Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - 5 oktober 2015 15:26

Malmö har gjort en bra säsong på herrsidan i fotboll.

Hoppsan!

Det kan man väl inte mena, när himmelsblå krönikörer/bloggare talar om fiasko och allt vad man nu får det till?

Men lyckligtvis finns det en fotbollsvärld i stan utanför Malmö FF, som varit isolerat i toppen. Avståndet seriemässigt har varit alldeles för stort, glappet mellan MFF och stans andralag har varit två nivåer. Det är genant för en stad av Malmös storlek som dessutom vill kalla sig fotbollsstad.

2016 blir det bättre. Glappet kommer att minska. Malmö får åter efter några år ett lag i division 1 genom Prespa Birlik. Och eftersom Kvarnby, Rosengård och IFK Malmö alla höll sig kvar i tvåan samtidigt som Olympic tog sig upp dit har toppbredden -- om man nu kan kalla det så -- ökats. Det är i bästa fall en början till en allmän standardhöjning.

I och för sig försvann minst två klubbar, LB 07 och Husie (det kan också i ett nedåtkval bli en tredje, Hyllie) från trean men Flagg får sällskap av Kulladal, som gjorde en gedigen avslutning. Att vinna de två svåra sista “måstematcherna” med 5--1 och 6--1 är starkt.

Vad kan man då vänta av 2016?

Med den turbulens på spelarmarknaden det finns i Malmötrakten är det en omöjlig fråga att besvara. Det är ju alldeles för mycket tio ut och tio in.

Prespa, Rosengård och IFK Malmö har varit inne i den ruljans under många säsonger. Kvarnby och Kulladal har haft betydligt stabilare trupper. Nya

spelare har kommit från egna leden.

För Olympic blir det en ny situation. Division 2-spel kräver spelarkontrakt, förvisso en liten minimisumma, men kontrakten innebär också att klubben måste betala utbildningsbidrag dels för nya unga spelare utifrån och dels för de unga som redan tidigare kommit till föreningen från andra klubbar och skriver sitt första kontrakt.

Enligt vad jag förstått kan Kulladal även bli en vinnare genom Olympics division 2-status.

Nåväl. Det blir en intressant höst. Men i stort kanske inte direkt upplyftande för oss äldre idealister som är uppvuxna med kontinuitet och igenkänningsfaktor som tidigare fanns i lag och föreningar. I alla fall på den här nivån.

***

En liten handbollsparentes. För en klubb som bygger långsiktigt är små framgångar stora. Jag tänker på IFK Malmös 16-årslag som kvalificerade sig direkt till steg 3 i USM för flickor genom att bli tvåa i en femlagsgrupp efter suveräna Kävlinge. Men att vinna över H 43 lag 2, Baltichov och Lysekil är ett bevis på att IFK är på rätt väg.

Och en injektion.

Att duktiga Dalhem dessutom får lokal konkurrens på flicksidan är stimulerande.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 29 september 2015 15:25

Tänk att bli ifrågasatt efter varje beslut du gör.
100 gånger inom en timme.
Så ser det ut för en handbollsdomare. Okej, lite medvetet överdrivet. Men en viss sanning finns. Hur ofta är alla parter, spelare, tränare, ledare, överens vid ett domslut? Jag bortser helt från en okunnig, partisk publik även om en del reaktioner är lita väl pinsamma.
Vid gårdagens Elitseriematch mellan HK Malmö och Aranäs (31--21) antecknade jag alla gånger det unga domarparet (28 och 29 år) blåste för frikast eller straffkast. Inte för mål, hörna eller inkast. Jag noterade även “ickeavblåsningar” (det är ju också en form av beslut) där mitt “handbollsöga” bedömde att det kunde ha blivit en signal.
Mitt lilla block fylldes snabbt, 48 noteringar före paus, 53 efter. Domarna hade alltså att under 60 minuter i en stressad situation med spelare specialister på allehanda tjuvtrick att på sekunden avgöra 100 olika händelser.
Jag skall inte kommentera siffrorna men de kan förhoppningsvis få spelare, tränare och ledare att tänka till.
Allt är inte svart och vitt, sett ur egna lagets synvinkel.
I vilket jobb har man 100 beslut att avgöra på en timme?

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 25 september 2015 14:38

I går såg jag elitseriematchen i handboll mellan Ystads IF och HK Malmö, 34--18 i tv.
Det finns mycket att säga men det kan också finnas anledningar att förtiga insatser. Jag föredar detta för HK Malmös skull. Men samtidigt måste jag tillstå att YIF imponerade rakt igenom.
Nåväl.
På Svenska Handbollförbundets hemsida finns mycket statistik att hämta, bland annat kan man ta del av alla målskyttar i alla macher. Det kan man inte längre göra i mina morgontidningar, i alla fall inte kontinuerligt.
Man gör också en spelaranalys, konstrurerat av en av de tidigare handbollsspelarna Jilsén, där man noterar skott/mål, assists, tappade bollar, fixade/orsakade straffar, utvisningar och allt utmynnar sedan i en summring MEP, most effective player. Kan låta nog så intressant.
Men så gick jag nyss in och tittade på utfallet från YIF--HK och noterade att planens suverän av utespelarna Kim Andersson (YIF:s målvakt Anders Persson med en räddningsprocent på över 50 procent, vilket man också få fram ur spelaranalysen, konkurrerade om Matchens lirare) hade sex spelare i det egna laget med högre MEP-poäng. Tre HK-are fanns också före.
En analys med ett sådant resultat ger inget rättvisande resultat och är i det här fallet löjeväckande.
Statistik utan det minsta värde.
Gör om eller lägg ner!

Av Magnus Månsson - 23 september 2015 10:52

Tiderna förändras.

Man får andra värderingar och uppskattar när trender kanske är på väg att ändras i positiv riktning,

Funderingarna kom upp när jag i helgen skrev en pressrelease om Skåneklubbarnas insatser i den första omgången av JSM i handboll. Malmö hade tre lag med, ett dam- och ett herrlag från IFK Malmö och ett damlag från Dalhems IF. Bara det att det fanns lag med i denna manifestation av svensk ungdomshandboll är glädjande och att det till och med var i juniorklasserna är extra positivt. Malmöhandbollen på ungdomssidan har varit rejält på dekis.

Okej, det är en del år sedan, men det fanns en tid då Malmö var Sverigeledande på ungdomssidan. Kring 1970 steg intresset för handboll i Malmö. IFK hade ett herrlag i absoluta toppen, uppbyggt kring lokala förmågor kryddat med landslagsspelare utifrån. Som jag ser det det ideala konceptet att locka storpublik.

Samtidigt hade kommunen byggt idrottshallar ute i stadsdelarna. Det fanns utrymmen att bygga upp en stor ungdomsverksamhet. På Söderkulla gjorde Dalhem det, på Rosengård Malmö BI. Dessa båda föreningar var under en längre period de ledande ungdomsklubbarna i Sverige med SM-guld både i junior- och ungdomsklasserna, inberäknat även damer/flickor. Vi skall inte heller glömma att också IFK och Malmö FF under 1970-talet hade medaljlag i JSM.

Denna fina bredd underifrån gav många bra seniorlag och på 1980-talet hade Malmö fyra klubbar på herrsidan, IFK, MBI, MFF och Dalhem, med lag på de två högsta nivåerna. Dock inte samtidigt, det skall poängteras. 1982 gick MFF upp i Dalhem och under några säsonger spelade alla de tre övriga lagen i division 1, då näst högsta nivå. Bredden var så imponerande att de tre föreningarnas farmarlag spelade i division 2, där Malmö HP också spelade några säsonger liksom IFK Oxie något senare.

IFK spelade en säsong i Elitserien, dit både MBI och Dalhem var marginaler från att komma.

Ja, på damsidan fixade Dalhem det under två säsonger.

Under 1990-talet falnade glöden men antalet lag var uppe på en någorlunda acceptabel nivå för att under 2000-talet bli än mattare. MBI försvann liksom IFK Oxie, som under sin korta tid fostrade många spelare med kapacitet för de två högsta serierna. Dalhem hade till slut inte något herrlag och bara några få pojklag.

Säsongen 2014/14 fullföljde fem herrlag från tre (egentligen två eftersom det finns ett samarbetsavtal mellan Malmö HK och HP) klubbar seriespelet. På damsidan var siffrorna 3/2. Det fanns ett juniorlag för vardera könet. I åldersspannet 16 till och med 10 seriespelade totalt 33 lag, elva för pojkar och 22 för flickor. IFK hade 16 lag (åtta pojk- och lika många flicklag), Dalhem nio (alla flickor), HK fem (tre plus två) och IFK Klagshamn tre (alla på flicksidan).

För ärlighetens skull skall det noteras att det även fanns lag för barn under tio år men det är bara att konstatera att Malmö inte är någon handbollsstad.

Hoppet finns att HK Malmö, som 2007 övertog IFK:s elitserieplats, med sina många vällovliga initiativ för att locka åskådare till herrarnas elitseriematcher skall tända ett intresse hos ungdomarna. Som IFK gjorde åren kring 1970.

Men konkurrensen är hårdare. Det finns fler idrotter att välja mellan och då var inte hockeyn lika attraktivt för de stora åskådarmassorna.

Under nergångsåren missades många generationer, de som i dag skulle vara ledare/tränare och de som funnit att handboll är en fascinerande idrott att titta på och därför uppsökt Baltiskan. Det är i denna motvind Malmöhandbollen lever.

***

Men visst det finns hopp: HK:s vision att bli ett av Sveriges bästa herrlag, IFK:s långsiktiga mål att genom en stor bredd så småningom sikta på avancemang i serierna, Dalhems förhoppningar att de duktiga flicklagen åter skall ge ett bra damlag och Klagshamns ambition att handbollen i den växande regionen med nya hallar skall bli ett attraktivt alternativ för ungdomarna.

***

Hur gick det då för Malmölagen i Steg 1 i JSM?

Dalhems tjejer avancerade som tvåa i sin pool direkt till steg 3.

IFK Malmös båda lag blev utan vinster men höll ihop det bra. Herrarna hade exempelvis endast 16 minusmål på fyra matcher mot erkänt duktiga ungdomsklubbar.

I min värld är det viktigt att klubbarna visar att man satsar på sina ungdomslag och ger dem inspirerande tävlingsuppgifter.

IFK-lagen får en ny möjlighet i steg 2.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 18 september 2015 17:23

Det är ont om domare i handboll.

Och förstås även i andra idrotter. Men vi håller oss till handbollen.

Där är problemen så stora att man -- efter vad jag förstår -- tvingats flytta upp domare till Elitserierna utan att dessa har kapacitet för nivån.

Men nöden har ingen lag.

Ibland blir jag lite frustrerad, när jag tittar på en handbollsmatch. Alla inblandade, tränare, spelare, ledare och åskådare visar alldeles för lite förståelse för domarnas tuffa jobb. Det gestikuleras och skriks och pekas -- oftast av tränarna i motsatt riktning.

Men finns det någon lagbollsport som är svårare att döma och där avblåsningarna är så många? (Amerikansk fotboll kan jag inget om. Där lär det ofta var tätt mellan signalerna.) Om man bortser från kontringarna, hur många anfall är det som fortgår utan någon avblåsning/något regelbrott? Det är inte många. Jag skall vid tillfälle räkna hur många avblåsningar ett domarpar gör per match, hur många ställningstaganden de har att göra. Sen finns det tillfällen, där det inte blir någon signal. Det är också ett beslut.

Ett vanligt harmlöst frikast eller straff, ett frikast eller ett gult kort eller till och med att rött, stürmerfoul eller inte, var det övertramp av anfallaren eller genade försvararen i målområdet, etc, etc ...

Allt skall bedömas omedelbart i ett högt tempo och ibland med fyra, fem, sex spelare inblandade i situationen på en minimal yta. Det är klart att det blir fel. Men i de övervägande fallen rätt.

En fanatisk publik kan man inte göra något åt men den stora handbollsfamiljen borde ha större förståelse för domarnas svåra uppgift. Dessa måste få hjälp, inte bara klander.

Risken är annars att bristen blir än mera akut.

***

Efter ett besök i Baltiskan och mötet HK Malmö--Karlskrona såg jag i en inspelning Aranäs--Ystads IF. Expert var Lugitränaren Tomas Axnér, en märklig dubbelroll. Tomas kommenterade många av domsluten med “hårt dömt” men efter att ha sett händelsen i repris och dessutom i slow motion ändrade han sig ofta till “svårbedömt”.

Tänk på detta Tomas i din andra roll i yrkeslivet, den som handbollstränare!

***

Väl medveten om att man givetvis inte skall dra för stora växlar efter att bara ha sett en enda tävlingsmatch, vågar jag sticka fram hakan och påstå att det den här säsongen inte finns något riktigt dåligt lag i Elitserien. De båda nykomlingarna Karlskrona med sitt kraftiga skytte och unga Aranäs med sitt härliga tempo visade klass. Den här säsongen finns inget Rimbo eller Önnered.

 

 

Av Magnus Månsson - 11 september 2015 15:35

I går var det Upptaktsträff i för de 26 elitserielagen i handboll i Malmö.
Det var en informativ träff för oss som vill veta mer om andra lag än “våra” egna, som i Sydvenskan även utesluter Ystad och Kristianstad.

Det är för övrigt en tendens att i referaten näsan aldrig nämna något om “våra” lags motståndare. Jag menar att det är en brist i informationen.

Man fick i går veta en hel del, som gör det intressantare att följa de två elitserierna. Vi lärde något om 25 av de 26 lagen. Lugis herrtränare Tomas Axnér ballade ut -- det har ni förstås läst om, det blev ju rubriker -- för en sak som man kunnat ändra med ett samtal på några sekunder. Att ha synpunkter är naturligtvis bra, men var sak har sitt forum och ett ohyfsat uppträdande är aldrig acceptabelt. Lugi som dubbel medlem i Svensk Elithandboll borde ha hanterat detta bättre. Det var ingen bra pr för Lugi och Tomas Axnér.

***

Jag hade i alla fall behållning och när nu tv sänder i olika kanaler alla herrmatcher och en del dammatcher kan man göra det med mer initierade ögon.

Man märker att tränarna är mediatränade. De flesta är verbala och att de klyschigt har en tilltro till sitt eget lag är naturligt och inget att göra sig lustig över.

***

Moderator -- så heter det väl -- var Patrik Westberg, kunnig och påläst. Han är min favorit även som referent/kommentator i C Mores fotbollssändningar.

Kunnig i i alla fall detaljer är även TV 4:s Daniel Kristiansson. Men vad han pladdrar på om oväsentligheter och om matcher som spelades för åtskilliga år sedan. Inte tyst en kort sekund. Han är påfrestande.

Daniel Kristiansson refererade i går dammatchen mellan Göteborg och det lag som jag som skattebetalare i Malmö ofrivilligt sponsrar (det vill säga FC Rosengård). Visst hade Rosengård med åtta utländska spelare i startuppställningen ett överlägset spelövertag men det blev 0--0. Jag är uppriktigt överraskad över att lag som Rosengård, där de tre övriga tjejerna dessutom är svenska landslagsspelare, inte vinner alla sina matcher.

Det måsta vara fel någonstans.

***

Åter till handbollen!

Att tippa är ett nöje. Sen får man stå ut med alla gliringar framåt vårkanten.

Herrar: 1) Ystads IF, 2) Guif, 3) Alingsås, 4) IFK Kristianstad, 5) Redbergslid, 6) HK Malmö, 7) Sävehof, 8) Hammarby, 9) Lugi, 10) Drott, 11) Skövde, 12) Ricoh, 13) Karlskrona, 14) Aranäs.

Damer: 1) Skuru, 2) Sävehof, 3) Skövde, 4) H 65, 5) Irsta, 6) Heid, 7) Lugi, 8) Eslöv, 9) Kristianstad, 10) Önnered, 11) Spårvägen, 12) Hellton.

***

Nu bär det snart i väg till Lugi--HK Malmö, där en tvåa till 3,40 är grunden till en trippel med oddset 7,38.

***

Sen måste jag medge -- trots att det inte blev så många vinster på plan -- att det känns tomt utan ett H 43 i någon av de två högsta serierna.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 28 juli 2015 21:13

Det är åter svarta rubriker kring IFK Malmö.

Det är inget ovanligt, det har varit åtskilliga sådan under många år.

Det finns dock ett annat IFK Malmö, värt att hylla.

Krisrubrikerna rör Fotbollsklubben IFK Malmö. Handbollsföreningen IFK Malmö lever ett friskt och expanderande liv.

Jag har ingen aning om detaljerna i fotbollsbråket, känner ingen varken i lagen eller i organisationen. En usel ekonomi på konkursens brant under en lång, lång tid är naturligtvis grundproblemet. Att samtidigt ha en målsättning att snabbt återta en plats i Svensk Elitfotboll är orealistiskt. IFK:s stolta historia med över 60 spelår på de två högsta nivåerna är ett mentalt hinder. Styrelserna, och de har varit många, tror att supportrarna -- som väl allvarligt talat är inte är speciellt många -- kräver att IFK inte skall spela i de lägre serierna. Men har man nu hamnat där man är, är det långsiktighet som gäller. Ekonomin måste stabiliseras, det måste bli kontinuitet i spelarleden, ungdomssektionen måste byggas upp från grunden och ges resurser samtidigt som hela organisationen ses över. Men det viktigaste, det måste finnas en enig styrelse som kan jobba tillsammans under en lång tidsperiod.

Att bygga upp en elitförening från den position IFK-fotbollen nu befinner sig tar minst tio år. Det måste alla inse, allt annat är luftslott.

***

En -- jag betonar en -- av anledningarna till nybildningen och namnändringen till HK Malmö 2007 var att IFK Malmö HF Elit inte ville sammankopplas med fotbollen i IFK, som då också figurerade i pressen på grund av ekonomiska problem. HK fick IFK:s Elitserieplats.

Några sanna IFK-are med Joakim Björkman i spetsen ville dock att namnet IFK skulle finnas kvar i handbollen och ungdomsverksamheten fortsatte. Den är nu stor och förra säsongen fullföljde 23 gula lag sitt seriespel. IFK är Skånes tionde största handbollsförening. Klart störst i Malmö.

Inför det kommande spelåret har IFK anmält 26 lag till Skåneserierna, därav 24 för ungdomar. Fem av dem kommer att deltaga i SM för juniorer och ungdomar för att utvecklas i tuffare miljö och socialt svetsas samman vid resorna.

Någon elitplan har IFK, Handboll ännu inte. Organisationen är inte klar för detta steg. Inom något år hoppas man någorlunda kunna fylla de lite skämmiga luckor som finns inom Malmös seniorhandboll.

Som ett led i att utbilda ungdomarna har man lyckats knyta många tränare med gedigen handbollsbakgrund till verksamheten. Även om Per Larsson (tillfälligt?) tackat för sig är det en bra skara Malmöbekantningar i tränarkadern, Peter ”Skalpen” Samuelsson Rikard Lindgren, Andreas Sant, Robert Andersson, Joakim Björkman och Niclas Beijer. Dessutom finns Lugis före detta elitspelare Göran Löfquist med på listan plus några fler.

Dessutom är en världsmästare, förvisso i kanot, ansvarig för fysträningen för damlaget, Magnus Sköldbeck.

***

Kontrasterna är onekligen stora inom den gula IFK Malmö-familjen. Jag föredrar, som ni förstår, handbollens upplägg för att bli bättre och bra.

***

Det lär finnas en Magnus Månsson i HK Malmös styrelse. På förekomna anledningar vill jag berätta att det inte är jag.

 

Av Magnus Månsson - 1 juli 2015 13:27

I morgon spelar AIK och Elfsborg kval till Europa League i fotboll mot var sitt finländskt lag.

Det är viktiga matcher och en första väg mot de eventuellt stora pengarna.

Men det är mycket troligt att AIK kommer utan dagens mest omskrivne svenske fotbollsspelare målvakten Patrik Carlgren. Lika troligt är det att Elfsborg låter Sebastian Holmén och Arber Zenili vila.

Trion har varit med om deras karriärers häftigaste fotbollsupplevelse, kanske till och med sett över tid, EM-slutspelet för U 21.

För AIK och Elfsborg har det varit en självklarhet att tre av lagets främsta spelare skall representera Sverige och ge svensk fotboll pr värd åtskilliga miljoner. Trots att det gått ut över egna lagets förberedelser inför de betydelsefulla kvalmatcherna.

Och hur gärna hade Malmö FF inte önskat en fräsch Oscar Lewicki (vilket EM han gjort!) i laget mot IFK Norrköping på lördag. Det finns inga måstematcher redan nu, men en MFF-förlust skulle innebära en brant uppförsbacke mot ett försvarat SM-guld.

***

Det är med detta som bakgrund jag inte kan släppa tanken på FC Rosengårds åtgärd att stoppa sin målvakt Zacira Musovic från U 19 EM-slutspelet.

Rosengård är landets resursrikaste damförening men har i sin organisation inte en målvakt som kan ersätta Musovic och den nu skadade Kathrin Längert. (Stoppförbudet kom för övrigt före Längerts skada.)

Målvakten är förvisso alltid en nyckelspelare men med tanke på Rosengårds internationella ambitioner är det märkligt att man inte har ett tredje alternativ som har kapacitet att spela några matcher i Allsvenskan, där Rosengårds målvakt tack vare lagets oftast stora överlägsenhet sällan har mycket att göra.

FC Rosengårds sätt att bygga ett lag har jag inte mycket till övers för.

Läste till och med i Sydsvenskan att krönikören rekommenderade ytterligare ett köp av en utländsk spelare, en afrikanska, som tydligen imponerat i VM. Precis som inte tio tjejer med utländskt pass vore nog.

***

Ibland känns det skönt landslagsspel prioriteras i en allt mer kommersialiserad idrottsvärld.

***

Åter till U 21-EM!

Det har varit några fantastiska veckor med ett svensk lag som visat vad organisation och laganda kan åstadkomma. Ett bra lag skall också ha marginalerna med sig. Och det hade Sverige. Precis som i stort alla lag som vinner ett stort mästerskap. Jag vill på inget sätt nedvärdera det svenska guldet. Det värmde denna kalla sommar.

Men ibland tar euforin över. Jag har sett kommentarer om att EM-guldet kan mäta sig med OS- och VM-medaljer för seniorer.

Men det var ju åldersbegränsat mästerskap med enbart europeiskt motstånd.

Rubrikerna och lovorden liknar de som varje år sköljs över Juniorkronornas insatser i JVM.

Gläds åt underhållningen och framgången!

Det är gott nog.

***

Ibland undrar man varför medaljer i de olika mästerskapen för ungdomar i handboll inte kunde få lite, lite, lite mer massmedial uppmärksamhet. Nästan varje år blir det någon gulblå medalj. Men vem känner till detta?

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se