Fotbollen har fått sin Leif GW Persson.

Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi rör det sig förstås mest om det brottsliga och det kriminella. Det verkar vara en nödvändighet att få höra hans åsikt.

När det gäller fotboll här söderöver är det tydligen lika viktigt att få reda på vad MFF-kaptenen Pontus Jansson anser. I alla sammanhang är det han som intervjuas – utan att dock, muttra fram sina svar. Finns det verkligen ingen annan som har något intressant att framföra?

Pontus Jansson har blivit fotbollens Leif GW Persson.

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus.

Illavarslande förstås.

Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas?

Vi har fått två armar för att bland annat balansera kroppen i rörelse. Jag har sagt det tidigare: Finns det något löjligare att se än spelare som springer omkring med händerna på ryggen för att slippa att bolluslingen träffar en arm i en i en normal förflyttning?

Tidigare hette det: Straff/frispark om handen söker bollen, tvärtom, ingen åtgärd.

Behöver det vara svårare? Domare, speciellt de på elitnivån, bör väl veta hur de olika kroppsdelarna fungerar i rörelse. Lägg bort snacket om avstånd, armens avstånd till kroppen och andra konstiga parametrar.

Omgångens diskussioner visar hur fel det blivit. Eller?

***

Efter alla omdiskuterade, avgörande situationer heter det alltid att det jämnar ut sig. Nonsens, det gör det inte alls. Skillnaden att tappa två poäng, som nu Häcken mot Djurgården, på en tvivelaktig (jag nöjet mig med detta ord) straff än att få en med sig i ett möte som redan är avgjort åt ett eller annat håll. Det är väl inte heller alls osannolikt att de här båda lagen hamnar i samma skikt framåt vintern, i kamp om platser i Europa.

***

Malmö FF:s första halvlek mot Hammarby var imponerande.

MFF inledde starkt även i fjor, åtta raka vinster. Då spekulerades det i att MFF skulle kunna gå rent, det vill säga att vinna alla 30 matcherna, alternativt inte förlora en enda.

Ännu har jag inte sett denna profetia på pränt. Vem blir först?

***

Tifot inför hemmapremiären var magnifikt. Liksom många andras.

Supporterkultur när den är som bäst.

***

Men vad hände på supportermarschen från Möllevången?

I en stort uppslagen artikel på nätet i Sydsvenskan utpekas Polisen av supportergrupperingarna för att ha utövat övervåld och provocerat deltagarna i marschen.

Är det många som tror att svensk polis agerar så här? Och är det sant är det ju förfärligt.

Av artikeln framgår att det fanns maskerade supporters, det smälldes bangers, några promenerade med bengaler, någon sparkade på en polisbil, två personer fick brännskador på grund av bengaler.

Allt detta är olagligt. Skall polisen bara stå och titta på? Jag fattar inte detta.

Det skall också sägas att två poliser blev skadade, en av dem blev sparkad. Några personer fick dessutom hörselproblem på grund att bangerssmällandet.

***

I ett uttalande menar en supportergrupp att det är deras förtjänst att det allsvenska publikintresset är så stort, inte den mediokra fotbollen.

Visst klackarna skapar stämning men avarterna är för stora för att samhället skall acceptera det.

Sveriges lag måste råda på läktarna och även vid promenaderna till arenorna.

I kväll är det en stormatch i handboll i Malmö.

Jag menar att en kvartfinal i SM mellan HK Malmö och landets för närvarande mest intressanta lag, Sävehof, är värd epitetet ”stormatch”.

Det är troligen HK:s sista hemmamatch den här säsongen och följaktligen också sista gången Malmöpubliken har tillfälle att se två av de senaste periodens bästa och trognaste spelare, Magnus Persson och Adam Tumba, i Malmös svarta dräkt.

Det lär också vara sista gången på länge som profilerna bröderna Möller och William Andersson Moberg gästar Baltiska hallen, kanske även färingen Olli Mittun, den spektakuläraste spelaren i Ligan

Det är upplagt för handbollfest med många ingredienser och många journalistiska vinklingar för ett reportage.

Visst matchen finns noterad under Sport idag.

Men …

***

Den här problematiken med utebliven massmedial bevakning är inte enbart en Malmöföreteelse. Den förre elitspelaren och nuvarande tv-expertkommentatorn Charlie Sjöstrand är i en blogg i Göteborgs-Posten orolig för handbollens usla exponering. ”Det som inte syns, finns inte”.

De folkkära landslagens matcher utan för mästerskapsslutspelen uppmärksammas minimalt, inte ens med de svenska målgörarna i kvalmatcher.

Den starkt reducerade tv-bevakningen av de högsta serierna är givetvis ytterligare ett minus i PR-skålen.

Charlie Sjöstrand har lite funderingar i samma håll som jag: Vad gör det svenska förbundet för att informera? Inte ens de svenska klubbarnas insatser i de europeiska turneringarna finns alltid redovisade på text-tv.

Som i alla moderna organisationer finns det gott om kommunikatörer i Svenska Handbollförbundet. En given fråga är vad dessa damer och herrar prioriterar.

***

Jag är förstås ingen hejare på att navigera rätt på de olika förbundens hemsidor. Men att hitta rätt på handbollens är bland de svåraste. Hur finner jag tabellerna för, exempelvis, de skånska juniorserierna? Visst är det intressant att se på djupet i skånsk handboll på ungdomssidan utanför USM, som är föredömligt redovisat.

***

Utanför tidningsvärlden finns det intressanta handbollssajter som Handbollskanalen med Ola Selby och Skånesport.se med bland andra Christoffer Ekmark, som i min värld blivit mer läsvärd om han ransonerat sina löjliga metaforer

***

Sen hoppas jag naturligtvis på en liten skräll i Baltiskan, det vill säga en HK-seger,  så det blir ytterligare en match till på hemmaplan, så att inte minst profilen Magnus Persson kan fä en värdig tackartikel i Sydsvenskan.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med tre väntade hemmavinster, Kristianstad mot Hammarby, Ystads IF mot Alingsås och Skövde mot Önnered.

Såg delar av alla tre matcherna i och det är givetvis för lite för att dra några slutsatser inför fortsättningen.

Skrev för en tid sedan att Önnered hade den största möjligheten att rubba Topp-4. I går var man nära, föll med uddamålet med segermålet för Skövde på 59,59. Det kan bli kvartsfinalernas mest ovissa duell. Sen måste man beundra Skövdes förmåga att gång på gång vända relativt stora underlägen till vinster.

Det som förmodligen – tillsammans med hemmaplansfavören –kommer att avgöra för Kristianstad är målvakterna. Med Mikael Mäkelä långtidsskadad är det för tunt för Hammarby på denna position.

YIF:s bredd fortsätter att imponera.

Om någon timme är det dags för Sävehof mot HK Malmö. Partilleklubben svarade i veckan för en internationell uppmärksammad prestation, eliminerade Hannover ur European League. Kan HK med sin tunna trupp skärra detta breda Sävehof, som nog vill klara av HK med 3—0 för att få optimal vila inför nästa omgång i EL?

***

Har sett några matcher i ishockeyns slutspel. De flesta inför slutsålda hus. Publiktrycket har varit enormt i de matcher jag sett. När säsongen kulminerar höjs intresset. Det är som sagt nästan alltid fullsatt.

Så är det tyvärr inte i handboll. I fjor jämförde jag handbollens kvartsfinalsiffror med grundseriens. Hemmalaget hade i de flesta fall bättre publiksnitt i grundserien än i slutspelet. Nu var det förstås några matcher med fri entré som höjde ökade snittet i grundserien. Men ändå.

Gårdagsmötena gav kanske en viss indikation om ett ökat intresse för handbollen.

Kristianstad—Hammarby sågs av 3 631 personer, drygt 400 fler än snittet.

YIF:s 1 963 var nära exakt 600 fler än ”vanligt”.

I Skövde var man nog inte nöjda. 1 534 personer var ynka 28 fler än i grundserien.

Gemensamt är dock att det varit långt från fullsatt. Matcherna spelades ju i tre orter, där handbollen är den enda lagbollsporten på högsta nivån.

***

Trots min allmänt njugga inställning till ishockey hade jag behållning av två av Rögles vinster mot Färjestad och Frölundas avgörande mot Leksand. Onekligen dramatik och spänning med ett intensivt tryck på de fyllda läktarna.

Likväl föredrar jag dock Sävehof—HK Malmö framför Växjö—Rögle.

Men blir det ett tidigt avgörande i handbollsmötet är det ju lätt att slå över till hockeyn.

Konkurrensen om själarna är enorm. Inte minst från tv.

Och tittar man fram mot måndag, returmöte HK Malmö—Sävehof och en förmodad toppmatch i fotboll, Djurgården—Häcken.

***

När HK Malmö grundades 2007, försvann IFK Malmös som en seniorklubb. IFK:s ungdomsverksamhet har dock varit stort och vuxit under åren och haft framgångar på riksplanet.

Seniorlagen har hållit till på låg nivå. Efter två missade kval för herrarna att nå division 2, nivå 4, fixade laget det i år via en andraplats efter H 43:s farmarlag IS Lejonen i den sydliga division 3-serien.

Grattis, ett avancemang är alltid något att glädjas åt. Oavsett nivå.

Så var den avklarad premiäromgången i den allsvenska fotbollen.

Det blev nördiga fem matcher.

Plus så den Aftonbladet bjöd på, cupsemifinalen för damer mellan Hammarby och Häcken, dramatik in i det sista, straffavgörande efter en massa omgångar till Häckens favör. Märkligt att så duktiga spelare kan slå så många dåliga straffar och att så skickliga målvakter som Häckens Jennifer Falk och Hammarbys Anna Tamminen kan agera så tafatt på just straffarna.

Det var det enda negativa. Damfotbollen har sina belackare -- många bara av slentrian – men de svenska topplagen kan bjuda på bra underhållning. Det har vi sett inte minst under Häckens spel i Champions League.

***

Första allsvenska omgången bjöd på en och en halv sensation.

Häckens 0—1 hemma mot Mjällby var den storaöverraskningen. Men underlåter man att skjuta, en vanlig Häckensjukdom, går det som i söndags.

Hisingelaget borde lära av Värnamo, som via två härliga, välriktade långskott vände 2—0 till 2—2 mot Elfsborg.

Jag blev imponerade av smålänningarnas mittfältare Simon Thern och Wenderson Oliveria.

Nu tror jag fortfarande, trots missräkningarna, att Häcken och Elfsborg kommer att bli två av de fyra medaljlagen tillsammans med Djurgården och Malmö FF.

Insatser och resultat i en premiär kan förvisso ge indikationer men inte mer.

***

1—5, eller om man vill 5—1, snackar man in bort. Som nu IFK Norrköping—Malmö FF 1—5.

Resultatet säger givetvis mycket om MFF:s styrka men – förlåt mina ord i MFF-land – mer om Norrköpings ihålighet, påspädd med frånvaron i startelvan av Nyman och Traustason, de enda i laget som Aftonbladet ger fyra Plus i sin betygsättning. En tunn trupp tål inte sådana tapp, i synnerhet inte mot MFF. 0—2 var offside, 0—3 och 0—4 föregicks av bolltapp som inte hör hemma på den här nivån. Bollförlusterna berodde inte på MFF:s presspel.

I all den eufori – inte minst från Discoverys Alexander Axén – var det befriande att läsa Sydsvenskans krönikör – ja, det finns många nu – Janne Jönsson, som var lagom återhållsam i sina bedömningar. Inte minst var den gode Janne kritisk till det kollektiva försvarsspelet. Vilket dock inte märktes i tidningens individuella betygssättning. Där var det idel höga siffror.

***

Olof Lundh på Fotbollskanalen ställde den berättigade frågan: Var det MFF som var bra eller Norrköping som var dåligt? Sanningen finns naturligtvis någonstans mittemellan. 5—2 hemma i cupen och nu 5—1 i serien visar på kvalitetsskillnad. Och cupens 4—0 mot Halmstads BK säger naturligtvis sitt. Ett HBK som sen förlorade sitt genrep med samma siffror mot Elfsborg. Och som i går i premiären föll med 3—0 mot Sirius.

Bara några resultat lite si så där för att få lite perspektiv på insatserna.

***

Nu ser vi fram mot omgång 2, främst MFF—Hammarby och Djurgården—Häcken. Men nördschemat ger utrymme för ytterligare tre matcher.

I detta program skall det även ges plats för någon slutspelsmatch i handboll. Hur nu det skall gå till?

Om några timmar börjar Allsvenskan.

Med stort A, den i fotboll för herrar.

Jag ser fram mot den med blandade känslor. Trots att Allsvenskan inte tillhör de högts rankade ligorna är det den som fascinerar mig högst. Utomlands har jag inte längre någon favoritklubb, följer några med lite större intresse än andra, men inte mer.

Men det finns oro kring de allsvenska mötena. Rapporterna de senaste månaderna har varit alarmerande. Några cupmatcher har inramats av incidenter. Vi har redan upplevt fördröjda matchstarter och sett – eller anat – matcher i rök och damm. Tyvärr tror jag att dessa avbrott kommer att eskalera. Klickar från lagen från de mindre orterna vill visa att de liksom storstadssupportrarna kan.

Konflikterna mellan supporterorganisationerna och myndigheterna kommer att fortsätta. Uttalandet för en tid sedan från fansen att det var de som bestämmer över lag och ordning på läktaren är ju direkt skrämmande. Än har jag, exempelvis, inte sett Malmö FF offentligt ta avstånd. Varför?

***

Och vad håller AIK:s supporters på med?

Här ett upprop för en tid sedan:

”På grund av Brommapojkarnas fientliga inställning till medlemsdemokrati, nomineringen av katastrofen Fredrik Reinfeldt och BP-ledningens vurmande för VAR har AIK:s samlade supportergrupper tagit det svåra beslutet att uppmana till bojkott av bortamatchen den 6 april”.

Har AIK:s medlemmar någon som helst anledning att lägga sig i BP:s årsmötesbeslut? Valet av Reinfeldt skedde givetvis i full demokratisk ordning.

Man får ett ständiga påminnelser om att supportrarna vill bestämma över delar av den svenska fotbollen.

BP har för att ge plats åt fler AIK-anhängare hyrt in sig på Tele 2 istället för begränsade Grimsta. AIK-fansen menade att arenabytet bara berodde på att man ville tjäna extra pengar på AIK. Otack är världens lön.

***

Trots alla farhågor verkar intresset öka. Arenorna tycks bli välfyllda.

***

Att tippa utgången tillhör traditionerna. Aldrig i modern tid har väl en favorit varit större än Malmö FF i år. Namnen i truppen inger onekligen respekt. Samtidigt har många av spelarna passerat sin topp och är skadebenägna. Dessutom är risken uppenbar att några av de yngre under sommaren flyttat till attraktivare marknader. Den risken har förstås även konkurrenterna.

Men lite motvalls kan väl vara tillåtet, så här tror jag:

1)     Djurgården

2)    Malmö FF

3)    BK Häcken

4)    IF Elfsborg

5)    Hammarby IF

6)    Kalmar FF

7)    AIK

8)    Mjällby AIF

9)    IFK Norrköping

10)               IFK Göteborg

11)               IK Sirius

12)               Brommapojkarna

13)               Västerås SK

14)               Halmstads BK

15)               IFK Värnamo

16)               Gais

***

Glad Påsk!

Lugis degradering från herrarnas Handbollsliga är dagens samtalsämne i Handbollskåne.

Den var väntad. De flesta tipsen inför seriestarten pekade på antingen Lugi eller Aranäs, de lag som tappat mest spetskompetens. Det går inte, som för Lugi, förlora fyra av sina främsta fjorårsspelare som Casper Käll, Fredrik Olsson, Theo Ûbelacker och Christoffer Schnell. Inte att förglömma att man säsongen dessförinnan tappade Isak Persson till den tyska proffsvärlden. Att utan pengar – för de kom först mitt under säsongen – skaffa fullgoda ersättare är en omöjlighet.

Varför Lugi hamnade i denna prekära ekonomiska situation har jag ingen säker uppfattning om. Vem syndabockarna är får andra spekulera om.

Med sin starka grund i sin breda ungdomsavdelning har Lugi bra förutsättningar att inom rimlig tid återta sin plats i högsta serien. Men dagens idrottsvärld är förändrad, klubbkänslan för moderklubben är inte prioriterad. Liksom Lugi tidigare hämtat talanger från grannklubbarna riskerar man nu att tappa spelare nästgårds. Den flykten är förstås redan inledd.

***

Före seriestarten tippade jag utgången av grundserien. Är faktiskt rätt nöjd med utfallet. Ja, ni vet det där med en blind höna …

Fem exakt rätt, Sävehof som etta och så de fyra sistplacerade lagen och fyra lag med en placering fel. Min stora miss var IFK Skövde, krisrapporterna var i höstas många, och västgötarnas tredjeplats var för mig den främsta positiva överraskningen. Hade dem som sjua.

***

Slutomgången förändrade slutspelsträdet. Hammarbys hemmaförlust mot ett Guif, som i sina senaste matcher varit helt under isen, gav positiva öppningar för inte minst Ystads IF och IFK Kristianstad. Och inte minst negativa för hemmastarka Hammarby. Det är en himmelvidd skillnad att i kvartsfinalen möta Kristianstad i Eriksdalshallen än inför en fanatisk publik i Kristianstad.

Det här öppnar för en final mellan Sävehof och Ystads IF. Efter 26 omgångar en logisk final. Det är de två lag som visat upp de bredaste trupperna. Sådana kan behövas, det lär dock inte bli fem möten i kvartsfinalen för de båda favoritlagen. Den form HK Malmö visat på sistone lär inte rubba Sävehof, som sparar sina främsta de senaste ligamatcherna.

Säsongens upplaga av Alingsås lär inte räcka mot YIF.

Jag ger faktiskt Önnered en möjlighet att avancera på Skövdes bekostnad.

Och mellan Kristianstad och Hammarby avgör hemmaplansfavören.

Det innebär semifinalerna

Sävehof—Önnered och Ystads IF—IFK Kristianstad.

Ett Göteborgs- och ett Skånederby plus en final. Femton möjligheter att få den uppmärksamhet i pappersmedia som jag tycker att elithandbollen är värd.

Kanske till och med i min tidning, trots frånvaron av lag från Malmö och Lund.

Om några timmar börjar sista omgången i herrarnas Handbollsliga.

Med många viktiga möten för att undvika direktnedflyttning, negativt kval och för att skaffa sig hemmaplansfavör i det slutspel som väntar för de åtta främsta. Där det kan bli 15 matcher för de två finalisterna.

Samma scenario finns givetvis på damsidan. Spännande tider för oss som gillar handboll och köpt in oss på en betalkanal.

Men så kryper den lille pessimisten in: Hur skall handbollen under denna period synas i den mördande inhemska konkurrensen med allsvenska seriestarter och SM-slutspel i hockey? Redan massmedialt trängd utanför lokalpressen blir det inte lätt hitta utrymme för en produkt som ofta innehåller så mycket dramatik.

Säsongen har de dagar den har. Minst ett mästerskap per är kräver en månad och kval några veckor då och då. Almanackan är fulltecknad.

Jag lider med handbollsfolket, som jobbar intensivt men i stark motvind för många. De krisande ekonomierna i många klubbar är ett bevis på att välbefinnandet kunde varit bättre.

Med alla kollisioner med ishockeyslutspelet och fotbollsstarten, allt tv-sänt via vanliga tv-sportkanaler, kommer handbollen i kläm. Tyvärr. I ansträngda ekonomier inbillar jag mig att marginalåskådare ger välbehövliga tusenlappar i kassan.

***

Det är mycket bra idrott som inte syns i papperstidningsvärlden.

I går var jag på basket, Superligan (nivå 2) för herrar, ett viktigt derby mellan Malbas och Eos, 85--72. Fullspikat i Heleneholmshallen, 700 är max, och en stämning som präglades av ett det var ett rivalmöte.

Inte ett ord i min tidning. Det var trots allt en match mellan regionens två bästa lag, som båda rankas bland de cirka 20 bästa i landet. Och det har inte skrivits något om dem under hela säsongen.

Och jag har inte sett en enda rad om att HK Malmös damlag kvalar till Allsvenskan, näst högsta serien.

Nu skall jag avsluta konspiratoriskt: Hade ishockeylaget Pantern spelat motsvarande matcher som HK, Eos och Malbas hade det blivit några rader.

Och dem hade jag läst med glädje, men också om de tre övriga.