Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Tisdag 14 feb 16:08

Måndag fick bli vilodag.

En ny helg i Atleticum som friidrottsfunktionär under mer än totalt 20 timmar kräver sin man/kvinna.

Som alltid efter ett sådant evenemang är man kluven. Det finns en glädje att ge cirka 700 ungdomar en trevlig upplevelse i en positiv miljö. Men samtidigt dyker en framtidsoro fram.

Hur kommer framtidens friidrott i Malmöregionen att se ut?

Vi lyckades – och vi är i detta fall Heleneholms IF – genomföra Atleticumspelen. Under veckan såg det osäkert ut. Det fanns tankar på att ställa in i brist på funktionärer. En kraftansträngning och med hjälp av några nyckelfunktionärer från andra föreningar fixades det. Till och med bra, vågar jag påstå.

***

För några år sedan fanns det fyra årliga inomhustävlingar i Malmö och ofta ett ungdomsmästerskap av något slag. Nu finns det tre, sedan MAI ställt in sin tävling. MAI ingår som en fjärdedel i Pallasspelen tillsammans med Pallas, Finish och Heleneholm. De två sistnämnda är ansvariga för Sista chansen. Och så är då Heleneholm arrangör för Atleticumspelen.

Det finns nu allvarliga farhågor och interna diskussioner om att det kommande inomhussäsong inte blir en enda tävling i Malmö.

Orsak: Brist på funktionärer, speciellt sådana med spetskompetens. För att på ett hyggligt sätt fylla behovet för ett tvådagarsevenemang behövs det uppemot 100 personer. Fyra klubbat hade svårigheter att gemensamt klara av det till Pallasspelen.

Funktionärsstaben är dessutom inte direkt purung. Många i de bärande funktionerna är pensionärer, till och med Pensionär + -- om man nu kan uttrycka sig så.

***

Roland Ekström, ordförande i Skånes Friidrottsförbund, är en lyhörd person och känner till problematiken. Det finns bara en fullskalig innearena i Skåne. Skall det över huvud taget finnas en inomhussäsong måste det bli en angelägenhet för samtliga skånska föreningar. Allt efter storlek måste man sända funktionärshjälp till tävlingarna. Klubbar, stora (inte minst den största) som små.

Det är enda möjligheten för att Skåne inte skall stå utan en enda friidrottstävling med utrymme för alla grenar inomhus 2017/2018.

***

Sen måste Skånes Friidrottsförbund se över DM-programmet. I min värld är det inte vettigt att med det usla intresse det finns från seniorernas sida ha ett komplett program. Och inte heller i den äldsta ungdomsklassen, definitivt inte på pojksidan.

Men att inte ha likadana program för båda könen lär väl innebära en anmälan till DO.

För att genomföra Atleticumspelen med DM-programmet tvingades man hålla på till 20.00 En lördag! Populärt!

***

Jag skall inte trötta ut med att åter dra fram siffror som visar på de stora bristerna i skånsk friidrott.

Utan i stället peka på något tankeväckande. I svensk idrott, inte bara inom friidrotten, diskuterar man hur man skall fånga upp de som av någon anledning tröttnar på sin gren och vill finna en ny.

I höstas kom en duktig badmintonspelare av skånsk toppklass (som junior svensk elit), Sara Ericsson, till Heleneholms IF och ville pröva på löpning. Sara, i år 22 år, gjorde sin tävlingsdebut i söndags, blev skånsk mästarinna på 800 meter på 2.15, ledande från start till mål.

Det indikerar en tid på 2.10 utomhus och en plast kring 10 i en Sverigestatistik med normal utveckling för henne.

Det finns många ”Sara” runt om i landet. Uppgiften blir att hitta dem.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Torsdag 9 feb 12:40

Skånes handboll mår bra.

Det syns i de båda högsta serierna, med både bredd och topp såväl på dam- som herrsidan. Fem lag i herrarnas serie och fyra på damsidan.

Men för att må riktigt bra, måste det finnas många, välskötta klubbar med en bred ungdomsverksamhet. Det finns också i Skåne.

I USM för 14/15-, 16/17- och 18/19 åringar finns 39 skånska lag kvar, när tävlingen går in i steg 4, som följs av finalspelet i Malmö den 12—14 maj. Men än mer imponerande än siffran 39 är att de 39 lagen representerar inte mindre än 16 olika klubbar. Det menar jag är bredd. Låt vara att det totalt återstår 173 lag, som skall bli 48 till slutspelet på Stadionområdet.

Elitklubbarna Lugi (6 lag kvar), Ystads IF (4) och IFK Kristianstad, numera duktiga även på flicksidan sedan Näsby IF:s nu ingår i IFK-gemenskapen, (5) och division 3-föreningen H 43 Lund (7) dominerar förvisso.

Men att tre lag från Kävlinge HK finns kvar är värd all beundran. Klubben har under lång tid varit en pålitlig leverantör av duktiga spelare och också framgångsrika tränare.

Lödde Vikings, Staffanstorp och Ljunghusen är klubbar, som man utanför den inre handbollskretsen inte känner till, men de har lag, som kan hävda sig bland de cirka 30 främsta i landet. Sett över tid har de här klubbarna fler åldersgrupper på denna nivå. Det finns kontinuitet.

Åhus och Ankaret av ”småklubbarna” är mera etablerade i dessa sammanhang. Liksom elitklubbarna på damsidan H 65, Eslövs IK och på senare år även HK Kristianstad.

OV Helsingborg har alltid bredd i sin ungdomsverksamhet.

Så har vi då Malmö. Elva lag deltog från början – det var nog på 1980-talet, ungdomshandbollens storhetstid i Malmö som det fanns så många Malmölag med från start – tre är kvar, HK Malmös herrjuniorer och så vardera ett flicklag från Dalhem och IFK Malmö. Så har det sett ut några säsonger bland flickorna. Det borde nu finnas underlag att till ett hyggligt damlag. Likväl ligger Dalhem på den nedre halvan i en serie på nivå 4, IFK har samma position på nivå 5.

Vad – eller vem – hindrar ett samarbete?  I bakgrunden finns också IFK Klagshamn med bra flicklag.

För en tid sedan berörde jag H 43:s och Lugis politik på att satsa brett i stället för att toppa i de yngre årgångarna i USM. I FA har Lugi två lag kvar, H 43 två i PA och tre i PB.

Jag upprepar gärna: Det är i min idrottsvärld föredömligt.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 5 feb 11:02

Om jag uppfattat det rätt har kritiken mot de tabellösa ungdomsserierna i fotboll varit större än de i handboll, basket och innebandy.

Under mina år som ansvarig för Malmösport på Sydsvenskan förde jag noggrann statistik över utvecklingen inom Malmöfotbollen. Sen början av 2000-talet har antalet lag i de åldrar, 13 och uppåt, som man med de nya bestämmelserna vill behålla, minskat om än inte radikalt så oroväckande.

I 13—14-årsklassen för pojkar hade Malmö de första åren av det nya seklet över 70 lag i ett 25 tal föreningar. 2016 55 i 19 föreningar.

Motsvarande siffror bland 15—16-åringarna är cirka 30 lag i över 20 föreningar då, 20 lag i 15 föreningar 2016.

I åtanke bör man också ha att Malmös invånarantal vuxit rejält de senaste drygt tio åren.

Flickfotbollen har aldrig breddmässigt blomstrat i Malmö. 2016 seriespelade sex 13-årslag, fyra 14-årslag och tre i F 15/16-serierna. Totalt alltså 13 lag. 2003 var det 24.

En annan siffra på ”svinnet” är att 2015 fullföljde 50 11-åriga sjumannalag från Malmö sina serier. 2016 fanns bara 29 kvar som 12-åringar.

Med dessa siffror som bakgrund är det underligt att fotbollförbundet söker nya vägar för att behålla sina ungdomar i gemenskapen?

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 2 feb 13:15

Med sex barnbarn, fem av dem aktiva i olika idrotter på olika nivåer, får man en hygglig inblick i ungdomsidrottens värld.

Går man så lite mer på djupet och studerar resultatlistor och serietabeller, i den mån de nu finns, hittar man oerhört stora skillnader i hur klubbarna anammar de intentioner som förbund och idrottsforskningen vill genomföra.

Berörde ämnet i ett blogginlägg för en tid sedan.

I Lundaspelen i basket i åldersgruppen U 12, det vill säga en klass för 11-åringar, möttes kontrasterna. En av Skånes främsta klubbar har en stor trupp i den åldern som räckte till tre lag. Två andra duktiga Skåneklubbar hade vardera två lag med i turneringen. Dessa två föreningar fördelade sina spelare på två jämna lag. Den andra klubben toppade ett lag, som i gruppspelet vann alla sina matcher i utklassningsstil. Medan de två andra lagen i sin tur förlorade rejält i de flesta av sina matcher. Var finns den idrottsliga utvecklingen i att vinna överlägset vid de flesta tillfällena? Och hur skoj är det att alltid förlora? Speciellt när det inom de egna ramarna går att undvika.

Att till varje pris vinna en 11-årsturnering med följd av en tidig utsortering är just det förbunden vill förhindra.

Alla klubbar har inte denna inställning.

***

 Därför är det så skönt att hitta en kontrast i de stora Lundaklubbarna i handboll, H 43 och Lugi. Till SM i 18/19-, 16/17- och 14/15-årsklasserna har man inte toppat sina lag i de två yngsta grupperna. Totalt i de sex klasserna hade H 43 13 lag, Lugi 12 till start.

I de två yngsta pojkklasserna startade Lugi med sammanlagt sex lag, endast ett återstår inför steg 4. Men jag är övertygad om att om man nöjt sig med ett toppat lag hade detta i de båda klasserna varit heta aspiranter till att bli bland de åtta lag som i maj i Malmö skall spela om SM-medaljerna.

H 43 har i samma två åldersklasser samtliga fem startande lag med inför steg 4, två av 32 i PA-gruppen och tre av 32 i PB-klassen. Imponerande!

H 43 har också prioriterat bort eventuellt finalspel för två lag och i stället låtit så många som möjligt delta länge i en utvecklande SM-spel.

I min värld skall ungdomsidrott bedrivas som H 43 och Lugi gör i USM för sina tonåringar.

Inte som basketklubben för att vinna en 11-årsklass i Lundaspelen.

***

I kommande helg spelas steg 3 för flickor A (16/17-åringarna). Återkommer då med en skånsk sammanfattning inför steg 4.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 31 jan 20:53

Det var en jobbig helg.

Men fantastisk trevlig.

Det var Pallasspelen i friidrott, cirka 1 000 deltagare som gjorde cirka 2 000 starter. Var protokollförare vid 14 höjdhoppstävlingar i drygt 15 timmar totalt. Visst sliter det på en gammal kropp men det var det värt och få kontakt med alla dessa trevliga ungdomar, de spontana 12-åringarna, som gjorde sin tävlingsdebut, till de mera rutinerade plus 20-aktiva. Men i stort alla visade sin tacksamhet för att vi funktionärer frivilligt och ideellt ställde upp en hel helg för att de skulle få utöva sin främsta hobby.

Några 20-årskillar kom fram, tog i hand och tackade. Det värmde.

Det är ingen uppoffring att vara medhjälpare vid en idrottstävling. Det är ett privilegium.

***

Men samtidigt …

När ma granskar tävlingen ur ett skånskt perspektiv blir man inte lika upplyft. Med i stort samma grenutbud hade Skåne för tio år sedan cirka 1 400 starter vid Pallasspelen, i år ungefär 700. På tio år har alltså antalet skånska starter reducerats med 50 procent. 50 procent!

Det fanns grenar i de åldrar (14 till och med 19 år) , där man i ett idealfriidrottssamhälle hade hoppats på som störst antal deltagare, inte fanns en enda skånsk representant. Det är sant och Pallasspelen är den STORA skånska innetävlingen. En av de största i Sverige med en stimulerande konkurrens. Det borde locka. Men finns det inga aktiva så finns det inte.

Förhoppningsvis noterade de närvarande styrelseledamöterna från Skånes Friidrottsförbund dessa illavarslande fakta.

***

Nu höll Pallasspelen likväl hög klass både vad gäller kvalitet och bredd.

Och det tack vare Danmark. I åtskilliga grenar, speciellt i seniorgrenarna och då främst på damsidan, kom hälften av deltagarna från Danmark. Lägg till ganska många duktiga norska aktiva. Utan gäster från våra grannländer hade det blivit en urvattnad tävling.

Men i Köpenhamn lurar det stora hotet mot Pallasspelen. På Själland finns ingen innearena för tävlingar i friidrott. Det finns långt framskridna planer på en sådan.

Det är inget orealistiskt framtidsscenario att de många livaktiga klubbarna i Köpenhamn då kommer att arrangera många egna tävlingar på hemmaplan.

Utan danskar finns ingen ekonomi i Pallasspelen. Skånefriidrotten måste ta sitt egna ansvar.

 

Av Magnus Månsson - Lördag 28 jan 09:47

Norge bäst i världen!

I alla de olika skididrotterna är vi vana. Men i handboll!

Så är det. I december vann de norska damerna EM. Nu i januari blir de norska herrarna sämst tvåa i VM.

Och bakom succén står två Malmöbor, eller före detta, är det bäst att tillägga. Och kanske för ärlighetens skull också notera att de båda inte har hela ansvaret utan är viktiga kuggar i ett fungerande maskineri.

På bänken i damlaget satt Söderkullagrabben och Dalhemsfostrade Mats Olsson och coachade de norska målvakterna med all den erfarenhet han skaffat som en av världens främsta målvakter under en lång karriär.

I Frankrike har man bakom den norska bänken ofta sett Kent-Harry Andersson antecknande och analyserande för att vidarebefordra sina iakttagelser till förbundskapten Christian Berge.

Inte långt efter slutsignalen efter förlängningsdramat i går såg man Berge och Andersson i en öm omfamning.

De senaste säsongerna har Kent-Harry varit Berges ”spion” på de många norska spelare som spelat i Sverige. Det finns några i VM-laget.

Kent-Harry och Malmö då? Ok, han är född i Ystad med bodde efter studierna på Lärarhögskolan många år på Djupadal (tror jag) och hade Malmö som bas innan den långa lyckosamma internationella tränarkarriären.

Och det viktigaste: hans första tränaruppdrag var i början av 1980-talet var i IFK Malmös damlag i division 2. Dessförinnan spelade han IFK:s herrlag i högsta serien, som han också tränade efter säsongerna damlaget.

Så visst har Kent-Harry Malmöanknytning. 

Om inte annat för att få en lokal journalistik poäng till Norges nästan osannolika handbollsframgångar under två månader.

Kan Norge förresten göra en Danmark? 1992 kom danskarna in som reserv i EM-fotbollen och blev Europamästare. I detta VM har Norge fått plats efter ett återbud.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 27 jan 17:46

Hur anammar de enskilda föreningarna, de viktigaste kuggarna, de intentioner och bestämmelser, som diskuteras och delvis genomförts i svensk ungdomsidrott?

Det lär inte finnas någon undersökning och det underlag jag har för mina funderingar är naturligtvis för litet för att dra några säkra slutsatser. Förhoppningsvis är mina iakttagelser från olika hemsidor, facebook, tidningsartiklar och egna besök vid faktiskt ganska många ungdomsevenemang bara enstaka olycksfall i arbetet att utveckla svensk ungdomsidrott och få barnen – för det är det ju oftast just barn – att vara kvar inom idrotten längre.

En ålderspeak vid 11,5 år – se senaste inlägget om ungdomsidrott! – är med mina erfarenheter minst sagt oroande.

Distriktsförbundet i Skåne i innebandy, fotboll och handboll vill att ungdomarna skall kunna kombinera olika idrotter – forskning och erfarenhet visar att detta är utvecklande – och gjorde så att seriesäsongerna i görligaste inte skulle kollidera.  Det gäller framför allt fotbollen kontra handbollen och innebandyn.

Men vad händer?

”Mertiden” använder man i stället till olika turneringar och utlandsresor.

Ett tioårslag från Malmö åkte till Barcelona och spelade, deltog i en turnering i Stockholm och ytterligare en någonstans i Sverige.

Ett tolvårslag, också från Malmö, åkte också långt söderöver för en tävling och spelade på hemmaplan i Skåne tre turneringar.

Föräldrarna i de här lagen tillsammans med sina ledare har gjort ett fantastiskt arbete för att samla in pengar och organisera det hela. Men har man fått med alla? Har några av ekonomiska skäl eller av bristande tid för engagemang av ensamstående eller flerbarnsfamiljer tvingats avstå?

I dessa fall har jag ingen aning. Men jag vet att det förekommit. Många gånger.

För några år sedan var ett lovande ishockeylag för 15-åringar i Kanada och spelade. Två år senare finns laget inte kvar. Kanadaresan var kulmen på deras ishockeykarriär. Vid 15 år.

Förbunden vill, många föreningar likaså.

Men när intentionerna, det är inga regler i många fall, inte följs, vems ansvar är det då?

Givetvis föreningarnas.

Men har de kraft att i ledarbristens tider sätta stopp för kreativa ledares/tränares och prestigetörstande föräldrars ambitioner?

I botten ligger hela tiden det många gånger missriktade lokala aktivitetsstödet, som ger pengar och också genererar underlag för andra viktiga bidrag.

Bidragsbestämmelserna är inte bra för det nytänkande som förhoppningsvis är på rejäl uppgång inom svensk idrott.

Av Magnus Månsson - Onsdag 25 jan 21:26

VM-handbollen 2017 är slut för Sveriges del.

Sverige kom på sjätte plats.

Jo, så är det. Även om Sydsvenskans krönikör påstår att det återstår några placeringsmatcher. Sedan mellanrundan slopades i samband med VM 2013 rankar man lagen mellan plats 5 och 16 efter insatserna i gruppspelet.

Men att lära sig dessa grundläggande bestämmelser är givetvis för mycket begärt, när i alla sammanhang kvantitet går före kvalitet. Det går ju inte att missa att ett ungdomslag från MFF skall spela en träningsmatch på Parken i Köpenhamn.

Om den svenska VM-insatsen är det mesta sagt. Men mer vill alltid ha mer. Det hade med en annan lottning kunnat bli ett steg till. En VM-lottning beror inte enbart på Fru Fortuna. Insatserna i tidigare turneringar rangordningar nationerna, sätter dem i olika seedningsgrupper. Sjätteplatsen i år gynnar därför Sverige inför kommande mästerskap.

I kommentarerna frodas optimismen inför de kommande årens många mästerskap. Idrotten är i sig optimistisk, det ligger i generna. Själv ser jag givetvis också med stora förhoppningar fram mot vad det här unga, sympatiska och inte minst lovande lag skall åstadkomma i framtiden.

Men det blåser snålt på toppen. Marginalerna är små, extremt små i handboll. Ett mål hit eller dit betyder så oerhört mycket.

En av många positiva egenskaper med den här svenska upplagan är att laget i de matcher man ”skulle” vinna aldrig utsatte sig för risken att hamna i stressiga, jämna avslutningsminuter. Laget fick snabbt matcherna dit man ville.

Det går givetvis att påstå att Sverige bara hade två riktigt bra motståndare – och det blev ju också förluster mot Danmark och Frankrike – men de lag man utklassade visade vid andra tillfällen sin höga kapacitet.

Det finns ingen klar logik i idrottens värld. Som nu att Danmark elimineras av Ungern, som besegrats av Vitryssland, samma lag som sen åker på minus 19 mot Sverige. Som förlorade mot just Danmark.

Och se på Danmark en gång till: OS-etta 2016 och som vid de nio senaste internationella mästerskapen, OS, VM och EM, har spelat hem fem medaljer, därav två guld, och nu i Frankrike kom på plats tio.

Kanske bra att veta när den svenska optimismen frodas inför framtiden.

 

 

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se