Vilken var Skånes främsta handbollsklubb säsongen 2024/25?

En i och för sig omöjlig fråga ett ge ett svar på. Vilka kriterier skall man ta hänsyn till? Jag har lekt med tanken – att leka må väl vara tillåtet även för oss 85+ -- att lista Skånes främsta föreningar det här spelåret. Det återstår förstås SM-finalerna för herrar. Men hur det nu än går för Ystads IF är deras förstaplats ohotad.

Mina kriterier har varit:

A) Seniorlagens insatser i serier och cuper, även i Europa.

B) Seniorbredden.

C) Antalet ungdomslag enligt den lista som publicerades här på bloggen för en tid sedan.

D Insatserna vid slutspelet i USM.

E) Placeringarna Skåneserierna för U 19 och U 16.

F) Dubbelklubbar (dvs de som har verksamhet för båda könen, vilket de allra flesta handbollsklubbar har) har premierats.

***

Ta det för vad det är, alltså en lek!

Här har du min lista!

***

1)     Ystads IF. Ohotad. Svenska cupmästare, överlägsen serieseger (åtta poäng före tvåan), SM-final, till gruppspelet i Europa League. Ett strålande herrfacit. På minussidan, degradering för damlaget från Ligan. Men fler plus, tre lag per kön i seriesystemet för seniorer, trea i föreningstävlingen i vid USM-finalerna, två medaljer, ett guld och ett silver. Dessutom höga placeringar i de äldsta skånska ungdomsserierna. 22 ungdomslag.

2)     OV, Helsingborg. Säsongens största överraskning som nykomling i herrarnas SHL, sexa i grundserien, och inte minst semifinalplatsen i slutspelet, 1—3 i matcher mot Hammarby. Och glöm inte bronsplatsen i Svenska cupen.      Damlaget kom fyra i Allsvenskan, nivå 2, en poäng från kvalplats. Damernas farmarlag fyra i division 1, herrarnas också fyra i Söderettan, det   visar på bra bredd. Två finallag i USM. Topplaceringar i de högsta ungdomsserierna. Med sina 27 ungdomslag är OV den tredje största klubben i distriktet.

3)     H 65 Höör. En vinst i damernas svenska cup är meriterande liksom tredjeplatsen i Ligan och semifinalplatsen i slutspelet.  Klarade två kvalomgångar i European League. Med tanke på Höörs storlek är antalet ungdomslag, 15, helt ok, men ett stort minus är att H 65 inte hade ett enda herrlag på seniorsidan.

4)     HK Malmö. Näst OV den främsta herröverraskningen med en tredjeplats i Ligan. Var också i åttondelsfinalen i cupen. Damlaget räckte inte till i Allsvenskan, blev elva och degraderades. Ett finallag i USM, hade lag i de fyra skånska ungdomsserierna som utgör underlaget för rankningen. Nia på föreningslistan.

5)     Lugi. Flest ungdomslag i Skåne och flest seniorlag i seriesystemet är ett stort plus liksom två brons i USM. Men på elitnivå är det många år sedan Lugi hade en så skral säsong som denna. Damerna missade efter en andraplats i Allsvenskan att återkvala till högsta serien och herrarna kom på en så undanskymd plats som tia i Allsvenskan.

 6)   IFK Kristianstad. Inget glansår för IFK. Ett silver för herrarna i högsta  serien men ut redan i kvartsfinalen, 0—3 mot Hammarby, är inga meriter som ger en högre ranking. Inget lag I USM-finalerna är också ovanligt för IFK, som inte heller i Skånes U-serier hade en bra säsong. Dock bra bredd på pojksidan.

7)     H 43, Lund. Efter elva säsonger utanför eliten kvalade herrlaget upp i Allsvenskan. Damlaget vann division 2 och ett av herrfarmarlagen, HK Blå, division 3. Konkursen 2014 gjorde att de främsta talangerna försvann till högre placerade lag. Nu har även ungdomsavdelningen repat sig. Med sina 23 lag är H 43 Skånefyra, ett av lagen var i med i SM-slutspelet.

8)     IFK Ystad. Trots ett överhängande konkurshot lyckades IFK både rädda sin elitlicens och rädda kvar sin plats i Allsvenskan för herrar. Samtidigt har klubben fått allt starkare ungdomslag på pojksidan. Den förre elitspelaren Fredrik Petersen är en viktig person i det ”nya” IFK Ystad.

9)     HK Kristianstad. Åttondeplats i Damligan räddar en plats bland de 12. Har få flicklag i de yngre åren-

10)       Vinslövs HK. En kvalplats till SHL för herrar inger naturligtvis respekt

11)       Lödde Vikings. Herrlagets avancemang till division 1 ett extra plus för en av landets bästa ungdomsklubbar sett över tid.

12)       HK Ankaret.  Skånes näst största ungdomsklubb.

Nära plats på listan: Åhus HB, IK Lågan, Eslövs IK och IK Sund i nämnd ordning.

Fem medaljer blev den skånska utdelningen vid finalspelet i handbollens USM i Uppsala.

Ett guld (P 18) och ett silver (P 16) till Ystads IF, ett guld (F 16) till Lödde Vikings och två brons (F 14 och P 18) till Lugi.

I fjor blev det sju skånska medaljer (1—2—4) och 2023 fyra (2—2—0). Det är i det häradet den skånska medaljskörden ligger vid ett finalspel. I min ungdomsidrottsvärld är det viktigare att av de 24 finalklubbarna är tio skånska och av 48 finallag är 19 skånska. Sen är det naturligtvis så att topplaceringar även i ungdomssammanhang inspirerar. Speciellt för de mindre föreningarna.

Ystads IF är sett över hela spektret Skånes särklassig bästa handbollsklubb den här säsongen. Tittar man över hela landet är det bara Sävehof som är bättre. Sen är det jämnt mellan YIF och Önnered. Det var också denna trio som var framgångsrikast[MM1]  vid finalerna, enligt poängberäkningen 8, 7, 6 osv.

1)     Önnered 26 p, 2) Sävehof 25, 3) Ystads 1F och IFK Tumba 23, 5) Aranäs/Fjärås 20, 6) Lugi 17, 7) Lödde Vikings 10.

Övriga Skåneklubbar: 8) OV Helsingborg 9, 11) IK Sund, Helsingborg 7, 14) H 43 Lund, Eslövs HF 4, 16) , HK Malmö, Ankaret, Bjärred, 3, 21) Eslövs IK 2.

***

Några funderingar:

• Att Ystads IF numera kan hävda sig i en totaltabell beror på att även tjejerna tar för sig, åtta i F 16 och fyra i F 18.
• För något år sedan blev Lödde Vikings bästa klubb, en fantastisk prestation. Ett guld (F 16) och en sjundeplats i F 18 i år visar på en stabil och utmärkt verksamhet. Löddes mästarlag var ett av de mest överlägsna  under finalhelgen.
• I F 16-klasen kom fem lag från Skåne: 1) Lödde, 4) OV, 6) HK Malmö, 7) Eslövs IK, 8) YIF.
• OV hade en bra säsong överlag och hade också P 18-laget som sexa. Lokalkollegan IK Sunds två finalplatser, båda i 14-årsklasserna, åtta bland tjejerna, fyra bland killarna tyder på Helsingborgshandbollen är på stark frammarsch.
• Lugis två brons (F 14 och P 18) kunde med rätt marginaler blivit mer. F 14-laget föll i semifinalen med ett mål mot Önnered och 18-årsgrabarna med ett i sin semifinal mot blivande mästarna YIF. Slutspelet i denna klass bjöd på mycken dramatik, finalen YIF—Önnered 24—22, bronsmatchen Lugi—Tumba 26—25.
• Eslöv är ett stabilt ungdomshandbollsfäste, såväl HF (P 14, femma) som IK (F 16, sjua) hade lag med i Uppsala. Hur går det med planerna om en  sammanslagning?

***

Intressant är att en klubb från Stockholmsregionen, som IFK Tumba, både topp- och breddmässigt kan mäta sig med Skåne och Göteborgaområdet. Ett guld, ett silver och en fjärdeplats är respekt.

Tre ytterligare medaljklubbar (Täby, Skuru och Bolton) från Stockholmsregionen tyder på en gynnsam tendens.

Slutligen en honnör för Kungsbackaklubben Aranäs, femma i den inofficiella föreningstävlingen.

Det blev mycket idrott i tv under helgen.

Med mycken dramatik.

Men jag hann även med annat.

Tv:n är en välsignelse när man med ålderns rätt inte är lika transportabel som tidigare. När dessutom utbudet var så enormt som det var de senaste dagarna är det bara att tacka och buga.

Dramatiken var sannerligen extremt i de matcher jag följde, mer eller mindre. Med den moderna tekniken finns ju också möjligheten att i efterhand följa en match utan att känna till slutresultatet. Den möjligheten utnyttjade jag.

Nörd? Svar: Ja!

Lite av det mest dramatiska:

*) Segermål på straff för Elfsborg mot Degerfors som missade sin. Degerfors var bra.

*) Såg bara förlängningarna  av första SM-finalen i hockey, Brynäs avgjorde en bit in i femte perioden mot Luleå.

*) Brage gjorde 1—0 mot Trelleborgs FF i 93:e efter touch och stolpe in.

*) En frisparksvariant avgör derbyt mellan IFK Göteborg och Häcken, 2—3, i 97:e minuten,

*) Den allsvenska hockeyfinalen, tredje mötet mellan AIK och Djurgården avgjordes också i period 5, denna gång i AIK-favör.

*) Djurgården—Gais, förvisso mållöst, men många ”närasituationer” för Djurgården.

*) Jag hann också se sista halvleken av tredje SM-semifinalen i handboll mellan OV Helsingborg och Hammarby. Med tolv minuter kvar ledde Stockholmslaget med 23—18, finalplatsen syntes klar. Men OV gick i kapp, 27--27. Med elva sekunder kvar fick OV straff. 19-årige Alfred Arnelin sätter den säkert. OV håller liv i kampen om en finalplats.

Det var kantspelaren Arnelins elfte mål, det ena mer spektakulärt än det andra. Ett av dem var ett konststycke, omöjligt att beskriva. Definitivt ett av de mest sevärda jag sett av alla de tusentals jag upplevj genom åren.

***

Det var ett värdigt avslut på en sällsynt dramatisk idrottshelg i tv-fåtöljen.

Vem vill gå till sitt jobb och bli ifrågasatt för varje litet beslut, felaktigt eller oftast helt korrekt?

Jag tänker på domarna i de olika lagbollsporterna och då främst inom fotbollens elitdel på herrsidan. Jag upplever att respekten för domarna är större i handboll och basket, två andra sporter jag följer regelbundet. Visst förekommer det protester i såväl basket som handboll, men inte på samma teatraliska sätt som inom fotbollen. Dessutom blir oftast bestraffningarna mer kännbara för lagen.

Rent generellt är filmningar och förstärkningar sällsynta i de båda inomhussporterna. Sammantaget ger detta en angenämare atmosfär både på plan och läktare.

Helt rättvist är det inte heller att jämföra. Antalet åskådare är ju så mycket större kring en fotbollsplan. Vildhjärnorna med en fanatisk klubbkänsla är så många fler och deras beteende kan diskuteras. Det är bara att se när tv-kamerorna zoomar in vissa klubbars supporters. Det är skrämmande. Det är i denna atmosfär domarteamen skall jobba. När till och med föremål kastas in på en ”linjedomare”, som i matchen AIK—Norrköping, stiger min olust.

Ledare och spelare måste värna om funktionärerna, hjälpa dem. Det är trist att se tränare, vissa sämre än andra, vid varje diskutabelt domslut verbalt attackera den stackars fjärdedomaren.

Malmö FF:s utspel nu i veckan av lagkaptenen Anders Christiansen var speciellt illa timat, dagen efter AIK—Norrköping. Domarkåren behöver stöttas, inte ifrågasättas i massmedia av en av de största profilerna.

Visst kan jag tycka att MFF vid något tillfälle i år borde fått en straff. Men jag har också sett andra lag blivit förfördelade. Utan att det framförts några konspirationsteorier.

Domarchefen i Sverige Stefan Johannesson intervjuades i veckan och var orolig för den framtida domarrekryteringen. Visst är det förståeligt: Vem vill bli ifrågasatt på sitt jobb!

Elitlagens ledare och spelare måste hjälpa till att skapa bättre relationer till matchfunktionärerna. De senaste händelserna har visat på motsatsen.

Sydsvenskan hade i dag tre artiklar om den ekonomiskt krisande ishockeyklubben IK Pantern.

Den intressantaste var den om att BK Flagg, den anrika fotbollsklubben på Kirseberg, bildat en ishockeysektion för att försöka rädda Panterns ungdomsavdelning.

Skribent var Niklas Wihlborg, som ofta hittar lokala vinklar. Som i alla fall lockar mig, som är trött på den elitfixering på ett fåtal idrotter som präglar sportredaktionen och dess profilerade journalister.

Nåväl, all kredit till Flagg som verkligen värnar om ungdomarna i stadsdelen. Pantern hör också hemma på Kirseberg. Jag är förstås också medveten om att ishockeyn med sina få föreningar har ett större rekryteringsområde än en lokal fotbollsklubb.

Men nytänkandet, viljan att tänka på, ungdomarna, att rädda en betydelsefull verksamhet som riskerar att försvinna, uppskattar jag verkligen.

Jag hoppas också att man inom Flagg tagit till sig den diskussion och forskning om vikten av allsidig ungdomsträning för att dels bibehålla ungdomarna längre inom idrotten och dels få bättre utbildade aktiva juniorer och seniorer.

En sommaridrott och en vinter ger tillfällen till att inom en och samma förening pröva både fotboll och hockey och se till att träningstiderna inte kolliderar. Här har BK Flagg/IK Pantern ett perfekt tillfälle att bli innovatör för ett tänkande som journalisten Patrik Brenning framför sin utmärkta debattbok Så vinner vi igen.

***

Man blir dock lite betänksam när Malmös fritidsdirektör Johan Hermansson i ämnet säger:  Det är en strikt regelverksfråga. De direktiv och regler som är uppsatta följer vi.

Jag tror inte för ett ögonblick att det finns någon paragraf i regelverket som behandlar frågan om hur man gör när en befintlig förening bildar en ny sektion för att rädda en stor och viktig ungdomsverksamhet.

Om nu Flagg och Pantern kommet överens är det bara för Malmö stad och ishockeyförbunden att ge klartecken. Och ge hjälp.

Ungdomarna är viktigare än eventuella paragraferna!

***

Några rader om något annat, om Nikola Roganovics, Sveriges kanske mest lovande handbollsspelares, övergång till HK Malmö.

Klockan 20 i går publicerade Sydsvenskan – Niklas Wihlborg igen – nyheten på Sydssenskan.se.

Men inget i pappers- eller e-tidning.

Platsbrist eller ej. Jag vet inte. Nyhetsvärderingen förstår jag inte.

Men gudbevars, Malmö FF skall ju ha sina två artiklar.

Visst har det kliat i pekfingrarna den här veckan. Det har ju hänt mycket att fundera över. Och skriva om.

Men har man sagt att jag skall bloggskriva endast en gång per vecka så får man stå för det. I gengäld har jag publicerat ett inlägg om Bokskogen/Torup med en hel del friidrottshistorik på Idrottsmuseets Vänners hemsida, imv.nu, Texter idrottshistoria. Sidan rekommenderas. Inte enbart för mina texter. Det finns mycket intressant att ta del av

HANDBOLL

 Det var väl få eller ingen som ens hade annat att ett av lagen OV Helsingborg eller HK Malmö skulle nå semifinalplats i handbollens SM-slutspel.

Två av säsongens tre största positiva överraskningar. Den tredje är HF Karlskrona. Men förstås även Hallby kan räknas in i denna kategori.

Kvartetten skall förstås vara nöjd med säsongen, även om det just nu svider för HK Malmö.

Det som uppenbarade sig i kvartsfinalspelet var förstås det som gjorde att HK allmänt tippades som ett bottenlag, det vill säga bristen på bredd. Kristian Zetterlund i målet har haft ett alldeles strålande försvar till hjälp. Detta har lagt grunden till tredjeplatsen i Ligan – ta denna som facit för säsongen 2024/2025 – tillsammans med Truls Gröttas eminenta spel i stort i varje match. Norrmannen är, i min bok, för sitt lag seriens absolut viktigaste spelare. Omgivningen är bra och i många fall lovande men sett över en hel säsong, inklusive fyra kvartsfinaler, räckte inte kvaliteten.

Alex Montebovi är i kontringsfasen skicklig och sällsynt sevärd, linjespelaren Hugo Stuivers håller högsta svensk klass både framåt ock bakåt. Tim Hilding (strålande nu senast), Arvid Johansson och Alfred Olsson har haft många ljusa stunder men inte den stabilitet som gjort att skicklige tränaren Björn Sätherström kunnat vila Truls Grötta. Malte Månssons tid kommer, när han lärt sig spela försvar i seniorsammanhang.

Så har vi då publikfavoriten Hampus Nygren, försvarsjätten. Han är ovärderlig för HK. Många rankar honom som Ligans bäste försvarare. Jag håller inte med. Det är för lite finess i hans defensiva arbete. Hans försvarsarbete slutar nästan alltid med ett frikast till motståndarna. Jämför med Philip Stenmalm i Ystads IF, nominerad till främste förvarare de två senaste säsongerna. Hans brytningar renderar ofta i egna mål eller assists i kontringarna.

Här är min amatöranalys av HK Malmös utmärkta – det understryker jag – säsong. Har faktiskt sett de allra flesta matcherna.

Ser fram mot kommande spelår. Sportchefen har mycket att stå i för att nye tränaren Zoran Roganovic får ett material som kan göra en liknande säsong som den här. Grötta och Zetterlund blir svåra att ersätta.

***

OV har jag inte sett så ofta. Efter 23—36 i oktober mot just HK Malmö såg man inte detta komma.

I det fyra mötena i nu i kvartsfinalerna är det lätt att analysera. OV:s bredd var överlägsen HK:s, inte minst på målvaktssidan. När Michael Andersson efter sina strålande inledningar mattades kom rutinerade Espen Christensen in och var i samma klass.

OV kunde i långa perioder – av olika anledningar – undvara sin storskytt Marcus Norrbrink utan att spelet rasade samman. HK var ”tvunget” att spela nästan non-stop med Truls Grötta.

Jag har tidigare några gånger gett OV en eloge för att man gett tränaren Toni Johansson nytt förtroende trots två degraderingar. Känns skönt i en idrottsvärld där tränarna får sparken för att styrelse och sportchef misslyckats med att skapa en konkurrensduglig trupp.

***

H 43 Lunds återkomst till eliten, till Allsvenskan, gläder många i Handbollssverige. Jag har en känsla av att klubben är populär i stora delar av landet. Kanske inte i delar av Lund, men ändå.

Avancemanget lär väl innebära att H 43 lättare kan behålla sina talanger och kanske till och med få tillbaka några av de många H 43-fostrade spelare som varit på högre nivåer än där H 43 harvat efter konkursen 2014.

***

Allsvenskan 2025/2026 blir en serie med sällsynt meriterade föreningar. De tre som tog steget upp, Redbergslid, Kroppskultur och H 43 tillhör historiskt de stora i Sverige.

De tre högst placerade klubbarna i maratontabellen för högsta ligan finns nämligen i serien:

Ettan Redbergslid (82 säsonger), tvåan Drott (50) och trean Lugi (57). Om Guif missar kvalet mot Varberg (2—1 i matcher till Eskilstunalaget inför dagens möte i Varberg) kommer även maratonfyran Guif (61 säsonger att hamna i Allsvenskan.

I övrigt 11) H 43 (34), 18) IFK Ystad (17), 24) Kroppskultur, (27) Aranäs (10), 31) IFK Tumba (12), 61) Varberg ? (2) och 66) Skånela (2).

Handbollsallsvenskan 2025/26 rymmer mycket historik.

BASKET

I USM-basketen är man i åtta av nio klasser framme i Final 4.

Malbas har fyra lag finalklara, F 19, F 15, P 17 och P 15. I veckan spelar herrarnas 21-lag kvartsfinal mot Nässjö med möjlighet att få ett femte finallag. Enligt expertisen en svår uppgift för Malbas

Men fyra lag i final är förstås ett bra facit och ett bevis för en gedigen verksamhet. Inga andra Skånelag har kvalificerat sig till finalrundan.

Trots allt finns det en viss besvikelse i Malbasleden då F 17-laget missade i sista steget. Laget med fem landslagsaktuella spelare (en dock skadad) vann endast en match.

Ju fler orter som har livaktiga föreningar desto bättre för svensk idrott.

Det gäller alla idrotter. Talangerna finns överallt. De är inte koncentrerade till de  större samhällena. I dessa är det nödvändigt med en lokal konkurrens.

Därför gladde det mitt idrottshjärta när i helgen 32 14-årspojklag i handboll blev åtta inför USM-finalerna i maj.

Hälften av de åtta var skånska. Tre av lagen kom från klubbar vi kanske lite vanvördig kallar småklubbar, Eslövs HF, IK Sund (Helsingborg) och Ankaret från Bjärred.  Den fjärde klubben var Ystads IF. Alla dessa vann sin grupp obesegrade. Det var tuffa kvalregler, endast ettan fick en finalbiljett.
Lödde Viklngs och Ljunghusen, två andra duktiga ungdomsföreningar, skötte sig alldeles utmärkt i detta Steg 4 utan att dock vara riktigt nära ett avancemang.

***

Lödde, en fantastisk klubb som fortsätter att skola blivande svenska elitspelare, kunde i gengäld glädja sig åt att deras damjuniorlag vann sina fyra matcher och är finalklart liksom Ystads IF.

HK Malmö, OV Helsingborg och Lugi var aldrig riktigt fortsatt spel i denna åldersgrupp.

***

Därmed är alla 48 finallag klara från 25 klubbar, varav tio skånska.

Skåne har 19 lag, Göteborg (inklusive Alingsås och Kungsbacka) 17, Storstockholm 9. Det innebär att Övriga Sverige endast har tre finallag, ett vardera från Skövdes två föreningar, IFK och HF, samt ett från Jönköpings Hallby.

Ungdomshandboll på en högre nationell nivå är koncentrerad till tre regioner och det är naturligtvis inte optimalt.

Sin fina klubbredd till trots, 22 föreningar hade lag från start i USM, finns det luckor även i Skånes ungdomsrekrytering.

***

Här är de skånska klubbarna och lagen som är med i slutspelt den 2—4 maj i Uppsala:

5 lag: Ystads IF (F 18, F 16, P 18, P 16, P 14)

3 lag; Lugi (F 14, P 18, P 16)

2 lag: IK Sund (F 14, P 14), Lödde (F 16, F 18), OV (F 16, P 18)

1 lag: H 43 Lund (F 14), HK Malmö (F 16), Eslövs IK (F 16), Eslövs HF (P 14), Ankaret (P 14)

Noterbart är att Kristianstadsregionen inte har ett enda slutspelslag.

***

Ystads IF är tveklöst säsongens förening i Skåne, serieseger och cupvinst för herrarna och redan klar semifinalplats i slutspelet är meriter som talar för sig själv. Lägg till en klart godkänd insats i Europacupen.

Damlagets degradering från Ligan är förstås ett minus.

Till dessa framgångar skall alltså adderas ungdomslagens hittills lyckade spel i USM.

Med sina fem slutspelslag har YIF tillsammans med IFK Tumba (vem hade koll på att den klubben var så stor och duktig?) näst flest lag med i slutspelet.

Sävehof har lag i alla sex grupperna.

Önnered och Kungsbackas Aranäs med sin farmarklubb Fjärås har fyra finallag vardera.

På sjätte plats kommer Lugi med tre finallag.

I den gånga helgen kvalificerade sig ytterligare tre Skånelag till USM-finalerna i handboll, Final 8.

Det var P 18 och F 14 som avgjorde sitt Steg 4.

’I pojkklassen blev 20 lag 8. OV Helsingborg imponerade, fyra raka vinster och övertygande 49 plusmål. HK Malmö kom trea i poolen, två avancerade, var aldrig nära, två klara nederlag mot OV och IFK Skövde.

Till finalrundan i Uppsala får OV sällskap av Ystads IF och Lugi, båda grupptvåor med snudd på förstaplatsen, Lugi föll med 23—22 mot Önnered i gruppfinalen. YIF i sin tur kryssade mot ettan Tumba men tappade även poäng i ett oavgjort möte mot trean IFK Kristianstad. Tumba vann över Kristianstad med 29—25.

Hörbyklubben Lågan kom femma.

***

I F 14 är steg 4 tufft. 1 åtta 5-lagstupper går endast ettan vidare.

Skåne fick tre obesegrade ettor, IK Sund (Helsingborg), H 43 Lund och Lugi, som visade sin fina bredd, då andralaget kom tvåa efter en knapp förlust mot Önnered.

Lödde blev också tvåa men var långt från att rubba Täby.

IFK Malmös lag kom femma.

***

IK Sund har säsong efter säsong flyttat fram sina ungdomspositioner och ha ett finallag i USM är ytterligare ett bevis på framsteg. OV har över år haft en stabil ungdomssektion. Handbollen är stark i Helsingborg.

***

H 43 Lund är vant vid stora framgångar i dessa sammanhang. De har blivit färre på senare tid. Några år efter konkursen 2014 tillhörde H 43 de största och främsta klubbarna i USM-tävlingarna men sedan seniorlagen tvingades starta om på nivå 6 har rekryteringen blivit svårare. Samtidigt har de flesta av de bästa redan i unga år sökt sig uppåt. Det är bara att se hur många H 43-fostrade spelare som finns i landets högsta serier. Och även utomlands.

När nu damlaget tagit steget upp till division 1 (nivå 3) och herrlaget genom kval kan nå Allsvenskan (nivå 2) är det också betydelsefullt att ungdomslagen hänger med.  Att F 14-laget spelar i Final 8 ger, liksom seniorlagens lyckade säsonger, en extra injektion till en förening som på tio år närmat sig den plattform min generation förknippar med H 43 Lund.