Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Fredag 14 juli 22:21

Återigen blev det debatt – i alla fall en tillstymmelse – om att införa effektiv speltid i fotboll.

Detta efter onsdagsmötet mellan Malmö FF och Vardar i kvalet till Champions League. Denna gång var det MFF som sig drabbat. Med rätta, om ni frågar mig. Publiken reagerade, MFF-spelarna och delar av massmedia, de med känsla för hemmalaget.

Men med handen på hjärtat har man inte sett MFF i liknande situationer agera på exakt samma sätt? Utan att MFF-spelarna eller hemmapressen ondgjort sig.

Målvakten Johan Wiland tar dubbel så lång tid på sig vid en inspark vid en MFF-ledning med 1—0 än när det står 0—1. Och hur många sekunder tar det inte för Anton Tinnerholm att hitta rätt plats för ett inkast vid liknande resultat?

Ändamålen helgar medlen. När det inte beivras är det fel på regeln.

Och hur intressant är det att under mer än en minut se några spelare diskutera vilken variant av frispark som skall ge resultat. Diskussionen ingår i de 90 minuterna. Kan någon rättfärdiga en sådan regel? Det finns åtskilliga andra fördröjande exempel, som gör att tempo ibland blir undermåligt.

Det måste bli effektiv speltid, inte minst för trovärdighetens skull.

Och så slipper spelare och journalister kommentera ”maskandet” ur sitt eget egoistiska perspektiv.

Bara det är ju positivt.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 12 juli 16:29

Varför alltid dessa överdrifter?

Jag tänker på speciellt de senaste dagarnas rubriker om de många alldeles utmärkta svenska friidrottsresultaten.

”Det svenska friidrottsundret”.

”London kan bli det bästa svenska VM:et NÅGONSIN”

Detta efter att Sverige i OS så sent som i fjor hade en, säger en, friidrottsplacering bland de sex främsta.

Låt oss glädjas åt att så många unga utvecklats positivt och klarat eller är på väg att klara de tuffa VM-kvalgränserna.

Det är gott nog.

Varför sätta orealistiska förhoppningar på en lovande trupp?

Tror verkligen Aftonbladets opportunistiske friidrottsskribent (jag vägrar skriva expert, det epitet han tillskrivs av den egna tidningen) Mats Wennerholm att Sverige skall göra ett bättre VM än i Paris 2003?

Då blev det två guld (Christian Olsson och Carolina Klüft), ett silver (Stefan Holm) och två brons (Patrik Kristiansson och Kajsa Bergqvist) och åttonde plats (Anna Söderberg).

***

Medaljerna i VM sitter högt. Se bara på diskustävlingen i London i helgen, där ettan Daniel Ståhl var åtta futtiga centimeter före trean och likväl deltog inte alla i världseliten!

***

Jag skall inte trötta ut med min åsikt om svensk friidrotts framtid i ett längre perspektiv ur skånsk synvinkel. Den har ni som läst min blogg fått ta del av några gånger.

Var i Helsingborg i helgen som åskådare till Öresundsspelen. Lår vara att tävlingen kom endast en vecka efter de väldiga Världsungdomsspelen i Göteborg (vilken fantastisk arrangörsstad av ungdomstävlingar!) men utan de utländska deltagarna (främst från Tyskland) hade Öresundsspelen blivit en torftig tillställning. I vissa ungdomsgrena kom 80 procent av de tävlande från utlandet.

Under inomhussäsongen i Malmö är det danskarna som gör att seniorklasserna ger stora startfält.

Så ser Friidrottssverige också ut.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 9 juli 20:22

Rubrikens frågetecken har sitt berättigande efter gårdagsmötet i den allsvenska fotbollen mellan BK Häcken och Malmö FF, 0—1.

Dagens massmediala samhälle ger otaliga möjligheter att ta del av en match. Man kan med lätthet läsa många tidningar på datorn och mer eller mindre seriösa sajter.

Jag såg matchen i tv.

För den delens skull vill jag absolut inte påstå att min analys är den korrekta. Men visst kan man notera hur olika man kan se på en och samma match.

En krönikör ägnads stora delar av sitt alster åt att såga domaren Johan Hamlin, någon kallade honom ”lottodomare”. Tidningen som betygsätter även domarna gav Hamlin en trea på en femgradig skala.

Några raljerade och menade att uddlösa Häckens enda stora målchans var målvakten Peter Abrahamssons skott över i slutminuten. Likväl fick MFF-målvakten Johan Wiland antingen en trea eller fyra i betyg. Något måste han ju haft att avstyra.

Betygssättningen i match efter match är som den är. De två tidningar som graderade MFF-spelarna – Skånesport.se och dess löjliga formuleringar bortser jag helt från – hade bara samma betyg på fem av tolv spelare.

Det fanns en straffsituation för MFF som diskuterades. En tidning menade att det var straff, tv-kommentatorerna: icke straff.

Någon påstod att Häcken idkade hockey-fotboll – vad det nu betyder – och borde straffas med någon eller några varningar.

Men – om jag nu får ha en personlig uppfattning – nivån är ju fastställd, när en spark i ansiktet med följd att den skadade tvingas avbryta matchen bara resulterar i en varning.

Det känns skönt att lugnt och stilla kunna se en match och själv bilda sig en uppfattning. Att läsa mer än en tidning och studera några sajter gör en bara ännu mera villrådig.

För vem begriper egentligen fotboll?

Av Magnus Månsson - Lördag 8 juli 11:44

Med jämna mellanrum kommer uppgifter om den massiva flyktingströmmen från Afrika till främst Italien.

Tusentals personer drunknar i färden över Medelhavet i undermåliga fartyg eller i underdimensionerade gummibåtar. Som de flesta har jag med en uppgiven suck noterat att dessa tragiska katastrofer är en del av världen 2017.

Efter de senaste dagarna ser jag på flykten över Medelhavet med andra ögon, med känsla, sorg och delvis en personlig relation.

För några månader sedan kom en ung man, en 25-årig flykting från Eritrea, till Heleneholms IF och ville börja träna löpning. Givetvis var han välkommen. Tre, fyra gånger i veckan har han cyklat från förläggningen i östra Malmö till träningarna på Stadion eller Heleneholm.

Vid klubbens tävling den 23 maj ville Seare Zerom testa att tävla på 800 meter. Han kom i mål på 2.17,57 Det är ingen bra tid, inte ens för en nybörjare. Men hans intresse avtog inte. Seare ville prova igen. I Skåne är det inte lätt att hitta lämpliga tävlingar för löpare av hans klass. Öresundsspelen i bjuder dock i till lopp även för seniorer, öppna för alla.

Det är inte lätt att i semestertider fixa transport till Helsingborg, så jag beslöt att köra Seare till tävlingen. Det är en resa jag inte ångrar en enda sekund.

Seare har naturligtvis många traumatiska minnen från sin korta levnad. Självfallet ville jag inte pressa honom. Utan detaljer berättade han på hur han som ensam familjemedlem på olika sätt – mestadels per fot – tagit sig från Eritrea via Sudan till Libyens Medelhavskust. Titta på kartan och se hur långt det är!

Över Medelhavet tog han sig tillsammans med 600 andra i en skranglig båt för att via Italien, Österrike och Tyskland nå Sverige, där han bott i några mellansvenska städer, innan han hamnade i Malmö. Liknande historier kan säkert 1000-tals andra berätta men det är skillnad att under bilfärd på några timmar få höra den av en sympatisk 25-åring.

Under resan plockade vi fram kartboken och följde vår väg fram och tillbaka. Seare var förvånad över att Danmark var så nära.

Han är flitig och nu på sommaren läser han extra kurser i Svenska för invandrare. Seares första dröm är att ta körkort för att sedan kunna jobba som lastbilschaufför.

Tävlingen då?

Jodå. Seare kom i mål på nytt personligt rekord, 2.11.20, en förbättring med över sex sekunder och en injektion för fortsatt träning och tävling. Nu är nästa mål att löpa under 2.10 och det hade kanske gått redan i går med en lite beskedligare tid på första 400, 62 sekunder var för snabbt. Men satsningen var lovande.

Jag har varit ledare på 100-tals tävlingar men den här fredagseftermiddagen i Helsingborg var både angenäm och annorlunda.

Idrott är mer än resultat.

Av Magnus Månsson - Torsdag 6 juli 21:45

Svensk idrott har ledarbrist.

Det är ingen nyhet och ingen hemlighet.

Jag har följt skånsk friidrott i olika funktioner i över 60 år. I alla tider har de flesta ledarna och tränarna varit före detta aktiva. Några har tillhört den svenska eliten, de flesta, merparten, skiktet under, det vill säga de har varit av hygglig distriktsklass.

I den uttunning av seniorbredden som blivit mer och mer uppenbar under många år är det en kategori som är på väg försvinna. Det är en fara för svensk friidrotts fortsatta utveckling. Det saknas redan nu kompetenta tränare. Bristen kommer att öka.

Många av de friidrottare som nu slutar sin aktiva bana är i mitten av tonåren – det var då min generation började och till och med tilläts (!) springa längre än 200 meter. Nutidens unga friidrottare har inte hunnit skaffa sig den kunskap och erfarenhet som krävs för att bli tränare eller ledare. Några får sin chans i de så kallade friidrottsskolorna för barn ungefär mellan fyra och tio år. I några av de skånska klubbarna har det i åratal varit kö till dessa träningar, andra har också haft verksamhet för samma åldrar. Men hur många har fortsatt efter friidrottsskoletiden? Statistiken ger ett obarmhärtigt svar. Inte bara då den skånska. Studera de flesta andra distrikt och se att facit är lika nedslående.

Jag har alltid hävdat att barnidrott sällan gynnar den idrott gren barnen börjar med. De tröttnar, innan de har åldern inne för att börja tävla. För trots allt är det huvudmålet för de flesta av landets friidrottsskolor.

Man kan givetvis poängtera den sociala aspekten. Men är jag cynisk när jag menar att den ekonomiska aspekten väger betydligt tyngre? De statliga och kommunala bidragsreglerna gynnar stora grupper. Och att ha en massa barn till och med ända ner i fyraårsåldern i ”träning” är oerhört mycket lättare än att ge

 ett gäng tonåringar vettig idrottsutbildning.

Men är det till gagn för svensk idrott? Jag tänker då inte bara på friidrott utan på alla idrotter.

Mitt svar är ett rungande nej.

Den samlade svenska idrotten måste jobba och lobba för ändrade bidragsregler så att ungdomarna stimuleras att vara aktiva upp över 20 år. Inte minst för att kanske sen få tränare och ledare med kunskap och erfarenhet.

Åter till friidrotten!

De oftast unga tränarna i friidrottsskolorna är inte mogna – jag generaliserar – sin uppgift. Träningen är inte utvecklande och stimulerande. Detta är en anledning till att många tröttnar. Det är få tränare som har förmågan att lära ut den teknik som är så viktig att få sig till del i unga år.

Gymnastiken har exempelvis betydligt bättre utbildade tränare inte minst på tekniksidan.

Sen medger jag oförbehållsamt att det i friidrott med så olika grenar är svårt att bemästra allt för en tränare.

Men det är definitivt förödande att se ett 15-tal 10-åringar stå på rad och se dem exempelvis stöta kula tre gånger under kanske en halvtimme. Hur skoj är det för en sprallig 10-åring?

Det måste till ett nytänkande inom den fria idrotten. Om man vill behålla dem som man – trots allt – lyckats locka till sig.

Problemen är många, men ser man den inte kan man inte heller lösa dem.

Av Magnus Månsson - Måndag 3 juli 16:45

Vädret den senaste tiden har inte inbjudit till sol och bad.

Fotbollen har inte haft den konkurrens man hade hoppats på. Det har blivit några herrmatcher den senaste tiden, allt från en halvlek i division 2 till finalen i Confederations Cup. Skilda världar på många sätt. Ett 70-tal åskådare på division 2, över 57 000 på cupfinalen.

Division 2-fotboll drar i regel här i Malmö inte över 100 personer per match. Det är väl sin sak men – och jag har skrivit det förr – att spelare på den här nivån med, ärligt talat, stora brister i sitt fotbollskunnande över huvud taget skall ha betalt, är för mig obegripligt. Artister – absolut ingen jämförelse – som inte lockar publik får inga nya uppdrag. Men vecka efter vecka kan mediokra spelare hämta sin lön utan att mer än ett fåtal har intresse för deras prestationer. 

Tänk om spelarlönerna på en låg nivå i stället hade investerats i utbildning av tränare och ledare, hur mycket bättre hade då inte svensk fotboll kunna bli på sikt.

Malmöfotbollen bakom MFF – vi pratar om herrsidan –  är lite av ”inavel”. I stort samma spelare går runt i de olika klubbarna på division 1- och 2-nivån. Och resultaten visar att de bara håller nivå 4-standard. Ingen klubb sticker nämligen ut. Och för det får spelarna lön, definitivt ingen lön efter prestation.

Spelarkarusellen lär fortsätta. Endast FC Rosengård och Kvarnby IK kan inom en rimlig framtid lyfta upp spelare från de egna leden. Prespa Birlik och IFK Malmö får vänta länge, innan några egna ungdomar från tunna ungdomsavdelningar är mogna för spel i ett A-lag.

I min gammaldags idrottsvärld är det lite ledsamt att Kvarnby IK ”tvingats” in i samma karusell. Övergångarna till konkurrentklubbarna har de senaste åren varit för många för att laget skall ha kapacitet att hålla sig kvar i tvåan. Det skall väl också poängteras att klubben i år tappade Melvin Frithzell, som gör succé i Superettan och IFK Värnamo.

Finns det då några andra Malmöklubbar som kan slå sig in stans Topp 5? Tja, välskötta, stora ungdomssektioner finns i alla fall i BK Olympic, Kulladals FF och LB 07. Sen är inte minst det ekonomiska steget långt. Speciellt om man dessutom måste betala spelarlöner.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 30 juni 12:43

Invändningarna i mitt förra inlägg till trots här ett amatörförsök att tippa hur Allsvenskan i fotboll kommer att sluta.


FAVORIT

Givetvis Malmö FF (etta, 27 poäng. Med de resurser som finns på alla områden vore det ett rejält misslyckande om MFF inte försvarar guldet. En viss oro kan dock skönjas, när man hindrar två unga spelare, Mattias Svanberg och Dennis Hadzikadunic, långt ute på reservbänken, att vara med i EM-slutspelet för U 19. Är fler spelare på väg bort?

 

UTMANARE

Främst IFK Norrköping (tvåa, 27 poäng). Skador reducerade bredden under våren. Många av dessa tillbaka. Unga spelare trycker på.

BK Häcken (nia, 17 poäng) men vadå? Om tur och otur jämnar ut sig har Häcken mycket att få igen. De svajiga domarinsatserna under våren drabbade laget hårt, regelrätta mål som underkändes, tveksamma straffar mot sig, fick inte några ganska klara med sig. Göteborgslaget kommer att lyfta.

Östersund (tre, 21 poäng). Nja, trots spetskompetens hos många spelare för ihåligt att hålla hela distansen ut. Dock en stark medaljkandidat.

 

PÅ VÄG UPP MOT TOPP FYRA

Elfsborg (åtta, 18 poäng). Med Samuel Holmén tillbaka får man ordning på försvarsspelet och då finns potential att i varje match utmana alla lag i Allsvenskan.

Djurgården (sexa, 18 poäng). Har en bredd och en topp i truppen som nu när man blir mer samspelat kommer att föra laget uppåt.

 

MELLANSKIKTET

AIK (fyra, 21 poäng). Alltför tamt framåt. Goitom måste tillbaka. Utifrån sett märkligt att man investerade Alexander Isak-pengarna i så medelmåttiga spelare som Vrdoljak och Krpic.

Hammarby (sjua, 18 poäng). En ganska medelmåttig trupp men i Jiloan Hamad har man en av Allsvenskans bästa spelare. Han kommer starkt att bidra till att Hammarby hamnar i mitten.

IFK Göteborg (elva, 14 poäng). Våren visade alltför många brister för att tro annat än att Blåvitt gör sin sämsta säsong på bra länge.

Sirius (femma, 19 poäng). Har överraskat så här långt men kommer att dala. Förlusten av Kingsley Sarfo till MFF blir givetvis kännbar.

 

UNDRE HALVAN, EJ RISK FÖR DEGRADERING

Örebro SK (tia, 15 poäng). Det glittrar inte kring ÖSK men ett av seriens mest erfarna lag fixar de poäng som behövs.

Kalmar FF (fjortonde, åtta poäng). Skadeeländet måste minska. Många unga spelare kommer att höja sig under nya tränarparet Nanne Bergstrand/Henrik Rydström.

 

UT

Eskilstuna (sextonde, fyra poäng). Några poäng till lär det bli och kanske till och med en vinst. Men inte mer.

 

NEDFLYTTNINGSSTRIDEN

Sundsvall (trettonde, elva poäng). Målvakten Tommy Naurin, en av Allsvenskans bästa, har en nyckelroll.

J-Södra (tolva, 14 poäng). Ett bra kollektiv och en härlig moral kan ge nytt kontrakt.

Halmstads BK (femtonde, sex poäng). Har den yngsta truppen av kölagen med många talanger. Finns utvecklingspotential.

Av Magnus Månsson - Torsdag 29 juni 15:54

På lördag är det dags för nystart i den allsvenska fotbollen.

För min del efterlängtat, den internationella landslagsfotbollen, som visats under uppehållet, till trots. Det är igenkänningsfaktorn som är så viktig. Plus att mitt fotbollshjärta rymmer mer än ett favoritlag.  Jag kan uppskatta spelare från alla lag och att följa utvecklingen på alla de duktiga unga spelare som finns i serien gör de flesta matcher intressanta.

Jag har erkänt att jag är lite nördig och faktiskt noterat alla de allsvenska matcher jag sett 2017 live eller via tv. Det är 54 plus ett antal i Svenska cupen.

12 gånger har jag sett Malmö FF.

11 matcher: Häcken och Norrköping

9 matcher: AIK

8 matcher: Djurgården och Kalmar

7 matcher: Hammarby, IFK Göteborg och Örebro

6 matcher: Elfsborg och Östersund

4 matcher: Eskilstuna, Sundsvall, Halmstad och J-Södra

2 matcher: Sirius

***

Med detta som underlag borde det som på ”den gamla goda tiden” gå att någorlunda förutse utvecklingen på serien. Det är nu en omöjlighet. Det är få som vet hur trupperna ser ut efter att transferfönstret öppnar den 15 juli. Då återstår 15 omgångar. Hälften.

Jag menar att lite av charmen försvunnit med denna instabilitet i trupperna under ett och samma spelår.

***

Spelet i Europacuperna inverkar naturligtvis också på Allsvenskan. Utmanarna AIK, Norrköping och Östersund, med betydligt tunnare trupper än Malmö FF, kan ju faktiskt få fler Europamatcher än MFF.

***

Återkommer de närmaste dagarna med några amatörfunderingar om den fortsatta Allsvenskan.

***

Slutligen kan man inte undgå att förundra sig över hur mycket pengar det finns inom den internationella fotbollen. Jag tänker inte bara på Marcus Bergs ofattbara lön (det talas om 60 miljoner på två år) i Förenade Arabemiraten utan kanske än mer om de rykten om unga svenska spelare som är intressanta för klubbar i ganska högt rankade ligor. I många fall rör det sig om spelare som inte ens är ordinarie i sitt lag. Jag kan förstå en ung grabb som blir miljonär (?) över en dag och dessutom lär få en ganska acceptabel månadslön. Och att de svenska föreningarna vill ha miljontillskott till sina ofta tunna kassor, det förstår jag också.

Men köparna! Hur många misslyckade värvningar tål deras ekonomi? Sverige är givetvis inte den enda exportmarknaden. Det är ju bara att se sig omkring och upptäcka hur många unga svenska talanger utan speltid i något A-lag det finns runt om i världen.

Och titta på hur några knappt 20-åriga spelare återkommer till Allsvenskan utan att göra några avgörande intryck här. Det är många spekulationsköp.

Men det är klart, några miljoner på ett konto är inte att förakta.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se