Handbollsliga för herrar gör en paus på cirka en månad, EM väntar runt hörnet.

Jag har sett 33 matcher, de flesta helt, några bara en halvlek. Det nya tv -sändningsavtalet har varit omdiskuterat. Det märks att det en lågkostnadsproduktion med färre kameror och sämre repriser. I min värld är sändningarna helt okej. Att jag sen är så oteknisk att jag inte kan casta över matcherna från min stationära dator till en större tv-skärm, det går att leva med.

Referenterna är, oftast, för mig okända. De flesta håller acceptabel kvalité, några direkt undermåliga, snackesaliga herrar. Jag saknar Patrik Westbergs sakkunniga entusiasm. Extra nöjd blir jag när Charlie Sjöstrand, alltför sällan, dyker upp som expertkommentator.

***

Skövde, serietvåan, är den positiva överraskningen, mästarna Kristianstad den negativa. Tio omgångar, elva för just Kristianstad och HK Malmö.

Malmös höst är också bättre än förväntat. Frågetecknen var många. Nye Truls Grötta blev ett av seriens främsta utropstecken och då Magnus Persson fortsätter att leverera har HK en förstauppställning av toppklass. Bänkspelarna har fått mer och mer speltid och utnyttjat den bra. Mitt tips att HK skulle missa  slutspelet tar jag tillbaka.

Liksom att Lugi, trots sitt prekära läge som näst sist, kommer att direktelmineras. Dels är Aranäs för svagt (trots stundtals bra insatser med oflyt) och dels är det unga Lugilaget under stark utveckling anfört av stortalangen Axel Månsson. Att han redan den här säsongen var mogen att ta ett så stort ansvar, och lyckas med det, det trodde jag inte. Några andra talanger i laget har också tagit stora steg i sin utveckling.

Ystads IF och IFK Kristianstad blir man inte riktigt klok på. Lagen har verkligen blandat och gett. Lag med så mycket erfarenhet, och kvalitet, borde ha presterat bättre. Kristianstad är mycket beroende av Marcus Olsson (ej med i gårdagsförlusten mot Önnered, som inte heller fått det att fungera).

Och visst är det förvånansvärt att YIF är så beroende av veteranen Kim Andersson?

***

Vilka lag har då i sina bästa stunder imponerat mest? I min värld tveklöst Sävehof och Hammarby, även om det finns några plumpar.

***

Vem går då till slutspel? Av de åtta lag, som nu finns över strecket (Sävehof, Skövde, Hammarby, HK Malmö, Alingsås, YIF, Guif och Kristianstad) kommer ojämna Guif (stundtals verkligt bra men lika ofta stundtals snudd på usla) att lämna plats åt Önnered. Guif tar plats i ingenmansland tillsammans med. Ja, vem? Det blir ovisst mellan Karlskrona, Amo, Hallby och Lugi.

Hösten har visat att alla dessa lag haft förmåga att lura topplagen på poäng.

Det lär bli en intressant fortsättning att följa via datorn. Och någon gång i Baltiskan.

***

Slutspel är förstås något annat än serielunk. Hemma/borta-tabellerna visar dock klart på betydelsen av hemmaplan. Så visst är varje placering av vikt.

Jag var på handboll i går, HK Malmö—Sävehof, 24—32.                                         

Liksom många andra kom jag till Baltiska hallen med färskt minne av helgens strålande handbollspropaganda från damernas VM. Vi blev besvikna. Det blev ingen ”damhandboll”, speciellt tempomässigt. Det var gåhandboll med ett uselt tempo både vad gäller förflyttningar av boll och spelare.

Av vad jag förstår av artiklar, både före och efter matchen, på HK:s officiella facebooksida ingick det i taktiken att dra ner på tempot för att kunna hota serieledarna. I pausen fick jag vidimerat av ett ”öra”, som var närvarande vid taktikgenomgången, att tränarteamets order var just att spela och röra sig långsamt.

Visst, taktik tillhör en del av spelet. Men samtidigt har man som hemmalag ett visst ansvar gentemot den betalande publiken. Jag menar att HK Malmö svek många av de nästan 1 500 åskådarna. När nu de taktiska dragen inte fungerade de första 30 minuterna, 13—18, hade jag förväntat mig ett annat recept efter pausvilan.

Sävehof bjöd inte heller upp till någon snabbdans, blixtrade till med några målgivande kombinationer, när man kände för det. Det var det intryck man fick från läktarplats.

Måldramatik och tempo, kombinerat med finess, givetvis, präglar en bra handbollsmatch. Uteblir det mesta av detta blir det ingen bra underhållning.

För lite av den varan har en trängd svensk klubbhandboll inte råd med. Man måste värna om den publik som söker sig till arenorna.

***

HK Malmö gör ett beundransvärt arbete för att öka handbollsintresset i stan. Höstens framgångar har gjort att hemmasnittet ökat med cirka 200 personer, till 1 072. Nu är det inte fullt rättvisande att dra någon slutsats efter halva säsongen, men HK:s ökning är den näst högsta efter Hammarbys 400.

Till dags dato är det bara fyra klubbar av dem som spelade i Ligan även förra spelåret, som förbättrat sitt publiksnitt. De övriga är Guif och Skövde.

Halvtidssnittet är i paritet med förra säsongen slutresultat. Det är nykomlingen HF Karlskrona som kompenserar de övrigas bortfall. Blekingelaget snittar med 1 604. Det är bara Kristianstad (3 096) och Guif (1 654) som är bättre.

***

Publikutvecklingen över tid är dock negativ. Före pandemin låg snittet något under 1 500, 2022/23 på 1 267 och i dag på 1 240.

Den samlade svenska klubbhandbollen måste ta vara på den PR de årliga internationella mästerskapen bjuder på.

Publiken får inte som i går lämna Baltiskan besvikna och då inte bara för HK-förlusten. Den kunde nog de flesta ta. Värre var nog att underhållningen var minst sagt medioker.

Så tände det äntligen till.

Jag tänker på den just avslutade VM-turneringen i handboll, den vanligtvis idrottsliga höjdpunkten i decembermörkret varje år. Okej, vartannat år är det EM och det är förstås snäppet bättre. Man slipper de verkliga, förnedrande resultaten.

Jag såg få matcher i grundomgången, några fler i huvudrundan och så många jag kunde i slutspelet. Och då fick jag många gånger se varför handboll för damer på internationell nivå är en av mina absoluta favoritsporter.

Snabbt, kreativt, modigt, fyndigt, kollektivt och individuellt, allt i en lyckad cocktail. Och när det då också kryddas med hög dramatik med sena avgöranden och stora skiftningar, ja, då sitter jag nöjd i tv-fåtöljen. Det fick jag göra den avslutande veckan.

***

Men ibland går det kanske för snabbt även för dessa världsartister, det blev några gånger för mycket väl många tekniska fel. Jag har en känsla av att det var fler än i tidigare års toppmöten. Men det ligger i utvecklingens linje att framtidens elitspelare kommer att behärska även detta höga tempo i löpningar och passningar. Låt nu inte bara försiktigheten vinna.

Mellan två toppmatcher i VM såg jag en matcha i herrarnas liga – ointressant vilken – och där utklassades herrarna i allt, inte minst tempomässigt. Det var ingen tillställning som lockade till ett återbesök.

Om någon timme skall jag förstås ta mig till Baltiska hallen och se HK Malmö mot Sävehof i herrarnas Handbollsliga. I en förhoppning att  få se lite ”damhandboll”. Ja, missförstå mig nu inte: Jag vill se de snabba förflyttningar av boll och spelare som kännetecknade de främsta lagen i VM.

***

Jag har alltid hävdat att handboll är den svåraste av bollsporter att döma. VM-turneringen fick mig inte att ändra uppfattning. Det var svajigt i alltför många moment matcherna emellan. Jag skall inte dra några exempel men konstatera att alltför många domslut har framkallat en viss form av frustration. Okej, jag ändra mig och exemplifierar med ”handen upp” för passivt spel. Inkonsekvensen har varit frapperande.

Sen måste handbollen bestämma sig när ”klockan skall stannas”. I VM var det hipp som happ.

***

Sverige då? Fyra, ja, det är där vi är. Klart godkänt i min bok. Men visst unnar man detta sympatiska team en och annan internationell medalj. Dessa sitter dock högt i handboll. Det är inte hockey eller en stafett på snö.

***

Bäste svensk?  Tv-kommentatorn Martin Frändesjö. Han har vuxit ur sin blyga, lite torra kostym och förmedlar sina oerhörda kunskaper om spel och spelare på ett tydligt sätt med distans till ämnet och numera ofta leende. Den många gånger lite buttra framtoningen är försvunnen

***

Jag förstår att man för en internationell tillväxt måste ge fler nationer utvecklande tävlingar. Men handbollen är inte mogen för ett slutspel med 32 lag. Det ger en negativ effekt. Att åter reducera antalet slutspelslag till 24 är ett önskemål men samtidigt en utopi.

Jag vill förstås gärna se Japan och Sydkorea och några av de afrikanska nationerna men Grönland och Chile och andra nybörjare hoppar jag gärna över. Och det gjorde även publiken i de tre skandinaviska länderna. De drog inte speciellt många åskådare.

Och förvånansvärt inte heller möten mellan respekterade nationer.

Det var endast hemmalagen som fyllde upp läktarplatserna.

***

Den 10 januari börjar herrarnas EM.

En av idrottsårets begivenheter närmar sig, ett internationellt mästerskap i handboll för damer, denna gång VM.

Har just sett det svenska genrepet, 30—23 mot Tyskland. Det var höga svenska toppar, inledningen och avslutningen, men också en period då allt gick snett, inget fungerade.

Självfallet i en träningsmatch skall man testa och ge de så kallade bänkspelarna matchtid och erfarenhet. Men är det rätt att i stort byta ut hela A-uppställningen? Man ger inte de mindre erfarna den trygghet och stadga rutin ger. En stor ledning sjönk snabbt till några få mål. Jag har ofta förundrats över att man på så hög nivå som landslagets (Tomas Axnér är inte den ende och handbollen inte den enda sporten) matchar sina trupper så otaktiskt. All erfarenhet säger att det är fel. Coacherna får inte de besked de vill ha. Och spelarna utan trygghet tappar det viktiga självförtroendet.

Jag har under många år sett liknande matchningar på alla nivåer och blir alltid lite smått förbannad. Och tycker synd om de spelare som skall testas i skarpt läge.

Det händer inte i ett VM – kanske i någon match i den ojämna grundomgången – att man matchar en A- och en B-uppställning. Varför då testa i ett genrep?

***

Även i andra halvlek gav Axnér de nya, orutinerade spelarna speltid men då i en tryggare miljö, stöttade av lagets bärande spelare. Då såg man att det finns bredd och framtid i truppen.

Det kan bli medalj i VM.

***

Såg även handboll i går, HK Malmös 31—29-vinst borta mot Amo. Spännande och dramatiskt med HK:s inhoppande målvakt Ebbe Håkansson som matchvinnare, med hjälp av sina stolpar. Jag gillar handboll. Annars hade jag givetvis inte sett så många matcher.

Men det finns regler som skaver.

Som den hur lätt det är att få ett frikast, att få tiden att ticka på i slutet med en knapp ledning. Det är ”bara”, att utan avsikt att gå för mål, ge sig in i försvarsmuren och få ett sketet frikast. Och så går tiden till glädje för det ledande, anfallande laget och till enerverande frustration hos motståndare.

Någon gång har jag sett duktiga domare dömt stürmerfoul och vänt spelet. Jag skulle gärna se fler modiga domare göra detsamma.

***

Se här några handbollsfunderingar en mörk novemberkväll.

Det pågår mycket intressant idrott utanför de stora rubrikerna, som mer och mer koncentrerar sig till ett fåtal sporter.

I helgen avgjordes steg 1 i handbollens SM för 16-årspojkar och samma steg i basket för grupperna U 15 och U 16.

***

I handboll avancerade 10 av 17 skånska lag direkt till tredje gruppspelsomgången. Bäst bredd visade Ystads IF, vars båda lag slipper en andra kvalomgång, Lag 1 vann sin grupp överlägset., lag 2 blev tvåa efter ett bra IFK Kristianstad.

Gruppsegrare blev också Lugi lag 1 som fick med sig Lödde, som stod upp bra i det inbördes mötet, 29—26.

Helsingborgsklubben Sund som etta och Vinslöv som tvåa i samma pool är också klara för vidare spel i efter nyår, precis som gruppettan OV, Helsingborg och tvåorna Åhus och Ankaret.

Nya tag får två av Lugis tre lag ta, liksom lokalkonkurrenten H 43, HK Malmö och Ljunghusen, som för övrigt vann det inbördes mötet mot HK, samt Eslövs HF och IFK Ystad. IFK Ystad är generellt nere i en svacka men ungdomssektion växer och man är på gång även med dam- och flicklag. P 16-laget i USM spelade för övrigt oavgjort mot ettan OV. ”Lilla” Ystad har med andra ord tre bra lag i denna åldersgrupp.

***

Basketen är lite tuffare i sina kvalificeringsregler. Endast gruppettorna slipper Steg 2. Det gjorde Malbas båda U 16-lag, Helsingborgs U-16-grabbar och Lobas U 15-lag för pojkar.

I sitt USM-spel i de yngre grupperna har basketen en liten finess. Man inbjuder till en nivå B, där lag får möta mera jämbördiga motståndare i början av turneringen för att, om det går bra, senare stiga in i huvudturneringen. I ett tunt distrikt som Skåne blir det lite ”inavel” i det ordinarie seriespelet för de yngre lagen. I B-nivån får man möta nya lag med förhoppningsvis högre inspiration. Positivt!

Trelleborgs båda pojklag och Eos pojkar U 15 vann sina B-pooler.

I helgen startar steg 1 i basketens U- och JSM, som skall kulminera i finalspel i Uppsala i början av maj.

Upplägget är liknande handbollens som också har sitt slutspel i Uppsala, som kan bjuda på alldeles strålande lokaliteter i anrika Fyrishov och den relativt nybyggda IFU-hallen, som är den mest ändamålsenliga jag sett för, som i handboll, att

genomföra en finalhelg med 48 lag. Tänk er fem fullskaliga planer under ett och samma tak med publikkapacitet kring alla.

***

Handbollen är Sverige och Skåne en betydligt större sport än basket. Regionalt har basketen dock mycket starka fästen. På ungdomssidan är Storstockholm extremt stor med många klubbar och lag.

I Skåne är ungdomsbasketen koncentrerad till den sydvästra delen. Skåne deltager med 32 lag, fyra fler än förra säsongen. Av dessa kommer 12 från Lund (Eos 10 plus 2 Lugi), 8 från Malbas, 7 från Lobas (Lomma, Bjärred) och 3 från Trelleborg. De resterande 2 från Helsingborg, känd som en okej basketstad.

I Lund- Lomma/Bjärred-regionerna är ungdomshandbollen stort men bevisligen också basketen. I ett vidare perspektiv är det verkligen glädjande att så många ungdomar är engagerade i dessa båda konkurrerande idrotter. Och detta i åldrar, 14 till 19, då antalet aktiva i många idrotter tenderar att minska.

Trelleborgs tre lag är pojklag. I handboll har en annan klubb från stan, Stavsten, två lag med i USM, båda flicklag. Jag drar inga slutsatser, bara konstaterar att här finns öppen mark för båda sporterna.

Rent allmänt, Lunds idrottsklubbar i många sporter har verkligen en bred och stark ungdomsverksamhet. Det gäller mer än handboll och basket.

Lite pensionärsfunderingar så här en småkulen torsdagsförmiddag i oktober månad, nådens år 2023.

Såg första halvlek i kvalet till Champions League mellan FC Rosengård och serbiska Subotica, 3—0 blev till slut 5—1 och med vinsten på bortaplan med 2—1 blev det alltså totalt 7—2 i Rosengårdsfavör.

Jag vidhåller, och upprepar, att FC Rosengård med sin dignitet med lätthet hade klarat avancemanget utan att vila A-uppställningen i lördagsmatchen mot Hammarby. ”Läggematchen” gav ingen good-will till Malmöklubben, inte ens hos stans breda idrottsallmänhet.

***

Slog över till det andra svenska CL-mötet, Twente—Häcken 1—2 och därmed gör Häcken med sina många unga och verkligen intressanta spelare Rosengård sällskap i in slutspelet.

På tal om BK Häcken: Det är väl ingen tvekan om vilken klubb som är bäst i landet. Damerna finns alltså i CL, herrarna spelar i Europa League och vann i våras Svenska cupen, där damerna finalföll mot Hammarby. I de pågående allsvenskorna kommer Häckens båda lag som sämst bli treor.

I min värld imponerande av en ”kvartersklubb” från Hisingen.

***

VAR, alltså videogranskningen i fotboll, är alltid uppe till diskussion. Självklart är det bra att direkt avgörande sekvenser granskas och eventuellt ändras. Men selektiviteten av vad som är granskningsbart är irriterande. Och än värre är att man ibland inte checkar upp vad som är tillåtet. Som i tisdags, då en engelsman men ett gult kort klart och tydligt stämplade en italienare. VAR-granskning är tillåten vid risk för direkt rött kort och vid risk för ett andra gult.

Italien fick inte sin rättmätiga chans att spela med en man mer.

Det är sådana grova misstag som får mig att tvivla på VAR. Plus andra underliga beslut tagna i granskningsrummet.

***

I min lilla undersökning av IFK Malmö FK fann jag något anmärkningsvärt, något av svenskt rekord (?).

Från säsongsslutet 2022 till dagens datum har klubben registrerat 32 nya spelare till sin seniortrupp.

Under samma period har 35 spelare lämnat IFK Malmö.

Kommentarer onödiga.

***

I tisdags spelades det Europahandboll nio mil från Malmö. IFK Kristianstad mötte det tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen med tre svenskar i laget. Tyskarna vann, 26—20.

Inte ens resultatet redovisades i Sydsvenskan, som inte heller nämnde att Sävehof i samma turnering vann över ett spanskt lag.

I stället har läsarna matats med resultat med målgörare och passningsläggare från lag och ishockeyligor utan den minsta anknytning till tidningens läsekrets.

Jag kommer aldrig att förstå denne prioritering.

Och vad säger de tennisintresserade om behandlingen av Nordic Open i tennis?

I går såg jag två dammatcher i fotboll, svensklagen Rosengårds och Häckens kvalmatcher till Champions League.

Det var aftonbladet.se som bjöd denna regniga onsdag. En nätprenumeration på AB är en nödvändighet för oss som vill få lite vidgade vyer om handbollen i landet. Johan Flinck ger oss det. Vi skall inte glömma handbollskanalen.se.

Jag är så innerligt trött på Sydsvenskans fokusering på Malmö FF och tränaren Henrik Rydström. I dag toppar man en sida med att Stefano Vecchia inte kunde bada i veckan.

Men hallå!

***

Åter till fotbollen!

Rosengård vann borta med 2—1 mot serbiska Subotica, Häcken fick 2—2 hemma mot Twente från Nederländerna. Det var första mötet av två.

Det var inga höjdarmatcher precis. Den fina fotbollen från VM finns fortfarande i minnet.

Seedning är av ont och gott. Man vill givetvis ha så kvalitativa bra lag som möjligt i slutspelet. Lag med tidigare meriter gynnas, uppstickare får svårare kvalväg. Jag lägger inga värderingar i rätt eller fel. Konstaterar bara.

Rosengård var seedat, inte Häcken. det gav utslag. Det var klasskillnad på Subotica och Twente.

***

Damfotbollen har kvalitetsmässigt internationellt blivit klart bättre. Intresset har publikt stegrats.  Östeuropa har dock inte hängt med, varken på landslags- eller klubbnivå.

Subotica hade kvaliteter, oroade Rosengård inledningsvis och under korta perioder men serbierskorna hade inte den bredd som behövs i dessa sammanhang. Har svårt att se att Rosengård kan missa avancemang.

Häcken—Twente höll ett helt annat tempo. Skönspelet uteblev. Dramatik och intensitet blev behållningen. Tyvärr kom gästernas båda mål efter två grova individuella misstag i inte speciellt trängda lägen.

Det blir svårt för Häcken att ta sig vidare, i synnerhet som lagets genomgående bästa spelare Ellen Rubensson fick en tillsynes allvarlig skada.

***

Det hade varit bra för svensk klubbfotboll om Häcken avancerar. Laget är ungt och startade i går med en enda utländsk spelare, bytte sen in tre.

Rosengårds startelva var betydligt äldre och i går inledde man med fem spelare med utländska pass, bytte in tre. Receptet har varit mycket framgångsrikt för klubben men med en hårdare konkurrens utifrån har gästarbetarna numera inte den kapacitet som gör Malmöklubben till ett mästarlag.

Jag vet hur den moderna fotbollsvärlden ser ut, men har kvar den naiva tron att många, unga, svenska spelare i toppklubbarna på sikt utvecklar den inhemska fotbollen.