Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Måndag 20 nov 17:38

Knappt hade slutsignalen på Stadsparksvallen i Jönköping ljudit och Trelleborgs FF åter blivit allsvenskt förrän man i olika medier nedvärderade TFF:s insats.

”TFF tillför inte svensk fotboll något positivt.,”

”TFF åker ner direkt.”

”Svensk fotboll har inte 16 lag som håller allsvensk klass.”

Det finns fler exempel. Varje år är det samma visa. Det är bara föremålet/klubben som är annorlunda. Jag är så trött på resonemanget.

En samlad svensk fotboll har beslutat att tävlingssäsongen för elitlagen måste förlängas. 16 lag i de två högsta serierna är ett led i detta. Den nya utformningen av Svenska cupen ett annat.

Man var också enig om att seriepyramiden borde spetsas. Därav bara en division 1-grupp, Superettan.

Det här systemet har breddat Fotbollssverige. 2018 finns det lag från Trelleborg i söder till Östersund i norr. Dessutom ytterligare ett Norrlandslag, Sundsvalls GIF. Fler spelare har fått möjlighet att spela på elitnivå. Den ”vita” fläcken på den skånska fotbollskartan, Österlen, har exempelvis tre spelare med i TFF-truppen med moderklubbarna Öja FF, IFK Simrishamn och Tomelilla IF.

Möjligheten att nå Svensk elitfotboll, de två högsta serierna, har inspirerat klubbarna. Och visst har nykomlingar de senaste åren tillfört den svenska fotbollen mycket positivt. Östersund är det bästa exemplet. Sirius i år ett annat. Och hur många lovord fick inte Jönköping i fjor? Visst föll Halmstads BK som nykomling direkt ut men vilken nyttig skolning fick inte de många talangerna under året?

Även om PB har vanan att åka hiss mellan de två högsta serierna är det självklart nyttigt för en av svensk fotbolls främsta talangutvecklare att spela i Allsvenskan.

Toppskiktet i Allsvenskan lär bli tunnare. Ekonomin kommer att styra än mer. Malmö FF, i särklass, Häcken, AIK och Djurgården har ett försprång. Östersund kan med sina Europa League-pengar utmana men förmodligen bara på kort sikt. Hammarby har med sin publiktillströmning möjligheten. Liksom IFK Göteborg med sin tradition.

I ett tioårsperspektiv kommer de flesta av de fyra medaljerna hamna hos några av dessa sju. Om Elfsborg och IFK Norrköping med sin förmåga att hitta talanger i närområdet och inte, som nu, förlorar sina främsta kan de då och då vare med i en medaljstrid, Om de inte hittar en spelare som kan inbringa 100 miljoner. Då kan man vara med och dansa med de stora.

Så ser mitt framtidsscenario ut.

Lite krasst uttryckt så är det dessa nio klubbar plus Kalmar och Örebro som opportunistiska elitister i bästa fall anser hålla allsvensk klass.

Är det en så smal Allsvenska de svenska fotbollsälskarna vill ha? Tror inte det. Vi vill då och då se TFF, Mjällby, Falkenberg och andra ”småklubbar” i kamp mot de stora.

Pratet om att det inte finns 16 lag av allsvensk klass är nonsens.

TFF och andra liknande klubbar berikar svensk fotboll. Deras ambition får inte strypas av för höga hinder.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 19 nov 12:45

I dag är det Trelleborgs FF som gäller.

Och klubbens jakt på plats i nästa års Fotbollsallsvenska.

HK Malmö får ursäkta, en handbollsmatch i EHF-cupen mot det danska topplaget Bjerringbro-Silkeborg kittlar inte lika mycket. TFF har en hög placering i mitt fotbollshjärta.

Det blir tufft för TFF uppe i Jönköping. En bibehållen nolla från onsdagsmötet i Trelleborg är naturligtvis en stor fördel. Men 2—0 är trots allt en skör ledning. Kom ihåg att TFF-målvakten Marko Johansson var en av de absolut bästa – kanske till och med den främste – i förra mötet.

Nåväl en spännande eftermiddag blir det.

***

Det spekuleras redan i om förstärkningar till TFF vid ett eventuellt avancemang. Man talar om relationerna till MFF och hänvisar till ”gamla tider”. Men fotbollsvärlden ser inte som på 1990-talet, när drygt 30-åriga toppspelare som exempelvis Anders Palmér och Leif Engqvist med bibehållen ambition fortsatte sina karriärer i TFF. Jag ser inga sådana spelare i dagens MFF.

Jag tror inte heller att spelare på platser över 20 i MFF- hierarkin – och det är väl i detta härad vi rör oss – kan tillföra TFF den spetskompetens som behövs vid det eventuella steget upp.

Visst MFF-lånet Marko Johansson har varit en av lagets främsta under hela säsongen. Men det andra lånet Erik Andersson, förvisso bara 20 år, har mestadels på sistone mest agerat avbytare. Och en annan 20-åring, Johan Brannefalk, som kom från MFF till TFF, har gjort sina flesta matcher som sen inhoppare. Under sin tid i MFF tillhörde han dem på platserna över de 20.

Med detta vill jag ha sagt att TFF inte finner sina nya spelare i MFF:s nuvarande så kallade överskottslager.

***

Men visst är det så att många spelare i dagens TFF och även i andra lag från Superettan haft längre eller kortare (mest det senare) i sejourer i MFF. Men det är i min värld naturligt att många talanger passerat i MFF-organisationen. MFF har genom skicklighet skaffat sig en position inom regionen -- inte minst genom fotbollsgymnasiet – som ingen annan klubb kan konkurrera med. Men med sina höga internationella ambitioner räcker inte egenproduktionen. Spelare blir över. Det är naturligt att det blir en stor utsortering ända från pojklagsåldern. Om de vill fortsätta spela fotboll måste de söka sig vidare.

Men det känns lite underligt att kalla alla, som spelat ett eller annat år i yngre år i storklubben, för MFF-produkt känns inte helt korrekt. Det är många mindre föreningar som borde få beröm.

I dagens TFF finns många exempel.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 18 nov 16:59

Veckans stora svenska fotbollshändelse, vilken var det?

Det finns väl knappas någon vettig person som har ett annat svar än herrlandslagets 0—0 borta mot Italien och därmed en plats i VM-slutspelet 2018.

Men, nej, nej, nej. Vi är helt fel ute. Ett opportunistiskt snille på Expressen menar på allvar (?) att bragden/den heroiska insatsen—ordens valör har sannerligen devalverats i idrottens språk – var ett intet mot att Zlatan i dag kommer att sitta på bänken i Manchester Uniteds match mot Newcastle.

Man tar sig för pannan och undrar vad som menas. Att över huvud taget bara komma på tanken att göra en sådan jämförelse. Det är det eviga klicktänkandet som härskar på alla tidningars nätredaktioner. Nämns Z blir det ett antal klick och alla är nöjda. Även jag, min dumme … bidrog till ett klick.

***

Vill man ha en hygglig inblick i vad som händer utanför dem snäva sportvärld min morgontidning numera bevakar ”tvingas” man ut på nätet. Men det gäller att ha urskiljning. Kvällstidningarna har intressanta skribenter men också för många med klickar dallrande framför ögonen.

Jakten på klickar minskar trovärdigheten. Hos i stort alla tidningar. Intressanta "smågrejer" ges det inte plats till, de ger inte tillräckligt många klickar.

Av Magnus Månsson - Måndag 13 nov 15:49

Läsarna av Sydsvenskans sport vaknade i morse med tre sidor om damfotbollslandslagetsa bojkott av Fotbollsgalan, en idrottslig pseudohändelse.

Men liksom när krönikören vevade i gång i samma ärende, det gäller landslagets ersättningar, för en tid sedan får läsarna inte veta något konkret om vad som skiljer förbund och spelarråd. Är spelarnas krav extremt höga eller är det ett skambud som förbundet lagt fram?

Man hänvisar till uppgörelser och diskussioner som förts i USA, Danmark och Norge. Men inte ett ord om utformningen av dessa. Och hur ser det ut inom exempelvis svensk handboll?

Seriös journalistik kräver faktiskt bättre underlag för en rubrik som:

Fotbollens döva maktens män får börja lyssna

Och hur känner sig de tre kvinnor, av sju, som finns i Svenska Fotbollförbundets styrelse? Är de överkörda av fyra maktfullkomliga män?

***

Vid Fotbollsgalan delar Sydsvenskan ut Diamantbollen till årets bästa kvinnliga fotbollsspelare. Chefredaktören Pia Rehnquist är tveksam till att åka till Globen om inte damlandlandslaget finns på plats. Om sakfrågan är hon lika osäker som de flesta av oss andra. I en intervju på nätet säger hon;

- Ett problem för mig är ju att veta exakt vad konflikten består i, hur långt ifrån varandra parterna är i sakfrågan. Det vet jag inte än.

Kan man tolka detta som att Pia Rehnquist inte är helt nöjd med krönikör Max Wimans skildring av bakgrunderna till konflikterna.

***

Det som verkligen är värt att debattera är ojämlikheten i bonus för lagen i de båda allsvenskorna. De bäst placerade lagen för herrar får miljonbelopp, inte ens dammästarinnorna får en enda krona.

Förvisso är det en sponsor, Svenska spel, som svarar för herrbonusen men nog borde förbundet kunna förhandla fram att någon miljon hamnade hos damerna.

***

Det är lätt att från massmedia att dundra om idrottens ojämlikhet. Men hur ser man själv på det? Visst var det något speciellt när Dalkurd tog steget upp i herrarnas allsvenska. Tv var på plats och Sydsvenskan uppmärksammade händelsen med text och bild. När IFK Kalmars damlag avancerade till högsta nivån fanns inte ett endaste ord i varken Sportspegel eller SDS. Jo, sluttabellen fanns.

Av Magnus Månsson - Söndag 12 nov 21:19

Det har gått en vecka sedan Allsvenskan slutade.

Några övergångar är klarade. Övergångsryktena florerar.
Vilkas slutsatser inför 2018 kan man då dra av den just avslutade säsongen? Många givetvis. De fem topplagen har det bästa utgångsläget. De har redan de bästa trupperna och efter vad jag förstår har alla kvar sina tränare, bara det en fördel.

Samtidigt öppnas två övergångsfönster innan nästa SM-guld skall delas ut. I öppna fönster det blåsa friskt. Spelarkontrakten är heller ingen garanti för att spelarna blir kvar, bara en försäkring för att säljaren får bra, eller skälig, betalning för de eventuellt flyktade spelarna.

Utan att ägna mig åt någon rangordning lär medaljstriden kommande år stå mellan säsongens fem toppklubbar, MFF, AIK, Djurgården, Häcken och Östersund. Detta sagt utan vetskap om vad som händer i trupperna. Om jag förstått rätt har dessa fem också de bästa ekonomiska förutsättningarna att förstärka sina redan skickliga trupper. Eller hitta ersättare till klara och eventuella flera förluster.

Hittar Elfsborg rätt i sitt sökande efter en ny tränare och dessutom hittar en spelare som kan rätta till och styra upp defensiven blir Boråslaget ytterligare en medaljkandidat.

Liksom IFK Norrköping. Men det går förstås inte i längden att se tre, fyra, fem spelare per år försvinna till den utländska professionella världen.

***

Det talas om att Malmö FF på den inhemska marknaden får betala med än de svenska konkurrenterna för nya spelare. Från hovpoeterna kan man utläsa en viss indignation.

Jag kan förstå att föreningar utan ambitioner eller realistiska förutsättningar att nå de europeiska turneringarna för en skälig summa säljer sina bästa till MFF. Som Sirius (Kingsley Sarfo) och GIF Sundsvall (Eric Larsson). Men varför skulle klubbar med bra möjlighet att nå de ekonomiska ”köttgrytorna” sälja sina viktigaste spelare billigt till en konkurrent och därmed försämra sina egna chanser?

Det vore att ge upp.

Det är bra för svensk fotboll att det finns många svenska klubbar med europiska ambitioner. Nu när Malmö FF missade känns det underbart att svenska fotbollssupporters i höstmörkret kan glädja sig åt Östersunds framgångar.

***

Läste – jag tror det var i höstas – i en krönika i en Malmötidning att lag som Gefle IF och GIF Sundsvall ”inte står för så mycket utveckling”.

Vill så här bara i all vänlighet påminna om att två av landslagets bästa spelare i år Emil Forsberg och Mikael Lustig fick allsvensk skolning i just Giffarna. Jag blir inte alls förvånad om Eric Larsson (med spel även i Gefle)s tar samma väg.

Så visst kan Norrlandslagen stå för utveckling även i fotboll. Glöm inte Östersund.

Men så blir det, när hastigheten över tangentbordet är snabbare än tanken.

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 10 nov 16:27

Här min syn på bottenlagen det allsvenska spelåret 2017.

 

12) Kalmar FF

Lättanalyserat. Allsvenskans kanske bästa mittfältare Rasmus Elm och Ismael spelade av olika anledningar bara ett fåtal matcher totalt. Dessutom var laget även i övrigt skadedrabbat. Korttidsvärvningar – och den återinkallade tränaren Nanne Bergstrand – räddade kontraktet. I truppen finns talanger med potential som i ett mindre pressat läge än årets kan ge ett stabilare 2018.

 

13) Sundsvall

Det är inte lätt att vara liten och fattig. Men sina ytters begränsade förutsättningar presterade Sundsvall en alldeles utmärkt höst. Heder åt tränaren Joel Cedergren. Klubbens plats i näringskedja visade sig snabb, Eric Larssons flytt till MFF. Om jag nu får svära i det land som kan kallas ”Tinnerholmshysterins” – Eric Larsson har kvaliteter som Tinnerholm inte har. Det visade Larsson de gånger han spelade på mittfältet.

 

14) Jönköping

Ytterligare ett lågbudgetlag. Placeringen blev därefter. Det regionalt uppbyggda laget kan tack vare skicklig taktik, signerad tränaren Jimmy Thelin, och disciplin kvalvägen hålla sig kvar i Allsvenskan. Samtidigt som jag tror att just J-Södra är det lag av alla de 16, som Trelleborg har möjlighet att besegra i kvalet.

 

15) Halmstad

Jag kommer att sakna HBK i Allsvenskan. Det är ett av de intressantaste lag som någonsin (?) degraderats till Superettan. När nu fotbollsvärlden ser ut som den gör lär de många unga talangerna vara hett eftertraktade på åtminstone den allsvenska marknaden. Jag är mycket förvånad över att Köpenhamslånet Keita inte nämnts på alla de rankinglistor som florerar i dessa tider. Han kommer att spela i större sammanhang.

 

16) Eskilstuna

Inte saknad av många. Jo, kanske, de Eskilstunabor som gärna vill se allsvensk herrfotboll. Trots diverse supporterbojkotter sökte sig i snitt 3 758 personer till Tunavallen. Ett sådant snitt hade man inte fått med spel i Stockholmsregionen.

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 9 nov 15:37

Här del 3 av den allsvenska summeringen.

 

6) IFK Norrköping

Från den trupp som så sent som 2015 vann SM-guldet och fram till årets sista match har Norrköping tappat 13 spelare till den internationella proffsvärlden. Det är hart när en omöjlighet att för en förening utan de stora ekonomiska musklerna att ersätta så många av sina bästa spelare för att på allvar kunna konkurrera om medaljer.

Tränaren Jens Gustafsson har med de nya förutsättningarna ändrat spelsystem och visat flexibilitet.

 

7) Sirius

Nykomling och vårens succélag spelade hem 40 poäng, bara två färre än Östersund 2016, och poängmässigt ett av 2000-talets bästa nykomlingar.

Förlusten av Kingsley Sarfo till MFF var självfallet en av orsakerna till den djupa formsvackan en bit in på hösten. Starkt att resa sig och placera sig på övre halvan med ett positivt spel.

 

8) Elfsborg

Ja, vad skall man säga? Strålande offensiva insatser, följda av defensiva kollapser. Och detta med en trupp, som förvisso under tid tappat sina bästa till utlandet, men som hade kvalitet till en betydligt högre placering.

Boråsklubben var 2017 landets framgångsrikaste på ungdomssidan, SM-guld för såväl U 17 som U 18 och U 21-final i helgen.

Behovet är en stark tränare som kan styra upp detta breda och duktiga material.

 

9) Hammarby

Kan man bli ett topplag i Allsvenskan med sikte på Europa med en stomme av spelare från Island, Norge och Danmark? De bästa spelarna från Sveriges nordiska konkurrenter hamnar inte här. Hammarbys ändrade och svajiga försök att nå sina mål imponerar inte. Snarare tvärtom. Fanns inte mer att plocka fram ur det lag som i fjor blev svenska U 21-mästare?

Det bästa med Hammarby är det fantastiska publiksnittet.

 

10) IFK Göteborg

Tappade karaktär före och under säsongen. Ersättarna höll inte måttet. Många spelare har nått sin topp, stagnerat eller till och med blivit sämre. Det säger en hel del att unge målvakten Pontus Dahlberg genomgående varit lagets främste och poängräddare i många poäng.

Måste få stabilitet både på och utanför plan.

 

11) Örebro

Var finns utvecklingspotentialen i detta ÖSK, sett över 30 omgångar med få spelare med hög stabilitet? Det har varit mycket upp och ner. Gynnsam kontraktsituation, men håller en nyckelspelare som Nordin Gerzic ännu en säsong. Saknar Alexander Axén som tränare, gläds åt hans kontakt med CMore.

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 8 nov 11:31

En andra del av min personliga summering av den allsvenska säsongen 2017.

Här de fem topplagen.

1)    Malmö FF

Sju poängs segermarginal och en med tre omgångar kvar säkrat SM-guld snackar man inte bort. Och det finns heller inte någon anledning. Den överlägsna ekonomin och den bredaste spelartruppen gav det bästa laget.

Men även bra lag och överlägsna vinnare måste ha en viss form av rätt marginaler. ”Tur och otur” sägs jämna ut sig. Sett över 30 omgångar är det kanske så, men det står väl ganska klart att MFF:s vid de sex poängen mot Djurgården och de fyra mot AIK, de två främsta utmanarna, hade både tids- och domarmarginalerna med sig. Med detta vill jag ha sagt att den poängmässigt klara differensen till Stockholmslagen var skörare än det faktiska resultatet.

2)    AIK

Snålheten bedrog visheten. Det går inte att ersätta duktiga spelare med två så minst sagt mediokra spelare som Kripic och Vrdoljak. Redan under våren tappade AIK närkontakten med MFF. Under andra halvan av spelåret visade AIK med sina nya spelare att det finns kapacitet i truppen. Det gäller för sportchefen Björn Wessman att se till att behålla stora delar truppen, men kanske framför allt att se till att hitta bra ersättare för dem som försvinner. Årets misstag får inte upprepas om man skall utmana om guldet.

3)    Djurgården

Säsong efter säsong har Djurgården haft perioder då laget har visat att det finns kvalitet för att bli ett topplag. Skador och förändringar i truppen har gjort att laget inte tagit klivet. Årets tredjeplats – och stundtals spelet – visar att ett steg är tagit i rätt riktning.

En poäng sammantaget mot MFF och AIK var givetvis en bidragande orsak till att Djurgården ”bara” kom trea. Och så det där med ”Derbyspöket”, endast en poäng även mot Hammarby. Och 2018 finns även BP i Allsvenskan.

4)    Häcken

Har sett 22 av Häckens matcher och jag tror faktiskt aldrig jag sett ett lag fått så många felaktiga och tveksamma avgörande domslut mot sig. Skador under speciellt våren ställde också till det. När det fungerade var Hisingelaget det topplag spelartruppen indikerar. 2018 kommer Pontus Farnerud tillbaka. Jag ser faktiskt en viss risk i detta. Innan han blev skadad gick alldeles för mycket av spelet genom honom. Utan Pontus ökade kreativiteten hos de övriga. Finns talang och rutin. En utmanare även 2018.

5)    Östersund

Få trodde väl att succén skulle fortsätta. Det är naturligt att det neutrala Fotbollssverige gillar Östersund, underdogen med en ödmjuk framtoning och ett spel som attraherar fotbollsälskarna. Laget är under utveckling och många spelare har tagit rejäla steg mot den absoluta allsvenska toppen. Scoutingen imponerar. Kan ÖFK bli ett stabilt topplag? Vad händer utan en Graham Potter, tränaren?

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se