Julönskningar och nyårsförhoppningar hör till i dessa dagar.

Och varför då inte några mellandagsfunderingar?

Jag håller mig till sportens värld ur ett malmöitiskt perspektiv.

***

Och tyvärr måste man då komma i på coronapandemin, som förlamar hela ungdomens idrottsvärld. Inga Lundaspel i handboll och basket, ingen Skånecup i fotboll, turneringar, som nu haft större betydelse eftersom det ordinarie ungdomsseriespelet varit starkt reducerat eller helt inställt.

Det blir heller inga inomhustävlingar i friidrott för ungdomar. 2020 hade ungdomarna, utanför de absolut bästa, knappast några tävlingar. Nu blir det en ny tävlingsfri vinter. Men kanske än värre en lång period utan träning. Hur många är kvar när allt öppnas igen? Friidrotten har, speciellt på pojksidan, inte råd att tappa stora grupper. Luckorna är redan enorma.

***

Självfallet har alla idrotter samma, eller i alla fall liknande, problem. Och naturligtvis är alla dessa uteblivna aktiviteter ett stort samhälls- och folkhälsoproblem.

Många undersökningar visar att svenska ungdomar rör sig allt mindre och att de aktiva inom tävlingsidrotten slutar i tidigare ålder än förut. Det finns ju också undersökningar, som visar att speciellt flickor gärna deltager i föreningarnas träningsgrupper utan att vilja tävla. Många väljer gym. Positivt i grunden.

***

I idrottens mångfacetterade värld är det omöjlig att dra definitiva slutsatser. Staten, regionerna och kommunerna inser idrottens samhällsbetydelse och har satsat oerhörda summor för att idrotten skall överleva både som skådespel och med aktiviteter på olika nivåer samt inte minst för att ungdomsidrotten skall kvarstå och utvecklas.

Men de ekonomiska hål coronan åstadkommit kompenseras bara hjälpligt av det allmännas insatser. Det kommer att tå åtskilliga år innan föreningarna kan återfå samma inkomstnivå som före corona.

Stat, regioner och kommuner kan inte fortsätta pumpa in extra pengar till idrotten.

Men när pandemin är borta, måste, exempelvis Malmö stad, underlätta för föreningarna att vid egna arrangemang dra in medel till sin verksamhet. Med de avgifter som fritidsnämnden lägger på arrangörerna är det svårt att få tävlingar att ekonomiskt ge ett plus som står i relation till den ideella insatsen.

***

Sydsvenskans utmärkta artiklar före jul visade bland annat på den ekonomiska segregationen som finns i ungdomsidrotten i Malmö.

Det var inga nyheter men betydelsefullt att stans största tidning lyfte problematiken. Genomslagskraften blir större än när en privat blogg med mellan 1 000 och 1 500 unika besökare per månad under ett antal år försökt beskriva utvecklingen inom ungdomsidrotten.

Jag återkommer i ärendet inom kort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...