Tänk så fel jag hade!

Och vad positivt det kan vara att vara så snett på det.

Jag tänker naturligtvis på mitt förhastade påstående att Jim Gottfridsson var oersättlig i det svenska VM-laget i handboll. Det var han ju inte alls. Tillsammans visade Felix Claar och Alfred Jönsson med bra assistans av en tredje ung, orutinerad mästerskapsdebutant, Lukas Sandell, att de kan spela på en hög nivå.

Det var imponerande att hämta in minus åtta till kryss mot en så stark nation som Belarus. Låt oss glädja oss den vunna poängen och inte gräma oss för den förlorade. Det är väl klart att Alfreds avslutande skott var en missbedömning i ett ungt övermod. Låt det stanna vid det!

Man kan väl sitta i sin tv-fåtölj ha sina mer eller mindre förnumstiga synpunkter. Min är: Med halvminuten kvar borde man bytt ut Alfred mot erfarne Jim Gottfridsson. Efterklokhet är förstås inte en positiv egenskap.

***

Jim Gottfridsson är förstås fortfarande lagets viktigaste offensive spelare. Men gårdagsmötet visade att det finns gångbara alternativ. Videoanalyser är viktiga handbollens matchförberedelser. Efter gårdagssuccén kommer de unga svenska spelarna att vara mer kartlagda än de var i går. De kommet inte att få lika stort utrymme.

Belarus hade exempelvis läst in Jim Gottfridssons långa passningar över zoner till Linus Persson, det som var så lyckosamt mot Egypten. Och som i går gav de många tekniska felen med det stora underläget som följd.

***

Den svenska insatsen i går visade tydligt på vad avsaknaden av matcher före VM och missade träningstillfällen betytt. För mer än Sverige förstås. Förbundskaptenerna har fått lita på gammalt och välkänt. Tillräcklig tid för att spela in nya konstellationer har inte funnits.

De 20 ”katastrofala” minuterna, genomklappningen, mot Belarus var kanske det mest positiva för ett lyckosamt fortsatt VM. Det finns gångbara alternativ unga sådana.

Jim Gottfridsson behöver inte känna sig oumbärlig. Han kan ersättas. Om det nu var mer än jag som trodde något annat.