I helgen hade 16-årsflickorna sin första omgång av sitt SM i handboll.

Elva av 20 skånska lag tog sig direkt till steg 3, de övriga nio får en ny möjlighet i steg 2.

Fyra lag blev gruppettor, Eslövs IK, H 65 Höör, i dessa sammanhang alltid duktiga Lödde och Ystads IF, som numera är en komplett förening även på dam- och flicksidan.

Som tvåor avancerade OV Helsingborg, Kristianstad HK, Ankaret (Bjärred) och två lag vardera från Lugi och IFK Malmö.

Överraskningen är att IFK Malmö har två lag vidare. Klubben har byggt upp en bred ungdomssektion men med ett seniorlag för damer i division 4, nivå 6, blir det svårt att behålla talangerna i den gula dressen. Det finns många klubbar i närområdet högre upp i serierna som fullt naturligt lockar. IFK Malmö, från en lite lägre nivå, befinner sig i ungefär samma situation som H 43 Lund. Det gäller för båda könen.

Ny chans får Ystads IF lag 2, IFK Kristianstad, Lågan (Hörby), Stavsten (Trelleborg), två lag från H 43, Kävlinge och ett tredje lag från Lugi. YIF, Lågan och ett av H 43:s lag hade inte marginalerna med sig, föll alla tre på sämre målskillnad som grupptreor.

Steg 3 spelas 18—19 november,

Jag tillbringade min söndagseftermiddag i en uppfräschad Heleneholmshall, perfekt för basket.

Det var av dubbla familjära skäl jag besökte hallen, men jag tillhör en sällsynt skara som gillar både basket och handboll. Det finns en viss antagonism mellan dessa idrotter, lite åt det skämtsamma hållet men man ser också lite skeptiskt på varandra.

Jag har tidigare hävdat att i tidig ålder, kanske upp till 12—13-år, hade båda sporterna gynnats av ett samarbete. Basketens snabba fötter i försvarsarbetet hade utvecklat handbollen och handbollens långa passningar över större ytor hade gett en ny dimension till basketens kontringsspel. Som exempel.

***

Som uppvuxen i närheten av Ystad finns liksom handbollen i blodet. Det var först under studietiden till idrottslärare under början av 1960-talet jag lärde mig något om basket. Det är en perfekt bollsport inomhus på skolnivå, kan spelas på liten yta, har en stor boll lätt att fånga även för ”de fumliga”, få spelare i laget så de flesta kan känna sig delaktiga. Och lätta regler om man tummar lite på regelboken.

Handbollen kräver ytor som inte finns i en normal skolvärld och en handboll utan klister är svår att fånga för de flesta i en normal skolklass.

Att få igång ett stimulerande spel i volleyboll är svårt på högstadienivå.

Jag slutade min lärargärning innan innebandyns genombrott. Den har kanske slagit ut basketen som en perfekt bollsport på idrottslektionerna.

Se här några nostalgiska funderingar från en före detta idrottslärare!

***

Matcherna i går gav två Malbasvinter. Damerna, som spelar på näst högsta nivån, eliminerade AIK från högsta ligan med 66—65 i Svenska cupen. Herrarna vann med 70—64 över Riksidrottsgymnasiet Mark i Superetten.

Basketen har i jämna matcher, som dessa båda, en inbyggd dramatik. En boll i korgen kan ge en, två eller tre poäng och det ger coacherna möjligheter till taktiska dispositioner för att få önskad effekt. Det utnyttjades till fullo och för Malbas del till belåtenhet.

***

En regel jag gillar i basket är den om foule. Efter fjärde lagfoulet i varje period (finns fyra) blir det obligatoriskt två straffkast. Förvisso tufft men tar bort den destruktivitet som ofta präglar handbollens försvarsspel. Det är för lätt göra regelfel utan stora konsekvenser. Som vid varning för passivt spel. Hur lätt reduceras inte fyra tillåtna passningar till två. I basket måste man avsluta ett anfall inom 24 sekunder, men foular motståndaren med färre än 14 sekunder kvar får anfallande lag åter 14 sekunder till på sig att göra poäng.

Jag har inga förslag till förändringar inom handbollen, men rent allmänidrottsligt juridiskt känns basketen regler i detta fall mera positiva. Destruktivitet och regelbrott skall inte ge fördelar.

***

Tro nu inte att jag övergett handbollen som huvudintresse som lagsport under vinterhalvåret. Skulle aldrig se en vanlig ligamatch i basket framför en i handboll av samma dignitet. Men det finns regeltolkningar i handboll som skaver.

Och glöm inte att familjeblod betyder mycket i ett idrottshjärta som rymmer många sporter.

Det blev mycket handboll i går.

Vill ju ha valuta för de 3 999 kronor jag spenderat för att följa handbollsligorna för damer och herrar. Leverantören Infront har initialt fått kritik för undermåliga sändningar med många avbrott. Jag har hittills sett fem hela matcher plus tre halva och inte haft ett enda avbrott. Grafiken har klickat någon gång, men när den fungerar har man fått en extra information om vem som svarade för assisten till målet. Det kan nog bli riktigt bra till slut.

Min torsdagskonsumtion:

En halvlek, damer Önnered—Lugi, till slut 37—22. Hur skall Lugi reda ut detta?

Hela mötet, herrar IFK Skövde—HK Malmö 29—29 med HK:s kvittering tre sekunder före slut. Dramatik som ger den lilla extra kryddan till en fascinerande idrott.

Andra halvlek, herrar Önnered—Sävehof 23—36. Vem skall stoppa detta unga, spelskickliga lag från Partille. Det finns dubbel kvalité på alla positioner.

***

Åter till Skövde—Malmö! Det dramatiska mötet kommenterades av en herre som var den tjatigaste jag stött på. Jag vågar påstå någonsin. Det han – jag har medvetet inte forskat i vad han heter – läst på upprepade han gång på gång. Vi fick minst sex, sju gånger veta att det spelades ytterligare fyra matcher den här torsdagen.

Men det kanske viktigaste och kanske avgörande, det såg han inte. Plötsligt några minuter före slut noterade han att Skövdes unge Adam Ljungqvist nästan spelade non-stop och att lagets normalt första val som spelmotor, Malmöbekantingen Daniel Ekman inte fanns på plan.  Den ”okände” kommentatorn hade inte upptäckt att Ekman skadad försvann redan efter cirka tio minuter.

Vill Infront och Svensk Elithandboll, som köpt tjänsten, behålla sin trovärdighet och sina tittare måste man se till att matcherna inte kommenteras så undermåligt.

***

På facebook finns i dag en berättigad irritation över hur Sydsvenskan bevakade de tre matcherna med lokalanknytning (även Lugis herrar spelade). Men jag avundas verkligen inte den reporter som hade till uppgift att skriva om matcherna och hade tilldelats ett minimalt utrymme. Uppgiften var omöjlig.

Så kommer kanske den inhemska elithandbollen att behandlas i framtiden.

Och som jag skrev för en tid sedan: Hur är förbund och föreningar redo att skapa bättre information om sin fina verksamhet i den nya mediavärlden?

Jag sökte i dag info om bland annat om publik och målskyttar på Svenska Handbollförbundets hemsida. Om de fanns var de inte alltid aktuella eller korrekta.

***

I min enkla värld lever handbollen pr-mässigt farligt. Herrligans publiksiffror hittills och generellt borde oroa alla parter.

Skåne hade en bra helg när 18-åringarna inledde sitt SM-spel i handboll.

Sju av 14 flicklag tog sig direkt till steg 3 som etta eller tvåa. På pojksidan var siffrorna åtta av 12.

Det var inga större sensationer ur skånsk synvinkel. Många grupper i inledningsomgången ojämna, andra väldigt tuffa. På pojksidan hade HK Malmö, OV Helsingborg och Lugi inga större bekymmer att vinna sina grupper. Ystads IF blev också gruppetta men fick nöja sig med kryss mot Skånekollegan Lödde. Det var en svår pool. Trea var i dessa sammanhang alltid duktiga IFK Skövde.

IFK Ystad har på sistone haft svårigheter med sin rekrytering. Det var en del år sedan man  hade ett juniorlag. På hemmaplan vann IFK nu sin grupp före Hallby och Redbergslid.

IFK Kristianstad avancerade som två.

Även H 43, Lund kom två i en jämn grupp. Sävehof, H 43 och RP från Linköping hade alla fyra poäng. De två förstnämnda lagen tog sig direkt till steg. H 43 vann med 30—28 över Sävehof, som alltid har ett av landets främsta juniorlag. Stark av Lundalaget!

Nya tag i Steg 2 för Farmen (Lugis farmarlag), Vinslöv, IFK Malmö och Kävlinge.

***

Jag beundra Lödde HK. År efter år har man många lag långt framme i USM. Pojkarna får nu sällskap till plattform 3 av flickorna som segrade i sin grupp före Eslövs IK. Det inbördes mötet slutade oavgjort.

Även IFK Kristianstad, Lugi och Ystads IF (dessa spelade i samma pool med Lugi som etta) fick båda lagen direktkvalificerade. H 65 Höör och Ankaret, båda tvåor, kan också koncentrera sig på Steg 3.

OV, HK Kristianstad, HK Malmö, H 43, Lågan, Farmen och Stavsten får en ny chans 11—12 november.

***

Handbollförbundet sköter informationen om USM förträffligt. Man kan följa matcherna on line och matchprotollen finns snabbt på hemsidan med aktuell tabell.

Det sköter man klart bättre än Handbollsligorna.

Solidsport tv-sänder också alla matcher.

Jag är intresserad av trender och utveckling inom idrotten.

Idrottshistoria är inte bara det som skedde då, för ett visst antal år sedan. Det som händer i dag är idrottshistoria. Handbollens alltmer undanskymda roll i massmedia har diskuterats på sistone. Hur inverkar detta på den framtida rekryteringen av ungdomar? Och hur locka fler ungdomar till arenorna? I Malmö, för att ta ett exempel och där jag har en viss erfarenhet, är det en ganska ålderstigen stampublik.

Det här är tankar som fladdrat förbi de senaste dagarna.

Så är det där mer trender och utveckling. Sedan 2017 har jag studerat det skånska deltagandet i USM i handboll, det gäller åldersgrupperna, 18, 16 och 14. De sportsliga resultaten har jag bortsett från. Det intressanta har varit antalet deltagande klubbar och antal lag. Många föreningar och många lag är i min värld grunden för en bra framtid.

Det har sett stabilt ut. Skånsk handboll har bra topp och bra ungdomsverksamhet.

Sen 2017 har antalet klubbar som deltagit i USM varierat mellan 28 och 24. Det tyder på bra bredd. Det finns ju dessutom föreningar med ungdomslag som nöjer sig med att spela enbart inom distriktet.

Men när jag räknade antal lag blev jag fundersam. 2017/18 deltog 105 lag, det ökade successivt till 117 2021/22. Året därefter sjönk det 105 och nu, 2023/24, är det nere på 98.

Vad har hänt? Räcker inte klubbarnas resurser till i en trängd ekonomisk situation? Eller är det familjerna som inte har råd med de extra utgifter som är förknippade med barnens deltagande. Det är olika i olika klubbar men egenavgifterna kan vara betungande för många familjer. Den ekonomiska segregationen är ett stort problem i svensk ungdomsidrott.

Ytterligare en förklaring till minskningen kan ju vara – gud give att det inte är så – att ungdomarnas handbollsintresse minskat.

Samtidigt är ju två års tillbakagång ingen säker trend. Men kanske något att fundera över.

***

USM inleddes i helgen.

Lugi är överlägset störst i Skåne med 14 deltagande lag, Ystads IF är numera en komplett förening, åtta lag, jämnt fördelade på könen. Vem såg detta komma bara för några år sedan?

Sex lag har OV (Helsingborg), IFK Kristianstad, Lödde, Ankaret (Bjäredd) och H 43 Lund, som tappat sin position som tvåa.

Regionalt är Handbollskåne sig likt. Lund med omnejd, Mellanskåne och Kristianstad med fästen i samhällena runt om är stabila. Malmö med HK och IFK har sett över tid ökat intresset och har bra verksamhet. Utbrytarföreningen Limhamns HF har för övrigt anmält ett lag i F 14.

I Ystad har IFK efter år av en svag ungdomssektion den här säsongen anmält två lag. Juniorlaget, P 18, vann för övrigt sin pool i steg 1 i lördags.

I Helsingborg ökar IK Sund ökar både numerärt och kvalitativt och konkurrerar delvis med OV.

Men det finns städer och stora samhällen med utsökta lokaliteter utan någon livligare handbollsverksamhet.

***

Bloggen kommer att följa USM under året ur skånsk synvinkel.

Det var inga uppmuntrande siffror Aftonbladets Johan Flinck presenterade i sin artikelserie om utvecklingen i svensk elithandboll på herrsidan.

Stort minus i boksluten totalt för lagen, färre antal åskådare och borta från tv-exponering från en av de större sportkanalerna. Hur mycket tidningarna landet runt skriver om handboll har jag inte full koll på. Ystads Allehanda följer handbollen minutiöst, det vet jag, gissar att Kristianstadsbladet och andra lokaltidningar med elitlag också gör det. Hur det ser ut i Göteborgs och Stockholms morgontidningar har jag bara en aning om.

Johan Flinck är ett ”måste” för de som vill förkovra sig lite djupare. I Expressen och dess småbröder Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen behandlas handbollen perifert.

Sydsvenskans bevakning är ojämn och saknar konsekvens. Jag har, exempelvis, svårt att acceptera att man en ena dagen presenterar alla målskyttar i en ligamatch, dagen efter bara resultatet. Det finns andra exempel på inkonsekvens.

***

Men och här kommer ett stort MEN.

I en förändrad mediavärld: Hur har förbund och klubbar anpassat sig till det nya landskapet?

Hur har Svenska cupen lanserats? Det är få utanför den inre kretsen som vet att cuperna är framme i kvartsfinalerna. Marknadsföring är inte förbundets bästa gren.

På Handbollförbundets hemsida kan du inte i dag finna resultat och facit från de elitmatcher som spelats den här säsongen. De senaste matcherna är från förra säsongen.

För att få info måst man navigera in på Handbollsligan, Svensk Elithandbolls (SEH:s) hemsida, där kan man få aktuella uppgifter. Mycket bra. Men hur skall en oinitierad person känna till denna väg. För mig var den naturliga vägen genom Svenska Handbollförbundets officiella hemsida.

Det finns en hemsida Handbollsligan, där främst Ola Selby skriver initierat och intressant.

Skånesport.se har inte glömt handbollen. Christoffer Ekman är flitig. Men hans ideliga, konstruerade metaforer är tröttsamma. Texterna håller utan dessa försök till lustigheter.

***

I den moderna mediavärlden är hemsidorna viktiga i kommunikationen. Jag har tittat på alla herrelitlagens sidor och koncentrerat mig på presentationen av spelartrupperna. IFK Kristianstad och Sävehof sticker ut i positiv mening med foton, bakgrund och meriter. I övrigt är det skralt och oftast intetsägandes med många luckor.  

En förening presenterar än i dag en lagbild från förra säsongen.

Överlag har klubbarna bra texter från sina matcher, givetvis vinklade på det egna laget. Tommy Thysell i HK Malmö (jag tror det han som oftast skriver HK:s referat) vidgar vyerna och är noga med att poängtera om motståndarna saknar en nyckelspelare. Heders! Han -- om det nu är han – envisas dock med att bara nämna HK:s spelare vid förnamn för att anslå en familjär ton. Med min journalistiska bakgrund menar jag, att man aldrig skall låta en läsare känna sig okunnig. Det gör jag speciellt i början av ett spelår med nya spelare.

Vi har pratat ofta om det, Tommy och jag. För handbollens bästa menar jag att det är viktigt att sprida budskapet utanför familjen. Handbollen är trängd och behöver fler åskådare, fler tittare och fler läsare. Alla kanaler behövs.

***

Det är naturligtvis en PR- och prestigemässig förlust att CMore inte anser det lönsamt att sända de båda Handbollsligorna. Nu är det ett bolag Infront som producerar. Prissättning och kvalitet har ifrågasatts. Men givetvis är det betydelsefullt att matcherna sänds. Att vara helt utanför tv-tablåerna vore förödande.

Jag har köpt ett årsabonnemang för 3 999 kronor. Mycket pengar förstås, men jag har tillgång till cirka 400 matcher. Så många blir det naturligtvis inte, men skall vi gissa på 80. Det blir 50 kronor per match. Då kan jag välja och vraka och slipper i regn och rusk och halka ta mig till Ystad och Lund. Vad kostar inte bara det?

Och tar jag mig ner till Baltiskan per fots kostar det mig en hundring. En enskild match via Handbollsligan, live kostar 129 kronor. Skäligt, tycker jag.

I fjor följde jag av familjära skäl Basketligan. Det kostade strax över 1 500 kronor och det gällde bara för herrarna. Så handbollens koncept är ingalunda unikt och sticker inte ut kostnadsmässigt.

Jag har hittills sett två och en halv match (det blir en tredje i kväll, Hammarby—HK Malmö). Kvaliteten har varit helt okej utan störningar och refererats och kommenterats av personer vi känner från CMore, med förtjänster och brister.

Jag saknar dock att jag inte kan casta sändningen från datorn till den större tv-skärmen. Men man kan inte få allt.

***

Den uppkomna situationen beror ju tyvärr på att intresset för svensk klubbhandboll inte är större. Däri ligger problemet.

I går började Handbollsligan för herrar.

Så där lite i skymundan, speciellt i pappersmedia så här söderöver. Handbollen är den näst fotbollen den aktivitetsmässigt största idrotten i Skåne. På diverse siter har det dock funnits helt okej information.

Som brukligt gör jag ett tips inför grundserie. Förra säsongen blev utfallet helt ok, sex fullträffar, sex med en felmarginal på en, men också två direkta bottennapp. Hade Lugi som sexa, kom på 14:e plats, tippade att Aranäs skulle åka ut direkt, blev åtta.

Den här säsongen då:

1)      Sävehof (tvåa förra säsongen). Kan man klara sig utan Elias Skipagötu, Sebastian Karlsson och Gzim Salihi? Olle Ek är äntligen skadefri, Oli Mittun är nära på lika duktig som kusinen Elias och nästan alla i den unga truppen är under utveckling.

2)      IFK Kristianstad (1). Ett sämre målvaktspar än senast, Espen Christensen kommer att saknas i skapt läge. Kan Marcus Olsson prestera på samma verkligt höga nivå ytterligare en säsong? Truppen är verkligen stark men tunnare och några av nyckelspelarna har nått sin topp.

3)      Hammarby (4). Nyfiken på från Frankrike återvändarna Josef Pujol och Martin Olsson, har kvar Martin Dolk. Vilken spektakulär trio som kan få Eriksdalshallen i extas. Gustav Davidssons proffsflykt givetvis svår att ersätta. Hammarby har många spelare på frammarsch. Mikael Mäkälä, från RIK, bra målvakt.

4)      Ystads IF (3). Jonathan Svensson och Niklas Kraft (mv) borta, svåra att ersätta. Men en bra blandning av gammalt (Kim Andersson, främst) och ungt (Kasper Palmar, främst) ger fortsatt YIF till ett topplag. Kan koncentrera sig på Ligan, då man åkte ur kvalet till Europa League.

5)      Önnered (11). Dags nu för den gedigna Götebogsklubben att närma sig toppen. Anton Blickhammar, Alfred Ehn och Pontus Zetterman, nyförvärv med bra ligakvalitet. Mishels Liaba kan i sina bästa stunder avgöra matcher. Mångårig bra ungdomssektion ger bra bredd.

6)      Alingsås (5). Benjamin Helander tillbaka kommer att ge många kant- och kontringsmål. Mathias Pedersen var en av ligans bästa och nyttigaste spelare förra säsongen. Han är kvar. Liksom målvakten Rickard Frisk. Och så kommer skicklige coachen Mikael Franzén att lotsa fram några ungdomar till duktiga ligaspelare.

7)      Skövde (6). Har skaffat ett målvaktspar av högsta klass¨, Åsheim/Hagvall, inga större förändringar i truppen. Byte av tränare, Signell ut, spelarveteranen Christian Svensson in. Har en trupp för högre placering. Adam Ljungkvist kan få ett rejält genombrott.

8)      Amo (nykomling). Stabil seger i Allsvenskan, duktiga nytillskott från Sverige och, enligt hörsägen, hade redan smålänningarna förra säsongen högklassiga spelare som är kvar. Karismatiske tränaren Andreas Stockenberg har väl alla en åsikt om men hans tidigare resultat visar på kunskap.

9)      HK Malmö (9). Nye Truls Erik Grotta lär vara ett fynd. HK:s spel har varit lite lättläst de senaste säsongerna. Kan norrmannen ge mer fantasi? Under många säsonger har tränarna matchat trupperna smalt. Får andra nyförvärv som Christoffer Schnell (given, va?), Martin Blomqvist och Erik Palmqvist tränarnas förtroende? Orkar Magnus Persson ytterligare en säsong på så extremt hög nivå som senast? Målvaktsparet? Men andra ord många frågetecken kring HK.

10)  Guif (7). Först Erik Johansson, sen Erik Persson försvunna. Kan tränaren Zoran Roganovic få fram en ny storskytt? Robert Hanisch är tillbaka efter sin dopingavstängning, men hur är formen efter uppehållet? Fredrik Gustafssons säkerhet från kant och straffpunkt kommer också att saknas.

11)  Hallby (12). Jag litar på att min spelarfavorit från Lugitiden Anders Hallberg som tränare fixar nytt kontrakt genom kval. Detta trots ett på pappret okänd trupp. Ystadsgrabben Albin Bromans fortsatta utveckling intressant och betydelsefull. En tredje spelare från familj Skipagötu, Roi Ellefsen, är ny. Hur bra är han och kan han lyfta laget?

12)  Karlskrona (nykomling). Imponerade i kvalet mot OV Helsingborg med snabbt och fyndigt spel. Har gått på ett isländskt spår i jakten på förstärkningar. Brukar vara en säker väg, sällan riktiga floppar. Välkände Olafur Gudmundsson en given toppspelare. Får stortalangen från IFK Kristianstad Isak Larsson sitt seniorgenombrott i en ny omgivning?

13)  Aranäs (8). Saknaden av Philip Jonsson kommer att bli märkbar. Han har med sitt klubbhjärta burit laget. Målvaktssidan är också försvagad. Det blir svårt för Kungsbackalaget. Det är inte lätt för de små att leka på de storas gård.

14)  Lugi (12). Man kan inte mista Casper Käll, Fredrik Olsson, Theo Übelacker och Christoffer Schnell utan att det ger märkbara sår. Det hjälper inte att Lugi har en av landets bästa ungdomsakademier. Axel Månsson gjorde strålande inhopp förra säsongen men nu får han ett helt annat ansvar under stora delar av alla matcher under hela säsongen. Ett tungt lass för en 18-åring.

Det har varit en riktig ”nördperiod”, en till två fotbollsmatcher per dag, följt av en inspelad SM-final i handboll.

Konfekten har varit varierad.

Scenerna på Tele2 var beklämmande. Händelsen skadar hela idrottsrörelsen. När så ledande spelare i AIK säger sig ha viss förståelse för det inträffade då blir man minst sagt förbluffad. Kan en match mellan två rivaliserade klubbar verkligen utlösa så kriminella känslor? Eller är det just kriminella personer som smiter in på arenorna i kamouflage av klubbtillhörighet? Tyvärr finns olagligheterna på de flesta arenor, om än, tack och lov, inte i samma utsträckning som på Tele2 i går.

Delar av min kärlek till idrotten fick sig en rejäl törn.Men jag återfick den några timmar sedan.

Handbollsfinalen för damer bjöd på positiv dramatik, Höör—Sävehof 25—26. Här satt supporters från de båda lagen bredvid varandra – förvisso endast 1 160 personer – och stöttade sina lag i positiv anda.

Damhandboll på landslagsnivå har längre varit en idrottslig njutning med sin snabbhet och sina delikatesser. Den inhemska serielunken har inte varit lika intressant. Kvalitetsskillnaden mellan lagen är för stor.

Men de båda finallagen visade att även möten mellan två svenska lag kan bjuda på stor underhållning. Låt vara att tempot ibland blev något högt. Det fanns perioder med många tekniska fel. Men matcher som de här fyra finalerna är utvecklande. Och underhållande.

Inte minst att få lyssna till Höörcoachen Ola Månssons under time out. Engagerat och sakligt och inte minst omväxlande ger han sina instruktioner. Ola, en personlighet att gilla.

Liksom den lilla klubben H 65 som år efter år kan konkurrera om ett SM-guld.

***

Så föll då förhoppningarna om att Malmö FF skulle gå rent i årets allsvenska. Ja, delvis föll de redan i och med krysset i förra veckan mot Häcken. Att himmelsblå anhängare har tron och förhoppningen att MFF skall kunna bli obesegrade i 30 matcher i följd må vara hänt. Men att journalister, både yrkesverksamma och före detta, i skrift torgför denna uppfattning efter tre, fyra omgångar är förvånansvärt. Det finns något som kallas trovärdighet. Inte så oväsentligt för en journalist.

Elfsborgs klara 3—0-vinst ger guldstriden liv i alla fall några omgångar till.

***

Malmö FF har en förmåga att sälja sina spelare för större summor än andra. Beundransvärt. 133 miljoner för Hugo Larsson till Eintracht Frankfurt att jämföra med Elfsborgs 20 miljoner för Jacob Ondrejka till Belgien.

Vem ser denna enorma skillnad?

***

Lite mer AIK.

Solnaklubben har fler problem än med delar av sina fans. Efter de tunga tappen av tongivande spelare och dåliga ersättare plus en del viktiga spelare på skadelistan är faktum att den nuvarande truppen inte är bättre än tabellplaceringen visar.

Ansvaret ligger mer på sportchefen än på den ifrågasatte tränaren Andreas Brännström.

***

Några ord om VM i ishockey, som jag inte sett en enda match från.

Tyskland tvåa, Lettland trea. Även om det är B/C-lag från de större nationerna måste väl den svenska, besvikna, deprimerade expertisen glädja sig åt att världstoppen delvis blivit bredare?

***

Nu är det dags för sista nörddagen för den här perioden. Göteborgsderby i fotboll, BK Häcken—IFK Göteborg och sen den avgörande handbollsfinalen mellan IFK Kristianstad och Sävehof.

Vilken måndagskväll!