Pandemin präglar hela vårt samhälle, världen runt.

Visst känner man sig hindrad att utföra något man skulle vilja göra. Men det är inte hela världen. Eller?

April är i den svenska idrottsvärlden en av årets häftigaste månader, slutspel i handboll och hockey och allsvensk fotbollspremiär. Det är klart man känner saknad. Samtidigt har det funnits tid till en massa andra aktiviteter, som berikat livet.

***

Idrottens ekonomi har drabbats. Många viktiga inkomstkällor har försvunnit. De kan bli svåra att hitta ersättning för många. Idrotten och enskilda idrottsmän har gjort beundransvärda insatser. Jag vill på inget sätt nedvärdera dessa. I ett större sammanhang är det den berömda ”kissen” i Mississippi.

Jag har läst om allsvenska spelare som sänkt sina löner. Det har skrivits om 7,5 procent. Med en snittlön på cirka 100 000 i månaden är det 8 000/månad. Låt oss säga att den här situationen varar ett halvår och det landar på ett inkomstbortfall på totalt 50 000 kronor. En försumbar summa under en kort period men årsinkomster på över miljonen.

Okej, för klubbarna blir utgiften en dryg miljon mindre. Betydelsefullt för många, mindre viktigt för andra.

***

Några klubbar, det gäller mer än fotbollens, har deltidspermitterat sina trupper så att staten tar en del av lönebortfallet. I ett tv-program menade profilen Olof Lundh att det var ett smart drag av föreningarna. Det är ett cyniskt resonemang.

Jag har ställt frågan tidigare: Hur kan man på deltid permittera en elitspelare i fotboll? Det är rätt, det finns inga matcher med vidhängande förberedelser och resor och arbetsveckan når inte på långa vägar upp till 40 timmar. Det kan, enligt lagen, finnas skäl för permitteringar.

Men en hel del av permitteringarna kom före den planerade seriepremiären, då det också spelades träningsmatcher och veckan såg lika dann ut som tidigare.

Jag menar att det på något sätt är att utnyttja den rådande situationen.

I ett samhälle som blöder ekonomiskt.

Lite hårdraget kunde föreningarna under en period utan matcher deltidspermittera sina trupper. Så långt lär det förhoppningsvis inte gå.

En spelares arbete är utspritt över ett helt år, veckor med 24 timmars jobb vissa veckor, andra med 60—70. Så ser verkligheten ut.

Det känns fel att utnyttja en unik situation.

Jag upprepar: I ett samhälle som blöder ekonomiskt.