29—29 i höstas i Malmö. 29—28 i Ystad i februari.

Fem lika jämna matcher att vänta i SM-kvartfinalerna i handboll mellan Ystads IF och HK Malmö?

Som handbollsintresserad är det givetvis bara att hoppas.

I Malmömatchen var båda lagen starkt reservbetonade. I Ystad saknade YIF Kim Andersson, som nu är tillbaka och även om hans speltid lär bli starkt reducerad kan han med sin spelintelligens bli en avgörande faktor-

I förra årets slutspel föll YIF mot Lugi i kvartsfinalen beroende på att de två ordinarie målvakterna var skadade och att inkallade Oscar Jensen inte orkade med det täta matchandet. Denna ståndpunkt står jag för.

I dag är det målvaktsoro i båda lagen, de båda förstamålvakterna är borta, Niklas Kraft i YIF och Adam Krantz i HK. HK:s Erik Helgsten (hur är det med honom?) och Ebbe Håkansson har båda gjort strålande insatser men det är skillnad på enstaka matcher i grundserien och avgörande slutspelsmatcher. Här har YIF ett plus i Erik Hvenfeldt.

Efter ett antal hjärnskakningar har YIF:s Jim Andersson beslutat sig för att sluta med handbollen med omedelbar verkan. Han har inte spelat mycket den här säsongen så hans frånvaro inverkar inte på slutspelsstyrkan.

Så här på matchdagen ser det väldigt jämnt ut. I min värld lutar det åt Ystads IF med tanke på hemmaplansfavören, målvaktspositionen och Kim Andersson.

Och om Jonathan Svensson återfår den form han hade för en tid sedan både som skytt och främst assistkung, ja, då lär favoritpendeln slå över åt YIF-håll ännu mer.

***

Nästa säsong blir det inga seriederbyn i Ystad. IFK var på det hela för tunt för att hålla sig kvar. Under en period var de berömda marginalerna mot IFK men när det verkligen gällde, i den sista matchen mot HK Malmö, avslöjades bristerna totalt.

Det talas om att handbollskulturen talar för en snabb come back i högsta serien för IFK Ystad. Men klubben har inte längre den ungdomsavdelning som förr. Den är tunn och håller inte alls den kvalitet som tidigare fostrat så många världsstjärnor. Av staden Ystads många svenska landslagsspelare är IFK moderklubben för fler än YIF. I alla fall sett ur ett någorlunda modernt tidsperspektiv.

Säsongens IFK Ystad innehöll många duktiga spelare av bra allsvensk klass, som förmodligen är intressanta för andra klubbar. Lyckas IFK behålla de flesta av dem kan förstås IFK bli att räkna med i nästa säsongs Allsvenska. OV/Helsingborg snabba återkomst visade än en gång på kvalitetsskillnaden mellan de två högsta nivåerna i svensk herrhandboll.

***

Guif och Hallby har spelat klart. De högg båda på en plats i slutspelet. I min värld bra prestationer. Guif tappade sin storstjärna Eric Johansson till Norge, Hallby sina tre främsta., Olle Ek, Adam Tumba och Charles Hugosson. Tränarna Roganovic och Östlund har visat sin kapacitet.

***

Vilken tv-kväll: Först YIF—HK Malmö och sen Polen—Sverige.

Jag vidhåller mitt tips: Sävehof blir svenska herrmästare i handboll.

Men oddsen att gedigna IFK Skövde skall vinna sitt första SM-guld har blivit bättre. Detta sagt med tanke på de funderingar jag framförde i går med tanke på ett slitet Sävehof, som på sin väg mot en eventuell final har minst två Europamatcher i det pressade programmet.

Det känns som om det för Skövdes del är sista chansen för den här generationen att vinna guld. Två av Handbollsligans främsta spelare, Jack Thurin (blir proffs i Portugal) och Matias Helt Jepsen (är klar för IFK Kristianstad), försvinner. Det är spetskompetens som inte är lätt att ersätta i kommande guldstrider. Lite parentetiskt kan man undra över Kristianstads framtidsvyer: Helt Jepsen är 34 år.

***

I dag möter i en kvartsfinal Skövde nykomlingen Hammarby, som berikat serien både spelmässigt och publikt. Stockholm är duktigt på ungdomssidan och det är viktigt att regionens främsta talanger har en elitklubb i närheten att utvecklas i. Handbollens slagsida åt sydväst är inte bra för dem som önskar ett bredare Handbollssverige.

Ishockeyn har ett allvarligt scenario framför sig. Om Djurgården inte klarar av Timrå finns inget Stockholmslag i SHL.

***

Slutspel och Alingsås. Då blir det i regel något annat och bättre för Västgötalaget. Men det är inte samman Alingsås som de senaste åren. Pö om pö har de bärande spelarna försvunnit, främst till utlandet. Tre av årets Europamästare har ett utvecklande förflutet i Alingsås. Lägg därtill att William Andersson-Moberg, den spektakuläre speldirigenten, är långtidsskadad och det skall mycket till för att nya Alingsås skall rubba Kristianstad. Alingsås är också inne i slutspelet i European Cup, spelade så sent som i går på hemmaplan 27—27 i första kvartsfinalen mot Plzen från Tjeckien.

Mer om Alingsås HK: I det svenska 18-årslandslager är klubben representerat med fem spelare. AHK är en maktfaktor i svensk handboll.

***

Liksom givetvis IFK Kristianstad, vars säsong störst av många skador. Det har givetvis satt sin prägel på säsongen. Det känns som det finns en olöst kapacitet i truppen.  Johan Nilsson har stigit fram i sluttampen av serien och kan bli en avgörande faktor i slutspelet.

***

Mina funderingar (vad de nu kan vara värda) om morgondagens kittlande Skånederby mellan Ystads IF och HK Malmö får anstå tills i morgon.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med en skräll.

Så är det naturligtvis när suveräna grundserieettan Sävehof förlorar hemma mot åttan Lugi. Samtidigt har unga och orutinerade Lugi under säsongen visat att man i de inbördes mötena mot topplagen varit väl så bra mot dem som mot lagen från neder halvan. Det blev förstås noll poäng mot Ystads IF och just Sävehof men fyra mot HK Malmö och tre mot både Kristianstad och Skövde samt två mot Alingsås. Ju bättre motstånd desto bättre Lugi. Unga lag karaktäriseras ofta av ojämnhet. Lugi av 2021/22 är ett utmärkt exempel. I ett framtidsperspektiv har Lugi, tillsammans med Sävehof, den intressantaste och mest utvecklingsbara truppen.

Sävehof är i dessa dagar lidande av sina framgångar. Laget är slitet. Förutom 26 grundseriematcher har laget spelat nio matcher i Svenska cupen (som man vann) och tio matcher i European League, som laget klarade så bra att man kvalificerade sig till slutspelet och inom tidsramen för kvartsfinalmötena mot Lugi har Sävehof två matcher mot Schaffenhausen från Schweiz.

Det har varit en tung belastning på några nyckelspelare, som också haft landslagsuppdrag för Sverige, Norge och Färöarna. De långvariga skadorna på Olle Ek och Gzim Salihi märks nu mer i slutspelet än i serielunken.

Det öppnar vägen för att Lugi kan komma med fler överraskningar.  Och som en följd även andra överraskande resultat.

De här funderingarna borde jag haft innan jag tippade att Sävehof skall försvara sitt SM-guld i en prestigeladdad tävling veteranvänner emellan.

***

Återkommer i morgon med funderingar om grundserien och kommande slutspelsmatchder.

Jag tillbringade några timmar både i lördags och söndags i den uppfräschade Heleneholmshallen i Malmö.

Det var angenäma timmar. Att vara åskådare till ungdomsidrott är alltid upplyftande. Den här gången var det steg 4 i ungdoms-SM i basket, sista omgången före Final Four i Uppsala i mitten av maj. Det var full rulle båda dagarna. Samtidigt avgjordes några matcher i den relativt nybyggda Hästhagehallen. Malmö har på kort tid fått två fina basketanpassade hallar. Det är Malbas, en av stans bredaste ungdomsföreningar, värda. Men precis som i många andra idrotter, ute som inne, räcker utrymmena inte till. Malbas har köer till sina träningsgrupper.

Det gick bra för Malbas i helgen. Runt om i landet avgjordes steg 4 i tre åldersklasser per kön. I de sex tävlingsklasserna, U 15, U 16 och U 17, kvalificerade sig tre Malbaslag för en resa till Uppsala, pojkar U 15 och U 17 samt flickor U 15. Det är bara Alvik med fem finalklara lag som har fler. Fryshuset har också tre kvar.

Lobas från Lomma har sitt pojklag 16 kvar i en idrott där Stockholmsregionen dominerar ungdomssidan och där Malbas är den främste utmanaren.

SM i U 19 har ett annat upplägg och i helgen kvalificerade sig Malbas herrjuniorer till kvartsfinal med kapacitet, enligt expertisen, att avancera långt,

***

Samtidigt med basketen spelades steg 4 i handbollen USM för pojkar 16 i Baltiska hallen, arrangerat av HK Malmö, en annan stark Malmöklubb med en växande ungdomsavdelning.

Jag hade planer på ett besök i Baltiskan, men blod är tjockare än vatten och dessutom är VM i friidrott och semifinaler i cupfotboll tuffa konkurrenter, så det blev ingen promenad till handbollen.

***

I Sverige, och speciellt i Skåne, är handbollen på ungdomssidan betydligt bredare än basketen. Till finalspelet, detta också i Uppsala i början av maj, får åtta lag åka. Av dessa åtta i P 16 kommer två från Skåne, Lödde Vikings och H 43, Lund. Lödde tog för en tid sedan steget upp till tvåan, nivå 3, där H 43 återfinns. Med hopp att genom en tuff kvalväg ta steget upp senare i vår. Finalförlusten mot Lågan i lördags smärtade mitt H 43-hjärta en hel del. Men jag gratulerar givetvis Lågantränaren Christian Lindvall till platsen i ettan.

Det är inte bara elitklubbar som hävdar sig på hög nivå i USM.

***

Åter till USM-handbollen ock Lödde Vikings. 14-årsgrupperna har den här säsongen haft ett annat system för att utkristallisera sina åtta finallag. Inga lag har eliminerats på vägen, men lagen har efter sina resultat nivågrupperats. F 14 spelade i helgen sitt sista steg för att få åka till Uppsala. Tre Skåneklubbar fixade biljett, elitklubben H 65 Höör, denna unika förening Lödde och så HK Malmös samarbetsklubb Ljunghusen.

***

Ungdomsidrott är fascinerande: De små kan utmana de etablerade.

Mycket intressant idrott drunknar i det stora massmediala flödet från OS i Kina.

Trots pandemiproblemen har ungdomsidrotten kämpat vidare. Visst några stora turneringar har ställts in, många tävlingar har skjutits på framtiden. Andra har haft reducerade startfält som helgens Pallasspel i friidrott.

Handbollen och basketen har genomfört sina steg 3 i USM med extra försiktighetsåtgärder. Ytterligare ett års avbrott lär ha satt spår i form av fler unga aktiva slutat. Det finns ett klart tapp i många lag och klubbar.

***

Handbollen ändrade sitt upplägg inför steg 3 och lottade om grupperna för att i görligaste mån förhindra långa resor och övernattningar. Grupperna blev mer lokala, i de flesta fanns det bara Skånelag. Det innebar att den skånska representationen i steg 4 blev mindre än tidigare, då endast de två främsta per pool avancerade.

Trots detta visade skånsk handboll sin fina ungdomsbredd på klubbsida. Tolv klubbar har lag kvar i 16- och 18-årsklasserna, I min värld en imponerande siffra även om man i den bästa av världar hade önskat sig en vidare geografisk spridning.

Fyra lag kvar har

Lödde Vikings IF (F 18, F 16, P 18, P 16)

Ystads IF (P 18, F 16 och två lag i P 16)

Tre lag kvar har

Lugi (F 18, P 18, P 16)

H 43 Lund (P 18, F 16, P 16)

Två lag kvar har

OV Helsingborg (F 18, P 16)

HK Malmö (F 18, P 16)

IFK Kristianstad (P 18, P 16)

Ett lag kvar har

HK Kristianstad (F18)

KFUM Lundagård (F 16)

Eslövs IK (F16)

IFK Malmö (F 16)

Ljunghusens HK (P 16)

Turneringen fortsätter i 18-årsklasserna med 20 lag, i F 16 38 och i P 16 32. 25 av dessa är skånska.

Efter steg 4 återstår åtta lag i varje klass inför finalspelet i Uppsala i maj.

***

Det mest anmärkningsvärda och inte minst imponerande är att Lödde Vikings som enda skånska klubb har ett lag kvar i alla fyra grupperna. Det är bara Tyresö som kan visa upp samma strålande facit i Sverige.

***

Basketen är numerärt betydligt mindre både lokalt och på riksplanet. I steg 4 är det åtta lag kvar i varje klass. I gengäld kör basketen i ettårsintervaller, 15, 16 och 17.

Klubbredden är dock inte alls jämförbar med handbollens. Malbas med fyra lag kvar och Eos med tre dominerar ungdomsbasketen i Skåne. Lugi och Lobas från Lomma, med ett lag vardera kvar i USM, kompletterar den skånska representation i Elite 8.

Med sina fyra lag kvar är Malmöklubben bäst utanför Storstockholmsregionen, delad trea i landet.

***

Jag har tidigare noterar hur många före detta elitspelare är involverade i skånsk ungdomsbasket på ledarsidan.

När jag tittade genom protokollen från den senaste omgången i handbollens USM frapperades jag över hur många före detta elitspelare och tränare som coachade lag. Här en lista, som inte gör anspråk på att vara komplett: Per Larsson, Bjarne Persson, Roger Svensson, Paul Ûbelacker, Ola Månsson, Mats Kleman, Håkan Broman, Axel Sjöblad, Maria Adler, Anna Ohlsson, Oscar Jensen, Bela Hegedüs, Björn Sätherstöm, Dejan Nedic, Christoffer Geissler, Jonas Persson, Jonas Busk, Mirzad Pecikoza och förmodligen många fler.

Att handbollen lyckats få sina före detta elitspelare att engagera sig i ungdomsleden är en viktig anledning till den starka skånska handbollen.

OS tar sin tid, ett olympiskt spel engagerar, även de måttligt idrottsintresserade.

Det är naturligt att tävlingarna i Kina dominerar sportsidorna.

Samtidigt pågår den inhemska idrotten som just i dag trappas upp när pandemirestriktionerna slopas. På min idrottsliga tv-meny står i dag Ystads IF—HK Malmö i Handbollsligan. Faktiskt HK:s första tävlingsmatch 2022. Det måste finnas mycket att berätta. Men inte ett ord i min tidning, Sydsvenskan. Inte förvånansvärt. Men anmärkningsvärt.

Klubbarna klagar, med viss rätt, på medias bristande intresse för handbollen. Men när jag sökte den information om HK Malmö jag saknade i SDS sökte jag upp HK:s informationskanaler, hemsidan och facebooksidan. Men klockan 11 hittade jag inget, men väl info om lagets nästa hemmamatch.

Nu fann jag vad jag sökte på nätsajten Skånesporten, som intervjuat Malmös assisterande tränare Konrad Rasmussen, som meddelade att Daniel Ekman var i full träning men att de båda mittsexorna Kassem Awad och Max Santos var skadade. Jag fick också veta att YIF kommer utan tre av sina bästa spelare Kim och Jim Andersson samt målvakten Niklas Kraft som ersätts av lånet från Redbergslid Kristian Zetterlund.

Delar av dessa nyheter hade jag önskat i den tidning jag betalar för. Och också på HK Malmö hemsida.

Levande hemsidor måste ständig förnyas. Om nu inte media uppfyller idrottens önskningar måste den utnyttja de kanaler de har rättigheter till.

Det gäller absolut inte enbart HK Malmö. Det vill jag poängtera.

***

Jag är naturligtvis fullt medveten om att mitt intresse för olika idrotter inte speglar en hel läsekrets. Nu tänker jag på urvalet av resultat och tabeller i det som en gång i tiden kallades Sport i siffror. Men jag ställer mig undrande till att Sydsvenvenskans läsare i allmänhet ser resultat, målskyttar och assists från NHL-hockeyn bland den viktigaste redovisningen. Den verkar i det närmaste helig.

I veckan såg jag Ystadderbyt i handboll IFK—YIF 28—32.

Det var väl ingen höjdarmatch men den var på sitt sätt typisk för handbollstaden Ystad, nostalgi och tradition förenades.

Matchen spelades bara några dagar efter Sveriges EM-guld, där två grabbar från stan spelat avgörande roller. Jim Gottfridsson var turneringens bäste spelare, Niclas Ekberg slog in det avgörande målet.

Derbycoacher var två före detta stjärnspelare från Ystad. I IFK Sebastian Seifert, 103 landskamper och femfaldig dansk mästare för Kolding. I YiF Oscar Carlén, vars landslagskarriär slutade vid 79 efter en allvarlig skada.

Denna gång satt inte YIF:s målvaktstränare Mattias Andersson på bänken, ytterligare en välmeriterad spelare från Ystad, 148 landskamper, ett EM-guld och två OS-silver.

Dessa tre herrar har fäder som gjort av avtryck i Ystadhandbollen. Roy Seifert var en tung, framgångsrik skytt i IFK, bland Per Carléns många meriter finns SM-guldet 1992 för YIF och Thomas Andersson, målvakt och landslagsman (för IFK Malmö) även han, har varit såväl spelare som tränare i YIF.

Men far/son-relationerna stannar inte här. I YIF:s lag i veckan spelade:

Jonathan Svensson, son till Håkan, SM-guldmedaljör 1992

Julius Lindskog-Andersson, son till Robert ”Knirr” Andersson, 139 landskamper, ett EM-guld, två OS-silver och ett VM-silver och med i SM-guldlaget 1992.

Kasper Palmar, son till Kaupo, estländaren som spelade både i IFK och YIF och hade framgångar även i Tyskland och Danmark.

I IFK:s laguppställning, utan att komma in på plan, fanns Ruben Wangel, vars far Urban också han blev svensk mästare med YIF 1992 och landslagsman.

***

Måhända lite typisk för en kommun med cirka 20 000 invånare i centralorten och ytterligare 10 000 i samhällena runt omkring och där handbollen är den enda idrotten på toppnivå med kontinuitet. Talang är ofta genetiskt betingat och talang trivs bäst i en positiv, kunnig miljö.

***

För tio år sedan vann Sverige OS-silver i handboll. Några av silvermedaljörerna med Ystadanknytning gjorde i veckan avtryck. Niclas Ekberg förstås, på plan i derbyt gjorde Dalibor Doder (YIF) och Fredrik Petersen (IFK) inhopp och visade att de fortfarande kan prestera på denna nivå. YIF:s Kim Andersson var nyopererad och Mattias Andersson var frånvarande av någon anledning.  I London var för övrigt Bosse Nilsson materialförvaltare och Jesper Lindgren ingick i det medicinska teamet, båda än i dag ingående i YIF-organisation.

Okej, Dalibor Doder, Malmögrabben, är väl trots spel i både IFK och YIF ingen produkt av Ystadhandbollen men just OS-insatsen är ett ypperligt bevis på stans handbollskultur.

***

Ystads IF är den framgångsrikaste klubben med 51 säsonger i högsta serien och femma i Marathontabbelen. I denna finns IFK Ystad på plats 18 med 17 säsonger.

Men det är faktiskt IFK som är moderklubb för de flesta av stans internationella stjärnor, Basti Rasmussen, Robert och Tony Hedin, Robert Andersson, Jim Gottfridsson, Niclas Ekberg, Sebastian Seifert, Alexander Hansen, Fredrik Petersen plus ett antal till.

Tyvärr för handbollens utveckling har IFK Ystads ungdomsavdelning på senare år halkat efter och är inte lika stark som för ett antal år sedan.

***

För att sluta på samma spår som i inledningen, släktrelationer. Basti Rasmussens son Konrad blev aldrig någon etablerad elitspelare men väl en duktig tränare, nu assistent i HK Malmö till sin svåger Stian Tönnesen. Alltså på tal om släktrelationer.

Jag är handbollintresserad, lite åt nördhållet.

Det medger jag. Såg 34 matcher från EM och har efter det sett finalen i herrarnas Svenska cup och tre möten i Handbollsligan.

Men det finns något i regelboken som skaver min idrottsliga rättvisesyn. Främst det där med passivt spel. När ”handen kommit upp” har laget sex passningar på sig innan man måste avsluta. (Skall nästa säsong reduceras till fyra.) Det kan tyckas positivt att få snabbare växlingar mellan försvar och anfall. Men samtidigt är det ju så lätt i handboll att fixa ett ”sketet” frikast som inte ger det felande laget någon som helst nackdel. Utan bara fördelen att det anfallande laget får färre passningar innan ett avslut. Brott har med andra ord blivit en fördel. Det stör mig.

Basketen vill också ha ett snabbare spel, avslut måste komma inom 24 sekunder. Med blir det en försvarsfoul bestraffas spelaren och anfallande lag får ett nytt anfallsförsök, låt vara att tiden reducerats till 14 sekunder.  Detta rimmar bättre med mitt rättvisepatos.

I modern idrott vill man höja tempot. Det är givetvis vällovligt. Handbollsdomarna har ett medel de sällan utnyttjar. När de två första faserna i kontringsspelet misslyckats byter en del lag ut två, tre spelare och det kan ta upp till tio sekunder utan att domarna markerar för passivt spel. Upp med handen! Jag är övertygad om att bytena då kommer att ske snabbare.

Ett domarpar, som var snabbt uppe med handen i sådana situationer var Malmö- Trelleborgsduon PO Björk och (salig i åminnelse) Christer Andersson. Heders!

Och förresten varför skall 30 sekunder, speciellt i första halvlek, gå åt till att spelarna skall hälsa på varandra och känna på bollen? Sympatiskt och vänligt, visst, men dessa artighetsbetygelser kan man faktiskt klara av före avkast. De flesta förstahalvlekar är bara cirka 29 och en halv minut.

***

Alla idrotter vill ha bort filmningar. I EM såg vi några som inte bestraffades. Om en spelare i handboll bedöms behöva vård inne på plan men att förseelsen mot hen inte föranlett varken gult kort eller utvisning utan endast frikast innebär detta att spelaren i fråga måste vila under tre anfall. Regeln är tillkommen för att förhindra just filmningar och ge tillfällen till avbrott. Handbollen har i sitt regelsystem väldigt många svåra gränsdragningar. Vem skall bedöma om en spelare verkligen behöver vård?

I möter Island—Norge föll islänningen, lagets främste, Omar Ingi Magnusson illa och det medicinska teamet ryckte ut. Det var i slutet av ordinarie tid, domarna fegade ut och nöjde sig med ett frikast till Island. Magnusson fick inte medverka i slutet av matchen och Island berövades chansen att använda en av turneringens bästa spelare i ett avgörande skede. Det blev förlängning och i den vann Norge.

Jag förstår intentionen bakom regeln, simulera inte. I en idrott med en så tät och tuff närkontakt blir ofta blessyrer. Ett snabbt ingripande av det medicinska teamet kan vara nödvändigt. Men många situationer ser allvarligare ut än de kanske är. Handbollen marknadsför sig – med rätta – för att vara en tuff sport, där man ger och tar med gott mod. Därför känns det fel att domarnas bedömning skall vara avgörande för nödvändigheten av hjälp. Tre anfalls bortovaro kan faktiskt vara längre än en tvåminutersutvisning.

***

Se här några nördfunderingar efter en fascinerande, lyckosam EM-underhållning.