I går Dortmund—Arsenal, i dag Esbjerg—Elfsborg.

Jodå, det är samma sport.

Och inte blev upplevelsen angenämare av att se Elfsborg så till den milda grad komma till korta. Visserligen var laget sjukt- och skadedrabbat, men Boråslaget var ju trots allt det som skaffat sig efter svenska mått bredaste truppen inför Europaspelet, men att likväl inte kunna prestera mer var deprimerande.

Visst är det underligt att så många, trots allt, duktiga spelare inte varit bättre sett under hela spelåret.

Och inte höjdes kvällens underhållning med Daniel Kristiansson som referent. Denne besserwissernas pratkvarn – ja, jag vet att man kan stänga av ljudet – är enerverande med sitt ideliga upprepande av oväsentlig fakta – om det nu är fakta (vem kan kolla detta informationsflöde?). Och när han, som nu i kväll, går upp i falsett och klandrar en spelare för att denne ”som professionell fotbollsspelare” efter två mindre bra ingrepp inte är värdig att kallas proffs, då har han mist distans till sitt jobb.

För var det någon som gjorde misstag så var det Daniel Kristiansson. Hur många gånger tog han fel på spelare, även Elfsborgs? Och han var väl en av få som inte noterade att Esbjergs segermål (1—0) var ett självmål.

Var det nån i kväll som inte var professionell så var det Daniel Kristiansson.

Kan inte TV 4-ledningen kalla till ett medarbetarsamtal med honom?

Allsvenskan i fotboll är slut för året.

Det känns lite vemodigt. Jag saknar den, fast jag kan se så mycket bättre matcher från utlandet via tv. Till de allsvenska spelarna och tränarna har man fått en viss relation. Det höjer värdet. Precis som förra säsongen har det blivit fyra fem matcher per omgång. I Allsvenskan har jag sett 29 av MFF:s matcher, fjorton live.

Givetvis är Malmö FF värdiga mästare. Det blir man om man vinner en serie över 30 omgångar och har en marginal på fem poäng till tvåan.

Men – och något skall man ju ha att kverulera över – jag har svårt att riktigt förstå den oreserverade hyllning laget fått efter segern över Elfsborg den där stormkvällen (i den övertygade förstås MFF), då guldet säkrades.

Man kan föranledas att tro att Malmö under hela säsongen spelat en bländande pr-fotboll, framtidens. Det är inte bara den chauvinistiska malmöitiska massmediakåren som hemfallit åt dessa överdrifter. Riksmedia har kopplat på.

Visst har MFF-maskinen hackat, några gånger rejält, långt in på hösten. Hovpoeterna kan ju se vad de själva skrivit – och förträngt.

Det är lätt att konstatera att de avgörande guldpoängen kom i de båda AIK-mötena, sex MFF-poäng med alla marginaler med sig.

De mest imponerande MFF-vinsterna, sett över 90 minuter, var de borta mot Åtvidaberg, Kalmar och Elfsborg, tre svåra matcher mot bra lag, som MFF hade full kontroll på.

HIF på Olympia, då? Det var ovisst tills 0—2, varefter HIF chansspelade och MFF kunde spela ut.

HIF, ja. Vårens lag som föll ihop. Jag har ingen aning om hur stämningen var i truppen och vilken inverkan den hade på den negativa resultatutvecklingen. När Alexandro Bedoya och May Mahlangu (skadad) inte längre var disponibla försvann kvalité på mittfältet samtidigt som man inte kunnat ersätta de många verkligt duktiga anfallare som försvunnit sedan medaljåren 2011 och 2012.

Svårare behöver inte förklaringen vara.

MFF årets lag, HIF vårens, Djurgården höstens. Efter en poäng på de sju första matcherna tog Djurgården 43 på de resterande 23 med ett spel som stundtals imponerade. Och med en bredd i truppen, som – och nu kommer detta OM – om man nu får behålla den gör att Djurgården åter redan 2014 kan bli ett lag för medalj.

Om -- ett nytt sådan -- man kan få en tränare som likt Högmo kan skapa harmoni.

***

Kanske återkommer jag med fler funderingar kring fotbollssäsongen 2013. Det finns mycket att fundera över. Inte minst ur Malmösynpunkt.

Jag såg bara små sekvenser av Falkenbergs segermatch i går med åtföljande avancemang till fotbollens allsvenska. Allhelgondagen får familjen sitt.

För oss som alltid har ett stort hjärta för den lille, för underdogen, var vinsten i Superettan för Hallandslaget naturligtvis extra glädjande. Och för oss som också gillar offensiv, passningsinriktad fotboll var Falkenbergs säsong trevlig att följa.

Falkenbergs FF är väl värd sin allsvenska plats 2014.

Men redan under eftermiddagen var ”experter” i olika media framme och menade att FFF inte har något att göra på den högsta nivån. Så låter det förstås alltid när ett lag går upp en serie, så det är inget att fästa sig vid. Det är klart att truppen behöver förstärkas, men var det vet naturligtvis de ansvariga bäst.

Yrvakna experter har sina åsikter. Någon menade att laget behöver nya målvakter, en annan påstod att just på målvaktsposten var FFF verkligen bra rustat. Tja, vad skall man tro!

Varför inte glädja sig åt att en liten klubb från en liten ort kan nå den högsta plattformen i Sveriges största och mest intressanta idrott. Är det inte så vi vill ha det, vi den stora idrottsallmänheten?

Har svensk fotboll bestämt sig för att det skall finns 16 lag i Allsvenskan så är alla lag där värdiga sin plats.

Falkenbergs avancemang kommer att höja intresset i regionen. Klubbledningen har fått en injektion. Den har visat att det går att nå höga mål. Har man lyckats en gång kan man göra det en andra och kanske till och med en tredje.

Mjällby, Trelleborgs FF, Häcken, Ljungskile och BP åkte vid sina första allsvenska säsonger ut direkt, lärde sig och återkom och tillhör (nåja, TFF!) det svenska elitskiktet.

Varför skall inte Falkenbergs FF kunna göra det samma?

***

Falkenbergs spektakuläre yttermittfältare 17-årige Nicklas Eliasson placeras redan nu i AIK. Att få hans namnteckning på övergångshandlingen verkar vara prestige för storklubbarna.

Min enkla uppfattning är att Niclas utvecklats positivare i sin allsvenska hemmamiljö med en ordinarie plats i allsvenska FFF än en osäker plats i storstadens toppsatsande AIK. Niclas tid kommer.

Det påminner om förra höstens prestigejakt på Kramfors då lika gamle Petter Thelin. Han kom till Malmö FF för att snabbt hamna i anonymiteten i till division 2 degraderade LB 07.

Är ordspråket ”Skynda långsamt” bortglömt?

Det firas i Malmö.
MFF SM-guld är stort i denna stad, som jag dock vägrar kalla fotbollsstaden. Detta trots att LdB FC Malmö också vann Damallsvenskan.

Min uppfattning är att man bör kunna begära en betydligt större bredd på toppen av en stad av Malmös storlek, över 300 000 innevånare. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas.

För att eventuellt provocera, utan att dock ha några kriterier för denna min privata hedersutmärkelse, så utser jag LB 07 till Årets fotbollsklubb i Malmö.

Det kan ju låta minst sagt märkligt när herrlaget degraderas till division 2 och sällar sig till den grupp av Malmöklubbar som 2014 finns i tre hack bakom MFF, det vill säga också FC Rosengård, Prespa Birlik och Kvarnby.

Men det finns så mycket annat positivt att dra fram:

Damlaget höll sig kvar i Elitettan och blev skånska mästarinnor.

Damungdomslaget vann sin serie, en sydsvensk sådan.

F 19-tjejerna vann klart den södra ”Flickallsvenskan” men missade i SM-slutspelet på hemmaplan och blev fyror.

F 16-laget blev svenska mästarinnor.

I Malmömästerskapen vann klubben tre klasser, F 14, F 13 och F10, och kom tvåa i F 11.

Herrlaget blev Malmömästare.

U 19-laget kom trea i den södra ”Götalandsallsvenskan” i konkurrens med åtta lag från allsvenska klubbar och tre från Superettan.

U 17-grabbarna blev näst sist i motsvarande serie och var här också enda lag från en division 2-klubb.

I högsta Skåneserierna för P 16 och P 15 kom LB 07-lagen tvåor.

(Jag har inte gått igenom slutställningarna i de yngre grupperna. Det är svårt att navigera rätt på vår och höst och Skåne och grupper i sydväst och väst och allt vad det heter).

I MM blev LB 07:s P 15 tvåa, fyra andra lag var i semifinal.

Jag tycker det är ett fantastiskt säsongsfacit av en klubb. Som verkligen satsar på sina ungdomslag och låter dem spela på högsta möjliga nivå.

Och det är detta underlag som berättigar till specialpriset Årets fotbollsklubb i Malmö.

Det är mycket att stå i som pensionär. Tiden räcker inte alltid till.

Läkare av olika slag skall kolla hand och ögon – allt är i stort ok – den nya massmediala världen tar sin tid – nätet ger möjlighet att läsa mycket intressant (men också alltför mycket skit, det gäller att sovra), det har varit många liveevenemang att se (välarrangerade Yddingeloppet, MFF—BP, HK Malmö—Sävehof, LB 07—TFF och IFK Kristianstad—HK Malmö, bara de senaste fyra dagarna), den fascinerande Min kamp av Knausgård skall ha sin timme, morgontidningarna sin, plus all vardaglig rutin.

Över allt har svävat det (nästan) sista jobbet med att få alla manus till årsboken för Idrottsmuseets Vänner granskade.

Det har lättat i dag.

Därför några tankar och iakttagelser.

***

Här söderöver kretsar mycket kring Malmö FF.

Till och med när HK Malmö gör en mycket bra match mot Sävehof nämns MFF i rubriken i Sydsvenskan:

MFF-fansens stöd tände Simic

Ja, vad man kan få till det!

Jag vill bara påpeka att HK-målvakten var minst lika tänd i segermatchen mot Önnered inför cirka hälften så många åskådare.

***

Sen är det givetvis smart av HK-ledningen att utnyttja MFF:s dragningskraft att locka åskådare till Baltiskan. Några av gratistittarna kommer kanske tillbaka för att se bra idrottsunderhållning. För det bjuder HK för närvarande på.

Rent generellt är handbollsintresset klent i Malmö och medelåldern på publiken hög. Att locka de yngre är en tuff uppgift för HK:s kreativa styrelse.

***

Jag var som sagt i Kristianstad i går. Där är inramningen en helt annan. Det går naturligtvis inte att jämföra. Bakom IFK Kristianstad står en hel region och en propagandamaskin i form av Kristianstadsbladet med dagliga rapporter på ”pappret” och i diverse bloggar.

Alltså samma uppbackning som MFF får av de Malmöbaserade tidningarna.

***

HK gjorde en bra match, stod upp fint. Efter en handbollsmatch, där det bara skiljer ett eller två mål, kan man i stort alltid peka på enskilda avgörande situationer. Straff eller inte vid HK:s kantavslut i matchens sista sekunder, det kunde inte jag avgöra.

Men HK hade två strålande tillfällen att få än mer dramatik i derbyt. Laget utnyttjade inte två briljanta kontringslägen i slutskedet av matchen. Man fegade och spelade på säkerhet. Skall man ta poäng mot Kristianstad borta måste man våga lite mer än vad HK gjorde åtminstone vid dessa två tillfällen.

***

Vad betyder en femma? Detta apropå det betyg Guillermo Molins fick i betyg i några tidningar efter sina två mål mot BP. På ”min tid" var 5 lika med landslagsklass.

***

Ett apropå till!

Åter brände ”Norra stå” kanske iväg 100 000 kronor böter för sitt MFF. Och när MFF-ordföranden Håkan Jeppsson visar sin berättigade irritation över dem som tände bengalerna får han kritik för detta i en krönika.

En annan krönikör menade att det enda i MFF som höll klass före paus var Norra stå, alltså den sektion varifrån bengalerna kom och försenade matchen med åtta minuter.

En tredje krönikör tyckte att bengaler skall vara tillåtna eftersom de ger stämning. Cirka halvminuten ljusspridande över arenan följt av tio minuter svarta, illaluktande (för astmatiker farliga) moln över arenan och en påtaglig irritation hos den civiliserade delen av publiken. Vilken stämning ger det?

Är krönikörerna rädda för att stöta sig med supportergrupperna?

Man kan nästan tro det.

Falkenberg har en stor möjlighet att bli allsvenskt i fotboll.

I dag vann hallänningarna derbyt över Varberg med 2—1, rättvist med tanke på antalet målchanser. Falkenberg hade de rätta tidsmarginaler som topplag oftast har. Segermålet kom i 94:e minuten.

Men om det nu blir avancemang till Allsvenska är det ovisst om det blir spel på hemmaplan. Arenan håller inte den standard Svenska Fotbollförbundet och SEF (Föreningen Svensk Elitfotboll) fastslagit.

Cyniskt hänvisar man Falkenberg (och tydligen även Ängelholm) till spelplatser i orter i grannskapet. Om nu planägarna tar emot gäster när gräsmattan under tidig vår och höst riskerar allvarliga skador.

Vissa krav förstår jag som planmått, tillräckligt stark ljus vid kvällsmatcher, en viss form av säkerhet (med det klarar ju inte alltid de nybyggda multiarenorna heller).

Men när man kommer in på att det måste vara separata stolar på sittplats, att det måste finnas ett visst antal pressplatser (det talas om 50) och att en viss procent av åskådarutrymmena måste ha tak, då vill jag inte vara med längre.

Vill ”folk” komma och titta trots att det är obekvämt, så låt dem göra det. Jag är övertygad om att man heller följer sina favoriter på en omodern hemmaarena än åker ett tiotal mil.

Förstår de styrande inom fotbollsrörelsen inte att de mindre kommunerna inte kan lägga miljoner i en anläggning när det för tillfället finns viktigare investeringar att göra.

I Ängelholms fall är det uppenbart att fotbollsintresset är lågt. Inte ens när Ängelholms FF vara nära att nå Allsvenskan drog laget mycket över 1 000 åskådare. Att då investera många miljoner i en uppfräschad idrottsplats med en publik överkapacitet är inte acceptabelt.

Det måste förbund och SEF förstå.

Om man inte vill att elitfotboll enbart skall vara en angelägenhet för de stora och rika kommunerna. Fotbollförbundet har slogan: Nationalsporten.

Visa detta och ge möjlighet för de små att då och då få spela i finrummet!

***

Det har åter blåst upp en ny genusdebatt med damfotbollen i centrum. En tv-kanal har beslutat att ta bort VM-kvalmatchen mellan Bosnien och Sverige för damer i tablån och ersätta den med det intressanta Superettanmötet mellan Degerfors och Falkenberg.

Jag tycker att personerna bakom de upprörda attackerna mot att VM-kvalmatchen strykes istället skall vara tacksamma. Bosnien rankas som 78:a i världen. Ett skärpt Sverige kan mycket väl vinna med 15—0.

Vilken pr för damfotboll är det?

Det räcker mer än väl med Wolfsburgs 27—0 mot ett lag från Balticum i Champions League.

 Såg några timmar efter blogginlägget ”Europa lockar inte” just en match i Champions League mellan världsmästarna Hamburg – det kan man väl kallas när man är regerande CL-mästare – och det svenska mästarlaget Drott i handboll.

Ok, att den svenska publiken inte attraheras av Europaspel, men vad utvecklande det är. Det unga Halmstadslaget lärde sig förhoppningsvis massor av mötet. Det är givetvis svårt att bedöma i vilken grad tyskarna (de var förstås i minoritet i detta världslag med importer från ”halva” Europa) tog i men Drott tvingade förra säsongens Lugimålvakt Cleverly att göra en kanoninsats för att inte göra matchen oviss en bra bit in i andra halvlek. Hamburg vann till slut med nio bollar men Drott skall ha mer än all ära för sin insats.

Stundtals imponerade de svenska mästarna och kan de behålla tempo och ta lärdom av de tio Europamatcherna blir de att räkna med även i säsongens slutspel.

Om man nu kan hanka sig dit efter den extremt tuffa hösten med spel i två serier.

***

Trelleborgaren i Hamburg, Andreas Nilsson, var säkerheten själv i sina linjeavslut under den halvlek han spelade.

***

Bundesliga i handboll är världens för närvarande klart bästa nationella serien på herrsidan. Men inhemska spelare i ledande positioner är förhållandevis få.

Och det har förstås skapat debatt, speciellt i skenet av att Tyskland inte kvalade in till januari månads EM-slutspel i Danmark.

Pia Sundhage, damfotbollens förbundskapten, har varnat för att de många gästarbetarna i damfotbollen på sikt kan ge samma utslag för det svenska landslaget.

***

 I går var det trippelkollision i Malmös idrottsvärld.

Redhawks—Mora i ishockeyns allsvenska drog 4 420 åskådare, HK Malmö—Önnered i Elitserien i handboll lockade 747 personer och 591 besökare hade sökt sig till Malmö stadion för att se LdB avancera i damernas Champions League.

Att damfotbollen och handbollen skulle kunna konkurrera med ishockeyn var det väl ingen som trott men att Önnered skulle vare mer attraktivt än Lilleström var faktiskt oväntat.

Göteborgslaget är i särklass det lag i Elitserien som är minst attraktivt och CL är i alla fall CL. LdB gjorde ju också bra PR för sig i söndags med SM-guldet och de lite euforiska hyllningarna.

Men spel mot Europa lockar inte. Och då inte bara inom damfotbollen, där Malmö de senaste säsongerna haft liknande skrala siffror.

Elfsborg hade i sin match mot Standard Liege sämre siffror än i alla sina allsvenska matcher. Drott och Lugi lockade i sina Europamatcher avsevärt färre än i en match i serielunken. IFK Kristianstad håller dock måttet, över 4 000 såg hemmamatchen mot mediokert motstånd.

Klubbarna har motivation att komma ut i Europa för att utveckla det egna laget och i förlängningen förbättra den svenska fotbollen, handbollen och så vidare.

Men utan publika inkomster blir det tungt och i förlängningen kanske till och med en omöjlighet.

Spel i den inhemska högsta ligan lockar med än internationellt tävlingssspel.

Det är lite ankdamm över det!

***

Det är mänskligt att göra fel. Men det finns en gräns.

Den har de som är ansvariga för Sydsvenskansportens resultatredovisning överskridit. Felen och missarna är för många för att accepteras.

Som i dag inga resultat och ingen tabell från onsdagens matcher i handbollens elitserie. Ingen av tidningens läsare har fått veta utgången av det intressanta Skånederbyt mellan Ystads IF och IFK Kristianstad. Det blev bortavinst 30—26.

Läste nyligen att SDS i den senaste undersökningen tappat drygt nio procent av sina läsare av papperstidningen. Jag är givetvis inte så naiv att jag tror att minskningen beror på en usel rapportering av sportsiffror men den skapar irritation och det där med ”många bäckar små osv ” ger i min värld utslag.