Jag slapp sitta på två stolar samtidig.

Men det var nära.

Jag är medlem i ett tiotal idrottsföreningar. Det är mitt sätt ge ett erkännande till en verksamhet jag har en känslomässig relation till eller som har en ideolog, som jag uppskattar.

Två av klubbarna är Trelleborgs FF och IFK Malmö. Tänk så nära att de hamnat i samma serie i fotboll, division 1. IFK från division 2, TFF från Superettan. Marginalerna räddade TFF i kvalet. Och mig från att sitta obekvämt på två stolar i de inbördes mötena.

***

Om det nu hade hänt hade det varit två ekonomiskt helt skilda fotbollsvärldar som mötts. Ett proffsigt TFF med klubbdirektör och ett utbyggt kansli, som sköter de dagliga sysslorna, och spelare med hyggliga kontrakt. Och inte minst fem årliga miljoner från investeringsbolaget Mellby Gård. Plus minst 126 sponsorer av olika dignitet och insats (Jag räknade på TFF:s hemsida.)

Mot detta ett IFK utan kansli och utan någon administrativ betald personal, en handfull sponsorer, en spelartrupp med minilöner (10 000 kronor/år) och där ideella krafter svarar för det mesta servicearbetet kring laget och matcher.

Det finns också en organisation för att samla in tomburkar för att fylla hålen i budgeten.

De ekonomiska skillnaderna i den svenska (och kanske än mer i den internationella) fotbollsvärlden är enorma.

De små på alla nivåer får allt svårare att göra sig gällande. Men glädjande nog kan de små med ojämna mellanrum sticka upp och glädja oss idrottsromantiker. Som i år i fotbollens Allsvenska, Mjällby och Varberg,

***

Med bra ekonomi kan man köpa sig utrymmen. På Stadionområdet i Malmö har det funnits 12 träningsplaner, mestadels för MFF och IFK, men även vintertid för övriga Malmöklubbar. Nya stadion tog fem i anspråk, MFF hyr två av dem för sin hybridplan (används den inte förvånansvärt lite?) och nu har MFF köpt och rustar upp en av konstgräsplanerna söder om Stadiongatan. För sina flick- och pojklag och sitt damlag i division 3 (nivå 5).

Kvar finns en nedsliten konstgräsplan och en gräsplan utan elljus. Utrymmen som även utnyttjas av storklubben.

Det är i denna miljö IFK Malmö, utan pengar, skall försöka etablera sig på division 1-nivå och samtidigt bygga upp en ungdomssektion för både flickor och pojkar. (Pojksidan har vuxit de senaste åren.)

IFK har funnits på området sedan 1958 och har nu stans näst bästa lag på herrsidan. Finns det någon klubb i landet på den här nivån som har sämre förutsättningar?

***

Som jag tidigare noterat: IFK Malmös situation är delvis självförvållad genom sin ryckighet i verksamheten.  Men Malmö stads politik att låta ekonomiskt starka Malmö FF bestämma villkoren på Stadionområdet gör inte tillvaron lättare.

***

Läste någonstans att Malmö FF:s damlag på kvällstid skall träna inne på Gamelstadions gräsplan, där också IFK:s herrar har tillträde en gång i veckan.

Vart skall friidrottarna ta vägen, visserligen färre med åren. Men ändå!

Heleneholm och Hästhagen är inte tillgängliga alla veckans dagar.

***

Återkommer med några funderingar kring Trelleborgs FF:s säsong.

Klockan 15.15 utses i Kanal 5 och D-play vinnarna i Allsvenskans Stora Pris 2020.

Vem som nu skall hitta tid till detta mellan fotbollens kvalmatcher och möten i Handbollsligan ocn inte minst damernas handbolls-EM.

Galor är inte min likör så jag kommer att ta del av resulaten via någon sajt.

För några dagar delgav på den här sidan mina val (vad de nu kan vara värda) i några kategorier. Här kommer de resterande, grundade på 104 matcher.

Årets mittfältare

Nominerade: Anders Christiansen, Malmö FF, Stefano Vecchia, Sirius. Fredrik Ulvestad, Djurgården.

Min 5-mannalista: 1) Anders Christiansen, 2) Yukia Sugita, Sirius, 3) Simon Olsson, Elfsborg, 4) Fredrik Ulvestad, 5) Sebastian Larsson, AIK,

Kommentar: Anders Christiansen är ett givet val. Lite märkligt kan tyckas att hans medverkan kan vara så betydelsefull för ett mästarlag med en så uttalad bredd. Japanen Sugita var kreatören i Sirius, när laget var som bäst. Simon Olsson tog, efter en viss stagnation, ett stort steg i sin utveckling och en av många anledningar till Elfsborgs silverplats. Ulvestad, en av få som hade en jämn säsong i Djurgården. Kraven är stora på Sebastian Larsson, hos många en hackkyckling, men han gör sällan en dålig insats.

Många ytterligare kandidater: IFK Göteborgs Alhassan Yisig, Häckens Daleho Irandust (lite ojämn), Veccchia, förstås, Erdala Rakip, MFF under en period, Mjällbys David Löfquist, Norrköpings Sead Haksabanovic, i alla fall under våren.

Årets forward

Nominerade: Jesper Karlsson, Elfsborg, Christoffer Nyman, Norrköping, Ola Toivonen, Malmö FF.

Min 5-mannalista: 1) Jesper Karlsson. 2) Christoffer Nyman, 3) Moses Ogbu, Mjällby, 4) Ola Toivonen, 5) Gustaf Ludwigson, Hammarby

Kommentar: Starkt av Elfsborg att hålla säsongen ut utan en dominerande Jesper Karlsson. Vinnare av skytteligan (många straffar förstå) Christoffer Nyman måste med (?). Alla var väl imponerade av Moses Ogbu säsongsavslutning. Toivonen, handen på hjärta, lite ojämn. I en fotbollsvärld där presspelet över hela planen värderas högt är Ludwigson ovärderlig för Hammarby.

 I tankarna Isaac Kiese Thelin, Malmö FF och Astrit Selmani, Varberg, men han får i stället min röst till Årets unge spelare-

Årets unge spelare

Nominerade: Anel Ahmedhodzic, Malmö FF. Isak Bergmann Johannesson, IFK Norrköping, Astrit Selmani, Varberg.

Min 5-mannalista: 1) Astrit Selmani, 2) Tim Rönning, Elfsborg, 3) Joseph Okumu, Elfsborg, 4) Anel Ahmedhodzic, 5) Eric Kahl, AIK.

Kommentar: Spelaren skall vara född senast 1997 och får inte före 2020 ha spelat 15 allsvenska matcher-

Selmanis nationella genombrott är inget annat än en sensation. 21-årige Rönnings jämna målvaktsspel var imponerande och i min rankning av försvarsspelare placerade jag (med motivering) Okumu före Anel Ahmedhodzic, så även nu. Eric Kahl var den enda i AIK:s unga försommarsatsning som höll hela spelåret och utvecklades ständigt.

Islänningen Bergmann Johannesson försvann i takt med lagets dalande form.

Det finns många andra kandidater: AIK:s Paulos Abraham, Hammarbys Aimar Sher, Häckens Patrik Wålemark, Norrköpings Pontus Almqvist

Allsvenskans stora pris – Årets MVP

Nominerade:  Anders Christiansen, Astrit Selmani, Jesper Karlsson.

Min 5-mannalista: 1) Anders Christiansen, 2) Martin Olsson, Helsingborg, 3) Pjotr Johansson, Kalmar, 4) David Löfquist, 5) Nordin Gerzic, Örebo.

Kommentar: Anders Christiansen roll i MFF oomtvistad. Men lagets viktigaste spelare är i min fotbollsvärld den som står för hög lagmoral, kontinuitet och bidrar med energi till hela laget. De flesta lag har en sådan spelare. Ett svårt val. För min del blev det som ovan..

¨

Den 13 december är det utdelning av utmärkelsen Allsvenskans Stora Pris 2020.

De tre finalisterna är uttagna av en jury av 64 personer från hela Sverige, tränare och lagkaptener samt företrädare för massmedia. Har med glädje noterat att i årets jury nu också finns representanter från de landsortstidningar som har lag i Allsvenskan. En positiv förändring. Att jobba i stort mediahus innebär par automatik inte kunskap.

***

Vem är jag att ifrågasätta 64 experter? Men jag reagerade kraftigt när jag såg att Marcus Lantz, Mjällbys succétränare, inte finns med bland de tre finalisterna som Årets tränare. Jag har alltid hävdat att man just i tränarmotiveringen måste ta hänsyn till spelarmaterialet. Att alltid ta med mästartränaren är att göra det lätt för sig. De har oftast, som detta speciella år, de bästa förutsättningarna med breda trupper

***

Årets tränare

Nominerade: Jon Dahl Tomasson, MFF, Jimmy Thelin, Elfsborg, Henrik Rydström, Sirius.

Min 5-mannalista: 1) Marcus Lantz, Mjällby, 2) Jimmy Thelin, Elfsborg, 3) Joakim Persson, Varberg, 4) Henrik Rydström, Sirius, 5) Axel Kjäll, Örebro SK.

Kommentar: Mjällby, Elfsborg och Varberg överraskade och höll säsongen ut. Det gjorde inte Sirius, där dock Rydströms spelidé gladde. Kjäll utvecklar ÖSK.

Årets målvakt

Nominerade: Oscar Jansson, Örebro, Aly Keita, Östersund, Tim Rönning, Elfsborg.

Min 5-mannalista: 1) Tim Rönning,  2) Oscar Jansson 3) Pontus Dahlberg, Häcken, 4) Johan Dahlin, Malmö FF, 5) Aly Keita, Östersund.

Kommentar: Dahlberg och Dahlin är inte aktuella för det officiella priset eftersom de inte spelat 15 matcher.

Årets back

Nominerade:  Anel Ahmedhodzic, Malmö FF, Rasmus Lauritsen, IFK Norrköping, Johan Larsson. Elfsborg.

Min 5-mannalista: 1) Johan Larsson, 2) Rasmus Lauritsen, 3) Joseph Okumu, Elfsborg, 4) Godswill Ekpolo, Häcken, 5) Per Karlsson, AIK.

Kommentar: Oerhört många kandidater, fyra spelare/lag, 16 lag, cirka 64 spelare, mot tio, tolv målvakter och en handfull målvakter.

Konkurrerar gör Carl Johansson, Falkenberg, Pjotr Johansson, Kalmar, det finns fler och så naturligtvis Anel Ahmedhodzic, en stor talang, tveklöst. Men, handen på hjärtat, har det inte mitt i briljansen varit alltför många individuella misstag som resulterat i baklängesmål? I medias betygssättning (vilken tilltro man nu skall ha till dessa) finns faktiskt många ettor. Precis som för en målvakt är minimeringen av misstagen det viktigaste när säsongsfacit skall sättas.

Johan Larssons återkomst gav Elfsborg ökad styrka åt båda hållen. Precis som Lauritsens flytt gav samma negativa effekter för Norrköping.

Speeden och kraften hos Okumu och Ekpolo har imponerat.

AIK:s fina avslutning tillskrevs de erfarna nyförvärven med det var Per Karlsson som gav stabiliteten.

***

Återkommer med de andra nomineringarna.

Allsvenskan är slut.

Som alltid ett visst tomrum. Men avbrottet ger tid till andra intressen. Det finns mycket annat att ägna tid åt.

Nio poängs försprång skoja man inte bort. Malmö FF var bäst denna underliga pandemisäsong. När man tar del av alla sammanfattningar, där superlativerna haglar, får man intrycket att MFF krossat (eller kört över, välj själv!) allt och alla. Jag är fullt medveten om att det är summan av 30 matcher som ger en (oftast) rättvis tabell. Om man vill kan man också analysera en tabell. Som att exempelvis granska de inbördes mötena mellan topp-åtta-lagen.

Den ser ut så här:

Malmö FF                          14   5   6   3 23—17       21

Häcken                             14   5   5   4 22—16       20

Elfsborg                            14   4   8   2 22—21       20

Örebro                              14   6   2   6 19—25       20

Mjällby                              14   5   4   5 21—27      19

Hammarby                         14   5   3   5 21--23       18

Djurgården                        14   5   2   7 19—19       17

Norrköping                      14   4   4   6 18—18       16

Den här tabellen visar att MFF:s stora differens berodde på att laget klarade av lagen från den nedre halvan bättre än sina konkurrenter. MFF:s bredare trupp avgjorde. Det var bara Varberg, fem poäng, och AIK, fyra. som luggade mästarna på poäng förutom de sju ovanstående.

***

Topp-åtta-tabellen visar också att de som menar, att årets Allsvenska år sämre än på många år och bygger sin slutsats på avståndet mellan MFF och resten, är lite fel ute. Klasskillnaden mellan de främsta lagen är inte så stor. Det visar minitabellen.

Mjällbys placering även i denna tabell är minst sagt imponerande.

Sen är det kanske dags att ändra på påståendet att Häcken ofta viker ner sig mot topplagen. Det gjorde man inte i år.

***

Jag trodde att debatten naturgräs/konstgräs efter så många år var slut i Sverige. Men så är det inte i Malmö. Att sex av de åtta topplagen har konstgräs på sin hemmaarena, kan ju faktiskt bero på att alltfler allsvenska spelare är uppvuxna med konstgräs och därmed också allmänt sett blir bättre spelare.

***

En krönikör menade att Elfsborgs och Häckens Europaspelsplatser ”kändes så där” med tanke på klubbarnas insatser i dessa sammanhang tidigare. Det var länge sedan Elfsborg spelade i Europa.  Och när Häcken deltog 2018 och 2019 stötte man i sin första match på Leipzig respektive AZ Alkmaar.

Det är en klass på motstånd som Malmö FF inte varit i närheten av i sina premiäromgångar.

Och hur länge skall MFF-tränaren Jon Dahl Tomasson och hovpoeterna påminna om vilken fantastisk otur Malmö hade, när man i Europa League lottades mot spanska Granada?

Fru Fortuna och marginalerna kan inte alltid vara med Malmö FF.

***

Dagens citat, inte hämtat från en (offentlig) supportertidning:

Måtte inte MFF tappa 27 mål inför nästa säsong…

(Detta apropå att klubben kan förlora sina främsta målskyttar Isaac Kiese Thelin och Anders Christiansen.)

Pandemiallsvenskan är en omgång från slut.

Har sett 103 matcher, inte alla i 90 minuter, men de flesta.

i morgon blir det den 104:de. Förmodligen Kalmar—Häcken. Ett litet dilemma. Vill nämligen att båda skall, om inte vinna, så behålla sin topposition (Häcken) eller som för Kalmar få chansen att återigen kvala.

Är man så nördig att man ser över 100 allsvenska matcher skaffar man sig (jag i alla fall) favoriter i de olika lagen. Inte alltid den bäste, kanske hellre någon, vars personlighet och agerande tilltalar mig.

Om du är intresserad kan du tal del av min lista, baserad på att jag sett några lag upp mot 25 gånger, andra bara tre, fyra.

Håll till goda!

Malmö FF

Eric Larsson, den ende i laget (med viss liten överdrift) som inte med gester ord protesterar mot vareviga domslut, även de solklara, som går MFF emot.

IF Elfsborg

Johan Larsson, den återvändare i år, som betytt mest för sitt lag, både spelmässigt och psykologiskt och som i tv-intervjuerna alltid har ett smittande leende.

BK Häcken

Godswill Ekopolos arbetskapacitet och kraft är imponerande med kvaliteter både offensivt och defensivt samtidigt som han visar respekt för domarna.

IFK Norrköping

Simon Thern, ingen av sina bättre säsonger men hans frispråkighet är en krydda i den svenska elitfotbollen.

Djurgårdens IF

Haris Radetinac en lagspelare med hög moral som klarar av sina roller i olika positioner med stor framgång.

Mjällby AIF

David Löfquist, succé för laget och även för honom. Han har verkligen visat hög allsvensk klass som spelare och med ledaregenskaperna.

Hammarby IF

Gustav Ludwigson, vilken allsvensk debutsäsong med en aldrig sinande energi som gör honom till seriens jobbigaste forward att möta.

Örebro SK

Nordin Gerzic är säsong efter säsong en av lagets bästa och viktigaste spelare och en av dem som betyder mest för sitt lag.

AIK

Eric Kahl är Allsvenskans bäste 19-åring som imponerar med snabbhet och teknik och spelar utan respekt mot etablerade allsvenska spelare.

IK Sirius

Yukiya Sugita måste man bara imponeras av, snabb, teknisk och en imponerande arbetskapacitet. Har någon sett honom protestera mot ett domslut, japansk uppfostran?

Varbergs Bois

Joakim Persson. tränaren, lättaste valet, främst på grund av lagets prestation och sättet att coacha det men även på grund av han tillför debatten nya infallsvinklar.

Östersunds SK

Aly Keita, målvakten, trotjänaren, vars hela attityd i med- som motgång inger harmoni.

IFK Göteborg

Pontus Wernbloom, ett måhända kontroversiellt val, ”hatad” av alla motståndare, älskad av alla Blåvita men uppriktigheten att leende erkänna sina tillkortakommande imponerar.

Kalmar FF

Piotr Johansson, okej, kanske subjektiv (han är en Skurupspåg) men både före och efter sin skada har han varit en av lagets bästa med en pådrivande roll, varhelst han behövts.

Falkenbergs FF

Carl Johansson, innerbacken, som under hela säsongen varit en av lagets främsta, ja, hela Allsvenskans, spelare i sin positon-

Helsingborgs IF

Martin Olsson har visat en härlig attityd i lagets prekära situation och visat sig professionell i alla hänseenden.

Här är del 3 i min ”forskning” om den skånska fotbollsutvecklingen och hälsotillståndet i årsgrupperna 13 och 14. Denna gång gäller det flickor.

Jag har räknat antal seriespelande lag från 1984 till och med 2019. Malmöklubbarna behandlades i del 2.

Tendensen är klart nedåtgående. Antalet lag har varierat kraftigt säsong för säsong, Någon egentlig förklaring har jag inte funnit. 111 lag ett år kan bli 90 året efter. Mestadels fullföljde dock över 100 flicklag sina serier några år in på det nya milleniet med åren 2004—2007 som topp med 2006 som överlägsen spets med 151 lag. Det var i samma period som även Malmöflickfotbollen var som störst. Det såg ljust ut. Men så hände något. 2009 registrerades 98 lag och fram till och med 2017 låg siffran kring 85. 2018 fanns det 100 lag, 2018 92. 

Vilket håll skall det gå?

Helt rättvisande mot 1980- och 1990-talens siffror är inte 2000-talens.

I 13- och 14-årsåldersgrupperna ”skall” man spela 11-manna. Förbundet tillåter spel med både nio och till och med sju spelare. Antalet ”reducerade” lag ökat kraftigt.

En del klubbar har svårt att få tillräckligt med spelare för att få ett eget lag. Det har blivit allt vanligare att två klubbar – ja, till och med tre och fyra – slagit sig samman för att skapa ett lag. Det är naturligtvis positiv att ledarna ute i klubbarna (det är mest landsortsklubbar som samordnar sin verksamhet) jobbar för att så många som vill skall spela matcher. Samtidigt pekar det på att underlaget är tunt. Det är även klubbar i större orter som tvingas samarbeta utanför gränserna för att få ett lag.

Sammanfattningsvis ser det, om man tittar bredd- och framtidmässigt, mörkt ut för den skånska flickfotbollen.

***

”Roade” mig att räkna hur många reservlag på herrsidan det fanns i Skåne 1984: Summan blev 343. 2019 var det 112.

Motsvarande siffror för herrjuniorer var 157 mot var 79. Och likväl har junioråldern höjts från 18 till 19.

Det skånska fotbollslandskapet har onekligen förändrats.

Jag såg inte Varberg—Malmö FF, 3—2, i gårdagens allsvenska fotbollsmöte.

Föredrog den viktigare matchen, 0—0 mellan Helsingborg och Falkenberg. Att just dessa lag, plus då Kalmar, riskerar att trilla ut, är av kvaliteten på gårdagmötet att döma, ganska så självklart.

***

Läste förstås om MFF-förlusten i diverse media. Att det var ett slitet och trött lag på slutet har jag full förståelse för. Även om symtom och efterverkningar av covid-19 varierar – allt är virrvarr för en lekman – inverkar en sjukdomsperiod negativt på prestationerna, inte minst hos elitidrottsmän.

I min värld kändes det märkligt att några MFF-are, som bevislige varit coronadrabbade, bara efter några dagar efter friskskrivningen var redo för matchen mot Hammarby. Den insatsen satt kvar i kroppen längre än normalt.

Förbryllande är även att de helt friska och skadefria fick en veckas ledighet under landslagsuppehållet. Vi pratar elitidrott (eller?) och de som är lite bevandrade i idrottsfysiologins lagar vet att ett kort uppehåll inte inverkar negativt på kort sikt. Men att rekylen kommer efter en tid, när både tävling och träning återkommer i normal omfattning.

Malmö FF var inte fysiskt förberett för en allsvensk fotbollsmatch.

Så tolkar jag gårdagsinsatsen, av tidningsartiklarna att döma.

Malmötjejer gillar inte att spela fotboll.

Det visar min helt ovetenskapliga granskning av flickfotbollen i Skåne och Malmö. Jag har studerat antalet lag i seriefotbollen för 13- och 14-åringar under perioden 1984—2019.

Vi börjar i Malmö.

Det saknas framförallt stabilitet i klubbarna. Några år med bra verksamhet med kontinuitet i åldersklasserna har ofta följts av att föreningen några år senare inte har någon flickverksamhet alls.

***

 I berörda årgångar är målet att spela 11-mannafotboll. Skåneboll är flexibelt, vill naturligtvis att så många som möjligt skall deltaga i seriefotbollen. Man tillåter spel med nio spelare, ja, till och med med sju. Samma regler gäller på pojksidan men de används inte lika flitigt där.

***

2018 fullföljde sex 14-årslag seriespelet, fyra lag var 9-manna. Endast FC Rosengård och Hyllie IK kunde mönstra ”fulla” lag. Samma år fanns det nio 11-mannalag i F 13. Det innebar att 2019 nio lag med 11 spelare fullföljde sin serie i F 14. Men samtidigt hade F 13 endast 5 plus 3 (9-mannalag) i seriespel. En möjlig/trolig förklaring är att många 13-åringar spelade i 14-årslagen.

De bredaste flickklubbarna är FC Rosengård, Hyllie IK och IFK Klagshamn. Anmärkningsvärt är att LB 07, oftast omskriven som stans bredaste klubb på flicksidan, inte hade lag i både åldersgrupperna varken 2018 eller 2019.

***

Under åren 1984—1997 pendlade antalet lag mellan 9 och 15, ofta med stora variationer år från år. Kring sekelskiftet kom en kraftig ökning i antalet lag (precis som på pojksidan). All time high var 2004 och 2005 med 23 lag. Men det blev på bara några år en kraftig reducering, 2009 var Malmö nere i åtta lag, året efter i sex.

Successivt har det blivit en ökning och 2019 var antalet lag 17 fördelade på åtta föreningar.

***

Den intressantaste framtidsfrågan är hur Malmö FF:s intåg på flicksidan kommer att påverka Malmös övriga klubbar. Såg en uppgift om att MFF inte var nöjd med rekryteringen till sina flicklag. Samtidigt vet jag att några klubbar förlorat några av sina främsta till storklubben. Erfarenhetsmässigt vet jag också att en förlust av några tongivande spelare från en mindre klubb (gäller även pojkar och andra idrotter) ofta betyder att laget försvinner, antingen direkt eller efter ett år.

Jag ser en risk i MFF-satsningen i ett breddperspektiv på flicksidan.

***

Sen bör man förstås påpeka att fotbollen är den överlägset största lagbollsporten i Malmö för flickor.  Andra får bedöma om detta är bra eller dåligt med utgångspunkt från siffrorna ovan. Genom alla åren är det bara FC Rosengård och LB 07 som haft lag i F 19-serierna med SM-status.

Framgångarna har varit stora för båda kubbarna med guld och finalplatser.

***

2021 kommer Malmö att ha 13 seniorlag för damer i seriespel. De två högst placerade lagen finns inom FC Rosengårdsorganisationen, Lilla Torg i division 2 övriga tio på nivå 5 och 6.

Det är svårt att se en ljusning med utgångspunkt från ungdomsunderlaget i Malmö.

Malmö FF kommer naturligtvis att avancera, men knappast genom att bygga från en egen ungdomsverksamhet. Samtidigt borde det finnas ett talangunderlag i en så stor stad som Malmö. Varken i FC Rosengård eller LB 07, på den tiden det begav sig, har haft speciellt många Malmöfostrade spelare i sina trupper-

***

Återkommer med en tredje ”forskningsrapport” om Skånefotbollens hälsotillstånd.