Vad skall man nu säga om 34—20 i handbollens VM-möte mot Ryssland?

Självfallet var det en näst intill perfekt genomförd match av Sverige med många toppar, främst Andreas Palicka och Jim Gottfridsson. Målvakten och mittnian är ett handbollslags viktigaste spelare.

Utan tvekan ser det intressant ut inför fortsättningen, det vill säga närmst inför kvartsfinalen. Att nå just så långt var det mest realistiska målet för det orutinerade laget. Nu vågar man kanske till och med framtidsfundera om en medaljmatch kommande söndag.

Men, det finns ju alltid detta men, …

14 måls segerdifferens skojar man inte bort mot ett – vanligtvis – europiskt topplag, men gårdagens Ryssland var sällsynt uselt och saknade allt som behövs för att lyckas i den här sporten. Jag menar att man skall ha detta i åtanke mitt i alla hyllningar.

Sen återkommer alltid frågan: Var det Sverige som gjorde Ryssland så dåligt? Ja, svarar optimisterna, nej, menar många andra, det var ett undermåligt motstånd

Sanningen ligger, som oftast, mitt emellan. Och det kan ju vara bra nog.

***

För att få maximalt underhållningsvärde i idrottens värld behövs spänning. Och tar vi handbollen som exempel också tempo.

”Förmatchen” Norge—Island 35—32 hade både spänning och tempo och vad det gällde tempo då både i löpningar i och passningar.

Av de VM-matcher jag sett var detta nordiska möte det hittills klart  bästa. En neutral handbollsintresserad njöt.

Hur står sig Sverige i ett så högt tempo över 60 minuter?

***

Vanligtvis gör den inhemska toppligan ett uppehåll under ett mästerskap. Pandemin har betytt inställda matcher och då passar man på att nu lägga in uppskjutna möten under VM-veckorna. Som i dag när HK Malmö åker till Göteborg för att ta sig an Redbergslid.

Som allmänt handbollsintesserad är jag nyfiken på hur situationen är i HK efter det nästan månadslånga uppehållet. Men inre en rad i min tidning Sydsvenskan.  Kan ni tänka er något liknande när det gäller Malmö FF, FC Rosengård eller Redhawks?

Nej, jag trodde väl det.