Det här var svårt.

Det är ingen övertygelse i mitt allsvenska tips. Det blir ovisst. Och det är självfallet bra. Spänning ger alltid en extra krydda.

8) IFK Göteborg. Sju, åtta matcher med ett förmodligen väldigt starkt mittfält med Marek Hamsik och Alhassan Yusuf (försvinner troligen han också) men blir man sen bättre med Marcus Bergh och Oscar Wendt på helt andra positioner? Tränaren Roland Nilsson får en grannlaga uppgift, trots en verklig namnkunnig (och ålderstigen) trupp, att få det att fungera. Unga spelare trycker på men får de chansen?

7) AIK. En trupp liknande Göteborgs med ett lag byggt på rutinerade spelare och många lovande, unga spelare som har kapacitet för allsvensk toppfotboll. Har så här lite söderifrån dock intrycket att man i Stockholm övervärderar vissa spelare, som exempelvis Nabil Bahoui. Både AIK och Göteborg verkade intressantare 2019 och 2020. Säger en som gillar när man släpper fram unga spelare.

6) IFK Norrköping. Här finns mycket spets och en klurig tränare, Rikard Norling. Offensivt har man många intressanta inhoppare som kan ersätta seriens kanske främsta forwardstrio, Haksabanovic, Nyman, Levi. Defensiven lite osäkrare.

5) Djurgårdens IF. Tappat sitt strålande innermittfält, men ersatt det med bra kvalitet. Snabba, irrationella forwards kan ställa till det för alla försvar. Truppen är bred med ett frågetecken för försvaret. Hur bra är ryske målvakten Vasjutin?

4) Hammarby IF. Ettan och tvåan i 2020 års poängliga, Astrit Selmani och Gustav Ludwigson plus Amoo som anfallstrio och som ersättare för dem David Accam och Paulinho. Offensiva krafter finns onekligen och ett konstruktivt mittfält. Men defensive svajade i fjor. Den måste upp några steg.

3) Malmö FF. Många frågetecken. Eller? Hur skall man tolka fiaskot i Svenska cupen och även i övrigt mediokra försäsongsmatcher? Jag har också intrycket att de flesta av försvararna är övervärderade. Och jag ställer åter frågan: Varför hamnar så skickliga – enligt media – spelare som Veljko Birmanevic och Antonio Colak i MFF? Självfallet finns det bredd och kvalitet för att försvara guldet. Men? Som sagt.

2) BK Häcken. Visade i fjor att laget både kan vinna och ta poäng mot toppkonkurrenterna samt att det blev färre förluster borta än tidigare. Truppen är bred. Många intressanta nytillskott och en positiv blandning av ungt och rutin. Motståndarnas vänsterförsvar får tuff mot Ekpolo och Traoré. Trots stora skadeproblem är Häcken klart för en ny cupfinal. Det tyder på bredd.

1) IF Elfsborg. För många kryss 2020 spolierade möjligheten till att ända in på slutet hota MFF. Truppen är komplett i alla delar med spetskompetens, också över hela plan. Tim Rönnings, målvaktens, och Simon Olssons skador under våren naturligtvis ett minus. De är båda av högsta allsvenska klass. Alexander Bernhardsson, nu kurant, kan ge en ny dimension till anfallsspelet, där Elfsborg har väldigt många alternativ.