Jag har full respekt för dem som tycker att 3 999 kronor är för mycket att betala för att via datorn följa handbollens högsta liga för såväl damer som herrar.

Liksom jag förstår dem som anser att 7 595 kronor är för mycket för en helårsprenumeration på en morgontidning, säg Sydsvenskan.

Men plocka isär och granska vad man får för pengarna. För 21 kronor per dag får du tidigt på morgonen direkt i din brevlåda en tidning med varierat innehåll. Och då menar jag också kvalitetsmässigt.

Vad får man för 21 kronor i dag? Portot är exempelvis 18 för ett vanligt brev.

Jag har ingen aning om hur lång tid en genomsnittläsare ägnar åt sin morgontidning. Själv uppskattar jagmin konsumtion till 90 minuter på dag.

Det är onekligen mycket information för 21 kronor, hemburen 360 dagar per år. Och detta, i mitt bostadsområde, utan några längre förseningar de tio senaste åren.

Jag skulle aldrig kunna vara utan min morgontidning. Även om det ofta finns anledning till irritation.

Som de senaste dagarna: Resultatredovisningen från VM inomhus i friidrott har varit minst sagt usel.

Men man kan kanske inte begära mer för 21 kronor?

***

Över till handbollen! I dessa för sporten ekonomiska svårighetstider har handbollens massmediala exponering blivit en debattfråga. Ingen av de etablerade tv-kanalerna fann det lönsamt att sända. Svensk Elithandboll och bolaget Infront har under innevarande säsong ett kontrakt som gäller högsta ligan för damer och herrar, grundserier och slutspel.

Det innebär 314 matcher plus som mest ytterligare 70 i slutspel, alltså totalt 384 matcher. Jag vet inte om kvalmatcherna kommer att sändas, då tillkommer ytterligare ett tiotal matcher.

Ingen orkar naturligtvis se alla matcher. Jag har ett abonnemang á 3 999 kronor. Har för skojs skull noterat hur många matcher jag sett, mer eller mindre. Till dags dato är det 54 (nördigt, jag vet!).  Det blir 74 kronor per match. Nu när det spetsar till sig med slutspel kan det bli kanske totalt 70. Det innebär strax under 60 kronor per match.

Rimligt tycker jag. Till och med billigt.

Att ha ett specialintresse kostar.

*** 

Kvaliteten på produktionen är sämre än de större bolagens. Ett problem är att jag inte lärt mig hur man castar från dator till min tv-apparat. I gengäld har jag en stor stationär dator.

Kommentatorerna är av mycket varierande kvalitet. De går att stänga av. Går du på match är det ju ingen som kommenterar. Möjligen en enögd hemmapublik.

Förr i tiden tog man bilen och åkte till Lund och Ystad och ibland till och med till Kristianstad, men vid min ålder sätter man sig inte gärna i en bil en ruggig, regnig höst- eller vinterkväll.

Något besök i besök i Baltiskan blir det förstås. Men det är ju inte alltid HK Malmö spelar kvällens intressantaste match. Och så har man vant sig med bekvämligheten.

Med ålderns rätt?

***

Tidningar och handboll är billigt!

Det är ekonomiska kriser här och var i den svenska handbollen.

Ystads IF har fått rätsida på sin genom en generös donator, Lugi har fått hjälp av en donation och även av kommunen. IFK Ystad lär vara riktigt illa ute.

HK Malmös problem uppmärksammades i veckan. Klubben har inte resurser att behålla en av sina främsta – kanske den bäste – Magnus Persson. Dessutom tvingas HK att sänka komforten vid kortare bortaresor, privatbil i stället för buss.

IFK Kristianstad har krympt sin stora kostym, såväl administrativt som på spelarsidan.

Detta har skett i Skåne. Av vad som kommit fram. Det kan komma fram fler lik i lasten.

***

Orsaken? Eller kanske bättre: Orsakerna?

Min gissning: För höga spelarkostnader i förhållande till intresset.

Ett publiksnitt på 1 308 på herrsidan och 482 för damerna i de högsta ligorna är de dagsaktuella siffrorna. Exponeringen i tv har blivit klart sämre och efter vad jag lärt mig kan just tv-sändningar locka några extra annonsörer. Är det även lågkonjunktur och Inflation då är sponsorintäkterna svårfångade.

Det klagas också på att tidningsvärlden visar klent intresse för handbollen. I Ystad och Kristianstad kan klubbarna inte klaga. Knappast inte heller i Höör (H  65) med Skånskan.

I Malmö och Lund svajar det rejält, ibland bra men, alltför ofta, direkt uselt. Jag kan tänka mig att de ansvariga på redaktionen pekar och hänvisar till de låga åskådarsiffrorna, HK Malmö 1 042 och Lugi 1 143 (herrar) och 743 (damer). Jag tror dock inte att läsarintresset är avhängigt antalet besökare på arenorna.

Och denna aspekt finns inte med tanke på det utrymme fotbollens damlag i FC Rosengård och Malmö FF får. Det är lag som inte heller orsakar rusning till sina matcher.

***

Hur skyldigt är handbollen självt för att den på många håll hamnat i mediakuggan? Nöjer sig klubbarna med att berätta om sina nyheter på sina egna hemsidor, ger bara information till ”familjen”?

Det svenska förbundet har från min horisont skött Svenska cupen dåligt. Resultatredovisningen har från början varit i stort obefintlig. I min värld borde ansvaret ligga på huvudarrangören, det vill säga förbundets tävlingskommitté med hjälp av sina kommunikatörer. Fungerar det inte måste man ta tag i det och hitta nya infallsvinklar.

I helgen avgjordes damernas Final four, en nyhet som skulle ge vida uppmärksamhet och propaganda.

SVT nappade och sände de fyra matcherna. Inte ens bolagets text-tv orkade sedan meddela resultaten.

Finalen, som Sävehof vann över H 65, spelades i Alingsås och sågs av 1 080 på plats. Göteborgsposten hade ett referat och lokaltidningarna Skånskan och Kristianstadsbladet (HK Kristianstad kom fyra). Men i övrigt inget. Inte ens någon resultatredovisning. Festen och PR:n uteblev

***

i pessimistiska stunder kan jag som handbollsvän undra: Är den inhemska handbollen utanför landslagen inte intressant? De gånger jag besöker Baltiskan konstaterar jag dessutom att publikens medelålder är hög.

Samtidigt är ungdomshandbollen både bred och stark i Skåne. För ungdomarna är sporten inte ointressant. Och det är självfallet väsentligt.

***

Hemsidorna Skånesport.se, Handbollskanalen.se följer handbollen med många bra artiklar och nyheter. Det finns fler, bland annat en Stockholmsfixerad av Robert Zetterquist.

Så visst exponeras handbollen för den som har tid att söka.

***

Handbollsligans publiksnitt är i dagsläget bättre, om än marginellt, än säsongen 2022/2023, 1 309 mot 1 281. Det är faktiskt bara Kristianstad, Hallby och Aranäs som tappat av de klubbar som varit med båda åren.

Nykomlingen Karlskrona har varit en injektion med ett snitt på 1 630, näst bäst efter Kristianstads 3 122. Men när så den andra nykomlingen Amo snittar på 564 blir den totala effekten minimal.

Men man har inte tagit igen siffrorna före de två pandemisäsongerna. Snittet var då 1 320.

***

Bäst publik på damsidan har Sävehof, 769, följt av Lugi, trots det prekära läget 743.

Anmärkningsvärt är att ett av Sveriges bästa lag, Skuru IK, ligger sist i publikligan med 298 åskådare. I Nacka kommun bor 111 000 personer.

Helt tillförlitliga är inte siffrorna. Några matcher med sponsrade entréavgifter har höjt antalet besök.

***

Men handbollens situation i Sverige är onekligen komplex.

Det är mycket nu, vinteridrotterna närmar sig slutspelen, svenska cupen i fotboll har inletts.

Allt detta i tv, och mycket därtill.

Har man dessutom även andra intressen och måsten, då gäller det att prioritera och välja bort. Därför såg jag inte Malmö FF:s cupmatch mot IFK Luleå, ett lag från nivå 4 i seriesystemet. Läste mig till att MFF lät fyra, fem av sina yngre före detta akademispelare få matchtid och att de klarade det alldeles utmärkt. Jag betvivlar det inte för en enda sekund. Men vilka slutsatser kan man dra efter en 8—0-vinst mot ett undermåligt motstånd? Spelare från Sveriges bästa akademi – det har MFF papper på – skall i min värld givetvis vara överlägsna motståndare från en norrländsk division 2-klubb. Jag vill nog vänta med mina omdömen till lite mera skarpa lägen. Om jag får tillfälle till det.

***

I både skrift och tal framför de ansvariga i Sydsvenskan ofta att tidningen numera inte har samma personella resurser som tidigare. Jag har ingen aning om hur många heltidsanställda personer Sporten disponerar. Men bristen gjorde sig verkligen inte påmind i går. Tre personer bevakade cupmötet i Luleå. Jag förmodar via tv. Men ändå. Numera uppger man inte om man är på plats eller ej.

. ***

Skånederbyt i ishockey mellan Malmö och Rögle, 2—3, bevakades av två representanter från Malmötidningen. Det är tydligt var Sydsvenskan lägger sina sportresurser, Malmöfotboll, damer och herrar, och ishockey. Jag är inte säker på att den breda sportintresserade läsekretsen gör samma prioriteringar. Men överbevisa mig gärna.

***

Jag såg stora delar av matchen. Och visst finns det en inbyggd dramatik i ett jämnt hockeymöte. Pucken tar ibland oväntade vägar och det jublas över mål, som ”ingen” ser.

Derbyt marknadsfördes som ett ångestmöte, förlorande laget riskerade att få kvala för att behålla sin SHL-status. Så uppfattade jag det och så var det väl också. Men döm om min förvåning när en rubriksättare på en site noterade: Där röks Malmös slutspelschans.

Så var det – också.  Men visst känns det lite underlig att tionde lag efter 52 omgångar fortfarande har möjlighet att bli svenska mästare.

Tydligare kan inte grundseriens roll som transportsträcka beskrivas.

Men publiken lär gilla det. Varför gnälla?

Handbollen kan bara avundas ishockeyn. I detta fall.

***

Sydsvenskan – och jag  via tv -- bevakade även Skånederbyt i handboll, Kristianstad—HK Malmö, 29—23, jämnare än så var det länge,  och en viktig seger för ett svajigt Kristianstad, som i och med de två poängen lär ha säkrat ett slutspel. HK kan få det kämpigt. Av sina fem resterande matcher spelas tre borta och hittills har HK bara vunnit två möten utanför Baltiskan, mot Karlskrona och Amo i höstas.

Det sorgliga i rapporten från Kristianstad var den om Malmöklubbens ansträngda ekonomi.

Lugi och Ystads IF har räddats från röda siffror och kommun och privata donatorer, kronofogden jagar IFK Ystad. Dystra påminnelser och långt från det mål elithandbollen hade för cirka tio år sedan att Handbollsligan under inledningen av 2020-talet skulle vara helprofessionell.

***

Vi avslutar positivt och gratulerar herrarna i Lågan till en plats i Allsvenskan, nivå 2, och H 43 Lunds herrlag till avancemanget till division 1. Och gläds speciellt med Mats A Andersson, numera kallad Mr H 43.

25 skånska föreningar kom till start med 99 lag till säsongens upplaga av USM i handboll för åldersklasserna 18, 16 och 14.

När steg 4 skall avgöras i mars har 20 klubbar 43 lag kvar. Nu sker den stora gallringen förstås i just i steg 4, där det skall återstå åtta lag per klass till finalspelet i Uppsala sista helgen i april.

Det som imponerar mest är antalet klubbar. Ett lag, förvisso med två årgångar, kräver kanske i snitt 12 spelare och tittar man sig runt om i Skåne är det få sporter som kan uppvisa en sådan ungdomsbredd som handbollen. Och då räknar jag även in de individuella idrotterna. Fotbollen, förstås. Men sen?

Och glöm inte att i handbollen, liksom basketen och innebandyn, är antalet lag ungefär lika mellan pojkar och flickor.

Gymnastiken med sina många trupper kan kanske utmana men inte när man kommer upp i åldersklasserna.

***

Det finns naturligtvis utvecklingspotential inom handbollen. Som jag tidigare noterat är den väldigt stark i vissa regioner, svagare i andra och obefintlig i en tredje.

Utan att djupanalysera kan man se en liten, men dock, tendens att i de tunna handbollsområdena har innebandyn funnit en bra grund att växa på. Innebandyn relativt ny på arenan, det svenska förbundet invalt i Riksidrottsförbundet så sent som 1985, utgör en tuff konkurrens om ungdomssjälarna för handbollen. Den har handbollen hanterat bra.

För sett i ett vidare perspektiv och över tid har man inte minskat i antal lag.

***

Den bredaste ungdomsklubben är Lugi som har sju lag kvar i Steg 4. Näst flest har Ystads IF med sex. YIF:s flickavdelning är på väg att växa sig lika stark som pojkarnas.

På delad tredjeplats finns OV/Helsingborg och Lödde Vikings med fyra. Min beundran för Lödde är stor. Säsong efter säsong har man lag långt framme i USM. Så sent som 2022 blev Lödde till och med bästa finalkubb i USM. Det är förmodligen omöjligt att upprepa denna strålande prestation men så här långt är fyra lag gott nock.

Femma i denna interna, helt inofficiella, Skånetabell är IFK Malmö med tre kvarvarande lag. IFK lever numera sitt handbollsliv i stort helt i skymundan men har en välskött, bred ungdomsavdelning. Herrarnas A-lag, tränat av Magnus Nilsson, Oxiegrabben som en gång, 1999, blev svensk mästare i Drott och sen spelade i Lugi för att 2003 vara med om att föra IFK Malmö till  högsta serien, ligger för närvarande på kvalplats till division 2, plattform 4.

IFK har, liksom Malmökollegan HK, svårt att få en stabil kontinuitet rakt genom  ungdomsleden på USM-nivå. Av vad jag förstått finns denna målsättning i båda föreningarna.

HK har båda sina 18-årslag kvar bland de 20 som skall spela i Steg 4. Nog så bra för en elitförening.

2 lag i övrigt: H 43 Lund, Ankaret (Bjärred), IFK Kristianstad, IFK Ystad.

1 lag: H 65 Höör, Eslövs IK, HK Kristianstad, Staffanstorp, Åhus, Vinslöv, Sund (Helsingborg), Eslövs HF, Kävlinge, Dalby.

En stor bukett av stort och smått, en bild av ett välmående Handbollsskåne.

Läste att Johan Flinck, handbolsskribenten på Aftonbladet, rankat landets 20 främsta tonåringar på herrsidan.

En sån här listan är naturligtvis subjektiv, men är det någon som kan göra en sådan rankning med förtroende så är det Flincken, en journalist det är ett måste att läsa, om man önskar följa med i handbollssvängen. Och det vill man ju.

Anmärkningsvärt på listan är att fyra av de 20 har H 43 Lund som moderklubb, en genom alla tider en av Sveriges främsta talangutvecklare.

De fyra är

 2) Nikola Roganovic, Guif

 6) Mattias Söderberg, Lugi

13) Oskar Arnell, mv, Lugi

14) Felix Montebovi, IFK Ystad

Men tittar man sig runt om i handbollsvärlden finns det H 43-fostrade spelare på många elitnivåer. Vi kan väl börja med Andreas Palicka och följa upp med utlandsproffsen Alfred Jönsson Isak Persson.

I dagens Lugitrupp finns förutom Mattias Söderberg och Oskar Arnell ytterligare fem spelare: Adam Wennerholm, Adrian Hesslekrans, Assar Kammenhed, Axel Andersson och Victor Hedberg (mv).

I Guif spelar också målvakten Marko Roganovic och Pavle Karacic.

HK Malmö har Handbollsligans främste straffräddare i Ebbe Håkansson och även Arvid Johansson.

Önnereds speldirigent Hugo Forsberg har ett förflutet i H 43:s ungdomsled.

Oskar Johansson är utlånad till IFK Karlskrona.

Rasmus Nilsson, licensierad för IFK Ystad, tar av personliga skäl ett sabbatsår från handbollen.

Listan gör inga anspråk på att vara komplett, men visar på H 43:s gedigna ungdomsverksamhet. Lägg märke till antalet målvakter som finns bland namnen ovan.

***

I och med konkursdegraderingen 2014 hamnade H 43 seniorlag i division 4, nivå 6, och det är ingen miljö som lockar och inspirerar de främsta talangerna.  Att de flyttar på sig är en naturlig del i den moderna idrottsvärlden, inte bara handbollens.

Försvunnen är den tid då en skolklass, som i H 43:s fall, höll samman och under många år och 1956 kvalificerade sig till högsta serien.

Nostalgi, visst, men idrottsromantik är aldrig fel.

***

Nu leder H 43:s herrar obesegrade division 2 och lär nästa säsong spela på nivå 3. Då blir det lättare att behålla talangerna.

Damerna ligger på kvalplats till division 1.

Så säsongen 2023/24 kan bli det första steget mot högre nivåer för H 43, som har en hög placering i mitt handbollshjärta. Det var få klubbar man kände sig så väl mottagen som journalist som vid besöken i Lund.

***

Johan Flinck rankingartikel har gett uppmärksamhet på sociala medier. Den är H 43 värd.

510 åskådare på en juniormatch i handboll.

Var kan det ske, om inte i Ystad. När YIF och IFK i helgen möttes i Steg 3 i USM hade så många sökt sig till Ystad Arena för att se gruppfinalen i detta heta derby.

IFK vann med 29—26 men även YIF avancerade till Steg 4, där 20 lag skall bli åtta till finalerna framåt vårkanten.

Att läsa en laguppställning från ungdomshandbollen i Ystad visar alltid på den tradition som råder i stan. I YIF fanns Melvin Seifert, 8 mål (son till Sebastian) och Colin Tönnesen, 9 mål (son till Stian och barnbarn till Basti Rasmussen) och i IFK var Fredrik Petersens son Melvin med sina 5 mål en av de mera framträdande. Jag hittade även en Kleman, ett gott namn i Ystad, och bland de mera ”vanliga” namnen fanns förmodligen fler släkt- och familjeanknytningar.

Ystads ständiga leverantör av elitspelare beror givetvis på tradition, brist på konkurrens från andra bollsporter men som en betydelsefull del ligger att klubbarna oftast har välkvalificerade tränare i ungdomsleden.

I helgeni helgen coachades IFK av internationellt meriterande spelaren Fredrik Petersen och YIF av mångårige elittränaren Jan ”Proppen” Karlsson.

Det är ingen tillfällighet att Ystad, när pojkarnas Steg 4 i tre åldra skall spelas har sex lag kvar på pojksidan, YIF fyra och IFK 2.

***

Även i övrigt gick det bra för Skåne.

HK Malmö, Lödde Vikings, OV Helsingborg och IFK Kristianstad vann sina grupper, Lugi avancerade som tvåa efter Lödde och Vinslöv som tvåa efter OV.

Åtta lag av 20 visar på en bra skånsk återväxt.

***

14-årsflickorna hade också sitt Steg 3 i helgen. Nu återstår 40 lag. I denna åldersgrupp är handbollen generös. Lagen skall få många, utvecklande matcher mot jämbördigt motstånd. I kommande steg blir gallringen dock stor, 40 skall bli 8.

Genom spel i en A-grupp tog sig två Lugilag, Ystads IF, IFK Malmö, Åhus, HK Kristianstad, Ankaret och Lödde vidare.

I en B-grupp, i ett uppsamlingsheat om ni vill, vann OV och Staffanstorp och därför finns tio Skånelag bland de 40 i nästa omgångs A-grupper.

Från EM till USM kan steget tyckas långt.

Men i handboll finns det alltid en gemensam nämnare: Ystad.

Denna fantastiska handbollsstad. Det kan inte finnas någon stad i hela världen av Ystads storlek som fostrat så många världsspelare. I själva stan bor cirka 20 000 innevånare, i hela kommunen 32 000.

I årets EM-silverlag fanns förvisso endast en ”äkta” Ystadpåg med, Jim Gottfridsson. Eslövsgrabben Lukas Sandell har också ett förflutet i Ystads IF, men fick stå i skuggan av världsstjärnan Kim Andersson, innan Lukas via Norge, Danmark och nu Tyskland fått ett internationellt genombrott.

Konkurrens inspirerar. I stan finns YIF och IFK och över tid har många av de blivande landslagsspelarna tillbringat säsonger i båda klubbarna.

***

IFK Ystads ungdomsavdelning har haft några tunga år, men är på gång igen. Klubbens 18-åringar skall kommande helg spela i Steg 3 i USM (liksom YIF:s) och  i den senaste helgen kvalificerade sig 16-årspojkarna till Steg 4.

Men det verkliga beviset på handbollens status och styrka i stan är att Ystads IF hade två lag med på detta steg och att båda vann sin grupp klart.

20 lag återstår, tre av dem kommer från Ystad. Imponerande!

I Helsingborg har OV fått lokal konkurrens av IK Sund, som nu vann sin grupp. OV avancerade som två efter att ha förlorat med 21—19 mot IFK Kristianstad. Det lär väl knappast ha hänt tidigare att Helsingborg haft två lag i samma ålder kvar så långt in i turneringen.

Ett sjunde Skånelag i steg 4 blev ett överlägset Lugi.

***

Den oerhört duktiga ungdomsklubben Lödde Vikings, som de senaste säsongerna haft enorma framgångar i USM, hade alla marginaler mot sig, när man blev trea i sin pool. Lödde vann med sju bollar mot ettan Sävehof, förlorade med en mot tvåan Skånela och spelade 27—27 mot fyran Önnered.

Onekligen lite bittert.

***

I basketen USM avgjordes också Steg 3 i 15- och 16-årsklasserna.

Av klubbarna från Skåne lyckades Malbas bäst. Deras båda lag i U 16 var överlägsna och är nu klara för Steg 4, där åtta lag, skall bli fyra inför finalerna i Uppsala i maj, samtidigt som handbollen har sitt slutspel i en annan hall i samma stad.

I Steg 4 i U 16 pojkar finns en Trelleborg, klar gruppetta.

Lobas pojkar 15 är också kvalificerade till nästa omgång.

Hur överlever en sport med så många tveksamma domslut?

Jag tänker naturligtvis på handboll.

Sådana tankar har jag haft många gånger och framfört dem i denna anspråkslösa blogg. Samma funderingar har faktiskt framskymtat några gånger de senaste veckorna under det pågående EM-slutspelet. Och hur många gånger har tv—kommentatorer och experter, med ett betydligt mer handbollsvant öga än mitt, använt just ordet tveksam vid de otaliga avblåsningar som förekommer i match.

I går nåddes förstås kulmen i mötet mellan Sverige och Frankrike med tre tveksamma/felaktiga domslut inom 15 sekunder. Alla mot svenskarna. Det är osannolikt. Detta i en värld, där man skärpt reglerna den sista halvminuten och tillåter videogranskning för alla oklara situationer.

Efter vad jag förstått av kommentarerna efter den avslagna svenska protesten är det domarna som själva skall avgöra när de behöver videohjälp. Ja, du …

Det finns ju matchdelegater, som gärna hoppar in och vill synas. Kan inte dessa kostymklädd herrar (det finns även några damer i kjol) få ett ord med i laget?

Tre avgörande domslut på 15 sekunder visar förstås även på den extremt hårda arbetsbelastningen på de två domarna. Det finns matcher, då de tar över 100  beslut. Dags för fler domare?

***

Sen är det förstås inte vältajmat av mig – och andra – att fundera över handbollens överlevnad med tanke på publiksuccén i Tyskland och det stora tv-intresset här hemma.

För dramatik bjuder verkligen handboll på.

***

Och mitt ilskna fredagsbeslut: Nu skiter jag i resten, har jag skippat.

Så i morgon sätter jag mig i tv-fåtöljen och hejar fram en svenskt brons. Och sent ett franskt guld. För det var den chansen Sverige var förtjänat att ta.