Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - 17 januari 2022 17:29

Kvällen är inboka, vinna- eller försvinnamatchen i handbollens EM, Sverige mot Tjeckien.

Plötsligt har det här blivit ett ödesmöte, en match som man – även jag – såg som en ren formalitet på Sveriges väg mot mellanrundan. Vinsten mot Bosnien och förlusten mot Spanien var för en neutral, och icke chauvinistisk, person de väntade. Så betydelsen av dagens match är i princip inte förändrad. Skillnaden är att Tjeckien visat sig vara ett bättre lag än vad vi trott. Med en målvakt, Tomas Mrkva, som inger respekt. Och vad det betyder vet alla som följer handboll.

***

De svenska förbundskaptenerna Solberg/Boquist fick tuff kritik för sin coachning efter förlusten mot Spanien. Med facit i hand är det alltid lätt att sätta betyg. Med fyra minuter kvar var det bara ett mål minus och egen boll, så de spelare duon satsat på hade poängvittring mot de regerande mästarna.

Några av de spelare kritikerna velat se fick speltid mot ett betydligt sämre Bosnien. Det gick faktiskt inte så bra. Den perioden i andra halvleken vann Bosnien och det var först när A-uppställningen kom in igen som den stora marginalen på tolv bollar fastställdes.

Okej, man kan tycka att det då blev för många debutanter på en och samma gång men samtidigt visade talangerna – för det är de – att steget in i ett internationellt mästerskap är långt och svårt. Jag hade ställt upp på kritiken om det rasat men känslan fanns hela tiden att det kan gå.

***

Solberg/Boquist har också kritiserats för att de låter Jim Gottfridsson i en  time out bestämma vilken kombination laget skall använda. Jag tycker det är helt i sin ordning. Det är han som är navet. Varför skall intentionerna förmedlas genom någon annan? De stora strukturella spelförändringarna skall självfallet framföras av förbundskaptenerna. Vilket också göres.

Sverige är inte det enda lag som låter sin speldirigent bestämma system i de avgörande momenten. Nederländerna gjorde det i går mot Island. Andra lag i EM har också gjort det.

***

På tal om Island! År efter år (nästa i alla fall) mönstrar denna lilla önation med sina drygt 300 000 invånare (som Malmö) konkurrensdugliga lag i de stora mästerskapen. Imponerande.

I Nederländerna har världshandbollen på herrsidan fått ett kommande lag moget att, liksom damerna, konkurrera om topplaceringarna. Laget spelar en modern, snabb, sevärd handboll. EM-laget saknar en tillräckligt bra målvakt.

***

Domarinsatserna i den här exceptionellt svårbedömda sporten hamnar ofta i ett negativ fokus. Alla beslut granskas av experterna i tv-kanalerna, orättvis hjälpta av tv-repriserna. Men tyvärr måste man konstatera att domarinsatserna varit svajiga. Bedömningarna skiljer sig alltför mycket matcherna emellan.

Den bästa domarinsatsen jag sett under EM är den de franska tvillingsystrarna Bonaventura presterade i mötet Tyskland—Belarus.

***

Kommentatorerna Robert Perlskog/Claes Hellgren håller sin gemytliga stil och klass.

I går var förre förbundskaptenen Kristjan Andrésson expert vid matchen Island—Nederländerna. Informativ och glänsande.

Men behåll Johanna Ahlm i studion! Släpp inte in henne som matchexpert! Detta eviga tjatter i 60 minuter är mins sagt enerverande.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 13 januari 2022 17:25

Idrotten var snabb för att hitta lösningar så att den kan fortsätta den viktiga tävlingsverksamheten, inte minst för ungdomar.

Ytterligare en pandemivinter hade slagit hårt. Ta friidrotten i Skåne som exempel, den är breddmässigt trängd bland tonåringarna. Nya direktiv ger möjlighet att hjälpligt genomföra planerade tävlingar, lår vara i minskad skala och utan långväga gäster. Men lite är alltid bättre än inget.

***

Handbollens USM inleder sitt steg 3 i januari. Man gör det med omlottning och gör grupperna mer lokala/regionala för att få kortare resor och slippa övernattningar. Något av  charmen med det vanliga upplägget försvinner, de kamratskapande övernattningarna och stimulansen att möta andra lag än de man vanligtvis stöter på i serielunken. Med sin stora bredd i närliggande områden har handbollen det relativt lätt att få ihop regionala grupper. Problemen finns i norra Sverige.

Ur egoistisk skånsk synvinkel är det förstås en risk att bra skånska lag slår ut varandra redan i detta det tredje steget. Men som sagt: Lite är alltid bättre än inget.

***

Basketbollen har beslutat att fullfölja planerna vid sitt fortsatta USM-spel. Men givetvis med de nya restriktionerna. I detta sammanhang är basketen betydligt smalare än handbollen. Det finns i Sverige endast tillräcklig bredd i Stockholm med omnejd för att få lokala grupper när man kommit till steg 3,

Malbas med sina sjua lag får åka iväg för att avancera.

***

Skånsk handboll har i de inledande två omgångarna visat sin bredd. I F 18 finns nio av 14 lag kvar, i F 16 15 av 23, i P 18 12 av 14 (!) och i P 16 15 av 24. I 14-årsgrupperna finns ingen utslagning,

Med detta som underlag är det givetvis lätt att skapa regionala grupper.

Klubbredden är också imponerande, 17 föreningar har 51 lag kvar. Vi pratar om en ganska hög nivå i åldersspannet 15 till 18, där det stora tappet inom idrotten sker.

Breddetta är Lugi med sina nio lag i de fyra grupperna, tre lag i P 16 är ett styrkebevis så gott som något.

I övrigt;

5 lag; IFK Kristianstad

4 lag; Lödde Vikings, OV Helsingborg, H 43 Lund, Ystads IF’

3 lag; Kristianstads HK, HK Malmö, HK Ankaret

2 lag: Eslövs IK, Eslövs HF, H 65 Höör, Kävlinge HK

1 lag: IFK Malmö, KFUM Lundagård, Ljunghusens HK, Åhus HB

Av Magnus Månsson - 27 december 2021 18:21

Nyårsönskningar har vi alla.

Mina personliga håller jag för mig själv. Liksom mina nyårslöften. Min erfarenhet säger mig att jag inte kommer att hålla dem. Man jag skall försöka att …

Tre, fyra förhoppningar finns på listan.

Idrottsligt, däremot, har jag en hel del önskemål. Främst givetvis att pandemin skall sluta sitt förlamande grepp över samhället och därmed också över sportens värld. Den minskade ungdomsverksamheten är inte bara en fara för idrotten utan framför allt för samhället.

***

Mitt idrottshjärta är stort, är medlem i tio idrottsföreningar, av ideella och känslomässiga orsaker. Jag ogillar att ”folk”, främst på sociala medier, kritiserar och spyr galla över klubbars verksamhet utan att vara medlem, samtidigt som man säger sig vara en supporter. Det är dåliga supporters som inte ens orkar betala en medlemsavgift.

***

2022 hoppas jag speciellt att Malbas och H 43 Lund, två före detta elitklubbar för båda könen, får lyckade säsongsavslutningar för sina seniorlag, Det innebär avancemang till division 1 (nivå 3) för H 43 och att Malbas unga damlag, nykomling i Baskettan (nivå 2) klarar sig kvar och att herrlaget avancerarat till herrarnas motsvarighet.

Det ser bra ut. H 43:s båda lag leder sina serier, Malbas damer har överraskat positivt, är placerat i mitten av serien, herrarna vann överlägset sin höstserie och skall 2022 spela i en tuffare vårserie.

Den här framgångsrika hösten – allting är relativt – för båda föreningarna skall bedömas med bakgrund av att många spelare fostrade i H 43 och Malbas spelar på betydligt högre nivåer och att Malbas damer då och då stöter på före detta lagkompisar.

Så ser tillvaron ut, när ekonomin inte klarat av de idrottsliga ambitionerna.

***

Det som tilltalar mig är att Malbas och H 43 inte gett avkall på sin ambition att bibehålla sina stora, utvecklande ungdomsavdelningar. Såväl Malbas som H 43 har bland de största ungdomssektionerna i landet. Och bland de främsta.

När USM i januari går in i steg 3 av 5, har Malbas kvar sju lag i åtta klasser, det vill säga sju lag bland de 16 främsta i landet.

Handbollen är större. Det är fler lag kvar i steg 3, men i de fyra klasser man har samma system som i basker har H 43 tre lag kvar.

***

De är alltså två gedigna klubbar jag håller extra tummar för.

Två av mina klubbar.

 

Av Magnus Månsson - 22 december 2021 18:49

Det här inlägget är lite försenat.

Det har kommit lite emellan, som det ofta gör vid denna tid på året, somt bra, somt lite sämre, men inget allvarligt.

Slutspelet i VM-handbollen blev dramatiskt och bjöd på den höga idrottsunderhållning som de flesta allmänt idrottsintresserade förknippar med internationella mästerskap i damhandboll.

Och alltid – nästan i alla fall – detta Norge. Vilken moral, vilken teknik, vilken snabbhet och vilken bredd! Mot detta fantastiska lag spelade Sverige oavgjort. Det svenska laget är bra. Den officielle placeringen som femma är den nivå, där Sverige befinner sig. Fjärdeplatsen i sommarens OS vidimerar detta konstaterande.

***

Medaljerna sitter högt i de internationella mästerskapen. Under 2000-talet har det arrangerats 6 OS och vardera 11 VM och EM. Damerna har tävlat om 84 medaljer. 44 har hamnat i Norge (12—5—4), Ryssland (5—4—3) och Frankrike (4—4—3). Fyra på listan är Danmark (3—2—2) och femma Ungern (1—2—3), två nationer som i detta tidsperspektiv hade sina framgångsperiodeder i början av 2000-talet. De tre stora har med andra ord numera ett fast grepp om tätpositionen i damhandbollsvärlden. Det blir med andra ord inte så mycket över för övriga länder. Den starkaste nykomlingen är Nederländerna med fem medaljer med ett VM-guld som den finaste kryddan. Spanien har också etablerat som en toppnation, fem medaljer, dock inget guld.

Brasiliens VM-guld och Montenegros EM-guld är de stora överraskningarna.

17 länder har tagit medalj i dessa 28 mästerskap, Sverige två i EM, ett silver och ett brons. Sverige tillhör skiktet under de stora. I VM kryssade man mot Norge och Nederländerna och har i mästerskap besegrat alla de stora, så en pallplats finns, i min optimistiska värld, alltid inom räckhåll för Sveriges damer. Årets OS och VM har visat det.

***

I och med Sovjets och Jugoslaviens sammanbrott har bredden på toppen ökat. Ukraina har två medaljer under 2000-talet och fyra lag från det forna Jugoslavien har spelat hem medaljer.

Anmärkningsvärt är att en så stor idrottsnation som Tyskland har ett enda EM-brons och att Polen inte ens har någon medalj på 28 mästerskap. Kanske något att fundera över för de eventuellt besvikna svenska supportrarna.

***

Årets VM med sina 32 slutspelslag visade att handbollen saknar en internationell bredd. Brasilien har starkt lag, Sydkorea, med tre medaljer under 2000-talet och fler dessförinnan (OS guld hemma 1988 och silver 1984) tillför kvalitet liksom Japan. Det har då och då sett lovande ut för Afrika men något genombrott kommer inte. Kongo och Angola visar någon gång vad som kan komma.

Ur europeisk synvinkel vore det positivt om intresset för handboll kunde öka i bollnationerna England Italien, Och i ett vidare perspektiv USA.

***

Avslutningsvis, visst kändes det lite klent att Sverige bara spelade fyra matcher av betydelse i VM. En seger, två kryss och en förlust, fyra matcher mot ettan, tvåan, nian och det trettonde laget.

 

Godkänt. Med plus för spänning och god idrottsunderhållning.

VM-slutspel skall vara topp, inte social verkasamhet.,

 

 

Av Magnus Månsson - 15 december 2021 15:31

Det är mycket nu.

Som alltid i december med festligheter av olika slag. Samtidigt som man kommit upp i en ålder, då begravningar blir en del av tillvaron. Fotbollssäsongen, den inhemska, som jag gillar mest, varade längre än någon gång tidigare. Den tog inte slut förrän i går.

I december avgörs alltid en av idrottsårets absoluta höjdpunkter, ett internationellt mästerskap i handboll för damer.  På handbollsmenyn finns också seriespel för herrarna.

Dam-VM:s utökande av ett slutspel till 32 lag förstår jag inte. VM skall vara kvalitet. Det kan vara sympatiskt att låta ”alla” vara med om VM-festen men alla dessa utklassningssegrar ger i ingen PR för handbollen, lika lite som innebandyns VM-siffror. De avslöjar hur dålig bredden på toppen är. Precis som resultaten i det pågående kvalet i fotboll för damer.

***

Sveriges VM-matcher mot utfyllnadslagen har jag med glädje hoppat över och i dessa tider med en fullmatad almanacka ägnat mig åt annat. Med andra ord har jag bara sett tre av de svenska matcherna, de båda kryssmatcherna mot de regerande mästarna från VM (Nederländerna) och EM (Norge) och segermötet mot en annan toppnation, Rumänien. Tre imponerande insatser med de spänningsmoment som ger handbollen det där lilla extra.

Förbundskaptenen Tomas Axnér och hans stab har fått berättigat beröm för lagets insatser så här långt. Men som en före detta lärare hävdar jag att ett betyg sätts efter ett helt läsår/en hel turnering. Förlust i kväll (Gud give att det inte blir så) mot, ytterligare en regerande mästare, de olympiska, Frankrike, och den svenska placeringen blir på samma nivå den brukar, mellan 5 och 9.

***

Av någon anledning fick Axnérs företrädare Henrik Signell kritik för sin tid som förbundskapten. Hans namn dyker ännu upp i analyser av den pågående turneringen. Signells år gav följande placeringar: OS 2016 kvartsfinal, EM 2016, åtta, VM 2017 fyra, EM 2018 sexa, VM 2019 sjua. I det lag som 2019 blev VM-sjua fanns åtta spelare, de flesta tongivande med i årets VM-trupp. Och hade inte Jenny Carlsson varit sjuk och skadad hade hon förmodligen varit med redan då.

Jag vill ha sagt, att Henrik Signells förtjänade ett betydligt högre betyg än det han fick. Och fortfarande får.

I kväll är det upp till bevis för Tomas Axnér att infria de förhoppningar inledningen gett oss, och delvis förstärkta av olika media, inklusive några bloggare.

***

Sveriges damer har två internationella medaljer, båda i EM, silver 2010 och brons 2014. Det är i detta perspektiv Sveriges insatser internationellt skall bedömas.

 ***

Några rader om kvalfotboll. Och marginaler.

En feldömd straff, det medger till och med sportchefen Andreas Granqvist, mot Västerås gav Helsingborgs IF en kvalplats. Den chansen förvaltade HIF. Tack vare – det vågar jag skriva – ett fegt Halmstads BK. Det finns många klyschor i fotbollens värld. En är: Anfall är bästa försvar, Vill man inte vinna, gör man det sällan. Halmstad verkade inte vilja vinna.

HBK kommer jag inte att sakna i Allsvenskan 2022. Däremot Andreas Johansson, en gentleman i svensk fotboll och dessutom fantastiskt skicklig.

 

Av Magnus Månsson - 8 december 2021 18:08

Såg i går Allsvenskans stora pris på Discovery.

Inte hela förstås. Internationella mästerskap i handboll för damer och matcher mellan toppnationerna slår ur det mesta i idrottsväg. Det går bara inte att missa Sveriges VM-möte mot regerande världsmästarna Nederländerna, 31--31. Det var en fantastisk match med den dramatik som ger handbollen en extra dimension. Tempot imponerade. Låt vara att de tekniska felen blev många men hellre det än en taktisk ”gåhandboll”.

VM blir höjdpunkten i tv-tittandet vad gäller sport de närmaste två veckorna.

Lär finnas anledningar att återkomma.

***

Idrottsgalor är inget jag prioriterar. Men har man sett över 100 allsvenska matcher är det förstås kul att jämföra vad experterna – vad nu en expert är – tycker i jämförelse med en amatör i en nedsutten tv-fåtölj.

Spännvidden är stor. Det märks inte minst när man tittar på andra medier och deras rankningar.

***

MFF-falangen i media, och den är stor, har svårt att förstå att Jon Dahl Tomasson inte var nominerad till Årets tränare. Kritikerna har förbisett att grunden för en nominering var insatserna i Allsvenskan. Har man tillgång till ”Allsvenskans genom tiderna absolut starkaste trupp” kan man inte bara skylla på spel i Europa, avstängningar och skador, när det går snett. Att en trupp av den storlek och kapacitet tappar poäng mot Östersund, Halmstad, Mjällby och Varberg är minus i Tomassons cv. I ett allsvenskt perspektiv.

***

Malmö FF fick ett pris: Årets unge spelare, som inte tidigare spelat 15 allsvenska matcher. Det var Veljko Birmancevic, 23-årig serbisk landslagsman med ett par säsonger i Serbiens högsta liga. Precis som Jens Fjellström, tv-kommentatorn, menade är det en regel som bör ses över. Andemeningen med hedersutmärkelsen är givetvis någon helt annan än att en internationellt etablerad spelare värvas hit och får detta prestigepris.

***

I övrigt var det värdiga vinnare, Nyanser kan alltid diskuteras. Riksmedia är överrepresenterat i den 32 man stora journalistjuryn. Har en viss känsla av att det märks. Bra är att numera har alla de allsvenska lagen från de mindre orterna en lokal journalist i juryn. Så var det inte tidigare.

***

Man får ju sina speciella favoriter när man ser så många matcher som jag. Plockar ut en från varje lag och gör det med olika parametrar, skicklighet, talang eller personlighet.

AIK: Henok Goitom, ett föredöme i alla sammanhang.

Degerfors: Sebastian Ohlsson, skicklig i alla roller.

Djurgården; Magnus Eriksson, vilken utveckling både som spelare och person.

Elfsborg; Simon Olsson, skadefri under hösten och då en av seriens absolut bästa spelare

IFK Göteborg: Alhassan Yusef, så länge han spelade, en imponerande arbetskapacitet.

Halmstads BK: Andreas Johansson, en av svensk fotbolls främsta ambassadörer

Hammarby: Gustav Ludwigson, ger sig aldrig med sin positiva attityd.

BK Häcken: Gustav Berggren, genomgående bäst i ett sviktande Häcken

Kalmar FF: Henrik Rydströ tränaren, skicklig med humor och distans

Malmö FF: Oscar Lewicki, duktig och lojal utan åthävor

Mjällby: Jacob Bergström, äkta, personlighet som känns

Norrköping: Jonathan Levi, duktig spelare med åsikter

Sirius: Muhammed Saeid, vilken utveckling

Varberg: Tashreeq Mathews, speed och bollskicklighet

Örebro: Nordin Gerzic, kommer att sakna honom, en av seriens främsta under många år

Östersund: Aly Keita, duktig, trofast som varit med hela ÖFK:s väg,

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 11 november 2021 16:45

Som jag skrivit några gånger, ungdomsidrottens förändringar och utveckling intresserar mig.

Under min tid i sportens värld har det mesta förändrats. Naturligtvis i både positiv och negativ riktning. Konkurrensen ha blivit så oändligt mycket större. Alternativen, antalet idrotter, har blivit fler. Kampsporterna, man kan inte räkna dem alla, innebandyn och nu senast padeln har tagit sina andelar. E-sport, som tävling och fritidssysselsättning, fångar många ungdomar efter vad jag förstår.

Samtidigt har inomhusidrotterna fått bättre utrymmen. Det byggs runt om i kommunerna allt fler hallar. Konkurrensen om halltider är hård, fler idrotter slåss om dem. Generellt sett söker sig klubbarna allt längre ner i åldrarna för att locka barnen till sin verksamhet. Det begränsar också tillgängligheten.

Ett tillskott är förstås de allt fler konstgräsplanerna för fotboll runt om i landet.

Men kommunerna lär dock aldrig kunna bygga ikapp behov och önskemål.

Det är i detta klimat idrotten lever.

***

Talanger finns på alla orter. Men förutsättningen för att de skall finna sin väg in i idrotten är att det finns en förening med engagerade och kunniga ledare.

Det är här jag ser idrottens största framtida problem. Ta friidrotten som exempel! I Skåne finns det många kommuner utan någon aktiv förening. Och utan någon modern anläggning.

Under de närmare 70 år jag följt den skånska friidrotten har de orter som haft en kontinuerlig verksamhet under cirka tio år i stort alla fostrat minst en landslagsman/kvinna.

Tyringe, Osby, Bromölla, St Olof, Skurup, Staffanstorp, Åstorp, Härlöv, ja listan kan göras längre, är orter, där friidrotten mer eller mindre är obefintlig men som varit moderklubb för elitfriidrottare.

IK Finish från Vellinge är det främsta exemplet på vikten av livaktiga friidrottsföreningar utanför de större orterna. Få klubbar har fått fram så många aktiva som tillhör och tillhört svenska eliten under de senaste tio-femton åren som just IK Finish.

***

Hur ser det ut inom handbollen, som jag följt på olika sätt i många år? Handbollen står stark i Skåne med sina många elitlag. Det finns många stora och välfungerade ungdomsklubbar, bevisat årligen i de svenska ungdomsmästerskapen. Men det finns många vita fläckar, kommuner och större orter utan handbollsklubbar. Liksom inom friidrotten. Ja, i många andra idrotter också. Förstås.

Men i många handbollsklubbar är det tunt, ett A-lag, kanske något tonårslag och sen ett par lag för barn kring tio år. Det är en smal grund att bygga en solid förening på.

Det finns stora likheter med friidrotten. Många klubbar har en betydligt större barn- än ungdomsverksamhet.

***

Handbollen har klarat av steg 1 i USM.

Nu senast var det 16-årsflickorna som spelade. Lite överraskande var att fyra stabila Skåneklubbar inte kom till start, dels Kävlinge och Åhus och dels andralagen från Lundagård och H 43 Lund.

Riksundersökningar har visat av covid-19 slagit hårt mot aktiviteterna för inomhusidrotterna just i dessa åldersgrupper. Är detta förklaringen?

I gruppspelet för F 16 fick Lugi och Ankaret två lag vardera till steg 3, HK Kristianstad, H 65, H 43, Lödde, Ystads IF och Eslövs IK var sitt.

USM är en elittävling. När man kommer till slutomgångarna är merparten av lagen från elitklubbarna. Så ser det ut även i Skåne.

I 14-årstävlingen sker numera ingen utslagning, alla lagen får spela vidare på olika nivåer.

Inget lag i 16- och 18-årsklasserna försvinner förvisso efter steg 1, de får en ny möjlighet i steg 2.

I Skåne finns det faktiskt bara två klubbar som redan nu har lag i steg 3 i alla fyra klasserna. Det är två ”småklubbar” med sina A-lag på låg nivå, 4 och 5. Det är Lödde Vikings och H 43.

Handbollens motsvarighet till friidrottens IK Finish, plantskolor till elitklubbarna.

Även om jag har svårt att klassa H 43 som en ”småklubb”.

 

Av Magnus Månsson - 20 oktober 2021 11:03

Handbollsförbundet har ändrar konceptet för SM-spelet för 14-åringarna.

Tidigare har man haft samma upplägg som för 16- och 18-åringarna, det vill säga ett gruppspel i fyra steg före finalerna, dit åtta lag/åldersklass kvalificerat sig,. Alla deltagande lag har dock varit garanterade spel i två omgångar.

Nu ändrar man så att alla lag får minst fyra gruppspel innan de åtta finallagen är utkristalliserade. Efter varje omgång bildas nya jämbördiga grupper, regionalt indelade, så att lagen får motstånd som motsvarar egna kapaciteten.

Med andra ord, jämnare och mera utvecklande matcher.

Givetvis sympatiskt och i linje med ungdomsidrottens huvudmål att behålla ungdomarna upp i åren och undvika all slags av utslagning.

Men, alltid detta men. Allting kostar. Har klubbar, och inte minst familjerna, råd för dessa merkostnader?

Jag har under senare år på många håll, i olika idrotter, sett hur en ekonomisk segregation breder ut sig inom ungdomsidrotten. Finansieringen sker på olika sätt, klubbarna står för olika stora delar av kostnaderna men i slutändan är det familjeekonomin som belastas vid alltför flitigt tävlande utanför närområdet. Resor, mat och logi kostar. Hur mycket resurser skall idrotten lägga på ungdomar i de yngre tonåren?

***

Den första omgången är avklarad. Efter de gamla normerna hade 12 skånska flicklag och 13 på pojksidan tagit sig direkt till steg 3 av 21 i båda klasserna.

Som vanligt var det de stora ungdomsklubbarna som lyckades bäst.

Anmärkningsvärt är att IFK Malmö deltar med tre lag i F 14. Det är starkt. Från och till har IFK visat både bredd och någon gång en viss topp i sin ungdomsverksamhet men det har inte genererat framgångar på seniorsidan.

IFK deltar inte med något P 14-lag. Det gör däremot HK Malmö, som i sin tur inte har något F 14-lag.

***

Över tid har antalet ungdomslag blivit fler i Malmö. Men samtidigt finns luckor.

Av vad jag förstått finns det förflyttningar av spelare och ledare inom ungdomshandbollen i Malmö, däri inkluderas även HF Limhamn. Att utröna orsakerna är att röra sig på minerad mark. Svaren varierar kraftigt.

Men min åsikt är klar: Ungdomsövergångar i yngre årsgrupper av hela lag eller enskilda spelare/ledare gynnar inte sportens (det gäller alla idrotter) utveckling generellt.

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards