Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - 8 juli 2023 12:51

Jag var på fotboll i går, den allsvenska dammatchen FC Rosengård—FC Linköping 1—3.

En anledning var att få se Caroline Seger spela i alla fall några minuter före avresan till VM-slutspelet. Det blev, tyvärr måste jag skriva, inte så. Vad jag tycker om det, behåller jag för mig själv. Att ha åsikter om hennes medverkan eller inte är att röra sig på minerad mark. Det har jag märkt.

Men det fanns mer att vara besviken över. Och då tänker jag inte på den rättvisa Rosengårdsförlusten. Nej, det var den matta stämningen runt planen, brist på engagemang bland åskådarna. Lite hårdraget hördes publiken bara två gånger, dels när den duktiga kvinnliga speakern (tydlig klar stämma) berättade att Häcken låg under med 1—0 mot Örebro och dels när Olivia Holdts påpassliga och tekniska långskott gav 1—1.

I övrigt var det tyst, inget stöttande engagemang när hemmalaget hade perioder med ett visst tryck till både kvittering och senare reducering.

Och eftersom Linköping inte hade någon röststark supporter på plats blev det dessutom nästan ödesdigert tyst över Malmö ip vid östgötskornas tre mål.

Herrallsvenskans ökande intresse tillskrivs till stor del den stämning supportrana skapar. De större klubbarna bidrar också med stora bortaföljen.

Dessa ingredienser saknar damfotbollen i stort helt. Men det finns positiva tendenser. Hammarby och Piteå har hyggliga siffror. IFK Norrköpings entré i Allsvenskan har vitaliserat intresset i Östergötland, derbyna mot Linköping sågs av totalt 16 000 personer. På tv verkade stämningen vid dessa matcher hög.

Vi var strax över 1 000 åskådare på plats i går, förvånansvärt många kvinnor (jämfört med för några år sedan) men åldersstrukturen, då gäller det både män och kvinnor, var inte den som höjer sin röst på en idrottsarena.

Damfotbollen behöver en yngre supporterkultur.

En dyster atmosfär, som en i går, gynnar inte publikutvecklingen.

Men som min kvinnliga bänkgranne påpekade: Vi hade i alla fall tur med vädret.

 

Av Magnus Månsson - 5 juli 2023 15:09

Ordningen är återställd.

Den allsvenska fotbollen är tillbaka. Det blev den vanliga veckoslutsdosen, fem matcher, BP-AIK 0—2, Malmö FF—Sirius 3—0, Norrköping—Häcken 2—2, Djurgården—Varberg 2—0, Elfsborg—Hammarby 2—0.

En femling på Oddset som inte var direkt svårfångad.

Att efter en omgång efter ett, förvisso kort, uppehåll dra några djupare konsekvenser av vad jag såg är meningslöst, speciellt som transferfönstret är öppet med allt vad det innebär i de olika trupperna.

Uppvuxen i fotbollsvärld, där trupperna i stort var intakta i alla fall under en hel säsong, känns de här många skiftningarna si så där. Klubbar som lyckas utveckla sina talanger blir av dem, låt vara med ett oftast bra kassatillskott, mitt i spelåret. Det innebär annorlunda förutsättningar för resten av säsongen.  Okej, jag vet hur den nya fotbollsvärlden ser ut. Det är bara att acceptera. Men för den sakens skull behöver man inte gilla den.

***

Några iakttagelser:

  • Vad ett tidigt mål, och dessutom två, betyder såg man i Stockholmsderbyt. Ett AIK i stort poängbehov kunde efter sina två mål helt inrikta sig på en kompakt defensiv. PB visade trots förlusten att man är ett bra lag med kvalitet.
  • Jag har inte sett Varberg speciell ofta, men visst försökte hallänningarna spela ett mer konstruktivt och passningsinriktat spel än under flyende tränaren Joakim Perssons tid? Tränarskiftet kan kanske vara vändningen för Varberg.
  • Rent generellt höll de fem matcherna sett över 90 minuter ingen högre klass. Det är idrottsligt förklarligt. Ett uppehåll följt av en träningsperiod ger oftast en dipp i formen hos den aktive. Det gäller i sort i alla idrotter.              

***

Med det sista i åtanke har jag fortfarande kvar funderingarna över vad Caroline Seger på plan kan tillföra ett lag i damfotbollens tuffaste tävling, ett VM-slutspel. Det är ju faktiskt att undervärdera kvaliteteten på produkten. Vi pratar världselit. Åldern tar ut sin rätt och har man dessutom varit skadad i nästan ett år kan man inte prestera på den allra högsta nivån.

Det borde även en av damfotbollens största pr-journalister inse.

Men än mer förvånande är det att förbundskaptenen Peter Gerhardsson även har den åsikten.

                                                  
                    

 

Av Magnus Månsson - 4 juli 2023 17:09

Det är svårt att jämföra.

Kanske speciellt i idrottens värld. Betingelserna är så olika,

Men en aktuell fråga har fått mig att fundera: Varför har skånsk simning lyckats med som min älskade friidrott (ur skånsk synvinkel) inte klarat av?

I veckan avgjordes SM simning, nästan helt obemärkt i min tidning Sydsvenskan. I föreningstävlingen, där simningen verkligen belönar topp och bredd, var det fyra skånska föreningar bland de sju främsta, 4) Helsingborg, 5) Malmö KK, 6) Poseidon (Lund, 7) Landskrona. Ytterligare åtta klubbar tog poäng.

Det imponerar på mig.

I friidrott finns en elitklubb, Malmö AI, sedan IFK Helsingborg av ekonomiska skäl lagt ner sin elitinriktning. Det finns inte heller på kartan att tolv skånska friidrottsföreningar skulle ha seniorer bland de 16 främsta på ett SM.

Återväxten verkar också säkrad, Malmö KK var bästa juniorklubb, 3) Helsingborg, 11) Poseidon, 12) Kristianstad plus så ytterligare nio föreningar på listan.

Men även simningen har sina ”vita fläckar”. I 25 år var jag ansvarig för den idrottsliga delen av Skåneidrottens årsberättelse och har då skrivit om bra elitverksamhet i Ystad, Trelleborg och för inte så länge sedan var Ängelholm och Höganäs på gång. I veckans SM såg man knappt till klubbarna från dessa orter.

På riksplanet saknas en storklubb i Göteborg. S 02 finns på 32-andra plats i klubbtävlingen med noll medaljer. Elvan Mölndal med två seniorbrons räddade delvis regionens simmarära.

***

Som vän av stafetter (och lagtävlingar) är jag imponerad över antalet startande lag både bland seniorer och juniorer. På juniorsidan hade mixedloppet över 4x100 fritt 28 startande lag, sju var skånska. I övrigt varierade det mellan 25 och 15.

På seniorsidan mellan 26 och 13.

Att jämföra med friidrottens mellan tre och högst tio startade lag är förstås inte rättvist. Friidrottens stafett-SM är en separat tävling, simningens lopp ligger insprängda i de individuella loppen. De aktiva finns på plats och det är ju också så att en allroundkunnig simmare kan deltaga i alla fyra loppen och en duktig junior även i seniorklassen.

Detta till trots är jag som friidrottare imponerad simningens stora startfält.

Speciellt som min filosofi för en bra löpbredd går genom mycket stafettlöpningar. Och i övriga friidrottsgrenar genom lagtävlingar för ungdomar.

Två sätt att inspirera ungdomar och skapa bredd och klubbkänsla som till stor del försvunnit i skånsk friidrott.

Av Magnus Månsson - 2 juli 2023 11:26

Optimism tillhör idrotten.

Liksom positivism.

Men det skadar inte med realism.

Jag funderade i dessa termer i samband med Europacupen i lagfriidrott i förra veckan. Det blev bara för mycket av optimism och positivism från tv-kommentatorerna Jacob Hård och Ahaji Jeng. Och inte minst från förbundskaptenen Kajsa Bergqvist. Hon använde alla de superlativer som finns, till och med lite kryddade. Det gick liksom inte att misslyckas för de enskilda friidrottarna. En bra placering och ett bra resultat fick sitt berättigade beröm. En sämre insats, långt från pers, fick också beröm om placeringen var bättre än statistiken visade. Det var med andra ord konkurrentens misslyckande som var det positiva, inte den egna insatsen. I längden blev det för tröttsamt.

Jag medger att jag var sparsam med mitt tittande på tävlingarna, men sammanfattningarna lyssnade jag på.

Lite mer realism hade inte skadat.

***

För hur mår egentligen svensk friidrott?

Breddmässigt ur seniorsynpunkt dåligt. Min vän Kenneth Riggberger hade i veckan ett inlägg på Face book, där han konstaterade hur illa det var i Skåne i kastgrenarna. Han hade kunnat fylla på med alla hoppen och de flesta löpsträckorna. De som under åren följt mina blogginlägg kan inte blivit överraskade.

Friidrotten har tappat den skånska landsbygden. Vi lär inte få se svenska mästare och landslagsmän/kvinnor från Skurup, Sjöbo, St Olof, Staffanstorp, Osby, Knislinge, Tyringe, Vittsjö, Åstorp, Sösdala, orter tagna ur mitt skröpliga minne som under mina 70 år inom skånsk friidrott fostrat elitaktiva av landslagsklass. Det finns förmodligen fler samhällen i Skåne som haft elitidrottsmän men som nu är utan såväl friidrottsförening som banor och då definitivt inte moderna allvädersbanor.

Men Skåne är inte ensamt om förminskade friidrottsaktiviteter.

***

Svensk friidrott har omorganiserat sina distrikt. Det finns numera endast nio. Förbundet har en välskött statistikavdelning (tyvärr med betalvägg) och varje distrikt har sin egen statistik. Med andra ord är det lätt att analysera de olika landsdelarnas styrkor och svagheter.

Skåne är inte ensam förlorare på seniorbreddsidan.

Ta Gotland, tillhör i dessa sammanhang Stockholm, man har ett hyfsat brödrapar på sprint. Det är allt. På damsidan har en ung tjej hoppat 10.49 i tresteg. Lite hårdragit, inga damer/tjejer ägnar sig åt friidrott på Gotland,

Ett annat exempel på en tynande verksamhet är Norra Norrland, Norr- och Västerbotten, med städer som Umeå, Skellefteå och Piteå, alla historisk förknippade med bra svensk friidrott.

 I den aktuella årsstatistiken finns det ingen aktiv, varken dam eller herre, som ens är i närheten av att tillhöra svenska eliten.

I herrarnas hoppgrenar har NN:s nuvarande etta nått: höjd—1.88, stav—2.46, längd 6.26, tresteg 9.31

I kast: kula—9.83, diskus—44.38, slägga--45.50, spjut—65.65.

Det ser lika illa ut bland damerna.

Tyvärr finns det även andra distrikt där några grenar visar på samma usla både bredd och topp.

***

Detta är en sann bild av svensk friidrott. Friidrotten har fördelen av att det med sina många grenar alltid finns något positivt att hänga upp en kommentar eller ett referat kring. I dag ser vi fram mot att se Armand Duplantis och Daniel Ståhls tävlingar på Stockholms stadion. Dessa två världsstjärnor kommer att få rubrikerna. Och förhoppningsvis får även några andra svenska ungdomar några uppskattande ord på vägen.

***

Johan Storåkers, ordföranden, och Stefan Olsson, generalsekreteraren, är flitiga på sociala medier, men de berör i stort enbart det positiva inom den svenska friidrotten.

Kajsa Bergqvists framtoning efter Europacupen ligger i samma härad.

Som sagt optimism och positivism är viktigt i all verksamhet. Men det är även realism.

Svensk friidrott har stora utmaningar framför sig.

I regioner med hyfsat befolkningsunderlag och på landsorten tappar friidrotten kontinuerligt mark.

I min värld på sikt förödande.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 30 juni 2023 14:23

Jag har gjort ett uppehåll i mitt bloggtyckande i närmare en vecka.

Det har varit ett medvetet val. Funderingar har funnits på att sluta. Det tar sin tid att få ihop något förhoppningsvis läsvärt. Och det är väl bara att erkänna att allt numera tar lite längre tid. Har även några andra måsten, en artikel till Skånsk Idrotts Historia om 100-åriga Skurups AIF, klubben som formade mitt liv, och medarbetare i IK Finishs 100-årsbok 2024. I sitt arkiv har Vellingeklubben unika dokument, som skildrar verksamheten utanför tävlingsarenorna. Ett fascinerande jobb men tidskrävande.

***

Den nya massmediala världen, i alla fall ur Malmösynvinkel och ur ett idrottsperspektiv, tvingar mig regelbundet ut på nätet. Jag är allmänt idrottsintresserad, uppvuxen under 1950- och 60-talen med tredagarstidningen Idrottsbladet. Dagens Sydsvenska ger mig inte den information jag önskar. Det blir med andra ord någon timme eller så varje dag framför dataskärmen för att stilla min nördiga nyfikenhet.

***

Just nu pågår SM-veckan i Umeå. I stort utan att Sydsvenskans läsare får veta något. Bland annat avgörs SM i simning, en i vår region stor och bred idrott. I gårdagstidningen fanns inte ens resultaten, i dag medaljörerna utan klubbtillhörighet.

Malmö KK:s Elias Persson, VM-deltagare senare i sommar, vann 100 meter fritt och satte nytt personbästa. I min värld värt några ord.

Liksom att de i föreningstävlingen finns fyra skånska klubbar bland de tio främsta. Det tyder på fina skånska insatser.

I går vann en tjej från Malmöklubben Ringen, Matilda Frantzich, cykelloppet och artistisk gymnastik blev det två guld och tre silver till Motus-Salto, en Malmöklubb.

Visst vore det värt några rader? I alla fall på resultatbörsen.

Som huvudansvarig för Malmösport under ett 20-tal år vet jag att det fanns ett läsintresse för händelser utanför de stora rubrikerna. Jag är övertygad om att det 20 år senare inte förändrats-

***

En pensionerad vän med TT-förflutet har informerat mig om att TT leasat ut delar av sin resultatservice. Vilka vet jag inte, men det märks tydligt. Men hur långt kan minimeringen gå? Tidningarna köper in mer eller mindre informativa referat från diverse fotbollsmatcher. Varför inte också låta en frilansare följa SM-veckan via tv och förmedla det intressantaste, inklusive resultaten, från spridningsområdet.

Det hade glatt mig och fått mig på bättre humör.

Och gett mer tid till bloggfunderingar.

***

Men att ibland få avreagera sig skriftligt är bra för humöret. Det får bli mer att fundera över.

Så det blir några inlägg till. Detta är nummer 1 539 sedan den 14 september 2012.

Med denna takt blir det 1 600 vid kommande nyårsskifte.

Det får bli nästa mål.

 

Av Magnus Månsson - 25 juni 2023 15:29

Vad är bra för svensk fotboll?

Och vad inbegriper man i benämningen ”svensk fotboll”?

Dessa lite filosofiska tankar är föranledda av en krönika i Sydsvenskan av Fredrik Lindstrand.

Först en liten personlig reflexion: Fredrik Lindstrand var intressantare att läsa på gratistidningen City. När han flyttade till ett annat skrivbord i tidningshuset vid Triangeln började hans krönikor tangera den gräns mellan klubbjournalistik och neutral MFF-bevakning, som chefredaktören Jonas Kanje vid några tillfällen försökt bagatellisera.

***

Nåväl, i sin krönika menar Fredrik Lindstrand att Otto Rosengren övergång från Mjällby till Malmö FF är bra för svensk fotboll. Hellre en inhemsk övergång än en som innebär en plats i ett avbytarbås i Centraleuropa. Men inget säger att Otto Rosengren fixar en säker plats i MFF:s startelva. Utvecklas han bättre i en ojämn U 21-serie än som ordinarie i Mjällbys allsvenska lag?

Hans plats i MFF-truppen innebär att en annan talang, Hugo Brolin, lär få mindre utvecklande speltid. Tuff konkurrens tillhör eliten. Men den kan också vara hämmande om det innebär begränsad speltid.

***

Och vem tänker på Mjällby AIF, som i samma fönster också mist Noah Persson till Young Boys?

Är det bra för svensk fotboll att Blekingelaget förlorar två tongivande spelare och riskerar sin allsvenska status? 30 miljoner kan förvisso ses som en acceptabel kompensation men är det värt en degradering? Mjällby AIF som elitklubb har varit duktig på att hitta och utveckla talanger från närområdet. Klubben behövs i elitfotbollen och är bra för svensk fotboll.

Ett uttalande som förvånar mig är Svante Samuelssons. Han är sportchef i SEF, Svensk Elitfotboll, en intresseorganisation för de 32 främsta klubbarna i landet. Han menar också Otto Rosengrens flytt är bra för svensk fotboll.

SEF:s uppgift måste vara att hjälpa alla sina medlemmar. Jag har svårt att tänka mig att SEF skall arbeta för att få en allsvenska med ett fåtal topplag och sen en bred utfyllnad.

Liknande tongångar som nu vid Otto Rosengrens övergång hördes i fjor vid samma tidpunkt, när Moustafa Zeidan flyttade från Sirius till MFF.  Vart är hans karriär på väg?

Många övergångar inför årets allsvenska säsong har också visat att en flytt från mindre bemedlade konkurrenter till någon av de så kallade topplagen inte per automatik innebär en bättre spelare.

***

Fredrik Lindstrand menar i sin krönika att de senaste tidens nytillskott, tränare och spelare, visar på MFF:s status. Det är klart att MFF har status. Men han bortser från en oerhört viktig faktor: Pengarna.

Klubben har de ekonomiska muskler som är nödvändiga för de senaste rekryteringarna.

***

I slutändan i Lindstrand resonemang ligger tanken om en utlandsförsäljning av Otto Rosengren för en ansenlig massa kronor. MFF har råd att vänta. Det har inte många av de övriga svenska klubbarna. Därför blir det försäljning av spelare som hamnar på en avbytarbänk.

Före MFF:s ekonomiska lyft finns det ett antal MFF-exempel. Inte att förglömma.

***

Som jag skrev i inledningen: Fredrik Lindstrands krönika tangerar linjen mellan klubbtidning och neutral MFF-bevakning.

***

Svensk fotboll, vad är det och vad är viktigt för den?

Det är i alla fall betydligt mer och större än en 20-årings övergång från Mjällby AIF till Malmö FF:

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2023 16:44

Usch!

Ja, vad annat skall man säga efter gårdagens 2—0-förlust i EM-kvalet mot Österrike?

Totalt sett var den svenska insatsen bedrövlig. Lovorden till målvakten Robin Olsen var verkligen berättigade.

Har ägnat någon timme åt att studera vad med eller mindre etablerade fotbollstyckare anser. Åsikterna är många. Och skiftande. Några lägger skulden på de fyra i försvarslinjen. Och jag som i min enfald trodde att en bra defensiv är ett kollektiv arbete över hela plan, av alla spelare.

Andra menar att det saknades kreativitet från mittfältet och anfallarna inte fick rätt understöd. Det finns fler infallsvinklar.

Alla synpunkter i beaktande kan enkelt sammanfattas: De svenska spelarna var inte tillräckligt bra för att fullt ut matcha de österrikiska.

Däri ligger problematiken. Vi har närvarande inte en landslagstrupp som håller i dessa sammanhang. Det räcker inte att byta förbundskapten. Gårdagsinsatsen var inte en engångsföreteelse. Det har varit en trend en längre period.

Få, om ens någon, har haft större anmärkningar mot den nominerade truppen. Man tager vad man haver, som Kajsa Varg en gång myntade. (Jag rekommenderar en googling på Kajsa Varg för den oinvigde).

Österrikes skicklighet och bättre teknik i högre tempo tvingade ner den svenska defensiven.

***

Det var inga höga betyg till de svenska spelarna, undantagandes då naturligtvis Robin Olsen. Som tv-tittare har man ingen helhetsbild av matchen. Såg exempelvis ett Samuel Gustafson av någon belönades med en 3:a för sin förmåga att täcka ytor. Nog så viktigt, men det är en roll man inte förknippar med en Allsvenskans konstruktivaste spelare. Det blev liksom rätt man på fel plats.

***

Någon menar att det var dags för en föryngring. Denne kan inte vara speciellt påläst. Okej, Martin Olssons (35) och Albin Ekdahls (33) landslagskarriärer lär väl gå mot sitt slut men Robin Olsen (33) och Emil Forsberg (32) har många år kvar i landslaget.

Viktor Claesson är 31 och av de övriga som var disponibla i går var nio 25 år eller yngre. Ålderskrämpor är inte orsaken till regressen.

***

Problemet ligger kanske på klubbnivå. Toppklubbarna framhäver gärna sina utmärkta ungdomsakademier. Men nu när transferfönstret öppnas sneglar sportcheferna utomlands för att fylla luckorna. Egenproduktionen anses inte tillräcklig,

Och se gärna hur många utländska spelare som är tongivande i de allsvenska lagen, inte minst i topplagen.

Hemvändarna i all ära, de tillför sällan spetskvalitet till landslaget.

Man bör kanske inte heller förbise att spelare med dubbla pass föredrar spel för andra landslag än Sveriges.

***

Landslagsproblematiken är komplex.

Ansvaret ligger på fler parter än hos Janne Andersson.





 I

Av Magnus Månsson - 19 juni 2023 16:46

I morse seglade den in genom dörrspringan, Sydsvenskan, tunnare än nånsin.

36 sidor, fördelade på två delar.

Har Sydsvenskan i modern tid haft färre sidor? Troligen är detta något vi tidningsläsare får vänja sig vid i framtiden. Vi får vara glada så länge vi få ha glädjen att börja våra dagar med  att läsa en papperstidning de flesta av veckan sju dagar.

Av dessa 36 sidor fick Sporten sju varav en hel dock gick åt till en illustration om matchfixning.

I min, måhända inskränkta, värld är resultatsidan viktig. I slutändan är det på seniornivå tävlingarna som ger den extra kryddan. Jag är fullt medveten om att man på allehanda hemsidor kan hitta alla de resultat man önskar. Många sajter är svårnavigerade, andra har betalväggar (som friidrottens). Min åsikt är att den tidning jag betalar för skall ge mig grundinformationen. Besvikelsen var därför stor i morse, när resultatspalterna nästan innehöll enbart fotboll.

Söndagen var späckad med mycket stor idrott.

***

Samtalade för en tid sedan med Friidrottsförbundets ordförande Johan Storåkers om friidrottens svårigheter att få sina resultat publicerade i tidningarna. Johan hade ingen lösning. Har själv med varierad framgång försökt få in korrekt skrivna resultatlistor i Malmös tidningar. Min uppfattning är att en generation friidrottsintresserade journalister försvunnit och därmed också kunskapen om vad som är bra och mindre bra.

Det gäller förstås många andra sporter.’

***

Men när det resultaten från friidrottens Diamond League, andra stora internationella galor (typ Paavo Nurmi games), nordiska mästerskapen och de svenska GP-tävlingarna inte publiceras är det ur PR-synpunkt på sikt ett problem för svensk friidrott.

I de ovannämnda tävlingarna (med undantag av DL) har lokala aktiva nått ypperliga resultat.

Väl värda att förmedlas till en större allmänhet.

Vems ansvar är det inom friidrotten är det tidningarna får vetskap om resultaten?

Golf, tennis, ridsport med många flera lyckas. Sen gäller det förstås att man ger plats för informationen på trängt utrymme.

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards