Att stå ut med Chris Härenstam sex dar i följd får väl gå.

Och jag får väl klara två till.

Det är han som kommenterat de tre sex SM-finalerna i handboll i SVT. Han står uppsatt som kommentator och som bisittare har han två alternerande experter med gedigen handbollsbakgrund, Mikaela Mässing och Magnus Grahn. Men Chris Härenstam både refererar och står för de flesta expertutlåtenda. Okej, lite överdrivet, men absolut inte helt. Mässing och Grahn, väluppfostrade som de är har bara att hålla med. 

Till Härenstams förtjänst skall sägas att han år påläst, är kunnig om spelare, lag och statistik men med allt tillsammans blir det bara för mycket. För till allt detta skall läggas hans överdrivet optimistiska entusiasm.

De sex finalerna har bjudit på bra handboll. De tre herrfinalerna har dessutom varit extremt spännande. De två finallagen är tveklöst de två främsta med det bredaste registret med spektakulära spelare. Vi som kontinuerligt följer den inhemska klubbhandbollen har sett spelarna utföra liknande förnämliga prestationer många gånger under spelåret. Chris Härenstam framhåller det alltför ofta som något enastående, fantastiskt.

Underläge med två bollar, som ändras till ett övertag med lika många är enligt Chris Härenstam ett bevis på en hög lagmoral. Men liknande vändningar är ju nästan vardagsmat i handbollen och en av många kryddor som gör handboll på elitnivå extra välsmakad.

SM-finalerna är tillräckligt attraherande utan Chris Härenstams övertoner.

***

Före finalerna för damer trodde jag att Önnered skulle kunna hota Sävehof. Önnered imponerade i semifinalerna mot seriesegrarna Skuru. Sävehofs tre raka finalvinster var överlägsna. Rutinen från viktiga matcher syntes klart. Önnered ville spela sin snabba handboll men i de tre matcherna gick del för fort. De tekniska felen blev alldeles för många mot ett mera komplett Sävehof (med suveräna målvakten Johanna Bundsen) som behärskade det höga finaltempot betydligt bättre.

***

Vems fördel är det då i herrfinalen?

2—1 till Sävehof och en hemmamatch kvar är givetvis en fördel.

Men med Simon Möller borta vilar ett stort ansvar på en ensam (?) Oscar Sävinger i Sävehofsmålet. Båda YIF:s målvakter Alexander Lindén och Erik Hvemfelt har haft stunder av den klass som kan vara avgörande.

Oscar Carlén i YIF har gett alla sina bärande niometersspelare gott om speltid. Kollegan i Sävehof Michael Apelgren har matchat Oli Mittun, Pontus Brolin och Emil Berlin extremt tungt. Orkar de ytterligare en eller två matcher med denna  belastning? Eller kommer William Andersson Moberg in som en joker och tar över en del av ansvaret? Han har i fått förvånansvärt lite speltid hittills i finalserien. Vid de korta inhopp han gjort har han levererat.

***

Jag vågar – fegt – inte tippa.

På tisdag och eventuellt torsdag sitter jag i min tv-fåtölj och följer dramat.

Och får stå ut med Chris Härenstam.

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll.

Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa.

Min lilla avhållsamhet gentemot damernas Handbollsliga kan förstås bero på att jag inte har något direkt favoritlag. Närmast ligger H 65 Höör med sin karismatiske tränare Ola Månsson. Och född på landet, i Skurup, klappar mitt idrottshjärta alltid speciellt för när de små orternas lag utmanar de stora. Som nu Höörs idrottsstolhet oftast gör.

Samtidigt har de ligamatcher jag sett dels varit ganska torftiga och dels ojämna.

***

Av en slump har jag dock halkat in på några av damernas semifinaler, Sävehof—Skara och Skuru—Önnered. Och är benägen att omvärdera mina omdömen. Måhända har jag haft tur, men de matcher jag sett har visat på handboll när den är som bäst, snabbt, bra skytte, duktiga målvakter och kluriga kombinationer och dessutom spännande. I min lite inskränkta värld trodde jag inte att den inhemska damhandbollen kunde vara så underhållande.

***

Så i kväll efter att ha sett Malmö FF—Gais lär jag i efterhand titta på Sävehof—Skara för att se vem som blir Önnereds finalmotståndare. Nu tror jag förstås inte att Skara kan överraska en tredje gång så det lär bli Göteborgsderby i finalera.

Där Önnered kanske till och med är favorit?

***

Alla SM-finalerna för både herrar och damer sänds i SVT, så jag rekommenderar en titt. Även på dammatcherna.

Många av mötena kolliderar tyvärr med intressanta allsvenska matcher. SVT play får bli räddningen. Missa helt vill jag inte.

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM.

I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet.

Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här nivån är koncentrerad till tre regioner. Är du generös och placerar Uppsala och Södertälje i Storstockholm kommer 27 av de 40 finallagen från denna region. Malmö/Lund har fem lag kvar (Malbas 3 plus, Eos 2), Göteborg fyra (Högsbo 3, Onsala 1), därtill tre  lag från Norrköping och ett från Marbo/Borås.

Det är en smal bas. Handbollens underlag är något större. Samtidigt har handbollen åtta finallag, vilket ger fler möjligheter. Men i gengäld avgörs Final Four med ettårsintervall, så att jämföra rakt över ger ingen absolut rättvisa. Men varför skall man göra det?

***

Vad jag vill ha sagt är att både basketen och handbollen hade mått bra av en bättre geografisk spridning.

***

Det gäller naturligtvis alla idrotter. I den skånska friidrotten, som jag följt i över 70 år, har i stort alla orter som haft en kontinuerlig verksamhet kring 10 år, fostrat en eller annan landslagsman, Tyringe, Åstorp, Klippan, Vittsjö, Osby,  Knislinge, Åhus, Bromölla, St Olof, Sjöbo, Skurup, Staffanstorp, Lomma, Vellinge (Finish) och några andra som jag glömt. Endast i några få av dessa finns nu en aktiv friidrottsförening. Det finns hur många talanger som helst som aldrig kommer i kontakt med friidrotten. Speciellt inte som skolidrotten, friidrottens  historiskt sett främsta rekryteringskälla, i stort inte längre existerar på tävlingsnivå.

***

Under min uppväxt i Skurup på 1950-talet fanns på cirka en mils avstånd närmare tio bordtennisklubbar. Finns mer än Skurups BTK kvar?

***

Brottningens numerära tillbakagång på seniorsidan är också remarkabel. På senare tid har jag lärt mig att antalet klubbar med ungdomsavdelningar i Skåne ökat, nog så glädjande.

***

Det är naturligtvis en omöjlighet att alla orter kan bjuda alla sina idrottstalanger på en stimulerande miljö. Det är många förmågor som aldrig kommer i kontakt med det de kanske har exceptionell förmåga för.

***

Se här några filosofiska tankar en vacker majkväll 2024. Idrottens vita fläckar är många.

***

Åter till slut tillbaks till USM-basket.

Det är på senare år oftast välskötta Malbas som numerärt är den klubb som utanför Stockholm har flest finallag. Denna helg 3, lika många som Högsbo och Norrköping. Före sig har de Fryshuset 6 och Alvik 5.

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll.

Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan.

Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motståndare till Sävehof (jag har svårt att se H 65 eller Skara kunna rubba Partillelaget över fem matcher). Skuru eller Önnered?

Jag har inga som helst anknytningar till tsadsdelen i Göteborg, Önnered och dess HK. Men mitt idrottshjärta har alltid klappat för klubbar som kan förena elit med en bred och framgångsrik ungdomsavdelning. Det skulle därför glädja mig om Önnered, totalt sett den senaste maktfaktorn i svensk handboll, fick kröna en strålande säsong med en SM-finalplats för damer.

Det skulle innebära att de tre främsta klubbarna från helgens USM-finalspel också alla får finallag för seniorer.

Efter poängberäkningen 8, 7, 6 ner till 1 från USM i de sex klasserna såg det ut så här:

1)     Sävehof 37 p (2 guld, 1 silver)

2)     Ystads IF 28 p (1 guld, 2 silver, 1 brons)

3)     Önnered HK  22 p (1 guld, 2 silver)

4)     Lugi 17 p (2 brons)

Övriga guld var Täbys i F 14 och Skövde HK:s i F 16.

Förutom nu YIF:s och Lugis medaljer blev det ytterligare ett skånsk brons, OV Helsingborgs i P 18.

***

Noteringar i övrigt från USM.

• Ystads IF:s insats är beundransvärd, fyra finallag, fyra medaljer. Och detta i en kommun med 30 000 innevånare. Bronset i F 14 var YIF:s första medalj på flicksidan.
•  Räknar du in Kungsbacka (Aranäs) och Alingsås i Göteborgsregionen fixade lagen härifrån nio medaljer. Lägg till Skånes sju och du får 16. Då återstår två, Täbys och Skövdes guld. Så ser Handbollsverige ut på ungdomssidan.
• 29 klubbar hade finallag, en bra bredd och nödvändig för en positiv utveckling.
•  Åtta av de 29 var skånska. Bra av samma skäl som ovan. Saknar i år Lödde Vikings och H 43 Lund
• 13 av de 48 finallagen kom från Skåne.

De skånska placeringarna:

F 14: 3) YIF, 6) Åhus, 7) HK Kristianstad

F 18: 4) Lugi

P 14: 2) YIF, 3) Lugi, 7) IFK Malmö

P 16: 1) YIF, 3) Lugi, 7) IFK Kristianstad

P 18: 2) YIF, 3) OV, 6) HK Malmö

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade.

Damerna har precis börjat sina.

Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna.

Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter SM-finalerna?

Efter den skrala publiktillströmningen i den inledande kvartsfinalomgången blev det så småningom bra handbollssiffror i Kristianstad (4 146 i det avgörande mötet mot Hammarby) och nära fullsatt i Ystad, Skövde och Önnered.

Alingsås trodde inte på sitt AHK i mötet mot Ystads IF.

Och siffrorna mellan Sävehof och HK Malmö, två storstadsklubbar, var inte direkt uppmuntrande, 777, 808, 806. Sävehofsanhängarna sparade sig till Europamötet mot Flensburg inför en slutsåld hemmaarena.  Och inför morgonens semifinal mot IFK Kristianstad

***

Men vad skall man säga om publiktillströmningen i gårdagens tre damkvartsfinaler, 250, 320, 483? Förvisso inga kittlande matcher med klara hemmafavoriter. Men ändå!

***

Önnereds avancemang via Skövde var måhända en sensation, men den låg lite i luften. Med alla sina bästa kuranta är Önnereds trupp definitiv av toppklass. Utan att förhäva mig, varnade jag i en förhandsblogg för Önnered. Senast återkom Michels Liaba och jag tror att Önnered i någon match kan oroa YIF.

***

Hammarby litade tydligen inte på sitt eget anfallsspel i 6 mot 6, spelade konsekvent 7 mot 6 och fick också jobba extremt hårt för sina mål. Kristianstad straffade Hammarbys misstag med fem, sex mål i tomt mål, vid 31—30-vinsten.

I min handbollsvärld ett svaghetstecken att inte ha tilltro till sin egen förmåga i spel 6 mot 6. Jag inbillade mig att Hammarby hade ett bredare register.

Sävehof—Kristianstad? Det som ligger Sävehof lite i fatet är att man också har Europaspel att koncentrera sig på. Samt att i Kristianstad Matias Helt Jepsen efter en anonym säsong i Hammarbymötet senast visade delar av sin höga kapacitet.

Ett tips 3—1 i matcher till YIF och Sävehof.

***

I och med att Alingsås försvann ur slutspelet försvann också en av Handbollsligans främsta – och bästa? -- tränarprofiler, Mikael Franzén.

En av svensk handbolls främsta tränare genom tiderna.

Han skall nu återföra Redbergslid till elithandbollen efter degraderingen till division 1, nivå 3. Jag tror att han kommer att lyckas.

***

Malmöhandbollen har haft en bra säsong. Visserligen från en låg nivå men alla framsteg är värda att lyftas fram och hyllas.

HK Malmös damer har avancerat till Allsvenskan, nivå 2, och IFK Malmös dam- och herrlag har via kval nått division 2, nivå 4.

Dessutom har HK:s sitt juniorlag för herrar och IFK:s 14—15-årslag för pojkar i SM-slutspelet, där åtta lag kvarstår/grupp.

Det är många säsonger sedan Malmö hade två pojklag i ett USM-slutspel. Inget av lagen lär bli mästare. Men bra ändå.

Lite historisk nostalgi: Åren kring 1980 dominerade Malmö svensk ungdomshandboll på pojksidan.

1977 vann Dalhems 18-pojkar SM och 1981 och 1982 Malmö BI.

I P 16 vann Dalhem 1977 och 1978 och MBI 1981.

1981 blev alltså MBI segrare både för 16- och 18-åringar.

Nu är både MBI och Dalhem försvunna från handbollskartan.

Under samma period hade även IFK och Malmö FF bra pojklag i dessa åldrar.

Tider att minnas och sikta mot.

I kväll är det en stormatch i handboll i Malmö.

Jag menar att en kvartfinal i SM mellan HK Malmö och landets för närvarande mest intressanta lag, Sävehof, är värd epitetet ”stormatch”.

Det är troligen HK:s sista hemmamatch den här säsongen och följaktligen också sista gången Malmöpubliken har tillfälle att se två av de senaste periodens bästa och trognaste spelare, Magnus Persson och Adam Tumba, i Malmös svarta dräkt.

Det lär också vara sista gången på länge som profilerna bröderna Möller och William Andersson Moberg gästar Baltiska hallen, kanske även färingen Olli Mittun, den spektakuläraste spelaren i Ligan

Det är upplagt för handbollfest med många ingredienser och många journalistiska vinklingar för ett reportage.

Visst matchen finns noterad under Sport idag.

Men …

***

Den här problematiken med utebliven massmedial bevakning är inte enbart en Malmöföreteelse. Den förre elitspelaren och nuvarande tv-expertkommentatorn Charlie Sjöstrand är i en blogg i Göteborgs-Posten orolig för handbollens usla exponering. ”Det som inte syns, finns inte”.

De folkkära landslagens matcher utan för mästerskapsslutspelen uppmärksammas minimalt, inte ens med de svenska målgörarna i kvalmatcher.

Den starkt reducerade tv-bevakningen av de högsta serierna är givetvis ytterligare ett minus i PR-skålen.

Charlie Sjöstrand har lite funderingar i samma håll som jag: Vad gör det svenska förbundet för att informera? Inte ens de svenska klubbarnas insatser i de europeiska turneringarna finns alltid redovisade på text-tv.

Som i alla moderna organisationer finns det gott om kommunikatörer i Svenska Handbollförbundet. En given fråga är vad dessa damer och herrar prioriterar.

***

Jag är förstås ingen hejare på att navigera rätt på de olika förbundens hemsidor. Men att hitta rätt på handbollens är bland de svåraste. Hur finner jag tabellerna för, exempelvis, de skånska juniorserierna? Visst är det intressant att se på djupet i skånsk handboll på ungdomssidan utanför USM, som är föredömligt redovisat.

***

Utanför tidningsvärlden finns det intressanta handbollssajter som Handbollskanalen med Ola Selby och Skånesport.se med bland andra Christoffer Ekmark, som i min värld blivit mer läsvärd om han ransonerat sina löjliga metaforer

***

Sen hoppas jag naturligtvis på en liten skräll i Baltiskan, det vill säga en HK-seger,  så det blir ytterligare en match till på hemmaplan, så att inte minst profilen Magnus Persson kan fä en värdig tackartikel i Sydsvenskan.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med tre väntade hemmavinster, Kristianstad mot Hammarby, Ystads IF mot Alingsås och Skövde mot Önnered.

Såg delar av alla tre matcherna i och det är givetvis för lite för att dra några slutsatser inför fortsättningen.

Skrev för en tid sedan att Önnered hade den största möjligheten att rubba Topp-4. I går var man nära, föll med uddamålet med segermålet för Skövde på 59,59. Det kan bli kvartsfinalernas mest ovissa duell. Sen måste man beundra Skövdes förmåga att gång på gång vända relativt stora underlägen till vinster.

Det som förmodligen – tillsammans med hemmaplansfavören –kommer att avgöra för Kristianstad är målvakterna. Med Mikael Mäkelä långtidsskadad är det för tunt för Hammarby på denna position.

YIF:s bredd fortsätter att imponera.

Om någon timme är det dags för Sävehof mot HK Malmö. Partilleklubben svarade i veckan för en internationell uppmärksammad prestation, eliminerade Hannover ur European League. Kan HK med sin tunna trupp skärra detta breda Sävehof, som nog vill klara av HK med 3—0 för att få optimal vila inför nästa omgång i EL?

***

Har sett några matcher i ishockeyns slutspel. De flesta inför slutsålda hus. Publiktrycket har varit enormt i de matcher jag sett. När säsongen kulminerar höjs intresset. Det är som sagt nästan alltid fullsatt.

Så är det tyvärr inte i handboll. I fjor jämförde jag handbollens kvartsfinalsiffror med grundseriens. Hemmalaget hade i de flesta fall bättre publiksnitt i grundserien än i slutspelet. Nu var det förstås några matcher med fri entré som höjde ökade snittet i grundserien. Men ändå.

Gårdagsmötena gav kanske en viss indikation om ett ökat intresse för handbollen.

Kristianstad—Hammarby sågs av 3 631 personer, drygt 400 fler än snittet.

YIF:s 1 963 var nära exakt 600 fler än ”vanligt”.

I Skövde var man nog inte nöjda. 1 534 personer var ynka 28 fler än i grundserien.

Gemensamt är dock att det varit långt från fullsatt. Matcherna spelades ju i tre orter, där handbollen är den enda lagbollsporten på högsta nivån.

***

Trots min allmänt njugga inställning till ishockey hade jag behållning av två av Rögles vinster mot Färjestad och Frölundas avgörande mot Leksand. Onekligen dramatik och spänning med ett intensivt tryck på de fyllda läktarna.

Likväl föredrar jag dock Sävehof—HK Malmö framför Växjö—Rögle.

Men blir det ett tidigt avgörande i handbollsmötet är det ju lätt att slå över till hockeyn.

Konkurrensen om själarna är enorm. Inte minst från tv.

Och tittar man fram mot måndag, returmöte HK Malmö—Sävehof och en förmodad toppmatch i fotboll, Djurgården—Häcken.

***

När HK Malmö grundades 2007, försvann IFK Malmös som en seniorklubb. IFK:s ungdomsverksamhet har dock varit stort och vuxit under åren och haft framgångar på riksplanet.

Seniorlagen har hållit till på låg nivå. Efter två missade kval för herrarna att nå division 2, nivå 4, fixade laget det i år via en andraplats efter H 43:s farmarlag IS Lejonen i den sydliga division 3-serien.

Grattis, ett avancemang är alltid något att glädjas åt. Oavsett nivå.

Lugis degradering från herrarnas Handbollsliga är dagens samtalsämne i Handbollskåne.

Den var väntad. De flesta tipsen inför seriestarten pekade på antingen Lugi eller Aranäs, de lag som tappat mest spetskompetens. Det går inte, som för Lugi, förlora fyra av sina främsta fjorårsspelare som Casper Käll, Fredrik Olsson, Theo Ûbelacker och Christoffer Schnell. Inte att förglömma att man säsongen dessförinnan tappade Isak Persson till den tyska proffsvärlden. Att utan pengar – för de kom först mitt under säsongen – skaffa fullgoda ersättare är en omöjlighet.

Varför Lugi hamnade i denna prekära ekonomiska situation har jag ingen säker uppfattning om. Vem syndabockarna är får andra spekulera om.

Med sin starka grund i sin breda ungdomsavdelning har Lugi bra förutsättningar att inom rimlig tid återta sin plats i högsta serien. Men dagens idrottsvärld är förändrad, klubbkänslan för moderklubben är inte prioriterad. Liksom Lugi tidigare hämtat talanger från grannklubbarna riskerar man nu att tappa spelare nästgårds. Den flykten är förstås redan inledd.

***

Före seriestarten tippade jag utgången av grundserien. Är faktiskt rätt nöjd med utfallet. Ja, ni vet det där med en blind höna …

Fem exakt rätt, Sävehof som etta och så de fyra sistplacerade lagen och fyra lag med en placering fel. Min stora miss var IFK Skövde, krisrapporterna var i höstas många, och västgötarnas tredjeplats var för mig den främsta positiva överraskningen. Hade dem som sjua.

***

Slutomgången förändrade slutspelsträdet. Hammarbys hemmaförlust mot ett Guif, som i sina senaste matcher varit helt under isen, gav positiva öppningar för inte minst Ystads IF och IFK Kristianstad. Och inte minst negativa för hemmastarka Hammarby. Det är en himmelvidd skillnad att i kvartsfinalen möta Kristianstad i Eriksdalshallen än inför en fanatisk publik i Kristianstad.

Det här öppnar för en final mellan Sävehof och Ystads IF. Efter 26 omgångar en logisk final. Det är de två lag som visat upp de bredaste trupperna. Sådana kan behövas, det lär dock inte bli fem möten i kvartsfinalen för de båda favoritlagen. Den form HK Malmö visat på sistone lär inte rubba Sävehof, som sparar sina främsta de senaste ligamatcherna.

Säsongens upplaga av Alingsås lär inte räcka mot YIF.

Jag ger faktiskt Önnered en möjlighet att avancera på Skövdes bekostnad.

Och mellan Kristianstad och Hammarby avgör hemmaplansfavören.

Det innebär semifinalerna

Sävehof—Önnered och Ystads IF—IFK Kristianstad.

Ett Göteborgs- och ett Skånederby plus en final. Femton möjligheter att få den uppmärksamhet i pappersmedia som jag tycker att elithandbollen är värd.

Kanske till och med i min tidning, trots frånvaron av lag från Malmö och Lund.