EM i friidrott är slut.

Jag har av olika anledningar inte sett så mycket som vanligt. Men det har givetvis blivit en del timmar i sällskap med TV 4. Jag vet förutsättningarna för att Fyran skall sända, reklamen. Men blev inte avbrotten fler och längre? Eller är det bara så att mitt tålamod blivit sämre?

Nåväl, de många reklamavbrotten gjorde att den ”levande” idrotten fick mindre utrymme. De nedsända medarbetarna skulle ju också få komma tills tals, både i studion och i mixed zon. Detta innebar att tv-tittarna inte fick den helhetsbild som ger ett extravärde. I ett mästerskap är det intressant att följa försök och kval i alla dess faser, att lära känna de aktiva.

Nu fick man inte se ens alla finaler från start till mål och man hann heller inte med någon presentation av startfälten vid alltför många tillfällen.

Det blev lite halvdant. Jag kunde gärna avstå intetsägande intervjuer och analyser av teknik och taktik.

 ***

Det senare klarade kommentatorerna Julin/Edlund alldeles utmärkt. De har blivit ett samspelt par och funnit sina roller. Johan Edlund försöker inte som tidigare att inkräkta på Julins område (det blev ofta fel) utan refererar tävlingarna med en – efter vad jag förstår – imponerande personkännedom.

 ***

Den svenska insatsen? Som väntat! Tre medaljer var ett realistiskt tips, liksom att det blev just de tre långlöpartjejerna som fixade det.

Jag är lite kluven om vad jag skall tycka om den stora svenska truppen, närmare 60 aktiva.

I ett mästerskap skall det helst finnas försök – och ibland och även semifinal – i löpgrenarna och välfyllda kval i teknikgrenarna. Och för att få detta måste även Sverige bidra. Självfallet är det också viktigt att framtidens stjärnor får mästerskapserfarenhet. Men 60 aktiva? Nej!

Jag känner inte till detaljerna friidrottsförbundets ekonomi med visst är det ett slöseri att sända alltför många aktiva som i stort är chanslösa på en hedrande placering och inte heller kan räknas in i kategorin lovande.

Det är ju inte bara de aktiva som skall vara på plats. Även den aktives personlige tränare är med på tävlingen och då blir det extra kostnader.

I min friidrottsvärld är det en nödvändighet att rekryteringen förbättras, att ge ekonomiska resurser till detta. I mitt senaste friidrottsinlägg visade jag på de i vissa – även lätta – grenar klena startfälten i ungdoms-SM.

Det är viktigare än en turistresa till Zürich. För så var det för många svenskar.