Första steget i handbollens USM är avklarat.

Jag gillar upplägget, gruppspel med (oftast) tre eller fyra matcher, och att de lag som inte blir bland de två främsta får en ny möjlighet i ett steg 2. (De två främsta avancerar direkt till steg 3.)

Det ligger i ungdomsidrottens intentioner, många matcher/starter, ingen utslagning. Basketen har samma upplägg i sitt USM/JSM.

Jag gillar tävlingsformen, väl medveten om att det kostar att deltaga. Risken för en ekonomisk segregation finns, här som i hela den svenska ungdomsidrotten. Klubbarna, generellt, klarat inte av att ta alla kostnader. Föräldrarna måste träda in. Det är inte alltid lätt för flerbarnsfamiljer med många idrottande barn.

Det är inte bara resor och uppehälle som kostar. Utrustningarna är inte billiga. Skor till växande barn och ungdomar har också blivit en statussymbol. Detta är ett exempel.

***

Hur gick det då för Skåneklubbarna i steg 1? 65 av de 113 lagen tog sig direkt till steg 3. Det är där antalet brukar ligga.

Lottningen spelar självfallet in men jag har plockat fram några intressanta siffror.

Ankaret från Bjärred är den enda klubb som har lag kvalificerade till steg 3 i samtliga sex åldersgrupper. Ingen elitklubb klarade det,

Lödde, en annan ”småklubb”, missade avancemang för sina herrjuniorer. I övriga klasser gick man vidare.

Klubbar från mindre orter med bred, bra ungdomsavdelningar gillar jag. Det gäller alla idrotter. Det är starkt jobbat av Ankaret och Lödde.

Jag vet också att framgångar i yngre årsklasser inspirerar de mindre klubbarna, som nu Ljunghusen (till och med två lag), Bromölla, Ovesholm och Helsingborgsklubben Sund, som nu alla tog sig direkt till steg 3 med sina lag.

***

Som jag noterat tidigare: Ungdomshandbollen växer i Malmö numerärt. Det är det viktigaste. Men även kvaliteten. HK Malmö med fyra lag, IFK Malmö med två och Limhamn med ett klarade det första steget. Anmärkningsvärt är att IFK:s två lag båda var i flickornas 14-årsklass. Det tyder på bredd.

***

Och så då H 43 Lund. Klubben ställde upp med nio lag, med tre i vardera 16-klasserna. Alla nio klarade första hindret!

Säsong efter säsong har H 43 lag långt framme i USM, ofta två, tre, fyra i finalspelet, dit de åtta främsta/klass spelar om medaljer. Det är få år, om ens något, som det inte blir en eller flera medaljer.

Men med A-lagen på nivå 4, resultatet av konkursen för ett antal år sedan, får H 43 inte behålla sina främsta talanger. Med sju herrlag på en högre nivå än H 43 och sex damlag på ett avstånd på cirka fem mil från Lund är konkurrensen från närområdet för tuff. Spelarna – och föräldrarna -- ser ingen framtid i H 43, den klubb som gett dem grundutbildning.

En initierad källa uppskattade att det finns cirka 25 H 43-fostrade herrspelare ur de senaste generationerna som finns i lag/klubbar på en högre nivå än H 43:s.

Med över 50 ungdomslag i seriespel med ideella ledare/tränare är det svårt att ekonomiskt kompensera enskilda personer. Inom handbollen florerar tyvärr också samma ofog som inom, exempelvis, ungdomsfotbollen i Malmö: Missnöjesövergångar av hela trupper. H 43 har blivit drabbat.

Det är tufft att vara stor men samtidigt liten i ett hårt idrottsklimat.

Sex är mer än fyra.

Så är det naturligtvis. Men inte alltid och inte alltid definitivt. Som i fotbollens värld. På den tiden en seger gav två poäng var det ingen som talade om ett guldryck vid en fyrapoängsledning vid sju, åtta matcher kvar. Nu används det titt som tätt när differensen är sex poäng. Det är trots allt, precis som då, bara två segrar som är skillnaden. Okej, en seger ger nu två poäng mer än ett kryss, så en viss skillnad är det. Men det har också visat sig att om man räknar om en sluttabell med tvåpoängssystemet är det sällan några större förändringar i varken placering eller poängdifferenser.

Så här lång hade den allsvenska tabellen i år i stort varit identisk med en omräknad efter tvåpoängsmodellen. Före 1990, hade ingen med sju, åtta matcher kvar kallat en fyrapoängsledning för ett guldryck (ett ord som för övrigt min ordbehandlare inte godkänner). Det gör man nu ideligen med en ledning på sex. Sen ger trepoängssystemet förstås fler möjligheter till spekulationer.

Jag ser fram mot en spännande avslutning med ovissa matcher.

***

Som TFF-vän gladdes jag givetvis åt den viktiga 1—0-vinsten borta mot Umeå. Men mina TFF-vänner, det var torftigt igen!

Jag ställer samma fråga, som jag gjort i min kammare tidigare efter att ha sett elva av lagets matcher: Beror torftigheten på spelidén eller spelarnas kvalitet?

***

Såg också delar Guif—HK Malmö. 21—30, i Handbollsliga,

Zoran Roganovic, Guif-tränaren, vare inte snäll mot sin inte ännu 18-årige fyllde son Marko, lagets målvakt. Zoran hade beordrat ett utgrupperat försvar för sitt skadedrabbade och unga lag. Det gick som det gick. HK har många genombrottsskickliga spelare som lätt rann igenom i ett glest försvar. Luckorna till inspel var också enorma. Stackars Marko ställdes ofta ensam från sex meter.  Jag tyckte faktiskt synd om honom. I en period i andra halvlek visade han att det finns talang.

Jag stängde av kvarten före slut.

Det finns tyvärr ingen statistik tillgänglig. Det som förvånar mig är förstås att HK-målvakten Dan Beutler fick pris som bäst i sitt lag, Han var som vanligt duktig, av vad jag såg. Men att en målvakt måste vara bäst mot en sällsynt svag motståndare verkar, på håll, underligt. Utan tillgång till statistik vet jag förstås inte hur många tekniska fel Guif gjorde men det var många under den tid jag såg.

Vad Zoran Roganovic fick ut av sin taktik får tiden utvisa.

***

2010 slog sig friidrottsklubbarna IK Finish, Heleneholms IF och IK Pallas sig samman och bildade Öresund Friidrott. 2016 drog sig Heleneholm sig ur gemenskapen, IK Pallas arenafriidrott är i stor helt borta och vid årsskiftet kommer Finishs aktiva åter tävla i den gröngula dressen under namnet IK Finish.

Återigen har det visat sig att sammanslagningar inte är lösningen för idrottsföreningar med problem.

Finns det någon lag som beklagar sig lika mycket som FC Rosengårds damlag?

I dag är det dags igen i en stort uppslagen Sydsvenskanartikel på de två första sportsidorna, där man antyder att de två poängtapppen efter det senaste landslagsuppehållet beror på att klubben hade elva spelare på landslagsuppdrag.

Men ...

Värvar man spelare från Sverige och i stort hela världen, alla med landslagskvalitet, så ser fotbollsvärlden ut så här. Det kommer perioder då spelare har landslagstjänst.

Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Det tycks man tro i FC Rosengård. Det är inte första gången man hör liknande toner inifrån Malmö ips innandömen,

***

När coronapandemin slog till på senvintern hanterade klubbarna träningsupplägget på oliks sätt. FC Rosengård var en av de klubbar som hade flest och längst uppehåll. Kan formdippen bero på att spelarna saknar den grund som är en nödvändighet för att klara av ett så tufft program som nu?

Det här är en amatörfundering.

***

FC Rosengård möter i dag i en tv-sänd match Kristianstad.

Någon timme senare möter HK Malmö i Handbollsligan Ystads IF, också tv-sänd. Ligan har inletts med några smärre överraskningar. Tippade bottenlag har oroat, och till och med tagit poäng mot favoritlagen. HK Malmö har inte övertygat helt ut. Ystads IF har hittills gått bra. Även om det är långt kvar känns mötet i Baltiskan som lite av en vattendelare.

Men inte ett ord i Sydsvenskan.

***

På tal om Sydsvenskan. I sin söndagkrönika menade chefredaktören Jonas Kranje att det var viktigt att man i papperstidningen förbättrade den snabbversion som publicerats på nätet. Jag är införstådd med svårigheterna på Sporten med alla rapporter från fotbollens småklubbsvärld. I den spännande slutstriden i division 2 tappade förvisso IFK Malmö poäng mot Halmia, men när lördagen summerades hade även Ängelholm och Västra Frölunda spelat oavgjort. IFK Malmö är fortfarande i topp. Ett tillägg i texten hade höjt det journalistiska värdet. Allt enligt Jonas Kranjes intentioner.

***

När jag än är igång, som en bloggarnas gnällspik. Som FC Rosengård i fotbollsvärlden.

I veckan beslöt en av Malmös främsta friidrottare diskuskastaren Axel Härstedt att lämna Malmö AI för lokalkonkurrenten Heleneholms IF. Inte ett ord i Sydsvenskan, som blivit informerad om klubbytet.

***

Det är ingen större hemlighet att klubbar och idrotter känner sig åsidosatta i Sydsvenskans bevakning.

Stabilitet är en bra grund att bygga på.

Så givetvis även inom idrotten. Är ungdomsverksamheten bred ser framtiden ljus ut. I synnerhet om den är stabil över tid.

Jag har följt speciellt den skånska friidrotten och handbollen under en del år. Skillnaden är enorm. Till handbollens fördel. Handbollen har lyckats behålla sina ungdomar långt upp i junioråldern, vilket friidrotten totalt misslyckats med, och har en klubbredd som friidrotten bara kan avundas.

USM i handboll har startat med steg 1, som skall utmynna i ett femte finalsteg framåt vårkanten. Till spel i de sex kategorierna 14, 16 och 18 har 28 föreningar anmält 113 lag. Det är i stort samma siffror säsong efter säsong. 113 lag är för övrigt rekord.

Det är det som är stabilitet.

58 av lagen är pojklag, 55 flicklag. I fjor var det ett litet övertag för flickorna.

Jag tror på tvåkönade idrottsföreningar. När Heleneholms IF på 1960-talet tog in flickor i sin verksamhet blev det den faktor som gjorde att klubben växte både bredd- och toppmässigt.

Det finns många intressanta detaljer att plocka fram ur statistikunderlaget. Som att de skånska föreningarna i juniorklasserna, 18-åringarna, ställer upp med 15 flicklag och 12 pojklag. 15 juniorflicklag är imponerande. Att göra adekvata jämförelser är svårt. Fotbollen har ingen liknande tävling, inbjuder till seriespel för F 19 och F 17, regionalt indelade. I dessa grupper har åtta skånska klubbar anmält tio lag. Jag medger att det är större svårigheter att hålla igång ett lag i en serie med upp mot 18 matcher än vid enstaka sammandragningar. Men det skymmer inte att handbollen lyckats behålla sina tjejer upp i åren. Det är ett problem i många idrotter.

***

Föreningslistan är också stabil. Cirka 25 klubbar finns alltid med varje säsong. Några försvinner ett år, återkommer ett andra. Helt ny 2020/2021 är Ovesholms IF som har ett lag med i F 16.

Lundaklubbarna har som alltid flest anmälda lag, Lugi 13, H 43 nio och Lundagård två. Kristianstadsregion är bra representerad, IFK åtta lag, HK tre, Åhus fem, Vinslöv tre och Tollarp och Ovesholm ett vardera.

Ystads IF är numera en komplett förening, lag i alla sex klasserna, totalt åtta lag. IFK Ystad har ett P 14-lag.

OV/Helsingborg och Lödde har även de ett lag i alla grupperna, liksom Ankaret från Bjärred som har två i P 14. Imponerande av Ankaret och Lödde från två mindre orter.

I Eslöv kompletterar IK, damer, och HF, herrar, varandra. Stan finns med på alla plan.

Malmö då? Det var inte många är sedan det bara fanns fyra, fem lag från Malmö med i USM. Nu är det tolv, IFK sex, HK fem och Limhamns HF ett.

Läste i senaste Offside, fotbollsmagasinet, att missnöjes- och utbrytarföreningar, oftast med enbart ett lag, har en livstid på två, tre år.

Upp till bevis Limhamns HF.

***

En kort sammanfattning, ett stabilt Handbollsskåne mår bra.

Om några timmar är det fösta avkast i Handbollsliga, Ystads IF mot Varberg.

För att få intressant information om alla de 15 lagen hänvisas man till Aftonbladet och en massa hemsidor. Handbollen prioriteras inte massmedial i den här regionen.

I år finns det 15 lag i serien. På grund av coronapandemin slutfördes inte förra säsongens serie. Aranäs, den allsvenske ettan, tog steget upp. Det positiva är att man slipper poolspelet med dess inneboende orättvisa vad gäller hemmaplansfördelen mot lagen i egna poolen. Det blir en rak serie över 28 matcher.

Efter att bara ha läst sporadiska referat från träningsmatcherna är det svårt – näst intill omöjligt – att tippa utgången av grundserien. Jag har misslyckats förr, men här ett nytt försök.

1) IFK Skövde (4 förra säsongen). I stort intakt tupp med erfarenhet och utvecklingspotential (Jack Thurin, Victor Ljungkvist). Strålande avslutning 2019/2020-

2) IFK Kristianstad (3). Sämre målvaktspar men en bra A-uppställning med ligans bäste spelare, Olafur Gudmundsson. Har tränaren Ljubomir Vranjes hittat rätt?

3) HK Malmö (2). Kontinuitet är en fördel. Många långa skador förstörde förra säsongen för nyförvärven. Givet topplag. Daniel Ekman måste en skadefri säsong för ett varierat anfallsspel. Kassem Awad,  vilket utveckling!

4) Alingsås (1). Återigen har man tappat toppspelare, främst Claar, Tern och Kraft (mv) men landets främste ligatränare över tid, Mikael Franzén, har förmågan att hitta nya lösningar. Även nu?

5) Sävehof (7). I fjor Sunnefeldt, i år Bogojevic. Blir tappet för stort? Gzim Salihi, den store talangen är kry och med Jonathan Edvardsson viktiga kuggar. Tre nordiska nytillskott och många egna talanger ser intressant ut-

6) Ystads IF (5). Kim Andersson? Håller han? I sann Ystadsanda, från förr, många uppflyttade unga spelare. Ludvig Hallbäcks utveckling intressant. Jonathan Svensson måste ta nästa steg. Bättre målvakt i år, Kraft. Carlén jr, som tränare, vad kan han tillföra?

7)  IFK Ystad (8). Tufft om bäst i stan. De norska nyförvärven lär fylla luckorna efter spelarförlusterna. Bra förstauppställning. Men bredden? Tränare Seifert har förmågan att få ut det bästa av sina trupper.

8) Lugi (7). Tomas Axnér utvecklade de unga spelarna fantastiskt bra. Är ersättaren Marc Udh lika skicklig finns kapacitet och en intressant fortsättning mot det verkliga toppskiktet. Om än inte denna säsong.

9) Redbergslid (9). De nya Elliot Stenmalm (egen) och Oskar Joelsson (OV)  måste lyfta i sin nya omgivning om det skall bli slutspel. Många frågetecken.

10) Hallby (10). Fjorårssäsongens stora överraskning som nykomling med årets tränare Jesper Östlund. Hur skall i stort samma trupp klara andra året? Laget blev bättre allt eftersom. En av de intressantaste nykomlingarna på många år.

11) OV, Helsingborg (13). Tränaren Toni Johansson (Aranäs) det bästa nyförvärvet. Vad kan återbördade Mattias Thynell tillföra? Vågar man ge en av landets främsta talanger Alfred Månsson mycket speltid?

12) Guif (12). Kunde det Zoran Roganovic-tränade laget, starkt åderlåtet, bli tolva i fjor går det inte sämre nu med en breddad trupp med viss spets och talang. Nyckel: Eric Johansson.

13) Önnered (11). I hemmahallen är laget svårspelat och kam med sitt optimistiska spel hota även topplagen.

14) Varberg (14). Höjde sin kapacitet som nykomling allt eftersom. Men tappet av Daniel Lindgren och Tobias Bengtsson tunga. Inspirerade av stans fotbollslag? Det går att slå ur underläge.

15) Aranäs (nykomling). En av Sveriges främsta ungdomsklubbar med massor av spelare i konkurrentklubbarna. Philip Jonsson tillbaka efter begränsad speltid i AIK och Lugi. Återfår han den kvalitet han hade innan han lämnade?

Det blev ingen examen och då kan man inte sätta något slutbetyg.

Eller?

Jag tänker på den avbrutna handbollssäsongen, men något blev förstås klart, så en viss summering av det skånska spelåret är kan måhända vara på sin plats.

Vi börjar i Malmö. HK Malmös herrar fick ingen möjlighet att infria sin målsättning, ett SM-guld. Men två lite genanta håll inom Malmöhandbollen blev något mindre. HK:s damer avancerade till division 1 (nivå 3) och ett steg närmare sin målsättning, SHE, högsta damligan. På herrsidan vann IFK Malmö sin division 4-grupp och nu är glappet till HK Malmö ”bara” tre serier. (Jag bortser från HK:s U/B-lag i division 2). Ingen kan väl tycka att det är smickrande för en stad av Malmös storlek med en så klen topp och bredd på seniorhandbollen.

Så därför gäller det att hitta de ljus som finns, två avancemang, förvisso från en låg nivå. Men ändå.

***

Elitskiktet, och dit räknar jag de två högsta serierna för båda könen, i Skåne blev bredare. De sex klubbarna i Handbollsligan klarade sig kvar (OV/ Helsingborg slapp kval) och 2020/21 har Skåne även ett lag i Allsvenskan, serien under Handbollsligan i och med att Vinslövs HK tog steget upp från ”ettan”.

Kristianstads HK:s säsong i Damallsvenskan blev bara ettårig och till hösten finns åter tre Skånelag i SHE, även H 65 och Lugi.

Eslövs IK och OV med sina allsvenska positioner visar på toppbredd. Sju herrelitlag och fem på damsidan är bra. Differensen på två kan bero på att det på de två högsta herrserierna finns 30 lag, på damsidan endast 24.

Ystads IF och IFK Kristianstad, de två klassiska föreningarna, visar att man vill bli kompletta. Deras damlag är på väg mot Allsvenskan.

Bland herrarna kan det gå samma väg för Bjärredklubben Ankaret, trea i division 1. Handbollen är stark i orten, Bjärreds Hk vann en division 4-grupp.

Klubbredden i Skåne har minskat. Malmö med två klubbar är ett exempel. Det finns fler. Många större orter, där det tidigare funnits verksamhet, är nu utan, om inte helt, så i en mindre skala. Det märks inte minst i divisionerna 1 och 2, där farmalagen är många och dessutom framgångsrika. De främsta klubbarna har också generellt den bästa bredden.

***

Jag har alltid hävdat, oavsett idrott, att ju fler föreningar det finns desto lättare att hitta talanger. Den skånska friidrotten är ett ypperligt exempel, både nu och tidigare. Många svenska mästare kommer från mindre orter.

Här ligger ett framtida problem för handbollen. Det finns utrymme för fler seniorserien. I Skåne är division 4 (herrar) och 3 (damer) lägsta nivån. I de båda andra stora distrikten, Stockholm och Göteborg, finns även division 5 och till och med 6.

***

Lägsta skånska damserien vanns av Staffanstorp. Det går även för de små att hävda sig. Viktigt!

***

Återkommer med en överblick av ungdomshanbollen. Och lite till.

.

Det roliga hann aldrig börja.

Jag tänker på handbollens SM-slutspel, det man hade sett fram mot under en lång transportsträcka. Det känns lite tomt när man sett mer eller mindre av  cirka 85 matcher  från högsta herrligan.

Mitt förhandstips var för en gångs skull inte så illa, en eller två placeringar fel på åtta av lagen, fyra helt rätt är väl okej.

Den stora positiva överraskningen var nykomlingen Hallby, som med råge undvek kval, och ju längre säsongen fortskred och man hade anpassat sig till elittempot tillfördes Handbollsligan kvalitet. Den bästa nykomlingen på mången god dag. Och med Årets tränare Jesper Östlund.

Konkurrens får han naturligtvis av Lugis Tomas Axnér.  Det är imponerande att kunna forma ett konkurrenskraftigt lag med tanke på att förra säsongens tre bärande spelare försvann. Årets genombrott Casper Käll. I alla fall den mest spektakuläre och med ett offensivt register, som en bollälskare bara måste gilla.

Mikael Franzén, Alingsås, är en tredje aspirant till Årets tränare. Hans förmåga att säsong efter säsong få laget i form till den avgörande delen av spelåret är ett skicklighetsbevis. Trots årliga spelarförluster till högre rankade ligor lyckas alltid Alingsås/Franzén hitta lösningar.

Hur skall man sammanfatta Ljubomir Vranjes första hela säsong som tränare i IFK Kristianstad? Det blev ju ingen slutexamen. I sina bästa stunder var det mästarklass men med ligans bästa och bredaste material borde topparna varit fler – eller kanske bättre uttryckt: Dipparna varit färre.

Överflödets förbannelse? Ett problem som Vranjes inte behärskade.

Inte heller HK Malmö/Stian Tönnesen fick visa vad man kunde i spänt läge. Avslutningsmatcherna visade på brisen av en riktig ledare på plan i kärva lägen. De många, långvariga skadorna har hämmat utvecklingen. Speciellt Viktor Östlund hackiga säsong har satt sina spår. Hampus Olssons genombrott är mycket positivt.

IFK Skövde blev på sluttampen min favorit till SM-guldet. Tipset grundades på att truppen innehöll alla kvaliteter som behövs för ett guldlag, inte minst bredden i målfabrikationen, fallerade en, fanns ett alternativ.

Jag har en – obekräftad – känsla av att säsongens Ystads IF saknade harmoni. Och inte minst stabilitet hos de enskilda spelarna. Var det någon enskild spelare som genomgående höll den klass man kunde förvänta sig? YIF bygger om. Nog en nödvändighet om klubben vill bli en medaljaspirant i framtiden.

I IFK Ystad har tränaren Sebastian Seifert gjort ett bra jobb, försökt inplantera ett snabbt spel som man inte behärskade under 60 minuter. Klubbens plats i hierarkin har redan visat sig. Spelare är redan borta inför hösten.

Sävehof kunde inte ersätta Oskar Sunnefelt och när Gzim Sahili blev långtidsskadas och lånet iraniern Pouyn Norouzinezhad försvann, kunde inte ens en så bra talangfostrare som Sävehof hitta fullgoda ersättare. Vad händer när nu William Bogojevic, en av seriens absolut främsta spelare, försvinner?

Redbergslids förvisning från Liseberg till Scandinavium inverkade negativ på prestationen. Målvaktsspelet utan Tobias Thulin höll, sett över hela säsongen, inte den klass som fordras för slutspel. Behövs en ny röst i stället för Jasmin Zutas.  Materialet håller högre klass än som nia.

Med de hyfsat meriterade nyförvärv som   införskaffade är en trettondeplats för OV/Helsingborg en missräkning. Att lovande Oscar Joelsson försvinner (till Redbergslid) underlättar inte en förbättrad placering 2020/21. På vilken nivå det nu blir.

Önnered i sina bästa, snabba, stunder i hemmahallen var alltid sevärt. Men med sin plats i näringskedjan blir det svårt för förortsklubben (Göteborg) att komma högre en elittabell.

Zoran Roganovic, H 43-profilen (främst) fick en tuff uppgift i ett under lång tid åderlåtet Guif. Placeringen som tolva var väntad. Nästa säsong är det upp till Zoran att visa sin förmåga att utveckla unga spelare. Inte minst en av Sveriges främsta talanger Eric Johansson.

Varberg sistaplats var tippad av i stort alla. Året i Handbollsligan var utvecklande. Laget, under ledning av Hasse Karlsson, blev underhand bättre. Om inte sista omgången ställts in hade möjligheten att passera OV faktiskt funnits.

***

Synd att säsongen blev stympad. Det fanns mycket att se fram mot.

Varför sitta här och spekulera?

Det blir kanske inget SM—slutspel för herrar i handboll.

Isolerad – inte på grund av corona utan för utbredd slemsäcksinflammation i hälen, som omöjliggör längre transporter på egen hand – ligger jag och spekulerar i läspauserna av Ingrid Carlbergs oerhört intressanta biografi över Alfred Nobel.

För någon dag sedan lekte jag expert och delgav mina slutspelsfunderingar. Men av mycket positivt att säga om idrott: Det ändrar sig snabbt. Form är en färskvara.

Några matcher i senaste omgången har fått mig att fundera och fegt tänka om.

HK Malmö har varit stabilt. Ett lag som ledet en serie efter 30 av 32 omgångar är självfallet bra. Det är löjligt att påstå något annat. Handbollen, även i internationella finalsammanhang, är rik på genomklappningar som HK:s 19—29 mot Alingsås. I matchen saknade jag någon som tog tag i det, gjorde det oväntade. HK verkade sönderläst av ett skickligt Alingsås (Mikael Franzén, tränaren), som också hade den individuella kreativiteten.

Alingsås en finalpretendent. Som vanligt.

Kristianstad har blandat och gett. Men senast mot Sävehof visade man i första halvlek – den jag såg – ett spel, som kanske inget annat lag kan ens i sina bästa stunder. Nu är förstås den kvällens Sävehof med skador, sjukdomar och en avstängning inte den bästa värdemätaren.

Såg inte Skövdes överkörning av Önnered men imponeras över hur man sprider sitt målskytte. Det är ett lag med det mest varierade skyttet.

***

Det är i dag inget vågat tips att det blir HK Malmö, Alingsås, Kristianstad och Skövde som avancerar till semifinal.

Ystads IF verkar helt under isen och Sävehof är för tunt för närvarande.

Det troliga är att den nuvarande tabelltoppen, Malmö, Alingsås, Kristianstad, Skövde, blir intakt.

SHL:s etta och tvåa, vem det nu blir, kan knappast undgå att vinna över IFK Ystad, Lugi (alternativt Redbergslid) över fem matcher.

Och då lär det bli ett Skånederby i kvartsfinalerna, HK Malmö mot antingen Lugi eller IFK Ystad. Kristianstad tror jag väljer Sävehof med bakgrund av tisdagens 32—20. Då blir det Skövde—YIF i det fjärde mötet med västgötarna som storfavoriter-

Oavsett val kan semifinalerna bli tio handbollshögtider. Att få favören att få välja motståndare kan bli en väl så delikat uppgift.

Mitt förra tips kvarstår: IFK Skövde vinner SM.

***

Men redan, när den omgång som börjar i dag är klar, kan mina funderingar vara helt käpprätt åt skogen.

Och ännu har jag inte bestämt kvällens match: HK—Hallby eller YIF—Skövde. Matchförloppet får avgöra.

Sista perioden Rögle—Redhawks blir det i alla fall.

Tv-konsumenten har det bra. Med en fot i högläge.