De 48 lagen till finalhelgen i UM i handboll i Uppsala i slutet av april är klara.

Det gick bra för Skåne nu senast.

I F 14 är det tuffa normer i det sista steget, 40 lag skall bli åtta. Endast poolettan får biljett till Uppland. Det fixade Kristianstads HK, Ystads IF och Åhus HB.

Lugis bredd är bra, hade två lag i detta Steg 4. Ett av lagen blev tvåa, det andra trea. Inget av lagen vara nära avancemang, lika lite som IFK Malmö (trea), Lödde (tvåa), Ankaret (trea) och OV Helsingborg (fyra) i samma grupp samt Staffanstorp (femma).

***

I P 18, herrarnas prestigeklass, kom tre Skånelag till Final 8.

HK Malmö och OV vann sina grupper, Ystads IF kom tvåa i sin.

Malmö segrade över Sävehof med 26—19 och att med så klara siffror vinna över just Sävehof, tyder, alla fall på avstånd, på styrka. HK förlorade senare mot trean Lindesberg.

OV kryssade mot tvåan Hammarby i en grupp, där Lödde kom fyra.

YIF var obesegrat men hade oavgjort mot både ettan Önnered och trean Lugi, vars hopp försvann efter 15—25 mot Önnered.

IFK-klubbarna från Kristianstad (trea) och Ystad (femma) var i samma grupp, där Önnered var överlägset. Ystad vann över tvåan Silwing/Troja från Stockholm.

IFK Ystad lever ekonomiskt farligt, en konkurs hotar. Mycket olägligt när ungdomsverksamheten efter en djup svacka åter är stark. Även P16-laget var i Steg 4.

I kväll spelar för övrigt A-laget en ödesmatch i Allsvenskan, nivå 2, mot Lindesberg för att bli kvar i serien eller få kvala.

***

Hk Malmös avancemang till Final 8 var den unga klubbens första finalplats i denna ålderskategori. IFK Malmös P 14-lag är också finalklart. De är första gången Malmö har två slutspelslag, sedan 1980-talet då Dalhem och Malmö BI dominerade svensk ungdomshandboll. Två klubbar, saliga i åminnelse.

***

48 lag från 28 klubbar är alltså kvalificerade för Final 8. Antalet klubbar, där åtta är skånska, är imponerande. Ju fler föreningar med fungerande ungdomsavdelningar desto bättre. Den geografiska spridningen är dock lite skev, men så ser Handbollsverige ut: Storstockholm och Skåne har åtta klubbar i slutspel, Göteborg med hjälp av närliggande Kungsbacka och Alingsås sex. Övriga Sverige är bara representerat av sex föreningar.

Skillnaden märks också i antal lag: Göteborg 16, Skåne 13, Storstockholm 12 och Övriga Sverige 7.

***

Sävehof imponerar som vanligt, slutspelslag i samtliga sex grupper. Ystads IF är god tvåa med 4, Lugi och Önnered har 3.

***

Nu ser vi fram mot den 26—28 april.

Det forskas mycket kring ungdomsidrotten.

Professorer, docenter, sociologer och andra yrkeskategorier framför i avhandlingar och i olika media sina forskningsresultat.

De är i stort eniga: För tidig specialisering är inte bra, de som sysslar med många idrotter i unga år har nytta av sin erfarenhet när de i de övre tonåren väljer huvudidrott, den fysiska och psykiska utvecklingen är så olika att det innan tonåren, och även under de första tonåren, är omöjligt att se vilka barn (för det är dem det gäller) som har förutsättningar att lyckas som junior eller senior, oavsett nivå.

Utan någon forskning framför otaliga av våra främsta världsstjärnor och elittränare samma åsikter, grundade på erfarenhet.

Inte minst är det viktigt, även ur social synpunkt, att ingen blir utslagen på grund av tidig nivågruppering. Har man dessutom bara prövat på en enda idrott är det tyvärr svårt att hitta alternativ på lämplig åldersnivå. Rent generellt finns det få nybörjargrupper för dem i de yngre tonåren.

Mångsidigheten hindras också av ekonomin. Det är dyrt att idrotta. Utrustning, medlems- och träningsavgifterna är höga. Mat, resor och logi vid tävlingar och turneringar är kostsamt. Den ekonomiska segregationen inom idrotten är stor och på sikt ett enormt problem för ungdomsidrotten och i slutändan för den totala svenska idrotten.

Erfarenhet och forskning har länge varit medvetna om vikten av allsidighet men det har inte trängt in i de djupa tränar/ledarleden. Under mina många år som idrottslärare och tränare har jag mött en hel del trångsynthet.

• En cykeltränare ville att hans 13-årige adept inte skulle vara med de ordinarie idrottslektionerna på fredagarna, eftersom han skulle tävla på söndagen. Eleven slutade tävla i mellantonåren.
• En ishockeytränare förbjöd en löpartalang under sommaruppehållet att på skoj testa sin friidrottsförmåga i en mindre tävling. Efter att inte kommit med i Skånes TV-pucklag var det slut med ishockey och all annan idrott.
• En ordförande i en fotbollsklubb uppmanade några duktiga 14-åringar att skolka från en friluftsdag med motiveringen att de senare på kvällen skulle spela en ”viktig” match.

Det får räcka med dessa exempel. Jag har åtskilligt fler.

***

Jag är också mycket tveksam till idrottsgrundskolorna. Det borde inte, ur alla synpunkter, vara tillåtet att selektera 12-åriga barn. All forskning säger att det är en omöjlighet att göra ett rätt val ur ett elitidrottsperspektiv. Likväl stöttar Malmö stad sin idrottsgrundskola.

Malmö FF:s ungdomsansvarige Per Ågren berättade i en SDS-intervju den vånda han kände när han skulle utse de lyckliga eleverna. Han medgav också mellan raderna att felvalen under åren varit många.

***

Inspiration till detta inlägg fick jag i lördags efter att ha läst Sydsvenskans intressanta artikel om hur man i Dalby GIF ger möjlighet för sina ungdomar att ägna sig åt både fotboll och handboll.

För något år sedan läste jag om Ekerö IK, en mångsektionsförening från en kommun väster om Stockholm, lagt ett schema där en åldersgrupps träningstider i de olika idrotterna, jag tror det var nio, aldrig kolliderade med varandra. Nu har Ekerö förstås exceptionella förhållanden men grundidén är något att efterlikna i alla flersektionsföreningar, som dock blivit färre genom åren. Men det går givetvis att samarbeta över klubbgränserna.

Det hade utvecklat alla inblandade föreningar. Och inte minst gynnat barnen.

Som är det viktigaste.

***

Jag blev glad när läste om Dalby GIF.

Men någon timme senare läste jag i Aftonbladet att Boo IF från Skuru, som lär vara Sveriges femte största fotbollsförening, vid sitt årsmöte beslutat att man skulle nivågruppera sina lag från och med tio år. Ja, ni läste rätt. Från 10 år.

***

Det är tydligt att många, som Boo FF och Malmö kommun, inte tar till sig till all den forskning som finns tillgänglig om ungdomsidrott.

Malbas utmanar Stockholm.

Nja, det är förstås en överdrift. Men tillsammans med göteborgska Högsbo är Malbas den enda kubb som numerärt kan utmana Stockholmsklubbarna i det pågående U- och JSM-spelet i basket.

Stockholmsregionen dominerar landets ungdomsbasket totalt. 28 lag är klara för Final 4, tre åldersklasser har kvar sina kvartsfinaler. 52 lag återstår alltså. Av dessa kommer 28 från Stockholm och dess grannkommuner.

21 klubbar har lag kvar, tio från Stockholm.

Fryshuset sex och AIK och Blackeberg med fem vardera har flest lag kvar och sen kommer just Malbas och Högsbo med fyra. Malbas har båda sina U 16-lag kvalificerade för Final 4, de båda 19-årslagen skall spela sina kvartsfinaler i april.

Det är hittills ett bra facit av en av Malmös största ungdomsföreningar med över 30 lag i seriespel på olika nivåer.

IK Eos har också hittills gjort ett bra SM, Lundaklubbens båda U 21-lag är klara för Final, pojkarna i U 17 skall möta Hammarby i en kvartsfinal.

Malbas och Eos är två starka ungdomsklubbar som gör tappra, och lyckade, försök att utmana de många Storstockholmsklubbarna.

2—5 snackar man naturligtvis inte bort.

Men samtidigt blev inte omdömena lite löjligt negativa.

Jag tänker givetvis på den massiva mediakritiken efter Portugals utklassning av Sverige i går. Det var ju faktiskt ett av världens bästa lag Sverige mötte. De blivande Europamästarna nu i sommar?

Trots underlägsenheten fixade laget två mål. Det fanns perioder – förvisso få och korta – då man skymtade tendenser till något nytt och positivt. Det fanns väl också sekvenser då man såg varför många av de svenska spelarna har ordinarie platser i lag från den bättre halvan av de främsta europeiska ligorna. Men sammantaget blev det inte bra. Och det är förstås det viktigaste i en lagsport. Men när media i sin betygsättning i stort sett ger alla spelarna underkänt känns det opportunistiskt, lite löjligt. Till och Gustaf Nilsson förärades en etta efter ett inhopp på cirka tio minuter, där han till och med nickade in ett mål.

Sen kan man ju också fråga sig hur en spelare, som Hugo Larsson, kan stärka sina aktier bara för att han i går inte kunde medverka på grund av sin skada. Jag är fullständigt övertygad om att Hugo skadefri får en ny chans oavsett andras tillkortakommande mot Portugal. Skall Hugo ta sig in på en ordinarie plats i ett landslag kommer han att göra det på egen skicklighet. Inget annat.

Jag har studerat betygsättningen från gårdagsmöte i olika media. Fotbollskanalens är den enda som är nyanserad. Det ger plus i min bok.

***

På måndag möter Sverige ett annat EM-slutspelsklart lag, Albanien. Givetvis en lämpligare motståndare att testa det nya spelsystemet och några nya spelare. Men jag hoppas att Jon Dahl Thomasson inte hattar utan står fast vid sin spelidé. Den är värd fler försök trots 2—5.

Lagen till ungdomshandbollens stora avslutningsfest, Final 8, börjar bli klara.

I helgen avgjordes Steg 4 för F 16 och P 14.

De skånska 16-årsflickorna hade en tuff helg, inget lag kvalificerade sig till avgörande i Uppsala sista helgen i april. Det är sällsynt att det i någon åldersklass är helt tomt med skånsk finaldeltagande.

Marginalerna var inte heller gynnsamma, speciellt inte för H 65 Höör, som föll på målskillnad i inbördes möten mot Aranäs och Sävehof.  Hade man räknat in även resultaten mot de två andra lagen hade H 65 vunnit gruppen.

Principiellt anser jag att i en serie skall alla resultat vara lika värda. Samtidigt har jag en viss förståelse för att det i korta serier, som nu med endast fyra matcher, räknar bort vissa lag/matcher. Även så långt framme som i Steg 4 finns det ”slagpåsar”. I sin sista match vann, som exempel, H 65 med 16 bollar mot ett resignerat Skuru.

Men givetvis lite ledsamt för H 65.

Ystads IF blev pooltrea efter två knappa förluster mot de blivande finallagen Önnered och Tumba. I samma grupp kom Lödde fyra efter att ha utklassat ettan  Önnered, 32—24, men förlorat med två mål mot YIF och kom därmed efter YIF  på inbördes möten.

Om inte annat visar tabellerna i dessa två grupper det är på den här nivån.

Eslövs IK och IFK Malmö hade det tufft, blev båda poänglösa.

***

I P 14 gick det däremot bra för Skåne. I Steg 4 är kvalificeringsnormerna hårda, från åtta grupper var det endast ettan som gick vidare.

Det fixade Ystads IF, Lugi och IFK Malmö, alla tre utan poängtapp. Att elitklubbarna YIF och Lugi gjorde det tillhör vanligheterna. För IFK:s del var det en injektion. Klubben har en bred ungdomsavdelning för båda könen och framgångar i USM inspirerar. För fem, sex år sedan hade IFK ett lag i samma ålder i Final 8, men det splittrades snabbt, de bättre försvann. Nu har herrlaget tagit en plats i division 2, nivå 4, och damlaget skall kvala till trean. Förvisso inga högre plattformor, men måhända ett något bättre läge för att få behålla i alla fall några av de talanger som finns i de breda leden.

Åter till USM, P 14.

H 43, Lund blev trea. Kryssade mot tvåan Hallby, förlorade med ett mot ettan Enköping. Så det var nära.

Ankaret från Bjärred var i samma grupp som YIF, förlorade med tre i det inbördes mötet.

Kävlinge gav IFK Malmö hårt motstånd, blev tvåa, efter IFK:s 26—24 i inbördes mötet.

Lödde, tvåa, och Dalby, trea, var chanslösa mot Sävehof.

Liksom Eslövs HF och ett Lugilag mot Heid från Göteborg.

OV Helsingborg blev trea men visade klass genom att spela oavgjort mor ettan Västerås/Irsta.

Elva skånska lag bland de 32 främsta visar den stabila grund det finns här söderöver.

***

Kommande helg avrundas kvalet med P 18 och F 14. I pojkklassen är åtta av 20 lag skånska, i flickklassen tio av 32.

Imponerande siffror.

Det blev en önskefinal i herrarnas fotbollscup, Malmö FF mot Djurgården.

Det är de lag som imponerat mest i de inledande omgångarna och i den enkät som redovisades i samband med den  allsvenska upptaktsträffen tippas just MFF och Djurgården som de två topplagen.

Man kan väl också tillägga att de kommit längst i sina nya lagbyggen. Elfsborg och Häcken, de två lag som troligen främst kommer att utmana framåt höstkanten, har efter viktiga spelaretapp ännu inte hittar rätt i sina nya formationer. Skador hade också trasslat till det för mina två outsiders i den allsvenska toppstriden.

***

Nåväl. Det som irriterar mig och till och med gör mig förbannad är de insinuationer som finns i MFF-land, i olika led, om att lottningen kommer att vara riggad i Djurgårdens favör. Finalen kommer att spelas på Tele 2.

Är det verkligen någon som allvar tror att svensk idrott och svensk fotboll är så korrumperad?

Och behöver man citera alla ogenomtänkta ord från MFF-kaptenen Pontus Jansson? Rubriker, jag förstår. Men …

***

Jag har bara sett de två senaste av MFF:s två cupmatcher, 5—2 mot Norrköping och 4—0 mot Halmstad, imponerande segermarginaler och övertygande spel.

Lovorden har haglat, även utanför lokalpressen. Motståndarnas tränare har inte varit sena att hylla sina överlägsna motståndare. Jag har nästan fått intrycket att hyllningarna delvis varit ett sätt att bortförklara det egna lagets fullständiga tillkortakommande. För, handen på hjärtat, det var ingen högre allsvensk klass på Norrköping, speciellt, och Halmstad.

Eller är det så att MFF kommer att avverka de flesta av sina allsvenska motståndare lika smärtfritt och enkelt? Det vore trist.

***

Att jämföra kvaliteten mellan två matcher och därifrån dra slutsatser om lagens inbördes kapacitet är i min värld en omöjlig uppgift.

Att vinna med 4—0 på Örjans vall mot Halmstad är en betydligt lättare uppgift än att via straffar borta besegra AIK i ett derby. Som Djurgården gjorde i går i ett dramatiskt möte.

Såg att någon, som jag trodde bättre om, i ett facebook-inlägg gav betyget medelmåttigt till båda lagen. I MFF-land har man pretentioner.

Den allsvenska fotbollspremiären närmar sig.

Det blir ingen spännande guldstrid lik den i fjor med ett avgörande i en direkt final som den mellan Malmö FF och Elfsborg.

Experter av alla de slag och trovärdighet är klara med sitt tips: Malmö FF kommer att defilera från tidig kall vår till dimmig höst. Och inte nog med det, MFF hade gjort det med sin B-uppställning. Så har det låtit på sina håll. Okej, lite överdrivet, men åt det hållet.

Jag har läst – och det inte bara i Malmömedia – att om ALLA Malmös konkurrenter skulle ta emot någon eller några av MFF-reserverna skulle det bli en förstärkning. Vad är det för nonsens och undervärdering av motståndarna?

Jag tror inte för ett ögonblick att MFF:s reservveteraner på backpositionerna skulle kunna ersätta Elfsborgs rutinerade Johan Larsson och Niklas Hult.

Och är Häckens mittfält Mikael Rygaard, Simon Gustafson och Romeo Amane inte minst i klass med MFF:s bänkspelare?

Jag tror inte heller att Hammarby vill byta ut Nahir Besara och Oscar Johansson mot en icke ordinarie MFF-are.

Och hur bra är inte Djurgårdens innerbackar Marcus Danielson och Miro Tenho med Jacob Une Larsson som back up?

Det här är bara några få exempel på att MFF-konkurrenterna har starka lagdelar och inte alls har oävna spelare i alla positioner.

Men visst har MFF en trupp med en meritmässigt imponerande bredd men att man har två lag av högsta allsvenska klass är nonsens sett över en hel säsong. Många av spelarna har nått sin topp. Skadehistoriken talar också sitt tydliga språk.

Och det här att MFF har två lag av hög allsvensk kvalitet har man faktiskt hört en herrans massa år. Det är ingen nyhet, fast lika osann för det.

Men att man har en bra, mycket stark trupp är en annan sak. Det är ju så att det finns nyanser i allt i livet. Även i fotbollens.

Ett steg i rätt riktning?

Eller en tillfällighet?

Jag är optimistisk och tror på det förstnämnda. Och det jag tänker på är den skånska insats vid helgens SM i friidrott för 15- och 16-åringarna. Efter den lite skämmiga insatsen vid motsvarande tävling för grupperna 22, 19 och 17 var facit från Växjötävlingen definitivt glädjande. Det gäller inte enbart medaljutdelningen, 5—5—4, utan att 15 skånska föreningar gjorde totalt 110 starter. Det var många herrans år sedan Skåne kunde visa upp en sådan numerär, både vad gäller klubbar och deltagare. Nu bör det kanske påpekas att tävlingen arrangerades nästgårds, vilket givetvis automatiskt underlättar deltagandet.

Jag har alltid hävdat att en bra bredd är den säkraste vägen mot framgång.

De 14 medaljerna, av 120, fixades av sex klubbar, Malmö AI (2—4—1), Åhus FIK (2—1—0) och en vardera av Höörs IS (brons), IFK Lund (brons), Eslövs AI (guld)  och Båstads FIK (brons).

MAI hade flest starter, 27, men Åhus 20 är värt en extra applåd. Åhus FIK är en klubb som på allehanda sätt berikar skånsk och svensk friidrott. Distriktet hade behövt fler Åhus FIK.

Övriga skånska föreningar:  IK Finish, IFK Helsingborg, Ängelholms IF, Simrishamns AIF, IS Göta, Björnstorps IF, KFUM Kristianstad, Lomma FIK och IF Kronan.

Jag saknar onekligen några klubbar.

***

Jag brukar göra jämförelser mellan Stockholm, Göteborg, Skåne och Övriga Sverige. På senior- och äldre juniorsidan är de två storstäderna överlägsna. Ju längre ner i åldersklasserna man kommer ju bättre hävdar sig Övriga Sverige. Det accentuerades med all önskvärd tydlighet i helgen. Av 120 medaljer mer än hälften togs av ÖS,  64 (23, 20, 21), Stockholm 30 (8, 9, 13), Skåne 14 (5, 5, 4) och Göteborg 12 (4, 6, 2). Det är många år sedan Skåne var mera framgångsrikt än Göteborg i SM-sammanhang.

Tydligt är att Göteborg har rekryteringsproblem i vissa åldersklasser.

***

Den intressantaste frågan är dock: Var hamnar alla de unga talanger som finns runt om i landet?

En fråga att analysera för att få en breddmässigt bättre svensk friidrott.

Det skånska USM-facit visar också att det finns gott om talanger på småorterna.