Omgång 11 i Fotbollsallsvenskan är spelad.

Halvtid närmar sig. Vissa tendenser syns. Sex av de topp-åtta-tippade lagen finns ”där de skall”. IFK Göteborg kommer att då dit. På många fronter krisande AIK får det svårt. Som jag skrivit tidigare: Sirius kommer att hålla.

Men allt beror förstås på vindstyrkan i det öppna transferfönstret.

***

Jag har alltid varit kritisk till klubbar som sparkar sin tränare. Speciellt om denne varit verksam i klubben i några år. Som nu Rikard Norling. AIK om någon borde känna till honom.

Och inte lär han vara ensam om att bestämma klubbens nya inriktning om spelidé och satsningen på en ny ung talangeneration. Jag vet inget om beslutshierarkin i AIK. Men nog finns det personer högre upp som borde stå till svars.

Det har i alla fall varit intressant att bli bekant med de unga AIK-talangerna. Det har ju också funnits tendenser till något bra. Den taktiska utmanövreringen av Hammarby först och främst. Och med fullt manskap mot MFF hade en trepoängare varit fullt möjlig.

Norlings tro på de unga var nog för stor. Det är en sanning i lagsporter på hög nivå att unga spelare behöver en trygg miljö för att utvecklas. Det blev för mycket orutin.

AIK har under denna intensiva period också haft lite oflyt med skador på några rutinerade, duktiga spelare. Dessa hade kunnat ge stadga i Norlings/AIK:s intressanta nytänkande.

Det hade varit lockande att se hur långt en modifierad spelidé med inslag av rutin kunnat föra.

Storklubbarna har inte ens råd med mellansäsonger.

Det blev Rikard Norlings fall.

***

Elva omgångar med Dplay har varit helt ok, med plus.

Tekniskt har sändningarna fungerat till nästan 100 procent. Kommentatorerna och experterna har varit upp och ner. Har hört en del alldeles för lite för att ge ett betyg och väntar med att avge något tills jag har mer på fötterna.

I min – nördiga – värld är Alexander Axén stjärnan.

***

Expert är en tung yrkestitel. Den förpliktigar. Och kräver kunskap. Och inte minst uppmärksamhet om de taktiska förändringarna.

I matchen Sirius—Malmö FF 2—5 förklarade Dplays par att vändningen från 2—2 berodde på att Sirius inte orkade stå emot MFF:s större tyngd.

Efter Kiese Thelins 2—3, på kontring, gick Sirius på offensiven för att nå kvittering, gav upp delar av det defensiva tänkandet, blev inte tillbakatryckta utan straffades med ytterligare två kontringsmål. Varav Jo-Inge Bergets till och med var en touch.

Detta tycker jag att de två Dplay-utsända skall uppmärksamma och inte hemfalla till schabloner.

***

Sydsvenskan refererar MFF:s matcher på nätet, händelse för händelse, även sketna inkast. Jag garanterar jag har inte följt. Någon gång har jag i efterhand gått in och ögnat någon halvminut.

Det är obegripligt att en krönikör går in och ”flamsar” med några följare, som via tv-sändningen ser matchen, i stället för att följa vad som sker på plan. Det blir ju bara fel. Och pinsamt.

Som att dagens högsta inlägg blir lågt, hårt och bestämt i kröniketexten.

Dplays korta sammandrag är perfekt för att få sina egna intryck vidimerade.

Är nätföljarna – hur många de nu är – viktigare än läsarna av papperstidningarna?

Hade tänkt skriva det här i går. Men annat kom i vägen.

Och det är det sköna med att vara sin egen, att slippa allt vad deadlines är, att inte ha några krav på sig att producera utan man kan skrivna ner sina funderingar, när det finns tid och lust.

Jag såg förstås Malmö FF:s klara, odiskutabla3—0-seger mot Hammarby i Fotbollsallsvenskan. Av de euforiska kommentarerna i Malmömedia gjorde MFF en toppmatch utöver det vanliga. De enskilda spelarbetygen var av den digniteten att i skolvärlden hade en ansvarsfull rektor gått in och ifrågasatt bedömningen. Och i bästa fall korrigerat.

Hammarbys nuvarande form är förbryllande. Det brast på många fötter i torsdags och det var inte enbart MFF:s styrka som avslöjade bristerna. Hammarby var helt enkelt dåligt. Inte desto mindre var de tre hemmapoängen viktiga. Stockholmslaget med sin inneboende kapacitet lär ta några rejäla steg upp i tabellen och bli den medaljkandidat de flesta förutspått.

Men ett lag med enbart tre vinster (Varberg, Kalmar och Östersund) och med tre förluster 1—2 mot Mjällby, 0—2 mot AIK och 0---3 mot Häcken kan knappast i dagsläget räknas som ett topplag. Det är i detta perspektiv MFF:s 3—0 skall bedömas.

Tidigt på säsongen, och tidigt är det väl i och sig fortfarande, var MFF—Hammarby tänkt som en match mellan två topplag. Den 23 juli var det inte så.

Euforin tog dock över i poeternas blå land.

Ordens värde delvaderas ständigt.

Inte minst inom sportjournalistiken.

Seriefinal missbrukas ofta.

I mitt husorgan kunde jag i morse lösa att på måndag är det allsvensk seriefinal i fotboll. Hoppsan, har jag missat något? Spelar Rosengårds damer hemma på samma gång som Malmö FF? Nejdå, krönikören menar att MFF—Norrköping är en seriefinal. Det är väl för det första lite tidigt att rubricera ett möte i omgång 7 som en final. Visst leder Norrköping tabellen men MFF är placerat som sjua. Och innan de båda lagen beträder hybridsgräset på Eleda har det spelats matcher både lördag och söndag. Och då kan MFF ha dalat till tionde plats.

Kan en match mellan en etta och (eventuellt) en tia kallas seriefinal?

Det luktar önsketänkande.

Värna om ordens valör.

Matchens betydelse för hemmalaget kan dock absolut inte åskådliggöras bättre än att peka på tabellsituationen.

När Jonas Kanje tillträdde som chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet påpekade han i en intervju i egna tidningen att man inte skulle vara hejarklack till Malmö FF, Lugi och Redhawks.

Han kunde ha tillagt FC Rosengårds damlag.

Det har väl varit lite si och så med efterlevnaden. Ofta har man halkat och hamnat på fel sida den anständiga gränsen.

I går kunde man exempelvis på Sydsvenskans nät läsa följande:

Om Toivonen får chansen att hoppa in (tror inte på spel från start), hoppas jag att MFF får en frispark i skottläge.

Ni får själv lista ut vem som står bakom dessa rader.

Om man nu anser att MFF inte lyckats med sina fasta situationer borde man kunna framföra detta utan ett avslöjande personligt pronomen. Det är ett ordval som tar bort all trovärdighet om objektivitet. Det blir hejarklacksjournalistik.

***

För några år sedan hade jag en diskussion med en medarbetare på redaktionen om vikten av att ha samma åsikt i en artikel i papperstidningen som i en på nätet, ibland kamouflerad som en blogg. Hen hävdade att man inte behövde det. På nätet/i bloggen kunde man vara mer personlig/subjektiv. Jag höll inte med då och håller inte med i dag.

Speciellt inte som tidningen vill[MS1]  få fler läsare att låsa upp låsta artiklar.

Då rimmar det illa med skiftande åsikter, i synnerhet om den på nätet är färgad av klubbdräkten.

Trovärdigheten får man inte tumma på.

Fyra allsvenska fotbollsomgångar är avklarade.

Det är givetvis för tidigt att dra några slutsatser om fortsättningen.

Lika lite som att kunna betygsätta den nya tv-aktören Dplay, som fått mycket kritik för tekniskt sett undermåliga sändningar.

Jag sett 19 matcher och har – peppar, peppar – inte haft något större strul. Två, tre ”hack” på några sekunder på 19 matcher är i min värld acceptabelt.

***

Dplay har verkligegen satsat stora resurser vid matchbevakningen. Vid de stora matcherna finns experterna Alexander Axén och Jens Fjellström, ibland kompletteras dessa med Simon Bank, på innerplan och på referentplats finns en kommentator och ytterligare en expert. Det blir stundtals för mycket. Speciellt som i matchen Mjällby—Hammarby, där den kvinnliga kommentatorn (vet ej vem) även ville vara expert.  Jon Persson, den uttalade experten, och hon talade ofta inte samma fotbollsspråk. Det blev fel.  Och för mycket.

Men som sagt: Jag skall inte recensera Dplay ännu, de skall få sin frimånad.

***

Några allsvenska funderingar kan kanske dock vara på sin plats.

Man är ju alltid nyfiken på nya lovande spelare. Det finns många i den allsvensks leken.

Malmö FF:s innerback Anel  Ahmedhodzic  är en av dem. Jag har studerat honom lite extra. Jag betvivlar inte att han är lovande. Och som jag sagt innan: Allt måste få sin tid, även Anel  Ahmedhodzic i sin riktiga allsvenska premiärsäsong.

Alla, inte bara från Malmöhåll, talar om hans fina passningsfot. Jag har sett tre av MFF:s allsvenska matcher – valde bort Varberg – och har faktiskt bara sett en enda öppnande passning från hans sida.  Och i lagets tre sista allsvenska baklängesmål har Anel  Ahmedhodzic varit högts delaktig.

Jag har absolut inget emot Anel  Ahmedhodzic, men efter alla superlativer i förhand verkar journalisterna inte vilja se bristerna. De vill inte medge att överorden var lite förhastade, inte skrivna i ett toppallsvenskt perspektiv.

Några spektakulära, utmärkta glidtacklingar i lägen där MFF:s kollektiva defensiv fallerat, är tecken på Anel  Ahmedhodzics talang.

Men han har mycket att bevisa för att nå upp till nivå han tillskrivits.

***

I 2—2 matchen mellan AIK och Malmö kunde AIK:s skicklige innerback Per Karlsson efter en skada bara markera sin närvaro (AIK kunde inte sätta in någon ersättare eftersom man gjort sina fem byten),

Hur spel 10 mot 11 inverkade på MFS:s straffkvittering har vi naturligtvis inget svar på. Lite märkligt var det dock att Jens Fjellström i sin matchanalys inte nämnde detta faktum. Först när AIK-tränaren Rikard Norling lite försynt påpekade att så kunde vara fallet, medgav Fjellström detta.

Du jobbar för rikstäckande media nu, Jens.!

I den nya mediavärlden är hemsidor från förbund och föreningar en allt viktigare informationskälla.
Speciellt som det man på min tid som journalist (förvisso 16 år sedan) kallade redovisningsskyldighet numera är ett glömt begrepp.

Den lite djupare resultatinformation jag personligen önskar, får jag uteslutande genom förbudens hemsidor. Det är där jag kan läsa om DM och SM, för seniorer, juniorer och ungdomar, och för lag och individuellt. Ja, om det mesta som intresserar mig.

Svenska Friidrottsförbundets hemsida har jag besökt 1 000-tals gånger. Den har vad resultat och statistik beträffar varit ett föredöme,

Men nu plötsligt vill förbundet ha betalt för att jag, en helt vanlig friidrottsentusiast, skall få tillgång till all statistik och de viktigaste resultaten.

Jag har råd att betala, 149:-/månad, 299 för ett halvår och 499 för ett halvår.

Men det är principen jag vänder mig mot. PR för en idrott måste få kosta. Det är viktigt att synas. I Malmö är friidrotten massmedialt trängd. Strålande resultat av regionens aktiva blir aldrig uppmärksammade utanför den trängre kretsen.

De spontana besöken på friidrott.se kommer med självklarhet att minska. Friidrott är en resultatfixerad idrott. De aktiva i toppskiktet för ungdomar vill gärna se hur de statistiskt sett ligger till. Statistik är en inspirationsfaktor. Ta inte bort denna för de aktiva!

Jag är medveten om att den statistikservice friidrotten erbjudit medfört kostnader. Men som sagt: PR och information måste få kosta.

Jag hoppas verkligen att andra förbund inte följer efter och låser vissa delar av sina hemsidor. Moderna mediatider har gjort mig beroende av hemsidor.

Hur tänker friidrotten?

Det är mycket som är annorlunda i dessa pandemitider.

Även inom sportens värld. Ta den inhemska elitfotbollen! Under en reducerad tidsperiod skall man hinna med 30 serieomgångar, slutföra Svenska cupen och för några lag skall de ges plats för europeiskt spel. Det är självklart att det blir komplikationer. Redan efter två allsvenska omgångar har några tränare börjat gnälla: Våra motståndare har fått en dags längre vila än vi.

Så är det och kommer alltid att bli och har alltid varit sedan den tid i stort alla allsvenska matcher hade avspark 13.30 på söndagen. Men det var då det.

En av de stora finansiärerna av elitfotbollen är de olika tv-bolagen. De vill naturligtvis sända så många matcher som möjligt och ge sina kunder tillfällen att se, också, så många matcher som möjligt. Och jag som kund vill, också, se så många matcher som möjligt.

Fotbollen är beroende av tv-pengarna. Inse detta!

Den optimala rättvisan är att alla omgångens matcher startat vid samma tidpunkt. Det är ett orealistiskt scenario. Det finns för många intressenter att ta hänsyn till. Inte ens den näst sista serieomgången är numera helig. Det är bara slutomgången som har gemensam avsparkstid,

Så set verkligheten ut. Det borde Olof Mellberg i Helsingborgs IF och Jon Dahl Thomasson i Malmö FF, två tränare som varit ute och beklagat sig, varit medvetna om.

Även om hittills stora delar av år 2020 inte är likt andra är så kvarstår den gamla sanningen: Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

PS.

Det kan finnas fler tränare än Mellberg och Dahl Thomasson som ”gnällt” men som inte noterats i de media jag kommit i kontakt med.

DS

Då är den då avklarad, den försa allsvenska fotbollsomgången.

Och därmed också det första testet för Dplay, den nye distributören av matcherna i Allsvenskan och Superettan.

Det blev fyra direktsända matcher och en i efterhand för min del. Och det är inte tillräckligt för att har några synpunkter på varken det ena eller andra.

***

Men lite fundersam blev jag över att stora delar av Malmöpoeterna var så positiva över Malmö FF:s försvarsspelare i matchen mot Mjällby. Individuellt sett, okej. Men kollektivt, och det i min fotbollsfilosofi det mest betydelsefulla i defensiven, fungerade det inte speciellt bra. Gästerna skapade tre, fyra ypperliga måltillfällen där bättre spelare än nykomlingens hade gjort några mål. Några spektakulära, lyckade tacklingar av MFF:s innerbackar i en-en-situationer visade och på hemmalagets kollektiva brister. I ett bra kollektiv skall det inte bli tre sådana tillfällen. Samtidigt var det naturligtvis ett bevis på Mjällbys kapacitet.

Noll baklängesmål för MFF visade inte på hela sanningen.

***

Den här säsongen med tätt mellan matcherna och möjligheten att utnyttja fem byten, det vill säga chansen att skifta halva startuppställningen, kommer att sätta extra krav på ledarstaben.

Det är en balansgång. U 21-serien är inställd. Möjligheten till att ge ”bänken” matchvana är försvunnen. I en lång, tät serie en nödvändig faktor. Lagen måste lufta hela truppen. Se bara på MFF: Hur klara man ytterligare en skada på en innerback?

Även i en jämn serie finns det lättare och svårare matcher. Och för en sluttabell viktigare motståndare att ta poäng från än från andra.

Ta MFF—Mjällby som exempel: På torsdag reser MFF till Hisingen för att möta Häcken, ett av årets svåraste bortamöten.

Samtidigt gästas Mjällby av Falkenberg, på förhand en match mellan två lag som framåt vintern (hu) kommer att finnas i samma tabellregion.

Präglade inte gårdagsmötet av tankar tre dagar framåt? Jag tror att MFF startar med fem tunga pjäser, som hade ingen eller lite speltid i måndags. I gengäld saknar de det viktiga tävlingstempot-

Mjällbys match mot Falkenberg lär se annorlunda ut än gårdagens mot MFF. Det lär bli mer bollinnehav och ett spel där Mjällbys bollskicklige David Batanero kan styra spel och tempo. Han kommer till spel utvilad. Men utan tävlingstempo.

Det kommer hela säsongen att bli en svår balansgång att hantera för ledarstaben, däri räknas mer än tidigare det medicinska teamet.

De breda trupperna är givetvis en fördel.

Det innebär samtidigt att kraven på ledarna i ”småklubbarna” blir än större.

***

Den här säsongen blir intressantare än de flesta tidigare. Inte minst för oss nördar.