Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Fredag 19 juli 21:08

Jag saknar mitt Idrottsmuseum.

Mitt och mitt, jag menar Malmö Idrottsmuseum, det som fanns i Baltiska hallen. Jag kunde se lokalerna från mitt köksfönster, innan man rev och byggde om Annebergsskolan till tre våningar.

Själva utställningen var inte speciellt intressant, stereotyp och sällan förnyad. I och för sig kan man på Stadsarkivet ta del av det stora arkiv som fanns i källaren i Baltiskan men man får inte samma personliga hjälp man fick på IM. Speciellt av Josef Gersner under alla åren. Josef finns förstås nu på Stadsarkivet och det är tur det. Han är en av de få som kan hjälpa till när det gäller de idrottsrelaterade frågorna. Och det är ju inte alltid han är där och kan bistå.

Men mest av allt saknar jag biblioteket. Jag har skänkt hundratals böcker, tidskrifter och program med vetskapen om att jag bara hade 300 meter att gå för åter ta del av innehållet. Kombinationen arkivet/biblioteket vägg i vägg var oslagbar, när det gällde att skriva en artikel i Skånsk Idrotts Historia, en nekrolog till samma bok eller som nu mitt försök att skriva Heleneholms IF:s historia i ett perspektiv av friidrottens utveckling i Malmö och sydvästra Skåne med utblick på övriga Skåne.

Jag måste förstås hålla mig frisk i många år för att bli klar med detta projekt.

Ett dilemma för IM i Malmö var att det var ett Riksidrottsmuseum. Inte som exempelvis de Göteborg och Helsingborg, som är koncentrerade till respektives stads idrottshistoria.

IM i Malmö drevs i kommunal regi, det i Helsingborg ideellt. Och vi som i stort hela våra liv ägnat åt oss åt ideell verksamhet vet hur överlägset detta arbetssätt är jämfört med det kommunala. IM i Helsingborg drivs av Föreningen Idrottsarkivet med ett omfattande program av varierad art.

Bland annat ger man ut böcker. I bokform har man bland annat dokumenterat Olympias och Idrottens Hus historia och i ett storverk presenterades alla HIF:s allsvenska fotbollsspelare mellan 1924 och 2012.

I dagarna är det dags för ett nytt boksläpp. Den 23 september klockan 13 presenterar författaren Ken OIofsson och hans medhjälpare, ett av naven i FIA, Hasse Sjöström Agent 001, en bok om Börje Lantz, Sveriges förste fotbollsagent.

www.hbgidrottsmuseum.se kan man läsa mer om FIA och boksläppet.

Och förresten förena gärna ett boksläppsbesök i Idrottens Hus med att ta en extra timme på muséet, för något år sedan utsett till Sveriges främsta idrottsmuseum.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Torsdag 18 juli 15:35

I dag har U 20-EM i friidrotts inletts i Borås.

I söndags avslutades U 23-EM i Gävle.

15 friidrottare med skånsk anknytning har deltagit eller kommer att göra det i dessa mästerskap, åtta tävlar för Malmö AI, fem för IFK Helsingborg, en för Eslövs AI och en för Växjöklubben 24Seven. Så ser Friidrottssverige ut, det är storstadsregionernas storklubbar som har flest aktiva med på denna nivå, med några få inslag från det vi kallar småklubbar.

Men det finns också en annan bild av friidrotten i Sverige, just de mindre klubbarnas betydelse. Vi tittar på de 15 ”skåningarnas” moderklubbar. Då får du fram följande: IFK Helsingborg fem deltagare, Vellingeklubben IK Finish fyra, Heleneholms IF två och vardera en från Eslöv, Hässleholm, Huddinge och Linköping.

Det är inte första gången Helsingborg och Finish sticker ut i liknande sammanhang. Jag vurmar naturligtvis främst för Finish, småklubbsälskare som jag är. Vellingeföreningen har ytterligare fler aktiva i andra föreningar av svensk toppklass i olika åldersklasser. Svensk friidrott behöver fler ”Finish”. De drivande ledarna/tränarna har kommit upp i åren och av olika anledningar har entusiasmen minskat. I regionen har Pallas i stort tynat bort. Heleneholm har en minimal verksamhet vad gäller arenafriidrott utanför de allra yngsta, Trelleborg syns inte heller speciellt ofta i tävlingssammanhang, lika lite som Staffanstorp.

Det får inte gå samma väg med IK Finish.

I Malmö arrangeras återigen ingen utomhustävling för ungdomar 2019. Efter ett uppehåll 2017 har Finish blåst liv i Finish Games nere i Vellinge i fjor och i år. Responsen nu i sommar var liten. Startfälten var små. För att få ekonomi i evenemanget hade man bjudit in till tävlingar för 7-åringar. Grannklubbarna hjälpte inte till för att få kvantitet. MAI hade en förhållandevis stor trupp, men ack så liten i förhållande till hur många ungdomar man har i sina träningsgrupper. Heleneholm deltog men en veteran – inget annat. Trelleborg hade sju deltagare.

I vissa grenar var det ett klubbmästerskap för Öresund, så kallar sig Finish i tävlingssammanhang.

Jag vet naturligtvis inte hur de styrande i IK Finish tänker, men det är nog inte långt från den missmodiga känsla jag fick, när jag försökt blåsa liv i en enda liten seniortävling i Malmö per säsong: Hopplöshet.

Så känns det när inte ens grannarna ställer upp för att få igång i en nödvändig tävlingsverksamhet.

Må IK Finish hålla ut!

 

  

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 17 juli 10:43

Jag har en vän och före detta kollega från Sydsvenskan, Stefan Eckerström, vars blogginlägg jag med intresse läser varje gång.

 

Den 23 juli skrev han:

 

Nej, min själ. Nu måste jag säga de där orden jag lovade mig själv att aldrig säga som pensionär: det var bättre förr. Jag menar i fotbollen. Då när domar'n dömde. Fel eller tveksamt ibland, alldeles rätt oftast, efter personlig övertygelse alltid.

 

I går skrev han:

Rätt av MFF att anmäla

Ser att MFF bestämt sig för att anmäla Djurgårdens Haris Radetinac till fotbollens disciplinnämnd efter vansinnestacklingen mot Arnor Traustason som fick passera utan domaråtgärd i söndags. Jag tycker det är bra. Tacklingen var verkligen, som det heter, karriärhotande. Att Radetinac saknade uppsåt har ingen betydelse: det är utfallet som räknas, inte avsikten. Här var det dessutom uppenbart att domaren missade situationen helt...att han skulle bedömt tacklingen som sjyst faller ju förhoppningsvis på sin egen orimlighet. Ska bli intressant att se vad disciplinnämnden kommer fram till. Gult kort i efterhand? Rött med ett antal matchers avstängning? Här ligger det kanske Radetinac i fatet att han ganska nyligen avtjänat straff pga direktrött kort i en annan match. Upprepade brott brukar inte vara någon plusfaktor. Personligen är jag annars lite förvånad över att just Radetinac är "gärningsman". I mina ögon har han aldrig tillhört fotbollens värsta busklientel, snarare tvärtom. En hårt kämpande gentleman (allt är relativt), själv tufft drabbad av tacklingsrelaterade skador vid flera tillfällen. I någon mån hade han f ö otur i söndags: satsningen som sådan var inte värre än de man tvingas åse i var och varannan allsvensk match nuförtiden. Skillnaden var att offret blev allvarligt skadat - exakt hur illa är fortfarande oklart - och att relevant domslut uteblev. Därför är det fullt rimligt att fallet prövas i högre instans.

 

”Elak” som jag är påminde jag honom om hans ord av den 23 juni. En författares/journalists värsta fiende är ibland de ord hen en gång skrivit.

 

Jag fick ett svar:

Okej. Där har du en poäng, onekligen. Men då handlade det om VAR. HÄR handlar det om en skadad spelare, offer för fotbollens eskalerande brutalitet. Och om en domare som av en eller annan anledning låter händelsen passera utan åtgärd. Det finns grader och gränser i allt - och så jävla perfekt att jag inte kan nyansera en tidigare framförd åsikt vill jag inte bli. För mig spelar heller inte klubbtillhörigheten någon som helst roll. Nu råkade det vara en MFF-spelare som drabbades. Det kunde varit en Djurgårdare, en Östersundare, en vem som helst i vilket lag som helst, mitt ställningstagande hade blivit exakt detsamma. Jag är också övertygad om att vilken annan klubb som helst gjort motsvarande anmälan i motsvarande situation.
Respekt för DIN åsikt.
Mvh/S

å 

Jag tycker ditt svar haltar. En granskning i efterhand är en form av VAR, även om resultatet dröjer. Då gäller alltså inte din ”gyllene regel”: Dömt är dömt.

Du skriver också: satsningen som sådan var inte värre än de man tvingas åse i var och varannan allsvensk match nuförtiden. Skillnaden var att offret blev allvarligt skadad.

Min följdfråga blir då: Skall en straffpåföljd för två likartade förseelser grundas på hur allvarlig skadan är? En ojusthet kan ju vara farlig utan att någon skada uppstår alls.

Mitt huvudargument mot efterhandsgranskning kvarstår: Kamerorna registrera inte alla händelser och vi har genom åren sett hur samma situation kan bedömas olika från olika vinklar.

Inget system är felfritt. Så låt dömt vara dömt.

Har givetvis också RESPEKT för din åsikt.

MM

Av Magnus Månsson - Tisdag 16 juli 10:41

Ser att Malmö FF anmäler Djurgårdens Haris Radetinac till fotbollförbundet för hans tuffa stämpling mot MFF:s Arnor Traustason.

Vad jag minns har disciplinkommittén i år ändrat två domslut och annullerat en varning på Häckens Paulinho och en på MFF:s Franz Brorsson. Det kan vara fler.

Men MFF:s anmälan, och om den blir godkänd, kan föra ut på djupt vatten. Raditinacs förseelse dokumenterades av tv och producenten valde att reprisera den åtskilliga gånger. Det finns underlag för en bedömning.

Men hur många ojustheter, värda kort av varierad valör, sker inte under en säsong utan att domarteam eller tv-kamerorna upptäcker dem. Eller att producenten föredrar att inte visa dem.

Vi har väl alla sett en och annan armbåge i motståndarens mage eller en elak eftersläng när bollen varit långt därifrån, utan att varken domarteam eller tv  upptäckt det.

Har domarna inte sett, eller gjort en mindre bra bedömning, låt det vara.

Att just tv registrerat förseelsen får inte vara avgörande.

Vi har inte VAR (videogranskning) i svensk fotboll. Då kan man inte använda en tv-repris som bevis i ett senare skede.

Dömt är dömt. Hur fel det än kan bli.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 15 juli 12:46

Jag är på väg ut på minerad mark.

Det är man, när man i den här stan framför den minsta negativa synpunkt om Malmö FF.

Reaktionerna kommer alltid. Negativa förstås. Men också positiva. Faktiskt.

I de tre MFF-matcherna efter uppehållet har domarinsatserna kommit i fokus. Omdömena har oftast inte varit nådiga. De notoriska gnällspikarna Anders Christiansen och Markus Rosenberg har klagat över att de inte kan kommunicera med vissa domare och ibland till om med förklarat dem inkompetenta att döma på den höga nivå som MFF befinner sig.

Oftast får de stöd av sin tränare Uwe Rösler.

Även de mest uppenbara ojustheterna av herrarna har man skilda åsikter om.

Jag blir illa berörd av ett sådant agerande. Speciellt i en tid, då domarinsatserna granskas ur ett helt annat perspektiv än tidigare. Under åratal har jag menat att tv-repriserna är domarnas värsta fiende. Och nu när VAR (videogranskningen) kommit in i diskussionen har trycket på domarna ökats.

Hur många situationer under VM-turneringen nu senast och i de senaste allsvenska omgångarna har vi som tittare, kommentatorerna, publiken på plats och förmodligen även de utsända journalisterna på arenan sett och tyckt vara korrekta, innan en tv-sekvens visar att det nog inte var så?

Det är inte rättvist.

Det skapar också en irriterad stämning gentemot domarteamen, när man från ledar- och spelarhåll i lugn och ro på bänken via något tekniskt hjälpmedel kan granska en situation, som teamet skall avgöra på sekunden.

Och visst är det lätt från journalisttribunen skaffa sig en uppfattning med teknisk hjälp. Tidningarnas direktreferat överensstämmer inte alltid med den version som vi får läsa på pappret.

Jag vill inte recensera de senaste allsvenska domarinsatserna – det har varit diskussioner i mer än MFF:s matcher – utan menar att det nuvarande heta tonläget skapar en atmosfär som på sikt ger sämre domarkvalitet.

Det är svårt nog att skaffa och utbilda kompetenta personer.

Vem vill i sin yrkesroll i svarta rubriker få veta att man inte håller måttet? Ständig kritik ger sämre självförtroende.

Spelare och funktionärerna spelar faktiskt i samma team, fotbollens.

Av Magnus Månsson - Lördag 13 juli 16:55

Lyssna på den gamle!

Ja, inte på mig. Förstås.

Nej, på Jan Fristedt, en ikon och levande legend inom ridsporten, speciellt som speaker vid de stora evenemangen. Den här veckan hörs hans stämma över Falsterbo.

I en trevlig artikel i gårdagens Sydsvenska förmedlar Jan Fristedt, 78, sina synpunkter på speakersysslan. Många referenteter och kommentatorer inom etermedia, konferencierer i olika sammanhang och mera lokala speakers vid diverse tillställningar, inte minst inom idrotten, borde lyssna på honom.

Jan Fristedt har tre grundregler:

1) Tystnad, babbla inte. Pausen ger effekt, efter en sådan skärper lyssnaren sin uppmärksamhet.

2) Skrik inte. Höj rösten när du presenterar en stjärna, men var nyanserad i övriga presentationer.

3) Referera inte vad alla ser och känner till.

Med andra ord, enkla regler. Men hur många, kända som okända, möter vi inte, nästan dagligen i vår värld, som är långt från att följa dessa riktklinjer?

Jag skall i dessa semestertider vara snäll och inte nämna några namn. Men vi mötte många under den just avslutande VM-turneringen i fotboll, vi hör dem nästan alltid i alla presentationer i underhållningsprogrammen i tv och lokalt skriks det vi mål vid en fotbollsmatch i de lägre divisionerna så att grannarna blir irriterade. Och hur många referat av ett lopp i friidrott har jag inte hört fast det utspelats just framför mina ögon?

Allt så tröttsamt.

Och ända är Jan Fristedts visdomsord så enkla.

 

Av Magnus Månsson - Måndag 8 juli 17:52

I den här allsvenska fotbollsomgången protesterar SFSU (Svenska Fotbollsupportersunionen) mot Polisens villkorstrappa.

Man gör det genom att uppmana publiken att hålla tyst under de 20 första minuterna. Tidigare har liknade aktioner ägt rum. Bland annat har ståplatspubliken bojkottat den första kvarten.

Villkorstrappan är de krav som myndigheterna ställer på en matcharrangör för åskådarnas säkerhet.

I ett rättssamhälle är detta en självklarhet.

SFSU gör sig till tals för hela den svenska fotbollsallmänheten genom bombastiska uttalanden som: Rädda svensk fotboll!

Det florerar också rykten om att de allsvenska matcherna kommer att spelas utan publik. Självfallet nonsens.

SFSU:s agerande för inte problemen närmare en lösning. De som drabbas värst är de själva. De går miste om 20 minuters stämning, den som för många är viktigare än själva matchen.

Dessutom ogillar spelarna tystnaden, de saknar den inspiration som ljudkulissen skänker. Det vidimerades från lördagens matcher i Kalmar och Malmö.

Det känns som om SFSU skjuter sig själv i båda benen.

Åter till Kalmar—AIK. När de 20 minuterna var tillända, tände delar av AIK-anhängarna ett rejält antal bengaler, som hindrade sikten och satte igång Guldfågelns brandlarm. Första halvlek blev 20 minuter försenad. Samtidigt skanderade delar av begåvningsreserven: Fotbollsmördare!

Och det var ingen ironi, riktad mot dem själv.

Tro mig!

Supporterkultur, i rätt form, berikar fotbollssamhället, som dock är så mycket större än den del SFSU företräder.
Det förvånar mig också mycket att klubbar och förbund inte tar större avstånd från avarterna.

Följ lagarna och allt blir bättre. Så enkelt är det.

 

Av Magnus Månsson - Söndag 7 juli 21:37

Det blev mycket fotboll i går via tv.

Skönt att ha något att göra, när vinden viner och det ösregnar.

Men jag hade, i ärlighetens namn, även i solsken sett Kalmar-AIK, Sverige—England och Malmö FF—Örebro.

Sveriges VM-brons kan vara viktigt för återväxten, som jag försökte påvisa i gårdagsinlägget. Förhoppningsvis har även unga bollbegåvade tjejer fascineras av dramatiken och vill pröva på. För det behövs en påfyllning. Inte minst måste de mindre orternas föreningar kunna erbjuda flickor fotboll. Historien, i alla fall den skånska, har visat att många tongivande landslagsspelare har börjat spela fotboll på ”vischan”. Ur mitt allt skröpligare minne kan jag plocka fram Harlösa, Sövestad, Skillinge, Ystad (nåja?), Vä, Verum, Vellinge, Marieholm och varför inte Skabersjö. Mera initierade personer kan säkert fylla på den här listan med en hel del namn.

***

Den här svenska framgången kunde man inte ana under gruppspelet. Det var inga insatser som skvallrade om medalj. Samtidigt var det kanske den gynnsamma lottningen som gjorde att den med rätta hyllade förbundskaptenen Peter Gerhardsson kom till slutspelet med ett fräschare lag än motståndarna. Sveriges grupp var definitivt den lättaste att avancera från. Mot Chile och Thailand var det ”omöjligt” att förlora och USA-mötet med en B-uppsättning var betydelselöst.

I en turnering med alla dessa marginaler – inte minst VAR – menar jag att svenskorna kom till slutspelet mindre slitna än konkurrenterna.

Detta skrivit utan att på något sätt förminska Sveriges VM-dagar. Man har gett oss högtidsstunder, förvisso av skiftande kvalitet, och det är ett team – glöm inte ledarna! – att ta till sig och gilla. Personligheterna är många.

Själv har jag en speciell favorit, Ellen Rubensson. Från Marieholm. Hon var av  landslagsklass  när hon inte hade en ordinarie plats i FC Rosengård, där man prioriterade utländska spelare. Ellen flyttade till Kopparbergs/Göteborg för att få kvalitativ speltid och möjlighet att bibehålla sin landslagsplats. Nu är hon en av Allsvenskans bästa spelare och given i den svenska landslagstruppen. Och VM-bronsmedaljör.

***

I den guide Expressen presenterade inför den allsvenska premiären fanns totalt 73 spelare med utländskt pass i de tolv lagen. Det innebär att cirka hälften av spelarna i lagen hindrar unga svenska talanger från att speltid i den högsta ligan. Jag förutsätter att de utländska spelarna håller sådan klass att de inte placeras på avbytarbänken.

För att ta ett närliggande exempel: När en spelare lämnar FC Rosengård söker man inte ersättaren inom den egna ungdomsverksamheten (som man ofta framhåller som bra) utan köper ofta utifrån.

Mindre underlag för inhemsk rekrytering och sämre tilltro på de egna talangerna är inte en positiv utveckling för framtidens landslag. Även om fler av de bästa numera hamnar i de större europeiska klubbarna.

***

USA var verkligen värdig världsmästare.

 

Presentation

Fråga mig

21 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se