I går blev jag glad, när jag läste Sporten i min tidning sedan cirka 70 år, Sydsvenskan.

Man hade ett helt uppslag om ungdomsidrott, dels om handbollsklubben Lödde Vikings smått otroliga bedrift att få fem lag, av sex möjliga, kvalificerade till slutspelet i USM och dels att Malbas har fyra lag i Final Four, basketens USM-slutspel.

Jag har berört och berömt de båda föreningarnas fina insatser på min anspråkslösa blogg men klubbarna är värda en större läsekrets.

Löddes framgångssäsong har även uppmärksammats i riksmedia.

***

Även i dag blev jag glad. Jag befarade att Sydsvenskan helt, utan Lugi och HK Malmö, skulle negligera herrarnas SM-slutspel i handboll. Men nej, det fanns till och med en krönika från den dramatiska andra semifinalen mellan Ystads IF och Sävehof.

***

När jag ändå är på gott humör med berömspenderbyxorna på, fanns i går även en artikel om Philip Bohman, Olympics målfarlige forward i fotbollens division 1.

När kunde man på en och samma dag i Sydsvenskan läsa både om ungdomsidrott och fotbollsspelare från de något lägre nivåerna? Just ungdoms- och breddidrott brann jag för under mina journalistår och ansvarig för Malmösport.

***

Men helt nöjd kan man aldrig vara: Vi är många som i dag saknade Sport i dag. I min värld nästan oförlåtligt.

***

Över till något annat.

Philip Bohman har Skurups AIF, min hjärteförening, som moderklubb. När Olympic och IFK Malmö möttes för 14 dagar sedan fanns ytterligare spelare från SAIF på plan, i Olympic Henrik Norrby och i IFK målvakten Merlin Nuhanovic. Från samma generation finns Pjotr Johansson i Djurgården, Isak Jönsson i TFF och Hugo Andersson i Randers.

Onekligen en utmärkt stomme till ett bra lag.

Närheten till regionens större klubbar gör det inte lätt för Skurups AIF, och andra liknande föreningar, att avancera i seriesystemet. SAIF har för närvarande en undanskymd placering i division 5, nivå 7.

Vilken start på semifinalspelet i herrarnas SM för herrar!

Först ett Ystads IF som bortavinner med sex bollar över regerade mästarna Sävehof med ett spel där alla spelarna hade en kväll då det mesta fungerade fullt ut. Jag har sagt det tidigare: YIF har det bredaste toppmaterialet i Sverige utan att få det att samtidigt fungera på sammagång. Nu gjorde de det och då blev det så här.

Målvakten Niklas Kraft var tillbaka och nu har YIF tre toppspelare på den viktigaste av positioner.

YIF:s säsong har haft en del, ja, rejäla genomklappningar. Så det finns all anledning att hissa en varningsflagga och dra ner på optimismen. Dessutom Sävehof är slitet men en veckas vila kan vara nog för att rädda en fortsättning över fem matcher. Det fåt man som allmän handbollsvän önska.

***

Och gärna en lika lång matchserie mellan Kristianstad och Skövde och den dramatik som ger en extra dimension till handboll. Skövde låg under med fem mål en bit in i andra halvlek, lyckades kvittera före full tid. På det följde två förlängningar på 2x5 minuter, där de båda lagen var sin gång kvitterade i de sista av sekunder för att få ett avgörande i något som kallas shoot outs. Det innebär, kort, att en kontrande spelare ställs ensam mot motståndarmålvakten. Skövde satte sina fem försök. Kristianstad missade ett. Slutsiffror 41—40.

Det var första gången jag i seniorsammanhang såg shoot outs. Visst man mot man, men nog har den kontrande spelaren en klar fördel gentemot målvakten. Ett vanligt straffavgörande känns mer rättvist för målvakten. Det psykologiska spelet öga mot öga mellan en straffskytt och en målvakt är en av många fascinerande ingredienser i en spännande handbollsmatch.

Starkt av Skövde att ta upp det stora underläget efter en inledning där några av nyckelspelarna hade en olycklig period.

***

I mitt förra inlägg undrade jag hur min tidning Sydsvenskan skulle bevaka semifinalerna utan ett Lugi och ett HK Malmö. Det blev som jag befarat: Endast resultat och målskyttar. Handbollen är ju trots allt en av regionens största idrotter.

4, 2, 2, 2, 3, 5.

Se här HK Malmös placeringar i Handbollsligan under Stian Tönnesens sex år som tränare.

Han har verkligen etablerar HK som en toppklubb inom svensk herrhandboll. Bättre har sporten i ett elitperspektiv aldrig mått i den här stan.

Det har inneburit sex slutspel. Men endast en gång har HK kvalificerat sig vidare. 2017/18 tog sig Malmö till final (på den tiden avgjordes den i en match) och förlorade den efter förlängning mot IFK Kristianstad.

Jag vidhåller fortfarande att HK Malmö, kanske inte blev bortdömt, men förvägrades chansen att bli svenska mästare genom två rejäla domarmisstag i avgörande skeden av matchen. Jag hade verkligen unnat Stian Tönnesen SM-guldet. Och kanske inte minst klubbens karismatiske ordförande Jörgen Rasmusson.

***

Sex slutspel inger naturligtvis respekt. Samtidigt är klubbtoppen i svensk herrhandboll smal.

HK Malmö, Sävehof, Ystads IF, Alingsås, Lugi och Kristianstad har varit med i alla sex. Skövde hade några tunna säsonger, har nu fyra raka slutspel. Redbergslid har det tungt för närvarande, men det var RIK som ersatte Skövde, när de var lite på ”dekis”. Guif har tre slutspel under den här sexårsperioden. Det är toppskiktet i svensk klubblagshandboll på herrsidan,

Hammarby, slutspel 2021/22, är den klubb som har störst möjlighet att etablera sig i ”toppåtta”. Förutom dessa klubbar är det bara IFK Ystad som varit i slutspel sedan 2016/17.

Den klara skiktningen i herrhandbollen märks ju även i kvalet. Det är nästan alltid samma lag som kvalar sig kvar mot de allsvenska lagen, som oftast är chanslösa.

Skånela pressade förstås Önnered i år och en bättre geografisk spridning hade gynnat sporten.

***

Åtet till HK Malmö!

Det tar minst tio år att från grunden bygga upp en ungdomssektion som levererar aktiva med elitkapacitet. Det gäller alla idrotter. Enstaka ungdomar kan ta elitsteget snabbare men vanligtvis krävs cirka tio år för att få kontinuitet i återväxten.  Dit har HK Malmö av allt att döma kommit nu.

Det är ingen större hemlighet att tränarbytet från Tönnesen till Björn Sätherström innebär en ny inriktning för Malmö. Målet att nå SM-guldet blir mera långsiktigt.

Självfallet kan HK-tränarna betydligt mer om handboll än jag och känner spelarmaterialet på ett helt annat sätt. Samtidigt har vi åskådare sett de så kallade bänkspelarna väldigt lite. Många har fått lite eller obefintlig speltid. Det gäller inte enbart under Stian Tönnesens säsonger utan även under Jan ”Proppen” Karlssons och Ulf Sivertssons.

Jag tror att Tim Hildings karriär gått snabbare med större förtroende och att Hampus Nygren kunnat bli den defensive viktige kuggen tidigare. Med stärkt självförtroende har Hampus även visat oanade offensiva kvaliteter. Dessa är de två senaste exemplen. Förlåt, jag höll på att glömma målvakten Erik Helgsten.

Jag vet förstås inte vilka direktiv de olika Malmötränarna fått men med min idrottsfilosofi – nu är jag pretentiös – vågar jag påstå att långvariga framgångar har en grund i bred och bra ungdomsverksamhet och där man i slutändan tror på sina ungdomar.

Jag tror HK Malmö har en spännande framtid.

I veckan är det – äntligen – dags för semifinalerna i herrarnas SM-slutspel i handboll.

Det har varit en segdragen historia så här långt med alla dessa uppehåll. Och inte blir tempot högre i semifinalerna. Inte förrän den 14 maj avgörs den eventuellt femte matchen. Och sen skall man hitta fem (kanske) nya dagar för finalspel. Det kan bli så att Fotbollsallsvenskan tar sommaruppehåll före den sista SM-finalen.

Handbollen är trängd massmedialt i de större städerna. I ett utdraget SM-slutspel med konkurrens av ett intensivt SM-slutspel i ishockey och ett tätt allsvenskt fotbollsprogram kommer handbollen svårt att få någon större genomslagskraft. Hur kommer min tidning Sydsvenskan att följa handbollens fortsättning, när varken HK Malmö eller Lugi är kvar?

Känns på något sätt skönt att tre av de fyra kvarvarande lagen, Skövde, Kristianstad och Ystad har en stark och handbollsintresserad lokalpress.

Men det är kanske bara jag som sitter vid min dator med mina gammalmodiga tankar och inbillar mig att tidningarna har stor betydelse för att få ett ökat intresse för olika evenemang. I gengäld har handbollen en äldre publik, som är de trognaste tidningsläsarna.

***

De fyra semifinallagen blev de väntade, de fyra främst placerade i grundserien. Unga Lugi var överraskningen, pressade mästarna Sävehof till fem matcher. Men när det gällde visade Partillelaget sin styrka. Och färingen Elias Skipagötu att, när han ”har dagen”, är överlägset ligans bäste spelare. Egentligen är ingen i närheten av hans klass.

Men ibland har han verkat sliten. Inte undra på det. Han har – i frånvaron av den andre spelmotorn Olle Ek under i stort hela säsongen – haft ett verkligt tufft program, 26 seriematcher, många matcher i Svenska cupen (vinst för Sävehof), 12 tuffa möte i European League, landslagsspel för Färöarna och så nu fem kvartsfinaler mot Lugi.

Det är tur för Sävehof med ett utdraget slutspel, som ger tid för återhämtning.

Men jag vidhåller att Sävehof är favorit att försvara guldet. Det går att rubba dem i enstaka matcher men i en serie över fem känns det svårt.

Speciellt som Gzim Salihi är på gång mot formen efter nästan en hel säsongs skadebortavaro.

***

Det känns som om Ystads IF, semifinalmotståndaren, har en trupp som inte kommit upp till bevis. YIF har ligans bredaste niometersuppställning med skyttekraft på många händer och en joker under korta perioder i Dalibor Doder. Undantagandes Elias Skipagötu är dessutom Julius Lindskog Anderson kvartsfinalernas främste spelare. Linjespelarna är stabila i båda riktningarna och kantspelarna hyggligt säkra i lägena. Ojämnt målvaktsspel har präglat säsongen efter Niklas Krafts skada.

Trots dessa kvaliteter saknas någonstans stabilitet. Genomklappningarna under säsongen har varit förvånansvärt många.

***

IFK Kristianstad har inte samma bredd som tidigare. Islänningen Olafur Gudmundsson har i omgångar varit bärande i laget, hans egenskaper, inte minst som pådrivare saknas i dagens trupp. Kommer Johan Nilsson tillbaka från sin skada? Anton Haléns återkomst har gett extra styrka på båda kanterna.

Så är det då det där med målvakterna. Espen Christensens högsta nivå känner alla till.

Så visst kan Kristianstad skärra Skövde.

***

IFK Skövde har kapacitet att gå hela vägen. Målvakten Fabian Norsten har tagit steget in i landslagsdiskussionen, Jack Thurins skytte är fruktat, mittnian Matias Helt Jepsen (nästa säsong i Kristianstad) är en av ligans kreativaste spelare, Komplementen kring dessa nyckelspelare är duktiga, men västgötarna har nog den sämsta semifinalbredden.

Hemma är Skövde starkt.

Därför blir mitt tips:

Sävehof slår ut Ystads IF.

Skövde vinner över Kristianstad.

***

Störst möjlighet att överraska: Ystads IF!

Det lär aldrig ha hänt förr.

Och lär väl aldrig hända igen.

Det som handbollsklubben Lödde Vikings presterat den här säsongen kan svårligen upprepas av en förening från en så liten ort som Löddeköpinge.

Att Löddes båda A-lag har avancerat till nivå 4 i seriesystemet är inget höja ögonbrynen för. Men att en klubb från en småort och med en så undanskymd position i seriehierarkin har fem lag med i USM-slutspelet är minst sagt beundransvärt. Jag är rädd om ordens valör. Det här är fantastiskt. Det lag som missade finalspelet var 18-årsflIckorna och de föll bort i sista steget, 4.

Med sina fem lag är Lödde den klubb i hela landet som har flest lag i finalspelet, som avgörs 6 till 8 maj i Uppsala.

Näst bäst är dubbla elitklubben Önnered med fyra lag, sen kommer starka flicklubben Skuru och i dessa sammanhang alltid duktiga Aranäs, båda med tre lag vardera.

Anmärkningsvärt är att Sävehof, oftast något av dominant i USM-slutspel, endast får sända sitt 18-årslag för flickor till Uppsala.

48 lag återstår, åtta per tävlingsklass.

Ett bevis på bra klubbredd är att 30 föreningar har finallag. Den geografiska spridningen visar dock att handbollen är regionalt begränsad till Skåne och regionerna kring Stockholm och Göteborg med en kil österut in i Västergötland mot Alingsås och Skövde.

***

Förutom Lödde finns Skåne representerat av H 43 Lund, Lugi och Ystads IF med två lag vardera, samt Ljunghusen, H 65 Höör, Eslövs IK, IFK Kristianstad samt Kävlinge HK (samma kommun som Lödde Vikings!) med ett lag vardera.

Malmö är orepresenterat om man inte räknar med HK:s samarbetsklubb Ljunghusen. Nålsögat att ta klivet från steg 4 till Topp 8 är smalt. Både HK Malmö och IFK Malmö hade lag som var uppe och nosade på en finalplats.

Ystads IF var väldigt nära att få ytterligare två finallag. Kubbens damlag har tagit steget upp i Allsvenskan, nivå 2, och har även flicklag som hävdade sig bra i USM. YIF kan bli en maktfaktor även på damsidan,

Helsingborgsklubben IK Sund är också värt några berömmande ord. Deras P 14 lag var nära knipa en finalplats. Det är nyttigt med konkurrens. Det behöver OV,

29—29 i höstas i Malmö. 29—28 i Ystad i februari.

Fem lika jämna matcher att vänta i SM-kvartfinalerna i handboll mellan Ystads IF och HK Malmö?

Som handbollsintresserad är det givetvis bara att hoppas.

I Malmömatchen var båda lagen starkt reservbetonade. I Ystad saknade YIF Kim Andersson, som nu är tillbaka och även om hans speltid lär bli starkt reducerad kan han med sin spelintelligens bli en avgörande faktor-

I förra årets slutspel föll YIF mot Lugi i kvartsfinalen beroende på att de två ordinarie målvakterna var skadade och att inkallade Oscar Jensen inte orkade med det täta matchandet. Denna ståndpunkt står jag för.

I dag är det målvaktsoro i båda lagen, de båda förstamålvakterna är borta, Niklas Kraft i YIF och Adam Krantz i HK. HK:s Erik Helgsten (hur är det med honom?) och Ebbe Håkansson har båda gjort strålande insatser men det är skillnad på enstaka matcher i grundserien och avgörande slutspelsmatcher. Här har YIF ett plus i Erik Hvenfeldt.

Efter ett antal hjärnskakningar har YIF:s Jim Andersson beslutat sig för att sluta med handbollen med omedelbar verkan. Han har inte spelat mycket den här säsongen så hans frånvaro inverkar inte på slutspelsstyrkan.

Så här på matchdagen ser det väldigt jämnt ut. I min värld lutar det åt Ystads IF med tanke på hemmaplansfavören, målvaktspositionen och Kim Andersson.

Och om Jonathan Svensson återfår den form han hade för en tid sedan både som skytt och främst assistkung, ja, då lär favoritpendeln slå över åt YIF-håll ännu mer.

***

Nästa säsong blir det inga seriederbyn i Ystad. IFK var på det hela för tunt för att hålla sig kvar. Under en period var de berömda marginalerna mot IFK men när det verkligen gällde, i den sista matchen mot HK Malmö, avslöjades bristerna totalt.

Det talas om att handbollskulturen talar för en snabb come back i högsta serien för IFK Ystad. Men klubben har inte längre den ungdomsavdelning som förr. Den är tunn och håller inte alls den kvalitet som tidigare fostrat så många världsstjärnor. Av staden Ystads många svenska landslagsspelare är IFK moderklubben för fler än YIF. I alla fall sett ur ett någorlunda modernt tidsperspektiv.

Säsongens IFK Ystad innehöll många duktiga spelare av bra allsvensk klass, som förmodligen är intressanta för andra klubbar. Lyckas IFK behålla de flesta av dem kan förstås IFK bli att räkna med i nästa säsongs Allsvenska. OV/Helsingborg snabba återkomst visade än en gång på kvalitetsskillnaden mellan de två högsta nivåerna i svensk herrhandboll.

***

Guif och Hallby har spelat klart. De högg båda på en plats i slutspelet. I min värld bra prestationer. Guif tappade sin storstjärna Eric Johansson till Norge, Hallby sina tre främsta., Olle Ek, Adam Tumba och Charles Hugosson. Tränarna Roganovic och Östlund har visat sin kapacitet.

***

Vilken tv-kväll: Först YIF—HK Malmö och sen Polen—Sverige.

Jag vidhåller mitt tips: Sävehof blir svenska herrmästare i handboll.

Men oddsen att gedigna IFK Skövde skall vinna sitt första SM-guld har blivit bättre. Detta sagt med tanke på de funderingar jag framförde i går med tanke på ett slitet Sävehof, som på sin väg mot en eventuell final har minst två Europamatcher i det pressade programmet.

Det känns som om det för Skövdes del är sista chansen för den här generationen att vinna guld. Två av Handbollsligans främsta spelare, Jack Thurin (blir proffs i Portugal) och Matias Helt Jepsen (är klar för IFK Kristianstad), försvinner. Det är spetskompetens som inte är lätt att ersätta i kommande guldstrider. Lite parentetiskt kan man undra över Kristianstads framtidsvyer: Helt Jepsen är 34 år.

***

I dag möter i en kvartsfinal Skövde nykomlingen Hammarby, som berikat serien både spelmässigt och publikt. Stockholm är duktigt på ungdomssidan och det är viktigt att regionens främsta talanger har en elitklubb i närheten att utvecklas i. Handbollens slagsida åt sydväst är inte bra för dem som önskar ett bredare Handbollssverige.

Ishockeyn har ett allvarligt scenario framför sig. Om Djurgården inte klarar av Timrå finns inget Stockholmslag i SHL.

***

Slutspel och Alingsås. Då blir det i regel något annat och bättre för Västgötalaget. Men det är inte samman Alingsås som de senaste åren. Pö om pö har de bärande spelarna försvunnit, främst till utlandet. Tre av årets Europamästare har ett utvecklande förflutet i Alingsås. Lägg därtill att William Andersson-Moberg, den spektakuläre speldirigenten, är långtidsskadad och det skall mycket till för att nya Alingsås skall rubba Kristianstad. Alingsås är också inne i slutspelet i European Cup, spelade så sent som i går på hemmaplan 27—27 i första kvartsfinalen mot Plzen från Tjeckien.

Mer om Alingsås HK: I det svenska 18-årslandslager är klubben representerat med fem spelare. AHK är en maktfaktor i svensk handboll.

***

Liksom givetvis IFK Kristianstad, vars säsong störst av många skador. Det har givetvis satt sin prägel på säsongen. Det känns som det finns en olöst kapacitet i truppen.  Johan Nilsson har stigit fram i sluttampen av serien och kan bli en avgörande faktor i slutspelet.

***

Mina funderingar (vad de nu kan vara värda) om morgondagens kittlande Skånederby mellan Ystads IF och HK Malmö får anstå tills i morgon.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med en skräll.

Så är det naturligtvis när suveräna grundserieettan Sävehof förlorar hemma mot åttan Lugi. Samtidigt har unga och orutinerade Lugi under säsongen visat att man i de inbördes mötena mot topplagen varit väl så bra mot dem som mot lagen från neder halvan. Det blev förstås noll poäng mot Ystads IF och just Sävehof men fyra mot HK Malmö och tre mot både Kristianstad och Skövde samt två mot Alingsås. Ju bättre motstånd desto bättre Lugi. Unga lag karaktäriseras ofta av ojämnhet. Lugi av 2021/22 är ett utmärkt exempel. I ett framtidsperspektiv har Lugi, tillsammans med Sävehof, den intressantaste och mest utvecklingsbara truppen.

Sävehof är i dessa dagar lidande av sina framgångar. Laget är slitet. Förutom 26 grundseriematcher har laget spelat nio matcher i Svenska cupen (som man vann) och tio matcher i European League, som laget klarade så bra att man kvalificerade sig till slutspelet och inom tidsramen för kvartsfinalmötena mot Lugi har Sävehof två matcher mot Schaffenhausen från Schweiz.

Det har varit en tung belastning på några nyckelspelare, som också haft landslagsuppdrag för Sverige, Norge och Färöarna. De långvariga skadorna på Olle Ek och Gzim Salihi märks nu mer i slutspelet än i serielunken.

Det öppnar vägen för att Lugi kan komma med fler överraskningar.  Och som en följd även andra överraskande resultat.

De här funderingarna borde jag haft innan jag tippade att Sävehof skall försvara sitt SM-guld i en prestigeladdad tävling veteranvänner emellan.

***

Återkommer i morgon med funderingar om grundserien och kommande slutspelsmatchder.