Malmö är för litet.

Ja, för att ha mer än ett elitlag i varje idrott. Eller till och med elitklubb om vi går utanför lagsporterna.

Jag har skrivit det tidigare. Och i dessa dagar finns det all anledning att upprepa sig. I fjor Panterns ishockeylag, nu LB 07:s damlag i fotboll.

Tiden får utvisa om det om sex, sju år finns utrymme för både FC Rosengård och Malmö FF på damfotbollssidan. I nuläget finns förstås det stora finansiella stödet för båda lagen.

Efter MFF:s nej till ett samgående med LB 07 var det en utopi att det i framtiden skulle finnas plats för tre topplag i Malmö. LB 07:s position på elitkartan var bara en tidsfråga.

***

LB 07-fallet väcker många frågor. Klubbens ordförande Robert Lenir säger i ett uttalande att han hade förhoppningen att spelarna skulle kunna livnära sig på att spela fotboll. Det framgick inte i artikeln om det rörde sig i LB 07 eller om  det var i LB 07/MFF.

Men ändå! I Elitettan, nivå 2!

I fjor var publiksnittet 346, delvis räddat av en PR-strid mellan Stockholmsklubbarna.

 I Allsvenskan hamnade snittet på 895. FC Rosengård kom upp i 895, en i min värld låg siffra med den massmediala uppbackning laget fick. Sämst publiksnitt i Allsvenskan var – ja, just – LB 07:s med sina 484 åskådare/match.

Med dessa siffror som grund: Hur kan Robert Lenir fundera i helprofessionella spelartrupper?

Räcker tio miljoner per år enbart i personalkostnader för en seniortrupp?

***

Rent generellt har svensk elitlagidrott ett hybrisproblem, den felaktiga tron på att man i vårt långa land kan skaffa intresse för en riksomfattande serie på nivå 2. Speciellt på damsida – detta sagt utan något genusperspektiv. Som nu exempelvis i fotboll och handboll. LB 07 hade kalkylerar med resekostnader på 700 000 kronor för en säsong i Elitettan. Är det vettigt att ett Malmölag åker till Morön i Västerbotten för att spela fotboll på nivå 2 inför 300 åskådare? Dessa pengar kan användas bättre för att utveckla fotbollen. Svensk idrott reser upp alldeles för mycket pengar.

De ojämna tabellerna både i Allsvenskan och Elitettan för damer visat att det inte finns den bredd som motiverar endast två elitserier.

***

Att nu LB 07 och tidigare Kungsbacka och Kalixlaget Assi hoppat av Elitettan borde väcka några förändringstankar.

I veckan hade Malmö FF inbjudit till testträning för att skaffa underlag för fyra nya flicklag i åldrarna 11 till och med 14 år.

94 unga, förhoppningsfulla tjejer mötte upp. Det är en imponerande siffra när det gäller flickfotboll i den här regionen. Det visar på den dragningskraft och det attraktionsvärde som finns i namnet Malmö FF hos ungdomarna – och deras förhoppningsfulla föräldrar, som ser blivande stjärnor i sina telningar,

Av dessa 94 tjejer skall MFF gallra ut ett 50-tal. Det är naturligtvis inte 94 flickor utan fotbollsbakgrund. De kommer från klubbar i Malmö och närområdet. Klubbar, som, rent generellt sett, har svårt att få kontinuitet i sin flickverksamhet. En av de i Sydsvenskan intervjuade 13-åringarma berättade också att hennes nuvarande lag var på väg att läggas ner. Då är det givetvis utmärkt att det finns alternativ. Samtidigt lär de finnas lag/klubbar som får se några – och förmodligen då de bästa – flickor attraheras av storklubben och som en följd får svårigheter att själv mönstra lag och trupper. Underlaget är nämligen skört. I Malmö är det bara FC Rosengård som har lag i alla årsklasser för flickor. Inte ens Skånes numerärt största ungdomsklubb, LB 07, klarar det.

Skånebolls seriesammanfattning för 2019 visar också tydligt på flickfotbollens rekryteringssvårigheter. I 13- och 14-årsserierna skall man spela 11-mannafotboll, men man tillåter lag att spela i niomannalag, och till och med sju, för att överhuvudtaget få ihop ett lag. Inom dam- och flickfotbollen är det också många klubbar, till och med tre, som slår sig samman för att bilda ett serielag. I båda fallen rör det sig om många.

Och det är givetvis positivt: Så många som möjligt skall ges möjlighet att spela fotboll.

Det är i denna verklighet man skall se Malmö FF:s nysatsning.

Alla ungdomar skall självfallet själv ha rätt välja klubb – om man nu blir antagen – men jag är rädd att MFF:s nysatsning kommer att inverka negativt på närområdets övriga ambitiösa klubbar.

Det finns för närvarande inte ett tillräckligt stort antal flickor i dessa åldrar att täcka det hål som MFF-satsningen ger,

Oron, som kom fram när MFF ambitioner blev kända, är inte oberättigad.

I går hade jag en nyårsförhoppning på min blogg att min morgontidning Sydsvenskan skulle skildra den breda, djupa idrotten grundligare.

I dag fick jag ett besked, tidningen bjuder redan på husmanskost. Så stod det i en krönika.

Jaså, är det så? Vilken självbild har redaktionen? Det är en självklar fråga. En annan är: Är kunskapen om regionens idrott så bristfällig att man verkligen menar det man skriver?

Vad säger elitlagen i bowling och badminton – både med internationellt meriterande aktiva – och squash? Hur ofta får vi läsa om alla de duktiga utövarna i taekwondo, och andra av kampsporterna, bågskytte, kanot, short track, ja, listan över regionens många idrotter med elitaktiva kan göras verkligen lång,

Vi har inte fått läsa om att MAI 2019 för andra året i följd blev bästa SM-klubb i friidrott. Hur ofta bevakar man de stora inomhustävlingarna i Atleticum, oftast med friidrottare från Skåne, och utlandet, av hygglig klass.

Och inte har vi fått läsa om att Malmö KK efter några års regress klubbmässigt åter finns i Sverigetoppen i simning.

Min husmanskost är definitivt mer varierad än krönikörens.

***

Äntligen har så Sydsvenskan i krönikeform kommenterat sammansättningen av Malmö FF:s nybildade damtrupp. Det är ett svansande likt den berömda kattens kring den heta gröten. Det är inga klara besked, mest det ena eller det andra.

Krönikören, det är Max Wiman, har tidigare gett supporterjournalistiken ett ansikte. Det har nu kompletterats med naivitetens. Han har minsann frågat spelarna varför de valt MFF: Det fanns en genuin önskan att spela med sitt favoritlag,

Inget om idrottsliga ambitioner. Och inte en relevant fråga om de ekonomiska villkoren vid kontraktsskrivningen. Vad vill spelarna få ut av något år på korpnivå (tidningen använder själv denna benämning)? Knappast någon i den nuvarande truppen kommer att spela elitfotboll. Åldern kommer att ta ut sin rätt. Spel i division 4, 3, 2 och kanske till och med i division 1 för ett helt lag skapar inget elitlag. Märk att Dösjöbro IF, varifrån elva plus två spelare kommer, var chanslöst i kvalet till Elitettan mot Jitex, 0—4 och 0—3.

MFF kommer att under hela resans gång att tvingas värva spelare. Den egna ungdomsverksamheten, som väl ännu inte startat, kommer inte att kunna leverera tillräckligt många spelare när det är dags för Allsvenskan.

Frågetecknen hopar sig.

Wiman avslutar: De som inte tycker det inte är journalistiskt intressant (min anmärkning: hur MFF förändrar de skånska villkoren på damsidan) förenklar verkligheten.

Självfallet är detta intressant. Artiklarna har lästs av många. I min enkla värld är det intressant att fundera över hur MFF skall få plats bredvid FC Rosengård i Europa och LB 07 i Malmö. Och hur inverkar flicksatsningen på övriga föreningars verksamhet? Och hur ser fotbollskartan i Malmö ut? I tidigare inlägg har jag ställt frågorna. Men dessa aspekter har jag inte läst om i någon SDS-krönika.

Att följa MFF-damernas seriespel med mer än resultat och tabell – som man gör med damlaget i Redhawks försök att nå högsta serien – vore en skymf mot så mycket elitidrott i regionen.

Det finns mera näringsrik husmanskost att servera än division 4-fotboll för damer. Det är faktiskt nivå 6.

Det har varit mycket diskussion om damfotboll i Malmö på sistone.

Malmö FF:s göranden och låtanden ger alltid kommentarer och synpunkter i Malmö. Sen MFF tog över Malmötronen från IFK Malmö även på damsidan i början av 1980-talet har MFF i olika namn, Ld B FC Malmö och FC Rosengård, varit ohotad etta i stan.

Närmast har LB 07 kommit de senaste åren med spel på samma, högsta nivån.

Husie IF hade en framgångsrik period under första decenniet av 2000-talet och var 2007 väldigt nära att nå Allsvenskan.

Om man välvilligt drar en elitgräns vid tredje nivån har förutom MFF, LB 07, IFK och Husie även Kirseberg, Kulladal, Söder, Håkanstorp och Vången haft lag på tredje plattformen. 1980-talet var bredden på toppen helt annat än nu. MFF, IFK, Kirseberg, Kulladal och Söder höll alla till i det som då inte var falsk varudeklaration.
2019 spelade det tredje bästa laget från stan förvisso i division 3, men i realiteten ”femman”. Den vann Lilla Torg, så en viss ljusning kan man förhoppningsvis skönja.

Ett bevis på damfotbollens instabilitet i Malmö är att MFF, IFK, Kirseberg (Malmö City hade lag), Kulladal, Söder, Håkanstorp och Vången, om nu ens klubbarna finns, inte hade någon dam-flickverksamhet 2019.

En slutsats vågar man dra. Seniorbredden var bättre under de sista årtionden av 1900-talet. De äldsta flickserierna var då för 16-åringar, så seniorlagen innehöll förmodligen många äldre tonåringar. Nu finns serier för 17- och 19-årngar med det var endast Rosengård (båda grupperna) och LB 07 (F 19) som hade lag i dessa grupper.

Under mina år som ansvarig för Malmösport på Sydsvenskan förde jag noggrann statistik över utvecklingen inom Malmöfotbollen. Sista året 2004 fanns det nio Malmölag för F 15 och F 16 som spelade seriefotboll, i år fyra. I 13—14-årsklasserna 28 lag år 2005, 2018 endast 16, därav tre sjumannalag.

Slutsatsen är given: Var skall de tre (Rosengård, MFF och LB 07) elitklubbarna hitta sina blivande elitspelare? Redan i år fanns ett 15-tal aktiva med utländskt pass i de två allsvenska lagen. Hur kommer framtiden att se ut? Utlandsimport är dyrt. Reglerna sätter rejäla ekonomiska krav för att ta hit utländska proffs.

Utvecklingen kommer att bli intressant att följa. Men hur utvecklande är det för den totala damfotbollen i Malmö?

***

Några andra noteringar:

1978 avgjordes de första division 1-serierna för damer. De var sex till antalet. IFK Malmö deltog i den södra avdelningen under de tre första åren. När IFK degraderades 1980 tog MFT steget upp och aldrig åkt ut. Något derby blått mot gult i seriesammanhang har alltså aldrig spelats.

Först 1988 blev det en enda allsvensk serie.

***

Malmö FF/LdB FC Malmö/FC Rosengård leder den officiella allsvenska maratontabellen. Kan tyckas märkligt att MFF får tillgodoräkna sig poäng för lag som man inte ville ha inom familjen.

Det blir en grannlaga uppgift för statistikerna att reda ut begreppen, när MFF så småningom åter tar en plats i Allsvenskan.

FC***

 Rosengård har en gedigen grund bakom A-laget. Har ytterligare ett seniorlag och ett lag i vardera F 19 (skandinaviska mästare), F 17, F 16 och F 14 och tre i F 13. Längre redovisar Skåneboll inga tabeller.

LB 07 är betydligt tunnare med luckor i F 17 och F 14.

***

Av ”småklubbarna” är Hyllie IK med seniorlag och fyra ungdomslag främst, följt av Husie IF, ett plus tre.

I väntan på Tomten blev det en stund över.­

Funderade då på den nya situationen för damfotbollen i Malmö i och med Malmö FF:s omdebatterade intåg på scenen.

Har tidigare ifrågasatt om det finns utrymme för två Europasatsande klubbar i stan, FC Rosengård och Malmö FF. Och finns det plats för ett tredje lag med ambition att tillhöra den svenska eliten? Jag tänker naturligtvis på LB 07, som när det inte blev något äktenskap med MFF, förhoppningsvis klarar av sina ekonomiska problem och bibehåller ambitionen att ha ett damelitlag.

Rekryteringsunderlaget i Malmö är klent.

I F 19-klassen fanns i år två lag, två bra sådana, i Rosengård och LB 07, i F 17 hade Rosengård ett lag och i F 16 hade så de båda toppklubbarna också vardera ett lag.

Det var inte bättre/bredare i de yngre årgångarna. I de serier som redovisades i Skånebollen fanns två Malmölag i F 15 (Hyllie och Husie), åtta i F 14 och åtta i F 13. Men då skall man märka att av de åtta lagen i 13-årsklassen är tre för 7-manna. Så tunt är underlaget.

***

Tittar man på de spelartrupper de allsvenska Malmölagen i år presenterade på sina hemsidor hade Rosengård två spelare med en Malmöförening som moderklubb, LB 07 ingen. Närområdet (med gränserna Borgeby, Lund, Skurup, Trelleborg): Rosengård två, LB 07 tio.

Är detta en för tuff slutsats att dra: Malmötjejer varken kan eller vill spela elitfotboll.

Ett måhända för tuff uttalande men kanske något att fundera kring.

I MFF:s omdebatterade trupp finns också endast en spelare från en Malmöklubb, Lilla Torg. Min kunskap om moderklubb för övriga truppmedlemmar är begränsad, så det kan finnas någon Malmötjej ytterligare.

***

MFF har misslyckats med att bygga upp en knatteverksamhet för tjejer. Nu skall man starta lag för flickor i de yngre tonåren. Var hittar man dem?

Mina kontakter i Malmös småklubbsvärld är oroliga: De bästa kommer att lockas över till Malmö FF och skapa oro i en skör verksamhet.

***

I mina ”forskningar” för det här inlägget har jag hittar intressanta detaljer som jag återkommer till.

                                                                      ***

Till slut: En God Jul!

Varhelst några allmänt idrottsintresserade Malmöbor träffas kommer Malmö FF:s damsatsning upp till diskussion.

Min enkla slutsats är: Malmö FF har inte vunnit sympati med sitt agerande.

Vad jag anser, redogjorde jag för för några dar sedan.

Men vad tycker de som dagligen i media följer allt som händer och sker kring MFF? Sydsvenskan, Skånesport.se och Kvällsposten har nyhetsmässigt berättat om spelartruppens sammansättning med 11 plus 2 spelare från Dösjöbro IF. Men inga kommentarer, inga krönikor, inget om Sydsvenskans, Skånesports och Kvällspostens åsikter.

Är jag alltför konspiratorisk när jag menar, att Sydsvenskan, Skånesport.se och

Kvällsposten inte heller gillar MFF:s agerande men med sina MFF-hjärtan avstår att öppet skriva ner sina åsikter.

Så tolkar jag tystnaden.

Artur Bliding, sportchef på Skånska Dagbladet, har i ett flertal krönikor (inte låsta som annars är brukligt i Sk.D) med indignation framfört sina synpunkter och rotat i en härva som verkligen inte är odelat sympatisk. Den läsningen har jag uppskattat.

Det har varit mycket nu. Allt hinns inte med.

Julen närmar sig med allt vad det innebär med sammankomster, det har varit några jubileer, handbolls VM för damer har tagit sin tid och fortfarande finns det olika åtaganden att klara av.

Under en tid har jag funderat över MFF-tränaren Uwe Röslers sorti. Det har skrivits och debatterats i alla dess media från alla synvinklar.

Märkligast av allt är, att poeterna kring MFF trots den dagliga bevakningen inte redovisat den stämning på olika områden som Rösler skapat. Jag befinner mig långt, långt från den vardagen i MFF, har exempelvis aldrig sett någon Rösler-träning, aldrig sett honom live. Jag har aldrig varit i någon som helst kontakt med honom.

Likväl har jag under lång tid, ja, under stora delar av 2019, hört antydningar om det som nu kommit fram i olika media, seriösa som mindre seriösa. Det har rört sig om Uwe Röslers auktoritära ledarstil. De avhopp, eller vad man nu valt att kalla det, som skett, tyder på att mycket inte varit friktionsfritt.

***

Med detta som bakgrund blir då den viktiga frågan: Hur mycket får en tränare/manager bestämma om en förenings organisation, målsättning och ideologi? En tränare/manager som bara finns i klubben ett och ett halvt år. Som Uwe Rösler.

Givetvis måste styrelsen sätta ner foten: Det är vi som bestämmer!

Som Malmö FF nu gjort.

Framlidne MFF-ordföranden Håkan Jeppsson framförde i början av 2018 att klubbens målsättning var att vinna Allsvenskan och kvalificera sig till gruppspel i Europa med en trupp bestående av 50 procent spelare från den egna akademin. En orealistisk målsättning som också blev tidigare tränaren Magnus Pehrssons fall. Det var en liknande trupp han hade att tillgå våren 2018 med påföljden en position långt ner i vårtabellen. När Rösler tillträdde hade han tillgång till Anders Christiansen, Marcus Antonsson, Guillermo Molins och Romain Gall. Nog sagt!

***

MFF lär ha samma sportsliga mål i dag, modifierat med en lägre procentsats akademispelare. Nog så svårt med de ekonomiska krav som finns på långt avancemang i Europa med tanke på den ekonomiska kostym MFF sytt upp.

Det var på detta tåg MFF och Uwe Rösler inte ville åka tillsammans. Detta plus den auktoritära ledarstilen gjorde att en skilsmässa var oundviklig.

Så är min tolkning av ”Rösleraffären”.

MFF gjorde naturligtvis rätt. Det är styrelsen som har det långsiktiga ansvaret.

Turerna har varit många och omdiskuterade.

Ja, tillkomsten av ett damlag i Malmö har väckt diskussion och tänt känslor. ”Idealisterna” jublade, när det extra årsmötet sa nej till ett samgående med krisande LB 07 och en plats i Elitettan. MFF skulle börja från grunden och ta den långa vägen till Europa.

Den har börjat nu. MFF har presenterat en trupp, spelmässigt överkvalificerat för division 4, nivå 6. Minst sagt. 13 av spelarna tillhörde Dösjöbro IF, som i höstas kvalspelade för att nå Elitettan. Med andra ord ett snuddpåelitlag. Att värva ett dussintals spelare från en och samma klubb är anmärkningsvärt och känns osnyggt och har, inte oväntat, kommenterats livligt på sociala medier.

MFF:s vd Niclas Carlnén säger att spelarna frivilligt sökt sig till MFF. Så kan det vara. Men samtidigt har de erbjudits kontrakt, som naturligtvis innebär fördelar som ingen av konkurrenterna på denna nivå är i närheten av. Jag har svårt att tänka mig att damlag i division 2, 3 och 4 över huvud taget har skrivna kontrakt. Skulle vara intressant att veta löneläget för MFF:s division 4-trupp. Något för en seriös yrkesjournalist att undersöka!

Någon sportslig utmaning är det absolut inte. MFF kommer att springa hem sina serier de närmaste säsongerna. Seriespelet kommer inte att bli utvecklande. Förlåt, jag har inget emot korpfotboll, men division 4 och 3 håller ”korpklass”.

***

Truppens åldersstruktur förvånar också. När MFF om fem, sex år blir ett elitlag är merparten av spelarna en bit över 30 år och då knappast av allsvensk klass. Under resans gång måste den kompletteras och föryngras. Erfarenheten säger att det för en nybildad ungdomssektion, som nu den i MFF, tar tio år innan man får fram enstaka elitaktiva. Den vägen kan MFF inte fylla på med tillräcklig kvalité.

Samtidigt kan man förstå att unga talanger i dag inte söker sig till MFF. Spel i ”fyran” är inte attraktivt och utvecklande.

Det finns mycket att undra över, när det gäller MFF:s nysatsning på en damavdelning.

***

Sen kvarstår förstås den fråga jag ställde, när diskussionerna om MFF:s och LB 07:s samgående blev offentliga och målsättningen var att bli ett lag som kunde konkurrera på de europeiska arenorna. Samma mål som Malmörivalen FC Rosengård.

Finns det i Malmö plats för två europeiska toppklubbar med ett svårt sponsorläge, klent publikintresse och dessutom ett tunt rekryteringsunderlag?