Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - 10 februari 2016 13:32

Jag trodde de hade lärt sig, MFF-följarna i Malmöpressen.

Efter de två första träningsmatcherna betonade man att det var just träningsmatcher och att man måste ge det nya spelsystemet, de nya spelarna och inte minst den nye tränaren Allan Kuhn tid. Så är det naturligtvis. Man hade tagit lärdom av från förra vårens upphaussning. Trodde man.

Men så gör MFF EN hyfsad bra halvlek mot det danska topplaget Midtjylland (1—1) och då kommer åter de stora orden till användning. Några bra sekvenser av de nya, absolut inte under en hel match, visade enligt skribenterna vilken hög kapacitet det finns.

Men vad förväntar man sig? För de stora pengar MFF lagt ner på dem skall de väl kunna uträtta något? Det är inga juniorer det rör sig om.

Som jag sa många gånger förra året. Betygen sättes efter en hel tävlingssäsong inte efter en träningsmatch i februari.

***

En annan sak som är sig lik, är intervjuerna med Markus Rosenberg. Efter i stort varje match menar lagkaptenen att MFF borde vunnit, spelat bra, och att man skapat många målchanser. Han må säga det, men är det förbjudet att ifrågasätta?

***

Över till handboll.

Såg Göteborgsmötet mellan Redbergslid och Sävehof. Det fanns bara drygt 1 200 personer i Lisebergshallen i detta derbytoppmöte. Storstäderna har svårt att samla åskådare.
Ricoh har 750 i snitt, RIK 994, HK Malmö 1 072 och då skall vi inte glömma att det var fri entré vid många tillfällen. Sävehofs 1 134 imponerar inte heller. På sitt sätt inte heller Hammarbys 1 411. Vi pratar ju om landets tre största regioner.

Svensk elithandbolls dröm/målsättning är att få en professionell liga. Med så nedslående publiksiffror verkar det bli en utopi.

Oroande är också den höga medelåldern på åskådarna. Tv:s svep över läktarna i Lisebergshallen visade mest herrar i pensionsåldern. Tyvärr mycket liknande hur det ser ut i Baltiskan när HK spelar.

***

Redbergslid har ett intressant lag med bra besättning på alla positioner och en hygglig bredd. En outsider i slutspelet om man kan behålla sin fjärdeplats och få hemmafavör i en kvartsfinal?

***

Elitidrott bjuder på en tuff atmosfär. Ett nytt namn i en trupp kan innebära från spel i 60 minuter till noll, i i alla fall de jämna matcherna. Jag tänker på HK Malmös Simon Nyberg, som i min värld gjorde en mer än godkänd höst men som nu sitter fast på bänken i och med värvningen av Fredrik Petersen.

Fredrik har hög kapacitet men har hittills inte imponerat så att inte Simon borde få någon liten speltid.

Och Petersen har ju till och med spelat på nio meter i en OS-final. Varför inte i HK Malmö? Det hade gett en möjlighet för Nyberg. I alla fall stundtals.

***

Avslutningsvis lite friidrott.

Fem aktiva från Malmöklubbarna tävlar i helgen i den nordiska landskampen, fyra från MAI, en från Heleneholms IF. Alla MAI-arna kommer utifrån, heleneholmaren Mattias Ohlsson har hela sin friidrottsfostran i Malmöklubben.

Det här visar på några intressanta detaljer:

Det är allt färre ungdomar/seniorer, speciellt på herrsidan, från Malmö som tävlar i friidrott.

Då och då menar många – även klubbledare – att det därför bara behövs en friidrottsförening i stan.

Helt fel!

Det är nödvändigt att det finns någon som även tar hand om Late bloomers med energi. Mattias är en sådan. Det finns många andra. Någon måste ta hand om dem.

Heleneholms IF har under de flesta av sina 75 år värnat om bredden.

Jag hoppas man fortsätter och helst öka sin numerär. Kan man sedan dessutom få hjälp av ett vettigt tävlingsprogram vore det än bättre.

I min värld stimulerar konkurrens.

MAI behöver lokalt sådan.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 3 februari 2016 22:05

En knall: Zoran Roganovic från Lugi till HK Malmö.

Något väntat: Stian Tönnesen ta över som tränare efter Ulf Sivertsson.

En nödvändighet: tränarbytet.

Att värva en spelare som Zoran, ännu väldigt duktig men endast något år från de 40, kan givetvis diskuteras i en den framtidssatsning som HK säger sig vilja göra.

I HK:s, och Tönnesens, planer, har det uttalade målet varit att norrmannen skulle efterträda Sivertsson,.

Och i min handbollsvärld är det en nödvändighet att det sker redan inför kommande säsong.

Skall HK locka till sig även unga spelar är ett tränarbyte ett måste. För att utvecklas måste man få spela tuffa matcher. En framtidscoachning har verkligen Sivertsson inte visat under säsongerna i HK. Hans frysbox har varit välfylld.

Jag har ingen aning om Tönnesens kapacitet som tränare och matchcoach men när – och om – nu Malmöklubben ökar sin bredd är det i min värld viktig alla får spela.

Jag blev irriterad i går när Sivertsson i mötet mot Aranäs lät tre –ja, egentligen fyra – av bänkspelarna komma in i matchen med en ledning kring 20 mål. Skall man komma in och visa sig skall det vara i en trygg miljö. En sådan finns inte med Daniel Komayesh, Simon Nyberg, Hampus Nygren och Leo Snaer Petrusson inne på samma gång. Jag menar det är ovärdigt att matcha en trupp så här.

Tyvärr sker det i många sammanhang, inte bara i HK Malmö och inte bara i handboll. Det känns på något sätt som tränarna vill freda sitt samvete: Se, jag ger alla chansen!'

Men det är egentligen tvärtom.

Kan Stian Tönnesen både levererar för nutid och framtid?

Det är så HK Malmö skaffar trovärdighet,

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 1 februari 2016 10:26

Drygt två spännande EM-veckor är slut.

Handbollsmästerskapet ha bjudit på genomgående bra spännande handboll med de extremt många jämna matcherna som en fascinerande krydda. Många unga spelare har profilerat sig och det skall bli intressant att följa dem i kommande mästerskap. Likaså skall det bli spännande att se hur utvecklingen blir för Norge och Ryssland och självfallet också för det nya Sverige.

Tyvärr slutade EM-festen på ett sätt jag inte gillar. Finalen var för ful och destruktiv. Speciellt Tysklands, mästarnas, försvarsspel gick alltför ofta över gränserna. Förvisso blev de straffade med många utvisningar men de borde varit betydligt fler. Tillåter man spel som Tysklands försvinner mycket av den kreativitet som ger handbollen det där lite extra.

Det är extremt svårt att vara handbollsdomare – ibland kan uppgiften synas omöjlig.

Men förhoppningsvis kommer det danska finalparets söndagsagerande inte vara normgivande för framtidens spel.

***

Det måste vara ytterst svårt för spelarna att anpassa sig till de skiftande nivåerna. Ibland har man en känsla av att hur domarna lägger ribban kan avgöra matcher. Inte så att de dömer annorlunda lagen emellan utan det som ger ett enkelt frikast i en mach ger utvisning i en annan.

Som nu i bronsmatchen mellan Kroatien och Norge. När det var hyggligt jämnt fick Norge två utvisningar och spelade nära två minuter med två man färre. Det var då Kroatien gjorde sitt avgörande ryck.

I finalmatchen är jag övertygad om att det i ingetdera faller blivit utvisningar.

***

Ett tack till tv-kommentatorerna Robert Perlskog/Claes Hellgren. Deras avslappade kunniga rutin är ett extra plus till sändningarna.

Studiesnacket med Matilda Boson och Martin Frändesjö har jag hört för lite av för att kommentera. Två matcher/dag är tillräckligt. Tiden före och efter matcherna och pausen kan man utnyttja till annat.

Glad är jag i alla fall över att slippa Daniel Kristianssons okunniga pladder.

***

I dag tar Elitserien en ny sats. Och premiäromgången bjuder i Skåne på två intressanta matcher.

På tisdagen gör Fredrik Petersen debut i Baltiskan för HK Malmö mot Aranäs.

På onsdag är det invigning av Ystad Arena i ett laddat Skånederby då IFK Kristianstad kommer på besök. En gäst med fyra slitna (?) EM-spelare mot ett premiärladdat YIF. Kan det bli mer än hemmaseger?

Av Magnus Månsson - 1 februari 2016 10:26

Drygt två spännande EM-veckor är slut.

Handbollsmästerskapet ha bjudit på genomgående bra spännande handboll med de extremt många jämna matcherna som en fascinerande krydda. Många unga spelare har profilerat sig och det skall bli intressant att följa dem i kommande mästerskap. Likaså skall det bli spännande att se hur utvecklingen blir för Norge och Ryssland och självfallet också för det nya Sverige.

Tyvärr slutade EM-festen på ett sätt jag inte gillar. Finalen var för ful och destruktiv. Speciellt Tysklands, mästarnas, försvarsspel gick alltför ofta över gränserna. Förvisso blev de straffade med många utvisningar men de borde varit betydligt fler. Tillåter man spel som Tysklands försvinner mycket av den kreativitet som ger handbollen det där lite extra.

Det är extremt svårt att vara handbollsdomare – ibland kan uppgiften synas omöjlig.

Men förhoppningsvis kommer det danska finalparets söndagsagerande inte vara normgivande för framtidens spel.

***

Det måste vara ytterst svårt för spelarna att anpassa sig till de skiftande nivåerna. Ibland har man en känsla av att hur domarna lägger ribban kan avgöra matcher. Inte så att de dömer annorlunda lagen emellan utan det som ger ett enkelt frikast i en mach ger utvisning i en annan.

Som nu i bronsmatchen mellan Kroatien och Norge. När det var hyggligt jämnt fick Norge två utvisningar och spelade nära två minuter med två man färre. Det var då Kroatien gjorde sitt avgörande ryck.

I finalmatchen är jag övertygad om att det i ingetdera faller blivit utvisningar.

***

Ett tack till tv-kommentatorerna Robert Perlskog/Claes Hellgren. Deras avslappade kunniga rutin är ett extra plus till sändningarna.

Studiesnacket med Matilda Boson och Martin Frändesjö har jag hört för lite av för att kommentera. Två matcher/dag är tillräckligt. Tiden före och efter matcherna och pausen kan man utnyttja till annat.

Glad är jag i alla fall över att slippa Daniel Kristianssons okunniga pladder.

***

I dag tar Elitserien en ny sats. Och premiäromgången bjuder i Skåne på två intressanta matcher.

På tisdagen gör Fredrik Petersen debut i Baltiskan för HK Malmö mot Aranäs.

På onsdag är det invigning av Ystad Arena i ett laddat Skånederby då IFK Kristianstad kommer på besök. En gäst med fyra slitna (?) EM-spelare mot ett premiärladdat YIF. Kan det bli mer än hemmaseger?

Av Magnus Månsson - 28 januari 2016 18:05

I mästerskapssammanhang är det vinster som räknas.

Samtidigt kan en prestation i sig vara väl så viktig för framtiden.

Jag tänker på EM-handbollen, där det svenska laget på något sätt blev dubbel vinnare. Sverige fixade det mest realistiska målet, att bli klart för ett intressant OS-kval, samtidigt som det totalt sett orutinerade laget levererade hopp om nya framtida medaljmatcher.

Den här turneringen har dock visar hur högt medaljerna sitter i handboll. Det är inte ishockey vi pratar om, där en fjärdeplats – då ishockeyjournalisterna talar om nationalsorg, till och med efter ett JVM. Fråga bara Frankrike och Danmark! Och ett så intressant lag som Ryssland, som inte ens får möjlighet att kvala till OS.

Såg inte Norges knall mot Frankrike men de är min favorit i slutspelet, inte minst för att min vän Kent-Harry Andersson har en mer eller mindre stort finger med i den norska herrhandbollens utveckling.

Åter till den svenska truppen!

Gamlingarna Mattias Andersson, Torbjörn Karlsson och Jonas Källman håller några säsonger ytterligare, välavlönade utlandsproffs som de är. Det är med tanke på den tuffa matchningen i de inhemska ligorna och de många internationella mästerskapen förvånansvärt många ”veteraner” i EM-lagen.

Johan Jakobsson har fått ett internationellt genombrott liksom Mattias Zachrisson. Lukas Nilsson får det om det inte kom redan nu. Viktor Östlund visade att han dragit nytta av erfarenheten från fjorårets VM liksom Jesper Nielsen, ett strålande komplement till Andreas Nilsson, 25-åringen, som snart är uppe i 100 landskamper.

Jesper Konradsson och Philip Stenmalm, ynglingarna tillsammans med Lukas Nilsson, har visat att det finns potential. Andreas Cederholms matchavgörande insats mot Slovenien skall inte glömmas i en positiv analys.

IFK Ystad-fostrade Niklas Ekberg och Fredrik Petersen har vi sett ovanligt lite av på slutet men de håller mästerskapsklass. Förhoppningsvis får de mycken speltid i fredagens placeringsmatch mot Polen liksom Mikael Appelgren, duktig andremålvakt, och Markus Olsson.

Den här evakueringsmatchen känns på något sätt onödig i ett extremt intensivt tävlingsprogram. Ett bra tillfälle dock att ge inte minst de orutinerade talangerna erfarenhet. Och en chans för HK Malmös blixtinkallade Linus Persson att visa upp sig.

Även om nu resultatet lär ha betydelse för framtida rankningar är matchen en chans för förbundskaptenerna att testa och spelarna att visa upp sig..

Och för niometersspelarna gäller det att visa sig från sin bästa sida.

Förhoppningsvis är Jim Gottfridsson kurant till OS-kvalet och då skall en bort från truppen.

Jim är ytterligare en spelare med IFK Ystad som moderklubb och med Lukas Nilsson och Mattias Andersson från Ystads IF innebär detta fem spelare från lilla Ystad i ett av världens bästa handbollslag.

Det tål att upprepas!

 

Av Magnus Månsson - 25 januari 2016 17:43

Det är mycket handboll nu.

Fascinerande många jämna matcher i EM. Och några kollapser. Även av andra nationer än Sverige. Som nu Spaniens andra halvlek mot Danmark. Kanske något att tänka på när motorsågen plockas fram för det orutinerade svenska laget. Tänk Spanien, en rutinerad guldfavorit, minus sju på en halvlek!

***

Ett mästerskap ger nya favoriter.

Som det härliga skyttestarka Norge. Snart dags mot Makedonien. Dom, norrmännen, kan mer än att åka skidor. Det har förstås handbollstjejerna visar. Världens mest sevärda kvinnliga bollspelslag. Ja, om ni frågar mig.

***

En ny favorit har har jag fått. Den glade ryssen Dmitrj Zjitnikov. Vilken lirare, och alltid med en glad uppsyn i alla lägen, i med- som motvind!

***

Däremot föll polacken, synskadade Karol Bielecki bort från sympatilistan efter att ha satt två straffkast i ansiktshöjd mot den norske målvakten, Lugibekantingen Espen Christensen.

Så gör man inte, åtminstone inte två gånger. Det finns oskrivna regler.

***

Sverige, då? Ingen kan väl klaga så här långt? Återkommer i slutet av veckan.

***

Men. Det skall alltid komma ett men.

Domarna.

Jag är en domarvän, har alltid hävdat att just handboll är den svåraste lagbollsporten att bedöma och att de många videoinspelningarna i slow motion är domarnas värsta fiender – det gäller alla idrotter.

Tv-kommentatorerna Hellgren/Perlskog (jag gillar deras kamratliga snack) har hängt upp sig på att speciellt kantskyttarna är ”nere” innan bollen lämnar handen. Så är det förvisso, det visar tv-bilderna.

Men det finns i min handbollsvärld ett större problem, försvarsarbetet innanför målgårdslinjen. Här silas mygg och sväljes elefanter. I match efter match.

Basketen har tre domare, ishockeyn fyra, en internationell stormatch i fotboll sex.

I handbollen, den svåraste av alla, har två.

Jag har ingen lösning, men en tanke att – vi pratar internationella mästerskapsmatcher – det fanns en extradomare på varje sida, som hade som enda uppgift att granska gränsöverträdelserna.

Som på den gamla tiden, då den ende domaren hade en flaggviftande hjälpreda, vars enda uppgift var att observera just övertramp. Men på den tiden var det väl mest för offensiva övertramp.

Något måste göras.

***

Nu, heja Norge!

 

Av Magnus Månsson - 19 januari 2016 15:58

Hemkommen från ett dygn på sjukhuset.

Som alltid väl omhändertagen av vänliga människor och den kvinna som satte en spruta med Voltaren i ena skinkan har en evig plats i mitt tacksamma hjärta.

Inte ens min värsta ovän önskar jag en njurstensattack.

***

Håller just på att läsa Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte. Osökt hamnar tankarna på det omänskliga lidandet hos människorna som på något sätt var involverade i andra världskriget. Och i alla krig både före och efter. Förstås.

Voltaren, denna välsignade smärtstillare, fanns i alla fall inte.

Jag rekommenderar Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte och även hennes bok om Tjernobyl. Skall även senare läsa några av hennes övriga böcker. Hon är en Nobelpristagare lätt att förstå och ta till sig. Det är en hemsk verklighet hon skildrar med ett lättläst språk.

***

Som en ivrig konsument av främst tidningar har en stor del av tiden efter hemkomsten ägnats åt att ta igen det jag missat i massmedia, där jag inkluderar några hemsidor och ett fåtal bloggar.

Mellan de båda EM-matcherna i handboll i går gick jag in på Sydsvenskans sporthemsida för att se något nytt om just den fascinerande EM-turneringen. Men inget.

Däremot fanns det klockan 20.20 inte mindre än 23 MFF-relaterade artiklar, både nya och gamla.

Alltså TJUGOTRE.

Någon måtta måste det väl finnas i alla överdrifter? Tror de ansvariga att det minskade antalet läsare bara är intresserade av MFF?

***

På fredag kommer det första numret av veckotidningen Skånesport ut. Jag hoppas verkligen att den gör skäl för sitt namn, en tidning för hela Skåne och alla dess idrotter.

***

Åter till handbolls-EM. Har det i någon idrott på internationell nivå spelats så många jämna, dramatiska matcher som i den här turneringen? Jag tror det inte.

Hur skall man då se på uddamålsförlusten mot Tyskland? Allt har två sidor. Jag tror säkert att man i tyske press menade att tyskarnas första halvlek var en kollaps, precis som vi i Sverige menade att inledningen av den andra halvleken var en svensk sådan. Klart är att Sverige just nu saknar den eller de spelare som individuellt kan utmanövrera ett utgrupperat internationellt försvar. Andreas Cederholm vägde i går alldeles för lätt.

Jag har alltid hävdat att i handbollsmatcher med en till två måls marginaler är det tillfälligheter som avgör. Så var det även i går. ”Tillfälligheten” hette denna gång Markus Wolff och han var tysk målvakt. Han gjorde som svenska målvakter ”alltid” gjort, avgjorde matchen med sitt storspel. Kan vi tillskriva Mattias Andersson och hans kolleger många ärofulla vinster måste vi naturligtvis ge samma erkännande till en motståndarmålvakt.

Så ser jag på förlusten och ser fram mot en dramatisk onsdag.

***

Min vakne, kunnige före detta kollega Stefan Eckerström observerade att förra vårens HK Malmöspelare Bozo Andjelic är med i Montenegros EM-lag. Underliga äro vägarna och tankegångarna. I HK Malmö fick Bozo Andjelic sparsamt med speltid, i vissa perioder ingen alls. Nu EM-spelare. Som sagt värderingarna är underliga.

Så kanske får vi i framtiden se HK:s kantspelare Lev Snaer Petrusson i det isländska landslaget. I HK har jag knappt sett honom.

***

Såg just att Ystads IF:s 19-årige världstalang Lukas Nilsson till hösten skall spela för Kiel. Jag förstår den tyska storklubben och att pengarna lockar Lukas.

Men spåren förskräcker lite. I unga år har två andra Ystadsspelare, Oscar Carlén och Jim Gottfridsson, gett sig av till Tyskland och visat att de fysiskt inte varit beredda för den tuffare tillvaron i Bundesliga. Deras proffskarriärer kantades och har kantas av otaliga skador.

Lukas Nilsson verkar dock vara byggt av ett sällsynt gott virke.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 13 januari 2016 10:52

Fiasko!

Det är ett värdeladdat ord.

Och det användes flitigt i en effektsökande mediavärld efter de tre förlusterna för de svenska handbollsherrarna i turneringen i Spanien. Det var ingen måtta på eländet. Glöm dock inte att det var träningslandskamper inför allvaret, EM.

Okej, tre nederlag ser inte bra ut. De skapar naturligtvis oro. Samtidigt kan ett rutinerat ledarpar som det svenska, Ola Lindgren och Staffan Olsson, ha fått de besked, både positiva och negativa, de sökte i dessa tre Spanienmatcher och i de två mot Tjeckien.

Jag såg fyra av dem, missade Spanienmötet, och med positiva ögon fanns det mycket som var bra. Målvakterna behöver vi inte vara oroliga över. På kanterna och i kontringarna finns många alternativ. Mittsexorna, Nielsen och Nilsson, är effektiva och de fick ju faktiskt en hel del bollar att förvalta av de hårt kritiserade niometersspelarna.

Men det är klart, den unga niometersuppställningen är ännu inte riktigt av internationell mästerskapsklass. Jag tycker dock att Jesper Konradsson tog för sig ju mer förtroende han fick. Kan han ta ett steg ytterligare i EM kan det bli riktigt bra. Lukas Nilsson visade mot Polen sin oerhörda talang men också att han inte ännu är mogen att möta ett offensivt försvar som Brasiliens.

Johan Jakobsson hade perioder där han visade att han spelar i ett topplag i Bundesliga. Lite fler och lite längre sådana sekvenser är förstås önskvärda.

Andreas Cederholm med sitt irrationella spel kan oroa de flesta försvar även på denna nivå.

Sen är jag lite förtjust i Philip Stenmalm. Hans förmåga att hitta kantspelarna ger många bra lägen.

Viktor Östlund och Markus Olsson visade i VM förra året att de har kapacitet – i alla fall periodvis – för internationellt landslagsspel.

Ett mästerskapsladdat försvar har jag fullt förtroende för.

Optimistiskt, tja kanske, men erfarenheten säger att i handbollsmatcher med en slutmarginal på ett par mål är det tillfälligheter som fäller avgörandet. Oroande är förstås att Sverige i de fyra matcher jag såg tappade just i slutskedena.

Ett EM i handboll är en tuff historia. Sveriges grupp, Spanien, Tyskland, Slovenien, är extremt svår. Tre alldeles utmärkta matcher kan ge tre förluster och direktfärd hem från Polen. Man kan åka ut utan att kalla det fiasko.

Det här är inget hockey-VM, för seniorer eller juniorer, där det är omöjligt för en, av få, toppnationer att åka ut i ett gruppspel.

Spännande veckor skall det i alla fall bli. Med eller utan Sverige den sista veckan.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se