I dag avslutas EM i handboll för damer.

Drygt 14 dagars oftast bra underhållning. Kvaliteten i några av de inledande matcherna höll inte den klass man är van vid i ett EM-slutspel för damer. Intrycket är att bredden försvagats. Tillfälligt?

När det blev dags för de inbördes mötena mellan toppnationerna blev det just den underhållning som jag som handbollsvän – och allmänt idrottsintresserad – värderar som en av idrottsårets höjdpunkter.

***

Danmark mot Norge i final. Logiskt efter grupp- och slutspel. Bäst bredd och bäst topp.

Det sätter också Sveriges insats i rätt dager. Sverige hade två förluster, båda med två mål mot de båda finalisterna. Alla som regelbundet följer handboll vet att i målmässigt jämna matcher är marginalerna små och avgörande. Därmed inte sagt att våra nordiska grannars vinster på något sätt var orättvisa.

Sveriges placering som femma visar på den nivå damlandslaget finns. Jag menar att detta är bra, klart godkänt. Vem hade på allvar före EM verkligen tippat på medalj?

Att förhoppningarna infann sig under tiden berodde på att ett hemmainspirerat Slovenien i inledningen vann över Danmark.

Sverige har ett av världens bästa damlag. Herrarna är regerande Europamästare. Men för att damerna skall nå samma status behövs fler riktiga världsstjärnor. Jamina Roberts, Linn Blohm och försvarsmässigt Anna Lagerquist är för få. Det finns förbättringskapacitet hos många av de unga men steget från internationell talang till etablerad världsstjärna är enormt. Många måste ta det och dessutom ganska snabbt.

***

Det stora målet för förbundskapten Tomas Axnérs Sverige är OS i Paris 2024. OS är den svåraste turneringen att kvala in till men väl där den lättaste att ta medalj i. Det är få lag och den heliga, olympisk-geografiska spridningen ger ett ihåligt startfält.

I årets svenska VM-trupp är åtta spelare över 30 år, när det dags för OS i Paris. Hur många av dessa hänger med till dess? Och inte bara hänger med, de måste dessutom bli stabilare på internationell nivå. Som det sett ut under EM har kvaliteten varierat match för match för många av dem som skall bli de som kompletterar våra tre världsstjärnor.

EM visade – i alla fall sporadiskt – att några unga har förutsättningar att nå världstoppen. För dem är i dessa sammanhang två år dock en kort tid.

Men varför grubbla om OS 2024?

Gläds i stället åt en bra genomförd EM-turnering för det svenska landslaget, som gett både spänning och bra spel.

När Ystads IF gästar Baltiska hallen för en seriematch i handboll är jag vanligtvis en trogen gäst.

Antingen det gällt mötena mot IFK Malmö eller som nu HK Malmö.

Är man uppvuxen i Skurup med Ystads Allehanda som husorgan var det naturligt att det blev just YIF som blev det första favoritlaget i handboll. Lite av den känslan finns ännu kvar.  I kväll kommer YIF till Baltiska hallen, från dörr till dörr cirka 300 meter från min bostad. Men skall jag bryta min goda vana och denna gång avstå ett besök? Väl medveten om att idrott på plats, oftast, ger en pluseffekt.

Men samtidigt med fem matcher i Handbollsligan spelas sex avslutande mellanrundsmatcher i EM för damer. För Sveriges del tre direkt avgörande. Med den moderna tv-tekniken går det att följa allt utan att missa en enda minut.

15.30: Ungern—Slovenien

18.00: Sverige—Kroatien, och när den matchen är slut cirka 19.30, kopplar man upp tv:n och ser HK Malmö—YIF från avkast till slutsignal.

Sen kan man göra lika dant med Norge mot Danmark vid 21-tiden.

Ett I-landsproblem. Visst är det så. Men en värld som idrotten lever i. Publiken är bekväm. Med ålderns rätt (?) tillhör jag den skaran.

Men man kan också ställa frågan: Varför konkurrerar handbollen med sig själv och lägger fem elitmatcher samtidigt som EM-handbollen har några direkt avgörande matcher? Ingen kan ha varit ovetande om kollisionen.

Jag är medveten om svårigheterna att hitta tillräckligt med attraktiva speldagar i ett späckat program. YIF har sitt Europaspel och är kvar i Svenska cupen, liksom HK Malmö.

Men dagens krockar känns onödiga.

Och ge en handbollsnörd en viss vånda. Och kanske också ge ett lite dåligt samvete. Man kan inte sitta i sin insuttna tv-fåtölj och beklaga sig över alla tomma stolar i Baltiskan.’

Men det lutar åt att det blir så …

Jag är ingen man av stora ord.

Journalistiskt tråkigt förstås. Men sån är jag.

Låt mig först poängtera att Tyra Axnérs 20 minuter långa inhopp i EM-matchen i handboll mot Danmark visade på en osedvanlig stor talang. Nio mål, en assist och en fixad straff i ett slutspel i en internationell stor idrott skojar man inte bort. Jag har sett Tyra Axnér spela alldeles för lite för att ha någon uppfattning om hennes kapacitet. Men visst imponerade hon.

Sen finns det alltid detta m e n, detta lilla förargliga ord.

Tyra kom in när matchen i stort var körd, 8—14, och alla som ser handboll kontinuerligt vet att skärpan, i båda lagen, avtar ju större målavståndet är. Tyra spelade bara anfall. De luckor hon lämnade vid sina byten utnyttjade danskorna obarmhärtigt vid sina snabba avkast vid minst fyra tillfällen. I topphandbollen krävs ”tvåvägsspelare”. Som sagt, jag har sett Tyra Axnér för lite för att veta hur bra hon är defensivt.

Pappa Tomas, förbundskaptenen, får ett problem att lösa i fortsättningen om han vill matcha dottern under längre perioder. Har Sverige råd till två byten anfall/försvar varje gång Tyra spelar? Anna Lagerquist är ett måste i defensiven. I den moderna snabba handbollen duger inte två byten.

Jag dissar absolut inte Tyra Axnér och hennes insats mot Danmark. Den var jättebra. Offensivt.

Låt nu trycket på talangen, märk väl, inte stjärnan, Tyra Axén inte bli för tungt!

I min idrottsvärld tänds inga stjärnor efter 20 minuters bra spel i en match som i praktiken är avgjord.

Ursäkta, så tråkig är jag. 

***

Har sett en del matcher i EM, de flesta i Sveriges grupp. Jag har en viss känsla av att kvaliteten är sämre än i tidigare mästerskap. Men jag avvaktar tills mellanrundan är klar innan ett slutligt omdöme.

Efter de senaste granskningarna av skånsk friidrott är det angenämare att studera återväxten i skånsk ungdomshandboll.

Jag gör det med utgångspunkt från insatserna i USM, väl medveten om att det finns en stor verksamhet under SM-lagen, som visar ett handbollen vilar på en stabil grund.

För en tid sedan noterades i den här bloggen att i 18-årsklasserna nio damlag av 12 tog steget direkt till steg 3 (det vill säga kom etta eller tvåa i sin grupp) och bland herrarna åtta av 12.

***

Sen dess har även 16-åringarna klarat av sitt första steg. Damsidan var stark. 20 lag deltog, 15 avancerade direkt till steg 3. Att två av dem kom från Lugi är inget anmärkningsvärt men att även IFK Malmö fick två lag klara för tredje steget är anmärkningsvärt och positivt. Lägg till att HK Malmös lag också avancerade och den positiva bilden av flickhandbollens utveckling i stan accentueras. Det är länge sedan Malmö kunde visa en sådan stark flicksida. På 1980 hade Dalhems IF, främst, och Malmö BI både bredd och lag i Sverigetoppen.

Övriga lag som är steg 3-klara är Kristianstads HK, Ankaret, Lundagård, Eslövs IK, OV Helsingborg, H 65 Höör, H 43 Lund, Åhus, Lödde och Ystads IF, alla över år stabila ungdomsföreningar.

***

De skånska klubbarna hade det tuffare på pojksidan i sitt inledande gruppspel. Elva lag slipper steg 2, åtta måste i höst ta den vägen för att få spela USM även 2023.

Av de elva har Ystads IF alla sina tre lag vidare. I min värld imponerande även om man tävlar i tvåårsintervaller. Lugi visar att det verkligen är en tvåkönad förening, liksom bland pojkarna tog sig två lag direkt vidare.

Övriga lag: IK Sund (Helsingborg), Lödde, HK Malmö, IFK Kristianstad, Vinslöv och OV.

Anmärkningsvärt är att inget av H 43:s båda lag tog direktsteget till omgång 3. Det är för tidigt att dra några slutsatser av denna ”miss”, som givetvis kan kompenseras i steg 2.

***

14-åringarna har också spelat sina första matcher. Upplägget är annorlunda, Inga lag slås ut. Efter det första gruppspelet går alla vidare och seedas efter prestation för att i de följande omgångarna skall få likvärdigt motstånd. Till finalspelet skall åtta lag, precis som i de andra två åldersklasserna, åtta lag utkristalliseras.

Sympatiskt, 14-åringar skall inte känna sig utslagna. Men dyrt, många, långa, dyra resor med övernattning.

Det finns inom ungdomsidrotten, gäller alla sporter, en ekonomisk segregation. Alla familjer har inte råd. Och inte alla föreningar heller.

Kanske något att fundera över.

Tendens eller tillfällighet?

För första gången, sedan jag började titta lite närmare på det skånska deltagandet i handbollens USM, har det skett en minskning i både antal klubbar och lag. Ett års nedgång är givetvis ingen tendens och minskningarna sker från en hög nivå. Dessutom finns det en ungdomshandboll utanför USM. Det kostar att deltaga i USM och i ett kärvare ekonomiskt läge prioriterar klubbarna/föräldrarna måhända bort USM.  P 14-klassen, den minst prestigefyllda åldersgruppen, har antalet lag sjunkit från 24 till 17. Samtidigt, och det kullkastar min teori, har antalet flicklag i samma ålder ökat från 21 till 24.

Skånsk ungdomshandboll står stark, 24 klubbar deltar i USM med 105 lag. Förra säsongen var det lila många klubbar och 117 lag (rekord). Någon gång har det funnits 29 klubbar. Antalet flicklag är 56, pojklag 49, hela skillnaden bland 14-åringarna.

I min värld är antalet föreningar imponerande.

Regionalt är kartan sig lik.  Det är Lund med grannkommunerna Kävlinge och Lomma som är starkast. Stabilt är det i Höör och Eslöv. I Helsingborg har OV fått glädjande ungdomskonkurrens av IK Sund. I Kristianstad, alltid starkt såväl på topp som i bredd är det Åhus HB som  i USM är störst, åtta lag, numerärt delad tvåa I Skåne efter Lugi, elva lag.

I Ystad har YIF ett stabilt grepp, IFK är numera rejält efterseglat.

I Trelleborg har IFK handbollsmässigt försvunnit. Stavsten jobbar på.

Malmös ungdomar har på senare år i allt större skaror sökt sig till handbollen. Både HK och IFK hyggligt uppbyggda ungdomsavdelningar. IFK har dock ännu inte lyckats omvandla sin ungdomsbredd till bra seniorlag.

***

Så här många lag startar Skånelagen med i USM:

11 lag: Lugi

  8 lag; H 43 Lund, Ystads IF, Åhus HB

  7 lag: IFK Kristianstad, HK Ankaret (Bjärred), IFK Malmö

  6 lag; OV Helsingborg, Lödde Vikings

  5 lag: HK Malmö

  4 lag; Kävlinge HK

  3 lag: Eslövs IK, Stavstens IF (Trelleborg), H 65 (Höör), IK Sund (Helsingborg). Eslövs HF

  2 lag: Kristiantads HK, Tollarps IF, Ljunghusens HK, KFUM Lundagård, IK Lågan (Hörby), Vinslövs IF

  1 lag: IFK Ystad, Veberöds HK

***

18-årsgrupperna startade förra helgen. Skåne fick en utmärkt start. 17 av 24 lag kvalificerade sig direkt till steg 3.

Flickor 18

Som gruppettor: Lugi och H 43

Som grupptvåor: HK Malmö, Ankaret, OV. Lödde, H 65, Eslövs IK och Åhus

Ny chans i Steg 2: IFK Kristianstad, Kristianstad HK och Ystads IF

Pojkar 18

Som gruppettor: H 43, Lugi, HK Malmö, Lödde, IFK Kristianstad

Som grupptvåor:  Ystads IF, OV, Åhus

Ny chans i Steg 2: Kävlinge, Vinslöv, Sund och  Eslövs HF

Om någon timme är det avkast i Handbollsligan.

Toppmöte direkt, IFK Kristianstad mot regerande mästarna Ystads IF. Tvåan mot trean i mitt amatörtips inför säsongen.

För grundserieetta, liksom förra säsongen blir

1)      IK Sävehof. Har tappat målvakten Bertram Obling och några andra duktiga spelare men vem kan i längden få stopp på fyra så irrationella herrar som Elias Skipagötu, dennes kusin Oli Mittun, återbördade William Andersson Moberg och en skadefri Olle Ek. Bredden finns på alla positioner.

2)      IFK Kristianstad. Två starka nyförvärv, Mattias Helt Jensen och Andreas Cederholm till en redan stark trupp med två bra målvakter plus ett sedvanligt starkt publikstöd ger nye tränaren Stian Tönnesen en bra grund för en topplats.

3)      Ystads IF. I stort samma trupp och bara det borgar för en bra säsong. Det finns rutin och spelare med fortsatt utvecklingspotential, Jonathan Svensson, och som oftast egna talanger mogna att ta ansvar, typ Kasper Palmar.

4)      Hammarby IF. Ett vågat tips, till stor del beroende på att Alingsås och Skövde inte ser lika starka ut i år. Martin Dolk måste förstås förbli kurant. En skicklig tränare i Patrik Fahlgren är ett plus liksom stödet i Eriksdalshallen.

5)      IFK Skövde. Kan man tappa fyra så verkligt skickliga spelare som Jack Thurin, Mattias Helt Jensen, Dan Beck Hansen och Fabian Norsten (mv) och likväl bli ett slutspelslag? De nya Daniel Ekman och Jonas Samuelsson är bra ersättare, en gedigen ungdomsavdelning ger trygghet och bröderna Victor och Adam Ljungquist är på väg mot genombrott.

6)      Lugi HF. Det är dags nu för det unga laget att ta ett steg till mot Sverigetoppen. Isak Perssons utlandsflytt kommer att märkas liksom Hugo Forsbergs (till Önnered) snabba fötter. Axel Månsson skall bli intressant att följa. Casper Källs bästa stunder är handbollsgodis.

7)      Alingsås HK. Seriens bäste tränare är Mikael Franzén. År efter år har hans lag tappat landslagsspelare till utlandet likväl har laget krigat i toppen.  De nya, lite okända spelarna kommer han att utveckla men det blir ett mellanår. William Andersson Moberg och Daniel Blomgren kommer att saknas.

8)      Guif. En nästan intakt trupp som under Zoran Roganovic väl tagit hand om sina begränsade resurser och stadigt blivit bättre. Osäkert på målvaktssidan. Är Zorans son Marco tillräckligt stabil?

9)      HK Malmö. Svåranalyserat. När skadebenägne Daniel Ekman (nu Skövde) saknades haltade HK:s spel. Kan Tim Hilding ta ytterligare steg i sin utveckling finns ersättaren där. Stort ansvar på Magnus Persson och Anton Blickhammar. Finns stabila målvakter över 26 omgångar? Ny tränare Björn Sätherström har många talanger att utveckla. HK:s nya vägval intressant.

10)   IF Hallby. När nye tränaren Anders Hallberg spelade i Lugi var han något av min favoritspelare med sitt breda register. Kan han förmedla dessa egenskaper till sin för mig ganska okända trupp kommer smålänningarna att slippa kval.

11)  Önnereds HK. Hugo Forsberg är givetvis en bra förstärkning till en trupp med många ungdomar uppflyttade från den egna, stora och duktiga ungdomssektionen. Men finns det tillräcklig spetskompetens?

12)  OV/ Helsingborg. Nykomling som får det tufft. Som de flesta som kommer från Allsvenskan. Nye Felix Spross från degraderade IFK Ystad var verkligt duktig i Handbollsligan och kan ge OV en extra dimension. En kurant Albert Månsson är ytterligare en plusvariant.

13)  Redbergslids IK.  På repet i våras. Det blir inte lättare nu. Hur ersätter man Andreas Palicka, Elliot Stenmalm och Tobias Johansson? Det går inte om nu inte nye Malmöbekantingen (MBI) Marinco Kurtovic är lika skicklig tränare som han var målvakt.

14)  Aranäs HK. Jag gillar klubbens fina ungdomsverksamhet och förmåga att utbilda elitspelare. Men platsen i näringskedjan gör det omöjligt att säsong efter säsong genom kval hålla sig kvar i högsta serien.

Det har varit mycket nu. Inte minst har det i idrottens värld bjudits på osedvanlig dramatik.

Tyvärr bidrog domare och funktionärer till att fokus i efterhand hamnade hos dem i stället för på det sportsliga på några av evenemangen.

Fotbollens cupfinaler är diskuterade i alla dess former. Mina synpunkter är givetvis oväsentliga-

Men jag menar att Andreas Ekberg gjorde en dålig insats i herrmatchen. Han dömde i inledningen inte för klara frisparkar, höll då också det gula kortet fickan för att på slutet sänka nivån för både frisparkar och varningar. I min värld inger det inget förtroende. Bedömningarna var för svajiga.

***

Handbolldramatiken i fjärde SM-finalen mellan Ystads IF och IFK Skövde pekar på brister i regelverket.

Handbollen måste givetvis som i hockeyn ha en ”Hesa Fredrik” som hörs över hela arenan, så att alla vet exakt när det är slut.

Nu föll beslutet på tidtagare och delegat att avgöra ”inne eller ute”. En sekund, två, eller kanske till och med mindre. Samma tidtagare som ett otal gånger under halvleken stoppat och satt igång klockan vid time out från coacher och domare. I det aktuella fallet hade matchklockan på grund av något fel också stannats för att korrigera misstaget. Här kan – och förmodligen också gjorde – några sekunder hit och några dit av matchtiden försvunnit. Tid, som inte gav Skövde möjlighet att få till en femte final.

Jag har ingen lösning på problematiken, bara en känsla av att det var för många små marginaler som kan ha fällt avgörandet.

Långsökta funderingar. Jag medger. 

Men likväl något att fundera över.

PS

Innan det blev obligatoriskt med eltid i friidrott gjordes beräkningar att det tog från 0,14 till 0,24 sekunder för en tidtagare ett reagera från skott till knapptryck. Under en halvlek i handboll kan det onekligen bli några sekunder.

DS

En final, eller ett SM-guldavgörande i bäst av fem?

Det finns förespråkare för båda formerna i det pågående slutspelet i handboll. En gemensam final för både herrar och damer blev en succé med förbrödring och fullsatta arenor i Malmö, i Scandinavium och í Globen.

Bandyn har av hävd en enda final, hela Bandysverige möts, nu i Uppsala, tidigare i Stockholm. Innebandy nöjer sig med en gemensam finalfest. Ishockeyn skall alltid vara värst, kör i bäst av sju och är garanterat fulla hus. Men även basketens båda guldslutspel avgörs numera i först till fyra.

Fotbollen hade en period sina slutspel, som inte blev den framgång man hoppats på. Nu blir de lag som vinner Allsvenskan svenska mästare. Det är givetvis det sportsligt sett mest rättvisa.

Men slutspel ger en extra nerv. Och inte minst en exponering i media. Tv, med alla dess kanaler, är med på tåget. Vem vill inte vara med där? Förutom PR ger det inkomster. En final, låt vara med två matcher (för att nu ta handbollen som exempel), ger ett tillfälle, nu kan det bli tio. Med många fullsatta hallar.

Jag förstår att handbollen tar steget från ett möte till (förhoppningsvis) fem.

De tre/sex finalerna jag sett har varit stor idrott med härlig dramatik. Jag blir alltid lika imponerad när jag ser damer på internationell nivå spela. Svensk damhandboll med de främsta lagen, som nu Sävehof och Skuru, ger också högklassig underhållning. Tempot är imponerande.

Jag ser mycket gärna – även om mina Ystadvänner inte håller med – att båda finalerna avgöra i en femte match. God och spännande underhållning säger man inte nej till.

På något sätt unnar man båda klubbarna ett SM-guld. Det är två föreningar som under många, många år varit en av grundstenarna i det stabila bygge som är svensk handboll.

***

Det här täta matchandet två klubbar emellan ger en extra dimension. Coachernas förmåga sätts på prov. Och fingertoppskänslan. Inte minst vid valet av målvakt. I de två senaste matcherna var målvaktsspelet direkt avgörande, Skövdes Fabian Norsten i Ystad och YIF:s Niklas Kraft i Skövde i går.

Gårdagens tre skador, alla kollisions, på YIF:s Kim Andersson och Hampus Karlsson och Skövdes Bjarni Valdimarsson kan innebära problem. Det är tre oerhört viktiga kuggar i lagen. Vilken trupp har den största bredden? YIF kastade i går in Kasper Palmar och han bidrog i stor utsträckning till vändningen.

Har lagen fler jokrar?

Jag ser fram mot fredagsunderhållningen,

***

Och då i sällskap med CMores Charlie Sjöstrand, experten. Han har tagit över sändningarna och gör även intervjuerna med intressanta frågor och ställer helt programledaren Daniel Kristiansson i skuggan. Det tackar i alla fall jag för. Kristianssons okunnighet om spelet handboll lyser alltför kraftigt igenom. Charlie Sjöstrand är inte rädd för att korrigera honom.

Jennie Linnell, den andra experten, är ofta tröttsam i sina ideliga kommentarer om domsluten. Hon verkar aldrig nöjd.