Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - 19 december 2023 13:46

Jag var på handboll i går, HK Malmö—Sävehof, 24—32.                                         

Liksom många andra kom jag till Baltiska hallen med färskt minne av helgens strålande handbollspropaganda från damernas VM. Vi blev besvikna. Det blev ingen ”damhandboll”, speciellt tempomässigt. Det var gåhandboll med ett uselt tempo både vad gäller förflyttningar av boll och spelare.

Av vad jag förstår av artiklar, både före och efter matchen, på HK:s officiella facebooksida ingick det i taktiken att dra ner på tempot för att kunna hota serieledarna. I pausen fick jag vidimerat av ett ”öra”, som var närvarande vid taktikgenomgången, att tränarteamets order var just att spela och röra sig långsamt.

Visst, taktik tillhör en del av spelet. Men samtidigt har man som hemmalag ett visst ansvar gentemot den betalande publiken. Jag menar att HK Malmö svek många av de nästan 1 500 åskådarna. När nu de taktiska dragen inte fungerade de första 30 minuterna, 13—18, hade jag förväntat mig ett annat recept efter pausvilan.

Sävehof bjöd inte heller upp till någon snabbdans, blixtrade till med några målgivande kombinationer, när man kände för det. Det var det intryck man fick från läktarplats.

Måldramatik och tempo, kombinerat med finess, givetvis, präglar en bra handbollsmatch. Uteblir det mesta av detta blir det ingen bra underhållning.

För lite av den varan har en trängd svensk klubbhandboll inte råd med. Man måste värna om den publik som söker sig till arenorna.

***

HK Malmö gör ett beundransvärt arbete för att öka handbollsintresset i stan. Höstens framgångar har gjort att hemmasnittet ökat med cirka 200 personer, till 1 072. Nu är det inte fullt rättvisande att dra någon slutsats efter halva säsongen, men HK:s ökning är den näst högsta efter Hammarbys 400.

Till dags dato är det bara fyra klubbar av dem som spelade i Ligan även förra spelåret, som förbättrat sitt publiksnitt. De övriga är Guif och Skövde.

Halvtidssnittet är i paritet med förra säsongen slutresultat. Det är nykomlingen HF Karlskrona som kompenserar de övrigas bortfall. Blekingelaget snittar med 1 604. Det är bara Kristianstad (3 096) och Guif (1 654) som är bättre.

***

Publikutvecklingen över tid är dock negativ. Före pandemin låg snittet något under 1 500, 2022/23 på 1 267 och i dag på 1 240.

Den samlade svenska klubbhandbollen måste ta vara på den PR de årliga internationella mästerskapen bjuder på.

Publiken får inte som i går lämna Baltiskan besvikna och då inte bara för HK-förlusten. Den kunde nog de flesta ta. Värre var nog att underhållningen var minst sagt medioker.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 18 december 2023 18:00

Så tände det äntligen till.

Jag tänker på den just avslutade VM-turneringen i handboll, den vanligtvis idrottsliga höjdpunkten i decembermörkret varje år. Okej, vartannat år är det EM och det är förstås snäppet bättre. Man slipper de verkliga, förnedrande resultaten.

Jag såg få matcher i grundomgången, några fler i huvudrundan och så många jag kunde i slutspelet. Och då fick jag många gånger se varför handboll för damer på internationell nivå är en av mina absoluta favoritsporter.

Snabbt, kreativt, modigt, fyndigt, kollektivt och individuellt, allt i en lyckad cocktail. Och när det då också kryddas med hög dramatik med sena avgöranden och stora skiftningar, ja, då sitter jag nöjd i tv-fåtöljen. Det fick jag göra den avslutande veckan.

***

Men ibland går det kanske för snabbt även för dessa världsartister, det blev några gånger för mycket väl många tekniska fel. Jag har en känsla av att det var fler än i tidigare års toppmöten. Men det ligger i utvecklingens linje att framtidens elitspelare kommer att behärska även detta höga tempo i löpningar och passningar. Låt nu inte bara försiktigheten vinna.

Mellan två toppmatcher i VM såg jag en matcha i herrarnas liga – ointressant vilken – och där utklassades herrarna i allt, inte minst tempomässigt. Det var ingen tillställning som lockade till ett återbesök.

Om någon timme skall jag förstås ta mig till Baltiska hallen och se HK Malmö mot Sävehof i herrarnas Handbollsliga. I en förhoppning att  få se lite ”damhandboll”. Ja, missförstå mig nu inte: Jag vill se de snabba förflyttningar av boll och spelare som kännetecknade de främsta lagen i VM.

***

Jag har alltid hävdat att handboll är den svåraste av bollsporter att döma. VM-turneringen fick mig inte att ändra uppfattning. Det var svajigt i alltför många moment matcherna emellan. Jag skall inte dra några exempel men konstatera att alltför många domslut har framkallat en viss form av frustration. Okej, jag ändra mig och exemplifierar med ”handen upp” för passivt spel. Inkonsekvensen har varit frapperande.

Sen måste handbollen bestämma sig när ”klockan skall stannas”. I VM var det hipp som happ.

***

Sverige då? Fyra, ja, det är där vi är. Klart godkänt i min bok. Men visst unnar man detta sympatiska team en och annan internationell medalj. Dessa sitter dock högt i handboll. Det är inte hockey eller en stafett på snö.

***

Bäste svensk?  Tv-kommentatorn Martin Frändesjö. Han har vuxit ur sin blyga, lite torra kostym och förmedlar sina oerhörda kunskaper om spel och spelare på ett tydligt sätt med distans till ämnet och numera ofta leende. Den många gånger lite buttra framtoningen är försvunnen

***

Jag förstår att man för en internationell tillväxt måste ge fler nationer utvecklande tävlingar. Men handbollen är inte mogen för ett slutspel med 32 lag. Det ger en negativ effekt. Att åter reducera antalet slutspelslag till 24 är ett önskemål men samtidigt en utopi.

Jag vill förstås gärna se Japan och Sydkorea och några av de afrikanska nationerna men Grönland och Chile och andra nybörjare hoppar jag gärna över. Och det gjorde även publiken i de tre skandinaviska länderna. De drog inte speciellt många åskådare.

Och förvånansvärt inte heller möten mellan respekterade nationer.

Det var endast hemmalagen som fyllde upp läktarplatserna.

***

Den 10 januari börjar herrarnas EM.


Av Magnus Månsson - 9 december 2023 13:56

Detta är del 2 i min amatörgenomgång av Malmöfotbollen 2023 i jämförelse med 2003.

Vi håller oss till herr/pojksidan och åldersspannet ner till och med 13, de åldrar man noterar resultat i och spelar 11-mannafotboll.

Malmö FF hade tidigare alltid många ungdomslag, om inte alltid flest, så i alla fall bland de flesta. Så är det inte längre. Storklubben har numera endast ett lag per åldersgrupp, sex totalt från 19 till och med 13.

Det är många andra föreningar som har fler. BK Olympic imponerande 15. Men efter vad jag förstått hjälper samarbetspartnern MFF Olympic med ett ekonomist stöd för att få kvalitet i en så stor verksamhet.

Före MFF på breddlistan finns även:

12 lag:  LB 07

9 lag: Oxie SK, Hyllie IK

8 lag: FC Bellevue, Malmö City

7 lag: FC Rosengård, Kvarnby IK, Kulladals FF

Anmärkningsvärt är att Kulladal, Hyllie, och Bellevue saknar juniorlag.

Ariana FC däremot har lag i alla kategorier, sammanlagt sex.

***

Förutom Skåneserier och mera lokala sådan finns det riksserier. MFF deltager givetvis med sina lag i de tre grupperna, 19, 17 och 16 och då på den tuffaste nivån.

Men både Olympic och LB 07 har lag på riksplanet i de tre åldersgrupperna, FC Rosengård i P  17 och P 16 samt division 6-klubben Hyllie i P 17 (starkt!).

För en som uppskattar att en gedigen ungdomssektion skall vara grunden till bra seniorverksamhet känns det positivt att två av Malmös tre division 1-klubbar (Olympic och Rosengård) ger sina unga spelare utvecklande matcher i tuff konkurrens.

LB 07:s mångåriga satsning på sina yngre lag lär nog inom kort föra klubben till högre plattform än division 3.

***

Malmö FF:s lag under mästarna i Allsvenskan och U 21-slutspelet har inte haft en helt lyckad säsong.

P 19-grabbarna kom fyra i Allsvenskan efter IFK Norrköping, IFK Göteborg och Hammarby.

17-åringarna femma i den södra Allsvenska efter Mjällby, Göteborg, Elfsborg och Häcken

16-åringarna fyra i en sydlig grupp, tvåa i en slutspelsgrupp efter Mjällby, utslaget i semin av Brommapojkarna, som sen förlorade mot AIK i finalen.

Visst är det imponerande av Mjällby!

***

Malmös föreningskarta har förändrats radikalt under 20 år.

Återkommer.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 7 december 2023 18:45

 På 20 år har mycket ändrats i Malmös fotbollsvärld.

Familjen har blivit betydligt mindre.

I mina gömmor har jag sedan min tid som redaktör för Malmösport i Sydsvenskan sparart statistik från stans fotboll. Förändringarna är stora, inte minst på den manliga seniorsidan.

2003 hade Malmö 53 föreningar med totalt 89 seniorlag som fullföljde sina serier.

2023 var siffrorna 34 klubbar, 38 lag.

Med andra ord har antalet lag reducerats med 51. De fyra som har mer än ett lag är Malmö FF med sitt U 21-lag, jag räknar in AC Kvarnby i Kvarnby IK, och så har Barrikaden och Malmö United spelat i en reservlagsserie. I praktiken har Malmöklubbarna inga reservlag.

Hur inspirerar man dem som aldrig får spela match?

***

Sedan 2003 har junioråldern höjts till 19.

2003 hade 19 Malmöklubbar 22 seriespelande lag, 2023 fanns det 12 U 19-lag i 10 klubbar. Alltså en klar minskning även av antal juniorlag och klubbar med lag i denna åldersgrupp. Denna jämförelse är inte helt rättvisande, 17-åringarna var 2003 juniorer, nu finns det också P 17-serier. Där deltog 5 Malmö lag, två av dem hade inget U 19-lag.

2023 års siffror kan i en välvillig tolkning bli 17 juniorlag i 12 föreningar. Men dock en klar försämring gentemot 2003.

***

Vi går ner i P 15/16

2003 17 klubbar, 32 lag.

2023 14 klubbar, 34 lag.

***

Fortsätter till P 13/14

2003 28 klubbar, 72 lag

2023 26 klubbar, 72 lag

***

Med andra ord det finns underlag att vända trenden i åldrarna i 17 år och äldre, men det är just här – och kanske till och med lite tidigare – som hela den svenska tävlingsidrotten har sin stora utmaning: Att behålla ungdomarna upp kring och över de 20.

Malmöfotbollens ålderskurva liknar många andra idrotters.

***

Återkommer inom kort med granskning av Malmöfotbollens utveckling på föreningsnivå.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 2 december 2023 14:12

Jag har just läst ut Charlotte Kallas memoarer Skam den som ger sig.

Det är en bra bok. Kanske den bästa memoarbok av en idrottsstjärna jag läst. De senaste intrycken är de starkaste, så jag nöjer mig med epitet, en av de absolut bästa.

Visst skildrar hon, mer eller mindre detaljrikt, sina mest minnesvärda storlopp, stafettgulden, de individuella mästerskapsvinsterna och segerklättringen i Tour de Ski i Val di Fiemme, men de är skildringen av livet utanför tävlings- och träningsstråken som är den verkliga behållningen.

Hon har haft hjälp av DN:s sportchef Johan Esk, vanligtvis inte en av mina favoritkrönikörer, men tillsammans har de gjort ett strålande arbete.

Kalla berättar personligt om de dagliga problem som måste lösas, om det ansvar hon har som något av en vd för Team Kalla, som finns bakom hennes framgångar i världseliten. Tränare, vallare, läkare, psykologer, dietister, gynekologer och managers, vars ekonomi till delar är beroende av hur hon lyckas i skidspåren.

Hon känner ansvar. Men hon är en känslomänniska, vill inte svika. Men i hennes personlighet finns en känsla av skam, en känsla av att ha svikit alla i sin omgivning, och dit räknas även alla fans, när hon misslyckats. Det är en tung mental börda.

Kalla har mycket funderingar till de personliga relationerna i sina samboförhållanden, hur de känslomässigt påverkar hennes idrottsliga prestationer.

Under de sista säsongerna av den långa och framgångsrika karriären oroas hon mycket över möjligheten att bli mamma, många år av utebliven mens ställde ständigt frågetecken. En bild på Alvin med sina båda föräldrar på sista sidan är perfekt avslutning på boken.

Charlotte Kallas liv är fyllt av fantastiska upplevelser men hon fått förkastat mycket. Den spontana friheten som elitidrottare har aldrig funnits. Att dygnet runt, alla årets dagar, behöva uppge för dopingkontrollanterna var man befinner sig, måste vara ytterst psykiskt påfrestande. Det första hon gjorde när hon beslutat att lägga ner sin elitkarriär var att meddela dopingorganisationen att hon skulle avregistreras. Då hade hon under alla är missat två spontankontroller. En tredje gång hade inneburit att hon blivit avstängd för doping. Och ihågkommen som ”doparen”.

Tänk, vilken inre press det måste ha funnits hos henne! Och tänk att en varm, solig sommardag inte plötsligt kunna ge sig ut och bada för att man i vistelserapporten meddelat att man skulle vara hemma.

”Skam den som ger sig” beskriver dels den glamorösa delen av elitidrotten men också den tuffa vardagen och då inte bara den i träningsspåren.

***

Efter att ha läst Charlotte Kallas bok plockade jag ut hyllan fram Sixten Jernbergs I vilda spår från 1960. Vilken föränderlig värld i allt, språkligt inte minst.

Och villkoren för en skidåkare i världseliten.

Jernbergs försäsongsträning innebar att oftast per fot ta sig ut till ett avlägset hygge och hugga skog i ett tiotal timmar. Till frukost var det några mackor och några koppar kaffe. Lunchen var den samma och sen på kvällen fixade huggarlaget något snabbt och enkelt.

En dietist såg till att Charlotte Kalla fick rätt kalorier i rätt mängd – i perioder vägde hon maten. (Rädslan för övervikt var alltid närvarande). Och efter en tuff träningsdag hade hon tillgång till både massör och sjukgymnast.

En dödströtta Sixten Jernberg lindade in sig i en sovsäck i dragig koja ute i ödemarken, Charlotte Kalla somnade i en funktionell säng på ett bra hotell på ett höjdläger i Alperna.

***

Två intressanta böcker om två personligheter i två annorlunda idrottsvärldar.

Av Magnus Månsson - 27 november 2023 17:53

Vi allmänt idrottsintresserade har det inte lätt i dessa tider.

Inte om vi vill få vår information den väg vi, äldre, vant oss vid. Via tidningar. Mer och mer blir vi hänvisade till nätet, till hemsidor för förbund och föreningar. Den marknaden är stor, omöjlig att överblicka. Man vet ju inte vad man skall söka. Den hjälp kunniga redaktioner gav oss med att plocka ut det viktigaste ur ett välmatat smörgåsbord finns inte längre.

Sämre resurser, både personellt och ekonomiskt, har givetvis sin stora betydelse. TT, Tidningarnas Telegrambyrå, har tydligen lagt ut resultatinsamlingen på entreprenad. Det märks tydligt. Och när sen idrottsokunniga redigerare skall prioritera blir resultatet ibland katastrofalt.

Min tidning är Sydsvenskan, har sedan början av 1950-talet inte missat många exemplar. Jag älskar tidningen.

Jag förstår problemen. Men undrar samtidigt hur länge kan man ge ut en produkt, jag pratar om Sporten, som gör så många besvikna?

Lyssna brett och inse att många är missnöjda.

 Rapporteringen har blivit än mer lokal, men inte ens den närmaste regionen får den uppmärksamhet den är värd.

I veckan avgjordes SM i simning med stora framgångar för Skåne. Malmö KK och Lundaklubben Poseidon simmade hem totalt 17 medaljer och Hanna Bergman, Poseidon och Elias Persson, MKK nådde resultat av hög svensk klass. Men inte ett ord och än mindre en resultatlista.

SM i friidrott i somras behandlades lika styvmoderligt.

För en tid sedan arrangerades för-VM i innebandy för herrar i Baltiska hallen. Sverige—Finland drog 3 500 åskådare. Inte ett ord.

H 65 Höör, Ystads IF och IFK Kristianstad har spelat Europamatcher i handboll. Resultat? Nej.

Det spelades en internationell padelturnering i Malmö Arena med ett stort förhandsreportage. Någon som vet hur det gick? Jo, jag. Men jag fick söka via nätet.

Och det gör jag dagligen. Def finns så mycket jag tidigare kunnat få del av genom min tidning.

Jag lägger alldeles för mycket tid framför datorn för att stilla min nyfikenhet om vad som händer utanför Malmö FF, FC Rosengård och Malmö Redhawks.

Mitt idrottsintresse är bredare.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 26 november 2023 21:34

En av idrottsårets begivenheter närmar sig, ett internationellt mästerskap i handboll för damer, denna gång VM.

Har just sett det svenska genrepet, 30—23 mot Tyskland. Det var höga svenska toppar, inledningen och avslutningen, men också en period då allt gick snett, inget fungerade.

Självfallet i en träningsmatch skall man testa och ge de så kallade bänkspelarna matchtid och erfarenhet. Men är det rätt att i stort byta ut hela A-uppställningen? Man ger inte de mindre erfarna den trygghet och stadga rutin ger. En stor ledning sjönk snabbt till några få mål. Jag har ofta förundrats över att man på så hög nivå som landslagets (Tomas Axnér är inte den ende och handbollen inte den enda sporten) matchar sina trupper så otaktiskt. All erfarenhet säger att det är fel. Coacherna får inte de besked de vill ha. Och spelarna utan trygghet tappar det viktiga självförtroendet.

Jag har under många år sett liknande matchningar på alla nivåer och blir alltid lite smått förbannad. Och tycker synd om de spelare som skall testas i skarpt läge.

Det händer inte i ett VM – kanske i någon match i den ojämna grundomgången – att man matchar en A- och en B-uppställning. Varför då testa i ett genrep?

***

Även i andra halvlek gav Axnér de nya, orutinerade spelarna speltid men då i en tryggare miljö, stöttade av lagets bärande spelare. Då såg man att det finns bredd och framtid i truppen.

Det kan bli medalj i VM.

***

Såg även handboll i går, HK Malmös 31—29-vinst borta mot Amo. Spännande och dramatiskt med HK:s inhoppande målvakt Ebbe Håkansson som matchvinnare, med hjälp av sina stolpar. Jag gillar handboll. Annars hade jag givetvis inte sett så många matcher.

Men det finns regler som skaver.

Som den hur lätt det är att få ett frikast, att få tiden att ticka på i slutet med en knapp ledning. Det är ”bara”, att utan avsikt att gå för mål, ge sig in i försvarsmuren och få ett sketet frikast. Och så går tiden till glädje för det ledande, anfallande laget och till enerverande frustration hos motståndare.

Någon gång har jag sett duktiga domare dömt stürmerfoul och vänt spelet. Jag skulle gärna se fler modiga domare göra detsamma.

***

Se här några handbollsfunderingar en mörk novemberkväll.

 

 

Av Magnus Månsson - 24 november 2023 17:43

Från att tidigare varit en stad med ett flertal elitklubbar i varje idrott (i i alla fall många) har Malmö efter hand tappat denna bredd på toppen. Det är få idrotter som har mer än en elitklubb.

Exemplen är många på den tappade toppbredden, men det får vi ta en annan gång.

2024 sker en förändring. I damfotbollen kommer FC Rosengård att spela i Allsvenskan och Malmö FF i serien under, Elitettan. Det låter trevligt. Och 2025 kan de intresserade förmodligen se två allsvenska Malmöderbyn. Det är faktiskt inte så länge sedan. 2017, 2018 och 2019 spelade LB 07 i högsta serien och mötte Rosengård.

Det senaste (sista?) på herrsidan var 1962, IF mot MFF.

***

Låt mig vara lite negativ och pessimistisk och undrande. Finns det underlag för två elitlag i Malmö? Jag tänker inte på det ekonomiska utan mera på spelarsidan. I de trupper de båda klubbarna presenterar på sina hemsidor, över 40 spelare, finns en enda tjej som har börjat spela i en Malmöklubb, Athinna Persson Lundgren, Husie IF/Rosengård. Hon gjorde 19 allsvenska matcher 2023.

Övriga, alltså över 40 spelare, kommer från när och fjärran.

En berättigad fråga: Kan och vill Malmös unga töser inte spela fotboll?

För under de två toppklubbarna och Rosengårds farmarklubb är det tunt. Lilla Torg FF spelar 2024 på nivå 4, Hyllie IK steget under. Sen finns det ytterligare fyra föreningar med damseniorlag. Med andra ord är det åtta klubbar med damlag i Malmö.

Inte direkt imponerande med tanke på stans storlek.

***

Hur ser då rekryteringen ut?

I den allsvenska F 19-serien kom Rosengård nia av tio lag.

Malmö FF har efter sin omstart inget lag i F 19, men F 17-laget kom trea i den södra riksserien för åldersgruppen, Rosengård elva av tolv lag.

LB 07 hade i år också ett F 17-lag.

I F 15 spelade bara MFF och Rosengård seriefotboll.

I F 14 fanns sex Malmölag, i F 13 tolv.

I åldersspannet 13—19 har 13 Malmöklubbar 24 lag. Endast Rosengård och MFF har kontinuitet genom åldrarna. Övriga föreningar har enstaka lag. Det ser svårt ut att på sikt skapa fler seniordamlag.

***

Det talas vitt och brett om det explosionsökade intresset för damfotbollen globalt.

Malmö är inte med på det tåget. Inte när det gäller aktiva, varken på elitplaner eller bredd- och ungdomssidan.

Det finns en isolerad topp, med ringa Malmöanknytning personellt, men en undermålig bredd,

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards