Läste någonstans att FC Rosengård, damlaget, hade en för tunn trupp för att hävda sig i fotbollens Champions League.

Oron fanns också att numerären var för liten för att återta SM-guldet.

Jag hänger inte riktigt med. I sin trupp har Rosengård – enligt Sydsvenskan – 14 spelare från sex olika länder med totalt 949 A-landskamper. Alla var inte tillgängliga i kvartsfinalerna mot Bayern München (0—4 totalt), men siffrorna, och rapporterna, visar att det var kvalitetsskillnad. De svenska spelarna i matcherna var alla i stort landslagsmeriterade. Trots att Rosengård var ett ”nordeuropeisk landslag” räckte man alltså inte till. De nordiska länderna rankas alla på den främre hälften i Europa, så för en inte helt invigd betraktare verkar det underligt att Rosengård var så chanslöst.

Har en svensk klubb – det gäller även på herrsidan – någon gång ställt upp med ett mera internationellt erfaret lag i en europeisk turnering än det Rosengård gjorde mot Bayern?

***

Uppgivenheten verkar tagit ett rejält grepp om dem som hoppats på Europaframgångar.

Optimisterna sätter sitt hopp till att de stora svenska herrklubbarnas nyväckta intresse skall ge inspiration och extra publikintresse. De tre stora Stockholmsklubbarna finns alla i högsta serien. Hur många fler åskådare kommer detta att generera, när coronastoppet hävs? Häckens duktiga herrlag attraherar inte de stora massorna. Kan damlaget locka folk att tas sig ut till Hisingen?

Malmö FF och IFK Göteborg har några år till innan de når Allsvenskan. Och finns det utrymme i Malmö för två elitlag?

Frågeteckna är många.

En förutsättning för att svensk damfotboll på klubbnivå skall lyckas i Europa är att ekonomin ökar rejält. Oerhört fler måste besöka matcherna och det generar i sin tur att sponsorerna (eventuellt) i större grad finner en attraktiv marknad.

***

På sin hemsida presentera FC Rosengård sju spelare med utländskt pass. Sju av de svenska spelarna har A-landslagsmeriter.

Likväl finns det antydningar om att truppen kan vara för tunn för allsvensk toppstrid. Har Fotbollsgymnasiet, där Rosengård är huvudansvarig, inte fått fram tillräckligt med spelare att hålla klass för att fylla ut en allsvensk trupp. De senaste fem säsongerna har Rosengård haft placeringarna 1, 3, 2, 6, 2 i den södra F 19-serien, alltså i stort idel topplatser. Där måste ju ha funnits talang.

Från min utgångspunkt har jag intrycket att Rosengård inte vågat ge sina egna talanger chansen. Man har hellre sökt sig utomlands eller till den inhemska marknaden.

Alla äger rätt att söka sin egen väg.

Men allt har sitt pris.