VM i handboll för herrar har börjat.

Ett ovissare mästerskap är någon gång tidigare. Coronapandemin har ställt till det. Lagen har inte kunnat förbereda sig varken tränings- eller matchmässigt. Viktiga EM-kvalmatcher har ställts in, andra har spelats med B-betonade uppställningar. För eventuella tippare har det varit svårt att få en överblick. Resultatredovisningarna i papperstidningarna är bristfällig och ger dålig information.

Dessutom kan covid-19 ställa till ännu mer.

Det är inte med samma entusiasm jag ser fram mot detta VM som tidigare år.

***

32 deltagande lag verkar lite väl många. Det lär bli många matcher med utklassningssiffror. Redan med färre lag har det varit några som inte haft kvalitet för ett världsmästerskap. Ta Australien och Grönland, som exempel!

Positivt är att det utökade antalet lag ger utrymme för tre bra nordafrikanska lag och att både Sydkorea och Japan är kvalificerade. Lagen från östra Asien brukar spela en offensiv, snabb handboll där dock fysiken mot de europeiska topplagen inte räcker till. Inför ett olympiskt spel på hemmaplan brukar arrangörsnationen satsa extra och lyckas då och då, Minns 1988 i Sydkorea, guld damer, silver herrar.

Var står Japan inför sitt (eventuella) OS?

***

Men det lär bli mycket Europa som vanligt. Frankrike, Danmark, Norge är de hetaste medaljkandidaterna med Tyskland och Kroatien som outsiders. Kan också varna för Ryssland.

***

Sverige, då? Det är en ung och i dessa sammanhang nästan helt orutinerad trupp. Kan laget konkurrera om en kvartsfinalplats är det godkänt i min bok.  Under de stora medaljåren från 1990 och en bit in på 200-taler hade de bärande spelarna nästan alla över 200 A-landskamper, sex till och med över 300. Även ”komplementspelarna” hade långa landslagssäsonger, några upp mot tio år och 200 landskamper.

***

I årets VM-trupp har målvakten Andreas Palicka 105 landskamper. Jim Gottfridsson, nyckelspelaren, som man kanske tror är en inventarie i landslaget har bara 90 landskamper på sitt cv.

Det här kan bara inte gå.

Visst har av olika anledningar den svenska truppen decimerats på erfarenhet. Men det är många spelare som, även i mästerskapssammanhang, visat sig ha kapacitet att hävda sig på denna nivå men aldrig lyckats etablera sig. Jag tänker på Jesper Konradsson, Magnus Persson, Viktor Östlund, Markus Olsson, Andreas Cederholm. Philip Henningsson, Philip Stenmalm och kanske några till från de senaste åren. Några borde haft mer att ge.

Detta har gett utrymme för några unga skåningar från den breda skånska ungdomshandbollen, som jag berömt åtskilliga gånger i mina bloggar, som Valter Chrintz (Åhus), Alfred Jönsson (H 43 Lund), kanske Anton Lindskog (Näsby) och inte minst Lukas Sandell (Eslövs HF), vars talang man såg i Ystads IF men att han 2021 skulle bli VM-spelare är både intressant och glädjande.

För framtiden är det viktigt att några av dessa etablerar sig på denna nivå.

***

Nu är det snart dags för avkast för Sveriges första VM-match, Nordmakedonien. Svensk vinst!