Läste att Johan Flinck, handbolsskribenten på Aftonbladet, rankat landets 20 främsta tonåringar på herrsidan.

En sån här listan är naturligtvis subjektiv, men är det någon som kan göra en sådan rankning med förtroende så är det Flincken, en journalist det är ett måste att läsa, om man önskar följa med i handbollssvängen. Och det vill man ju.

Anmärkningsvärt på listan är att fyra av de 20 har H 43 Lund som moderklubb, en genom alla tider en av Sveriges främsta talangutvecklare.

De fyra är

 2) Nikola Roganovic, Guif

 6) Mattias Söderberg, Lugi

13) Oskar Arnell, mv, Lugi

14) Felix Montebovi, IFK Ystad

Men tittar man sig runt om i handbollsvärlden finns det H 43-fostrade spelare på många elitnivåer. Vi kan väl börja med Andreas Palicka och följa upp med utlandsproffsen Alfred Jönsson Isak Persson.

I dagens Lugitrupp finns förutom Mattias Söderberg och Oskar Arnell ytterligare fem spelare: Adam Wennerholm, Adrian Hesslekrans, Assar Kammenhed, Axel Andersson och Victor Hedberg (mv).

I Guif spelar också målvakten Marko Roganovic och Pavle Karacic.

HK Malmö har Handbollsligans främste straffräddare i Ebbe Håkansson och även Arvid Johansson.

Önnereds speldirigent Hugo Forsberg har ett förflutet i H 43:s ungdomsled.

Oskar Johansson är utlånad till IFK Karlskrona.

Rasmus Nilsson, licensierad för IFK Ystad, tar av personliga skäl ett sabbatsår från handbollen.

Listan gör inga anspråk på att vara komplett, men visar på H 43:s gedigna ungdomsverksamhet. Lägg märke till antalet målvakter som finns bland namnen ovan.

***

I och med konkursdegraderingen 2014 hamnade H 43 seniorlag i division 4, nivå 6, och det är ingen miljö som lockar och inspirerar de främsta talangerna.  Att de flyttar på sig är en naturlig del i den moderna idrottsvärlden, inte bara handbollens.

Försvunnen är den tid då en skolklass, som i H 43:s fall, höll samman och under många år och 1956 kvalificerade sig till högsta serien.

Nostalgi, visst, men idrottsromantik är aldrig fel.

***

Nu leder H 43:s herrar obesegrade division 2 och lär nästa säsong spela på nivå 3. Då blir det lättare att behålla talangerna.

Damerna ligger på kvalplats till division 1.

Så säsongen 2023/24 kan bli det första steget mot högre nivåer för H 43, som har en hög placering i mitt handbollshjärta. Det var få klubbar man kände sig så väl mottagen som journalist som vid besöken i Lund.

***

Johan Flinck rankingartikel har gett uppmärksamhet på sociala medier. Den är H 43 värd.

510 åskådare på en juniormatch i handboll.

Var kan det ske, om inte i Ystad. När YIF och IFK i helgen möttes i Steg 3 i USM hade så många sökt sig till Ystad Arena för att se gruppfinalen i detta heta derby.

IFK vann med 29—26 men även YIF avancerade till Steg 4, där 20 lag skall bli åtta till finalerna framåt vårkanten.

Att läsa en laguppställning från ungdomshandbollen i Ystad visar alltid på den tradition som råder i stan. I YIF fanns Melvin Seifert, 8 mål (son till Sebastian) och Colin Tönnesen, 9 mål (son till Stian och barnbarn till Basti Rasmussen) och i IFK var Fredrik Petersens son Melvin med sina 5 mål en av de mera framträdande. Jag hittade även en Kleman, ett gott namn i Ystad, och bland de mera ”vanliga” namnen fanns förmodligen fler släkt- och familjeanknytningar.

Ystads ständiga leverantör av elitspelare beror givetvis på tradition, brist på konkurrens från andra bollsporter men som en betydelsefull del ligger att klubbarna oftast har välkvalificerade tränare i ungdomsleden.

I helgeni helgen coachades IFK av internationellt meriterande spelaren Fredrik Petersen och YIF av mångårige elittränaren Jan ”Proppen” Karlsson.

Det är ingen tillfällighet att Ystad, när pojkarnas Steg 4 i tre åldra skall spelas har sex lag kvar på pojksidan, YIF fyra och IFK 2.

***

Även i övrigt gick det bra för Skåne.

HK Malmö, Lödde Vikings, OV Helsingborg och IFK Kristianstad vann sina grupper, Lugi avancerade som tvåa efter Lödde och Vinslöv som tvåa efter OV.

Åtta lag av 20 visar på en bra skånsk återväxt.

***

14-årsflickorna hade också sitt Steg 3 i helgen. Nu återstår 40 lag. I denna åldersgrupp är handbollen generös. Lagen skall få många, utvecklande matcher mot jämbördigt motstånd. I kommande steg blir gallringen dock stor, 40 skall bli 8.

Genom spel i en A-grupp tog sig två Lugilag, Ystads IF, IFK Malmö, Åhus, HK Kristianstad, Ankaret och Lödde vidare.

I en B-grupp, i ett uppsamlingsheat om ni vill, vann OV och Staffanstorp och därför finns tio Skånelag bland de 40 i nästa omgångs A-grupper.

Från EM till USM kan steget tyckas långt.

Men i handboll finns det alltid en gemensam nämnare: Ystad.

Denna fantastiska handbollsstad. Det kan inte finnas någon stad i hela världen av Ystads storlek som fostrat så många världsspelare. I själva stan bor cirka 20 000 innevånare, i hela kommunen 32 000.

I årets EM-silverlag fanns förvisso endast en ”äkta” Ystadpåg med, Jim Gottfridsson. Eslövsgrabben Lukas Sandell har också ett förflutet i Ystads IF, men fick stå i skuggan av världsstjärnan Kim Andersson, innan Lukas via Norge, Danmark och nu Tyskland fått ett internationellt genombrott.

Konkurrens inspirerar. I stan finns YIF och IFK och över tid har många av de blivande landslagsspelarna tillbringat säsonger i båda klubbarna.

***

IFK Ystads ungdomsavdelning har haft några tunga år, men är på gång igen. Klubbens 18-åringar skall kommande helg spela i Steg 3 i USM (liksom YIF:s) och  i den senaste helgen kvalificerade sig 16-årspojkarna till Steg 4.

Men det verkliga beviset på handbollens status och styrka i stan är att Ystads IF hade två lag med på detta steg och att båda vann sin grupp klart.

20 lag återstår, tre av dem kommer från Ystad. Imponerande!

I Helsingborg har OV fått lokal konkurrens av IK Sund, som nu vann sin grupp. OV avancerade som två efter att ha förlorat med 21—19 mot IFK Kristianstad. Det lär väl knappast ha hänt tidigare att Helsingborg haft två lag i samma ålder kvar så långt in i turneringen.

Ett sjunde Skånelag i steg 4 blev ett överlägset Lugi.

***

Den oerhört duktiga ungdomsklubben Lödde Vikings, som de senaste säsongerna haft enorma framgångar i USM, hade alla marginaler mot sig, när man blev trea i sin pool. Lödde vann med sju bollar mot ettan Sävehof, förlorade med en mot tvåan Skånela och spelade 27—27 mot fyran Önnered.

Onekligen lite bittert.

***

I basketen USM avgjordes också Steg 3 i 15- och 16-årsklasserna.

Av klubbarna från Skåne lyckades Malbas bäst. Deras båda lag i U 16 var överlägsna och är nu klara för Steg 4, där åtta lag, skall bli fyra inför finalerna i Uppsala i maj, samtidigt som handbollen har sitt slutspel i en annan hall i samma stad.

I Steg 4 i U 16 pojkar finns en Trelleborg, klar gruppetta.

Lobas pojkar 15 är också kvalificerade till nästa omgång.

Hur överlever en sport med så många tveksamma domslut?

Jag tänker naturligtvis på handboll.

Sådana tankar har jag haft många gånger och framfört dem i denna anspråkslösa blogg. Samma funderingar har faktiskt framskymtat några gånger de senaste veckorna under det pågående EM-slutspelet. Och hur många gånger har tv—kommentatorer och experter, med ett betydligt mer handbollsvant öga än mitt, använt just ordet tveksam vid de otaliga avblåsningar som förekommer i match.

I går nåddes förstås kulmen i mötet mellan Sverige och Frankrike med tre tveksamma/felaktiga domslut inom 15 sekunder. Alla mot svenskarna. Det är osannolikt. Detta i en värld, där man skärpt reglerna den sista halvminuten och tillåter videogranskning för alla oklara situationer.

Efter vad jag förstått av kommentarerna efter den avslagna svenska protesten är det domarna som själva skall avgöra när de behöver videohjälp. Ja, du …

Det finns ju matchdelegater, som gärna hoppar in och vill synas. Kan inte dessa kostymklädd herrar (det finns även några damer i kjol) få ett ord med i laget?

Tre avgörande domslut på 15 sekunder visar förstås även på den extremt hårda arbetsbelastningen på de två domarna. Det finns matcher, då de tar över 100  beslut. Dags för fler domare?

***

Sen är det förstås inte vältajmat av mig – och andra – att fundera över handbollens överlevnad med tanke på publiksuccén i Tyskland och det stora tv-intresset här hemma.

För dramatik bjuder verkligen handboll på.

***

Och mitt ilskna fredagsbeslut: Nu skiter jag i resten, har jag skippat.

Så i morgon sätter jag mig i tv-fåtöljen och hejar fram en svenskt brons. Och sent ett franskt guld. För det var den chansen Sverige var förtjänat att ta.

Så återstår fyra lag i handbollens EM.

Tre av de främsta favoriterna, Danmark, Frankrike, Sverige, kanske just i den ordningen, och så hemmanationen Tyskland.

Det sista intrycket brukar vara det bestående. Och det var ju inte speciellt imponerande för de tre förstnämnda. Speciellt inte för Sverige, vars insats mot Norge var direkt pinsam. Nu betydde förstås resultatet inte något, det är en förklaring. Gång efter gång poängterar vi viljans betydelse i handboll. Är den inte på topp blir det inte bra. Men Norgeinsatsen var under skamgränsen.

Men sådana här genomklappningar är vanliga i den här sporten, till och med i de stora mästerskapsfinalerna.  För att ta de senaste. 2013 vann Spanien VM-finalen över Danmark med 35—19, året efter var våra danska vänner ute i samma orkan i EM-finalen mot Frankrike, 32—41.

Förvisso ingen tröst, men så ser det stundtals ut i handbollsvärlden även när stornationerna möts.

Exemplen kan mångfaldigas.

Därför ser jag med optimism fram mot fredagsmötet mot Frankrike. Visst fransoserna har imponerat med sin spets och bredd, styrka och snabbhet. Men i den sista segermatchen mot Ungern, 35—32, såg man lagets svaghet. Man vilade sin förstemålvakt Samir Bellahcene och de alternerade ersättarna övertygade inte alls. Bellahcene har stundtals varit riktigt bra i EM, men som det sagts i förhandsdiskussionerna: Målvaktsposten är Frankrikes svaga punkt.

Låt vara stark, men ändå.

Med andra ord det gäller att vinna målvaktsmatchen. Och trots alla Tobias Thulins belackare tycker jag vi har ett bra målvaktspar. Med en utvilad Andreas Palicka som klar etta.

***

Så jag ser fram emot en EM-final på söndag mot Danmark. Med svensk revansch från huvudrundan. Inte förlorar Sverige två matcher på raken mot danskarna.

Debaclet mot Norge ändrar inte mitt utgångstips.

Det är mycket handboll nu.

Nästan för mycket – jo, faktiskt.

Men med alla ovissa, spännande matcher i EM vågar man inte hoppa över några. Någon har jag missat, men inte många. Men det känns skönt att det nu blir några EM-fria dagar före finalsöndagen.

Men den vardagliga handbollen går på högfart. Bland annat har USM för Flickor   klarat av steg 3. 20 lag återstår, fem av dem är skånska: Lödde, H 65 Höör, Ystads IF, Eslövs IK och IFK Malmö.

När den svenska startuppställningen presenteras i EM är det tydligt vad en klubbredd betyder. Många av spelarna har mindre kända klubbar som sin moderklubb. Här nere i Skåne är det välkända handbollsorter som har lag kvar i F 16-gruppen. Men hur viktigt är det inte att Lödde, Höör och Eslöv år efter år producerar talanger. Glädjande är förstås också att Ystad nu även har topplag på dam- och flicksidan.

Malmö är över tid inte känt för någon stabil damverksamhet. Nu har både IFK och HK Malmö flicklag. H 65, YIF och EIK har elitlag. Lödde i division 2 och IFK Malmö i division 4 lär dock få se de främsta talangerna försvinna till höge nivåer. Men att driva en bred sektion, där ungdomarna då och då får tävla mot den svenska eliten, är väl så gott som något.

Så ser stora delar av svensk idrott ut. Den jag älskar.

Jag hade i ett tidigare inlägg mitt önskescenario klart, knapp förlust, 27—28, mot Danmark i går och så revansch i finalen söndagen den 28 januari.

Okej, jag medger att hindren är många före EM-handbollens önskefinal, Sverige—Danmark. Önskefinal, ja, ur nordisk synvinkel. Övriga ser nog att Frankrike blir danskarnas motståndare i avslutningsmatchen.

Portugal i morgon kan nog bli svårt att besegra. Portugiserna har visat klass på många positioner. Sen skall vi inte bortse från Norge. De här hindren tror jag svenskarna klarar.

Jag tycker att Sverige som lag har övertygat. Det finns kvalitet och bredd. Och inte minst moral. Hur lätt är det inte att ge upp med fyra minus mot de regerande världsmästarna?

***

Ett slutspel är tufft, nio matcher, förhoppningsvis, på 19 dagar kräver att lagledningen har koll på slitaget. Inte minst på målvaktspositionen. Ingen målvakt klarar av en belastning 9x60 minuter. Målvakterna måste alternera.

Läste på en facebookstråd att Tobias Thulin fick tuff kritik för sin insats under den första halvleken. Han var inte bara dålig just i går utan hans sätt att jobba inte är av världsklass. Var och en har sin personlighet, det finns olika sätt att bli en toppmålvakt. Du blir inte målvakt i Bundesliga i Magdeburg och Stuttgart eller dansk mästare i GOG och med strålande insatser och guld i de europeiska klubbturneringarna utan att hålla hög klass. Om än inte i alla matcher, så oftast.

Jag har inga band med Tobias Thulin men känner olust inför känslomässig kritik, grundad på okunnighet. Två av världens bästa målvaktare Niklas Landin och Andreas Palicka var i går inte ett dugg bättre. Landin till och med betydligt sämre.

Kritik skall vara relevant. Inte känslomässig

***

Matchen visade på ”omöjligheten” att rättvist döma en tuff handbollsmatch på denna nivå.

Jag har försökt ta reda på när domarna får ta videohjälp. Har inte hittat de exakta reglerna. Mål eller mål och om ett slag i ansiktet skall ge två minuter eller rött kort direkt. Det har jag lärt mig tidigare. Och i går att man även kan kolla om lagen använder sig mer än fyra passningar efter en passivitetsvarning.

Vad mer?

Jag förstår att man måste begränsa möjligheterna. Skulle alla tveksamma – ett ofta använt ord av tv-kommentatorerna – domslut granskas hade matcherna dragit ut i det oändliga.

Men visst skulle man vilja se danske världsstjärnan Mathias Gidsels stegisättningar i slow motion. För visst luktar det stegfel då och då.

***

EM-fortsättning följer om några timmar.

Det finns en massa klyschor inom idrottens värld, mer eller mindre trovärdiga.

En är: Varje match lever sitt eget liv.

Så är det naturligtvis. Det är bra att ha i åtanke inför morgondagens EM-möte i handboll mot Danmark.

Med stor möda och briljant målvaktsspel (Andreas Palicka) vann Sverige med ett mål över Nederländerna. Två dagar senare segrade Danmark med tolv över holländarna. Och genast är gemene man framme och poängterar klasskillnaden mellan Danmark och Sverige. Visst, våra grannar på andra sidan Öresund är världsmästare och ett djäkligt bra lag.

Den stora differensen gentemot Nederländerna är till stor del vilseledande. Matchen var ytterst jämn i 40 minuter, Nederländerna var till och med i ledning vid några tillfällen. I sin överambition ville en av turneringens storstjärnor, Luc Steins, själv ta igen ett tvåmålsunderläge och gjorde under knappt två minuter tre ödesdigra bolltapp med tre danska kontringsmål som omedelbar följd. I ett underläge på fem försvann all den vilja i försvarsarbetet som är en nödvändighet i handboll.

Jag menar att Danmarks storvinst mer berodde på motståndarnas kollaps än på den egna styrkan.

Därmed inte sagt att Danmark inte var bra.

Men som sagt: Varje match lever sitt eget liv.

***

Sveriges vinstmöte över Slovenien, då?

Experter och annat löst folk har ihärdigt framfört åsikten att Sveriges trupp är exceptionell stark toppmässigt. Jag tillhör dem, vilken kategori får ni själv avgöra. I går kom en ny bekräftelse. Visar någon en något sämre dagsform – naturligt med detta täta matchande – stiger alltid någon annan fram. Den kväll det klaffar för alla – eller i alla fall de flesta – blir det riktigt bra.

Varje match lever sitt eget liv.

***

Sverige—Danmark, då?

Visst har Sverige möjlighet att rubba danskarna. Det är ju ett Supercupmöte, världsmästarna mot Europamästarna. VM och EM rankas i allmänhet likvärdigt.

Men att vinna två matcher i följd över danskarna ter sig svårt.

Ett önskescenario, knapp förlust i morgon men via full poäng mot Portugal och Norge en klar andraplats i gruppen och därmed säkrad semifinalplats.

I den kommer den första urladdningen och vinst mot antingen Frankrike eller Kroatien (avgörs senare i kväll, men kan även bli Tyskland). Så blir det då revansch mot Danmark den 28 januari. Det blir den kvällen det fungerar för alla i truppen.

Låter bra! Eller hur?