VM i handboll, och för den delen också EM, innebär att jag har två nationer att hålla på.

Sverige, först förstås.

Men också Island, förstås.

I går gav de båda mig två spännande timmar. Tyvärr utan det lyckliga slutet för några. Om nu någon missat det, isländsk förlust med två bollar mot Frankrike, svenskt kryss mot Slovenien.

Men både Sverige och Island har två av handbollsvärldens mest intressanta framtidslag.
Sveriges orutinerade lag har överraskat och visat många av de kvaliteter som är nödvändiga för att lyckas internationellt. Inte minst förmågan att se möjligheterna även när det ser mörkt ut. Tv-bilderna har visat ett engagemang från bänkspelarna som är en nödvändighet för ett lag att lyckas. Bara sju av 16 spelare får vara på plan samtidigt.  Några får inte spela alls och några finns till och med på läkaren.

Ingen får tjura.

Jonathan Edwardsson, Sävehofs lagkapten och min specielle favorit i den inhemska ligan, lär inte få någon speltid alls i denna turnering, men hans engagemang och glädje efter en lyckad svensk prestation visar den anda som betyder så oerhört mycket i en lång turnering. Jonathan är inte den ende svensk som blir utan speltid i detta VM. I ett mästerskap, speciellt inte i en mellanrunda, finns det inte tillfällen för sociala byten.

Jag understryker än en gång det negativa med att covid-19 ställde till det i förberedelserna. Förbundskaptenerna fick inte tillfälle att i skarpt läge testa alla de unga, speciell kanske inte Oskar Sunnefeldt, nybliven Champion League-mästare i Kiel.

***

Det bästa från kryssmötet mot Slovenien var självklart Jim Gottfridssons strålande insats. Rakryggad erkände han sin dåliga match i mötet mot Belarus och visade sen de egenskaper som gör honom till den allroundvärldsspelare han är.

***

Så detta fantastiska Island med sina cirka 350 000 invånare (något 10 000 fler än Malmö) mot ett Frankrike med över 67 miljoner bonde.

Det lag islänningarna mönstrade större delar av matchen hade en snittålder på cirka 22 år, alltså lägre än Sveriges.

Island hade alla de kvaliteter som kan bli något riktigt stort, tempo i passningar och löpningar, skyttekraft, spelintelligens och inte minst vilja. Det var imponerande.

Det spanska domarparet missade på slutet en solklar utvisning på fransmannen Porte i ett avgörande skede. Det hade kunnat bli en verklig sensation och faktiskt en svår situation för Frankrike att avancera till kvartsfinal.

***

Jag upprepar gärna: Sverige och Island har två av de intressantaste lagen/trupperna i världshandbollen.