Det är mycket handboll nu.

VM får sin beskärda del, men det ha varit lätt att välja bort. Många av matcherna är redan från början ointressanta. Klasskillnaden är genant stor för att gälla ett VM-slutspel.

Det är förbluffande att danskarna kan fylla Malmö Arena och svenskarna Scandinavium vid matcher utan tillstymmelse till den spänning med tvära omkastningar som är en av de viktigaste ingredienserna i handboll.

Och det är inte billigt att besöka arenorna, uppemot 1 000 och till och med några ”hundringar” till för de bästa biljetterna. För en person!

Arrangörerna är bara att gratulera.

Handbollsintresset är stort, när det gäller landslagen. Tyvärr spiller det inte över till elitserierna. Varken i Malmö eller Göteborg.

***

Men det finns mer än VM.

I helgen avgjordes Steg 3 i SM för pojkar 14. Den här årsgruppen har ett annat spelsystem än de två äldre, de för 16- och 18-åringar. Inget lag skall bli utslaget, efter varje steg grupperas lagen om beroende på resultaten i föregående omgång. Sympatiskt, naturligtvis ett upplägg i tidens anda. Men som det mesta i världen, det finns två sidor. Det kostar för både föreningar och föräldrar. Den ekonomiska segregationen är stor och inflationen hög.

***

Nåväl. Efter Steg 3 finns det 30 lag kvar som har möjlighet att bli bland de åtta främsta som får med i slutspelet i maj i Uppsala- Tolv är från Skåne. Starkt!

Lugi 2 lag, Ystads IF. Lödde. Eslövs HF, Sund (Helsingborg), Ankaret (Bjärred) och IFK Ystad avancerade genom att bli bland de tre främsta i en A-grupp medan IFK Kristianstad, H 43 Lund, OV Helsingborg och HK Malmö tog sig vidare genom vinst i en ”uppsamlingsgrupp.”

Några intressanta iakttagelser: Sund har fått bra snurr på sin pojkverksamhet och i Ystad har IFK efter några tunga ungdomsår åter fått åtminstone ett konkurrensdugligt lag.

OV och Ystads IF utvecklas av lokalt motstånd.

Min tidning, Sydsvenskan, har inlett bevakningen av VM i handboll alldeles utmärkt.

Både vad gäller informationen före och efter de inledande matcherna. Det har funnits krönikor och informativa artiklar om både spelare och länder. En del av skribenterna kommer från andra medier, det har breddat kunskapen.

Jag ser fram mot en fortsättning med samma gedigenhet.

Men nu är jag som jag är: Jag, och jag är inte ensam (har kollat!), saknade i dag målskyttarna från fredagens matcher. Eftersom det är ett mästerskap varje år skapar man en relation till de olika landslagen och dess spelare, i alla fall de europeiska. Man vill ju gärna se hur många mål exempelvis Mikkel Hansen eller Aron Palmarsson gör. I min värld intressanta uppgifter för en fullödig information.

Väl så viktig som, de tillsynes heliga, målskyttarna i NHL-hockeyn.

Så är då VM-festen igång, svenskt 26—18 mot Brasilien, en väntad differens.

Finns naturligtvis mycket att analysera hit och dit. Somt var ypperligt, Andreas Palickas målvaktsspel, annat gediget på hög nivå, Jim Gottfridsson och Albin Lagergren, mycket som väntat och något lite sämre än förväntat.

Det var premiär med allt vad en sådan innebär med anspänning och förväntningar. Inte minst med tanke på hemmaplanstrycket.

***

Efter att ha läst en massa kommentarer både här och där, blev jag lite kvasifilosofisk: Vari ligger skillnaden mellan en målvaktsräddning och en missad avslutning? Är det i princip inte samma sak? Fast tvärtom.

Andrea Palicka var stålande med många högklassiska parade, värd alla superlativer.

Men när vi kommer till andra planhalvan så hamnade alla missade svenska avslut på minuskontot.  Inte på den brasilianske kollegan Da Roses pluskonto. Det var till största delens dennes storspel före paus som gjorde att det svenska segerrycket kom så pass sent.

Vem avgör, miss eller räddning? Beror naturligvis vem man håller på. Glöm objektiviten!

***

Det är en för enkel analys att mena att segermarginalen blev så pass liten – om den nu skall kallas så -- berodde på Palickas insats och svenska missar.

OS-femma 2021, VM-silver 2021, EM-guld 2022.

Och så nu ett VM på hemmaplan.

Givetvis tillhör Sverige de främsta av favoriterna vid det VM i handboll som inleds om bara några timmar. Jag tillhör också optimisterna. Sverige har fått en gynnsam – i VM-slutspelssammanhang använder jag inte lätt – lottning. Har svårt att tänka mig det svenska laget kan missa en plats i kvartsfinalen. Väl där blir det tufft. Bredden på toppen är stark i världshandbollen, låt vara att det finns en europeisk dominans. Tre länder får flest vinnarröster, Frankrike och Danmark, de fyra senaste världsmästarna (två titlar vardera) och Sverige. Då har vi inte nämnt Spanien, Kroatien och Norge.

Och visst finns det en anledning att varna för Polen, som har hemmafavör i båda gruppspelen. I kväll får vi en värdemätare, Polen mot Frankrike.

Vad talar för Sverige?

1)     Den gynnsamma inledningen. Det kan bli nio matcher på 19 dagar. ”Bänksspelarna” lär få ta ett stort ansvar i början. Sverige har hyggligt fräscha spelare när det bränner till.

2)     Truppen är bred med spelare som till vardags finns på allra högsta internationella klubbnivån.

3)     De bärande spelarna har samma roller i sina storklubbar.

4)     Bra åldersstruktur med viktig rutin på de nyckelspelare som alltid finns i ett lag

5)     Jim Gottfridsson

Sverige har just den trupp som behövs för att gå hela vägen, för att bli världsmästare.

Men så är det det där med marginaler. Alla jämna matcher har många sådana. Inte minst domarbedömningen.

De tillhör spelet. På gott och ont.

***

Laget fick kritik för sina insatser i genrepen mot Serbien, av många dock utsett till outsider i VM. Visst hackade det, men en vinst och en förlust är vedertaget vid dubbla genrep. Och är det en sak min erfarenhet gett så är att träningsmatcher är just träning, speciellt i handboll.

***

Nu väntar festen.

Häng med!

Idrottsåret 2023 har rullat igång.

I veckan startar en av höjdpunkterna, VM i handboll för herrar. Förväntningarna på hemmalaget Sverige, regerande Europamästarna, är stora. Konkurrensen är enorm, hindren är höga. Det är mycket som skall klaffa, många gånger, innan det kan bli ett blågult guldfirande inför 22 000 åskådare på Tele 2 på Söder i Stockholm.

Aftonbladet har gett ut ett 82-sidigt VM-magasin, där skåningen Johan Flinck ger initierade skildringar om spelare och lag, som kommer att ge ett mervärde för oss nördiga handbollvänner.

Johan Flincks handbollsartiklar i AB är förresten en nödvändighet för de som följa mer än den loka handbollen

***

Lokal handboll, ja. Veckotidningen Skånesport blev kortvarig. Innehållet höll inte vad redaktionen lovade.

Nu finns en nätupplaga, Skånesport.se, som inte är låst och som levererar mycket smått och gott om bland annat handboll på olika nivåer. Men även andra idrotter, mestadels lagbollsporter, uppmärksammas långt ner i seriesystemen.

För de som är intresserade av mer än skånsk elitidrott kan ett besök rekommenderas.

***

I helgen spelades Steg 3 i JSM för damer i handboll. Nu återstår 20 lag innan åtta skall vara kvar till finalspelet i Uppsala i maj. Fem är från Skåne, H 43 Lund, enda Skånelag som vann sim grupp, samt HK Malmö, Lugi, Ankaret och Lödde. Av de 20 kvarvarande lagen är många etablerade i den högsta dameliten. Som Lugi. Övriga skånska lag befinner sig längre ner i damernas seriehierarki. Det är alltid befriande när de små på ungdomssidan kan oroa de stora.

Men hur många av de bästa i dessa juniorlag kommer att spela seniorhandboll i sina nuvarande föreningar? Förmodligen inte många. Steget från att vara en stark ungdomsklubb till en elitklubb, eller en näst intill, är i dagens idrottsvärld enormt. Se bara på H 43, vars herrar lirar på nivå 4, men som har åtskilliga unga spelare på högsta nivån fostrade i klubben,

***

Se här några funderingar en regnig i januarieftermiddag.

Jag har varit i Lund några gånger den senaste veckan.

Det har blivit så en del år med bollintresserade barnbarn. Lundaspelen har under perioder var en stor del av familjens helgsysselsättningar. Först i handboll åren kring 1990, då IFK Oxie var en av de största, bästa och drivande ungdomsföreningarna i Skåne. Parallellt spelade sonen även basket, så på den tiden blev det många turer till Lund. De senaste tio åren har besöken inskränkt sig till basketarenorna.

Det finns mycket att imponeras av vad gäller Lundaspelen och Lund. Arrangörsklubbarna, Lugi, Handboll och Eos, gör i stort perfekta turneringar. Att det överhuvudtaget går att genomföra tävlingar av dessa storlekar beror på kommunens många hallar även om grannkommunerna måste hjälpa till för att ro turneringarna i hamn.

Lund har legat i framkant när det gäller att bygga handbollsanpassade hallar vid skolorna. Framlidne Lunda- och handbollsprofilen Staffan Holmqvist var under många år fritidschef i Lund och såg till att stan försågs med ett stort antal hallar. Det tackar Lunds idrottsliv för i dag.

I år besökte jag för fösta gången Lerbäckshallen från 2020, en fräsch, ändamålsenlig arena.

Men allt nytt till trots: Den gamla Idrottshallen vid Stadsparken, byggd 1941, finns kvar och i den spelas både finaler i basket och handboll med fullsatta läktare (upp mot 2 000 åskådare) och en stämning som ger en extra touch till finalspelet. Låt vara att de unga spelarna, ovana  med ett sådant publiktryck, kanske missade mer än normalt.

Att som far och farfar, och dessutom stor vän av ungdomsidrott, besöka Lundaspelen har varit en viktig del av mitt helgfirande under många år.

Det är ungdomsidrott när den är som bäst.

***

Tidigare bevakades även den idrottsliga delen av de regionala tidningarna. Med minskade resurser är den tiden förbi. Det är naturligt. Fast ledsamt. Junior- och ungdomsidrott har massmedialt försvunnit från de större tidningarnas sidor. Nej, inte JVM i hockey förstås.

Lundaspelen, och Skånecupen i fotboll, är ju trots sin storlek bara öar i den svenska ungdomsidrottsvärlden. Lite ledsamt är att resultat från SM för juniorer, den kommande elitgenerationen, nu i stort negligeras.

Skånecupen har avgjorts samtidigt med de båda tävlingarna i Lund. Alla tre arrangemangen fick i min tidning pliktskyldigt ett förhandsreportage. När den idrottsliga summeringen gjordes var det Malmö FF:s Skånecupen som uppmärksammades. Den är numera ett inofficiellt Malmömästerskap med små regionala inslag. Inte ens arrangörsklubben deltog med sina äldsta pojklag.

Lundaspelen däremot har lag från ett tiotal länder och besöks av många av Sveriges främsta ungdomslag. Kvalitativt är Lundaspelen överlägsna Skånecupen.

Men det är gubevars Malmö FF som är huvudarrangör för Skåndecupen.

***

Det pågår för övrigt en ungdomsturnering i ishockey i Malmö i P 13, Oliver Mattssons minne. Oliver dog som ung tonåring i en cancersjukdom. I turneringen deltar 18 lag från Sverige, Norge och Danmark.

Idrott är något stort.

Hur jag än försöker förstår jag inte ishockeyns taktiska finesser och spelidé.

Men har givetvis förståelse för dem som har stor behållning av att vara åskådare. Det händer alltid något i högt tempo. Oftast avlossas ett stort antal skott mot mål (i gårdagsmötet mellan Brynäs och Linköping 82) och ett stort antal precis utanför kassarna.

Givetvis finns det många spänningsmoment i en hockeymatch. Men som jag skrivit tidigare: Slumpen, eller om du vill studsarna, styrningarna, ”skymningarna”, täckningarna, avgör för många jämna matcher.

Samtidigt finns det en viss logik i en serietabell så här långt in i säsongen.

Som för Malmö Redhawks del. Jag har sett ett antal sistaperioder, bland kanske två och någon enstaka gång en hel match. Jag gör inga som helst anspråk på att vara en expert men det är kanske så enkelt att truppen inte håller måttet, att det finns för många svaga punkter. Tränaren Tomas Kollar framhävdar, med rätta, att laget skapar väl så många chanser som motståndarna och baklängesmålen kommer efter egna misstag,

Så uppfattar jag det också, av det lilla jag sett. Missarna både offensivt och defensivt beror på bristande skicklighet hos (alltför många av) spelarna. De behärskar inte tempot och har inte tillräckligt bra teknik.

21 förluster på 30 matcher är ett bevis som något.

Truppen håller, sett över 20 spelare, inte den kvalitet som fordras för en plats i ett högre skikt än det där Redhawks nu befinner sig.

***

Det pågår ett JVM i ishockey. Om nu någon tidningsläsare, tv-tittare eller radiolyssnare inte lagt märke till detta.

I viss media får man intrycket att detta är det största som idrottsligt händer i dessa dagar. SVT sänder på de bästa av tittartider möten av typ Lettland—Österrike. Är verkligen intresset så sort att detta är berättigat?

Varför prioriteras juniorhockey i media? 

Ibland finns det inte texter om fotbollslandslagens matcher i U 23-grupperna och inte ens resultat från de yngre landslagen, även om det är kval till internationella mästerskap.

I stort varje år leverera de svenska ungdomslandslagen i handboll av båda könen medaljer i de internationella mästerskapen. Sällan en text, då och då inte ens resultat.

Varför? Var finns utvärderingarna? Är överdimensioneringen relevant för det allmänna idrottsintresset?

I min tidning i dag fanns resultat med målskyttar från NHL med fyra tabeller. Från Premier League bara resultat utan målskyttar och ingen tabell.

Misstro mig inte. Givetvis skall ishockey ha sin massmediala plats. Hockey är stort, men inte så stort att ett JVM är det största av allt.

Överdrifter ger gärna en negativ inställning.

Det är paus i Handbollsligan, högsta herrserien i Sverige.

Ett VM väntar, i Sverige och Polen.

Jag har sett färre ligamatcher än tidigare. Under EM för damer konkurrerade handbollen med sig själv, sen kom VM-slutspelet i fotboll som en övermäktig motståndare.

10 omgångar återstår före slutspel och kval.

Serien är jämnare än någonsin på den nedre halvan. Det accentuerades tydlig i årets sista omgång då HK Malmö en bit i andra halvlek låg under mot Aranäs och riskerade att gå till vila som sista lag, men lyckades vända och vinna och avancerade till en tiondeplats, som i slutändan ger en position i Ingenmansland. HK, skadedrabbat och med Magnus Persson med rött kort, visade då den bredd jag faktiskt inte trodde fanns med tanke på matchningen i tidigare omgångar.

Före seriestarten tippade jag HK Malmö som tia.

I tipset hade jag tättrion Sävehof, Kristianstad, Ystads IF. Så ser det ut vid årsskiftet, fast Kristianstad och Sävehof har skiftat plats. Hade dock trott att YIF poängmässigt skulle vara närmare toppduon. Det utmärkta Europaspelet har satt sina spår i serielunken. Tränaren Oscar Carlén har matchat brett och gett de lovande ungdomarna speltid i spänt läge, även internationellt. Det kommer att ge positiva effekter i det kommande slutspelet. Det bli en ny final för YIF. Mot

Sävehof, om nu prognoserna är de rätta angående de många skadorna på Olle Ek, William Andersson Moberg, Gzim Salihi och inte minst Elias Skipagötu.

Kan tränare Apelgren hitta en uppställning med kusinerna Skipagötu och Mittun på plan samtidigt blir det åka av – och handbollspropaganda De Lux.

Kristianstad i topp, bara fyra tappade poäng, skojar man inte bort. Lika lite som truppens bredd. Har coachen Stian Tönnesen den rätta fingertoppskänslan i sin  coachning?

Jag tippade Hammarby som fyra (är sexa), har visat kvaliteter inte minst i cupspelet, finalist mot Kristianstad senare i år. Återkommer Martin Dolk stiger styrkan och om inte annat blir Stockholmslaget en slutspelsoutsider.

Så har vi då detta Alingsås med sin tränare Mikael Franzén.  Man tappar och får nytt och plockar upp från egna leden och summan av allt blir alltid bra, fyra nu.

SM-finalisten Skövde, nu sjua, har inte klarat av förlusterna av fyra av ligans bästa spelare från förra säsongen. Skador har också ställt till det.

En av mina spelarfavoriter under hans Lugiår var Anders Hallberg. Han har tydligen förmåga att överföra sin spelintelligens till sina spelare i femman Hallby, höstens stora positiva överraskning.

Aranäs åttondeplats är naturligtvis också överraskande, har blandat och gett. Det är detaljer som avgör. Med senaste mötet, Aranäs—HK Malmö, i färskt minne: Ledning med fyra bollar efter 40 minuter, två bollinnehav med tomt HK-mål som man slarvar bort. Sex poängs differens till en blivande (?) bottenkonkurrent blev två.

Guif, nia, då? Tränaren Zoran Roganovics egen spelfilosofi präglar Eskilstunalaget. Bra, målrikt anfallsspel, betydlig sämre defensiv.

Så har vi då lagen på kvalplats Önnered, OV/Helsingborg och Redbergslid, alla på 13 poäng. Önnered verkar ha högst kapacitet, OV och RIK ojämna.

Lugi då, sist med 12 poäng. Har en svår hängmatch mot YIF kvar. När kommer Tho Übelacker tillbaka? Snarast är kanske en nödvändighet för att undvika direkteliminering. Men så illa lär det inte gå.

Vem åker ut direkt? Tre kandidater: Aranäs, OV och RIK.

Till kval: Två av dessa lag plus Guif.

Ingenmansland: Lugi och HK Malmö.