Senaste inläggen

Av Magnus Månsson - Onsdag 24 jan 15:18

Innerbacken Lasse Nielsen, inte MFF-aren, är klar för den allsvenska nykomlingen Trelleborgs FF.

Det är även unge Dennis Hadzikadunic, även han innerback, som lån från MFF.

När det kungjordes att Dennis skulle bli TFF-are under en säsong menade poeterna att det var en win-win-situation för alla tre parterna, MFF, TFF och spelaren.

Men så är det ju alltid. MFF gör inga dåliga affärer.

Och visst är det ekonomiskt en bra affär för de båda klubbarna. Har självfallet ingen kunskap om uppgörelsen men det är väl rimligt att tänka sig att TFF för en rimlig summa får låna en duktig bänkspelare samtidigt som MFF får en reducerad lönekostnad.

I MFF var Dennis Hadzikadunic fjärde alternativet i sin position, i TFF är han det tredje efter Lasse Nielsen och Alexander Blomqvist. Okej, det är ett steg närmare en av de två platserna, men det skall till några avstängningar eller långvariga skador för att Dennis skall få det kontinuerliga A-lagsspel på hög nivå som är huvudsyftet med denna och andra utlåningar.

Dennis Hadzikadunic är ingen vinnare i denna affär.

En plats kring 20 i MFF-hierarkin är ingen garanti för en ordinarie plats i en annan elitklubb. Det finnas exempel, inte minst i senare tids TFF.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 22 jan 12:51

Det är mycket handboll nu, två EM-matcher i tv i stort varje kväll.

Naturligtvis till glädje för en handbollsvän. Men samtidigt har det funnits anledningar till eftertanke. Man har sett högklassiga matcher i högt tempo (Norge—Kroatien, den bästa?), strålande kombinationer, stor individuell skicklighet och högdramatiska möten med avgöranden i slutskedena.

Allt ingredienser i det som gör handbollsmatcher till fascinerande idrottsupplevelser.

Men är det det positiva som övervägt hittills?

Att döma handboll är nog en av idrottsvärldens svåraste uppgifter. Det finns så många gränsfall. Och någonstans på planen pågår det nästan alltid någon ojusthet, av större eller mindre grad. Det är en omöjlighet för två personer att se och rätt beivra alla regelöverträdelser. Och inte blir det lättare av att det ibland blir spel 7 mot 6. Domarna får då ytterligare en spelare att hålla reda på.

Tröjdragningarna på linjen är så många från både försvarare och anfallare att det är omöjligt att döma utvisning. Det skulle inte finnas några spelare kvar på plan.

Ett annat stort problem är försvarsarbetet på linjen. En häl på linjen kan ge straff, medan en position en halvmeter in i förbjudet område undgår all bestraffning. Så har det varit alltför ofta.

Det har i EM funnits matcher som i princip är ”omöjliga” att döma. Värsta exemplet är Slovenien—Tyskland.

En idrott som är svår att rättvist bedöma lever på sikt farligt.

***

Det låga passningstempot i det uppställda spelet har inte gjort EM-handbollen attraktivare. Frapperande många EM-matcher har haft ett så lågt tempo att det inte är värdigt ett mästerskap i en världssport 2018.

Ett lågt tempo gynnar ett destruktivt försvarsspel. Anfallarna får inte rörelse på försvararna och detta underlättar alla fasthållningar och tröjdragningar.

Och gör det än svårare för de stackars domarna.

***

I seriespel skall i min värld alla resultat, poäng och målskillnad, vara värda lika mycket. Även om Sverige gynnas av att Island försvann i stället för ett Serbien, som efter gängse system utan hänsyn till inbördes möten, varit efter Island.

Nu gäller det att ta vara på denna fördel och vinna över Vitryssland och Norge.

***

För trots att EM-spelet i ett spelmässigt perspektiv inte varit positiv, kommer jag att vara klistrad framför tv:n i kväll och på onsdag.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 20 jan 13:50

Blir man en bättre fotbollsspelare bara för att man tar på sig en ljusblå tröja?

Egentligen räcker det att man signerar ett kontrakt med Malmö FF.

Det är likadant år efter år. De nya som kommer till MFF är alltid bättre än de som lämnar. Okej, lite överdrivet är det och lite ironi finns kanske också med i spelet.

Men tänk efter! Efter bara några träningspass omvärderar de trogna MFF-journalisterna sina omdömen.  Eric Larsson, ny från Sundsvall, har nu en del egenskaper som överglänser omhuldade Anton Tinnerholms. Och Anders Christiansen var kanske inte så överlägsen som Allsvenskans bäste spelare 2017 som man ville göra gällande. Östersundsförvärvet Fouad Bachirou var plötsligt i nästan samma klass.

Och visst var islänningen Arnor Traustason en av de främsta i IFK Norrköpings guldlag 2015, men var han verkligen den dominerande spelaren i Allsvenskan den säsongen?

Det väl bara en tidsfråga, innan Sören Rieks från IFK Göteborg klassas som bättre än Jo Inge Berget. Ett fint mål i en träningsmatch och det lär bli så.

Själv kan jag spä på med en enkel synpunkt. Häckenförvärvet Egzon Binaku kommer att placera Berang Sarfari på avbytarbänken.

Som alltid är det dock bättre att avvakta och se.

Men det ger inga rubriker. Och inte heller några klick på nätsidorna.

Av Magnus Månsson - Onsdag 17 jan 17:06

Hur skall man värdera gårdagens handbollsseger i EM mot Kroatien?

Och utmärkelserna vid Idrottsgalan, Jerringpriset och de övriga.

I min enkla värld betyder en EM-vinst så oerhört mycket mer än ett pris, tilldelat efter en prestation man redan en gång blivit belönad för. Givetvis förstår jag den glädje och erkänsla en idrottsman känner när hen erhåller Svenska Dagbladets guldmedalj eller Jerringpriset. Eller de övriga utmärkelserna.

Oftast blir det diskussioner om Jerringpriset, ”Folkets pris”. Självfallet är det ett irritationsmoment att man kan avge mer än en röst per telefonnummer. Jag har långt ifrån koll, men tror mig veta att i vissa omröstningar är antalet uppringningar från samma nummer begränsat. En person (ett telefonnummer) en röst.

Så borde det vara.

För visst skall Folket få göra sin röst hörd. Förslaget om att en jury skulle utse även vinnaren av Jerringpriset tilltalar mig inte. Det lär innebära att det i de flesta fall blir samma person som får både ”Bragdmedalj” och Jerringpris.

Lite variation skadar aldrig.

***

Det är sig omöjligt att jämföra olika sporter.

Idrotten är mångfacetterad. I Sverige finns 70 förbund och hur många grenar det finns är det väl knappast någon som vet. De flesta kan finna sin gren. Men vad gör en idrottare finare än en annan? Är det mer värt att ha bollkänslan i fötterna än i händerna? Många fotbollsanhängare hävdar detta och menar att enskilda fotbollsspelare är missgynnade i omröstningar av detta slag. Fotboll är störst och det är dit de flesta talangerna söker sig.

Men varför inte premiera andra egenskaper?

Och ställa frågor som:

Varför värderas en tennisvinst i en Grand Slam-turnering högre än en seger av motsvarande status i bordtennis?

Och varför anses det vara mer meriterande att ha snabba muskelfiber, som en sprinterlöpare, än lite långsammare, som hos en långdistanslöpare?

Du kan ställa 100-tals liknande frågor utan att få ett rättvisande svar.

Och kan en utövare av en liten idrott inte vara väl så bra som en aktiv från en mindre utbredd?

Friidrott utövas i hela världen. Orientering i ett begränsat antal länder i världen. Men är det fler manliga diskuskastare som satsar på världstoppen än kvinnliga orienterare? Jag vet inte. Och förmodligen inte heller de personer i olika juris som har åtagit sig att utse alla dessa pristagare på alla nivåer.

Det är en omöjlig uppgift. Man får inte gehör och uppskattning från alla håll.

Låt Jerringpriset vara ett engagerande inslag idrottsvärlden. 

Rättvisa har bara skipats i de tävlingar som de aktiva meriterat sig för att bli nominerade som kandidater till priset. Då tävlar man förhoppningsvis på samma villkor.

***

Så är det det där med hästen. Visst en ardenner kan inte vinna ett EM i hästhoppning. Men det är samspelet mellan häst, tränare och ryttare som ger ett mästarekipage.

Skall alla sporter med motorer vara diskvalificerade för att vara med i diskussionerna om Bragdguld och Jerringpris? För att nu göra en adekvat jämförelse.

***

EM-vinsten i handboll gladde, inte minst för att det blir minst tre gulblå matcher till. Två av dem verkligen tuffa, förra årets VM-finalister, Frankrike och Norge.

Visst finns det chans i båda, även om Sverige inte kan räkna med samma givmilda målvakter som kroaternas.

Förbundskapten Kristjan Andrésson har efter den lite sämre insatsen mot Island visat fin fingertoppskänsla och matchat sin trupp så att alla haft möjlighet att känna delaktighet. Nog så viktigt med kanske fem matcher kvar.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 14 jan 17:39

Skånsk ungdomshandboll har en ypperlig bredd.

Men inget är så bra att det inte kan bli bättre.

Liksom i friidrott och i fotboll (som jag berört i tidigare inlägg) finns det inom handbollen mer eller mindre stora vita fläckar, det vill säga orter/regioner utan utbredd ungdomsverksamhet. I den nordvästligaste delen av landskapet är det tunt liksom och i de sydöstra kommunerna, undantagandes Ystad.

Handbollen i Skåne har sedan en del år avdramatiserat seriespelet (inga tabeller) för de yngre i förhoppningen att ungdomarna på vägen skall hitta nya utmaningar. Givetvis är det för tidigt att dra några säkra slutsatser. Att hitta rätt metod för att se utfallet är inte heller enkelt.

Här är ett försök.

Till USM 2016/2017 för åldersgrupperna 14, 16, 18, båda könen självfallet, hade 28 olika föreningar anmält 105 lag. Det var rekord.

Innevarande säsong är det lika många föreningar (trots att Malmöföreningarna Dalhem och HK blivit en) men antalet lag ökat till 115. I min värld imponerande siffror i en idrottsvärld, där generellt sätt antalet aktiva i dessa åldrar minskar.

När USM i dessa dagar går in i steg 3 har 24 skånska klubbar 83 lag kvar. Förvisso är det i denna omgång den stora elimineringen sker men det är inte bara bredd utan även topp i skånsk ungdomshandboll.

De stora är i vanlig ordning Lundaklubbarna Lugi (12 lag därav tre i P 14-klassen) och H 43 (tio lag därav fyra i P 16). I och med att Näsby IF i Kristianstad  inför förra säsongen allierade sig med IFK är IFK nu en tvåkönad förening med åtta kvarvarande lag i USM. OV Helsingborg och Ystads IF är stabila, sex lag kvar.

Att Ankaret från Bjärred har fem lag kvar, Åhus fyra, Lödde, Vinslöv och Kävlinge tre visar verkligen också på en bra skött verksamhet.

Men att även Eslöv, Trelleborg, Höör, Hörby, Staffanstorp, Landskrona, Ljunghusen och Tollarp har kvalificerade lag på den här nivån är inte minst viktigt för ett Skåne utan vita fläckar.

***

Malmö är naturligtvis med på kartan. I och med Dalhems uppgång i HK har klubben en förbättrad bredd, fyra lag startade i USM, alla är kvar. Lägg därtill två 14-årslag, ett av vardera könet, från IFK Malmö.

Men naturligtvis är det inte i längden positivt att antalet handbollsklubbar i Malmö åter reducerats. Konkurrens stimulerar.

Har förstås förstått att samgåendet HK/Dalhem var ett sätt att till stor del rädda ett hjälplöst skepp.

 

Av Magnus Månsson - Lördag 13 jan 11:55

Skall EM-handbollen för Sveriges del ta slut redan på tisdag?

Det är väl ett realistiskt tips efter 24—26 mot Island efter den stundtals pinsamma insatsen i gårdagens premiär.

Men nu är det ju handboll med dess små marginaler.

Och så det där med målvaktsspelet.

Självfallet krävs det kvalificerade spelare på alla positioner i internationella sammanhang men ofta, ofta är målvaktsinsatsen den avgörande faktorn. Sverige—Island var ett tydligt exempel. Att räddningsprocenten för Islands Björgvin Pall Gustavsson och de båda svenskarna Palicka/Appelgren var på ungefär samma nivå visade inte hela sanningen. Gustavssons fantastiska inledning skrämde de svenska skyttarna till den milda grad, att skotten inte ens hamnade inom målramen. Islänningen vann målvaktskampen överlägset.
Balkanderbyts siffror 32—22 till Kroatien mot Serbien visar att hemmanationen var överlägset. Den stora differensen berodde dock till ganska stor del på skillnaden i målvaktsspelet. Serbiens målvaksetta ingav inget förtroende. Han var helt enkelt dålig.

Det är här Sveriges chans i morgon, söndag, ligger. För lika illa som i går lär Sverige inte skjuta en gång till.

I övrigt inger Serbien respekt. Det är ett bra lag. Och storvuxet.

Jag har vid IFK Kristianstads matcher i Champions League frapperats av hur välväxta motståndarna i topplagen ofta är. Det är stabila pjäser skott och spelare skall komma förbi.
Men med snabbhet och fantasi kan det gå.

Pessimismen får inte ta överhand redan efter en match.

För trots allt var Sverige bara tre bollar back, 20—23 efter 54 minuter och 21—24 efter 55,17, och då fanns det hopp både om poäng och dramatik. Om än bara under några minuter.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 12 jan 15:32

Kingsley Sarfo har åter hamnat i rubrikernas centrum.

Sarfo är MFF-spelaren som är anklagad för att ha sex med en tjej som ännu inte fyllt 15 år. Observera att det enligt åtalet INTE rör sig om våldtäkt.

Efter att ha varit avstängd från den gemensamma träningen under utredningsperioden deltog Sarfo i går under ett pass. En av förklaringarna var att utredningen drog ut på tiden.

Nu blev det återigen stora rubriker, krönikor och stor indignation. Känslorna svallade.

Men hur allvarligt är då ett sådant brott? Har ingen aning om straffskalan. Vet dock att det måste vara ett av de vanligaste brotten i landet. Undersökningar ger vid handen att 18 procent av svenska ungdomar gör sin sexdebut före 15-årsdagen, alltså var femte svensk. Eftersom det är rimlig att anta att det inte enbart är ”engångsligg” är detta förmodligen ett av de vanligaste förekommande brotten i landet. Med det största mörkertalet. Hur många yngre tonåringar berättar att de gjort något olagligt?

Men märk nu: Givetvis skall lagöverträdelser bestraffas.

Men straffet måste stå i proportion till förseelsen. Är det rimligt att – som i fallet Kingsley Sarfo – inte få utöva sitt yrke under kontraktstiden? Alla värdegrunder till trots. Det var INTE våldtäkt.

***

Vi vet att idrottsmän och idrottskvinnor kört bil onyktra och varit inblandade i slagsmål men fara för andras liv och lem. I min värld allvarligare brott.  När straffen är avtjänade är de oftast välkomna tillbaka utan prat om längre avstängningar från föreningarna.

När det kommer sex in i bilden blir synen ofta en annan.

Av Magnus Månsson - Torsdag 11 jan 20:25

Arsenal eller Vardar?

Ja, det är förstås inte säkert att det blir Vardar, men ett lag av samma internationella ljuskraft. MFF: senaste nytillskott Fouad Bachirou föredrar tydligen den sportsligt mindre utmanande uppgiften att möta ett lag från den europiska fotbollens bakgård än att i Östersunds dräkt få möta en av världens mest kända fotbollsklubbar.

En match på Emirates Stadium i tävlingssammanhang är få allsvenska spelare förunnat att medverka i. Men i fotbollens professionella värld rankas pengabegäret högre än idrottsliga framgångar.

Eller?

Tänk vilka ekonomiska fönster som kunde öppna sig för Bachirou efter två stormatcher mot Arsenal.

Ok, visst kan det bli mer än en omgång för Malmö FF i kvalet – märk väl kvall! –

till Champions League. Liksom för Östersund i Europa League.

Men trots allt är MFF bara garanterat två Europamatcher. Fjorårets misslyckande har inte fått anhängare och ”poeter” att dra slutsatsen att konkurrensen även i inledningen av turneringen är tuff. Det behövs marginaler både i lottningen och under matcherna.

Jag ansåg att Fouad Bachirou i höstens internationella spel var Östersunds bäste spelare och vida överlägsen MFF:s Anders Christiansen i MFF:s möten mot Vardar. Bachirou behärskade ett tempo som inte dansken förmådde. Så i ett internationellt perspektiv har MFF vunnit på bytet.

Men har Fouad Bachirou gjort det?

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se