Den underliga friidrottssäsongen 2020 är avslutad.

Den blev inte alls som vi friidrottsvänner hoppats. Personligen är jag orolig för framtiden, sett ur mitt skånska och malmöitiska perspektiv. Den breda inomhussäsongen med de fyra stora tävlingarna i Malmös Atleticum, med tonvikten på ungdomarna, lär inte bli av. Och hur skall klubbarna inspirera de aktiva om det blir ytterligare en utomhussäsong med få, eller inga, attraktiva tävlingar. Detta i ett friidrottslandskap, där det generellt sett är tunt i många led.

Och hur klarar sig klubbarna ekonomiskt utan att kunna arrangera sina långlopp, den stora inkomstkällan för nästan alla livaktiga friidrottsklubbar?

***

Friidrottsåret slutade annars positivt för skånsk friidrott, Vid ett millopp på väg satte Malmö AI:s Jonas Glans (tidigare Leandersson) nytt svenskt rekord vid en tävling i Dresden med tiden 28.08

I en annan tävling på halvmaraton förbättrade Klippantjejen Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1.09.52 Hon tävlar dock numera för Hässelby SK-.

***

En årsstatistik visar på friidrottens hälsotillstånd. Det känns inte rättvist att ett pandemiår, som detta, ge en hälsodeklaration. Så jag hoppar över detta i år.

Samtidigt är jag irriterad över att Svenska Friidrottsförbundet (och därmed också distriktsförbunden) tar betalt för att få tillgång till årsstatistiken. Det är ingen större kostnad men en pr-miss av högsta grad. I en trängd massmedial värld med allt mindre utrymme för resultat borde statistiken vara tillgänglig för alla.

Bollsporterna redovisar resultat och tabeller för sina flick- och pojklag gratis på sina hemsidor. Det skapar intresse och ”klick”. Nog så viktigt i en modern cybervärld. Friidrotten borde ta efter.

***

,Svensk friidrott har en inofficiell tävling, SM-pokalen, där alla placeringar bland de sex främsta i alla grenar, inne som ute, i sex åldersklasser räknas. Poängen för seniorer har koefficienten 1.0, i de yngre grupperna, 15 och 16 år, 0.25 Det är topp och bredd som premieras.

Föreningar med många och bra löpare har en fördel med sina många lopp på bana, terräng och landsväg och med stafetter och lagtävlingar i terräng.

Klubbar med bra årgångar, speciellt i K 22 och F 19. gynnas också, då de kan deltaga i såväl senior-SM som i den egna åldersbundna klassen.

Årets sammanställning ger en bra bild av Friidrottsverige ur ett geografiskt perspektiv. Hässelby SK detroniserade i år MAI, 517 poäng mot 398.

Näst bästa Skåneklubb blev IFK Helsingborg som 26:a med 47 poäng. Före sig hade Helsingborg 12 Stockholmsklubbar och sju från Göteborgsregionen (jag räknar Hälle IF från Ljungskile, sjua i sammandraget, sex mil bort). I Mälardalen med Uppsala är hyggligt starkt. Malmö (MAI), Växjö (IFK) och Karlstad (IF Göta) är toppmässigt isolerade öar i stora distrikt. Öländska Högby IF på plats 19 bör också nämnas.

Ingen Norrlandskubb sticker ut.

***

Förutom MAI och IFK Helsingborg tog i fallande skala följande Skåneklubbar poäng IFK Lund, IS Göta, Ängelholms IF, Klippan, Eslöv, Åhus, Höör, Heleneholm, Hässleholm, Kronan, Ystads IF, Öresund (numera Finish), Trelleborg och Genarp

16 klubbar av 151 kom alltså från ett Skåne som har ungefär tio procent av landets befolkning. Så det är väl okej. Eller?

Men som vän av stimulerande konkurrens tror jag att skånsk friidrott mått bra av en utmanare till MAI.