengäld har HK Malmö dragit nytta av Lundaklubbarnas fantastiska bredd. HK:s lag i USM:s 18-årsgrupp är till stor del hämtad från Lund. Laget kom i somras tvåa i den internationella storturneringen Partille cup och är definitivt det Malmölag, som har störst möjlighet att på hemmaplan i maj få vara med i finalspelet.

***

Handbollen är jämlik. Av Skånes 105 lag är 52 flicklag, 53 pojklag. I Malmö finns en viss slagsida åt flicksidan, 7—4.

***

Har vissa tankar på att ytterligare granska handbollens situation i Malmö. När det finns tid,

ANNONS
Av Magnus Månsson - 22 september 2016 18:09

Jag har efter ett uppehåll på åtta år åter engagerat mig så smått i skånsk friidrott.

Den är trängd. Att förneka detta är tjänstefel. Under senare tid har diskussioner förts mellan förbund och föreningar om bland annat hur man skall göra tävlingsprogrammet mera attraktivt. Att synliggöra problemen är givetvis en nödvändig början.

Men det som i samtalen gör mig lite besviken är den defaitistiska synen: Konkurrensen nuförtiden är så tuff.

Underförstått: För tuff.

Det är konkurrens om själarna, det är det, men med man vänder inte en nedåtgående trend med ett negativt synsätt. Produkten måste göras attraktivare. Viljan finns hos några, men mitt intryck är, att när det gäller att ta det nödvändiga sista steget så saknas uthålligheten hos alltför många. Man betonar svårigheterna.

***

En idrott som över tid utsatts för en hårdare kamp om de unga är handbollen. Fotbollen har blivit en åretrunt idrott, innebandyn har expanderat kraftigt.

Likväl har skånsk handboll ökat i omfång. Efter två år nästan explosionsartad ökning av antalet lag (från åtta år) till en bit över 700. Även den kommande säsongen blir det fler i seriesystemet även om ökningen av naturliga skäl är mindre än under rekordåren.

Intressant är att antalet lag inte minskar i de åldersklasser där man spelar utan att notera resultat och därför inte redovisar några tabeller. Inom fotbollen, som också skall införa ”tabellösa” serier upp till 13 år många rädda för ett tapp.

Jag tror inte det. Leken är viktigare än resultaten.

***

Inom basketen, som i Skåne är en liten idrott med få lag/klubbar per åldersklass, spelar man nivågrupperat, när man kommer upp i tonåren och tar inte hänsyn till åldern.

Som jag ser det en nödvändighet i en numerärt liten sport för att få en viss bredd och dessutom en utveckling på de unga talanger som finns. Den får man med tuffare matcher.

***

Åter till friidrottens rekryteringsproblem, främst på pojksidan. Kan man anordna tävlingar där 12-åringar möter 15-åriga nybörjare? Nu rekryterar friidrotten ofta barn från tio år och yngre. Det är inte många som är kvar i friidrottsgemenskapen upp i senioråren, och knappt det.

Samtidigt vimlar det av tonåringar, som av olika anledningar, slutat i en annan idrott. Många av dem är vältränade och med talang för någon av de många grenar som finns inom friidrotten. Men var finna tävlingar som är anpassad till deras nybörjarnivå?

I Skåne skulle förvisso en talangfull 15-årig nybörjare hävda sig bra i vissa grenar. Men rent allmänt skulle jag vilja se nybörjartävlingar för att öka en obefintlig bredd. Men hur locka fler till friidrotten?

Återkommer inom kort.

***

Liksom om den positiva skånska ungdomshandbollen inför kommande SM för juniorer och ungdomar. Antalet skånska anmälda lag är rekordstort.

 

 

Av Magnus Månsson - 12 september 2016 16:43

Dags att avslöja sina brister.

Skall försöka tippa utgången av Handbollsligan, den som tidigare kallades Elitserien för herrar.

Ser i dagsläget sju klara slutspelslag och två som kommer att kriga för att undgå direktnedflyttning.

Jag är beredd på många gliringar framåt vårkanten. Men det pallar jag för.

1)    Alingsås. Tappar visserligen duktige målvakten Aggefors med de precisa utkasten men en bred trupp har kompletterats med landslagsmässige Magnus Persson. 22-årige Jesper Konradsson är fortfarande under utveckling.

2)    IFK Kristianstad. Jag erkänner utan omsvep att jag har relativt grunda kunskaper om alla nyförvärven men har svårt att inse att de håller samma klass som de som lämnat. Handboll kräver kontinuitet (det sägs så från tränarhåll). Finns den hos IFK? Inspirerade målvakter en styrka.

3)    Ystads IF. Kan man ersätta Lukas Nilsson är den fråga alla ställer sig. Men med den bredd på nio-meter som YIF har, fixar man det. Och i den mängd av talanger det finns kommer några säkert att ta steg närmare svensktoppen. Osäkert på mittsex efter Bagers flytt.

4)    HK Malmö. Intressant tränarbyte. Har Stian Tönnesen samma blick som tränare som han hade som spelare kan det föra långt. Rutin finns i överflöd. Kan veteranerna tända till under den långa grundserien? Stian har lovat att han skall utnyttja sin trupp bättre än sin föregångare. Kan vara en nyckel till ett framgångsrikt slutspel.

5)    Redbergslid. Har en av ligans bästa A-uppställningar i ljusa stunder. Runt om finns en stor mängd välskolade grabbar kring 20 år, både över och under. Se upp! Här finns potential.

6)    Sävehof. Ny inspirerande hall. Jonas Larholm tillbaka, Per Sandström i målet, vassa kanter, islänningen Ingolfsson som mittsexa. Nästan intakt trupp. Robert Wedberg åter som tränare. Förra säsongen sexa. Finns anledning till ett Se upp! Även här.

7)    Lugi. De norska målvakterna har haft stor del i de senaste årens framgångar. Det ser tunnare ut nu på denna den viktigaste positionen. Den stora ungdomsavdelningen producerar många spelare till A-truppen men på senare år har få nått stabil elitserienivå. Dags för Alfred Jönsson (från H 43)?

8)    Hammarby. Har mist spektakuläre Josef Pujol som styrde det mesta av lagets spel. På gott och ont. Såg i fjor (?) HK Malmö mot Hammarby utan Pujol och då spelade Hammarby snabbare i det uppställda spelet och vann i Baltiskan. Klurige Kalle Matsson har säker något lurt i taktikärmen.

9)    Ricoh. Seriens på dessa breddgrader mest anonyma lag men islänningar ger alltid tillbaka. Henrik Olsson är alltid ett hot. Svårspelad hemmaarena. Som spelare var Martin Boquist en av mina favoriter. Som tränare inger han lugn.

10)                Guif. Har tappat tre landslagsmässiga spelare och orutinen lyser igenom. Skall spela i en ombyggd, låg lada innan den nya hallen blir kvar till kommande säsonger. Kan gynna Guif, som presenterar sju spelare 20 år och yngre i truppen.

11)                Karlskrona. Nykomlingen hade en ojämn säsong. Var ofta med länge i matcherna men föll igenom på slutet. Ser ut att vara plus på silly season-listan.

12)                Skövde. Hade det jobbigt förra spelåret, elva. Det blir inte lättare i år med elva flyktade spelare och i stort helt okända nytillskott. Den fina handbollskulturen i Skövde sätter sin prägel på truppen,

13)                IFK Ystad. Kan ett lag bestående av spelare som blivit över, när alla andra tagit sitt, hålla sig kvar i Handbollsligan? En förutsättning är att lagets storstjärna dansken Henrik Knudsen först och främst blir frisk och sen förblir det. Tränaren Kenneth Anderson gjorde något bra när han förde upp laget. Håller han kvar laget är den en än större prestation.

14)                Aranäs. Nu har väl åderlåtningen blivit för stor. En av svensk handbolls främsta ungdomsklubbar har återigen förlorat spelare till storklubbarna. Kan ung välskolad entusiasm ledd av rutinerade räven Jerry Hallabäck verkligen klara sig kvar?

 

Av Magnus Månsson - 9 september 2016 13:03

I nästa vecka har Elitserien i handboll premiär. Det är något att se fram mot.

Det heter förstås inte Elitserien längre. Nu är det Handbollsligan som gäller. Damernas motsvarighet heter för övrig SHE, lite fyndigt, men det står för Svensk HandbollsElit.

I veckan var det en så kallad Upptaktsträff på kasinot i Malmö. Lagens tränare fick några – för få – minuter att berätta om sitt lag, skickligt, väl förberett och kunnigt ledsagad av en av mina journalistfavoriter Patrik Westberg.

Alltid viktigt att bli informerad om något man är intresserad av och skall följa under mer än ett halvår. Tyvärr koncentrerar sig mina tidningar på det lokala, och knappt detta. Vad som hänt i konkurrentlagen vet man väldigt lite om.

Och vem har tid att surfa runt på alla möjliga sajter för att eventuellt –

ja just eventuellt, man vet ju som privatperson inte när man skall leta – få reda på någon nyhet?

Nåväl. Det var personligen några lärorika timmar tillsammans med likasinnade.

Ur lokal synpunkt var det mest spännande att HK Malmö tippades som trea i ligan efter Kristianstad och Alingsås. Den nye HK-tränaren Stian Tönnesen höll med och poängterade att det var bredden som skulle ge denna placeringshöjning.

Lite illvilligt och konspiratoriskt kan man tolka det som en liten pik till hans företrädare Ulf Sivertsson. Dennes sätt att matcha truppen ifrågasattes i alla fall av många av de mera trogna åskådarna. Bänkspelarna fick inte många chanser.

För säsongens trupp är inte bredare än fjorårets. Carl-Johan Andersson ut, Patrik Kvalvik in. Daniel Komayesh ut – som aldrig riktigt, skadefri, fick visa sin kapacitet – Anton Blickhammar in. Stian själv ut, Zoran Roganovic in.

Vilken kvalitetsförändring dessa byten gett får vi se. Betygen sätts först efter läs- (spel-) årets slut.

Jag tolkar Stian Tönnesens ord om en bättre bredd så, att han kommer att ge Simon Nyberg, mycket duktig under hösten men som sen fick stå tillbaka när Fredrik Petersen tillkom, betydligt mer tid än under våren. Samma gäller självfallet Hampus Nygren och Leo Snaer Petursson, som jag som trots regelbundna besök i Baltiskan knappast sett på plan.

Kan också vara värt att notera, av de två juniorerna från Lugi har en, Edin Zametica, Malmöföreningen Dalhem som moderklubb.  Lokal förankring är aldrig fel.

Jag ser fram mot besöken i Baltiska hallen och ett förhoppningsvis annorlunda coachat HK Malmö. Över 40 matcher ger tillfällen för att ge spelarna att visa sin förmåga.

 

Av Magnus Månsson - 24 maj 2016 21:00

Vilket är bäst för svensk handbolls framtid: Sävehofs filosofi att bygga ett svenskt mästarlag eller IFK Kristianstads?

Det var två olika ideologier som gav SM-guld vid söndagens handbollsfest i Malmö Arena, Sävehofs långsiktiga satsning på egna talanger kompletterade med förmågor från Göteborgsregionen och IFK Kristianstads ”köp och släng-metod”.

För ärlighetens skull skall vi inte glömma att damfinalens i min bok särklassigt bästa spelare var norskan Stine Lund Andreassen (nr 10).

”Köp och släng”, kanske lite hårt! Eller.  Men inför den just avslutade säsongen lämnade fem spelare IFK, sju kom. Redan nu är det klart att åtta spelare lämnar mästarlaget.

Svaret på den inledande frågan är givet: Sävehofs filosofi är det bästa för svensk handboll. Det är Partilleföreningens arbete som även lagt grunden för att det svenska damlandslaget tillhör de främsta i  världen. Åtta SM-guld på raken är inget annat än respekt.

IK Sävehof har landets bästa handbollsförening med två elitlag plus den bästa och bredaste ungdomsverksamheten.

Respekt var ordet.

***

Men. Det finns ju alltid ett men.

IFK Kristianstad har visat att det går att bygga upp ett för handbollssporten exceptionellt intresse.

”Vi får inte slås ner utan inspireras av Kristianstads framgångsrecept”. Det menade en av de tongivande ledarna i HK Malmö, när vi hade ett kort samtal på vår cykelfärd från SM-finalerna.

Självfallet är det rätt resonerat. Men – nu är vi där igen.

Går det att skapa ett så stort intresse någon annanstans än i Kristianstad, där handbollen även under IFK:s nedgångsperioder varit den stora idrotten? När kommunen byggde en ny arena med de utrymmen som en modern publik kräver blev publikkapaciteten över 5 000. När Ystad byggde nytt fanns det plats för cirka 2 500. Förvisso har kommunen Kristianstad tre gånger så stor befolkning.  De nya hallarna i Halmstad, Alingsås och Skövde har inte heller alls samma dimensioner som Kristianstads. Det är ju så att det är de där extra 2- 3 000 åskådarna som ger de riktigt stora pengarna, lockar flera sponsorer, ja det ger extra allt av allt.

Tyvärr är det så att handbollsintresset är som minst i de tre storstäderna, där det naturligtvis finns en publikpotential. Men också konkurrens av både elitfotboll och elitishockey. Plus att handbollsmatcherna där spelas i omoderna hallar. (Jag har ingen aning om hur den nya Partillebohallen kommer att se ut.)

Önskan/hoppet att utmana IFK Kristianstad är naturligtvis vällovligt men jag tror tyvärr att utmaningen är hopplös. Kristianstad köper vad man vill, antingen från Sverige eller från utlandet.

Till glädje för den fantastiska och fanatiska publiken. Man har ju inte så mycket annat att glädja sig åt i Kristianstad.

***

Inget ont om IFK Kristianstad. Men det känns skönt att handbollsfamiljen även rymmer klubbar som IK Sävehof.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 23 maj 2016 13:03

Det blev en söndag i handbollens tecken.

Tog min Skeppshult ut till Bulltoftafältet på förmiddagen för att titta några timmar på Malmöspelen för ungdomar, ett samarrangemang mellan Dalhem och Lugi.

Cirka 200 lag deltog, de flesta från närområdet. På sikt är målet att fördubbla antalet lag, en nödvändighet för att ekonomi i det hela. För närvarande stöttar Malmö stad turneringen med ett projektanslag. Uteblir detta riskerar tävlingen att försvinna enligt tävlingsledaren Jonnny Neldeborn. Med tillägget: Om vi inte kan få 200 lag ytterligare,

Det är dyrt att arrangera tävlingar, inte bara i handboll. Malmös prispolitik gynnar inte arrangörerna. Ett exempel: Att hyra Atleticum för en tvådagarstävling i friidrott kostar 19 000 kronor. Lägg till övriga utgifter som priser, arvode till starters och mat till ett 100-tals funktionärer med mera och det skall till många starter för att tävlingen över huvud taget skall gå runt.

Det finns i alla idrotter ett behov av att anordna tävlingar med färre deltagare, mindre stress och tillfälle för nybörjare och mindre bra lag/utövare att hävda sig.  Men de får inte innebära ekonomiska förluster på grund av oskäliga hyror.

Malmös ungdomshandboll har svårt på nationell nivå – trenden ät dock klart på uppåtgående – men i Malmöspelen fick klubbarna i den begränsade konkurrensen många framskjutna placeringar. Jag är övertygad om att Malmöspelen blev en kick för både föreningar och dess ungdomar.

Så det är viktigt att Malmöspelen blir kvar, speciellt som höstens stora Dalhemscup sedan länge avsomnat.

Det är svårt att förena allas intressen, de lokala kontra nödvändigheten att få ekonomi, och vinst därtill, i turneringen.

Ett önskescenario är en succesiv ökning av antalet lag samtidigt som standarden på Malmös ungdomshandboll fortsätter att förbättras så att lagen också i en hårdare konkurrens kan hävda sig.

Samtidigt som Malmö stad fortsätter sin stöttning och förstår att det i en hård konkurrens, med bland annat beachhandbollen i Helsingborg och Åhus, tar många år att etablera något nytt.

För idrotten i stort måste Malmö förstås först och främst se över sin prispolitik när det gäller uthyrning av sina anläggningar till tävlingar. För föreningar/idrotter utan möjlighet att skaffa sponsorer är att anordna tävlingar en av få chanser. Det inser inte de bestämmande.

***

Skeppshultaren tog mig också till SM-finalerna.

Tyvärr uteblev spänningen. Och en handbollsmatch utan dramatik på slutet är ingen höjdare för mer än vinnarlagets anhängare. Nu räddade stämningen i Arenan eftermiddagen även för en neutral åskådare. En eloge även till de tillresta från Alingsås, som hela tiden trots allt stöttade sitt lag.

Det var två olika ideologier som vann SM-gulden, Sävehofs gedigna långsiktiga arbete med talanger från närområdet och Kristianstads mera spektakulära metod med att importera spelare från när och fjärran.

Återkommer i ärendet.

 

 

Av Magnus Månsson - 25 april 2016 09:21

Jag bor strategiskt, bara några hundra meter från det fantastiska Stadionområdet i Malmö.

Det har därför varit lätt och inspirerande att de tre senaste dagarna ta sig dit och ta del av ett evenemang som visar upp ungdomsidrott när den är som bäst. Men varför bara ungdomsidrott? Varför inte ta steget full ut: När idrott är som bäst.

Slutspelet i USM-handbollen har avgjorts, 108 matcher har spelats på sex planer, alla inom ett par hundra meter.

Det har kryllat av folk, spelare, ledare, funktionärer, föräldrar och syskon, mor- och farföräldrar och en massa supporters. En optimistisk handbollsfamilj har samlats i en stor gemenskap.

Ordet är succé.

***

Hallarna har varit knökfyllda, ja, inte stora Baltiskan och Ishallen förstås. Men när Aranäs på lördagsförmiddagen mötte Skuru i en gruppmatch för 15-årspojkar fanns det fler Aranäsanhängare på läktarna än vad Pantern, ishockeylaget i Allsvenskan, lockade till en ordinär seriematch. I veckan fixade  Kungsbackalaget nytt Elitseriekontrakt. Det firade tränaren Jerry Hallbäck med att coacha klubbens A-pojkar, med en av de egna grabbarna i laget, i USM. Han hade hjälp av den förre världsmålvakten och vd:n i Svensk Elithandboll Peter Gentzel, också med en son i laget.

Det fanns många före detta elitspelare på plats som tränare och ledare.

***

Nuvarande och före detta elitdomare fanns också rikligt på området, dels för att döma men kanske framför allt för att vägleda den kommande generationen.

På tal om publik. I Kombihallen fanns två planer. När matcherna där var slut var

det hart när omöjligt att komma ut.  Det var trångt i entrén. Anhängarna till lagen

som skulle spela nästkommande matcher ville snabbt försäkra sig om en plast.

Jag tror säkert att de ansvariga i HK Malmö med lite avund såg på

publiktillströmningen och kände av stämningen i Baltiskan. Och då inte enbart

under finalsöndagen. Jag har inga officiella siffror men jag tror inte att HK,

tyvärr, i någon match hade lika många besökare som på många av finalmatcherna

 

Allt kring tävlingen var proffsigt. Tidningen Match hade gett ut ett program med

fyllig information med initierade artiklar om lagen och ungdomshandboll.

Alla matcher tv-filmades så att man kunde streama dem. Var man inte på plats

kunde man också on line följa alla matcherna mål för mål.

Det var ett arrangemang i tiden.

Liksom spelet. Snabba avkast, tempo i passningarna, kraftfulla skott, häftiga

kombinationer,ja, allt det som gör handboll extra sevärd.

Glädjande var att de flesta tränarna tillät spelarna att utföra spektakulära

passningar utan att klandras vid ett misslyckande. När skall man våga om inte ungdomsåren?

***

Och så har jag fått en ny favoritklubb, Aranäs. Deras fyra slutspelslag följdes av den största supporterskaran, en positiv sådan, och den fick glädja sig åt ett guld, ett brons, en femte- och en sjundeplats. Inte illa av en liten – storklubb.

***

Sydsvenskan hade bestämt att utanför Sporten göra en kringartikel. Det gjorde man på första Malmösidan. Och den handlade om en skadad 14-årstjej – från Stockholm.

Är det någon som är förundrad över att tidningsläsarna blir färre och färre?

Det fanns hundratals andra vinklingar med lokal anknytning.

***

Artikeln på sportsidan finns väl också anledning att tänka kring. Skriver man om Lugis två silverlag borde väl H 43:s också få några ord.

Ibland har jag en viss känsla för min gamla tidning. Såg på nätet att man hade fel lag och fel resultat i 15-årsfinalerna, meddelade den ansvarige som rättade. Men ett tack?

Nej …

                                                  

        ***

Jag ser fram mot nästa år!

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se