Föreningslivet i Malmö har fått ett extra ”pandemibidrag” på 23 miljoner.

Fritidsnämnden har också beslutat att de bidrag som baseras på medlemsantal och aktiviteter under året, inte skall räkna 2020 utan det är 2019 års siffror som utgöra underlag för 2021.

De beslutande skall ha all eloge för de här åtgärderna.

***

23 miljonerna kompenserar naturligtvis inte inkomstbortfallet för stans stora, rika föreningsliv. Det tar många år att komma i fatt. Här kan fritidsnämnden hjälpa till.

Hyresavgifterna vid tävlingar och träningar (för dem över 25 år) måste sänkas. Det måste löna sig att arrangera tävlingar och turneringar, stora som små. Sponsorintäkter är ett en okänd budgetpost hos många mindre föreningar.

Tävlingar av olika dignitet är ett måste i ett levande idrottssamhälle. Ta friidrotten, som jag känner till, som ett exempel. Grundavgifterna till kommunen för ett två timmar långt kvällsarrangemag är så höga att det behövs upp mot 100 starter för att det inte skall bli röda siffror i bokslutet. Större startfält ryms inte inom tidsramen.

***

Jag är inkompetent på kommunal ekonomi och dess budgetering. Men jag förstår inte varför en arrangör skall betala för att fritidsförvaltningens personal skall ställa i ordning en friidrottsarena, montera en boxningsring, plock ihop en brottarmatta, ställa upp några bordtennisbord, krita upp en fotbollsplan. Ja, ni vet. Vaktmästarna finns ju där. De kan väl lika gärna krita en plan i stället för att kratta löv eller luka ogräs? Måhända är jag för dum för att förstå sambandet.

***

Som jag påpekade i ett tidigare inlägg: Malmö har i förhållande till sin storlek få årligt återkommande idrottsevenemang i de kommunala anläggningarna. Givetvis beror en del på brist på ambition hos klubbarna. Men till stor del också på höga initialkostnader.

Det är mycket som är försvunnet.

• Under drygt 50 år var Dalhemscupen i handboll under Allhelgonahelgen en av landets främsta ungdomsturneringar. Den är försvunnen för drygt tio år sedan.
• Vid mitten av 2010-talet försökte Dalhems IF tillsammans med Lugi etablera en turnering på Bulltoftafältet. När projektbidraget efter tre år upphörde, försvann också den ekonomiska möjligheten för en fortsättning.
• Bunkeflo IF försökte, innan det blev LB 07, att introducera en större och årlig fotbollsturnering i Bunkeflostrand. Initiativet varade inte länge.
• Skånecupen. Malmö FF:s inomhusturnering, har mer eller mindre reducerats till en Malmöangelägenhet. Oxies Tomtecup har flyttat från Kombihallen ut till Oxievångshallen, som gjort att man tvingats reducerat antalet deltagande lag. BK Olympics inomhusturnering har flyttat ut till den privatägda hallen i Bunkeflo.
• Under många år arrangerade Fritid Malmö (det hette så) en populär seniorturnering i fotboll i Kombihallen. Initiativtagare var en gång IFK- och MFF-profilen Inge Blomberg och som ansvarig fortsatte sedan Stadionchefen Sven-Åke Löfgren. Vid dennes pension upphörde Cup Malmö. 2010 ville IFK återuppta den populära turneringen för 24 av Malmös klubbar, budgeterade en lågprisvariant, som skulle för sju tävlingsdagar ge ett överskott på 6 000 kronor. Hallhyran var 36 000 kronor. IFK ansökte om att få denna reducerad till hälften, men fick avslag. IFK la ner projektet. Så mycket arbete för så lite utdelning. Följden blev att Malmös klubbar deltog i turneringar i Skurup och Eslöv. Och att Malmö gick miste om en inkomst på 18 000 kronor.
• IFK hade också en juniorturnering, Kanarie-cup, i Kombihallen. Den bar sig inte heller.
• Malmö stadion har utanför några SM-tävlingar inte haft några fri[MS1] idrottstävlingar på mången god dag.

 ***

Visst finns det arrangemang i Malmö, tennisen har (den största går dock inte i en kommunal arena), liksom badminton, squash, brottningen (två ungdomstävlingar), budosporterna och några andra.

Men få som lyfter Malmö som en bred idrottsarrangörsstad.

Friidrottsklubbarna med sina årliga tävlingar i Atleticum gör ett bra jobb.

***

I min research för de här artiklarna har funnit mycket att förundras över.

• Malmö stad har 170 kommunikatörer, varav tre inom fritidsförvaltningen.
• Om du är över 25 år och som elitidrottsman vill träna ensam på en i övrigt tom kastplan debiteras klubben 125 kronor/timme. i Atleticum 200 kronor.
• En av stans för närvarande mest expansiva föreningar arrangerade i år ett SM och erhöll ett arrangemangsbidrag (obs ej förlustbidrag) på 100 000 kronor. Tävlingen blev en succé både publik- och sponsormässigt. Det blev ett överskott, som klubben tänkte plöja ner i sin utökade verksamhet. Men då kom fritidsnämnden och tog tillbaka 50 000 av det tilldelade bidraget.

***

Det här blev långt. Men det får bli så här. Det finns kanske anledning att återkomma.

***

Med dessa tre avslutningsbloggar 2020 som underlag önskar jag Malmös föreningsliv ett Gott Nytt 2021

Med mer förstående politiker och tjänstemän.