En av idrottsårets begivenheter närmar sig, ett internationellt mästerskap i handboll för damer, denna gång VM.

Har just sett det svenska genrepet, 30—23 mot Tyskland. Det var höga svenska toppar, inledningen och avslutningen, men också en period då allt gick snett, inget fungerade.

Självfallet i en träningsmatch skall man testa och ge de så kallade bänkspelarna matchtid och erfarenhet. Men är det rätt att i stort byta ut hela A-uppställningen? Man ger inte de mindre erfarna den trygghet och stadga rutin ger. En stor ledning sjönk snabbt till några få mål. Jag har ofta förundrats över att man på så hög nivå som landslagets (Tomas Axnér är inte den ende och handbollen inte den enda sporten) matchar sina trupper så otaktiskt. All erfarenhet säger att det är fel. Coacherna får inte de besked de vill ha. Och spelarna utan trygghet tappar det viktiga självförtroendet.

Jag har under många år sett liknande matchningar på alla nivåer och blir alltid lite smått förbannad. Och tycker synd om de spelare som skall testas i skarpt läge.

Det händer inte i ett VM – kanske i någon match i den ojämna grundomgången – att man matchar en A- och en B-uppställning. Varför då testa i ett genrep?

***

Även i andra halvlek gav Axnér de nya, orutinerade spelarna speltid men då i en tryggare miljö, stöttade av lagets bärande spelare. Då såg man att det finns bredd och framtid i truppen.

Det kan bli medalj i VM.

***

Såg även handboll i går, HK Malmös 31—29-vinst borta mot Amo. Spännande och dramatiskt med HK:s inhoppande målvakt Ebbe Håkansson som matchvinnare, med hjälp av sina stolpar. Jag gillar handboll. Annars hade jag givetvis inte sett så många matcher.

Men det finns regler som skaver.

Som den hur lätt det är att få ett frikast, att få tiden att ticka på i slutet med en knapp ledning. Det är ”bara”, att utan avsikt att gå för mål, ge sig in i försvarsmuren och få ett sketet frikast. Och så går tiden till glädje för det ledande, anfallande laget och till enerverande frustration hos motståndare.

Någon gång har jag sett duktiga domare dömt stürmerfoul och vänt spelet. Jag skulle gärna se fler modiga domare göra detsamma.

***

Se här några handbollsfunderingar en mörk novemberkväll.

Det pågår mycket intressant idrott utanför de stora rubrikerna, som mer och mer koncentrerar sig till ett fåtal sporter.

I helgen avgjordes steg 1 i handbollens SM för 16-årspojkar och samma steg i basket för grupperna U 15 och U 16.

***

I handboll avancerade 10 av 17 skånska lag direkt till tredje gruppspelsomgången. Bäst bredd visade Ystads IF, vars båda lag slipper en andra kvalomgång, Lag 1 vann sin grupp överlägset., lag 2 blev tvåa efter ett bra IFK Kristianstad.

Gruppsegrare blev också Lugi lag 1 som fick med sig Lödde, som stod upp bra i det inbördes mötet, 29—26.

Helsingborgsklubben Sund som etta och Vinslöv som tvåa i samma pool är också klara för vidare spel i efter nyår, precis som gruppettan OV, Helsingborg och tvåorna Åhus och Ankaret.

Nya tag får två av Lugis tre lag ta, liksom lokalkonkurrenten H 43, HK Malmö och Ljunghusen, som för övrigt vann det inbördes mötet mot HK, samt Eslövs HF och IFK Ystad. IFK Ystad är generellt nere i en svacka men ungdomssektion växer och man är på gång även med dam- och flicklag. P 16-laget i USM spelade för övrigt oavgjort mot ettan OV. ”Lilla” Ystad har med andra ord tre bra lag i denna åldersgrupp.

***

Basketen är lite tuffare i sina kvalificeringsregler. Endast gruppettorna slipper Steg 2. Det gjorde Malbas båda U 16-lag, Helsingborgs U-16-grabbar och Lobas U 15-lag för pojkar.

I sitt USM-spel i de yngre grupperna har basketen en liten finess. Man inbjuder till en nivå B, där lag får möta mera jämbördiga motståndare i början av turneringen för att, om det går bra, senare stiga in i huvudturneringen. I ett tunt distrikt som Skåne blir det lite ”inavel” i det ordinarie seriespelet för de yngre lagen. I B-nivån får man möta nya lag med förhoppningsvis högre inspiration. Positivt!

Trelleborgs båda pojklag och Eos pojkar U 15 vann sina B-pooler.

I helgen startar steg 1 i basketens U- och JSM, som skall kulminera i finalspel i Uppsala i början av maj.

Upplägget är liknande handbollens som också har sitt slutspel i Uppsala, som kan bjuda på alldeles strålande lokaliteter i anrika Fyrishov och den relativt nybyggda IFU-hallen, som är den mest ändamålsenliga jag sett för, som i handboll, att

genomföra en finalhelg med 48 lag. Tänk er fem fullskaliga planer under ett och samma tak med publikkapacitet kring alla.

***

Handbollen är Sverige och Skåne en betydligt större sport än basket. Regionalt har basketen dock mycket starka fästen. På ungdomssidan är Storstockholm extremt stor med många klubbar och lag.

I Skåne är ungdomsbasketen koncentrerad till den sydvästra delen. Skåne deltager med 32 lag, fyra fler än förra säsongen. Av dessa kommer 12 från Lund (Eos 10 plus 2 Lugi), 8 från Malbas, 7 från Lobas (Lomma, Bjärred) och 3 från Trelleborg. De resterande 2 från Helsingborg, känd som en okej basketstad.

I Lund- Lomma/Bjärred-regionerna är ungdomshandbollen stort men bevisligen också basketen. I ett vidare perspektiv är det verkligen glädjande att så många ungdomar är engagerade i dessa båda konkurrerande idrotter. Och detta i åldrar, 14 till 19, då antalet aktiva i många idrotter tenderar att minska.

Trelleborgs tre lag är pojklag. I handboll har en annan klubb från stan, Stavsten, två lag med i USM, båda flicklag. Jag drar inga slutsatser, bara konstaterar att här finns öppen mark för båda sporterna.

Rent allmänt, Lunds idrottsklubbar i många sporter har verkligen en bred och stark ungdomsverksamhet. Det gäller mer än handboll och basket.

Lite pensionärsfunderingar så här en småkulen torsdagsförmiddag i oktober månad, nådens år 2023.

Såg första halvlek i kvalet till Champions League mellan FC Rosengård och serbiska Subotica, 3—0 blev till slut 5—1 och med vinsten på bortaplan med 2—1 blev det alltså totalt 7—2 i Rosengårdsfavör.

Jag vidhåller, och upprepar, att FC Rosengård med sin dignitet med lätthet hade klarat avancemanget utan att vila A-uppställningen i lördagsmatchen mot Hammarby. ”Läggematchen” gav ingen good-will till Malmöklubben, inte ens hos stans breda idrottsallmänhet.

***

Slog över till det andra svenska CL-mötet, Twente—Häcken 1—2 och därmed gör Häcken med sina många unga och verkligen intressanta spelare Rosengård sällskap i in slutspelet.

På tal om BK Häcken: Det är väl ingen tvekan om vilken klubb som är bäst i landet. Damerna finns alltså i CL, herrarna spelar i Europa League och vann i våras Svenska cupen, där damerna finalföll mot Hammarby. I de pågående allsvenskorna kommer Häckens båda lag som sämst bli treor.

I min värld imponerande av en ”kvartersklubb” från Hisingen.

***

VAR, alltså videogranskningen i fotboll, är alltid uppe till diskussion. Självklart är det bra att direkt avgörande sekvenser granskas och eventuellt ändras. Men selektiviteten av vad som är granskningsbart är irriterande. Och än värre är att man ibland inte checkar upp vad som är tillåtet. Som i tisdags, då en engelsman men ett gult kort klart och tydligt stämplade en italienare. VAR-granskning är tillåten vid risk för direkt rött kort och vid risk för ett andra gult.

Italien fick inte sin rättmätiga chans att spela med en man mer.

Det är sådana grova misstag som får mig att tvivla på VAR. Plus andra underliga beslut tagna i granskningsrummet.

***

I min lilla undersökning av IFK Malmö FK fann jag något anmärkningsvärt, något av svenskt rekord (?).

Från säsongsslutet 2022 till dagens datum har klubben registrerat 32 nya spelare till sin seniortrupp.

Under samma period har 35 spelare lämnat IFK Malmö.

Kommentarer onödiga.

***

I tisdags spelades det Europahandboll nio mil från Malmö. IFK Kristianstad mötte det tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen med tre svenskar i laget. Tyskarna vann, 26—20.

Inte ens resultatet redovisades i Sydsvenskan, som inte heller nämnde att Sävehof i samma turnering vann över ett spanskt lag.

I stället har läsarna matats med resultat med målgörare och passningsläggare från lag och ishockeyligor utan den minsta anknytning till tidningens läsekrets.

Jag kommer aldrig att förstå denne prioritering.

Och vad säger de tennisintresserade om behandlingen av Nordic Open i tennis?

I går såg jag två dammatcher i fotboll, svensklagen Rosengårds och Häckens kvalmatcher till Champions League.

Det var aftonbladet.se som bjöd denna regniga onsdag. En nätprenumeration på AB är en nödvändighet för oss som vill få lite vidgade vyer om handbollen i landet. Johan Flinck ger oss det. Vi skall inte glömma handbollskanalen.se.

Jag är så innerligt trött på Sydsvenskans fokusering på Malmö FF och tränaren Henrik Rydström. I dag toppar man en sida med att Stefano Vecchia inte kunde bada i veckan.

Men hallå!

***

Åter till fotbollen!

Rosengård vann borta med 2—1 mot serbiska Subotica, Häcken fick 2—2 hemma mot Twente från Nederländerna. Det var första mötet av två.

Det var inga höjdarmatcher precis. Den fina fotbollen från VM finns fortfarande i minnet.

Seedning är av ont och gott. Man vill givetvis ha så kvalitativa bra lag som möjligt i slutspelet. Lag med tidigare meriter gynnas, uppstickare får svårare kvalväg. Jag lägger inga värderingar i rätt eller fel. Konstaterar bara.

Rosengård var seedat, inte Häcken. det gav utslag. Det var klasskillnad på Subotica och Twente.

***

Damfotbollen har kvalitetsmässigt internationellt blivit klart bättre. Intresset har publikt stegrats.  Östeuropa har dock inte hängt med, varken på landslags- eller klubbnivå.

Subotica hade kvaliteter, oroade Rosengård inledningsvis och under korta perioder men serbierskorna hade inte den bredd som behövs i dessa sammanhang. Har svårt att se att Rosengård kan missa avancemang.

Häcken—Twente höll ett helt annat tempo. Skönspelet uteblev. Dramatik och intensitet blev behållningen. Tyvärr kom gästernas båda mål efter två grova individuella misstag i inte speciellt trängda lägen.

Det blir svårt för Häcken att ta sig vidare, i synnerhet som lagets genomgående bästa spelare Ellen Rubensson fick en tillsynes allvarlig skada.

***

Det hade varit bra för svensk klubbfotboll om Häcken avancerar. Laget är ungt och startade i går med en enda utländsk spelare, bytte sen in tre.

Rosengårds startelva var betydligt äldre och i går inledde man med fem spelare med utländska pass, bytte in tre. Receptet har varit mycket framgångsrikt för klubben men med en hårdare konkurrens utifrån har gästarbetarna numera inte den kapacitet som gör Malmöklubben till ett mästarlag.

Jag vet hur den moderna fotbollsvärlden ser ut, men har kvar den naiva tron att många, unga, svenska spelare i toppklubbarna på sikt utvecklar den inhemska fotbollen.

I helgen hade 16-årsflickorna sin första omgång av sitt SM i handboll.

Elva av 20 skånska lag tog sig direkt till steg 3, de övriga nio får en ny möjlighet i steg 2.

Fyra lag blev gruppettor, Eslövs IK, H 65 Höör, i dessa sammanhang alltid duktiga Lödde och Ystads IF, som numera är en komplett förening även på dam- och flicksidan.

Som tvåor avancerade OV Helsingborg, Kristianstad HK, Ankaret (Bjärred) och två lag vardera från Lugi och IFK Malmö.

Överraskningen är att IFK Malmö har två lag vidare. Klubben har byggt upp en bred ungdomssektion men med ett seniorlag för damer i division 4, nivå 6, blir det svårt att behålla talangerna i den gula dressen. Det finns många klubbar i närområdet högre upp i serierna som fullt naturligt lockar. IFK Malmö, från en lite lägre nivå, befinner sig i ungefär samma situation som H 43 Lund. Det gäller för båda könen.

Ny chans får Ystads IF lag 2, IFK Kristianstad, Lågan (Hörby), Stavsten (Trelleborg), två lag från H 43, Kävlinge och ett tredje lag från Lugi. YIF, Lågan och ett av H 43:s lag hade inte marginalerna med sig, föll alla tre på sämre målskillnad som grupptreor.

Steg 3 spelas 18—19 november,

Jag tillbringade min söndagseftermiddag i en uppfräschad Heleneholmshall, perfekt för basket.

Det var av dubbla familjära skäl jag besökte hallen, men jag tillhör en sällsynt skara som gillar både basket och handboll. Det finns en viss antagonism mellan dessa idrotter, lite åt det skämtsamma hållet men man ser också lite skeptiskt på varandra.

Jag har tidigare hävdat att i tidig ålder, kanske upp till 12—13-år, hade båda sporterna gynnats av ett samarbete. Basketens snabba fötter i försvarsarbetet hade utvecklat handbollen och handbollens långa passningar över större ytor hade gett en ny dimension till basketens kontringsspel. Som exempel.

***

Som uppvuxen i närheten av Ystad finns liksom handbollen i blodet. Det var först under studietiden till idrottslärare under början av 1960-talet jag lärde mig något om basket. Det är en perfekt bollsport inomhus på skolnivå, kan spelas på liten yta, har en stor boll lätt att fånga även för ”de fumliga”, få spelare i laget så de flesta kan känna sig delaktiga. Och lätta regler om man tummar lite på regelboken.

Handbollen kräver ytor som inte finns i en normal skolvärld och en handboll utan klister är svår att fånga för de flesta i en normal skolklass.

Att få igång ett stimulerande spel i volleyboll är svårt på högstadienivå.

Jag slutade min lärargärning innan innebandyns genombrott. Den har kanske slagit ut basketen som en perfekt bollsport på idrottslektionerna.

Se här några nostalgiska funderingar från en före detta idrottslärare!

***

Matcherna i går gav två Malbasvinter. Damerna, som spelar på näst högsta nivån, eliminerade AIK från högsta ligan med 66—65 i Svenska cupen. Herrarna vann med 70—64 över Riksidrottsgymnasiet Mark i Superetten.

Basketen har i jämna matcher, som dessa båda, en inbyggd dramatik. En boll i korgen kan ge en, två eller tre poäng och det ger coacherna möjligheter till taktiska dispositioner för att få önskad effekt. Det utnyttjades till fullo och för Malbas del till belåtenhet.

***

En regel jag gillar i basket är den om foule. Efter fjärde lagfoulet i varje period (finns fyra) blir det obligatoriskt två straffkast. Förvisso tufft men tar bort den destruktivitet som ofta präglar handbollens försvarsspel. Det är för lätt göra regelfel utan stora konsekvenser. Som vid varning för passivt spel. Hur lätt reduceras inte fyra tillåtna passningar till två. I basket måste man avsluta ett anfall inom 24 sekunder, men foular motståndaren med färre än 14 sekunder kvar får anfallande lag åter 14 sekunder till på sig att göra poäng.

Jag har inga förslag till förändringar inom handbollen, men rent allmänidrottsligt juridiskt känns basketen regler i detta fall mera positiva. Destruktivitet och regelbrott skall inte ge fördelar.

***

Tro nu inte att jag övergett handbollen som huvudintresse som lagsport under vinterhalvåret. Skulle aldrig se en vanlig ligamatch i basket framför en i handboll av samma dignitet. Men det finns regeltolkningar i handboll som skaver.

Och glöm inte att familjeblod betyder mycket i ett idrottshjärta som rymmer många sporter.

Det blev mycket handboll i går.

Vill ju ha valuta för de 3 999 kronor jag spenderat för att följa handbollsligorna för damer och herrar. Leverantören Infront har initialt fått kritik för undermåliga sändningar med många avbrott. Jag har hittills sett fem hela matcher plus tre halva och inte haft ett enda avbrott. Grafiken har klickat någon gång, men när den fungerar har man fått en extra information om vem som svarade för assisten till målet. Det kan nog bli riktigt bra till slut.

Min torsdagskonsumtion:

En halvlek, damer Önnered—Lugi, till slut 37—22. Hur skall Lugi reda ut detta?

Hela mötet, herrar IFK Skövde—HK Malmö 29—29 med HK:s kvittering tre sekunder före slut. Dramatik som ger den lilla extra kryddan till en fascinerande idrott.

Andra halvlek, herrar Önnered—Sävehof 23—36. Vem skall stoppa detta unga, spelskickliga lag från Partille. Det finns dubbel kvalité på alla positioner.

***

Åter till Skövde—Malmö! Det dramatiska mötet kommenterades av en herre som var den tjatigaste jag stött på. Jag vågar påstå någonsin. Det han – jag har medvetet inte forskat i vad han heter – läst på upprepade han gång på gång. Vi fick minst sex, sju gånger veta att det spelades ytterligare fyra matcher den här torsdagen.

Men det kanske viktigaste och kanske avgörande, det såg han inte. Plötsligt några minuter före slut noterade han att Skövdes unge Adam Ljungqvist nästan spelade non-stop och att lagets normalt första val som spelmotor, Malmöbekantingen Daniel Ekman inte fanns på plan.  Den ”okände” kommentatorn hade inte upptäckt att Ekman skadad försvann redan efter cirka tio minuter.

Vill Infront och Svensk Elithandboll, som köpt tjänsten, behålla sin trovärdighet och sina tittare måste man se till att matcherna inte kommenteras så undermåligt.

***

På facebook finns i dag en berättigad irritation över hur Sydsvenskan bevakade de tre matcherna med lokalanknytning (även Lugis herrar spelade). Men jag avundas verkligen inte den reporter som hade till uppgift att skriva om matcherna och hade tilldelats ett minimalt utrymme. Uppgiften var omöjlig.

Så kommer kanske den inhemska elithandbollen att behandlas i framtiden.

Och som jag skrev för en tid sedan: Hur är förbund och föreningar redo att skapa bättre information om sin fina verksamhet i den nya mediavärlden?

Jag sökte i dag info om bland annat om publik och målskyttar på Svenska Handbollförbundets hemsida. Om de fanns var de inte alltid aktuella eller korrekta.

***

I min enkla värld lever handbollen pr-mässigt farligt. Herrligans publiksiffror hittills och generellt borde oroa alla parter.