Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - Onsdag 3 jan 17:22

Höstens stora besvikelse i Handbollsligan till SM-final?

Sävehof alltså!

Tja, varför inte. Och kanske det lag som i en enda match kan rubba IFK Kristianstad. Att Kristianstad spelar final igen är väl ganska självklart. I bäst av fem, som i kvart- och semifinal, är det inget lag som rår på nordostskåningarna. Men vid ett enstaka tillfälle kan det gå, om motståndarna har en målvakt som HK Malmö i Dan Beutler vid mästarnas enda förlust under hösten.

Sävehof har verkligen gjort en usel höst. Jonas Larholm har ofta varit direkt dålig men också tänt till och visat sin höga kapacitet. Joakim Larsson har varit medioker och Johan Jacobsson skadad. Dessutom har målvakten Per Sandström varit väldigt ojämn. I denna kvartett finns mycket outplockad skicklig rutin. Samtidigt har tre lovande spelare, Azim Salihi, Jonathan Edwardsson och William Bogojevicv fått förtroende och mycket utvecklande speltid.

Varningen är utfärdad.

Alingsås är naturligtvis som alltid en het finalkandidat. Kubben har lyckats ersätta tre landslagsspelare, har en bredd i alla (ute-) positionerna som bara Kristianstad kan matcha. Ett lag med gammalt och ungt, där tränaren Mikael Franzén sina goda vana trogen ger alla hyggligt med speltid i varje match.

HK Malmö har vunnit en match mot Kristianstad, var nära kryss i den andra till och med på bortaplan. Frikastmål på ”övertid” avgjorde. Det om inte annat visar på slagstyrkan.

HK har tillsammans med just Kristianstad ligans bästa målvaktspar och en bra uppsättning i niometerspositionerna (skadebenäget?). Men hur klarar man eventuella långvariga skador på de tre offensiva sexmetersplatserna? Ersättarna har fått begränsad speltid i skarpt läge. Matchvana och matchtempo är nog så viktigt.

De här lagen är mina favoriter till de fyra platserna i vårens semifinaler.  Om nu valen inte tvingar fram ett inbördes möte redan i kvarsfinalen,.

Höstens stora överraskningar Redbergslid och Lugi har hittills gjort det mycket bra. Tränarna Jasmin Zuta och Tomas Axnér har fått ut mycket av sina lag. Båda miste sina storskyttar, Lugi Simon Jeppsson och RIK  Linus Arnesson, RIK decimerades under en tid nu också av Niclas Fingrens skada.

Guif är alltid ett stabilt slutspelslag men att ta ett steg ytterligare ter sig svårt.

Ystads IF, då? Där finns onekligen kapacitet med en trupp med både spets och bredd, som borde ha gett ett bättre utgångsläge inför slutomgångarna.

Men YIF är självfallet en outsider i det spännande slutspelet.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 2 jan 18:47

Det är EM-paus i Handbollsligan.

Via tv kan man nu se alla matcher, så det har blivit en del, både i fåtölj och på plats. 48 matcher har jag sett, inte alla fullt ut i 60 minuter. Några lag har jag sett många gånger, några vid något enstaka tillfälle.

Nu när cirka två tredjedelar av serien är spelad är det lätt att konstatera, att 14 lag av den klass man kan fordra för en högsta liga, det finns inte i Sverige. Det har varit samma visa de senaste säsongerna. Nykomlingarna har svårt att hänga kvar och i stort är det samma klubbar som säsong efter säsong kvalvägen klarar sin plats i ligan.

Det är kanske dags att fundera om det inte är tid att reducera antalet lag. En av anledningarna till utökningen till 14 lag var att man ville lagen skulle få fler matcher. 26 som det blir vid ett hemma- och ett bortamöte ansågs för lite och då kom man på idén om poolspel, 2x7 lag, där man i den egna poolen möts tre gånger. I detta ligger en klar orättvisa. Hemmaplan är alltid – i alla fall oftast –

en fördel. Två hemmamatcher mot ett lag i samma tabellskikt kan bli väldigt avgörande.

Den här säsongen har nackdelarna med poolindelningen accentuerats. Aranäs, OV Helsingborg och Karlskrona, de tre sämsta lagen från den södra poolen, har hittills med ett undantag bara tagit poäng i sina inbördes möten. Medan motsvarande lag i norr, Hammarby, Skövde och Ricoh, i alla fall på hemmabana har en helt annan kapacitet att oroa topplagen och stjäla viktiga poäng.

Söderlagen är gynnade av det nuvarande systemet.

Och ett system med inbyggda fel är inget bra system.

Svensk handboll vill naturligtvis ha en geografisk spridning på elithandbollen ur pr-synpunkt. Den idrottsliga rättvisan betyder mer. Att utöka antalet matcher och lag kan inte heller vara ett självändamål när det går ut över kvaliteten.

Och publikintresset. Se bara på antalet besökare på HK Malmös matcher mot bottenlagen!

Tio lag, som möts fyra gånger, ger 36 matcher per lag i grundserien, fyra fler än i det nuvarande upplägget. Och skulle antalet matcher/säsong bli för stort kan man reducera antalet kvartsfinaler till bäst av tre.

En stramare Handbollsliga gör svensk herrhandboll bättre.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 16 december 2017 16:57

Det blir ingen VM-final för de svenska handbollsdamerna.

Men en chans att spela hem bronsmedaljerna är inte fy skam. Men det är förstås så att aptiten växer medan man äter.

22—24 mot Frankrike är väl inget att säga om. Så är alltid jämna handbollsmatcher, små marginaler, en målvaktsräddning mer, någon retur som hamnar rätt/fel, något tveksamt domslut av de cirka 100 domarparet gör, ja, då blir det så här. Ibland vinner mitt lag, ibland ditt.

Det är bara att tacka för dramatiken och spänningen och se fram mot nästa match. För så blir det. Mot Nederländerna som i sina bästa stunder är väl så bra som, ja säg: Frankrike.

***

Såg i kvällstidningarna att de svenska spelarna var irriterade på det spanska domarparet. Det kan man vara efter ett bittert nederlag. Men det finns väl ingen större anledning att känna sig misskrediterad. Frankrike fick sju utvisningar, Sverige tre. De numerära överlägena utnyttjades inte till tillräckligt. Kanske en nödvändighet i så jämna matcher.

***

Förbundskapten Henrik Signell kan givetvis så mycket mer handboll än jag. Men inte var jag väl ensam om att sitta i tv-fåtöljen och undra över varför Jamina Roberts fick så lite speltid i den avgörande andra halvleken. Hon var ju före paus Sveriges absolut bästa spelare och största hotet i det uppställda spelet. Jag saknade Jasmina snabba fötter, speciellt ett vid utvisningarna glesare franskt försvar.

Av Magnus Månsson - 15 december 2017 15:48

Det pratas mycket handboll i dessa dagar.

Det svenska damlandslagets VM-segrar och strålande spel – oftast i alla fall – har imponerat på även de inte helt handbollsfrälsta.

Men så dyker de alltid fram, personerna, givetvis alltid herrar, som påpekar:

De hade blivit utklassade av ett herrlag.

Givetvis. Den fysiska styrkan väger över, de fysiska förutsättningarna är annorlunda. Det som ät naturligt när man bedömer exempelvis friidrott det bortser man från vid jämförelser i lagbollsporterna. Världseliten för herrar springer 100 meter cirka sekunden snabbare än damerna, hoppar 30 till 40 centimeter högre i höjd­ och så vidare. Du kan göra liknande jämförelser i i stort alla sporter.

Det finns naturligtvis en förklaring till att tävlingsidrotten är könssegregerad.

Så bort med sådana misskrediterande jämförelseargument.

***

Det må kanske dock vara tillåtet att framföra den personliga åsikten att handboll på världsnivå utförd av damer har ett underhållningsvärde som fotboll för damer inte kommer upp i.

***

I VM-tider har det blivit en hel del matcher som tv-tittare, många sevärda och dramatiska. Det som imponerat mest är snabbheten i passningarna och fötterna/förflyttningarna i det uppställda spelet. Såg herrmatchen i går mellan Ystads IF och HK Malmö. Förlåt, men jag saknade faktiskt speciellt just det passningstempo de främsta VM-lagen skämt bort oss med.

***

Om några timmar är det VM-semifinaldags. Min amatörbedömning är att just Norge, Sverige, Nederländerna och Frankrike är de fyra främsta lagen. Rysslands genomklappning, 17—34 mot Norge, var förstås överraskande.

Tyvärr såg jag aldrig Japan och Sydkorea, som tvingade Nederländerna respektive Ryssland till förlängning i åttondelsfinalerna. Nu när världsmästarna från 2013 Brasilien misslyckades var det positivt att några ickeeuropeiska nationer kunde göra lite avtryck.

Nästa VM spelas för övrigt i Japan. Dags för ett internationellt genombrott?

***

Sveriges gruppspelsvinst mot Norge gav en lättare halva. Jag ser Frankrike som en klart överkomlig motståndare. Det skulle innebära final mot Norge?

Men inte kan man besegra Norge i två matcher i följd? Eller?

Men en helg i handbollens tecken blir det.

 

 

Av Magnus Månsson - 9 december 2017 15:48

Efter att ha sett Norges handbollsdamer under den pågående VM-turneringen, och givetvis även under de senaste mästerskapen, så kunde jag inte i mina mest optimistiska ögonblick aldrig tro att Sverige skulle kunna vinna över norskorna.

31—28-vinsten var verkligen imponerande.

En Malmökrönikör rekommenderade efter OS-förlusten 2016 (20—33) att Sverige då borde störa Norge med ”en solid defensiv och en långsam offensiv”.

Hur man kan tro att ett långsamt anfallsspel i modern handboll kan luckra upp ett bra försvar, det är både obegripligt och okunnigt. Dessutom hade laget ideligen blivit avblåst för passivt spel.

I går blev segerreceptet precis tvärtom. Sverige gjorde som Norge, snabba kontringar, rejält tryck i ”andra fasen” och snabbhet i både fötter och passningar i det uppställda spelet.

Det är så här man måste agera – och våga – om man skall hävda sig i världstoppen. Gnetspel gäller inte i handboll.

***

Nu väntar ett ovisst slutspel. Med 16 kompetenta lag. Slovenien är ingen lätt motståndare, absolut inte. Sen väntar vid ett eventuellt avancemang antingen  Danmark eller Tyskland (med en Månsson i laget, före detta H 43-spelaren Anton Månssons fru Irina). Och tänker vi ytterligare ett steg framåt lär det bli Frankrike.

Men i och med gruppvinsten hamnade Sverige på den ”lätta” halvan. På den andra finns nu nämligen tre av förhandsfavoriterna, Norge, Ryssland och Nederländerna.

Visst är det tufft på handbollstoppen.

***

Det finns många att berömma i den svenska truppen, inte minst den av många ifrågasatte förbundskapten Henrik Signell.

Personligen är jag av spelarna mest imponerad av förra Lugispelaren Hanna Blomstrands internationella genombrott.

***

I morgon vill jag ha en extra handbollspresent, svensk vinst över Slovenien.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 6 december 2017 10:45

Såg i går Norge i damernas VM-handboll.
35—20 mot Polen.

Och likväl var Polen hyfsat bra, spelade sig till många utmärkta lägen men i det norska målet fanns två rutinerade damer, Katrine Lunde och Kari Grimsbö. En räddning innebar en virvlande målgivande kontring. Även i det uppställda spelet hade norskorna ett tempo i fötter och passningar som inget lag är i närheten av.

Förvisso har jag inte sett alla VM-lagen men det vore en monumental överraskning om Norge inte försvarar sitt VM-guld.

Bättre propaganda för sin sport än vad det norska laget gör, ja, det finns inte.

Det är en fröjd för en idrottsvän att se Norge spela, inte bara för dem som gillar handboll. Det är idrott på en hög nivå.

***

Sverige har kvar att möta Norge. Ser inga som helst möjligheter till en svensk överraskning. Men dessförinnan gäller det Argentina, en förväntad vinst där och gruppspelet har utfallit tippsenligt. Segrar i två av de tre nyckelmötena mot på pappret jämbördigt motstånd är i min bok godkänt.

De 16 lag som kvalificerar sig till slutspelet har alla hög kapacitet. Känns positivt att ha spelat i samma pool som Norge. Sverige riskerar då inte att få möta norskorna i de första omgångarna.

****

Den svenske förbundskaptenen Henrik Signell fick mycket kritik för sin coachning i förlustmatchen mot Polen. (Som jag inte såg.) Hans trupputtagning har också ifrågasatts.

I går vid segern över Tjeckien visade han att han är en skicklig matchcoach och har en nödvändig kännedom om sina spelares kvalitet.

Men jag har sett och hört få berömmande ord.

Det är inte alltid så lätt att erkänna sina misstag.

 

Av Magnus Månsson - 5 december 2017 15:13

Av privata skäl – positiva sådana – har tiden inte räckt till något bloggskrivande den senaste tiden.

Jag kunde inte ens se Sveriges premiärmatch i VM-handbollen mot Polen. Tydligen gick jag inte miste om något. Kritiken i alla möjliga och omöjliga medier var inte nådig. Varken insatsen på plan eller bredvid, läs coachningen.

Polskorna kan inte heller varit speciellt bra. Vinstmarginalen blev ju till slut knappa tre bollar. Låt var att siffrorna hyfsades till på slutet.

Nu vet jag alltså inte hur det såg ut men en förlust mot Polen är i sig ingen överraskning. Vid de två senaste VM-slutspelen har Polen varit i semifinal och är en het medaljkandidat även i år.

***

Det blåser hårt på damhandbollens Europatopp. Tretton lag från vår kontinent är med i Tyskland. Sverige rankas på just trettonde plats. Så ser man på det svenska laget i ett internationellt perspektiv.

Vinsten senast mot Ungern visar att Sverige har kapacitet att oroa även nationer med högre anseende. Och att Tjeckien i sin tur besegrar Polen understryker ytterligare den hårda konkurrensen i detta VM.

Två poäng senare i dag mot Tjeckien för svensk del och det kan bli den intressanta och lyckade turnering jag såg fram mot i mitt förra inlägg.

***

Man skall ju alltid hitta syndabockar. Efter premiärförlusten mot Polen hamnade förbundskapten Henrik Signell i stormen. Några menade att han gynnade spelare med förflutet, eller de som fortfarande fanns kvar, i hans klubb Sävehof. Något ljushuvud, jag minns inte vem, påminde om att H 65 i våras blev svenska mästare och att Höörlaget är obesegrat och leder årets serie.

Men snälla, jämför inte dagens Sävehof med det som under cirka tio år tokdominerade svensk damhandboll.  Sju av de nio från VM-truppen tillhör den framgångsrika generationen och de spelar nu alla framträdande roller i lag från ligor som rankas högre än den svenska.

Ingen kan väl heller inte ifrågasätta att de två hemmasävehofarna Olivia Mellegårds och Emma Fernis platser.

Kritik för kritikens egen skull är opportunistiskt.

***

Snart är det dags att bänka sig framför tv:n och heja på Sverige.

Och Henrik Signell.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 29 november 2017 12:09

På lördag börjar ett av idrottsårets mest sevärda evenemang.

Ett internationellt mästerskap i handboll för damer. Denna gång är det VM.

Damhandboll på absolut toppnivå är underhållning på just – toppnivå. Snabbt, kreativt, tekniskt, lagom tufft (inte lika mycket fasthållningar som bland herrarna) och alltid med smittande leende vid mål och andra lyckade prestationer. Det är glädje att se ett VM för damer.

Det kommer att bli två intressanta veckor i tv-fåtöljen. Det är Femman som sänder och jag har inte kunnat lista ut vem som skall referera/kommentera. Hänger inte med vem som är lierad med vem och vem som är frilansare eller fast anställd. Mitt hopp står till Robert Perlskog/Claes Hellgren. Där finns kunskap och distans. Oftast i alla fall.

(Det blir inte så. Såg just i en TV-bilaga att kanalen lanserar Niklas Jarelind och Linnéa Torstensson samt Per Johansson. Det sista namnet tror jag inte på. Tyvärr. Per är nämligen förbundskapten för Montenegro i VM.)

***

Såg Sveriges två sista matcher före VM, en knapp förlust och en klar vinst mot Danmark. Det var två möten som gav bra förhoppningar om en bra svensk turnering. Truppen har både topp och bredd och presumtiva matchvinnare.

***

 I förra bloggen försökte jag belysa svårigheterna, och vikten av, att matcha en bred trupp och hålla alla motiverade. Hörde sen Kristianstads matchvinnare mot Mol-Pick Szeged, isländske landslagsspelare Gunnar Stein Jonsson, samtidigt som han gladdes över sina matchavgörande mål erkände att han varit mycket besviken att han tidigare inte fått mycket speltid i tidigare viktiga matcher.

Det belyser Ola Månssons tes om vikten att under en lång säsong hålla många spelare i gång även i jämna ovissa matcher. Handboll har en tendens att bli avslaget när matcher är ojämna och avgjorda. Spel för bänkspelare – i synnerhet om man är många samtidigt – under sådana omständigheter är inte utvecklande.

Jag blir ”allergisk” när en coach sätter in ett halvt lag av oerfarna spelare samtidigt. De får inte en fair chans utan ett nödvändigt stabilt stöd.

***

Åter till IFK Kristianstad och dess Europaspel. Visst är det underligt att lagets hemmasnitt i Handbollsligan är betydligt större än det i Champions League. I samma vecka drog Guif 700 fler åskådare än världslaget Mol-Pick Szeged.

Europaspel är inget som attraherar handbollsintresserade svenskar.

HK Malmö lockade 470 personer till Baltiskan mot danska topplaget Bjerringbro Silkeborg. Konkurrensen från den tv-sända kvalfinalen i fotbollen mellan J-Södra och Trelleborgs FF bidrog naturligtvis.

***

I och med att det via TV är möjlig att se alla matcher i Handbollsligan står man som intresserad utan något uttalat hemmafavoritlag ofta inför ett val. Ojämna handbollsmatcher är sällan någon höjdare. Inte ens live. HK Malmö mot Ricoh i Baltiskan kontra Skånederbyt YIF—Lugi på TV? (Det är ett exempel.)

TV:n vinner i många fall. Så här långt har ligan tappat i publiksnitt. Guifs nya hall har höjt lagets snitt med över 800 personer. I stort ligger övriga lag antingen på minus eller lika.

I de tre storstäderna är handbollen ingen publiksport. HK Malmös ambitiösa försök får tyvärr inget gehör.

***

Apropå TV och kollisioner: torsdagen den 7 december spelar damerna VM mot Argentina samtidigt som det spelas fyra matcher i Handbollsligan, däribland HK Malmö.

Tur man är bjuden på julbord så man slipper välja. Ja, inte mellan julbord kontra handboll. Det valet var lätt.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se