Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - 6 november 2016 12:53

Jag började min idrottshelg i ösregnet på Malmö stadion och ödesmatchen i fotbollens Söderetta.

För Prespa Birlik och Mjällby var det vinna eller försvinna. Det var dock en match av större betydelse än en degradering eller inte. Svensk fotboll behöver Mjällby. Prespa i sin nuvarande skepnad tillför inte mycket utveckling.

Nu vann Mjällby med klara 3—0 och har fortsatt kontakt med elitfotbollen.  Regionen, Blekinge och Nordostskåne, behöver en elitklubb. Mjällby AIF är enda realistiska alternativet. I Kristianstad härskar handbollen, i Karlskrona finns elitlag i ishockey och handboll och på den marknaden skall nu fotbollslaget FK Karlskrona, nya i division 1, också konkurrera.

MAIF är en gedigen klubb, förvisso med en stram ekonomi som många andra, men man har en välskött ungdomsavdelning vars lag med viss framgång spelar i samma serier som de allsvenska klubbarnas ungdomslag.

Genom åren har Mjällby också haft bra koll på regionens talanger. Minst hälften av trupperna i Allsvenskan och Superettan har nästan undantagslöst haft regional anknytning. Många har också tagit stegen vidare.

Därför behövs Mjällby AIF på minst division 1-nivå.

Vinsten i går var en seger för svensk fotboll.

***

Förmodligen står herrfotbollen i Malmö 2017 åter utan lag i Superettan och division 1. Om nu inte FC Rosengård överraskar i eftermiddagens kval till Söderettan.

Tyvärr ser jag ingen klubb som inom överskådlig tid har kapacitet att nå Superettan.

Vilken väg tar Prespa utan någon ungdomsverksamhet att tala om? IFK Malmö är i samma situation med sina ungdomar. FC Rosengård har i åratal pratat om sin egenproduktion som skall bära uppåt. Men det har varit mest prat.

Kvarnby IK, BK Olympic och Kulladals FF har bra ungdomslag men har långt ifrån de resurser som behövs för att komma högre än tvåan. Och det är nivå 4.

Malmö får nog nöja sig med att se dem som inte platsar i Malmö FF spela för främst Trelleborgs FF.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 4 november 2016 17:21

Såg naturligtvis EM-kvalet i handboll mot Montenegro.

På tv, kanske tyvärr. Man börjar bli bekväm.

Det var mycket som gladde men utan att vara någon slav på triumfvagnen: Har Sverige någonsin mött ett så svagt motstånd från Balkan i tävlingssammanhang? Det var ju till och med så illa att målvakten före paus var lagets bäste spelare, i särklass. Detta trots 15 måls differens.

Givetvis var det viktigt att förbundskaptenen Kristjan Andreasson med assistenten Martin Boguist fick en start som gör att de slipper grubbla och känna oro fram i alla fall till lördagens betydligt värre uppgift, Slovakien borta.

Som det nu blev var det ett ypperligt tillfälle att ge debutanten Simon Jeppsson 20 minuters speltid. Han visade att det finns kapacitet även mot tuffare (nåja!) motstånd än det i Handbollsligan.

Liksom andra av de mer eller mindre nya.

Man har sina favoriter av en eller annan anledning. En av mina i handbollslandslaget är Niclas Ekberg. Jag hade en liten uppgift i samband med VM 2011 i Malmö och kom då i regelbunden kontakt med landslagstruppen. Utan att gå in på det negativa, kan jag bara konstatera, att Niclas var den särklassigt mest sympatiske spelaren av alla.

Därför gladdes jag speciellt åt gårdagscomebacken efter det olyckliga benbrottet inför OS. I går visade han vilket brett register han besitter. Att han är vass från kanterna och i kontringarna har vi sett tidigare. I går vågade – förvisso måste det undermåliga motståndet tas med i beräkningen – han skjuta från distans (ett mål) och briljera i inspel (två målgivande). Det påminde om hans genombrott i IFK Ystad för åtta, nio år sedan.

Konkurrensen i massmedias krassa värld är tuff. I går hamnade Simon Jeppsson i strålkastarskenet. Niclas Ekberg hamnade utanför. I min bok hade han inte gjort det. En lysande come back efter skadan.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 2 november 2016 20:20

Satt i går och med ett halvt öga följde fotbollens U 21-final mellan Brommapojkarna och Hammarby, 0—4.

Hammarby vann även U 17-finalen, 2—1 över Elfsborg.

Resonemanget i tv-studion kom in på vilka klubbar som har de bästa akademierna, ett modernt uttryck för ungdomssektion. Efter två SM-guld av fyra på U-sidan nämndes naturligtvis Hammarby. Brommapojkarna hör alltid hemma i dessa sammanhang liksom Malmö FF. Så är det självfallet. Historian visar detta.

Niclas Carlnén, MFF;s vd, konstaterade för en tid sedan att klubbens akademi är bäst i landet utan att presentera några kriterier. Hans uttalande har anammats av andra.

I all anspråkslöshet vill jag påstå: IF Elfsborg är 2016 års framgångsrikaste klubb på pojksidan. Boråsföreningen hade tre lag i final, förlorade förvisso alla tre men denna bredd imponerar i en svensk fotbollsvärld där vikten av att ha en bred grund långt upp i åldrarna poängteras allt mera.

Med rätt marginaler kunde det blivit full finalpott för Elfsborg. I U 21 fördelades finalplatserna i två slutspelsgrupper där segrarna avancerade till final. Elfsborg blev tvåa efter BP med samma poäng men föll på sämre målskillnad, två mål.

U 21-serierna har resultatmässigt i min värld inget större värde. I ena matchen ställer klubbarna upp med lag som nästan håller allsvensk klass, i nästa ett ungt juniorlag. Därav de varierande resultaten. 7—1 kan bli 0—6 mot till synes likvärdigt motstånd i en och samma vecka. Det ger ingen trovärdighet.

Finalresultaten visar på klubbredd.

P 16: AIK—Elfsborg 4—2

P 17: Elfsborg—Hammarby 1—2

P 19: Malmö FF—Elfsborg 3—1

U 21: BP—Hammarby 0—4

BP hade dessutom två lag i semi, Helsingborgs IF, Hammarby, Djurgården och Halmstad BK ett vardera i de tre yngsta klasserna. Det är BP och Hammarby som konkurrerar med Elfsborg om att ha den bästa toppbredden 2016.

Ok, ett guld till Elfsborg hade gett extra glans men i ett framtidsperspektiv tynger tre silver verkligen tungt.

Elfsborg har också visat att man kan förädla sina talanger. I Janne Andersson senaste landslagstrupp finns tre spelare från deras akademi, Oscar Hiljemark, Viktor Claesson och Marcus Rohdén.

Av Magnus Månsson - 31 oktober 2016 12:14

Jag är från "¨landet",

Det är därför naturligt för mig att i många sammanhang hålla på de små, utan att lägga några socialistiska synpunkter på åsikterna.

Därför reagerar jag när jag i veckan läste det här i en fotbollskrönika:

Men allsvenskan behöver inte både Sundsvall och Gefle. Två lag som gör vad de kan utifrån sina resurser, kan det tyckas, men inte står för så mycket utveckling.

Vem är hen att ha någon uppfattning vad som är utvecklande för svensk fotboll.

När svensk fotboll i demokratisk ordning beslutade att Allsvenskan skall bestå av 16 lag och Superettan av lika många fanns det många målsättningar man ville nå.

Fler tävlingsmatcher i en spetsad seriepyramid var en.

Man ville också ge fler regioner/lag möjlighet att spela elitfotboll.

Fler elitlag/fler elitspelare kräver bättre spelarutbildning och intensivare scouting för att öka bredden på toppen.

Detta bland mycket annat.

Dessa kriterier är svåra att mäta men Gefle och GIF Sundsvall har likaväl som många av sina allsvenska konkurrenter bidragit till att delar av målsättningarna infriats. Det finns några spelare i olika landslag som skolats i de båda Norrlandklubbarna också hamnat ute i den stora proffsvärlden.

Dessutom har konkurrentlagen i många fall förstärkt sina lag norrifrån. Samtidigt som ratade spelare från andra klubbar fått chansen att fortsätta sina elitkarriärer i Norrland.

Så ser fotbollshierarkins näringskedja ut.

Det är trams och okunnighet att påstå att Gefle och Sundsvall inte står för mycket utveckling. Inte minst har de gjort ett utmärkt arbete med att hitta lovande ungdomar från övriga Norrland.

Och varför dra de båda klubbarna över en kam. Det är faktiskt drygt 21 mil mellan de båda städerna. Utgår du från Malmö och lägger till några mil till de 21 finns det i årets Allsvenska åtta lag i detta område. Jag skulle inre ta i min mun och påstå att någon av dessa klubbar inte på något sätt står för utveckling.

Ur publiksynpunkt är det givetvis bra att de allsvenska lagen finns i områden med stor befolkning. I Medelpad, ett geografiskt lite område, finns det 125 000 invånare med närhet till Sundsvall. Gävle kommun, med ett stort närområde, har en befolkningsmängd på över 100 000 personer. Tyvärr har publiken svikit nu när den kanske behövts som mest.

Och så det eviga tjatet om Gefles parkerade buss – det vill säga ett lågt försvarsspel. Taktik tillhör spelet och de senaste säsongerna har spelarmaterialet inneburit att Gefle nu oftast spelar en annorlunda fotboll än för ungefär fem år sedan. Men för att konstatera detta måste man se laget lite oftare än vid de två tillfällen man stöter på Malmö FF.

Elitfotboll i så stora delar av Sverige som möjligt är bra för utvecklingen.

Låt hela Fotbollssverige blomstra. Utan elitistiska synpunkter.

 

Av Magnus Månsson - 28 oktober 2016 15:10

För två dagar sedan blev Malmö FF svenska mästare i fotboll.

Grattis förresten!

De som läser Sydsvenskan kan inte ha missat SM-guldet. Inklusive första sidorna har denna händelse under de två senaste dagarna skildrats på cirka 16 och en halv sida. Övrig idrott cirka sex, där fyra spalter varit tv-tablån. De heliga spalterna om spel och hästsport har jag inte tagit med i uträkningarna.

Ser man på övrig text i B-delens sista upplaga finns det knappt sex sidor Malmö, inte fullt två sidor Lund och lite drygt två sidor Omkretsen.  Lägg till fyra sidor Åsikter.

Malmö, Lund, Omkretsen och Åsikter har sammantaget under två dagar fått mindre utrymme än Malmö FF:s guld.

Jag har de senaste dagarna träffar många idrottsintresserade personer från regionen och som också är regelbundna tidningsläsare.

De ställer frågan: Är denna snedvridning rätt väg att behålla sina läsare och få nya.

 

Av Magnus Månsson - 26 oktober 2016 16:51

Råkade just se en blogg hos en av Malmötidningarna.

Rubriken löd: Omöjligt förstå Falkenbergs beslut att ta med Carvallo mot MFF.

Carvallo heter Felipe i förnamn och är utlånad av MFF till just Falkenberg. Efter säsongen skall han återvända till MFF.

Vinner MFF Allsvenskan lär det utfalla bonuspengar till de spelare som varit delaktiga i guldet. Carvallo tillhör den gruppen efter några matcher i våras.

Bloggaren/krönikören tror förstås att Carvallo kommer att göra sitt bästa, men sen kommer de konspiratoriska tankarna fram: Tänk om …

Falkenberg litar på Carvallo. Det är huvudsaken.

Hur hade tongångarna gått i Norrköping om Falkenberg medvetet försvagat sitt lag mot toppkonkurrenten?

Resultatet får visa rätt eller fel. Oavsett tabellplacering tillhör det god sportslig etikett att göra sitt bästa mot alla motståndare.

Ett mynt har alltid två sidor, inte två ljusblå.

Ni får själv gissa vem bloggaren är. Valet är inte svårt.

 

Av Magnus Månsson - 25 oktober 2016 14:02

Skall brott löna sig?

Lite löjlig fråga givetvis, men tanken har dykt upp när jag sett en del handbollsmatcher nu i höst. Det gäller främst den nya regeln om att ett lag har sex passningar på sig för ett avslut efter domarnas tecken för passivitet.

Sex passningar anser regelexperterna tydligen är normalt för att bygga uppå ett anfall. Men laget får nästan aldrig sex passningar i följd på sig. Så fort det är möjligt ”låser” motståndarna spelet på ett ojuste sätt och så återstår bara kanske två eller tre pass ytterligare med följd att det oftast blir ett taskigt avslutningsläge.

Brott har med andra ord lönat. Handbollen är inte förtjänt av sådana regler.

***

Handboll är den svåraste bollsporten att döma. Gränsfallen är så många på straffskalan. (Amerikansk fotboll vet jag inget om.)

Såg gårdagsmötet i går mellan HK Malmö och Sävehof, 31—28. Kan inte peka på några speciella situationer men efter ett ha konsulterat mina anteckningar och upptäckt att Sävehof hade sex utvisningar, HK två (den sista i slutsekunderna) och att hemmalaget fick sex straffar, gästerna två, blev jag konfunderad: Spelade verkligen Sävehof så mycket fulare än HK?

Jag vet som sagt inte. Men – HK-anhängarna får ursäkta – det gagnar inte handbollen att det försvarsspel som praktiserades mot Sävehofs mittsexa Ingolfsson under andra halvlek, inte gav en enda utvisning. Det var mer brottning än handboll.

Jag gillar handboll, men när artisterna plockas bort alltför tufft utan åtgärd då känns det fel.

En neutral åskådare skall kunna njuta av en handbollsmatch. De på många håll (storstäderna) klena åskådarsifforna beror kanske att handbollen med sin inneboende spänning bara berör den som har en speciell känsla för en klubb.

Av Magnus Månsson - 23 oktober 2016 11:53

Tack Östersund!

För att 3—0-vinsten över Malmö FF gör att guldspänningen i Allsvenskan består i alla fall några dagar ytterligare. Och det är det väl alla vill ha? Eller?

Man tack först och främst för att ni verkligen berikat och charmat serien. Allt från premiären mot Hammarby till gårdagsmötet (med fortsättning) har ni stått för en kreativ fotboll och ett mod som imponerar och som man hoppas att andra anammar.

Tyvärr kunde jag av privata skäl inte se gårdagsmatchen på plats. Fick dela upp matchen via tv i tv delar med en utsökt lyxsupé som fyra timmars paus.

Det är snart dags att summera säsongen. En massa pris skall delas ut. Om titeln Årets tränare på herrsidan är konkurrensen tuff. Lars Lagerbäck med Islands EM-insats som merit är ett bra alternativt men det finns ett pris som skall tilldelas Allsvenskans bäste tränare. Juryn tar ofta den lätta vägen, guldvinnarnas coach brukar belönas utan hänsyn till spelarmaterialet.

Men inte i år för årets vinnare skall bli Östersunds Graham Potter.

Något annat vore ett underbetyg av juryn till sig själv.

Potter är också en värdig motståndare till Lagerbäck.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se