deI Malmö spelar två av Sveriges mest lovande handbollstjejer födda 1999.

Till ett riksläger för att senare ta ut ett landslag har Svenska Handbollförbundet tagit ut 30 spelare. I denna talanggrupp finns Selma Zilic från Dalhems IF och Amanda Andersson från IFK Malmö,

Det är anmärkningsvärt. Damhandbollen i stan har länge fört en tillvaro lite i skymundan. Två säsonger i mitten av 1980-talet spelade Dalhem i högsta serien och var en period därefter ett bra lag på näst högsta nivån.

Nu ser det dystert ut på seniorsidan. I division 2 (nivå 4) finns Dalhem på en mellanplats och i serien under, division 3, den lägsta, är i nuläget placeringarna 4) Dalhem lag 2, 6) HK Malmö, 7) IFK Malmö. Av sju lag.

Samtidigt frodas flickverksamheten. I USM-spelet hade IFK ett 16-årslag i steg 3 och Dalhem har ett kvar i steg 4 i 14-årsklassen. Dessutom finns Malmölag på hyggliga placeringar i det skånska seriesystemet.

I de årsklasser Skånehandbollen redovisar tabeller, från juniorer till 03:or, deltager 14 flicklag från Dalhem, IFK och IFK Klagshamn. Motsvarande siffror på pojksidan är 8, alla från IFK.

Det är tjejerna som både kvalitativt och kvantitativt dominerar ungdomshandbollen i Malmö.

Men här finns det stora dilemmat.

Var skall talangerna utvecklas till duktiga seniorspelare? Det räcker inte med spel på nivå 4. Skall de främsta, som Selma och Amanda, liksom den något år äldre Dalhemstjejen Sara Olofsson (Lugi) tvingas lämna Malmö för att spela på en utvecklande nivå?

Jag är i princip för lokal konkurrens inom idrottsvärlden, speciellt i en så stor stad som Malmö. Samtidigt bör Malmöklubbarna ta vara på både den bredd och topp som en bra verksamhet nu gett.

Varför inte under en period ett samarbete på seniornivå och fortsatt stimulerande konkurrens på ungdomssidan?

I en lycklig, positiv framtid kan det kanske ge mer än ett riktigt bra lag.

I den bästa av världar är handbollens (och alla andra idrotters) framtid viktigare än den egna klubbens tillfälliga framgångar.

Så talar en idealist.