Såg naturligtvis Malmö FF:s Europa Leaguekval mot polska Cracovia, 2—0.

Ett klart och odiskutabelt avancemang mot ett tillsynes bra motstånd. MFF gjorde i mitt tycke säsongens bästa match. Det var efter det tidiga, 23 sekunder, ledningsmålet gediget. Men också med hjälp av de marginaler som avgör jämna matcher.

I min morgontidning noterades inte dessa med ett enda ord. Mattias Larsson i Kvällsposten (heders till honom!) påpekade att polackernas underkända offsidemål var hårfint, att Erdal Rakip räddades av en snäll domare från att få sitt andra gula kort och att en av Anel Ahmedhodzics tacklingar i eget straffområde kunde renderat en domarsignal mot honom.

Jag förstår inte varför inte Sydsvenskans utsända trio inte med ett enda ord nämner dessa situationer, som kunnat ändra matchbilden.

I min enkla värld är trovärdighet ett honnörsord.

Jag kan väl tillägga att Anel Ahmedhodzics glidtackling som gav ett gult kort hade en stark nyans av brandgult.

Detta är skrivit på inget sätt för att förringa MFF:s seger. Som matchen utvecklade sig var den motiverad men det var bara Mattias Larsson som gav en rättvisande bild av skeendet.

***

På tal om Anel Ahmedhodzic, denne osedvanligt store talang (för så är det), har dock en gräddfil i media, riks som lokal. Alla hans spektakulära passningar, tacklingar och brytningar observeras och noteras men hans misstag i passningar, tacklingar och brytningar faller oftast under radarn. Han har, fullt förståeligt, mycket att lära. Han hade kanske mått bättre av en mera nyanserade betygsättning.

***

Mer journalistik. Det finns en site Fotboll Skåne, som koncentrerar sig på att bevaka MFF och Helsingborgs IF. Om MFF skriver mestadels vännen Ole Törner. Han är ärlig och medger att han är blå. Så jag visste vad jag skulle få, när jag för 25 kronor per månad även fick tillgång till PLUS-artiklarna.

Jag betalar gärna för bra journalistik.

Men förtroendet försvann efter Oles kommentarer efter MFF:s 2—2 mot Mjällby. Jag vill påpeka att jag inte såg matchen, var på resa.

Ole har gång på gång skrivit om MFF:s överlägsna bredd och vikten av rotation av spelare i och med det täta spelschemat. MFF tvingades till byten på grund av skador och lät också några av bänkspelarna starta, allt enligt ”rekommendationerna”. Men så blev det som sagt BARA ett kryss.

PLUS-krönikan handlade sedan om OM. Om NN hade spelat, om en annan NN hade tagit sin chans, om en tredje NN inte missat en straff, om MFF inte släppt till så många fasta situationer på egna planhalvan, ja, då hade MFF vunnit

Jag minns inte fler OM och kan inte kolla. Efter den PLUS-artikeln avslutade jag min prenumeration.

Trovärdighet ett honnörsord.