Min stora beundran för Lödde Vikings, handbollsklubben från Löddeköpinge, stiger.

Förra säsongen hade klubben fem av sex lag med i USM-slutspelets Final 8, flest av alla, och  blev USM:s bästa klubb.

Det var en prestation som förmodligen inte kan upprepas av en förening från en ort av Löddeköpinges storlek. Men Vikings visar nu vilken stabil grund som finns. När en åldersklass har Steg 4 kvar, 18-årspojkarna, har klubben tre lag kvalificerade till finalhelgen. Och i P 18 har man fortfarande ett lag kvar bland de 20 som skall bli 8 kommande helg.

***

Senast var det F 14 som hade sitt Steg 4. Löddetjejerna var överlägsna i sin grupp, hade 41 plus på sina fyra matcher.

Skånskt finalsällskap får man av Bjärredkubben Ankaret. Två ”småklubbar” om man så vill.

***

40 lag av 48 är finalklara.

Den skånska finalrepresentationen ser hittills ut så här:

4 lag: Lugi

3 lag: Lödde

2 lag: Ystads IF

1 lag: Ankaret, OV/Helsingborg, IFK Kristianstad och H 43 Lund,

7 skånska lag i P 18 har möjlighet att utöka den skånska numerären.

***

Vid mitt finalbesök i Uppsala blir det av familjära skäl en prioritering av basket, men om och när det blir tid skall jag försöka se – och tyst applådera – några av Löddes matcher.

Är man från landet – Skurup – klappar idrottshjärtat alltid speciellt för de små uppstickarna.

Den 5—7 maj är det U- och JSM-finaler i basket och handboll.

Allt i Uppsala, 40 basketlag spelar om tio titlar, 48 lag i handboll tävlar om sex guld.

Vilken fest för oss som gillar både basket och handboll. Speciellt för ungdomar.

Jag kommer att vara på plats. Främst av familjära skäl. Men hoppas att det täta spelschemat ger tillfällen att även se några handbollsmatcher.

***

Mycket Skåne är redan finalklart.

I helgen hade båda sporterna Steg 4 i några åldersklasser, det är sista omgången före basketens Final 4 och handbollens Final 8.

I basket hade Eos damer 21 redan fixat sin finalplats, i söndags klarade både Malbas F 15 och F 16 sina finalavancemang.

Det kan bli mer för dessa två gedigna ungdomsföreningar.  Eos har ytterligare två lag i ett semifinalspel, damernas U 19 och U 17, medan Malbas 17-årsgrabbar kan öka Malmönumerären i Uppsala.

Trelleborgsbasketen, som haft en strulig seniorsäsong med A-lagets diskvalifikation, var bara några poäng för sitt P 15-lag att nå finalen.

***

Handbollen är så mycket större på ungdomssida både på riks- och Skåneplanet.

I helgen var det Steg 4 för F 18 och P 14.

I flickklassen tog elitklubben Lugi sig vidare plus Lödde Vikings och H 43, två klubbar som kommande säsong spelar på nivå 4 för sina seniorlag. Det finns underlag för spel högre upp i seriesystemet. Men risken är uppenbar att de bästa spelarna försvinner till högre placerade lag. Sådant är ödet för ”småklubbarna” i den moderna idrottsvärlden. Det bär förstås verkligen emot att kalla H 43 en småklubb.

I P 14 skedde de stora gallringen, 32 lag blev 8. Inte helt oväntat klarade två lag från Lugi och ett från Ystads IF spärren.

Helsingborgsklubben IK Sund hade inte marginalerna med sig, blev trea, kryssade mot gruppettan och förlorade med en boll mot tvåan.

***

Två grupper har Steg 4 kvar, F 14 och P 18. Hur gärna skulle jag inte planera in att se IFK Malmös tjejer och HK Malmös herrjuniorer vid mitt Uppsalabesök.

Storstaden Malmö borde ha finalrepresentation även i handboll.

Det närmar sig, finalspelet i handbollens USM.

I helgen blev 16 lag klara för en Uppsalaresa i början av maj. Det var 16-årsgrupperna som avverkade Steg 4, den kraftiga elimineringen. I flickklassen blev 32 lag åtta, i pojkklassen blev 20 lag åtta. Skillnaden i upplägget beror på att antalet anmälda flicklag är betydligt fler, en nog så intressant iakttagelse.

Fem skånska lag klarade det tuffa kvalet, ett på flicksidan och fyra på pojksidan.

Det var Lödde Vikings som är Skånes representant i F 16. Klubbens seniorlag spelar division 2 (nivå 4). Lagets sju finalkonkurrenter tillhör alla de mera etablerade damklubbarna i landet, Västerås/Irsta, Önnered, Skuru, Skövde, Alingsås, Sävehof och Skånela.

Starkt av Lödde, men inte helt överraskande. Förra året hade Lödde Vikings fem lag av sex med i finalspelet och blev bästa finalförening.

***

Närmast finalspel var Lugi, som blev grupptvåa på sämre målskillnad än Önnered.

Även HK Malmö kom tvåa i sin pool. I min idrottsvärld är det viktigt att ha många lag med långt framme. Skåne ligger bra till. H 65 Höör, Eslövs IK, OV Helsingborg, Kristianstads HK och IFK Malmö hade också alla flicklag med i det fjärde steget. Det tolkar jag som bra stimulerande konkurrens.

***

Bland pojkarna blir det mera etablerat skånskt deltagande i finalfältet. Ystads IF och Lugi, etta och tvåa i samma grupp, och tvåorna OV och IFK Kristianstad blev finalklara. Hälften av  de åtta kommer alltså från Skåne.

Onekligen starkt. Motståndare blir Skånela, Lindesberg, Alingsås och Önnered.

HK Malmö blev grupptrea men var inte riktigt nära avancemang.

Lika lite som andralaget från Ystads IF.

***

Fortsättning följer de närmaste helgerna.

I måndags var jag på basket, Sverige—Estland, 70—71.

Vi var cirka 3 650 personer i Baltiska hallen,

Jag har aldrig tidigare procentuellt sett så många ungdomar och barn under 15 år på något liknande kvällsarrangemang. Malbas, arrangörsföreningen, har även i andra sammanhang lyckats locka många av sina många ungdomar till matcher. Givetvis mycket positivt.

Även i övrigt var medelåldern på åskådarna låg.

Några klargöranden: Jag är medlem i Malbas, har av familjeskäl följt klubben sedan mitten av 1980-talet och har sett, och ser, barn och barnbarn spela på en hög nationell nivå.

Malbas är en alldeles utmärkt förening, som i i stort alla kriterier ligger min idrottsliga filosofi mycket nära.

Jag gillar basket. Och handboll. Och ser inte varför denna ibland lite löjliga antagonism frodas mellan dessa två lagbollsporter. Jag skulle i stället rekommendera ett samarbete för de yngsta. Man har mycket att lära av varandra, fotarbete, sättet att leverera passningar, för att ta några exempel.

Nåväl.

Efter matchen fanns en krönika i den enda Malmötidning som numera bevakar idrotten i stan. Krönikan vibrerade av känslor, det var eufori, show och hjältar och kärlek och att en basketpublik inte liknar någon annan. Ja, jag vet inte allt.

Det fanns jämförelser i stämning mellan serielunken i handboll och innebandy och landskampen, allt för att förhärliga basketen. Skam vore det om inte en landskamp skulle engagera mer än, exempelvis, Malmö FC och Endre i innebandy.

Krönikören drog också fram basketens fördel, inget mittplansspel. När såg vi senast spel på mittfältet i handboll?

Tempot beskrevs också som galet, det vill säga snabbt.

Jag förundrades när jag läste krönikan, men beslöt att inte kommentera den. I går mötte jag dock personer som varit i Baltiskan och även några som bara läst partsinlagan/krönikan.

De hade alla frågan: Vad var det där?

Därav dessa rader.

Visst fanns det spektakulära aktioner, både individuellt och kollektivt, och några snabba kombinationer och moment med hög ljudnivå. Men minst lika många sekvenser med tysta åskådare, som hejaklacksledare på innerplan inte kunde väcka. Och perioder med uselt tempo,

I min värld, vad den nu kan vara värd, var det ingen bra basketmatch. Det rörde sig ju trots all om ett VM-kvalmöte.

Det var spänningen som var behållningen. Nog så viktigt förstås.

***

Jag är som sagt en stor vän av Malbas och unnar föreningen och basketsporten all PR den får. Men när det blir för mycket och onyanserat känns det inte bra.

Har en landskamp av denna dignitet någonsin i Malmö fått så mycket textutrymme före och efter i en och samma tidning?

***

I kväll spelar Lugi och HK Malmö var sin ödesmatch i Handbollsligan. En kort lägesrapport hade varit på sin plats.

Tycker jag i all anspråkslöshet.

Jag såg Europacuphandboll i går, Flensburg mot Ystads IF, 30—23.

Och blev imponerad av – YIF.

Kan man bli det efter ett nederlag på sju bollar?

Ja, jag menar det. De fösta 45 minuterna var strålande av Ystad, man ledde till om med en bra bit i in andra halvlek i en match som fördes i ett tempo som de inhemska elitmatcherna inte är i närheten av. Man skall betänka vilket motstånd man mötte, Flensburg med halva truppen från de danska världsmästarna, två norska VM-spelare, en isländsk landslagsspelare och en VM-målvakt, Benjamin Buric från ett Balkanland, som var en Flensburgs främsta den här kvällen.

Flensburg är inget dussinlag. Och glöm inte att YIF vann över det tyska laget på hemmaplan i höstas.

Här har du bakgrunden till mina lovord.

***

Visst är det positivt för svensk – och kanske inte minst skånsk – handboll att ett lag uppbyggt främst på spelare med skånsk anknytning och med grunden i den lilla stan Ystad (20 000 invånare) med omnejd (Simrishamn) kan prestera på denna nivå. Och likväl satt den bäste av dem alla, Jim Gottfridsson, skadad på läktaren, iklädd Flensburgs dräkt.

***

Man brukar säga att det är svårt för svenska lag, oavsett idrott, att klara sig på två fronter, i Europaspel och i den nationella serien. I en tävling utan slutspel, som i fotboll, kan en formdipp få följder som inte går att reparera. Men som i handboll med slutspel är möjligheterna annorlunda och större. YIF inledde osäkert i Handbollsligan och lär bli trea i grundserien.

Men är min favorit till att åter bli svenska mästare. Tränaren Oscar Carlén har matchat truppen brett även i skapt, internationellt läge. Erfarenheten av det högre tempot i Europa är ytterligare en fördel.

***

När jag berömmer Ystads IF borde jag kanske skriva Ystad. IFK har nämligen stor andel i YIF:s lagbygge.

Bredden i Ystadhandbollen visar sig på många sätt. IFK har före och under säsongen mist ett stort antal bärande spelare. Likväl tycks A-laget hålla sig kvar i Allsvenskan (nivå 2) och farmarlaget i division 2 (nivå) i konkurrens med några B-lag från Handbollsligan.

Det var en intensiv tv-söndag med mycket idrott.

Samtidigt bjöd Malmö på några intressanta evenemang, SM i friidrott, cupmatch i fotboll för Malmö FF och ett oerhört viktigt möte i handboll för HK Malmö mot Önnered.

En inte fullt kurant fot reducerade min rörlighet så det blev tv för hela slanten. Fotboll och handboll kunde man följa direkt. Friidrotten fick nöja sig med resultatföljande på friidrott.se.

Men det finns anledning att återkomma till SM i veckan. Friidrotten på elitsidan har blivit en storstadsidrott.

***

Men först några rader om skidskytte och VM.

Det är en raffinerad idrott som med sina olika distanser och ”bestraffningar” premierar olika egenskaper. Men när allt att klart är det oftast de etablerade namnen som är i topp i merparten av loppen. Det tyder på hög allroundkapacitet fysiskt. Och kanske inte minst psykiskt.

Skidskytte på internationell toppnivå är stor idrott. Och med sin inneboende dramaturgi en av de främsta tv-sporterna. Speciellt om det nu går så bra för Sverige med sina aktiva som alla har en sympatisk framtoning.

Det är förståeligt att tittarsiffrorna är höga.

***

MFS:s 2—0 mot ett svagt och trögt Skövde från Superettan var i sanningens namn ingen större värdemätare. Lovorden i Malmömedia var dock i vanlig ordning många. Visst MFF var spelmässigt överlägset men sett till övertaget var målchanserna få.

Tråkig som jag är väntar jag med vidare kommentarer tills det blir skarpt läge.

Nye tränaren Henrik Rydström har haft en lång smekmånad. Har över huvud taget något av hans beslut ifrågasatts? Eller än mindre kritiserats.

***

HK Malmös förlust, 29—26, var tuff. Laget är i ett prekärt läge.

Det finns många kommentarer i olika media. Så ser informationsvärlden ut.

Många hänger upp sig på bristande kampglöd och för många tekniska fel. Men är det så enkelt?

Jag menar i stället att HK Malmö har Handbollsligans tunnaste trupp. Tränarteamet tycker tydligen detsamma. I går använde man åtta utespelare. Jag har gjort ett antal stickprov i protokollen: HK Malmö är genomgående det lag som använder minst antal spelare per match.

Jag har ingen större kunskap om ”bänkspelarnas” kapacitet, sett över tid. De korta inhopp jag sett har dock visat på talang.

Talangerna i motståndarlagens farmarlag, där bänkspelarna får matchrutin, spelar till största delen i division 1. HK:s farmalag, Malmö HP, är ett lag i de nedre delarna av division 2. Min slutsats är därför att HK Malmö saknar den bredd som behövs i Handbollsligan.

Men efterlyser också lite mer mod hos tränarteamet: Ge talangerna matchtid i de resterande seriematcherna!

Ett ovisst kvalspel lurar bakom dörren med tätt program. Trötta spelare är skadebenägna. Är HK Malmö berett på en långvarig bortovaro på någon av non-stopp-spelarna?

”Med bredden mot toppen.”

Så lät Riksidrottsförbundets devis under åren kring 1970. Mottot anammades av många klubbar, bland annat min, Heleneholms IF. Denna filosofi har präglat mitt idrottsledarliv. Jag menar att för att få en beständig topp behövs det en bred grund.

Därför blir jag glad när jag studerar utfallet efter handbollens Steg 3 i USM ur skånsk synvinkel. Inför Steg 4 nu mars har nämligen inte mindre än 17 klubbar lag kvar. Låt vara att den stora elimineringen sker just i detta det fjärde steget. 170 lag skall bli 48 (åtta i varje åldersklass) inför finalspelet i Uppsala i maj.

Av dessa 170 lag kommer 47 från Skåne. I en svensk idrottsvärld, där det stora tappet sker innan barnen blivit tonåringar, är det en siffra som ger hopp.

I F 18 och P 18 återstår 20 lag, fem respektive sex är skånska.

I F 16 finns 32 lag kvar, åtta skånska.

I P 16 spelar 20 lag, därav sex skånska.

I P F 14 och P 14 finns 40 lag, därav tio respektive tolv från Skåne.

Jag har full förståelse att klubbar, ledare och spelare har målet att avancera till Final-8, men i ett neutralt, långsiktigt perspektiv är siffrorna 17 och 47 viktigare.

Det är bredden som skall ge bredare topp för seniorer. Fast denna är förvisso redan bred i Skåneland.

***

Lugis breda ungdomsverksamhet har haft bra utdelning, har åtta lag kvar, därav två i de båda 14-årsgrupperna.

Delad andraplats har med fem lag har Lödde Vikings och HK Malmö. Lödde hade en strålande fjorårssäsong med fem lag till finalspelet. Hittills har den här säsongen visat att det inte var någon tillfällighet.

HK Malmö har sedan starten 2008 haft som en av sina målsättningar att bygga en gedigen ungdomssektion. Där är man nu. Att från grunden ur de egna leden få fram elitaktiva (oavsett idrott) brukar ta tio till femton år. Där står HK Malmö nu.

IFK Malmö har två flicklag kvar. Det är ända sedan 1970- och 80-talen som Malmö kan visa upp en så pass bra bredd på ungdomssidan. Då dominerade Malmö BI och Dalhem under en period svensk junior- och ungdomshandboll. IFK Malmö hade dessutom något år tidigare ett herrjuniorlag i SM-final. Några säsonger kring 1990 hade IFK Oxie utmärkta ungdomslag varifrån det kom många blivande elitspelare.

Kan vi i Malmö förvänta oss en ny ”storhetstid” på ungdomssidan? IFK Malmö har varit på gång några gånger men av olika anledningar inte lyckats fullfölja. Dags nu med förre elitspelaren Mikael Ekdahl i en ledande utbildningsroll?

Konkurrens är viktigt och i en stad av Malmös storlek och det finns utrymmen för (minst) två klubbar.

***

H 43 Lund har tappat numerärt, fyra lag kvar. Den låga serietillhörigheten (damer nivå 3, herrar 4) för seniorlagen efter konkursen ger utslag. Så är det i alla idrotter. Elitlagen ger status ner i ungdomsleden.

Även Ystads IF har fyra lag kvar, alla på pojksidan. Flicksidan växer i klubben men har ännu inte samma stabilitet som bland pågarna.

Likadant ser det ut i IFK Kristianstad, flickverksamheten på uppgång men har inte samma kontinuitet som på pojksidan, där IFK har lag med i alla pojkklasserna.

I Kristianstad finns det lokalkonkurrens på damsidan i elitlaget HK, vars F 16 lag är kvar i turneringen.

Kristianstadsregionens styrka understryks av att Åhus har såväl ett P 18- som ett F 14-lag att lotsa vidare.

Bjärredklubben Ankaret, där för övrigt den förre H 43-skytten Lars Andersson är klubbchef, är värd både beröm och uppmärksamhet. Klubben har tre lag att sätta vidare förhoppningar på.

Det har också OV/Helsingborg.

Och om man så vill även Eslöv, en handbollsmetropol mitt i Skåne. Det finns långt gångna förhandlingar om ett samgående mellan damföreningen EIK (två lag kvar) och herrföreningen HF (P 14 är kvar).

***

Har jag nu nämnt de flesta av de 17 kan jag väl skriva ner de som har ett lag till att hoppas på och som accentuerar bredden: Sund (Helsingborg), Veberöd, H 65 och IFK Ystad.

***

Men i all positivism: Det finns större orter och regioner med vita handbollsfläckar.

Så är då VM-festen slut. Alla mästerskap i handboll är härliga idrottsupplevelser. Det gäller både damer och herrar.

Visst hade jag med hela mitt hjärta unnat de svenska herrarna och dess ledare en medalj. Men det är trångt i toppen mellan de för närvarande fyra stora, Danmark, Frankrike, Spanien och Sverige. Att finnas i denna kvartett är bara det meriterande. I de senaste tre mästerskapen, EM och VM, har alla finaler och semifinaler spelats mellan dessa fyra nationer.

Frankrike, denna gigant, vann förvisso OS 2021 (den tredjerankade turneringen, enligt mig), men har inte vunnit VM sedan 2017 och EM sedan 2014. Danmark, som vi med rätta hyllar efter sitt tredje raka VM-guld, har vid de tre senaste EM-slutspelen haft en sämre slutplacering än Sverige.

Det här är exempel på denna tuffa konkurrensen i de årliga mästerskapen. Det är klart att marginaler avgör dessa ofta täta möten.

De krönikörer jag läst har generellt hanterat besvikelsen över den uteblivna medaljen bra. Det kan aldrig vara ett misslyckande att komma fyra i ett VM i en stor idrott. För det är handbollen, speciellt i Europa, även om Storbritannien saknas.

***

Egentligen borde man negligera alla missnöjesyttringar på sociala medier, nerskrivna i besvikelse. Samtidigt blir jag irriterad över allt det negativa, viljan att hitta syndabockar, kritisera spelarval och taktik.

I går gjorde Sverige sin särklassigt bästa halvlek, 22—18 mot Spanien. Vilken coach, förutom de i tv-fåtöljen, hade då ändrat det vinnande konceptet?

Min erfarenhet av kanske tusentals handbollsmatcher är att det första anfallet efter pausvilan är extremt viktigt. Som nu fyra svenska bollar upp, eget avkast. Möjlighet till fem plus och fortsatt trygghet. Det blev inte så. Kort efter kom också några marginaler fel ur svensk synvinkel och också skott utanför i bra lägen. Så var det minus i protokollet. En inte helt ovanlig utveckling i handboll. Nu gick det mot Sverige, när det blev EM-guld 2022 var marginalerna i kanske än högre utsträckning Sveriges.

Men försök till vettiga förklaringar hjälper inte, syndabockar skall hittas. Och detta med facit i hand. Och hur mycket facit har man egentligen? Vad vet vi om statusen på vilande spelare och bänkade?

Och min gamla käpphäst: Även en motståndarmålvakt kan vara bra, till och med bättre än de svenska.

***

Några avslutande VM-noteringar:

Domarna i de ”stora” matcherna har överlag varit bra, till och med mycket bra.

Övertrampen, ”nere”, har varit färre än tidigare. Orsak: Kantspelarnas hoppstyrka har ökats  avsevärt, de hinner med sina konststycken under sina långa luftfärder.

Fortfarande kommer alltför många försvarssyndare undan bestraffning (straffkast) för beträdande av egna målgården.

Tv 6 och Viaplay har skött sig ypperligt. Det är mitt intryck. Jag har förstås ransonerat mitt kommentartittande. Martin Frändesjö och Kristjan Andresson har lärt mig mycket handboll. Suzanne Sjögren, Skanörstjejen, har hållit ihop det hela bra.

***

I kväll återstartar Handbollsligan. Nog så intressant,