Efter två dagars VM-uppehåll för Sveriges handbollsherrar är det dags för fest igen i kväll.

Det var väl hit, till en kvartsfinal, den optimistiska målsättningen låg. Kanske kan vara bra att ha i åminnelse om det nu går illa mot Qatar. Men varför hemfalla åt pessimistiska tankar. Det här går bra, säger jag -- med utsträckt haka.

***

Men det blir jämnt och spännande. Liksom i de tre andra mötena i kväll. Och det är det som gör mig orolig för handbollens framtid. Inte för att det blir ovisst in i det sista, det är ju det som är extrakryddan i den här sporten. Men jag är rädd för att domarna inte klarar av det.

Handbollen på den här nivån har utvecklats i hårdhet och tempo. Domarna har inte hängt med. Och frågan är om man kan begära det. Jag upprepar mig från tidigare inlägg: Det är en omöjlighet att se alla regelöverträdelser. ”Småfuffens” får man ha överseende med. Men det har blivit för många brott som fått skiftande bedömning med stor betydelse för utgången.

***

I mötet Qatar—Argentina var Martin Frändesjö kommentator. Det är en person jag lita på i handbollssammanhang med hans erfarenhet  som spelare (165 landskamper, tio internationella medaljer), elittränare  i ibland annat Stavanger och kunnig, påläst tv-expert under många år.

Jag vet inte hur många gånger Martin var oense med domarna. Okej, det är enklare att sitta i en studio och ha åsikter och ha tillgång till repriser i slowmotion. Men det blev för många tvivelaktiga domslut. Det var dock ett av världens mest erkända par som dömde.

***

Jag har sett många VM-matcher, där domsluten, i min värld, kan ha haft avgörande betydelse för utgången.

Mitt rättvisehjärta har inte alltid mått bra.

***

Jag vill ha spänning, svenskt avancemang, men framför allt att domarna inte kommer att ha en matchavgörande betydelse.