Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - Måndag 3 april 16:32

Det är bäddat för två majfester i Malmö i handboll, SM-finalerna i Arenan den 27 och dessförinnan slutspelet i USM på sex planer på Stadionområdet den 12—14.

De skånska förhoppningarna är stora, på båda fronterna. I herrfinalen känns IFK Kristianstad som ett säkert kort. Nu kan man ju inte förutse lottningen/valen men jag hade nog undvikit Redbergslid så länge som möjligt. Lugi är en het finalkandidat förstås.

Lugi mot Sävehof känns inte som vågat tips på damsidan.

Just Lugi och Sävehof är de stora – så är det ofta – när 48 lag i sex klasser gör upp om medaljerna i USM. De båda elitföreningarna har fyra lag kvar.

Men lika många har H 43, Lund. I min värld är det imponerande. Ledarna lät sig inte slås ner av konkursen för elitlagen för några år sedan utan har oförtrutet jobbat vidare med sin stora ungdomsverksamhet. H 43 hade flest anmälda lag, tretton, till USM i hela landet.

När B-pojkarnas steg 4 avgjorde i helgen hade H 43 tre lag kvar av de 32. Två av dem kvalade in till Malmö. Det tredje föll bort på sämre målskillnad. Det var med andra ord inte långt från att Lundaklubben haft tre av åtta lag med i finalrundan i klassen, 14—15-åringarna.

Och kom ihåg att klubben även har ett slutspelslag i åldersgruppen över PA, 16—17-åringarna. Denna bredd på pojksidan kan ingen klubb i Sverige konkurrera med.

Det fjärde slutspelslaget från H 43 är FA.

H 43 är alltså också en jämlik förening.

Men hur länge får man behålla sina talangfulla ungdomar? H 43:s båda seniorlag flyttades i och med konkursen ner till nivå 5. Nu skall båda lagen kvala uppåt, damerna mot Lågan från Hörby, herrarna mot Cyrus från Jönköping.

När lagen degraderades, försvann många av juniorerna och de äldre pojkarna till klubbar högre upp i seriesystemet. I sig naturligt. Spel på ”korpnivå” lockar inte. Detta scenario finns kvar vid kvalmisslyckanden.

Därför är det så oerhört viktigt att H 43:s seniorlag avancerar i systemet, om man vill behålla sina talanger. Min erfarenhet säger att ungdomsledare/tränare också inspireras av framgångar på seniorplanet.

Jag hoppas därför för lyckosamma kval för H 43. Det är på sikt viktigare än medaljer på USM. Men varför inte både ock …

De ledare som lagt ner alla sina själar på att få H 43, Lund på rätt köl är värda detta.

Skånsk och svensk handboll behöver ett välmående H 43.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 28 mars 19:42

En sammanslagning i idrottens värld mellan två eller tre klubbar beror oftast på att målsättningarna, förhoppningarna inte infrias.

Samtidigt kan det vara ett bevis på den optimism och framtidstro som alltid genomsyrar idrotten.

Givetvis finns också rena överlevnadsskäl i många av sammanslagningarna.

Resultaten varierar. 1+1 blir ofta 0,75. Även 1+1+1 blir ofta en liknande summa.  Det visar historian. Även i Malmöhandbollen. Team Malmö på herrsidan var ett samarbete mellan Malmö HP och Dalhem i början av 2000-talet, där även Trelleborgsklubben Stavsten var involverat och senare även IFK Malmö. Mitt minne är inte helt klart över den kronologiska ordningen i de olika konstellationerna.

Gårdagsbeskedet om att Dalhem och HK Malmö är alltså inget nytt även om HK är utbytt med HP (men det är väl på sitt sätt samma förening). Förhoppningsvis håller detta äktenskap längre.

HK Malmö Dalhem är ett elitprojekt på damsidan. Det känns välbehövligt. Sedan mitten av 1980-talet har Dalhem i omgångar försökt att åter tag sig upp till högsta serien. Förgäves. Årets facit, med Dalhem på nedre halvan på nivå 4 och med IFK Malmö näst sist i serien under, är den sämsta totala insatsen någonsin (?) i damhandbollens Malmöhistoria.

Jag har på min anspråkslösa blogg föreslagit ett samarbete på damsidan mellan Dalhem och IFK, som de senaste åren båda haft duktiga ungdomslag, som hävdat sig bra även på riksplanet. Där har det funnits en grund för att ta ett steg upp i seriepyramiden. Förmodligen snabbare än med den nu beslutade sammanslagningen.

Efter vad mitt ”långa öra” uppfattat har det diskuterats andra förslag men fallit på att personkemin mellan parterna inte fungerat.

Annars hade ett närmare kontakt mellan HK och IFK legat nära till hands. IFK har ju stor del i att HK Malmö så snabbt etablerat sig i Handbollsligan, då man övertog IFK:s plats.

Å andra sidan var – om jag nu inte minns fel – Lasse Larsson, en av HK Malmös starka män, tränare/ledare under Dalhems två säsonger i högsta serien.

Den nya klubben har en hög och snabb målsättning, högsta serie redan 2022. Så snabbt lär det inte gå. Konkurrensen är tuff.
För en som menar att konkurrens gynnar utvecklingen är det dock oroande att man i en så stor stad som Malmö i framtiden bara kommer att ha två handbollsklubbar, HK och IFK.

I planerna finns ju att även inlemma IFK Klagshamn i HK. Där finns det redan ett samarbete. I några av de allra yngsta pojkgrupperna har man gemensamma lag,

Men lycka till …

  

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 21 mars 18:48

Alla gillar när de små överraskar och vinner över de stora.

Inte alltid förstås. Det egna laget skall naturligtvis inte drabbas av några överraskningar.

I helgen spelades steg 4 i handbollens USM för herrjuniorer och flickor B, 14—15-åringarna. 16 av 48 lag kvalificerade sig därmed till finalspelet i Malmö den 12—14 maj.

Det mest intressanta skedde i FB-spelet. Sju av de åtta herrjuniorlagen har seniorlag som spelar i Handbollsligan, det åttonde, Lindesberg, i Allsvenskan.

På flicksidan var det bara Irsta och Eslövs IK som har lag i högsta damserien, Kärra finns på nivå 3, Gustavsberg, Silwing/Troja, Härnösand, Tumba och Baltichov på nivå 4.

Vilken inspiration för dessa klubbar att bevisa att deras ungdomsverksamhet kan mäta sig med elitklubbarnas!

Det visar också på vikten att värna om en stor klubbredd. Ju fler föreningar desto fler ungdomar får möjlighet att spela i detta fall handboll. Det är i min idrottsvärld –  oavsett sport – det viktigaste med ungdomsverksamheten.

Eslövs IK var alltså den enda skånska klubb som klarade det tuffa steg 4, där 41 lag skulle reduceras till 8. För Eslövsklubben, som haft det tungt på seniorsidan de senaste åren, var avancemanget säkert en injektion för framtiden, eller boost för att tala en ”modern svenska”. Åtta Skånelag försvann. Givetvis till stor besvikelse för de inblandade. Men i ett vidare skånskt perspektiv är det på sikt mer betydelsefullt att Skåne hade nio lag med så här långt och det från början fanns 21 lag från 16 föreningar. Det är denna bredd som skall generera en fortsatt skånsk storhetstid inom damhandbollen.

Lugi åkte ut med minsta möjliga marginal, uddamålsförlust mot Härnösand. Får man vara cynisk även ur ett skånskt perspektiv menar jag att svensk handboll gynnas av Härnösands finalplats. För Ångermanlands handboll är detta en stor framgång, som ger pr i regionen.

Lugi visar säsong efter säsong att klubben är en av de främsta rakt igenom även på ungdomssidan. En ytterligare finalplats ger inte samma pr-effekt som Härnösands.

***

Juniorsidan ser annorlunda ut. Det är naturligt. Oftast har elitklubbarna på sikt byggt upp bra ungdomsavdelningar med kontinuitet. Och det är förståeligt att de främsta talangerna i denna ålder söker sig (eller lockas) dit för att försöka ta det sista steget i sin utveckling.

Den här säsongen hade elva av de 14 fjorton lagen från Handbollsligan sina lag i med i minst steg 4. Endast IFK Ystad, Ricoh och Karlskrona var utan representation så här långt.

I Skåne finns nästan varje säsong IFK Kristianstad, Lugi och Ystads IF lag med när det drar ihop sig juniorklassen. Så även i år.

Även i fotboll, basket, innebandy och ishockey är det storklubbarna som dominerar slutspelen i de äldre klasserna i sina ungdomsmästerskap.

Men jag har en känsla av att de andra lagbollsporterna inte kan matcha handbollens klubbredd när man kommer lite längre ner i de klasser man tävlar på riksnivå.

Detta är handbollens styrka. Den måste man värna om.

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 14 mars 10:48

Mer och mer sällan läser jag matchreferat.

De ger mig inte vad jag förväntar mig. Allt koncentreras till hemmalaget. Oftast inget om bortalaget, inte ens ett endaste namn. Jag pratar om Malmötidningarna.

***

Som nu när Malmö FF i lördags mötte en kommande motståndare i Allsvenskan, Jönköpings Södra. Allt, bara allt, handlade om MFF:s tydligen mediokra insats. Om alla de frånvarande hemmaspelarna och Anders Christiansens lovande återkomst.

Fanns det verkligen inget nytt intressant att berätta om J-Södra? Vem skall ersätta Pawel Cibici? Något annat nytt om Smålandslaget? Fanns det inte något som stack ut? Något måste ju ha varit bra eftersom man pressade MFF under i stort 90 minuter.

Men inte …

***

Jag vill poängtera, allra först: Det HK Malmö sargade lag presterat i sina fyra senaste matcher har varit minst sagt överraskade. Kloka spelare, taktisk tränare, lågt tempo, tålamod, allt detta är förklaringar till de åtta poängen. Men också – handen på hjärtat, trots allt – förvånansvärt svagt motstånd.

I analyserna, eller vad man nu skall kalla det, nämndes inte med ett ord att Guif-matchen var den tempofattigaste elitmatch som på mannaminne spelats i Baltiskan.

Niklas Kraft, målvakten, fick berättigat beröm efter sin insats vid 4-målsvinsten mot Ricoh med en räddningsprocent på närmare 50. Jag har inte hittat ett ord om att de alternerande Ricoh-målvakterna totalt svarade för en (!) räddning, 6 procent. Det måste vara ett alla tiders bottenrekord för högsta herrserien.

I handboll är det små marginaler som avgör, vinst med ett eller två mål kan lika gärna vara det motsatta. När HK vann med uddamålet mot Lugi missade Lundalaget alla sina tre straffar och hade fyra ramträffar mot HK:s två. Marginalerna var mot Lugi – inte ett ord någonstans. Därmed inte sagt ett HK:s vinst var oförtjänt.

Efter den klara söndagsvinsten mot Karlskrona upprepades det ”alla” skrivit den senaste tiden, de många frånvarande i HK och veteranernas förmåga att styra matchförloppet till en ny seger. Inte en stavelse om att Karlskrona, tunt från början och sedan med många skador på niometer, som till denna match dessutom fick undvara Lars Möller Madsen, storskytten.

***

Jag vill än en gång poängtera—det finns ömma tår överallt -- att jag inte på något sätt vill undervärdera HK:s insatser. Laget har gjort det väldigt bra. Samtidigt finns det förklaringar, som jag som läsare hade velat veta. Om jag nu inte sett alla fyra matcherna och sett vad som hände.

Matchreferaten saknar alldeles för ofta väsentligheter. Därför läser jag sällan dem.

Av Magnus Månsson - Onsdag 8 mars 16:46

Svensk handboll skall vara stolt över USM.

I dessa tider, då utslagning och tidig specialisering inom idrotten tar allt mer plats i debatten, kan handbollens spelform i USM vara ett föredöme. Det har gjort att även de mindre klubbarna känner sig välkomna och vet att deras ungdomar får sex utvecklande matcher. Ja, om det nu inte blir några sena avhopp, då det kan bli något färre.

Upplägget lockar. Det har blivit lite av prestige att kunna ställa upp med ett lag i USM. När tävlingen startade i höstas deltog 526 lag i de sex grupperna. Jag medger att jag inte orkat räkna ut hur många föreningar som är representerade i denna siffra, men det rör sig om en bra bit över 100. När nu USM under de närmaste veckorna går in i steg 4 finns 173 lag kvar. De kommer från 75 klubbar.

Det tyder på att handbollen har den klubbredd som alla idrotter eftersträvar.

***

Att på Kvinnodagen, den 8 mars, också kunna konstatera att det var fler startande flicklag än pojklag i USM är fakta, som stärker handbollen image. 289 flicklag mot 237 pojklag är för många kanske överraskande siffror. I rättvisans namn bör man kanske notera att konkurrensen för de bollbegåvade flickorna från andra sporter är mindre än den för pojkar. Ishockeyn är inget allvarligare alternativ och fotbollen kan inte på långt när matcha handbollens jämställhetssiffror.

***

Skåne, då?

En femtedel av de startande lagen kom från Skåne, 105. Antalet deltagande klubbar var 27. Könsfördelningen var jämn, 53—52 i pojkarnas favör.

När nu turneringen går in i sitt slutskede finns 39 lag kvar. Det mest imponerande är att de representerar 16 olika klubbar.

Jag är hyggligt insatt i friidrott och dess problem. I ett stafett-SM i motsvarande åldrar kan Skåne i bästa fall ställa upp med tio lag från, också i bästa fall, tre föreningar. Och då pratar vi om fyrmannalag.

Det är olika världar.

Elitklubbarna dominerar numerärt. Om man nu efter konkursen kan inlemma H 43 Lund i denna kategori.

Men att Kävlinge HK har tre lag kvar är värt ett extra omnämnande. Kävlinge är ett stabilt fäste i distriktet. Det behövs när andra orter av ungefär samma storlek sviktar. Skurup har exempelvis tappat rejält till innebandyn.

Trots det övervägande positiva tongångarna inom Skåne finns det hallar med handbollsmått som inte utnyttjas för just ungdomshandboll.

Av mycket positivt om spelformen för USM finns också det faktum att klubbar med sina seniorlag långt ner i seriepyramiden – några till och med utan seniorverksamhet -- kan avancera långt i USM med sina lag. Jag tror att det är en injektion för hela verksamheten i IFK Malmö, Ankaret, Dalhem, Ljunghusen, Lödde, Åhus och Staffanstorp att de har ungdomslag som finns bland de cirka 30 främsta i Sverige.

 

 

Av Magnus Månsson - Lördag 4 mars 15:33

Tomas Axnér, handbollstränare i Lugi, är missnöjd med att endast 1 170 åskådare fanns på plats när hans lag i går komfortabelt slog Hammarby med 29—23 i Handbollsligan.

Det har den gode Tomas all rätt att vara. Men sen slår han, liksom många andra, åt fel håll, mot de egna medlemmarna och de många ungdomarna i klubben.

Men hur ser en handbollsvecka ut för Lugis ungdomsspelare? Träning två till kanske fyra gånger och oftast en match under helgen. Vid de flesta tillfällena är en förälder chaufför – och många familjer har mer än ett idrottande barn. Finns det då eventuellt en aktivitetsfri kväll, speciellt en fredag, är valet i min värld enkelt: Det får bli en handbollsfri kväll med lite fredagsmys med hela familjen.

Och handen på hjärtat: Hur attraktivt är säsongens upplaga av Hammarby?

Dessutom har handbollen sålt ut alla sina matcher till tv och i och med att de nu sänds i C More är kvaliteten på sändning och i många fall även på kommentatorerna högre än tidigare. Ytterligare en konkurrensfaktor.

Rent allmänt är Handbollsligans matcher inte lockande. Publiksnittet är beskedliga 1 522 personer. Då skall man ta i betraktande att IFK Kristianstad snittar på 4 812 och att Sävehof invigt en ny hall och att Ystads Arena höjt sin kapacitet.

Lägg till att det finns några matcher med fri entré och därmed avsevärt högre åskådarantal.

Problemet finns inte hos Lugimedlemmarnas bristande intresse en fredagskväll med motstånd av ett av seriens sämsta lag.

Av Magnus Månsson - Torsdag 9 feb 12:40

Skånes handboll mår bra.

Det syns i de båda högsta serierna, med både bredd och topp såväl på dam- som herrsidan. Fem lag i herrarnas serie och fyra på damsidan.

Men för att må riktigt bra, måste det finnas många, välskötta klubbar med en bred ungdomsverksamhet. Det finns också i Skåne.

I USM för 14/15-, 16/17- och 18/19 åringar finns 39 skånska lag kvar, när tävlingen går in i steg 4, som följs av finalspelet i Malmö den 12—14 maj. Men än mer imponerande än siffran 39 är att de 39 lagen representerar inte mindre än 16 olika klubbar. Det menar jag är bredd. Låt vara att det totalt återstår 173 lag, som skall bli 48 till slutspelet på Stadionområdet.

Elitklubbarna Lugi (6 lag kvar), Ystads IF (4) och IFK Kristianstad, numera duktiga även på flicksidan sedan Näsby IF:s nu ingår i IFK-gemenskapen, (5) och division 3-föreningen H 43 Lund (7) dominerar förvisso.

Men att tre lag från Kävlinge HK finns kvar är värd all beundran. Klubben har under lång tid varit en pålitlig leverantör av duktiga spelare och också framgångsrika tränare.

Lödde Vikings, Staffanstorp och Ljunghusen är klubbar, som man utanför den inre handbollskretsen inte känner till, men de har lag, som kan hävda sig bland de cirka 30 främsta i landet. Sett över tid har de här klubbarna fler åldersgrupper på denna nivå. Det finns kontinuitet.

Åhus och Ankaret av ”småklubbarna” är mera etablerade i dessa sammanhang. Liksom elitklubbarna på damsidan H 65, Eslövs IK och på senare år även HK Kristianstad.

OV Helsingborg har alltid bredd i sin ungdomsverksamhet.

Så har vi då Malmö. Elva lag deltog från början – det var nog på 1980-talet, ungdomshandbollens storhetstid i Malmö som det fanns så många Malmölag med från start – tre är kvar, HK Malmös herrjuniorer och så vardera ett flicklag från Dalhem och IFK Malmö. Så har det sett ut några säsonger bland flickorna. Det borde nu finnas underlag att till ett hyggligt damlag. Likväl ligger Dalhem på den nedre halvan i en serie på nivå 4, IFK har samma position på nivå 5.

Vad – eller vem – hindrar ett samarbete?  I bakgrunden finns också IFK Klagshamn med bra flicklag.

För en tid sedan berörde jag H 43:s och Lugis politik på att satsa brett i stället för att toppa i de yngre årgångarna i USM. I FA har Lugi två lag kvar, H 43 två i PA och tre i PB.

Jag upprepar gärna: Det är i min idrottsvärld föredömligt.

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 2 feb 13:15

Med sex barnbarn, fem av dem aktiva i olika idrotter på olika nivåer, får man en hygglig inblick i ungdomsidrottens värld.

Går man så lite mer på djupet och studerar resultatlistor och serietabeller, i den mån de nu finns, hittar man oerhört stora skillnader i hur klubbarna anammar de intentioner som förbund och idrottsforskningen vill genomföra.

Berörde ämnet i ett blogginlägg för en tid sedan.

I Lundaspelen i basket i åldersgruppen U 12, det vill säga en klass för 11-åringar, möttes kontrasterna. En av Skånes främsta klubbar har en stor trupp i den åldern som räckte till tre lag. Två andra duktiga Skåneklubbar hade vardera två lag med i turneringen. Dessa två föreningar fördelade sina spelare på två jämna lag. Den andra klubben toppade ett lag, som i gruppspelet vann alla sina matcher i utklassningsstil. Medan de två andra lagen i sin tur förlorade rejält i de flesta av sina matcher. Var finns den idrottsliga utvecklingen i att vinna överlägset vid de flesta tillfällena? Och hur skoj är det att alltid förlora? Speciellt när det inom de egna ramarna går att undvika.

Att till varje pris vinna en 11-årsturnering med följd av en tidig utsortering är just det förbunden vill förhindra.

Alla klubbar har inte denna inställning.

***

 Därför är det så skönt att hitta en kontrast i de stora Lundaklubbarna i handboll, H 43 och Lugi. Till SM i 18/19-, 16/17- och 14/15-årsklasserna har man inte toppat sina lag i de två yngsta grupperna. Totalt i de sex klasserna hade H 43 13 lag, Lugi 12 till start.

I de två yngsta pojkklasserna startade Lugi med sammanlagt sex lag, endast ett återstår inför steg 4. Men jag är övertygad om att om man nöjt sig med ett toppat lag hade detta i de båda klasserna varit heta aspiranter till att bli bland de åtta lag som i maj i Malmö skall spela om SM-medaljerna.

H 43 har i samma två åldersklasser samtliga fem startande lag med inför steg 4, två av 32 i PA-gruppen och tre av 32 i PB-klassen. Imponerande!

H 43 har också prioriterat bort eventuellt finalspel för två lag och i stället låtit så många som möjligt delta länge i en utvecklande SM-spel.

I min värld skall ungdomsidrott bedrivas som H 43 och Lugi gör i USM för sina tonåringar.

Inte som basketklubben för att vinna en 11-årsklass i Lundaspelen.

***

I kommande helg spelas steg 3 för flickor A (16/17-åringarna). Återkommer då med en skånsk sammanfattning inför steg 4.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se