Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Tisdag 25 juli 19:44

De är skicklig, fotbollsagenterna.

Eller är det sportcheferna i klubbarna ute i vida världen som är godtrogna?

Jag får ofta sådana här tankar när man läser om alla de fotbollsövergångar som sker – också i vida världen. Men låt oss hålla oss till Sverige.

Nu i dagarna är funderingarna aktuella igen. Den italienska Liga A-klubben Spal – förvisso nykomling – har köpt två spelare från Allsvenskan, AIK:s Sauli Väisänen och Malmö FF:s Pa Konate. Två hyggliga spelare, men de är inte ens helt ordinarie i sina klubbar. Liga A rankas högre än Allsvenskan och risken är uppenbar att de hamnar på samma långa lista som så många andra duktiga spelare, den med spelare långt från en A-lagsplats.

Den listan är som sagt lång, liksom den med spelare som efter bara en kort period utomlands återkommit till Sverige, där de fått den tidigare bristvaran speltid.

Ok, med erfarenhet och ett större bankkonto än när de flyttade. Så har naturligtvis också den skicklige agenten gjort sig en ny hacka, när han sålt samme spelare en andra eller tredje gång.

Förhoppningsvis vet den svenske köparen vad han får och man får också hoppas att återköpssumman är lägre än den vid försäljningen. I så fall blir det ett ekonomiskt plus för svensk fotboll på den affären. Om nu inte sign-on-bonusen – en sådan lär också finnas i många fall – till spelaren är alltför hög.

Som jag sagt tidigare, övergångar i de större bollsporterna platsar även på ekonomisidorna.  I denna karusell är agenterna en ekonomisk vinnare.

Sen kan man ju undra om det i den stora fotbollsnationen Italien inte finns inhemska på spelare av Sauli Väisänens och Pa Konates kapacitet.

Liksom man kan ställa samma fråga till de svenska klubbarna, där det finns utländska spelare med tveksam kvalitet.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 24 juli 15:38

Har från och till sett några matcher i EM-fotbollen för damer.

Det lär bli fler när turneringen går in i slutspelet. Då det också kan vara dags med några synpunkter. Redan nu kan man dock konstatera att målvakterna – med några undantag – generellt sett blivit bättre.

Men jag tycker faktiskt synd om dem. Målet, 7,32x2,44, är för stort, speciellt på höjden. De kvinnliga målvakterna har svårt att nå upp. De taffliga ingripandena sker oftast på de höga skotten, även ”ofarliga” sådan, just under ribban. Längden och den fysiska kraften räcker inte till. Måtten är fastställda efter mansstandard.

I friidrott är häck- och hinder olika för kvinnor och män, kastredskapen har olika vikt. I basket och handboll är bollstorleken inte de samma. I golf är tee olika. Det finns fler exempel där idrotten har hänsyn till den naturliga fysiska skillnaden mellan könen.

Men inte i fotbollen. Det är dags att sänka ribban för att ge målvakterna mera rättvisa.

***

Sen kan man givetvis också ställa sig frågan, varför en 13-årig tjej (eller kille) skall ha ett lika stort mål att vakta som en fullvuxen karl.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 22 juli 14:28

Om några timmar inleds andra halvlek av Allsvenskan i fotboll, modell 2017.

Första halvlek har givetvis gett antydningar om hur tabellen kommer att se ut efter 30 omgångar. Delvis i alla fall, men med ett värvningsfönster vidöppet åt alla håll kan det hända mycket.

Malmö FF:s sorti från Europaspel har ändrat förutsättningarna. Den tuffa höst man planerat för blir inte av, samtidigt som två svåra toppkonkurrenter, AIK och Östersund, haft och får ett tätare program. Norrköping, ett annat eventuellt hot, har också haft fler Europamatcher än MFF. Att Norrköping föll bort var en större idrottslig besvikelse än att MFF gjorde det. Det är trots allt en viss skillnad på ett fotbollslag från Balkan än ett från Baltikum.

Så här inför andra halvlek finns det kanske fog för vissa summeringar, helt subjektiva.

 

ÖVERRASKNINGAR

Givetvis först och främst IK Sirius, som med för den stora fotbollsallmänheten okänd trupp och med begränsade resurser skapat ett lag, som spelar en effektiv och attraktiv fotboll.

Östersunds andra säsong i högsta serien är också överraskande. Jag trodde inte att laget skulle fortsätta att utveckla sin fotbollskonst. Och då finns inte knallsensationen i kvalet mot Galatasaray med i bedömningen.

Sirius och Östersunds ”vårtermin” visar dels att topplagen från Superettan numera är bra förberedda för allsvenskt spel och dels att det finns talanger ute i bygderna med kvalitet.

J-Södras anonyma trupp är uppbyggd på samma sätt, liksom Sundsvalls. Förvisso inga topplag och inga lag som kan inlemmas i kategorin överraskningar men två klubbar som ger en bra bild av att man kan lyckas utan stora pengar.

BESVIKELSER

BK Häckens inledning har inte varit bra. Skador och missflyt med domarna har delvis ställt till det. Man skall inte heller bortse från att Hisingelaget säsong efter säsong tappat sin ledande målskytt.

Höstens prestigevärvning av Alexander Farnerud har i hans vårform blivit en belastning. Han har inte klarat av den nyckelroll han fått. Häcken har varit som bäst utan Alexander Farnerud. Men vem petar en prestigevärvning?

Djurgården med sina tunga värvningar borde haft en bättre placering. Truppen är ju bra.

Med ett innermittfältspar, som i bästa slag rankas som det kanske bästa i Allsvenskan borta, är bottenplaceringen för Kalmar FF kanske förklarlig. Men även utan Rasmus Elm och Ismael borde laget kunnat prestera bättre.

 

STJÄRNSKOTTEN

Några unga spelare som imponerat – i alla fall då och då: målvakterna Patrik Dahlberg (IFK Göteborg) och Isak Pettersson (HBK), Jesper Nyholm (AIK), Simon Olsson (Elfsborg), Felix Beijmo (Djurgården), Nicklas Eliasson (Norrköping). Kingsley Sarfo (Sirius/MFF) samt Häckens Daleho Irandust och Egzon Binaku.

 

NYCKELSPELARE och ARTISTER

Som gjort en det mycket bra hittills:

Johan Wiland och Anders Christiansen (MFF), Stefan Ishizaki (AIK), Simon Lundevall (Elfsborg), Andreas Johansson (Norrköping), Jiloan Hammad (Hammarby) och Nordin Gerzic (ÖSK).

 

FELAKTIGT STRAFFADE

Fyra välkända tränare, etablerade, Pelle Olsson, Jörgen Lennartsson, Janne Jönsson och Peter Swärd har fått sparken. Men ingen sportchef som anställt vederbörande och formerat trupperna.

 

ÖNSKAN

Att domarinsatserna inte blir så svajiga. Misstagen har varit för många. Nivåerna för skiftande match för match och domare för domare.

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 20 juli 17:36

Det ät lite dämpat i MFF-land i dessa dagar.

Det märks i samtal med fans. Och i den MFF-sympatiserade delen av massmedia.

Elimineringen i kvalet till Champions League mot Vardar (1—3) har satt sina spår. Favoriterna höll inte den klass man trott. Men redan före match 2 i Makedonien kunde man hos två av de känslomässigt mest engagerade skribenterna läsa sig till en viss oro. Ett avancemang var inte självklart. Oron var berättigad.

De fyra tävlingsmatcherna efter uppehållet och före 1—3 var inte övertygande, 3—2 mot Eskilstuna, 1—0 mot Häcken, 1—1 mot Vardar hemma och 3—3 mot Sirius. Totalt sett var målvakten Johan Wiland lagets främste i dessa fyra möten. I alla fall om någon är intresserad av min åsikt.

***

Orsaken till förlusten – jag nöjer mig med denna benämning, de hårdare omdömena är använda – är i grund och botten den, att det lag man mönstrade i tisdags inte var tävlingsförberett för en tuff internationell match.

I min värld – oavsett idrott – är det tävlingar som betyder något, som är den nödvändiga grunden för lyckade resultat. För bra form. I synnerhet i internationell konkurrens.

I det lag som spelade mot Varda hade Markus Rosenberg totalt 10 minuters speltid av 360 (4x90), Rasmus Bengtsson 26, Pa Konate 74, Ekreim 87 och Berget 183, den ende i denna kvintett med en hel match i benen.

Dessa fem spelare var tävlingsmässigt inte förberedda för en match i ett så kvalificerat sammanhang som ett kval till Champions League.

***

Bredden i MFF må vara Allsvenskans bästa. Här räckte den inte till.

Detta sagt utan att ha några synpunkter på laguttagningen.

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 18 juli 16:53

På Ystads läroverk på gymnasiet hade jag i svenska en lärare i svenska, lektor Birger Blomqvist.

Han var en mycket bra lärare. Lektorn, det var inre ”Birger” i slutet av 1950-talet, betonade vikten av ordens betydelse, att värdera dem. att gradera dem.

Jag får honom ofta i tankarna, när jag scrollar genom tidningarnas nätsidor, morgon- som kvälls-. Jag håller mig till sportens värld.

Hur många stjärnor finns det? Vad behövs för att bli hjälte? Vem är ett VM-hopp i friidrott?

Är man en stjärna för att man match efter match sitter längst ute på avbytarbänken i MFF:s allsvenska bänk?

Eller för att man gör ett avgörande mål i en seriematch långt ner i seriesystemet?

Och är man verkligen ett VM-hopp på 3 000 meter hinder om man med tiden 9.39,96 har 40 kvinnor framför sig i statistiken?

Lektor Birger Blomqvist hade definitivt satt en liten röda anmärkning i kanten. Han värnade om ordens betydelse, han devalverade inte dem. Han ville ha nyanser.

Det önskar även jag.

 

Av Magnus Månsson - Söndag 16 juli 12:44

När håller en fotbollsmatch högsta kvalitet?

Det måste ju vara de matcher som bli mållösa. Då har ju inga misstag begåtts. Jag raljerar förstås, men alla mål föregås faktiskt av mer eller mindre bra ingripande av någon spelare någonstans på plan.

Jag såg 3—3-mötet mellan Malmö FF och Sirius på tv. I mångt och mycket handlade kommentarerna från Malmöhåll om slarv av hemmaspelarna, när överraskningslaget från Uppsala gick från 1—3 till 3—3.

För mig är slarv i stort det samma som bristande skicklighet, tekniken räcker inte till för att utföra det spelaren tänkt göra.

MFF vann avslutningsstatistiken med 21—8. Det är givetvis ett bevis på bristande skicklighet från MFF-spelarnas sida. Framåt och bakåt. Att inte omsätta övertaget med fler mål och samtidig släppa till lika många är inte slarv utan oskickligt. Framåt och bakåt.

Dessutom minns jag inte någon extraordinär räddning från Siriusmålvakten Joshua Wicks. Kollegan i MFF Johan Wiland däremot svarade med en reflexparad för matchens särklassigt bästa individuella prestation.

Det jag vill ha sagt är att förlusten av de två poängen för MFF inte berodde på slarv utan på bristande förmåga.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 14 juli 22:21

Återigen blev det debatt – i alla fall en tillstymmelse – om att införa effektiv speltid i fotboll.

Detta efter onsdagsmötet mellan Malmö FF och Vardar i kvalet till Champions League. Denna gång var det MFF som sig drabbat. Med rätta, om ni frågar mig. Publiken reagerade, MFF-spelarna och delar av massmedia, de med känsla för hemmalaget.

Men med handen på hjärtat har man inte sett MFF i liknande situationer agera på exakt samma sätt? Utan att MFF-spelarna eller hemmapressen ondgjort sig.

Målvakten Johan Wiland tar dubbel så lång tid på sig vid en inspark vid en MFF-ledning med 1—0 än när det står 0—1. Och hur många sekunder tar det inte för Anton Tinnerholm att hitta rätt plats för ett inkast vid liknande resultat?

Ändamålen helgar medlen. När det inte beivras är det fel på regeln.

Och hur intressant är det att under mer än en minut se några spelare diskutera vilken variant av frispark som skall ge resultat. Diskussionen ingår i de 90 minuterna. Kan någon rättfärdiga en sådan regel? Det finns åtskilliga andra fördröjande exempel, som gör att tempo ibland blir undermåligt.

Det måste bli effektiv speltid, inte minst för trovärdighetens skull.

Och så slipper spelare och journalister kommentera ”maskandet” ur sitt eget egoistiska perspektiv.

Bara det är ju positivt.

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 12 juli 16:29

Varför alltid dessa överdrifter?

Jag tänker på speciellt de senaste dagarnas rubriker om de många alldeles utmärkta svenska friidrottsresultaten.

”Det svenska friidrottsundret”.

”London kan bli det bästa svenska VM:et NÅGONSIN”

Detta efter att Sverige i OS så sent som i fjor hade en, säger en, friidrottsplacering bland de sex främsta.

Låt oss glädjas åt att så många unga utvecklats positivt och klarat eller är på väg att klara de tuffa VM-kvalgränserna.

Det är gott nog.

Varför sätta orealistiska förhoppningar på en lovande trupp?

Tror verkligen Aftonbladets opportunistiske friidrottsskribent (jag vägrar skriva expert, det epitet han tillskrivs av den egna tidningen) Mats Wennerholm att Sverige skall göra ett bättre VM än i Paris 2003?

Då blev det två guld (Christian Olsson och Carolina Klüft), ett silver (Stefan Holm) och två brons (Patrik Kristiansson och Kajsa Bergqvist) och åttonde plats (Anna Söderberg).

***

Medaljerna i VM sitter högt. Se bara på diskustävlingen i London i helgen, där ettan Daniel Ståhl var åtta futtiga centimeter före trean och likväl deltog inte alla i världseliten!

***

Jag skall inte trötta ut med min åsikt om svensk friidrotts framtid i ett längre perspektiv ur skånsk synvinkel. Den har ni som läst min blogg fått ta del av några gånger.

Var i Helsingborg i helgen som åskådare till Öresundsspelen. Lår vara att tävlingen kom endast en vecka efter de väldiga Världsungdomsspelen i Göteborg (vilken fantastisk arrangörsstad av ungdomstävlingar!) men utan de utländska deltagarna (främst från Tyskland) hade Öresundsspelen blivit en torftig tillställning. I vissa ungdomsgrena kom 80 procent av de tävlande från utlandet.

Under inomhussäsongen i Malmö är det danskarna som gör att seniorklasserna ger stora startfält.

Så ser Friidrottssverige också ut.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se